Im a little girl with glasses. The One they call the geek, A little girl who never smiles. And i know how it feels to cry myself to sleep.


Jag har datorn i knät, headset i öronen och låten sätts i gång. Dont laught at me med Mark Wills. Låten som påminner mig om skolgången. Jag fick idén att skriva om min skolgång, hur jag upplevde saker och ting. Mitt namn är Evelina Persson går i årskurs 2 nu i gymnasiet.


När jag började skolan för första gången var jag 6 år, så kallad förskola. I min klass gick det fem stycken, fyra killar och lilla jag. Ensam tjej med fyra killar det låter tufft men så var det inte alls. Jag älskade mina grabbar, jag kände att jag fick äga systerrollen. Vi alla var som en stor syskonskara. Vi tog hand om varandra backade upp för varandra vad som än hände. Det var tjafs men vi förlät varandra i samma sekund. På förskolan lekte vi mest och lärde känna varandra, men jag och pojkarna gick även på samma dagis så vi kände varandra sen innan. Det kan jag säga var en stor trygghet för mig. Eftersom jag hade väldigt jobbigt med att gå till skolan som liten. Berättar senare i texten.


Förskolan ligger i samma byggnad som lågstadiet. I lågstadiet gick jag i Åsarnasskola. Direkt när du går in i skolan möts du av en korridor. Direkt till vänster finns det ett kapprum där man hänger av sig ytterkläder m.m och finns även städskrubb och två toaletter. Direkt till höger finns det också ett kapprum dock betydligt mycket mindre där sistaårseleverna hänger av sig. Rakt fram i korridoren finns också krokar m.m att hänga av sig kläder på. Efter korridoren möts du av dörrar. Den längst till höger är F-2s klassrum, den längst till vänster är 3-4s klassrum och den i mitten 5-6s klassrum. Sen fanns det två dörrar till ett som är grupprum och ett textilrum, där du fick lära dig att sy bland annat. Nedre våningen fanns det personalrum,träslöjdsrum och förråd. I lågstadiet var det väldigt lugnt vi satt mest och läste och arbetade mycket praktiskt.


På sommaren på rasterna hoppade vi mycket hopprep,spela vägg,land och rike och spela fotboll. Vintern behövde vi alltid vara ute om det var mindre än 15 minus. Vi lekte mycket i snöhögar bland annat, snöbollskrig och åkte mycket madrass, vi hade en bra backe precis intill skolan så det var perfekt.


Jag kommer ihåg en speciell grej som jag tror att bara våran skola hade. Vi gick en dag i veckan upp till ett läger som ligger ungefär en kilometer från skolan. Det kallades för strövarlägret, där i var i en timme. Uppe vid skogen finns det ett vindskydd som vi i klassen satt i och lyssnade på vår lärare som pratade om allemansrätten vilka regler som finns och hur man ska bete sig i skogen. Jag ÄLSKADE det. Det var inte bara en gång i veckan jag lyssnade på någon/något som pratade om allemansrätten utan det var näst intill varje dag när jag kom hem från skolan. Vi satt inte en hel timme och lyssnade utan efter en halvtimme fick vi springa ut i skogen och leka. Jag umgicks mycket då med Filip och Sven, vi hade gjort en koja tillsammans. Hur mysigt som helst. Det var så här det var i lågstadiet hände som aldrig något nytt allt handlade om praktiska saker och var bara perfekt. Det var en enkel skolgång, men däremot i mellanstadiet…

När jag började trean bytte jag klassrum 10 meter ifrån mitt första klassrum. Det var väl som inget med det egentligen, det var inte direkt farligt eller någonting. Men det var någonting som gjorde att jag aldrig ville komma tillbaka till skolan igen. Jag mår sjukt dåligt över det här så jag kommer ta det här väldigt kort. Några dagar innan jag började trean även tvåan böna jag och bad till mina föräldrar att jag skulle slippa gå till skolan. Jag mådde sjukt dåligt, jag åt som ingenting sov ingenting, och hade konstant ont i magen och mådde illa. Ni kanske vet hur ångestattacker känns iallafall så fick jag attacker varje dag i en vecka. Men jag behövde gå till skolan.


