Okej, tänkte skriva mer om förlossningsdepressionen och hur det gått.
Detta ämne är SÅ viktigt att lyfta! Det får inte kännas skamligt att drabbas av detta.

Tror att en stor grund till att jag drabbades av detta var den ständiga ångesten jag kände genom graviditeten.
Var så nojjig- varför är magen så liten? Kan jag verkligen äta detta? Har det inte varit lite lugnt i magen nu? Tänk om jag får någon infektion som går över på fostret etc etc etc..
Sa en gång till Tom, som påpekade att detta lär bara eskalera när bebisen väl är ute att "nej, när jag väl har honom här kan jag ju se honom och se att han mår bra så det tror jag inte".
Oj så fel jag hade.

Första dagen efter Alfons föddes mådde jag prima förutom en hel del ömhet här och var av förståeliga anledningar då jag fött barn dagen innan.
Måste varit några hormoner som kickade in för jag minns att jag satt vid frukosten som i en dvala med ett nöjt leende på läpparna och såg allt nästan som i slow motion och kände mig så jäkla nöjd, lugn och lycklig.
Hade liksom noll bekymmer i världens kändes det som.

Dag två började amningen krångla. Barnmorskorna envisades med att här skulle liggammas. Självklart jättebra för närhet mellan mamma och bebis, men för mig och Alfons funkade aldrig detta.
Det blev nog helt enkelt för mysigt för Alfons att ligga så tätt intill mamma, för han bara sov och sov.
Ju längre dagen gick och jag fortfarande inte lyckades amma ordentligt blev han bara tröttare och tröttare. Till slut så slö att det började kännas obehagligt, varpå vi larmade och bad om hjälp.
Barnmorskan visade mig än en gång att ligg såhär, kittla honom under foten om han somnar.
Som vanligt funkade det en liten stund, det var bra tyckte hon och gick. Men snart sov han igen och det hjälpte inte att kittla under någon fot.
Vid middagen nådde jag bristningsgränsen.
Såg en annan mamma som var så duktig och lycklig med sin lilla bebis medan jag kände mig som världens mest värdelösa mamma.
Gick utan ett ord till Tom och ställde min bricka och vaggade så fort jag kunde tillbaka till vårdat rum och b r ö t ihop.
Tom kom efter med Alfons i den lilla "baljvagnen" och hittade mig storgråtandes inne på toaletten.
En kombination av krångel med amning, säkerligen den vanliga "baby blues" som i stort sett alla mammor drabbas av, men framför allt det faktum att jag kände en så överväldigande kärlek för Alfons att det var obehagligt slog mig som en jäkla kanonkula i magen.
Fick fram mellan tårarna typ att Alfons kommer bli sjuk om han inte äter, jag kommer aldrig klara mig utan honom..
Alltså det var för mig så fruktansvärt läskigt att älska en människa så mycket att man bara ville hoppa ut genom fönstret vid tanken på att något skulle hända honom.
Det blev för mycket.
Lugnade mig till slut den kvällen när personalen till slut fått koppa i honom lite ersättning för att ge honom energi varpå amningen började fungera igen (obs liggammade knappt aldrig mer).

Hur som helst.
Med tiden började jag känna att det var konstigt att denna baby blues inte gick över.
Hade typ ständig ångest, kände mig ensam och rädd och såg varje dag som ett jobbigt hinder att ta sig igenom.
Skämdes något fruktansvärt för att jag var ledsen, och inge glad.
Efter missfallet tänkte jag alltid att jag aldrig skulle vara ledsen eller klaga på något om och när jag väl fick barn.
Så detta var så sjukt och skrämmande för mig.
Jag har varit livrädd att få stämpeln av BVC eller mvc-psykologen att jag inte älskar min son.
För är det något jag gör så är det just det.
Men jag älskar honom så mycket att jag blev rädd.
Jag blev rädd för att bli för fäst (jättesjukt för från sekund 1 var jag så fäst man kan bli hur som helst) av rädslan att inte ha honom här.
Denna ständiga ångest och skam över att jag kände mig som en så dålig mamma och inte fattade vad det var för fel på mig gjorde till slut att jag började riva mig själv blodig i ansiktet när jag var vaken ensam på nätterna i ren panik.
Till slut nådde jag botten så hårt att jag insåg att det kommer inte funka att leva såhär. Både Tom och jag mådde piss, Alfons behöver en stark, glad mamma och jag var så nere att jag inte såg någon mening alls.
När jag träffade psykologen och hon sa "berätta varför du är här" och jag till slut var tvungen att sätta ord på och berätta om mina rädslor och min ångest så släppte en stor sten.
Jag gick berätta, hon lyssnade och hon förklarade att jag var inte galen.
Jag led av något som är så mycket vanligare än man tror, men som är förenat med så mycket skam att det är svårt att prata om.
Jag fick lära mig av henne att jag behövde våga knyta an precis så hårt som jag egentligen ville till Alfons. Han behövde det. Jag behövde det.

