Jag tänkte börja mitt "riktiga" inlägg om graviditeten.

Jag märkte inte riktigt av min graviditet i början som troligt vis många heller inte gör och det är nog inget konstigt med det.
Men min mens var beräknad inom en vecka och allt var som vanligt. Jag hade lite ömmare bröst än vanligt då jag alltid i samband med min mens brukar får ömma bröst så tänkte inte direkt så mycket på det. Dagarna gick och mina bröst började bli hårda och göra riktigt ont, har aldrig hänt förut så blev såklart otroligt orolig så jag frågade min mamma om tips på vad det kunde bero på men hon visste inte så vi frågade min syster. Svaret vi fick av henne var att hennes bröst alltid blev så när hon blir gravid så hon tyckte att jag absolut skulle göra ett gravid test. Men jag skulle ju få min mens om bara någon dag och jag hade preventivmedel så det kunde inte va så trodde jag.

Det gick två dagar min mens kom inte så jag tänkte att den är väl försenad, sånt kan ju faktiskt hända. Det gick ytligare två dagar och den hade fortfarande inte kommit, nu blev jag nervös.
Jag köpte en graviditetstest för att se om min syster hade rätt, men det visade negativt så jag blev fundersam över vad kunde det då bero på. Jag blev tipsad om att göra det igen fast med ett digitalt test och jag tänkte varför inte. Samma dag gjorde jag ett nytt och det visade positivt, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag började svettas och tanken på hur jag skulle förklara detta för min pojkvän och hur skulle min familj ta detta, jag var bara 17 år när jag plussade på stickan och bor fortfarande hemma. Jag går i skolan har ingen fast inkomst, jag kommer ju aldrig klara detta tänkt jag då. Men efter jag pratar med alla och jag fått tänka och fått ett enormt stöd och kärlek från min familj och pojkvän bestämde jag med min killes godkännande att vi behåller det. Han har ju fast jobb med inkomst så han såg inget problem och vi har bra stöd från båda sidan av familjerna så vi behöver inte göra de själva vi får hjälp om vi vill ha.

Det tog ett tag att få allt att sjunka in, men från stress och oro till lycka och längtan var en otrolig känsla. Vi går tillsammans på alla besök jag har ett bra stöd och vi gör det tillsammans. Nu är jag i vecka 19+6 och jag ångrar mig inte en sekund. Att få starta ett riktigt liv få uppfostra ett barn framförallt att skaffa ett barn med den du älskar otroligt mycket är ju bara en dröm som går i uppfyllelse, och framförallt att man gör det tillsammans.

Visst det har ju absolut inte bara varit positivitet från familjen och vänner. Jag har fått se sidor av mina syskon som jag inte trodde skulle förekomma. Jag blev väldigt chockad, för jag trodde att dom skulle ställa upp och va glada för min skull det är ju liksom mina syskon dom som alltid ställt upp och verkligen brytt sig. Men istället tog två av dom ett steg tillbaka och tyckte att hur fan jag kunde välja detta och tyckte att jag skulle gå ett annat håll. Klart man blir besviken man trodde iallafall att dom skulle vara mer positiva. Men mitt andra syskon mitt tredje då hen var den mest positiva och tyckte att det skulle bli kul och tog ett steg in istället för ut och det uppskattades mycket.

Efter hand kom mina andra två syskon tillbaka och försöker ge det en chans och det är jag också tacksam för. Jag kräver inget av dom, men hoppas att dom en dag kan fortsätta titta på mig som innan och vara lika stolta och känna att jag faktiskt lyckades.

Hade inte så mycket mer och skriva just nu i detta inlägg mer än att jag är stolt över min familj och framför allt min pojkvän. Jag hade inte kommit såhär långt utan honom och varit såhär positivt inställd. Och såklart är jag glad att min familj är vid min sida för hade inte tagit mig såhär långt utan dom heller. Mina föräldrar har bara gett mig positiva kommentarer och det har gjort det lättare och nästan roligt, om man får säga det så. Massor med kärlek och varma kramar!!
❤️

Likes

Comments

Hej, detta är min första blogg och jag är en tjej på 18 år som väntar mitt första barn. Min avsikt med bloggen är att folk ska få följa mig genom min graviditet och vardag. Jag själv tycker det är intressant att följa andra och läsa om hur deras graviditet är och vad människor gör i allmänhet. Jag får mycket inspiration och blir mycket fascinerad av vad andra gör och har för synpunkter och planer i livet. Därför tänkte jag själv göra ett lite försök med detta.

Så min plan är att jag lägger upp ett inlägg i veckan om min graviditet vad jag kände och hur mina tankar var när jag plussade på stickan och hur min familj, pojkvän och vänner hade för åsikter och tankar. Hur jag utvecklas och även hur bebisen utvecklas.

Jag tänkte även försöka lägga ut allmänna inlägg någon gång i veckan beroende på hur jag känner för detta. Men tänkte även att detta kunde vara en bra plats att få skriva av sig lite på och få släppa lite på jobbiga saker så som frågor och funderingar. Så nu håller jag tummarna på att detta blir något bra.

Likes

Comments