Första dagarna på skolan behövde mina föräldrar följa med, antingen mamma eller pappa. Inte för lärarnas skull utan för min skull det var jag som ville ha med dem. En händelse som jag minns så väl jag minns än idag, hur jag mådde, jag var helt förstörd. Varje dag hade vi samling på en matta i klassrummet. Jag satt med i ringen och min pappa bakom. Barn efter barn fick tala om vad som hade hänt i helgen. Min tur närmade sig och jag kände hur yr och spyfärdig jag blev, tårarna var påväg. Jag kunde inte sitta kvar jag fick panik jag måste bort. Jag räcker upp handen och ber om att få gå på toaletten. Jag satt en stund i kapprummet och bara grät och grät, det slutade aldrig. Paniken bara ökade och ökade. Jag hör hur pappa ropade på mig. När han såg mig fick han nog en chock. Han klarar inte av att se mig må så dåligt som jag gjorde. Och när jag mår dåligt mår pappa ännu sämre, så kan inte ens tänka mig hur han mådde. Jag fick fram några ord, och bad om att få åka hem. Denna gång gick han med på det men inte alla gånger. Sen pågick det så här i 2-3 dagar och sedan var allt som vanligt och mådde helt okej resten av terminen. I tvåan, trean och fyran pågick detta varje gång efter sommarlovet.


I mellanstadiet var det en period då jag mådde som mest psykiskt dåligt. Det var vissa perioder jag var väldigt utfryst. Jag kan själv inte säga att jag var mobbad men enligt lagen så var jag väl det. Hatar att säga det. Jag blev påhoppad både psykiskt och fysiskt nej jag skojar inte. Det var inte roligt att höra att man är en elak person man är ful,äcklig,dålig, sämst m.m. Det tar alldeles för stor plats i texten att rabbla upp allt. Gång på gång fick man höra ‘’ VI vill inte vara din vän längre’’. Jag fick oftast klara mig själv i sådana stunder ingen backade upp mig. Men det var ingen bigdeal jag gick bara till pojkarna som jag klickade bättre med.


Som jag sa blev jag påhoppad fysiskt också.. jag kan inte riktigt förstå det. Men det blev jag. Dock hände det inte alls lika ofta som psykisk påhoppande men båda är riktigt illa iallafall.

Jag kommer ihåg två händelser var av en historia var att jag stod och kollade på folk som körde herren på täppan, jag var aldrig med på det förutom denna gång. Jag kommer ihåg att jag försökte få ner en kille på backen och jag lyckades. Men det var nog en dålig dag för han så han tryckte ner mig på backen jättehårt och sparkade mig i magen när jag låg ner. En annan gång blev jag fälld av en person och jag fällde tillbaka men enligt honom så sparkade jag han på smalbenet. Jag sa förlåt flera gånger och det enda jag fick tillbaka att jag var en idiot. Så jag reste mig upp och skulle börja gå mot skolan. Jag såg i ögonvrån att det var någon som sprang emot mig. Jag hann inte reagera först jag låg på backen och hade ont. Folk runt omkring bara stod och skrattade och INGEN kollade om jag var okej.


I femman och sexan hade jag även otroligt bra stunder också inte bara dåliga stunder, men det är som att man bara kommer ihåg det värsta. Men nu till det bra stunderna med lågstadiet. Som till exempel när fem-sexan åkte till ljungdalen med buss och sedan vandrade vi upp till Helagsfjällstation med andra byskolor som Klövsjö,Ljungdalen och Rätansskola. Jag träffade många nya vänner som jag är vän med en idag. Vi umgicks allihop där uppe och åt middag tillsammans. Dagen efter skulle alla följa med upp till toppen, vissa vände efter halvvägs men jag var en av dem som kämpade mig ända upp till toppen.


Eller när vi åkte ner till Stockholm med klassen. Eleverna med några av föräldrarna var ner en helg i Sexan. Vi tog tåg ner vid åttatiden på morgonen från Östersund, åkte ifrån Åsarnas skola vid 7 tiden så upp tidigt med tuppen och bara fara iväg. Ingen kunde sitta still på tåget alla sprang runt och var ivriga. När vi kom fram så letade vi oss till vandrarhemmet där vi skulle bo, gångavstånd från tågstationen till vandrarhemmet. Vandrarhemmet var inget vanligt vandrarhem, man föreställer ett vandrarhem som en lägenhet med rum. Men så var det inte denna gång. Vi bodde på en båt, Gustaf Af Klint. Jag kände hur båten gungade när man skulle sova, trodde där ett tag att man skulle bli sjösjuk men inte alls! Vi vistades i Stockholm i 4 dagar 3 nätter. Första dagen Lämnade vi av vår packning på Vandrarhemmet och begav oss till Vasa Skeppet. Eftersom vi for på en skoldag så behövde vi göra något som var intressant och som ändå hörde till ämnet Historia. Jag tyckte det var väldigt intressant att se själva skeppet som sjönk i Stockholms ström och även få höra historien om det hela.


