Header

TORSDAG 2/2

Två dagar före hon var beräknad, hade vi näst sista besöket hos min barnmorska. Vi hade pratat om gången innan (jag tiggde) om att göra en hinnsvepning för att eventuellt reta igång en förlossning. Hade läst en del om det innan och för vissa hade det satt igång, men för de flesta hade det inte. Jag vet också att man av en hinnsvepning kan få pinvärkar, alltså värkar som inte är till någon nytta. Iallafall. En hinnsvepning gjordes och jag bad henne ta i ordentligt, haha. Jag var då öppen ungefär 1cm och tappen hade börjat mjukna, och barnmorskan tyckte att hon kände hår bakom hinnan<3 Svepningen gjorde ont, men inte alls så att det var outhärdligt på något vis. Vi tog bussen hem spända och förväntansfulla men med i åtanke att det förmodligen inte skulle hända något. Jag går på toaletten när vi kommer hem och ser att en bit av slemproppen lossnat- WOHO! Iallafall ett steg i rätt riktning. Lite mensvärk om jag kände efter, hehe. Jag gick och la mig i sängen en stund, vaknar några timmar senare och mensvärken är som bortblåst. Blir superbesviken. Vi provar allt som sägs kunna dra igång en förlossning (men som man vet är bullshit), varav en förlossningsdrink som innehåller lite champagne, aprikosjuice, mandelmjöl och ricinolja. Jag kräks upp den inom 5 minuter.


Vid kl. 20 på kvällen börjar jag få sammandragningar, som jag haft i princip hela graviditeten. Den enda skillnaden är att dom gör aningens ont och börjar komma någorlunda regelbundet. Vid kl. 21 börjar det göra rejält ont och jag börjar klocka värkarna som kom rätt ofta. Vid 22 ligger jag typ på golvet och gråter varje värk, haha. Hade planerat innan att jag skulle stanna hemma länge och kämpa på, och åka in och vara öppen typ 5cm. Ynklig och ledsen ringer jag till förlossningen liggandes naken på golvet och typ tigger om att få komma in på en kontroll, haha, vet inte ens varför för jag visste ju ändå att jag inte var mycket öppen och att vi skulle få åka hem igen. Men vi åker iallafall in. Värkarna kommer tätt och gör väldigt ont, och på vägen till bilen så lägger jag mig på gatan i gruset varje värk. Måste ha sett helt sinnessjukt ut verkligen men kunde inte skämmas där och då, haha. Vi kommer in och får sitta i väntrummet ett tag. Plötsligt blir det väldigt blött i trosorna och ut på mina byxor, och jag tänker att vattnet måste ha gått. En barnmorska kommer och jag får sätta på mig en megabinda och blir uppkopplad på CTG i en halvtimme. Efter en halvtimme har gått kommer hon in och konstaterar att jag har rätt rejält med värkar, och hon undersöker mig för att se status. Hon har svårt att avgöra om det är vatten eller vad det är som kommer ut, så jag får träffa en förlossningsläkare för en undersökning. Hon gör ett snabbt UL för att se vattenmängden och sen en vaginal undersökning. Även hon hade svårt att se om det var vatten eller bara slem/blod men kom tillslut fram till att det inte var vattenavgång. Jag får även lite skäll över att ha tagit en hinnsvepning, pga att det ofta blir falsklarm av dem. Skäms lite. Det beslutas att jag ska få bricanyl för att stanna av värkarna, och även en sovdos. Det känns inte ens jobbigt att det ska stanna av, utan bara skönt att få bli smärtfri. Där och då tänker jag att det absolut inte gör någonting om det dröjer en vecka till tills det sätter igång på riktigt.


Vi åker hem och jag tar mina tabletter jag fått med mig. Vi lägger oss i sängen och pustar ut, tills jag kräks upp alla tabletter tio minuter senare. Jag överväger på riktigt att plocka upp dom ur min spya och svälja dom igen bara för att slippa ha ont, haha, men ringer istället in till förlossningen igen. Vi kommer överens om att jag ska få komma in och få morfin och något mer på spruta istället. Jag blir nervös eftersom jag aldrig har tagit en spruta innan och i terapin jag gått för min nålfobi har vi bara tränat på blodprov. Jag sätter iallafall emlasalva på som förberedande. Vi kommer in och får ett rum, och en sköterska kommer in med mina två sprutor. Jag tycker att det känns jobbigt och vill pausa lite och smälta situationen innan hon ska sticka mig, vilket hon är helt oförstående för. Jag förklarar min rädsla och att det ska stå med i min journal vilket hon säger att det gör. Hon frågar vad jag är rädd för och jag vill be henne att dra åt helvete, typ. Jag säger att hon kan lämna sprutorna hos mig och komma tillbaka senare, så att jag hinner "bekanta mig" lite. När hon gått tar jag sprutorna på mig själv i låret i min egen takt. Jag känner att den enda jag kan lita på till 100% är mig själv. Värkarna stannar av och vi stannar över natten. Skönt.