Efter att varit längst ner, pratat ett fåtal gånger med henne och efter att varje dag ha levt med målet att bli den bästa mamman jag kan för Alfons skull så gick det överraskande fort till det vände.

Idag mår jag som innan i stort sett.
Det enda som lever kvar är att jag är lite förvirrad och har lite svårt att hantera stressiga situationer. Men vilken småbarnsmamma har inte det?
Jag som alltid varit en väldigt spontan människa har fått lära mig att en så enkel sak som att gå in och handla på Konsum kräver planering för att det ska funka så bra som möjligt och för att undvika att för mycket stress uppstår.

Jag är dock så ledsen över att våran första tid ihop blev såhär och när jag tänker på det känner jag att jag var en värdelös mamma i början som inte vågade ge hän åt mina känslor fullt ut.
Men antar att huvudsaken är att det blivit bättre, och som psykologen sa:
- Alfons kommer ändå inte minnas att hans mamma var ledsen och inte alltid mådde bra i början.
🖤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Oj oj var längesedan jag skrev här!

Men dagarna är både upptagna och går fort!


Nu är Alfons 2 månader redan. Tom och jag är fortfarande hemma tillsammans då han är pappaledig till slutet på augusti.


Vi njuter av att vara hemma med vår kille som utvecklas för varje dag!

Förförra veckan hade jag mammasamtal med vår BVC-sköterska som alla mammor har runt den tiden efter förlossningen.

Där kom det fram att jag inte mår mitt allra bästa efter förlossningen så jag blev remitterad till en psykolog som är specialiserad på detta område.

Där var jag i tisdags och fick väldigt höga poäng både på depressionsskalan och ångestskalan.

Så nu ska jag till läkare på vårdcentral på måndag för att prata om att eventuellt börja med sertralin (typ av antidepp) igen. Och även fortsätta gå hos psykologen som dock har semester nu så blir i slutet på sommaren nästa gång.

Jag är så ledsen över att det blivit såhär. Kan inte njuta fullt ut av Alfons efter som att ångesten alltid sitter i bakhuvudet och gnager. Tror att det beror mycket på att jag redan under graviditeten hade mycket ångest och var rädd för att det inte skulle gå bra och det sitter kvar fast gånger 1000 nu typ..

+ att det är vanligare att drabbas om man haft depressioner och liknande innan i livet vilket jag har.

Känner mig otillräcklig som mamma och tvivlar på mig själv och klankar STÄNDIGT ner på mig själv..

Och på toppen av detta skäms jag så över att må dåligt när detta borde vara den bästa tiden i mitt liv (vilket det såklart också är) men rädslan och ångesten gör det så svårt..

Nu hoppas jag att det blir bättre fort med medicin och samtal för det är så påfrestande för både mig och alla runt omkring när jag mår såhär..

Psykologen sa att det är bra att vara öppen med att man drabbats så ja nu är jag det.

Ska försöka uppdatera här lite oftare🙊

Nu ska jag gosa vidare med Alfons😍

Ha det bra♡

Likes

Comments

Så den 9e maj kom äntligen vår son till världen.

Tänkte bara göra ett litet snabbt inlägg om hur förlossningen var osv.

Den 6e maj var jag tillbaka på sjukhuset för att kolla blodtrycket, ctg osv. Fick träffa en läkare på ronden som berättade att dom bestämt sig för att sätta igång mig på måndagen (detta var lördag). Blev glad, lättad och nervös.

På söndagen var jag inne för samma kontroll igen och vi bestämde att jag skulle ringa dom på morgonen dagen efter för att höra vilken tid jag skulle komma in.