På Fredagen åkte vi alla till Tomtits Experiment. Ett Centrum för kunskap och kreativitet. Hos Tomtits hittar man olika aktiviteter där man får experimentera med olika saker. Testa dina egna kunskaper. Ett stort utbud på experiment, roliga, spännande och väldigt svåra. 15000 kvadratmeter med experiment,ute och inne. Alla sprang in som ett gäng apor och tryckte typ på alla knappar, drog i alla spakar för att se vad som händer. Skulle jag få chansen hade jag åkt dit igen, men då ska jag vara lite mer försiktigare och inte tro att jag kan springa efter en klasskompis i en spegellabyrint…. Slog i huvudet några gånger.. inte nog med att jag gjorde det utan precis innan hade några av mina klasskompisar också gjort samma sak. Smart sa dem, smart. Efter typ sisådär 6 timmar senare började vi gå mot stan och leta någonstans att äta. Påvägen in till stora staden så stannade vi vid en glasskiosk och köpte oss alla en glass var. Bra föräldrar vi hade med oss, det brukar väl vara att man åt glass efter middagen, haha.


Lördag klockan 8 ringde alarmet. Alla klev upp och åt frukost tillsammans. Jag gick ner efter frukosten och gjorde mig iordning, för idag var den dagen alla hade gått och längtat efter. Alla var pirrig och förväntansfull likaså föräldrarna. Det var tillslut dags att röra oss, samma sak här var det gångavstånd. Medans en av föräldrarna gick och hämtade biljetterna, stod vi och väntade för att komma in. När vi kom in till området samlades vi för en genomgång, vart alla skulle samlas och alla fick varandras nummer. Tillslut när vi var fri så sprang jag och en klasskompis till Atmosfear. Vi satte oss och väntade för en tripp upp på 146 meter och sedan ett frittfall ner på 110 km/h. Nu kanske du förstår vart vi var. Vi var på Gröna Lund, ett nöjesfält med ungefär 23 åkattraktioner. En heldag på Gröna Lund var AMAZING. Klockan var ungefär halv tio- tio på kvällen, jag och några av klasskompisarna ställde oss i kön för Eclipse. Skojar inte men vi stod minst i 45 minuter för en åktid på 2 minuter… Var sjukt förväntansfull i dessa 45 minuter. När vi sätter oss i ‘’korgarna’’ skakade jag av rädsla och ångest. Varför klev jag ens in i denna mardröm.. Men tillslut, efter en stund väntande i korgarna började vi åka sakta uppåt i 2 km/h. Kändes som evigheter när tar det slut. När vi började snurra där uppe var det ända jag tänkte på , vad var jag rädd för? Helt otroligt fin utsikt över Stockholm med belysningar på gator och blinkande belysning på åkattraktionerna. Klockan närmade sig 23:00 på natten och Gröna Lund var påväg att stänga. Vi rörde oss ut från området och började ta oss till båten, eftersom vi inte orkade gå tillbaka till vandrarhemmet tog vi en båt tillbaka.


Efter massa sömn var det Söndag och hemfärd. Innan hemfärden så hade vi en till aktivitet på göra listan. Djurgården Runt, en båttur från Centrala Stockholm genom Djurgårdskanalen runt Djurgården i Nationalstadsparken förbi historiska byggnader och lummig natur. Långtråkigt för oss barn men ändå skönt på en söndag att bara åka båt. Och liksom ta det väldigt lugnt. Efter det var det bara hem och packa och röra oss mot tågstation. En helt otrolig helg med bara kompisar!


