¡Hola mis hermañas y hermaños! Just nu är klockan 16.50 och jag sitter i en trufi påväg till stan (Cochabamba) med Maria, Emma och Teresé där vi ska äta med David som är ansvarig för Testa Mission. Han har varit här några dagar men åker hem imorgon så vi ska äta på ett fint ställe ikväll. Trufiresan in till stan tar dock 20 min så jag passar på att skriva av mig nu. Trufis är förresten Bolivias bussar; minibussar som går mest hela tiden som man bara ställer sig vid vägen och räcker ut handen för att åka med. Bolivia har alltså knappt busshållsplatser och tidtabeller, passar mig perfekt med andra ord! Idag tänkte jag försöka skriva lite komprimerat om mina första dagar här i Bolivia. Vad jag gjort och upplevt samt reagerat och tänkt på. Fast nu är vi framme, så vi hörs på hemvägen!

Sådär, nu har vi ätit! Här får ni en liten bild från festligheterna. Jag fick på riktigt typ fyra laxar, potatis och salladsbar med avocado! Mätthetens mamma! Nu åker vi hemåt mätta och belåtna och jag tänkte fortsätta berätta för er om mina fem första dagar här i Sacaba. Första dagen och andra dagen gick mest ut på att lära känna människor, Sacaba och Bolivia samt vila efter den långa flygresan, vilket var tur eftersom jag fick matförgiftning (jag tror att det var av en citrusfrukt som jag och Maria åt) med allt vad det innebär redan första natten. Marisol, mamman i huset, är dock apotekare och hon gav mig en mirakelkur så att jag mådde bättre redan nästa förmiddag! Det var bra eftersom jag då kunde hänga med till Cristo de la Concordia (Bolivias Jesus-staty som faktiskt är den största i världen) och vara med på grillfesten på kvällen som Pastor Pablos familj höll för oss på sin trädgård med folk från kyrkan. Mamman i huset, Marisol, var så snäll och kokade grönsaker åt mig. Alla var så snälla och det var så mysigt och roligt, jag tror verkligen att jag kommer att trivas här, i staden och i kyrkan!
Well, tredje dagen började jag, Maria och Lilis (som är vår fältassistent) med Fanica, det sociala arbetet med barn och ungdomar i riskzonen att hamna på gatan. Vi åkte in till stan i Cochabamba i trufi och promenerade till den katolska, pampiga kyrkogården där barnen brukar arbeta på lördagar, exempelvis tvätta gravar, sjunga sånger eller be böner för en liten summa. Det var verkligen fantastiskt att få träffa barnen och ungdomarna! Efter att vi varit i staden åkte vi hem och hade möte med David om syftet med oss i Fanica. Han berättade att vi dels ska finnas där på lördagar och ge barnen och ungdomarna kärlek och uppmuntran, som alltid är ovärderligt och dels följa upp arbetet från förra året och leta reda på barnen så att de hamnar i våra register där vi kan hjälpa dem långsiktigt; göra hembesök, göra utflykter och workshops. Det är ett stort arbete och ansvar vi har, och jag börjar känna att jag kanske tagit mig vatten över huvudet. När jag känner så får jag får påminna mig om en bibelvers som dykt upp lite varstans de senaste veckorna. Sefanja 3:17 - ''Herren din Gud bor i dig, en hjälte som frälser. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel.'' Efter mötet åkte vi på vår första gudstjänst i Peña de Horeb vilket var så kul. En gudstjänst här i Sacaba är ju ganska olik en i Borås, även om det finns många likheter. Vi kom hem vid halv elva, trötta efter en lång dag och somnade typ direkt..
