View tracker

Det finns så många tankar i mitt huvud dygnet runt, när jag är vaken, när jag sover. Tankar som handlar om allt och samtidigt ingenting, det är utmattande men det är ingenting som kan hjälpas. Jag har varit en tänkare genom hela mitt liv och en del av mig trivs bra med det, att hoppa in i tankebubblan där ingen annan får störa, men en annan del av mig avskyr det. Att man tänker så mycket, för mycket och tillslut så går man sönder.

Jag har en bok där jag skriver ner de mesta av mina tankar, jag skriver även ut en del här på bloggen men det är inte ens hälften av vad jag har i huvudet. Frågorna jag får oftast är "hur går det med musiken?" & "vad gör du på fritiden då nu när du knappt är i skolan?", och även fast jag ser lugn ut på utsidan när jag får dessa frågor så blir jag en aning tillbakadragen, det som brukade kallas för låttexter är idag noveller, berättelser och dikter. Jag har sökt in till en högskola som är intresserade av att träffa mig, jag är så exalterad och livrädd inför detta, en ny start. Jag har aldrig någonsin fått en helt ny start.

Jag gör nästan ingenting på fritiden, för jag har alldeles för mycket av det..gymmar, skriver, kollar på netflix och efter ett år så blir detta ganska tråkigt för en individ som mig. Jag vill ut och träffa nya människor, skratta och ta en fika med någon trevlig människa, men min sociala fobi och ångest säger annat. "gå inte ut, du kanske träffar den här" och i slutändan så slutar det alltid med att jag stannar inne, det är min bubbla av säkerhet men samtidigt rädsla.

På fritiden så är jag hyfsat social med fåtal människor som har funnits där under ett bra tag, men rädslan att skaffa nya kontakter är för stor i dagsläget. På ett BUP-möte jag hade för någon vecka sedan så kom det fram att jag är rädd för män, enligt min psykolog. Jag har varit med om hemska saker, som endast män har gjort mot mig. Men jag vägrar att låta "alla män" dras över en kant, det är inte rättvist. Men för tillfället så har jag tagit en break från killar, håller mig till nära kompisar.

Jag har berättat för er förut att jag är feminist, att det ska vara 50/50, vi ska tjäna lika mycket som männen, och männen ska få samma del som vi har. Jag har vägrat vara rädd för alla män, men det finns en rädsla när jag åker hiss tillsammans med en främmande man, eller när det står en man bakom mig i kön, eller när det sitter en man bredvid mig på bussen. Men det ligger inte hos dom, inte vet väll dom om vad jag har varit med om? Man ska inte klandra dom ovetande.

I sin tur så vet jag att det kommer komma en dag då jag inte känner någon rädsla för det motsatta könet, och jag ser fram emot den dagen. Det gör jag verkligen, bröder & systrar.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har nästan glömt bort att jag har en blogg här..det känns som en viss trygghet att kunna skriva av sig, dela med sig och inte känna sig så ensam.

Det kommer bli en del djupa inlägg här för att den här bloggen kommer att användas för att filtrera mina tankar och funderingar. Idag tänkte jag ta mig mod att skriva om mitt självskadebeteende, varför? sen när? hur? Jag tänker börja med att säga att jag inte är ute efter attention utan att ni som läser som kan relatera inte ska känna er så alone med det, inklusive jag.

Jag har haft ett självskadebeteende från 13:års åldern, även då jag fick min depression, det var ingen som faktiskt öppnade öronen och förstod att jag inte mådde bra. Det är få i samhället som faktiskt tar det seriöst när en 13 åring säger att han eller hon mår dåligt. Wake up. Jag önskar verkligen att någon hade funnits där för mig vid den perioden, jag hade min sjukdom och en hel del andra problem i privatlivet som jag inte tänker ta upp med er idag. Det började med att använda varmt vatten, det blev inte riktigt några permanenta märken så ingen skulle se, det jobbigaste var att jag ville få någon sorts reaktion, hjälp mig. Men med åren så började jag med andra saker, jag har varit nära att använda en sax men har alltid tvingat kroppen till att inte göra det.

Hur ska man förklara..kroppen letar upp saker att skada sig med medans psyket säger nej. Tillslut så gav jag upp, och jag började med att riva mig själv på armarna, dra mig i håret och helt enkelt plåga mig själv - jag förtjänar detta, jag är en dålig människa. I grund och botten så antar jag att det ligger i en dålig självkänsla. Jag hade en stor garderob i huset som jag växte upp i, jag brukade låsa dörren, släcka lampan och sitta på golvet i mörkret medans min ångest omfamnade mig. Det var precis så det kändes, ångesten log mot mig, och på något sätt så värmde den mig med sin kyla.

Efter händelsen med x så började jag må riktigt dåligt, ingenting funkade och jag tog till kniven. Han hade rört mig, han hade haft sina händer på min hud och jag kände mig äcklig, otillräcklig. Givetvis så klandrade jag mig själv, men det var inte på mig som skulden skulle sitta på. Idag så har jag mina ärr på armen, det gör mig inte så mycket, jag skämdes i början men för varje dag som går så kollar jag på det och tänker "jag överlevde."