Nu kan man säga att hela lågstadiet var över. Nu var det dax att komma upp till en högre nivå på läxor och krav. Det var då allvaret började med betyg. ‘’Sjuka i huvudet var vi’’ är ett samlingsord för min tid på högstadiet. Nya vänner,ny skola. Kände typ dagen innan, ja då börjar vi om med nya vänner och nytt helvete med trakasserier. Men så var det verkligen inte. Har inga dåliga minnen från högstadiet förutom kärleken men så är det överallt, har fortfarande inte hittat min rätta och mår hur bra som helst. Men som jag skrev sjuka i huvudet var vi.. Jag och tre tjejer började med allt man inte ska göra i denna åldern. Dricka,röka och snusa. Det vi gjorde på fritiden har inte lärarna något med att göra, men nu var det inte så att vi bara gjorde detta på fritiden.. I åttan var det hemskt haha. Vi gick och tjuvrökte i skogarna bakom skolan, vi gick typ hur långt som helst för att vi inte skulle bli märkta av lärare och folket i allmänheten. Snusa på lektionerna är väl ingen bigdeal men enligt reglerna så får man inte konsumera droger eller tobak på skolans område but we did. Kom ihåg att detta var högstadiet och att vi var ungefär 13-14 år. Det började gå så långt så att vi började förtära alkohol på skolan. Dock måste jag va lite mer petig, jag och en till tjej DRACK aldrig, vi smakade de gjorde vi. Men dessa andra två brudar var ett snäppet värre. Det blev allt mer att det tog med alkohol på skolan och det var bara vi 4 tjejer som visste om det. Men en dag slutade det riktigt illa.. Dessa två brudar hade med sig en hel whiskeyflaska. Det smygdrack på rasterna och ibland kutade det ut från lektionerna och drack lite. Tillslut blev det så full att ena bruden tappar whiskeyflaskan framför allt folk, där alla hängde… vi två som inte förtärde någon alkohol stod bakom och blev så chockad så vi vek oss av skratt. Och det var också vi som fick skäll av lärarna. Det var vi som var oförskämda. Wtf? Vad hände där liksom. Därefter blev det mycket snack med lärare,kuratorer,socialen..Gör inte detta ungdomar. Så mycket skit efteråt.. hahahahah men satan i helvete vad roligt det var!!


Det var också i åttan jag blev självmordsbenägen. Jag skar mig själv, jag gjorde ett antal försök med att ta livet av mig. Ack så jobbigt det var att ta upp detta. Har ett minne i huvudet som aldrig försvinner när jag tänker på det här. Hur mina närmsta vänner går efter mig och jag springer iväg. När jag vek av så fortsatte dem framåt och orkade inte ‘’leka’’ mer eller det var väl det dem trodde att vi gjorde.. Jag tänkte inte på att jag skulle ta livet av mig inte den stunden förnst jag ser sjön.. Jag tar det första steget ner i sjön, jag tar det andra. Jag står med båda benen i vattnet. Och inser att mina ben följer inte med min vilja.. Jag trodde att det var en chock av vattnet för det var kallt. Jag försökte verkligen röra mina ben och fötter men det gick inte, det hade låst sig. Jag slänger mig in mot kanten och drar mig upp. Efter denna händelse var jag tvungen att gå varje vecka på samtal. Ja åttan var det året som jag inte orkade med helt enkelt men bättre blev de i nian!


Nationellaprov,gymnasieval.. Det var det hela nian gick ut på! Jag hade bestämt mig långt innan vad jag skulle välja för inriktning. Som förstahandsval valde jag Fordon transport och andrahandsval media inriktning musik. Kommer inte ihåg om jag valde bräcke maskinförarutbildning som tredjehandsval eller om jag struntade i det. Jag var aldrig bäst i skolan jag var inte sämst heller, utan jag låg på medelbetyg. Men det räckte gott och väl till att komma in på fordon. Kommer ihåg hur nervös jag var månaderna innan jag började gymnasiet. Jag skulle börja om på en ny kula, nytt liv. Jag började bli vuxen, ta egna ansvar,ekonomi,städning,hushållet överlag. Kan inte påstå att jag har lyckats med det än men det är ändå ingen katastrof.


I nian var vi också upp till helags med hela årskurs nio. Fast denna gång åkte vi upp med längdskidor. Jag gör aldrig om misstaget att ta klassiska skidorna upp never in my life. Det går bra för er som tycker om att åka klassiskt och kan valla efter vägen. Jag har fortfarande inte lärt mig att valla.. Och hatar att åka klassiskt. Det gick minst lika bra att skejta upp, fast man hörde att ta klassiska skidorna så mycket enklare. NOOO! its not. Men mysigt var det och klassen fick mycket bättre connection med varandra.


