Och så äntligen, efter några års tjat, sitter den där. Ni är min bror alltid nära <3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Ledig måndag <33 Strosat runt på köpcentret ensam, köpt blommor, tränat och sett sista avsnittet av Westworld. Nu kan veckan börja ☺

Likes

Comments

Så här mina dagar ser ut just nu. Sitter på kontoret, dricker kaffe och småäter skräpmat, till 20-21 på kvällarna. Sen hem till soffan, tända ljus och (om jag är duktig) plugg. LÄNGTAR EFTER FÖRÄNDRING.

Likes

Comments

Likes

Comments

​Jag fyllde 21, och hade den roligaste kvällen på extremt länge.  
Bästa Sara (som är den enda jag låter röra mitt hår med en sax) har fixat mitt hår så himlaaaaa fint!! 

Likes

Comments

​Vilket fint avslut jag fick på 2016 ändå. Men mina barndomsvänner i min hemstad <3 

Likes

Comments

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut?
Oj, ja. Gjorde slut med han jag trodde jag skulle bli gammal med. Flyttade ensam. Blev chef.

Vilka länder/städer besökte du?
Hmm.... Inga?? Fy vad trist. Göteborg ha ha.

Vad var din största framgång 2016?
Alla framsteg på jobbet. Ta klivet från receptionist till ställföreträdande platschef på bara några månader. Kommer för alltid vara stolt över mig själv för det.

Bästa köpet?
Har handlat så satans mycket saker detta år. Men alltså, min säng!! Älskar den.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Svårt att ta ut en specifik händelse efter det här året. Men att jag klarar mig ensam gör mig otroligt glad. Och att jag träffat Hanna och Lynn.

Och ledsen?
När det tog slut mellan oss. Fy satan vad ont det gjorde.

Årets låtar?
Lyssnar på så galet mycket olika i perioder. Men starkast är nog Fragile - Kygo, Shake it out - Florence + The Machine, All I ask of you - Phantom of the opera. Och sen Kent's sista album efter konserten i december.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Extremt mycket ledsnare.

Favoritserie?
BRON! Och The Killing. Och Modern Family. Och massa fler haha.

Bästa filmen?
SVÅRT. Men kanske all krigsfilmer jag slukat. Typ Black Hawk Down eller Act of Valor.

Bästa boken du läste i år?
Glöm mig. Tror det är den enda boken jag läst 2016.

Bästa matupplevelsen?
Mammas gratinerade hummer (<3333)

En mobilanteckning:
"Jag ska få den här saken ur mitt huvud och gå vidare med mitt liv"

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?
Jag fyllde 20!! Bjöd min familj på smörgåstårta och efterrätt. Det var en bra kväll.

Är det något du saknar år 2016 som du vill ha år 2017?
Glädje. Utmaningar men på ett positivt sätt. Ett lugn.

Nyårslöfte?
Nä inga alls. Ordna upp min vardag bara.

Högsta önskan just nu?
Komma till ro.
Och helt ärligt, bli förälskad.

Likes

Comments

Det här har legat i mitt utkast ett tag. För kanske borde man inte skriva sånt här. Inte hänga ut sig så mycket. Jag har alltid gnällt på när folk exponerar sig själva för mycket.

Men, vafan.

//

Det här senaste halvåret har rent ut sagt varit ett helvete. När jag ser tillbaka på allt jag gått igenom så vet jag stundtals inte hur jag pallade. Men den största anledningen till att jag orkade är min familj. Min mamma och storebror. De två är hela min värld.

Det här året har jag nämligen lärt mig, och lär mig fortfarande varje dag, att leva med ångest. Och det är det absolut vidrigaste, svåraste och mest lärorika jag någonsin varit med om.

I somras var det som värst. När det precis tog slut med mitt ex, och jag satt ensam i mammas hus med ett helt liv i flyttkartonger. På väg ut ur förhållandet mellan oss och på väg in i förhållandet med mig själv. Jag hade sån ångest. Flera gånger om dagen, vid helt slumpmässiga tillfällen, kom ångestattackerna. Krypande. Som när man fått ett slag i magen och sakta känner att man tappar luften. Eller som när man satt något i luftstrupen och det gör ont och svider i kroppen. Så kändes det. Och så fick jag ingen luft. När jag var ensam och det hände, trodde jag ibland att jag skulle dö. Det är vidrigt att skriva, för så vill jag aldrig någonsin tänka. Men så kändes det. Ångesten tar över hela skallen. Alla tankar. Allting.

Jag lärde mig hantera ångestattackerna. Vilken låt jag skulle lyssna på, vem jag skulle ringa, att jag skulle gå utomhus. Jag fick sätta upp rutiner för hur jag skulle hantera det för att bara klara av det.

Jag hade ont överallt. I kroppen, i hjärtat, i själen, i tankarna. Ibland har jag det fortfarande.

Sen lugnade det sig lite och jag trodde att nu är det över. Nu slipper jag känna sådär. Men det kom tillbaka, såklart. Den där ångesten som knappt går att förklara. Ångest som bara dem som upplevt ångest förstår. Den tar stundtals över mina tankar, värderingar, handlingar. Jag vill inte prata om det, men jag klarar inte av att vara ensam. Jag vill inte berätta för någon, men kvävs vid tanken på att ingen ska veta. Jag vill ibland inte resa mig ur sängen. Vill inte jobba. Vill inte röra på mig. Vill inte äta. Jag satt nyligen i min bil på väg till mamma men var så borta i tankar att jag kom på mig själv svänga in vid affären. Kan inte vara närvarande. Eller tänka rationellt. Allt blir bara så jävla mörkt.

Det blir bättre. Jag har börjat hitta rutiner i vardagen för att minska all den orolighet jag jämt utsätter mig för. Börjat undvika saker som jag vet ger mig mer ångest. Kanske framförallt försöker jag leva efter mottot "Det löser sig". Eller "Det är som det är och blir som det blir". Det är de absolut vettigaste jag någonsin hört. Det är så enkelt, rent och sant.

Det är en jävla fight.
Och det kanske blir sämre nån dag, eller bättre nån dag.
Men det blir som det blir. Och det är okej.

//

Idag är det nyårsafton. Jag ser fram emot ett nytt år. Ett bättre år.


Likes

Comments

Med skrynkliga gardiner och tavlor på golvet. Så småningom blir det mer och mer ett hem!

Likes

Comments