Header

Wow hörni..jag är helt ställd, jag har fått så himla mycket respons efter mitt inlägg.
Jag har slut på ord, och det händer inte ofta. Men jag vill verkligen tacka ifrån djupet av mitt hjärta för ert stöd.

Här på bloggen så kommer ni att få komma väldigt nära mina tankar och funderingar som i vanliga fall bara är till för mig. Att jag öppnade upp mig på internet om mina upplevelser, att jag så gott som matade mina "haters" utan att få någon negativ reaktion. TACK.

Ni kommer att få upp fler inlägg om mig men jag måste få smälta allting lite, ta hand om er.

Likes

Comments

Som första inlägg här på bloggen så tänkte jag skriva lite om hur 2016 har givit mig under dessa dagar nu när det nya året är precis runt hörnet.

Under 2016 så har jag blivit utsatt för en hel del, i början av året så var jag i ett sambo-förhållande med en kille, idag så kallas han för kräket. Den här killen och jag hade varit tillsammans i nästan ett år och under våra månader tillsammans så var jag blind, kärleken har den kraften. Han gjorde så att mitt 2016 startade på värsta möjliga sätt. Två dagar innan alla hjärtans dag så tog jag steget ur ett destruktivt förhållande med honom, och jag ångrade mig aldrig.

Jag blev hopplöst förälskad i spriten och mina dagar bestod av att sitta ensam i mitt rum, tillsammans med en vodkaflaska. Jag utvecklade ett självskadebeteende som var värre än mina tidigare, ett självskadebeteende som skapade ärr på min vänsterarm. Vid detta laget så hade jag många tankar om att avsluta mitt 17 åriga liv, men jag avstod och började med piller. Jag fick piller av läkare och psykologer som skulle få mig att må bättre, men i slutändan så fick dessa piller mig att vända upp och ner på min mammas lägenhet när hon hade gömt undan dom efter att jag bad henne.

Jag bad henne att gömma mina mediciner för att jag skulle överdosera, några gånger så försökte jag men utan större resultat. När jag då kom på mig själv med att rensa min mammas köksskåp så tog jag beslutet att sluta med dom, direkt. Jag levde i en kamp med mig själv och döden, som det ser ut idag så har jag vunnit.

Jag hoppade av skolan och började skriva mycket, men efter några månader så blev min psykiska ohälsa för allvarlig och mina texter las upp på hyllan där de har legat ett helt år. Efter att kräket hade markerat mig så djupt med hemska drömmar, sömnlösa nätter och ärr på armen så insåg jag att mitt liv skulle ta en stor förändring när det gäller tillit till män, jag vägrade att vara rädd för alla män för att jag visste att alla män inte är som kräket. Jag började prata med olika killar ifrån olika städer, det höll inte på så länge för jag tröttnade och sa upp kontakten. Men det fanns en kille ifrån huvudstaden som blev en bra vän till mig, jag hade berättat min bakgrund och allt som kräket hade utsatt mig för och stockholmaren tog första tåget till mig. Jag hade gjort klart att jag inte ville ha någonting annat än vänskap, han sa att han förstod och respekterade detta, eftersom att han hade åkt många mil så fick han spendera natten hos mig. Det var ingenting som jag då kände oro för eftersom att vi båda stod på samma sida, men min oro slog ut när jag vaknade på natten av att han tog på min kropp och hade sin mun på min. En obehaglig känsla spred sig i kroppen och jag kände mig smutsig och samtidigt rasande. Jag slog till honom och somnade om, jag ville bara bort ifrån det.

När jag vaknade morgonen därpå så gick jag upp till köket där pappa satt, han märkte att något var fel och jag brast ut i gråt och berättade vad som hade hänt. Att han hade sagt att jag ville, när jag låg och sov i mitt egna hem. Mina tankar åkte runt i huvudet i ljusets hastighet och tillslut så tog jag beslutet att han måste ge sig av, efter att jag hade sagt upp kontakten med honom så försökte han få tag i mig på olika sociala medier, många meddelanden om hur dåligt han mådde, att han skulle avsluta sitt liv, som att jag inte att tillräckligt med vikt på mina axlar. Detta gjorde inte min tillit till män mer stabil, och det är nog inte så konstigt.

Jag gav mig ut på olika dejtingsidor då jag inte ville finna rädsla i män, pratade med olika killar, träffade några men det var ingenting som hände. Jag tog en paus, läste böcker och började med yoga och skickade in en ansökan till en folkhögskola som skulle innebära en flytt för min del, någonting som jag behövde. Kortfattat så träffade jag många underbara människor som fick mig på bra humör, men det fanns en speciell individ som kom extra djupt i mitt hjärta. Hon och jag träffades i klassrummet den första dagen och det klickade direkt, mycket skratt och dans då vi båda älskade att dansa. Det slutade med att hon flyttade in hos mig och det var alltid vi två, manikyrfredag, sång i duscharna, dans i rummet.

Men tillslut så kom mitt psyke ikapp mig och jag insåg att jag har försökt att fly ifrån mina problem,och jag började fly igen. Jag tog tåg till min bästavän, jag tog buss till pappa, jag tog tåg till göteborg, allting för att komma bort ifrån mig själv. Jag hade stannat hos pappa i någon månad för att försöka vila upp mig, just den här dagen så var jag hos min storebror i Göteborg och vi pratade om allt mellan himmel och jord när jag får ett samtal ifrån en nära vän ifrån skolan. Naomie är död.

Mitt hjärta stannade, tårarna kom och jag skrek hysteriskt, min storebror kramade om mig medans jag skrek, grät och sa hur det var mitt fel, att jag lämnade henne. Jag hamnade i chock och om jag ska vara helt ärlig så är jag nog fortfarande det, jag saknar henne. Jag hade precis fått en pojkvän, en gammal kompis ifrån grundskolan som jag hade tagit kontakt med igen, han stöttade mig dag och natt. På dagarna så var jag tyst, jag grät men i tystnad, på nätterna så kommer drömmarna om henne, jag vaknar och gråter hysteriskt medans han håller om mig.

Detta var 2 månader sedan, ibland så vaknar jag om nätterna efter att ha drömt om henne men då finns han där bredvid mig och håller om mig. Det slutade med att jag åkte till skolan, slängde i alla mina ägodelar i en stor väska och rymde därifrån. Idag så skäms jag, mina kära kamrater fick inte ett hejdå ifrån mig, men jag hoppas att ni förstår att när hon förlorade sitt liv..så förlorade jag en stor del av mitt.

Jag ska snart börja med mediciner igen, men under uppvakning från min pojkvän och ifrån min pappa. Jag ber till vilken gud som helst att mitt 2017 ska bli bättre. För att 2016 ledde till misshandel, övergrepp, våldtäkt, förlorade min bästavän. Och lite annat också som jag inte har nämnt i dagens inlägg av olika anledningar.

Ta hand om er.

Likes

Comments