På måndagen vaknade jag uppspelt och nervös och ringde rätt med detsamma. Vi kunde komma in på en gång.

När vi kom in till förlossningen fick vi ett förlossningsrummet vilket kändes konstigt då vi varit på förlossningen många gånger men bara i "vanliga" rum. Fick veta att läkaren var lite upptagen men det togs blodprover och ctg. Åt lunch och efter det kom en barnmorska och läkare och det var dags att börja igångsättningen. Första steget var en ballongkateter som förs upp i livmodertapp antar jag att det var och sedan fyller man den med koksaltlösning för att ballongen ska blåsas upp där inne. När man är öppen ca 3-4 cm ramlar den ut. Det kan ta upp till ett dygn typ tror jag dom sa. Den sattes in vid ca 12.30. Några timmar senare drog barnmorskan i slangen som var tejpad längs mitt lår för att reta livmodertappen, detta skulle göras ca var fjärde timme.

När jag ätit middag och gick och kissade så ramlade den ut, jätteobehagligt men en lättnad att bli av med den för det var obehagligt att ha den där. Under tiden jag haft den hade jag börjat få lite värkar som jag använde värmedyna mot.

Efter att ballongen var ute undersöktes jag och var helt plötsligt öppen 6 cm och det började pratas om att han kunde komma det dygnet. Det var på eftermiddagen någon gång.

Men under kvällen avtog värkarna allt mer och jag stängde mig snarare än att öppna mig mer.

Det bestämdes att Tom och jag skulle sova på natten istället och sen skulle de fortsätta dagen efter.

Blev jättebesviken men var samtidigt väldigt trött.

Vi fick ett vanligt rum att sova i, men förlossningsrummet var fortfarande vårt vilket kändes lite positivt trots allt.

Sov rätt bra, men vaknade fram på morgonen och hade mer ont igen.

För övrigt var det snö ute när jag vaknade, blev helt chockad😂 sa till Tom på morgonen att tänk om han skulle föddes idag så kan man säga att det var snö på hans födelsedag. Visste inte då hur rätt jag skulle ha..

Efter att vi ätit frukost började vi på en gång. Blev undersökt av läkare som beslutade att det gick att ta hål på hinnorna, vilket gjordes och fostervattnet rann ut. Konstig känsla, kanske framför allt för att det var typ 2 läkare och 2 barnmorskor som stod och studerade mitt underliv när jag blötte ner kläderna och sängen totalt😂

Efter detta fick jag mer och mer värkar, och efter en timme satte dom även in värkstimulerande dropp. Var öppen typ 4 cm då.

Då började helvetet😂 hade så ont så visste inte vart jag skulle ta vägen. Låg i sängen och kved med lustgasen i handen.

Efter ett tag blev jag helt snurrig av den och försökte riva bort droppslangen hela tiden så Tom fick hålla i mig typ😂 höll på att somna hela tiden men varje gång så vaknade jag av att Tom sa att det var dags att ta lustgas när han såg på ctg att en ny värk var på väg. Och detta var typ hela tiden.. blir lätt så med värkstimulerande dropp.. Blev undersökt och var fortfarande bara öppen 4 cm och började fundera på hur fan jag skulle klara detta flera timmar, och just då bestämde dom sig för att höja droppet ytterligare.

Barnmorskan sa att erbjudandet om epidural kvarstod, att det ofta är en bra idé vid sånt dropp och särskilt om man också har högt blodtryck. Jag hade ju sagt innan att jag verkligen inte ville ha den, men insåg där och då att det inte skulle gå utan så sa med min ynkligaste röst till barnmorskan "jag vill ha den nu😢" varpå dom ringde efter narkosläkare som skulle komma och lägga den.

Blev ganska nervös när han kom in och sa att det är jätteviktigt att du sitter helt still även om du får en värk.

Men det gick jättebra. Tom och undersköterskan som var med höll i mig och jag gick helt in i mig själv andades genom värkarna.

Efter en halvtimme ungefär började epiduralen verka och det var helt otroligt! Kände av värkarna lite fortfarande men nu kunde jag prata genom dom och skratta och vara som vanligt typ. Tom och jag kollade på ullared på plattan en lång stund och jag öppnade mig 1 cm i timmen ungefär.

