Tanken va ju att jag skulle vara ute i god tid... å jag va det.... i tanken.

Grabben går ut skolan i dag å jag ville ge lärarna något som tack.... (för att de stått ut med honom) :P

Eftersom jag är återförsäljare för Forever så vill jag ge dem smakprov på produkterna.

Givetvis ger jag provpåsar till dem. Men tanken va ju bara att de skulle få smakprov på produkterna, samt en vägledning hur fotbadet ska göras.

Allt frid å fröjd.... Jag åker till min arbetsträning... å Whille börjar 9.30... Halvägs ner på stan slog det mig.... Jag hade glömt att fixa till gåvorna!!!!! Så i panik fick jag ringa sonen och försöka vägleda honom via telefon (tacka vet jag facetime) så allt kom med.

Frid och fröjd!

Whille kan gå ut skolan och börja ett nytt kapitel i sitt liv och avsluta med bravur å tacka sina underbara lärare med ett skönt fotbadskit inför semestern

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Skynda långsamt... Det är nog det svåraste att göra när man är på väg tillbaka efter lång tids frånvaro från livet... En tung episod av utbrändhet. Det är väldigt svårt att säga S T O P

Hjärnan rusar iväg med massa ideér och nya tankar. Visst! .... absolut är det bra.... MEN! ... skynda långsamt. Har inte riktigt återhämtat mig från någon av mina episoder av utbrändhet och depression. Därför känns det extra viktigt att ge mig själv den tiden.

Försöker se detta som min chans att göra förändring. Jag kan inte bara sitta åskådare och titta på medan mitt liv rusar på. Är trött på att göra det som förväntas av mig. Nu är det upp till mig att göra det där hoppet ut i det okända. Våga stiga ut ur min bekvämlighetszon och för en gångs skull göra det jag vill med mitt liv. Nu är tiden mogen, så ska jag göra en förändring så är det nu!

...men jag skyndar långsamt. Sköldpaddan ska jag nog anamma som mitt eget totem... (ja, jag vet allt det där tjafset om att ett totem är inget man bestämmer själv o.s.v) Men nu är det mitt liv det handlar om och jag bestämmer att sköldpaddan är mitt nya totemdjur.

Jag har fått möjligheten att verkligen titta på mitt liv. Dessutom kan jag i detta läge få hjälp med att förändra mitt utgångsläge, så att jag kanske slipper hamna där, var jag har varit. Att få blicka inåt och ta fram mina drömmar och tankar. Att få möjligheten till att få ha mitt drömjobb. Att få känna att jag gör skillnad.... PÅ RIKTIGT! Att få bestämma själv hur min dag ska se ut och vad jag ska fylla dem med. Att tillåta mig ta plats och ge mig själv svängrum. Det kan jag säga funkar inte på en förskoleavdelning i Mellansverige, med 32 små förväntansfulla själar och politikerbeslut som håller varje förskollärare i fångenskap. Det har blivit så mycket måsten och byråkrati att själva glädjen att vara pedagogiska med barnen har sopats bort... för tiden räcker inte till! Å tyvärr lär det nog inte bli nån större förändring...till det bättre de närmsta åren.

Att titta på det som inte varit bra för mig har hjälpt mig att fatta beslutet med att gå vidare. Att lägga det bakom mig och blicka framåt. Ta tillvara på de kunskaper jag besitter och göra det till mitt dagliga bröd.

För hur det nu än är så är det jag som ska leva mitt liv för min egen skull och inte för någon annans vilja...Sätta mig själv i fokus, nu när jag faktiskt har möjligheten att gör a det. Risken finns annars ( om jag går tillbaka till mitt gamla jobb) så hamnar jag snart i samma sits igen och mitt liv blir bara en lång å tråkig följetång med samma innehåll och tema.... Orkar inte med mer drama nu!

Givetvis är jag medveten om att detta kommer att medföra en kraftansträngning... men jag är beredd att ta den för jag har ju facit i hand från mina yrkesverksamma år. För jag kommer aldrig mer gå tillbaka och jobba som förskollärare i en barngrupp. Däremot kan jag tänka mig att agera konsult till pedagoger som behöver extra stöd i arbetet med integrering av barn med NPF-diagnoser i förskolan.

För dagens förskola och skola är inte anpassad för att bemöta dessa barn på bästa sätt.... Å det är inte fråga om ovilja eller oförståelse. Utan det är mer fråga om tids prioritering och brist på utbildning. För att få till detta måste ju enhetschef/rektor vara med på tåget och förstå vad det krävs av pedagogerna/lärarna att ha barn i gruppen som har en NPF -diagnos.