I nian i Svenstaviksskola har vi cirka en vecka precis innan jul ett tema som heter Nobeltema. Där vi en hel vecka planerar inför balen och hur vi ska representera en nobelpristagare. Och även utföra experiment framför familj,lärare och bekanta.. Under denna vecka hade vi svenska, so,no och hemkunskap. Svenska och so blev det när vi skrev talen om nobelpristagarna. No fick vi ut av experimenten. Från början av veckan planerade vi hur våran dukning skulle se ut som vi fick lära oss på hemkunskapen. Vi fick lära oss hur man dansar vals m.m. Dagen kommer till ära och vi går genom hela skolan med sin partner och blir fotograferad. Vi gick mot slöjden där vi skulle hålla vårt tal och där vi skulle äta trerätters tillsammans. När vi satt oss till bords blev vi serverade med championsoppa som förrätt som var tillagad av andra klassen av nian. Medans vi fick maten och medans vi satt och åt så var det alltid någon som gick upp för att hålla ett tal. Till varmrätt serverades älgkött och peran och till efterrätt tror jag att det var någon slags chokladkaka om jag inte minns helt fel. Riktigt bra stämning var det och riktigt god mat. Samma sak hände dagen efter fast vi fick servera dem med mat och dryck. Efter middagen så gick vi upp till idrottshallen med våra partners för att dansa vals inför familj och bekanta m.m. Vi tjejer hade inte jättebra kontakt från början av terminen men efter nobel så blev vi klassen så mycket tajtare. LT kom dit och intervjua oss länk - http://www.ltz.se/jamtland/berg/tv-fest-avslutade-nobelveckan-i-svenstavik


Det var den 25 augusti, klockan slog 10:00. Alla ettor samlades vid Sigges för att invänta upprop av klasser. När alla var uppropade i klassen så begick vi oss mot klassrummet och hade samling med mycket ny information. Hela veckan bestod av information. Efter några veckor så pratade man med alla i klassen, och lektionerna var som vanligt. Två dagar i veckan hade vi praktisk arbete, vi var i verkstaden och mekade lite. Vi fick till exempel, glöda,koppla el,byta bromsok,skruva med ett cylinderblock, skruva med skoter motor och massa mer. I ettan går man fordon och i ettan väljer man inriktning till tvåan. Transport,Personbil,Tungmek,Småmek och Karosseri och Lackering är de alternativ som finns att välja på. Jag valde Transport som inriktning då jag har ett intresse att handskas med stora saker ‘’flirt’’. Eftersom en stor procent av fordonseleverna väljer transportlinjen och det är begränsat med platser så blir det en konkurrens mellan eleverna. Alla kämpade med betygen för att kvala om en plats. Och jag var bruden som grät flera veckor i sträck i ren panik att jag inte skulle komma in på transport. En dag var det så nära att jag skulle hoppa av skolan. Men av all hjälp jag fick av kurator, lärare och specialpedagog så klarade jag mig igenom ettan. Det var tufft för mig, men enkelt för det andra. Sammanfattning av ettan att det var enkelt men tufft. Men jag gav fan att jag skulle lyckas med mina drömmar.


En bit in på sommarlovet skulle vi få brev på posten om vi kom in på den linjen vi hade sökt eller inte. ‘’fått post?’’ fick jag av min kurator som hade hjälpt mig detta år med allt. Denna dag var jag på jobbet så hade inte varit hem och kollat men var helt säker på att brevet skulle komma en vecka efter och så var det. Skrev tillbaka och sa att jag var på jobbet och har inte hunnit kikat och frågade om de inte skulle komma nästa vecka. ‘’ jag vet… :) Du ska gå transport i höst!!!!’’ Jag släppt telefon och bara log och visste inte vart jag skulle ta vägen.. Jag hade tagit mig in på transport. Jag kom hem efter jobbet och la mig i soffan och bara log, jag log hela dagen. Mamma kom in och frågade varför jag var så glad. Jag bara log och svarade inte, jag tänkte att jag berättar när både mor och far står bredvid mig. Efter cirka en timme kommer pappa in och frågar exakt samma sak. Samma här jag bara log. Tillslut kom mamma in när pappa stod och konfrontera mig. Och det var då jag sa det med tårarna i halsen, att jag kom in på transport. Pappa började gråta, och mamma sprang till mig och gav mig en kram och efter kom pappa och gav mig en kram. Dem var lika lycklig som jag eftersom det vet hur mycket jag har kämpat och hur dåligt jag har mått. Men nu till dagen jag flyttar och grejer..


Flyttade in till en etta på Frösön och än idag bor jag kvar. Trivs det gör jag, men det är rent åt helvete med bussar, dem går väldigt sällan då jag bor avsides av själva Frösön. Och jag vill ha en tvåa, kommer alltid vilja ha det. Då jag inte tycker om att ha sovrummet i vardagsrummet. Vill ha mitt sovrum i fred där bara jag är och ingen annan är vid min säng.. Men glad att jag fick ta över denna lägenhet så fort. Såå hojta om du har en tvåa, och vill ha en etta eller något.