Efter några timmar började värkarna kännas mer igen och det tryckte på något sjukt neråt.

Fick äta piggelin och dricka massa blåbärssoppa och saft för energi. (Man får inte äta fast föda när man väl är inne i förlosaningsfasen).

Till slut var det äntligen dags att börja krysta, kunde inte hålla emot till slut kändes det som.

Var läskigt, för jag trodde inte jag gjorde rätt alls i början och frågade efter typ varje kryssning "gör jag rätt? Händer det något?". Till slut hittade jag en bra ställning och tryckte på som om det var min sista dag. Så hårt att jag spräckte massa blodkärl i ansiktet upptäckte vi sen. Var helt prickig😂

Till sist sa barnmorskan typ att på nästa krystning har du honom här.

Och helt rätt så "slank han ut" och jag gav ifrån mig ett brölande av lättnad😂 och sen hördes hans skrik och jag grät och skrattade på samma gång❤

Efter detta la dom Alfons på mitt bröst och sydde ihop mig.

Smärtan var helt borta, allt var bara bra så fort jag fick honom till mig.

När jag var färdigsydd fick vi grattisbricka, så gott😍 och sen var det dags för mig att duscha.

Sen fick vi vårt rum och la oss och försökte sova.

Lille Alfons föddes 18.33 och vägde 3246 g och var 50 cm lång.

Nu har vi varit hemma sen fredags och amningen fungerar bra, ammar mest hela dagarna i soffan medan Tom får greja med det som behövs och annars myser vi allihop i soffan.

Alfons älskar närhet och sover bäst i famnen på en. Vilket jag verkligen inte har något emot.

Älskar att sitta och sniffa på honom och kan titta på honom i timmar utan att tröttna det minsta.

Utan tvekan det bästa som hänt och har aldrig känt en sån kärlek för något eller någon innan.

Kommer bli mindre uppdateringar här nu framöver, men ska försöka kika in ibland.

Nu ska jag pussa på min lilla son och snart är det dags för matning igen👌❤

Ha det bäst♡

Likes

Comments

Helgen var superbra👌 vi åkte till mamma och pappa i lördags förmiddag och där var även min bror, svägerska och lille brorsson.

Vi åt lunch och bara pratade och myste!

På eftermiddagen åkte Tom då han skulle på bowling med jobbet. Från början var det tänkt att pappa skulle köra hem mig senare på kvällen. Men jag bestämde mig för att sova där eftersom vi ändå skulle tillbaka dit tidigt på söndagen.

Var ju fullt i huset med alla övernattningsgäster, men jag och mamma sov iaf i samma rum. Så mysigt så!

På söndagen kom Tom på förmiddagen och så åt vi lunch/ middag och umgicks innan min bror med familj åkte hem.

Vi åkte en stund senare.

Då mina fötter och ben svullnat upp ännu mer över helgen ringde jag förlossningen på vägen hem och fick komma in för kontroll..

Blev inlagd men inte mycket hände så blev utskriven igen dagen efter.

Igår var jag och hälsade på hos jobbet när dom hade fikarast. Efter det hade jag tid på mödravården, fast hos en annan barnmorska då min vanliga är på semester nu.

Mitt blodtryck var högt så hon ringde in till förlossningen och dom ville ha in mig, igen..

Så bara att ringa efter Tom så han kom och hämtade mig sen åkte vi.

De vanliga kontrollerna gjordes och till slut fick vi träffa en läkare.

Hon kollade bebisen med ultraljud, allt såg bra ut.

Sen skulle hon känna på min livmodertapp och göra en hinnsvepning om jag var tillräckligt öppen för det, och det var jag.

Det var extremt obehagligt! Kändes som det tog flera timmar😂

men sen sa hon iaf att hon inte tyckte jag ska gå till vecka 40 och sa att jag var mogen för en igångsättning, men det blir en annan läkare som beslutar om det imorgon har jag fått reda på idag.. Tror dock inte det kommer bli så då trycket varit bättre idag och dom verkar tycka det är onödigt sålänge jag mår "bra". Men det är jobbigt för det går så upp och ner.. igårkväll hade jag ett blodtryck på 170/104.. så fick ta en blodtryckssänkande tablett.. Har fortfarande mycket protein i urinen.. Men som sagt, dom verkar tycka det är bättre att jag åker in och ut på detta viset..

