Idag är det 3 år och 3 månader sedan jag förlorade Kim, min förstfödde son.

Så lätt det var att vänja sig vid att Kim fanns och så fruktansvärt smärtsamt det är att vänja sig vid att han inte finns här hos oss längre, den smärta gör sig påmind varje dag. Kommer nog aldrig att vänja mig vid tanken att min älskade Kim är borta.

Sorgen är något annorlunda nu, jag bryter inte ihop lika ofta men det händer, panikångesten har blivit ångest och den finns här, jag gråter fortfarande men inte lika ofta. På utsidan kanske det ser ok ut, men inom mig finns ett stort hålrum och en känsla som inte kan beskrivas.

Men saknaden är lika stor, den har inte blivit mindre och mardrömmarna förföljer mig fortfarande med bilden av Kim dagen jag hittade honom. Jag saknar min Kim varje dag och och den saknade kommer jag ha resten av mitt liv. Det vore väl konstigt om jag skulle glömma min son. Jag kommer alltid att vara en trebarnsmamma. Jag har fött tre barn, även om ett av min barn inte lever längre. Jag vill kunna prata om Kim ibland, precis som alla pratar om sina barn. Jag vill bevara hans minne, så länge jag lever.


1: Sorg och kärlek är desamma. Snälla tänk inte, att jag fortfarande efter så lång tid sörjer mitt barn, att det är något som är fel på mig, eller att jag måste komma över det. Lång eller kort tid, sorgen kommer alltid att finnas. Jag sörjer djupt förlusten av mitt barn för att jag också älskade honom djupt. Kärlek dör aldrig, därför kommer inte heller sorgen att göra det.

2: Jag kommer aldrig att komma över det. Säg aldrig att jag måste komma över det. Det kan se ut som jag har pusslat ihop mitt liv, jag kan gå ut med vänner och ha kul. Men traumat att jag förlora min son är alltid ett steget bakom mig. Mina tårar kan ha torkat, och jag kan antagligen säga mitt barns namn utan att bryta ihop, men snälla du måste förstå att jag aldrig kommer någonsin kommer över att han är död.

3: Tystnad är smärtsam. Jag vet att det måste vara väldigt svårt att veta vad du ska säga till någon som har förlorat ett barn. Jag förstår hur obehagligt det måste vara för dig. Men du, vet du att felaktigt formulerade känslor är lättare att förlåta än din tystnad. Min värld har för alltid blivit splittrad, ett enkelt "jag är ledsen, ett besök, ett telefonsamtal" visar att du bryr dig. Lämna mig inte, när jag behöver dig som mest.

4: Mitt barn är oersättligt. Det spelar ingen roll när förlusten kan ha inträffat, om det var ett tidigt missfall, eller om jag hade chansen att tillbringa en stund med mitt barn innan han dog eller om mitt barn var några år, tonåring eller vuxet. Spädbarn är inte utbytbara eller andra syskon kan inte ersätta den förlorade. Det kan vara så att man inte får eller har fler barn.

5: Jag kommer alltid att ha ett före- och ett efterliv. Oavsett hur lång eller kort tid det har gått, när en speciell dag (födelsedag, familjehögtider eller andra speciella minnen) inträffar, kommer mitt sinne att dra sig tillbaka till ett liv där mitt barn skulle ha varit närvarande. Jag kommer tänka på hur gammalt mitt barn skulle vara, hur han skulle sett ut och hur mitt barns liv skulle varit vid det tillfället. När dagar som dödsdag inträffar, kommer jag att minnas "dagen jag förlorade mitt barn" och dagen kommer att spelas upp i mitt huvud minut för minut, jag glömmer det aldrig. För min egen del kan jag känna en sorg i mitt hjärta, när Kims vänner eller mina vänners barn, får barn, gifter sig, får jobb, träffar kärleken eller liknande. Inte att jag missunnar någon det, utan att jag också skulle velat se min son lycklig, bli pappa,bli gammal och ha ett liv som alla andra. Så om du träffar på mig en av de här speciella dagarna, kan jag vara tyst, i min egen värld, tänkande eller ledsen. Den kan vara mycket smärtsamma dagar, men så är mitt liv nu.

6: Jag är förändrad för alltid. Dagen mitt barn dog är samma dag som en stor del av mig också dog. Jag kommer inte att gå tillbaka till den jag var innan. Jag kommer att försöka komma så nära som möjligt. Men det kommer att ta tid för mig att hitta mig själv igen. Mitt hjärta och min själ är så trasig, Det är för många små bitar att sätta ihop igen, men jag ska pussla så gott det går. Så ha tålamod, men den jag var innan kommer jag aldrig att bli igen.



Det har varit en lång bloggtorka, men ska försöka att ta tag i det här igen.

Tack för att du läser.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments