View tracker

Hej bortglömda bloggen! Jag tänkte ge er lite bilder från mitt år här istället. Hoppas det uppskattas. Med detta inlägg tänkte jag ger er lite bilder från min resa till Niagara fallen i våras.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Likes

Comments

View tracker

Jag tänkte bara göra ett kort litet inlägg med med min Snapchat. Det är ju så att jag nyligen bytt användarnamn. På Snapchat lägger jag ut både bilder och filmer på vad jag hittar på. Feel free att lägga till mig.

Likes

Comments

Idag var det Anders 2 års dag. Så det var som en vanlig dag fast med tårtbakning, presenter och kalas. Tjejerna gjorde sin näst sista dag i skolan och jag Anders tog vår promenad i parken. Jag var ärad över att få hänga med födelsedagsbarnet. Det bakades tårta också, en clowntårta. Det var mest tjejerna som bakade, Anders åt frosting. Sedan öppnades det presenter. Det blev en solklar favorit. Den lilla handgjorda gubben på cykeln. Fram och tillbaka, upp och ner kör han den. Wroom wroom heter den såklart. Av mig fick han lite tråkiga kläder, en sommaroutfit och små kalsonger. Potträningen kan jag tänka mig börja snart. På kvällen hade vi en liten kalasbjudning med tårta, pizza och piñata. Och det sjöngs på både svenska och engelska! En helt lagom dag och jag kan inte första hur stor den här killen har blivit på så kort tid! Och det går inte en dag utan att han charmar mig.

Likes

Comments

26 april

På söndagsmorgonen så smög Madde upp för att jobba någon timme och lät mig så snällt sova vidare. Sedan kom hon och väckte mig när hon var klar och jag fick kliva upp till en riktig superfrukost. Efter frukosten hann jag medan Madde gjorde sig i ordning bekanta mig lite med Finn, Maddes yngsta värdbarn. Vi byggde pussel och tittade på lite Peppa Pig och mycket mer än så krävdes det inte för att vi skulle bli vänner. Han ville sitta och mysa i soffan. Madde tror jag nog allt blev lite svartsjuk ett tag. Och tänk vad fantasktiskt om vi alla var så öppna som dessa barn är. Josefine kom och plockade upp oss när vi var klara. Vi hade bestämt att vi idag skulle utforska Harvard. Vi vandrade runt på campuset och vi gick till både Extension School och Business School. Så det blev lite vandring runt i Cambridge. Vi hamnade sedan på Shake Shack för en sen lunch. Vi satt där ett bra tag och bara njöt av vår lediga söndagseftermiddag och tänkte inte allt för mycket på söndagsångesten. Den som man aldrig kommer ifrån...

Likes

Comments

24-25 april

På fredagskvällen så dök Josefine och Madde upp här i Boston. Vi hade tänkt oss en utekväll för första gången i Boston. De hade köpt med sig så vi kunde göra drinkar och så körde vi igång lite musik och började vårat tjejfix. Vi tog en taxi ner till downtown där vi mötte många andra med samma plan. Vi pratade bland annat med några som jätte hjälpsamt både berättade och visade oss olika nattklubbar. De skulle också ut och insisterade att vi skulle med och se om vi kom in på samma ställe som de skulle till. Madde blev nekad av vakten men lyckligtvis kände en av killarna någon ägare så han gick in och någon minut senare kom denna ägare samt en dragqueen och löste det hela utan problem. Det var gay night på nattklubben Guilt denna kväll och vi hade så kul. Vi dansade till stängning! Och det bästa var att killarna var så duktiga på att dansa och var dessutom jätte trevliga utan att vara klängig. Dessutom bjöds det på dragshow av två dragqueens. Helt fantastiskt.

På lördagen låg vi och drog oss i sängen till runt lunchtid tills magen kurrade allt för mycket. Tjejerna packade ihop sina grejer och vi gick till Five guys för lite dagen-efter käk. Josefine och Madde var sedan tvungna att bege sig hemåt och jag fick sådan separationsångest så jag hängde spontant på. Så jag landade i Maddes säng och vi gjorde ingenting alls under eftermiddagen mer än att vi tog en powernap och hade det allmänt skönt. Vi åt pizza till middag med hennes familj och senare under kvällen åkte vi till Burlington och såg skräckfilmen Unfriended, min första skräckfilm på bio. Men både jag och Madde var överens om att filmen var dålig. Det var en skräckfilm som utspelade sig på en dataskräm så vi sa det att de äldre generationerna tror vi skulle få svårt att hänga med. För det gick snabbt! Och det var till och med så dåligt att jag började kolla efter klockan på bioskärmen då jag var så van med att det var en dataskräm. Stolarna i salongen är däremot mer som soffor, som man kan ställa in sin egen lutning. Så nog hade man tur att man inte somnade! Väl hemma igen låg vi och pratade i timmar innan vi somnade skönt bredvid varandra. @aupairmadde

Likes

Comments

20-24 april

Veckan började med den tredje måndagen i april, Patriots' Day. Det är en minnesdag som firas här Massachusetts och  Boston Marathon arrangeras den här dagen. Det blev en regnig och kall dag men som inte kunde hindra oss från att packa barnen i vagnarna och bege oss ner för en liten snabbtitt. Och alla blev vi dyngsura. Vem behöver springa ett marathon liksom. Vi kom hem och alla tog vi en varmdusch och hoppade i myskläderna.

Ja vad mer gjorde vi den veckan? Vi hann med några härliga promenader i Boston Common. Vi åkte bland annat karusellen som finns där också. Det var första gången för Anders. När vi stod på sidan och väntade på vår tur, var han hur ivrig som helst och kunde inte alls vänta på att få åka, men väl när han satt där på hästen och det skulle bära iväg var hans minst lika ivrig av att få kliva av. 

Vi hann med några playdates. På torsdagkväll var vi bjudna till en familj på Revere St. En familj med två barn, Will och Birdie, ja hon kallas det. En liten fruktansvärt söt tjej men allt lite bossig, på ett gulligt vis och sedan Will som ville leka allt som var våldsamt. Hans pappa försökte vända och vrida för att han skulle kunna leka något som INTE var våldsamt men hur det än var så gjorde Will om leken så den blev våldsam haha. Nämen det var kul. Vi åt pizza och cupcakes och lekte en hel del. Vi klädde ut oss också. Alexandra var en prinssessa såklart, Anders en indian, Anna var en haj och jag kunde klämma på mig en flygplanskostym. Och Will ja han skulle vara någon vålsam pirat eller en polis med ett svärd eller något. Haha, jag tror hans pappa gav upp...

På fredagen var vi ute mest hela dagen. Jag var med Anna och Anders på Myrtle Street och lekparken där. Där träffar man alltid flera av Annas och Alexandras kompisar. Sedan när Anders började bli trött så packade vi ner honom i vagnen och tog en promenad till parken. Vi hittade en härlig plats i solen, där vi satte oss jag och Anna och hade lite tjejsnack, fixade naglarna. solade lite och åt lite snacks. Sedan vaknade Anders så packade vi undan tjejfixet och satte på lite musik istället och det blev dans för Annas del, Anders han myste mest i knät. Goungar!

Likes

Comments

Helgen 17-19 april

På fredagskvällen gick vi hela familjen ner till Charles Street för en glass till efterrätt och det blir ju allt för fint här i Beacon Hill på kvällarna. Och inte alls sådär kallt som det kan bli i Sverige så fort solen går ner. På vägen hem så ville Anna gå med mig hem. Det blir ju oftast att jag, Sophia och David tar varsitt barn. Det blev att vi sprang lite, höll handen och stannande för en danspaus. Det var så kul för när vi vid Mt Vernon Street stannande för en danspaus och väntade in de andra så passerade en bil som spelade hög musik så gatorna kunde höra, perfekt till dans! Anna utbrast You got it man! Jag skulle säga - Anna, you got it! Haha.