Igår sov jag själv här. Tom skulle fixa massa grejer hemma. Och full av hormoner som man är så grät jag som ett hjälplöst barn när han skulle gå😂 men inatt ska han vara hos mig iaf. Skulle tippa på att jag får åka hem imorgon, när någon läkare haft tid att säga det till mig.. haha känner mig så bitter men det tar otroligt på energin att åka fram och tillbaka såhär.. Typ aldrig sova hemma känns det som, vaknar flera gånger varje natt jag sover här och det är så långtråkigt på detta rum.. Känns oroligt när det kan bli så mycket sämre så fort med mig med..

Nåja, en positiv sak är iaf att slemproppen (ew) börjat lossna i omgångar sen hinnsvepningen verkar det som. En del menar att förlossningen är nära då.. man kan ju alltid hoppas! Det enda botemedlet för att jag ska bli bra igen är ju just att föda..

Nähä, nu ska jag lösa lite korsord igen😊 Tom ligger och sover i sin lilla extrasäng, trött efter jobbet idag😍

Ha det toppen♡

Litens hjärtljud på översta raden och mina sammandragningar på nedersta❤

Likes

Comments

Hej där.

Nu var det ett tag sen jag skrev.

På söndagen var jag inlagd över natten igen men fick åka hem på måndagen.

Har i veckan varit på sjukhuset för kontroll onsdag och även idag fredag.

Blodproverna ser fortfarande bra ut, blodtrycket pendlar lite men är ändå högt och har fortfarande protein i urinen.

Nu har jag börjat svullna något helt otroligt! Fötter och anklar ser inte kloka ut i jämförelse med hur dom brukar se ut..

Måste hålla koll på det nu i helgen så det inte blir värre.

Nästa besök på sjukhuset ska annars vara på onsdag.

Igångsättning är inte aktuellt sålänge vi båda mår bra. Hoppas det inte dröjer alltför länge innan lillen tittar ut.

I onsdags när jag var på sjukhuset och gjorde ctg hade jag många onda förvärkar medan jag låg uppkopplad på det. Blev så jag svettades när dom kom, och försökte andas mig igenom dom😂 men det lugnade ner sig sen igen..


Igår var jag och Tom pårestaurang först och sen på bio. Var supermysigt!

Idag har vi som sagt varit på sjukhuset på förmiddagen. Efter det handlade vi riktigt ordentligt.

När vi kom hem fixade jag skötbordet (köpte de sista grejerna dit idag så jag la dit dom och sådär) sen sov jag en stund.

Sen städade Tom och jag plockade lite och bytte sängkläder. (Jag måste ju ta det lugnt nu så får mest kolla på när han gtejar😱😂).

Nu har vi nyss ätit och jag tänkte gå och ta en dusch nu och sen dricka en kopp te😊

Ha en skön kväll♡

Äckelfoten😱😂

Likes

Comments

Hejsan.


Har sedan jag skrev sist fortsatt att vara inlagd på sjukhuset.

Igår jobbade Tom så han åkte strax efter 8 från sjukhuset och kom tillbaka vid kanske7-tiden då han var hemma hos Prinsen innan han kom till mig med.

Var otroligt drygt igår när man var ensam hela dagen.

Blev så lycklig varje gång någon trevlig barnmorska knackade på dörren för någon kontroll eller så😂 gjordes regelbundna blodtryck, ett CTG osv.

En läkare kom in till mig på ronden och sa att mitt blodtryck var inte oroande just nu, de var inte oroade för varken mig eller bebisen just nu.

Men vi skulle göra ett tillväxtultraljud för att kolla att bebisen växt som han ska och att moderkakan fungerar.

Det såg jättebra ut! Han följde kurvan fint, sparkade runt som vanligt så han höll på att sparka den lilla dosan ur handen på läkaren ibland😂

Utöver det ägnade jag dagen åt att äta typ😂 fick så himla mycket och god mat! Frukost, lunch, eftermiddagsfika (vilket jag dock inte tog), middag och kvällsfika. Jättegott var det med!

Sen på kvällen när Tom kom tillbaka så kollade vi bara på tv och sen somnade vi rätt tidigt. Sov mycket bättre än första natten.