FREDAG 3/2

Tre timmar senare vaknar jag av en värk. Och en till. Börjar få panik över att smärtan kommer tillbaka så jag ringer på klockan och en barnmorska kommer in. Jag blir undersökt och har öppnat mig till 3 cm. Jag frågar om jag kan få mer morfin och bricanyl men det fick jag inte, för nu skulle det bli bebis. Skräckblandad förtjusning över att det var på riktigt! Vi blir hemskickade för att invänta starkare värkar som typ kommer som ett brev på posten så fort vi kliver innanför dörren. Jag tänker att nu ska jag verkligen ta värkarna bra här hemma, och duscha och sitta på pilatesboll, typ. Haha. En och en halv timme senare ligger jag på golvet med förlossningen i telefonen och bönar om att få komma in igen. Jag skäms över att jag är så kass på att hantera smärta, men jag känner verkligen att jag behöver få lustgas eller något.


Att bada på förlossningen var inte lika mysigt som jag föreställt mig, och lustgasen gav ingen skön fylla. Värkarna är outhärdliga och vid kl. 16 skriker jag rakt ut varje värk. Jag gråter. Det börjar bli dags för epidural och jag är livrädd. Jag får emlasalva på handen och ryggen och får nål i handen med lustgasen på max. Jag är hög som ett hus och det går bra! Narkosläkaren som var en ung kille kommer in på rummet kl. 16.25 när jag sitter och kissar, haha. Jag blir jätterädd. Jag får lägga mig på sidan i sängen och kuta rygg för att han ska komma in med nålen mellan kotorna. Jag andas lustgas som en galning och gråter hysteriskt. En sköterska håller mig i handen och står vid min sida och lugnar mig. Markus sitter typ skräckslagen nere i en fåtölj, haha. Det gör inte lika ont som jag hade föreställt mig, men jag kände när de stack in och det var riktigt jobbigt. Dock var det snabbt över, och när epiduralen började kicka in mådde jag som en prinsessa! Det var det bästa som någonsin hänt mig, smärtan var verkligen som bortblåst. Jag är nu öppen 4-5cm.


Vid kl 18 har jag fortfarande inte öppnat mig mer, så de tar hål på hinnorna så att vattnet går och kopplar på ett värkstimulerande dropp. Jag har fortfarande inte ont, och vi går ut och går fram och tillbaka i korridoren för att skynda på det hela. Vid 19 slutar pumpen med epidural att fungera på mig, så jag får snabbt ont igen. Får påfyllt med en likvärdig bedövning som förlamar mig helt i benen och underlivet. Mellan 18 och 22 undersöks jag några gånger, och ingenting händer. Det står helt still på 5 cm och jag börjar bli orolig att det ska sluta i snitt.


Vid 22 är det skiftbyte, och en ny barnmorska och undersköterska kommer in och presenterar sig. Barnmorskan är ung och har världens härligaste brytning på brittisk engelska. Hon undersöker mig och jag är öppen 10cm (!!!!). Vi jublar och jag älskar henne från första stund. Dock är det en kant kvar och bebis är fortfarande rätt högt uppe, så än är det inte dags att krysta. Här slutar de fylla på min bedövning, och värkarna kommer tillbaka rätt snabbt med full kraft och smärta. Det är riktigt jobbigt och jag börjar verkligen ångra att jag utsatt mig själv för det här.


Vid 00 börjar jag känna ett tryck neråt, lite som att jag var bajsnödig. Emely (min barnmorska) sa att vi ska låta bebis sjunka ner så mycket att jag knappt kan hålla emot längre, och att det då var dags.


00.33 känner jag att jag inte står ut en minut till med smärtan så jag börjar trycka på utan krystvärkar i hopp om att det ska skynda på helvetet. Jag blir tappad på urin.


Vid 00.50 krystar jag för kung och fosterland. Huvudet börjar skympta och jag skriker som en stucken gris mellan krystningarna. Hon masserar mellangården med olja då det tydligen var väldigt stramt (aj) och håller emot med varma kompresser. Jag är livrädd för att spricka och bli klippt, och säger att hon verkligen inte får klippa mig. Hon säger att OM vi behöver klippa så kommer vi att göra det, och frågar om jag vill ha bedövning innan isåfall eller om hon bara ska klippa. Hallå, INGENTING AV DET, JAG VILL INTE BLI KLIPPT. Huvudet står i "the ring of fire" och själen är i upplösningstillstånd av smärtan. Jag tittar upp på Markus för första gången på flera timmar, och ser att han är helt likblek i ansiktet. Jag ber om nåd och att någon ska rädda mig. Jag skriker och gråter. Jag sträcker ner min hand och känner hennes huvud. Massor med hår. Huvudet kommer ut, och nästa krystning kommer kroppen ut. Jag gråter av lättnad.