På lördagen var det dags för det tredje och sista kurstillfället innan resan. Som vanligt var det lika roligt att träffa tjejkompisarna igen. Jag gjorde även en favorit i repris och följde med Madeleine och Josefine efter det att vi slutade. Vi sa hejdå till MassBay och begav oss in till mina hemtrakter. Vi åt en frozen yoghurt och vandrade runt lite i Beacon Hill och Boston Common. Jag och Madde köpte också en cupcake av en liten tjej som ville hjälpa de utrotningshotade tigrarna. Jag hoppas hennes arbete och engagemang ger någon vinst. Sedan gick vi hem till mig en stund, visade Josefine mitt lilla kryp-in. Sedan packade jag lite snabbt för det visade sig att det skulle bi middag hos Elin som bor norr om Boston, inte långt från Madde och Jossan. Det var längesedan jag hade paltkoma på det viset. Vi åt grillspett och klyftpotatis med en fetaoströra och en god sallad. Ja ni förstår. 

På söndagen skjutsade vi Maddes värdmamma till flygplatsen så att vi sedan kunde nyttja en dag i Boston på samma gång. Det blev en brunch, lite Newbury-shopping och en vandring genom parkerna i vårvädret. Vi stannade och applåderade till collegeorkestern som spelade många låtar vi kunde känna igen, allt från Disney till Queen. Efter det vinkade jag hejdå till tjejerna och stannade själv kvar en stund extra för att njuta av vädret och musiken. Omedvetet rensa huvudet lite.

Likes

Comments

Våren har kommit till Boston. Nu njuter vi av solsken mest varje dag. Och om det än är så att vi bor i stan så har vi ändå fått plocka fram våra gröna fingrar de senaste dagarna, när vi pysslat på rätt mycket på den lilla gården mittemot. Anders däremot har mest haft leriga fingrar. Barnen uppskattar det och även så jag. Vi har planterat och sådd blommor, krattat och vattnat och även gjort en picknick av middagen därute. Efter skymingen har vi nästan fått slita barnen från det dom hållit på för att de måste gå in och sova. Det har varit dagar som lockat till många skratt. Jag och Anna har skrattat ikapp till många saker. Som när David gör granpa noise ibland eller till Alexandras omedvetet roliga kommentarer vissa gånger.

I lördags kunde jag, Johanna, Lovisa och en annan svensk tjej, Amanda äntligen gå på bio och se The Longest Ride. En riktig Nicholas Sparks kärleksdravel film. Scott Eastwood som cowboy gjorde den helt klart sevärd. Jag som har en tanke på att åka till Texas eller Tennesse och hitta mig en egen cowboy. På lördagkvällen hade jag och barnen föräldrafritt så vi hade pyjamasmys och filmkväll. Vi såg Aristocats, det var som att spola tillbaka till min egen barndom. Sedan slumrade vi alla fyra i samma säng. Det var trångt men mysigt.

På söndagen gjorde jag lite av en batteriuppladdning. Jag gick till Boston Commons Soldiers and Sailors Monument och satte mig i solen, avnjöt en frozen youghurt och ringde en god vän. Gjorde bort mig gjorde jag också. Men det är så när man fortfarande inte lärt sig hur man svarar på amerikanernas överartiga fraser. Man lär sig väl av sina misstag hoppas jag.

Sedan vill jag avsluta med att gratulera en av mina bästa vänner och största förebilder som fyllde år på torsdagen. Min mormor Ella. Grattis mormor! Jag saknar dig. 