Dagen kom och jag börjar i årskurs två. Inge nervös ingenting, bara skönt att få träffa mina vänner. Men gud vad tomt det var utan studenterna… De flesta av studenterna var jag endast med på fritiden. Fast mest saknade jag min dåvarande vän, som jag idag inte har så mycket kontakt med, because im afraid.. Första dagarna var det också information. Men längre in i terminen så har vi börjat övningskört med skolan, både personbil och lastbil. Vi kör lastbil på gården själv och vi kör även hjullastare och truck. Trodde att köra lastbil var svårare än vad det är. Men det är det verkligen inte, kan du köra personbil så kommer du kunna köra lastbil. Har dock inte börjat med släp än så jag återkommer när jag vet hur det känns. I tvåan blir det också mindre med friluftsdagar än var det är i ettan, för i ettan vill man att man ska lära känna alla och sammankoppla klasserna. Men eftersom vi vet vilka alla är nu så är det inte så viktigt. Men vi gick runt Blankstjärn med hela klassen tolv kilometer tror jag att det var. Väldigt fint var det, bilder kommer ifrån hela skolgången. Men nu har jag bara ett och ett halvt år kvar ungefär och sen sitter jag förmodligen ute på vägarna som en trucker.


Sammanfattning på mitt liv som elev har varit både upp och ner. En hel skolgång med roliga minnen och ångest, och mer kommer det bli.



Åsarna Skola


Påväg till Stockholm - Klass 6






Helags - Klass 6


Fjällvandring Storhogna-Vemdalen - Klass 8


Nobellfest - Klass 9


Skolavslutning - Klass 9

Gymnasietiden


XOXO


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

  • 190 Readers

Likes

Comments

Hola!

Tomtarna,julgardiner,ljusstakarna och småpyssel är redan uppsatta..

Är det bara jag som har redan börjat julpyntat här hemma och även börjat julpyssla lite? Är man tidigt ute eller är det så här dags man börjar?

Har absolut ingen julkänsla alls den försvann för fem år sedan. Då momma inte är kvar med oss längre, det är aldrig samma jul som då, det är som en familjemiddag som kan ske vilken dag på året som helst.. När momma levde, så åkte vi alltid till dem dagen innan och sov där och fick julfrukost på julafton. Och alla hela släkten hjälptes åt med middagen och umgicks från tidigt på julaftonsmorgon. Senaste åren har alla kommit precis till middagsdax typ.. Att förändra en tradition är jätte svårt och man kommer inte in i rutinerna. För nu på julafton är vi hemma i Åsarna hemma hos oss och har verkligen inte julkänslan. Tycker det nästan är lite halvjobbigt med jul nu. Mosters familj har vi alltid firat jul med, men efter en incident så förstår jag helt och hållet varför det inte orkar åka någonstans och fira med släkten. Men det är klart det gör lite ont i hjärtat att inte moster och hennes familj firade med oss, nu i år vet man aldrig.. Och dessutom min morbror och hans familj åker till Thailand varje jul. Som jag sa det är som att käka julmat och umgås med familjen vilken dag på året som helst, det är lite som påskafton.. Men jag gör det till en bra jul iallafall. Finns barn och ungdomar som har värre jul.


  • 163 Readers

Likes

Comments

Är det fredag den 13 idag? Ha aldrig varit med om en sådan otursdag som denna dag har varit...

Idag vid 05:30 vaknade jag av kramper i magen, dog lagomt vad ont det gjorde. Åt ingen frukost

07:10 påväg till bussen. Ramlar i trappen, glider från första trappsteget till sista trappsteget... Ajj.

07:12 får ett samtal att bussarna kommer bli sena på morgonen.. jah går tillbaka in å kollar vart bussen är, märker att jag må kuta ut till bussen, höll även på att ramla då...

08:15 jag kommer till skolan i god tid och väntar på bussberra som kör upp oss på Furulund kvart över.. fixk vänta en timme innan han kom ner till fyrvalla för att hämta upp elever..

10:15 övningskörning, får kärringstopp i en backe, vid rödljusen,mitt i all trafik.

11:00 lunch time! Åt jag nått? Nää!

12:00 står å väntar på bussen upp till jämthalkan, hade risktvåan! Kom de nån.. nä först efter en kvart, 20 minuter

14:34 påväg ut till tredje körningen, nä men jag ramla på isen, slog i knäna. Ajj.