.. vilket var tur, för söndagen den 3 september var nämligen en lång och sjukt rolig dag. Den började med en ganska lång promenad in till Sacabas centrum där vi mötte upp Lilis, hennes kille Richard och några andra killar som vi skulle spela streetfotboll med. Sedan gick vi ända tillbaka och spelade. Jag är så glad att vi fick möjligheten att spela så snart, jag trodde det skulle dröja 9 månader innan jag fick spela igen! Det är mycket här som jag märker att jag trodde att jag skulle gå miste om på grund av saker som folk sagt som jag nu märker att jag inte alls behöver gå miste om! Fotboll och att gå ut och springa är två av dessa saker. Hur som helst, anledningen till att vi gick ända till Sacaba och tillbaka var för att det inte fanns några trufis, vägarna är nämligen alltid avstängda första dagen i september (det är så mycket koldioxid i Sacaba så första söndagen var fjärde månad stängs alla vägar av). När vi spelat klart gick vi därför ända tillbaka in i Sacabas centrum med Lilis, Richard och några av killarna (då vi bland annat fick hjälpa en liten flicka som vandrat iväg själv att hitta sin mamma) för att äta kyckling (då jag råkade kasta majonäs på en av killarna). Sedan träffade vi Isabel som bjöd oss på en nyttig cappuccino i hennes tiendita. Mittemot pågick ett rap-battle i en tatueringsstudio som var så najs att lyssna på (om man gillar rap). Sedan gick vi hem igen för att vila en stund innan vi åkte till kyrkan. Denna kväll välkomnades mitt team in i kyrkan och vi fick bön, blommor och majsflingor som de hängde runt halsen på oss.
Detta var alltså mina första fem dagar i Bolivia! Men det tog ett tag att skriva detta inlägget så nu är det faktiskt min sjunde dag här! Idag har jag, Lilis och Teresé varit i Cochabamba och förberett inför att göra hälsokontrollen på fredag som behövs för att få visum. Sedan gick vi runt i Cochabamba; här fanns så mycket nice seconhands och på ett ställe köpte jag denna tröjan som ni ser på bilden (för bara 15bs som är typ 18kr) där jag matar duvor i Cochabambas officiella park. Därefter gick vi till cuanchan i Cochabamba, som är Sydamerikas största gatumarknad. Det var väldigt mysigt! Ikväll ska jag, Emma och Maria på lovsångsövning i kyrkan. Eftersom vi har praktik i kyrkan så uppmuntrar de oss nämligen att välja något/några ansvarsområden som vi ska delta i. Just nu är jag intresserad av att vara med i ojieres (som välkomstteamet kallas), lovsången, bönen, söndagsskolan, lärjungagruppen, samt att hjälpa till med teknik och kommunikation. Alltså allting som går att göra. Just nu lutar det iallafall åt de tre eller fyra första. Vi får se, jag uppdaterar er!
Den första veckan här i Bolivia har varit underbar och helt fantastisk. Nu vet ni ju faktiskt en del av det jag gjort men om jag skulle summera den så skulle det vara såhär; amigos nuevos, pollo (japp jag har faktiskt ätit kyckling hela tre gånger redan.. some vegetarian huh? ;) nu i början kommer jag att äta lite så eftersom det är svårt för mig att hitta det bra vegetariska nu när jag måste vara försiktig med grönsaker och frukt den första månaden, men sedan blir det nog lättare), billigt, manana manana (alla är typ sena överallt och tar tiden lite för vad den är; inte så viktig, vilket ni som känner mig fattar såklart passar mig, här är det jag som får vänta på folk! superskönt), montanas y vistas preciosas (Cochabamba är belägrat med berg runtomkring hela sig som en dal och därför är det berg och vackra vyer vart man än vänder sig), castellano och välsignelser.
I nästa inlägg tänkte jag skriva mer om Fanica, det sociala projekt som Lilis, Maria och jag kommer att arbeta med. Vi har redan träffat barnen på kyrkogården där de jobbar och haft två möten, ett med bara David, och ett igår med två bolivianska män som Fanica hjälpte som små. Ett ytterligare ska vi ha imorgon och ett ytterligare i övermorgon! Tills dess tackar jag för mig! Tveka inte att höra av er om ni undrar något, bara vill prata eller behöver någon att prata med. Ni som vill får gärna be för att mitt team ska hamna på de ansvarsområden i kyrkan som Gud vill, där vi får vara till välsignelse, och för Fanica (vi behöver mycket bön för Fanica, varför kommer ni att förstå i mitt nästa inlägg). Många kramar till er! Nu ska jag gå och mysa med Mara, husets vakthund (snarare gosedjur). Kramis!!!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