Idag frågade jag sköterskan när hon var inne och gjorde ctg om jag fick följa med när vi skulle hämta vagnen då vi bokat den till idag.

Det trodde hon inte skulle vara några problem.

Så det åkte vi iväg och gjorde strax efter lunchen.

Jättefin är den😍 sen var vi hemma med den och ställde den i förrådet. Passade på att gosa med Prinsen. Sen innan vi åkte tillbaka till sjukhuset passade Tom på att montera in basen till babyskyddet så nu är det klart med.

När vi kom tillbaka till sjukhuset var det dags för middag😂 sen lite senare kom läkaren till mig då hon inte rondat inne hos mig än.

Hon sa att blodtrycket är ju fortfarande bra, mina blodprover från imorse visade på lite minskat antal blodplättar och läcker ju fortfarande protein i urinen.

Men om vi ville fick vi åka hem över ikväll, och det ville vi.

Kände att jag mår ju ändå så pass bra och var på tiden att vi är hemma hos lille Prinsen.

Ska tillbaka imorgonbitti och ta nya prover och ctg och så.

Och ringa in med en gång om jag känner mig sämre.

Men det är så skönt att vara hemma nu och ska bli så skönt att sova i vår säng inatt😊

Lägger upp bild på vagnen. Bilden med sittdel är från google då jag inte orkar ta på den på chassit och ta bild på nu😂

Ha en fin kväll♡

Likes

Comments

Igår hade jag tid hos min barnmorska på eftermiddagen. Tom jobbade så jag gick dit själv. Var ju där på måndagen förra veckan och då tyckte sköterskan som tog prover att mitt blodtryck var lite högt. Hade lite protein i urinen men det behövde inte betyda något.

Men igår när min barnmorska kollade blodtrycket var det ännu högre, hade ännu mer protein i urinen och hon sa att hon verkligen såg att jag blivit svullen (det var ju ett tag sen hon och jag träffades). Har även gått upp typ 8 kg på en månad.. Vilket hon trodde beror på vätskan jag samlat på mig..

När hon kände på magen tyckte hon även att det kändes som bebisen låg i säte, alltså med rumpan neråt.

Så hon ringde förlossningen och undrade om dom ville ha in mig och det ville dom.

Hon sa att jag skulle hem och hämta lite grejer för jag kunde bli inlagd. Så jag ringde Tom med en gång och sa att vi måste till sjukhuset, sen bara hem och snabbt plocka ihop lite grejer.

När vi kom in fick jag göra ctg. Bebisens hjärtljud var fina, hade rätt mycket förvärkar som verkade rätt regelbundna.

Sen fick Tom och jag ett rum här på avdelningen då jag blev inlagd.

Senare på kvällen kollades lillens läge, men det var inte säte utan huvudet var neråt och fixerat. Dom kollade även att han mådde bra och att mängden fostervatten var normal vilket indikerar att moderkakan fortfarande gör sitt jobb. (Den kan fungera sämre vid havandeskapsförgiftning).

Så för tillfället är jag kvar för observation, dom kollar mitt blodtryck en gång ibland, urinprov osv. Tror även dom ska göra ett tillväxt ultraljud så småningom för att kolla bebisen noga.

Sålänge vi båda mår bra blir det ingen igångsättning.

Tom är på jobbet idag men kommer tillbaka hit efter han slutat och varit hemma hos Prinsen en stund.

Är väldigt långtråkigt här.. men har börjat läsa senaste Kepler boken nu iaf.

Lär sova en del under dagen med då jag sov så dåligt inatt och vaknade med förvärkar som inte släppte på en bra stund.

Men så är iaf läget för tillfället.

Nu ska jag vila i min lilla säng en stund.

Ha det bra♡

Likes

Comments

Hej där.

Idag går vi in i vecka 37, helt sjukt ju! Om förlossningen skulle starta nu skulle man inte försöka stoppa den då bebisen i stort sett är klar nu..

From nästa vecka räknas ju som "normalt" att föda i.

Så spännande! Längtar så mycket nu..

Den här veckan måste jag ta tag i att packa bb-väskan, vi måste sätta ihop de sista grejerna och på lördag ska vi hämta vagnen.

Jag har fått ondare i höfterna igen, och det gör ont i ligamenten när man gör "konstiga" (alltså såna som brukade vara helt normala och oproblematiska) rörelser.