16:00 tillbaka in till stan och handla lite middagsmat, sen gick vi och vänta på bussen.. ja jo, bussen vart va den??? Väntade i en timme, jaha Nähe, då kommer trean.. ja men vi chansar att ta denna buss å se vart vi hamnar ( den bussen kan vara så att den kör förbi mig ibland ) men nä så var de inte denna gång, åkte buss i 40 minuter typ! Älskar livet.

18:00 jag kliver av vid Coop å maja fortsätter hemåt. Jag kände direkt att jag vägrade att gå hem, det var snorhalt. Så jag bad om skjuts. Efter många om och men så var jag äntligen Hemma...

18:45 nu sitter jag på en köksstol och har tagit bort allt jag kan skada mig på.. så nu tänker jag sitta här resten av natten åsså får de blir en till natt UTAN sömn! Fast först måste jag käka nått innan jag svimmar, bli inte rädda nu gott folket men jag höll på att ramla av stolen för att de kan vara så att jag är en aning yr..

XOXO LOVE U GUYS

BFU

  • 189 Readers

Likes

Comments

Hej!

En vecka har gått, jag har mått stundtals dåligt, depression,ångest med mera. Jag äter upp mig själv, jag ökar alldeles för mycket i vikt på grund av det som händer. Det finns en anledning varför jag ser större ut och det är för att jag har gått upp i vikt... Och denna gång är det något speciellt som har hänt. Min älskade familjemedlem var tvungen att lämna oss, alldeles för tidigt enligt mig,

Älskade Träff, när jag kom hem på helgerna efter skolan mötte jag alltid dig med vifftande svans,skall och en kram. Så många oförglömliga minnen med dig som när vi var ute i skogen med gammstövarn och du fick busa i snön, eller när vi gick upp till skalbergstornet m.m.

Jag älskar dig Träff för mig var du mer än bara en hund. En familjemedlem mitt allt.

300917

Det händer saker hela tiden som bara gör mig orolig, ledsen. Men en helvecka att känna så här att bara allt rasar de tär på en. Men idag fick jag veta något helt fantastiskt. JAG SKA BLI GUDMOR!!! Blir nu gudmor till lilla Henry. Johan och Lisas minsta!!



  • 337 Readers

Likes

Comments

Helt totalt glömt bort denna sida... hur dum får man vara.. har inte uppdaterat sen i MAJ..

I juli fick jag beskedet om jag kom in på Transport eller inte. Jag har kämpat med ettan så sjukt mycket, på väg att hoppa av och verkligen satt på möten med kuratorn varje vecka. Fick ett SMS i början av sommarlovet av min kurator som frågade om jag har fått pappret angående inriktningen, och de hade jag inte..

jag fick sedan ett till sms av henne och där stod det om jag kom in på transport eller någon annan inriktning.. Och hon kom med det sjukaste beskedet, jag kunde inte sluta le. Jag kommer äntligen gå på min drömlinje. JAG KOM IN PÅ TRANSPORT. Så idag sitter jag i skolbänken och kör på med körkortsteorin.Förra veckan övningskörde jag bil i stadstrafik och körde lastbil själv på planen.


  • 411 Readers

Likes

Comments

För ikväll har vi äntligen fått en ny familjemedlem, våran lilla Dizel!

En finnstövare har anlänt. Nu blir de harkött framöver förhoppningvis,generna är goda så det kan nog bli ett antal harar. Nu ska Dizel få känna sig hemma och känna sig trygg med oss. Han har precis lagt sig i buren för att sova för natten, tur att det är mammas hund så hon får kliva upp och gå ut med han inatt ;)

  • 528 Readers

Likes

Comments

Varför? 

Jag Evelina är en 17-årig tjej, vanlig brud som älskar att umgås med vänner och se till att de mår bra. 

Varför just jag 17 år blir stampad gång på gång på gång. Vad gör jag för fel? Du som sitter bakom skärmen och läser kan gärna berätta för mig. Jag tar kritik. 

Jag måste ta bort de vänner som inte gör mig lycklig någonstans. Jag försöker gång på gång, men det är alltid någon som påminner mig om allt jag vill glömma bort. Jag vill få en ny start ett nytt liv. Nu säger jag inte att jag har ett helvete absolut inte, jag har mina vänner och familj som jag älskar sjukt mycket och det räcker med dem. 

Jag är bara så trött att jag vet inte vem jag är längre? Jag vet inte vem jag är längre!!!! Hur ska jag hitta mig själv.. 