Emely trycker hårt på magen för att få ut moderkakan. Den kommer ut och är hel och "fin". Hon undersöker mig för att se hur jag brustit och jag är iskall inombords i väntan på min dom. Jag försöker se i hennes blick om det är allvarligt.

Två ynka stygn behövdes. Ett i vaginalbotten (?) och ett vid urinröret. Jag tar dem utan bedövning, det gör inte ens ont. Jag får en ballongkateter eftersom att jag inte kan kissa. HÄR börjar jag bli lycklig på riktigt, nu är jag utom fara!

Chloé Evelina Blom<3 3610 gram och 50 cm lång. Det absolut bästa vi gjort i hela livet.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Bilderna kommer i fel ordning nu hihi men vi kör ändå. Slänger in några snabba bilder från förlossningen, tror ingen av er missat att Chloé är här🙈 Förlossningsberättelse kommer! Jag har beställt hem min journal. Har själv kass uppfattning om tider och vad som egentligen hände, men kort tog det 30 timmar (?), gjorde FRUKTANSVÄRT ont men var såklart så värt det! Markus som såg hela kalaset var i chock några dagar efter, haha. Har insett att jag inte var lika bra på att hantera smärta som jag trodde. Men slutligen gick allt bra och jag är verkligen sinnessjukt stolt över mig själv, även om det både fysiskt och mentalt kändes som att jag överlevt ett krig. Inget av det jag var rädd för hände, alltså inget snitt/klipp/sugklocka. Sprack lite och fick sy två stygn. Tog dem till och med utan bedövning. Eftersom jag tagit ryggbedövning (megastolt) så fick jag problem med att kissa efter förlossningen, så fick en kateter insatt som jag gick och släpade på första natten. Men sen ville vi faktiskt hem! Så vi var lite mindre än ett dygn på BB. Dagarna hemma har varit tuffa smärtmässigt för mig, har haft väldigt ont i underlivet vilket inte är speciellt konstigt hehe..men har haft problem med brösten och fått 40 graders feber en dag. Kan dock konstatera att vi fått en extremt snäll bebis än så länge, som bara skriker till när blöjan behöver bytas eller när maten ska serveras. Annars sovs det bara. Älskade tjej<3

Likes

Comments

Detta har jag efter mycket beslutsångest bestämt mig för ska bli lillfisans första plagg när hon kommit ut❤ någon av dem, och sen med mössan till. Det är en av mina målbilder efter att ha fått upp henne på bröstet. Vill så gärna hålla henne i min famn!! Helt varm och gosig😍 har varit ute på en powerwalk till affären för att köpa ananas och kakor, haha. Så nu känns det lite som att jag brutit ryggen. Så härligt att vara höggravid..

Likes

Comments


Här kommer några bilder från mysfikan jag ordnade hemma hos oss! Vill passa på att tacka alla igen, så himla kul att se er alla och TACK för alla fina presenter (!!). Ångrade mig lite där under dagen att jag dragit igång allt när det skulle bakas och städas, men blev verkligen lyckat i slutändan<3



Och dagen efter var jag bjuden på Västmanlands Ridsportgala med tjejerna på jobbet! Mingel (mindre kul i klackar med en färdigbakad bebis i magen), trerätters och liveband. God mat och härlig stämning! Var dock dödstrött sedan fikat dagen innan så blev tidig hemgång för mig och bebis. Efter denna helg sov jag så skönt haha, första nätterna på länge som jag faktiskt sovit djupt (trots kisspauserna om nätterna då).


Och idag är det ju den 1 februari, vilket betyder 3 (!) dagar kvar till BF! Måste erkänna att jag är lika besviken varje morgon jag vaknar utan att det dragit igång under natten. Blir väl 15 dagar över tiden för min del..

Imorgon är det sista besöket hos barnmorskan, och förra gången lyckades jag tjata till mig att hon skulle försöka sig på en hinnsvepning denna gång. Alltså att hon lossar fosterhinnorna från väggen, vilket kan dra igång förlossningen. För att kunna göra det krävs det att tappen börjat öppna sig lite så att hon kommer in i livmodern. Har både läst och hört att det kan göra sinnessjukt ont, men vad gör man inte för att kanske få träffa sin bebis? Hoppas innerligt att det går och ger resultat!! Är lite halvkass uppdatering här, utlovar update på instagram väl inne på förlossningen, alltså om en timme eller 18 dagar, haha..