Jag har även haft ett par andra självskadebeteenden men det är lite mer invecklat så jag tänker inte gå in lika djupt på det, kortfattat så försökte jag finna tröst och uppmärksamhet från andra människor, jag kände att jag inte var värd deras tid, deras energi. Det värsta var när någon bekände att han/hon hade fått känslor för mig och jag sa "du förtjänar bättre." iskall och lika hård som is. Idag så hoppas jag att alla jag har sårat på något sätt har det riktigt bra, att du ler och skrattar och njuter av livet till 100%, du förtjänar det.

Likes

Comments

View tracker

Detta har varit en stor grej ett tag i samhället nu, vi kvinnor och även män har börjat tala. Jag är feminist. Lägg ner knivarna och lugna er med hat-kommentarerna, låt mig förklara för er.
Det finns feminister som vill ha ett samhälle där män och kvinnor får lika hög lön, det ska inte bli någon skillnad på män och kvinnor i arbetslivet. Kvinnliga chefer ska finnas, manliga chefer ska finnas. Jag har stött på flera människor som har varit "extrema feminister" och deras meningar lyder ungefär såhär : "jag vill ha ett jämnställt samhälle, så nu ska vi kvinnor tjäna mer än männen för att ni tjänade mer än oss ett bra tag." och detta säger jag nej till, nej nej nej.

När jag säger att jag är feminist så menar jag att vi alla ska ha samma förväntningar, samma lön om det är samma jobb. Jag står också för FTN, bröst, och hur normalt och mänskligt det egentligen är. Jag minns att jag verkligen inte ville visa bröstvårtorna genom tröjan när jag var yngre, det var så otroligt pinsamt men idag så bryr jag mig inte, båda könen har bröstvårtor. När man visar brösten så är inte själva bröstet det "extrema" utan det är just den där skatten i mitten av bröstet, som dessutom brukar vara mindre än hela bröstet. Bröst består av fett och vävnad och massa andra normala saker, vi fick dom för att kunna ge våra barn mat så att dom kan överleva och växa.

Jag blir sjukt irriterad på människor som tar illa upp när en kvinna ammar sitt barn, ge er. Stör det dig? gå i sånna fall, kolla inte om det stör dig. När jag har ett barn så kommer jag strunta helt och hållet om någon tycker att det är jobbigt eller opassande, ursäkta men jag försöker mata mitt egna barn här. Sen kan jag förstå att vissa mammor väljer att använda en filt eller så för att dölja och det respekterar jag till 100%, verkligen. Men jag tänker aldrig sluta amma eller skämmas för det för att någon främling kommer fram och säger opassande saker till mig framför mitt egna barn. Jag kan skriva ett ännu längre inlägg om detta och om hur de flesta av er män säger att bröst är sexigt, och bara det. Nej nej, det är B R Ö S T. och vi vill också kunna strunta i bh:n utan att ni ska gå runt och runka, opassande. Jag är irriterad just nu så jag måste korta ner inlägget, men jag står för det jag säger. Alltid.




Likes

Comments

Den här frågan har jag fått från flera personer och jag har valt att inte gå ut med det till sociala medier inklusive bloggen. Det är en del av privatlivet och endast dom närmsta vännerna vet om vad som hände egentligen. För er som är nya här så får ni en liten snabb-genomgång : jag träffade en kille, blev i ett förhållande med honom, han flyttade in och vi var sambos i 7 månader. Sen tog det slut och jag tog det valet av personliga skäl.
Jag väljer att skriva detta tidigt i bloggen då jag inte vill ha den här frågan från någon igen, om ni bryr er eller om ni bara är nyfikna spelar ingen roll..någon dag i framtiden så kanske det kommer fram men det är inte tid än.

Detta är även anledningen till att jag skapar en ny blogg då jag inte är stabil nog att radera varje litet inlägg om/med honom, detta var enklare helt enkelt. Jag hoppas att ni respekterar och förstår vart jag försöker komma med detta inlägget. Pussar till er som stöttar, respekterar och finns här.

Likes

Comments

Det är valborg idag och även den dagen då de flesta väljer att fira med alkohol, jag är inte den sortens tjej om jag ska vara helt ärlig mot er. Jag har en familjemiddag på menyn idag, min syster har kommit för att hälsa på och det är första gången på flera år som familjen är samlad. Min blick på alkohol är inte positiv - jag hade en kort period när jag mådde riktigt dåligt och drack av fel anledning, nu har jag valt bort alkoholen och börjar må bättre och bättre, för min del så säger jag nej tack till alkoholen.

Jag ska göra det tydligt för er att jag inte har någonting emot människor som väljer att dricka på valborg, det är ditt val till 100%.


Likes

Comments

Så nu var det dags för en ny blogg, en ny start, och en ny presentation - vem är jag?

Jag är en 17 årig tjej som bor utanför Göteborg, jag studerar på Rytmus Musikgymnasium i centrala Göteborg. Jag har en obotlig sjukdom, reumatism. Ni kommer att få lära er mer om den sjukdomen längre fram i bloggen, kortfattat - det gör ont i lederna. Jag lider dessutom av svår ångest, depression och tvångstankar - men jag är en otroligt positiv människa som alltid ser det ljusa i mörkret.
Jag har en stor kärlek till musik, texter, mode och skönhet, så ni kommer få en hel del blandade inlägg vilket jag hoppas att ni kommer tycka om!

Likes

Comments