Det är lite vad jag tänker att jag vill göra i framtiden.


Likes

Comments

PAUS!

Det mesta faller i glömska... Efter sista gången jag gick in i den berömda väggen och fick ånyo diagnosen utmattningssyndrom, men nu med en extra krydda av extrem stresskänslighet.... så är det inte mycket jag kommer ihåg att jag påbörjat...

Som den här bloggen t.ex... syprojekt, viktminskningsprojekt, utrensningsprojekt,

Det är nästan som om själen, the mind, the spirit har varit i koma men själva kroppen har fortsatt som vanligt... helt frånkopplad från mitt inre. Bara funnits till, existerat, gått på som vanligt, utan saknad av själva kärnan.

Har fått inse att jag mist massor. Vänner har försvunnit-GIVETVIS! För de har ju inte fått något gensvar från mig, då jag vandrat omkring som ett tomt skal utan känslor eller engagemang. Allt det togs ifrån mig då i somras, då när jag nådde den absoluta botten! Den dagen då jag insåg att det fanns absolut inget mer jag orkade göra för att förbättra min situation, då allt tog slut... ork, vilja och glädje för att leva... En stor del av mig dog den dagen och jag höll på att ta kroppen med mig. Ett sista rop på hjälp!

Å hjälp kom!

Men sen då? Att försöka återhämta sig från kraschen... att samla ihop alla skärvor.... det håller jag fortfarande på med... Det är som att lägga ett 1000 -bitars pussel där alla bitarna är helt vita..

Känner mig obekväm i mitt eget liv, i min kropp... det är som om inget stämmer, känner mig som en elefant i en porslinsbutik

Är en åskådare bredvid. Har tappat min gamla personlighet och min roll. Förr hade jag min yrkesroll att luta mig tillbaka mot, men efter ha fattat beslutet att inte komma tillbaka å jobba som förskollärare så... vem är jag?

Är som en upptäktsresenär i mitt inre... finns inte mycket kvar av det gamla jag, men jag måste ju säga att lite nyfiken är jag att hitta nya saker om mig själv! Men samtidigt är det väldigt skrämmande... Vem kommer ut i andra änden av allt detta? Kommer det vara någon jag kan förlika mig med?

Har insett att jag fått en otrolig chans. Har rebootat mig själv, Nu kan jag fylla på med det jag vill!

Likes

Comments

Vad är det för drivkrafter som driver människan framåt?

Vad är det som får just dig.... eller mig att välja den väg vi faktiskt väljer?

Jag fick en bra fråga ställd till mig... Vad innebär det för DIG? , ....vad INNEBÄR det för dig?,....VAD innebär det för dig?,...vad innebär DET för dig?

Frågan kan ställas med betoning på alla orden i frågan och då kan det generera i olika svar. Det fick igång mig iallafall. För om du ställer dig frågan efter varje svar du ger så kommer du att kunna komma djupare i dina innersta tankar och verkligen komma på vad du har för drivkraft. För hur det nu än är.... så är vi inte bara självgående utan mening och mål. Nånstans inom oss finns det en bakomliggande tanke som styr vårt handlande.... kanske både på gott och ont. Men om vi nu försöker att ge bara positiva svar så lovar jag.... ja jag LOVAR att vid nån tidpunkt kommer håret att resa sig på dina armar och du har hittat en djup drivkraft. Skriv ner den och se till att du jobbar efter den.

För om du är helt nöjd med ditt liv idag.... kommer det alltid att se ut just så här som det gör nu.... MEN om du gör något annorlunda idag så kommer morgondagen att förändras. Hänger du med vad jag menar?

Jag ska bygga brunnar i Afrika!

Likes

Comments

Börjar tro att jag är.... eller har varit iaf. ett monster

Har försökt att göra de "rätta sakerna" den sista tiden....

Som t.ex lämna tillbaka en tidning till en f.d. Hittade den av en slump och vet att den har stort affektionsvärde för denne person. Däri finns en artikel om hans mamma (en berömd skådespelerska) som han värderar högt. Hon dog för ca 20 år sedan och sen dess har han burit med sig sorgen och artikeln. Den hade råkat hamnat i en av mina kartonger med papper och jag insåg att den kanske borde få komma till sin rättmätliga ägare, eftersom jag inte ens har någon som helst nytta av den. 