Jag är inte mig själv längre... 


  • 606 Readers

Likes

Comments

Nu räcker det! Its Enough!

Nu är lilla arga och tröttsamma jag tillbaka.
Nu är det så att jag orkar inte mer med ert jävla tjat! Måste jag skriva ut här och vara förbannad för att ni ska förstå någonting. Tydligt för er ungdomar så måste jag gång på gång upprepa att jag lider av psykisk ohälsa eller vad man ska kalla det. Det verkar som ni inte tar det på allvar.. För er som inte fattar ett jack shit så kan ni ge fan och tjata hela jävla tiden..

Varje dag får jag ett slags av meddelande av personer från olika socialamedier som gör mig riktigt förbannad! Det pågår 24/7.. ''Kan vi ses en stund'', ''kan jag sova hos dig inatt'', '' när ska vi ses då'', '' vad gör du idag, kan vi ses ikväll'', ''hallå svara kan vi inte träffas nånting''....


Det är nog stressigt som de är!!!!!

Jag kan inte riktigt umgås som jag gjorde förut, jag måste komma in på transport och måste plugga, jag måste ha space, jag hör av mig om jag kan ses och har tid och om jag vill helt enkelt. Det blir absolut inte bättre att ni tjatar på mig verkligen inte... Respektera snälla!!!

Ta åt dig mer eller mindre, eller ingenting alls. Och skriv inte till mig och be om ursäkt ifall det finns någon som tar åt sig, det orkar jag inte heller med!! 

  • 627 Readers

Likes

Comments

Hej!

it was a while a go..

Jag har haft det hur mysigt och underbart som helst. Jag var för en gång skull avslappnad.
Jag har varit ute för det mesta hela tiden, kört skoter,fiskat,ut och gått bara varit hemma runt omkring Åsarna!

  • 625 Readers

Likes

Comments

hejsan!

Skola och mående lyder rubriken...

Skolan påverkar det hur man mår nuförtiden?

För mej gör dee det. Jag har haft tanken på att hoppa av skolan... Jag har tanken än. Är det värt det?Nej det är inte
värt det. Jag kommer inte komma någonstans utan utbildning. Men jag kommer inte orka kämpa med skolan med
all stress och prestationskrav jag har.

Jag är inte med i någon fritidsaktivitet, jag gör ingenting på kvällarna. Jag har tiden till att plugga. Men att komma hem efter en hel skoldag och fortsätta arbetet är det jobbigaste. Jag behöver min fritid lika mycket som er andra. För mig är det annorlunda, jag kan inte offra mina kvällar till att gå ut med vänner. Jag har alldeles för hög prestation, och när jag lyckas med något i skolan då har jag fått ett C eller högre ( Välgodkänt ). Jag är inte och kommer aldrig bli nöjd om jag bara får ett godkänt. ALDRIG!

Det är det här som gör att jag funderar hela tiden på att hoppa av för att jag har inställningen att jag inte kommer komma in på inriktningen jag vill, för att det är så många som vill köra lastbil. Vi är ungefär 60 i hela ettan, det är 28 platser för transport inriktningen. Vi är ungefär 20 i våran klass och 17 av dom vill gå transport. Har även hört i andra klasser att dom också tänker välja transport linjen. Och det som har bättre betyg har lättare att komma in på linjen. Att bara ha godkänt i alla ämnen kan det finnas en risk att inte komma in... Eftersom jag redan är less på skolan kommer jag aldrig kunna gå fyra år.. Jag kommer aldrig orka.

Dessutom sover jag sämre nuförtiden. Jag är aldrig ute och rör på mig för det har jag inte tid med, jag äter väldigt dåligt för att jag har inte orken att ställa mig och laga mat när man kommer hem efter skolan. Många vitaminer jag inte får i mig. Allting går i en ondcirkel. Ingen friskluft gör mig trött och har inte orken att plugga, ingen ork att plugga leder till dåliga betyg som leder ingen utbildning och leder till dåligt jobb. Att ens tänka tanken att det inte gå bra gör det bara sämre...

Min hälsa och mående är det jag måste sträva efter nu, jag kan inte må som jag gör. Jag kan inte ta hand om mig själv längre för det är massa annat jag måste ta hand om först... Jag kan inte bara säga att jag ska ändra på det utan jag måste göra det och jag är tacksam för all stöttning och hjälp jag kan få, jag kommer inte klara detta ensam.

kommentera gilla do what ever så får ni ha det bäst!

  • 755 Readers

Likes

Comments