Likes

Comments

Nu har det gått mer en två veckor sedan en uppdatering från mig. Vilket bara påminner mig om hur snabbt tiden rusar förbi. Jag har gjort en femtedel av mitt år här i staterna, en femtedel? Ja tiden verkligen rusar förbi. Jag ska verkligen satsa på att uppdatera bloggen bättre, för varje dag då jag inte uppdaterar blir det bara jobbigare dagen därpå. Ja också blir det ond cirkel. Om jag nu ska titta tillbaka på dessa två veckor som passerat känns det inte alls som om det är sådär jättemycket som hänt, men faktiskt har det hänt några saker. Jag kan börja säga att måndagen efter New York låg jag mörbultad i soffan hela dagen i återhämtningssyfte medan familjen var i Vermont. Sedan var det back to work. På onsdagen använde vi en ny finess i badkaret, något de fann som en skräckförtjusning. Vi gjorde bubbelbad med de munstycken som sprutar ut vatten på sidorna. Och är det så att dessa munstycken är riktade uppåt blir det en skräck och väldigt väldigt blöt men riktas de neråt, ja då blir det bara en massa massa bubblor vilket är förtjusningen. Och nog var jag "brave enuogh" att skaffa mig ett bubble beard också. På tordagen kom "momo" som Anders säger mormor. Jag och Anders hade båda somnat så gott uppe i tjejernas rum men så påväg ner, redan i trappan hörde han att momo var här. Det skulle nämligen bli hon och jag som ett team den helgen då Sophia och David skulle till Florida. Det gick hur galant som helst. Vi hade bland annat två filmkvällar med Lilo & Stitch och en superhärlig dag på Myrtle St playground. På lördagen fick jag tyvärr lämna mormor att tampas själv några timmar då jag hade min första lektion på MassBay Community College. Jag går en kurs som heter Journey through North America tillsammans med mina andra aupair-vänner. Så kul att vi kan göra det tillsammans och träffas de timmar vi har på colleget. Det är nämligen den här kursen som drar ut på min rematch till maj då jag beräknas vara klar. Men jag är tacksam över att få stanna och ta vara på det sista. Men ibland får man inte ha det allt för bra. På måndagsmorgonen var alla barn i huset sjuka men både diarré och kräkningar. Tjejerna framför allt fick inte behålla något. Stackars Alexandra skrek och orkade knappt stå upp och spy. Och alla hennes kjolar var nerspydda. Så hela veckan har vi varit hemma. Men på onsdagen var det ingen vanilg dag för då var det Annas födelsedag. Stortjejen har blivit fem. När jag gav henne en födelsedagskram nöp hon så hårt om mig så att jag knappt ville släppa taget. I present fick hon Örnsköldsviks Fjällräven Mini Kånken i Sveriges färger. Tyckte det var passande då både jag och Alexandra har en kånken. Men med alla oroliga magar fick vi vänta med tårtan tills på fredag efter promenaden till the Charles River Esplanade. En promenad för lite frisk luft till det här superfina stället nära vattnet, precis vad jag gillar. På lördagen hade jag min andra lektion av kursen jag tar. Kul att träffa tjejerna igen! Så kul att jag passade på följa med Josefine och Madde till Wrentham Village Outlet efteråt. Jag hittade ett par Timberlandskor, så ja det blev inte annat än lyckat. Vi avslutade dagen på Ikea där vi åt middag och handlade lite nytt till det svenska skafferiet påsken till ära. Jag köpte kardemummaskorpor och tunnbröd. Dagen därpå var Easter sunday. En liten överraskning stod vid min dörr på morgonen och Sophia och tjejerna var så fina i matchande klänningar när jag kom ner. Men den berömda Easter egg hunt som jag missade på söndagsmorgonen gjorde vi i repris på måndagen också. Då gick vi ut och plockade färglada små plastägg med godis i som var placerade ute på den lilla gård de har mittemot. Varför inte dra ut lite på påsken? De ville så gärna att jag skulle vara med. Och de tre små liven har gjort mitt jobb så underbart. De kommer hem och ropar efter mig, kramar mig och säger så gulliga saker ibland. Och även om Anders inte kan prata så visar han det nog tydligast av alla. Han kommer springade upp i famnen på mig när han kommer hem och möter mig med ett leende när jag börjar min dag. Och idag när jag skulle klä på mig och gå ut, kom han satt sig på trappen bredvid mig och försökte sätta på sig sina skor och sin mössa. Han ville följa med mig. Och nog kändes det hjärtskärande när jag idag också signerat det papper som gör att det står klart. I maj börjar det. Min rematch. Min rematch som kan kännas så tung ibland men som jag tror så starkt kan leda till något väldigt bra. 

Likes

Comments