Vi var väldigt osams då vi gick skilda vägar så det har slutat med att jag har bytt telefonnummer och blockat honom på Facebook. Enda sättet att komma i kontakt med honom var att avblockera honom och skicka ett meddelande. Direkt så hade han taggarna utåt (säkert för det jag sa till honom 2014, då han kontaktade mig) Så han trodde genast att jag hade en dold agenda och ville att han skulle hämta tidningen så jag kunde typ ha ihjäl honom och gömma liket....

Men så var ju inte fallet! Ville göra en vänlig handling, helt utan motprestation, bara för att jag har kommit till den punkt i livet att jag orkar inte ha massa drama i mitt liv!  Efter att jag var SÅ himla sjuk förra året och mina nära och kära såg livet rinna från mig... och jag hade en himla tur .... eller så var det inte min tur, så vill jag göra de rätta sakerna för att skicka ut så mycket positivt i rymden som möjligt. För som du vet tror jag starkt på tankens kraft! 

Men just där och då... när ingen näring kunde behållas, jag var uttorkad och undernärd.... de flesta inre organen hade slutat fungera och jag var askgrå.... just då var det bara så skön känsla.... Min rädsla för att dö försvann.... kände frid med det.... orkade just inget annat heller. Var blå och sönderstucken och fick näring genom slang i en vecka...

Men sen efter den veckan då jag kvicknade till ifrån dimman och insåg hur sjuk jag var.... blev jag rädd! LIVRÄDD! Jag var inte beredd att lämna mina barn, min mamma....Så jag började kämpa! Men inget hjälpte. Medicinerna tog inte, de kunde inte sticka mig mer för mina vener var som papper och bara gick sönder.... ju mer blå jag blev, desto räddare blev jag. När de väl fick blod så kunde de inte använda det för det koagulerade direkt i röret. Fick starka cellgifter som jag inte tålde... En operation var enda utvägen för att rätta till problemet. DÅ, just då , den morgonen blev mina böner hörda! Äggvita i blodet hade sänkts, febern och blodtryck gick ner, jag fick operationen uppskjuten! Sänkan låg bara på 200 ca ... så den hade gått ner med 200 enheter på 5 veckor. De sista 3 veckorna på sjukhus började jag titta på saker som jag värdesätter. Slutade fokusera på alla problem. 

Men nu så här 1.5 år efter den hemska tiden, har jag inte återhämtat mig än. Det tar lång tid att återvända från att nästan ha varit död. 

Är så himla tacksam för livet och vill göra de rätta sakerna..... som det här med tidningen. Men personen i fråga vill inte tro att jag har ärliga avsikter, tror att jag bara vill ont.... Jo, jag ville honom det förut, för allt han utsatte min son för... Å NEJ inget sånt.... Men han ville inte förstå att min son hade och har det jobbigt med sig själv med sin ADHD och autism.  En egoistisk liten skit va min sambo, som fick alla i sin omgivning att må dåligt. MEN ....

Men .... jag är villig att se förbi det nu, å bara göra en godhjärtad handling. Men som sagt, denne man vill inte ta emot det. Men jag vet att jag sänt rätt signaler ut i rymden för att jag ville göra gott, sen om motparten inte tar emot det så gör inte det något!

Likes

Comments

Idag är vad man kan kalla en milstolpe i livet. När man gör en sak som kommer att göra skillnad i framtiden. När man inte gör som man alltid brukar göra.... utan tillför något nytt.... eller såväl tar bort något. Har fått hjälp av min uppline att skapa mig en tidsplan så jag kan se vad jag lägger min energi. Ska bli spännande att se om den stämmer när kvällen är slut. Ser bra ut än så länge :)

Kl. 13 ska jag iväg på möte med min chef. Där ska jag ansöka om tjänstledigt. På måndag skriver jag in min på AF och hoppas de har en bra rehabiliteringsplan. För det är den andra stora förändringen jag gör i mitt liv. Jag slutar som förskollärare och ska i framtiden göra något annat. Vad det blir vet jag inte än.

Beslutet som är fattat fick en sten att falla från mina axlar. En lättnad och frid. Varför pressa sig på ett jobb som bara gör en sjuk? Nej, nu blir det att göra något helt annat som jag kan utvecklas som människa och yrkesmänniska. För jag ska ju jobba i minst 20 år till.

Ja jag har ju mitt jobb på Forever living oxå. Den verksamheten håller jag på att utveckla, så än kan jag inte leva på den. Å en inkomst måste man ju ha för att överleva. Men jag är på gång och det är ett av de roligaste jag har gjort! Ångrar inte en sekund att jag började. