Igår var dagen man kände sig som en prinsessa. Kan inte förstå hur mycket som pågår nu såhär i studenttider, blir lite överväldigad. Nu dagen efter uppskattar jag det mer än när man var mitt i det. Fy faan vad kul vi hade!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag kom in.

Hur ska man reagera när ens högsta dröm går i uppfyllelse? Några skrek, jag la ansiktet i händerna och grät. Jag kan inte förstå hur jag, Eva-Marie Almquist, ska gå på filmskola i New York om mindre än ett år och att jag också fick ett stipendium på 5000 dollar. Det är för mig ofattbart, och helt fantastiskt. Att beskriva min lycka går inte. Det är en så ny och konstig känsla att faktiskt komma in på något man verkligen kämpat för. Jag har kämpat, ingen annan. Att jag skulle få så mycket positiv feedback hade jag aldrig trott. Det är nu man inser hur många nära och kära man faktiskt har, som man måste lämna här i lilla Sverige när man åker vidare mot staterna. Det däremot, är inte lika fantastiskt.

Kortfattad info om NYFA: New York Film Academy är en av USAs toppskolor inom film och skådespeleri och jag har blivit antagen till programmet 1 Year Acting for film. Skolan bygger på att man ska lära sig av att göra. Med detta menar jag att de som utbilda sig till regissörer lär sig filma medan vi som läser till skådespelare agerar framför.

Planen är att jag går mitt år på NYFA och sedan är kvar i USA ytterligare ett år för att hitta en agent och kanske ett jobb. Om jag hittar agentur kan de betala mitt visum så jag blir a true american och om inte kan jag antingen åka hem till Sverige eller fortsätta studera på skolan för att ta en bachelor degree. I vilket fall, om 9 månader sitter jag där i min skokartong i staden som aldrig sover. Det är min förtjänst och ingen annans.

Likes

Comments

Fredagen den elfte november tvåtusensexton.

Jag tror aldrig jag varit så nervös som jag var när jag och pappa gick in genom hotelldörrarna där min audition skulle äga rum. Jag har nog heller aldrig skakat så mycket eller varit såhär stolt nu i efterhand.

I lobbyn möttes jag och pappa av en kvinna jag haft mail-kontakt med inför min München-resa. Hon frågade om vi hade några frågor och eftersom nervositeten tog över och att jag snart skulle utsätta mig för en audition min framtid hängde på lät jag pappa sköta snacket. Auditionen hölls i ett konferensrum. Väl inne i rummet sa hon att jag skulle att jag skulle ta det lugn minst 20 gånger medan hon frågade lite frågor om tidigare erfarenheter och om mina monologer, en från the perks of being a wallflower och den andra från a cinderella story. Sedan var det dags. Jag körde min första monolog och när jag var klar frågade hon mig vem jag pratade till. Vem jag pratade till? Jag ville bara bli av med det så fort och smärtlöst som möjligt, som när man tar av ett plåster. Men så kan man inte tänka, såklart. Jag fick feedback och fick sammanlagt göra två omtagningar. Det faktum att jag fick göra om tills jag blev nöjd förvånade mig. Jag har alltid trott att om man inte sätter den på första försöket är det kört, men jag hade fel, och det finns nog inget jag är så glad över att jag haft fel om än just detta. Min andra monolog gjorde jag också två omtagningar på. Hon spelade in då jag söker till programmet acting for film och behöver skicka min audition till juryn i NYC. Innan jag gick sa hon att det märktes att jag hade scenvana och att jag borde vara stolt över min prestation. Just den där sista meningen är vad mitt hopp lever på just nu eftersom hon skulle skicka sitt personliga omdöme till juryn.

Nu sitter pappa och jag på hotellet och firar med varsin drink. För jag är så jävla stolt. Hur det än går tog jag mig hit och gjorde mitt bästa, något jag inte ens trodde var möjligt.

Jag är så jävla bra.

Likes

Comments

Herregud, minns inte senast jag ens var inloggad här. Nu tänkte jag att det är dags. Eftersom denna kommande helg är vad jag väntat på hela mitt liv. Om bara några timmar går mitt flyg till München. Jag flyger själv men träffar pappa på plats då han jobbat där nere i veckan. Och imorgon, det är då det gäller.

Jag har alltid haft en dröm. En dröm jag inte velat berätta för många då den tidigare känts som omöjlig. Jag vill gå på New York Film Academy. Jag vill bli skådespelerska.

Jag har alltid haft många hobbys. Det mesta "konstnärligt" så som dans och musik men just teatern är någonting som alltid känts speciellt. När jag var 11 år hade jag aldrig satt min fot på en teaterscen men ändå kunde jag sitta i publiken och bestämma mig för att "en dag ska jag stå där uppe", och ett år senare gjorde jag det. Lite samma känsla är det nu med NYFA. Det är något jag har bestämt mig för. Jag ska komma in eftersom jag ska bli bäst.
Jag har aldrig haft något "misslyckande" inom teatern och det kanske är därför jag snöat in mig på just detta och är så driven framåt. Men just detta skrämmer mig något enormt. Någon gång måste man få en svacka och detta, skådespeleri, är något som legat på hyllan i snart fyra år.

Bild från bråvalla

Likes

Comments

Lite blandade bilder från Kina som jag glömt visa. Parker, Shanghai och den förbjudna staden.

Likes

Comments

Första "riktiga" dagen i Beijing och runt kl 8 väntade en bil på oss som skulle köra oss till olika stopp och Kinesiska muren som slutstation. Traditionella kinesiska hus och utställning av speciella stenar (?) blev det innan vi äntligen kom fram till den berömda kinesiska muren. En av de sju "nya" underverken. Vi fick åka tvåmanslift upp, precis som när man åker skidor, men denna var mycket ostadigare. Sedan vandrade vi omkring på murens högsta topp (för turister) och tillbaka för att åka "pulka" i en "rutschkana" ner. En extremt häftig upplevelse och som pricken över i hade vi världens bästa väder.

Likes

Comments

Vi är framme! Det tog ca 4,5h med snabbtåg (250km/h) men läste lite idrott och sov majoriteten av resan så det gick bra. Idag har vi verkligen inte gjort mer än att gå runt, landa på hotellet och sedan äta middag. Till middag fick jag smaka den berömda Peking ankan och till min förvåning var det riktigt gott. Något jag verkligen gillar här borta är att alla delar på allt som beställs in. Du behöver inte bestämma dig för vad du exakt vill ha och äta en hel maträtt då alla delas. Otroligt smart om ni frågar mig.

Likes

Comments