Är trött med, men väldigt lättväckt på nätterna.

Nu börjar jag bli väldigt spänd inför förlossningen med. Nervös, men även väldigt förväntansfull.

Förra veckan var vi på föreläsning med förlossningen då en barnmorska därifrån pratade om förlossningen och tiden efter.

För tillfället tänker jag vill börja med lustgas, akupunktur och ett bad som smärtlindring. Sen får vi se hur långt det räcker..😂

I påsk nu har jag varit hemma mycket hos mamma och pappa då Tom jobbat.

Vi var även hemma hos Toms familj en av dagarna när han var ledig.

Så det har varit en lugn och mysig påsk😊

Nu ska jag gå och koka lite te och dricka innan jag ska ta en dusch.

Ha det fint♡

Likes

Comments

Hej!


Igår var det dags för besöket hos barnmorskan som fick mig så upprörd förra veckan😂

Tom jobbade så han kunde inte följa med. Tog istället med mig mamma! Vi har sagt tidigare att det vore roligt för henne att följa med och få höra hjärtljuden och allt det där. Så igår passade vi på😊

Barnmorskan jag fick träffa istället för min vanliga var jättegullig och bra! Vi pratade en del om förlossning, vad jag tänkt för smärtlindring osv.

Nu i eftermiddag ska jag och Tom på föreläsning med förlossningen så då lär man få ännu bättre info med.

Igår var det ju även dags att känna hur lillen ligger där inne i magen. Spännande😍 han har huvudet neråt, ryggen på min vänstra sida (därför det är som ett konstant blåmärke på insidan av magen där😉) rumpan mitt mellan brösten typ fast lite längre ner såklart, och ben och fötter på min högra sida (därför det känns som revbenen ska gå av ibland😉). Han ligger alltså som en liten ostbåge där inne❤ huvudet var dock inte fixerat än, men hoppas på att det händer när som nu!

Går för övrigt in i vecka 36 idag. Inte långt kvar nu😍

Nu ska jag diska lite innan jag åker och hämtar Tom och vi åker vidare mot sjukhuset😊

Ha en fin dag♡

Likes

Comments

Hallå.


Idag kom Tom och la sig i sängen och väckte mig vid typ halv 9.

Bad honom att få min mobil som låg på sängbordet och hade då ett missat samtal och ett meddelande i röstbrevlådan.

Hade en tid hos barnmorskan idag på eftermiddagen, men det var sköterskan från mvc som sa att min barnmorska var sjuk idag så hon var tvungen att avboka min tid..

Hon ringde en stund efter igen och frågade om jag kunde komma på måndag istället.

Så det ska jag göra, men till en vikarierande barnmorska. Så himla typiskt att det var just nu dock! För vid nästa besök ska vi sammanfatta min graviditet och prata kring/planera förlossningen lite.. + att idag var Tom ledig och skulle följa med också men på måndag jobbar han. Vi skulle även kollat fosterläget idag, alltså om bebisen lagt sig till rätta och om han är fixerad eller inte..

Men det får gå, blir väl bra till slut iaf.

Men då hade vi ju i alla fall en hel dag idag utan något planerat och Tom var som sagt ledig (han är ledig tisdag, onsdag, torsdag, fredag denna vecka) och jättefint väder.

Så Tom föreslog att vi skulle åka till Borgholm till slottsruinen och sen åka in till själva centrum och äta mat där.

Så jag gjorde mig i ordning efter frukosten och sen åkte vi till ruinen först. Så himla skönt väder- solen sken och precis lagom temperatur så det var helt perfekt! Så vi var där ett tag och sen åkte vi in till centrum och kollade läget där lite innan vi åt på en restaurang där. Supermysig dag verkligen😍

När vi kom hem sen duschade jag och somnade en stund😊

Nu kollar vi på tv och tar det lugnt resten av kvällen!


I tisdags sov mamma över hos oss och hon och pappa åt middag här på kvällen innan pappa åkte hem igen.

För mamma skulle tillmammografin och onkologen direkt efter det tidigt igår så jag skulle följa med henne dit eftersom pappa jobbade.

Var så mysigt att ha dom här på middag och sen mamma på övernattning!😊

Ha nu en fin kväll♡


Likes

Comments