Likes

Comments

Jaha nehe. Ingen bebis har kommit ännu, men hon har iallafall 9 dagar till på sig. Har inte mycket känningar som indikerar på att hon skulle vilja kika ut snart, mer än att pyttelite av min slempropp lossnade för några dagar sedan. Men 9 dagar (ensiffrigt!!) är inte fy skam! Känns faktiskt HELT SJUKT när jag tänker på det. Jag kan verkligen inte förstå att det ska komma ut en bebis. Vi ska få en bebis!! Haha...

Imorgon väntar mysfika hemma hos mig, och alla som vill är såklart välkomna! Har stått och bakat dubbel sats äppelpaj, insåg halvvägs att jag verkligen inte orkar mycket nu. På lördag ska jag iallafall på "gala" med jobbet, trerätters med klädkod klänning/klackar. Haha?? Ett par Uggs kanske..

Likes

Comments

 

 
 

Alltså måste bara visa denna urgulliga mössa jag köpt begagnat av en tjej till L! Från Livly. Har blivit helt tokkär i mönstret och planerar att samla på mig en hel outfit tills hon föds. Gärna både filt och dress Har 23 dagar på mig, om hon inte planerar att kika ut tidigare. Hade mycket tryck neråt i måndags och tisdags, kändes som att hon stångade mig neråt och det sved rätt ordentligt, haha. Börjar bli rätt tungt att gå med en trekilos klump i magen (plus allt annat som väger därinne), så hon är mer än välkommen om hon vill..

 
 

Likes

Comments

Okej, håll i hatten nu! Här kommer bilder på hur köket såg ut innan vår budgetrenovering:

 
 
 
 
 

Och det där är till och med en "bra" bild i och med att det är mäklarens bilder. Kolla golvet..

 
 
 
 
 

Och här kommer tre snabba snapchatbilder i dåligt ljus på hur det ser ut nu! Känns så otroligt skönt att vara klar, haha. Var världens projekt att skriva bort alla skåp och lådor för att sedan måla, skruva tillbaka och sedan måla igen. Kanske inte världens bästa grej att dra igång i vecka 37. Men nu så! Allt är färdigmålat, golvet lagt, knoppar och kakeldekor på plats. Tejpen är dock kvar i taket ser jag nu, haha. Men vi har knappt lagt några pengar alls på material i och med att detta bara är temporärt. Vi planerar en helrenovering av köket med byte av rubbet om ett år ungefär. Så tips till alla som vill liva upp ett ruttet kök- måla väggar och luckor, och lägg ett nytt golv. Lite dekorplast på skivorna och voila! 

Likes

Comments

 

 
Nu är sköt"bordet" klart till mini! Har varit en lång väg haha, ny frontmatad tvättmaskin som vi fick i julklapp från Markus pappa, och sen förvaringshyllan som vi köpt på ikea men målat vit med världens sämsta färg (takfärg), och skötbäddsfodralet som jag sytt själv. Skötbädden fick vi gratis av en tjej i loppisgruppen :-) Köpte ett påslakan på mellandagsrean (för vuxna) i färgen jag ville ha till skötbädd/påslakan till mini och sydde upp. Så nöjd ändå! Tips tips! Går ju hemma nu så är så rastlös. Igår drog jag igång projekt måla om köksluckor, var ett större projekt än vad jag trott haha. Meeeen nu är det bara hälften kvar, utlovar bild när vi är klara!

Likes

Comments

Passar väl på att skriva här också så ingen som vill komma missar att jag bjuder in till pre baby-fika hemma hos mig den 27e! Lämnar inbjudan helt öppen för är ju så svårt vilka man ska bjuda. Har inte haft kontakt med så många under graviditeten, men ALLA som vill umgås och fika är välkomna! det är bara att skicka ett meddelande så jag kan baka ordentligt<>

Likes

Comments

 

 
Är otroligt lättad idag! Besöket hos barnmorskan visade en fixerad tös med huvudet åt rätt håll. Hurra! Stor sten som släpper kan jag säga. Nu har vi iallafall ett bra utgångsläge för en vaginal förlossning! När jag kom hem hade jag äntligen fått beslutet från försäkringskassan om graviditetspenning som beviljades. Dubbelhurra! Idag är det 30 dagar kvar till bebis, men efter dessa glada besked får hon gärna komma nu om hon vill. Eller iallafall imorgon, när jag målat klart badrumsförvaringen för hennes blöjor osv. Vi är redo när du är hjärtat<3
 

Likes

Comments