I skrivandets stund sitter jag på planet från Miami till världens högst belägrade flygplats i La Paz (4500 m/öh). Jag har fönsterplatsen och när jag tittar ut ser jag små ljusprickar överallt runt omkring oss. De stjärnor som omringar oss och speglar sig i havet gör att det känns som att vi ska till Neverland. I Sverige är klockan 10.30 på morgonen och vi har flugit sedan 7 på morgonen dagen innan (så vi är en aning trötta och jag har sovit hela flygresan ända tills nu). I Bolivia är klockan 04.30. Jag lärde känna en kvinna på flygplatsen i Miami som bodde i Miami och som skulle hälsa på sin sjuka mamma i Cochabamba. Det visade sig sedan att vi satt bredvid varandra på flyget men nu har jag ju sovit så tyvärr inte kunnat prata med henne. I alla fall, nu väntar bara en inrikes mellanlandning till innan fyra av oss tjejer är framme vid vår slutdestination. Flygresan har varit mysig och rolig, speciellt eftersom alla åtta tjejer från Cochabamba-teamet och Tarija-teamet åkt ner tillsammans och eftersom alla är så goa. Sara och jag har exempelvis hunnit göra Miami som ni ser här, trots att vi inte ens gick utanför flygplatsen. Jag har även ätit mitt livs tjockaste pannkakor.

Jag tänkte att detta skulle få bli min reseblogg, där jag berättar för alla er vänner om den missionsresa jag ska göra tillsammans med fyra tjejer till förorten Sacaba i Cochabamba, Bolivia. Vi får se hur bloggen används; självklart för att berätta för er om resan jag gör och sakerna som sker, men också för min egen personliga utveckling; för att jag älskar att skriva och mår väl av att göra det, och därför att jag känner att ni är lite närmare mig om jag låter er få vara en del av mitt liv. Kom ihåg att jag även vill vara en del av era liv, och är det något är jag bara ett meddelande eller facetime/skype/whatsapp-samtal bort. Om ni önskar höra om andra saker än det jag skriver om, eller bara vill höra mer om resan får ni ryta till, jag skriver ju främst för er skull. Det är svårt att just nu säga vad jag kommer att skriva om och hur mycket jag kommer att skriva. Jag kommer dock inte att lägga ut något på andra sociala medier varje gång jag skriver eftersom jag egentligen vill att bara ni som verkligen vill veta om resan läser min blogg. Ni som är intresserade av mitt liv i Bolivia får helt enkelt titta in här när ni känner för det. Jag hoppas det går bra.

Nu ska vi landa i La Paz, men jag återkommer snart. I nästa inlägg tänkte jag skriva lite om vad jag faktiskt ska göra dessa nio månader och om mina första intryck av Bolivia. Vi hörs snart, och tveka inte på att höra av er om vad som helst. Jag skulle bara vilja avsluta lite cheesy med att säga hur mycket jag redan saknar er alla. Jag är ledsen att min separationsångest och försvarsmekanism gjorde mig så dålig på att ta farväl av er. Speciellt till er mamma och pappa, jag skulle verkligen velat vara med er mer innan jag åkte. Hur som haver, jag kommer att sakna er alla med djupet av mitt hjärta. Tack till er som gett och ger mig så mycket stöd och uppmuntran, och till er som läser och ber. Ni betyder så mycket och jag känner mig så välsignad. Jag saknar er men nos vemos pronto!

Nu ska jag kliva ut ur flygplanet och in i det äventyr Gud förberett åt mig. Så detta var väl så bra som mitt hejdå kunde bli. Hejdå Sverige.. och hej Bolivia!

Likes

Comments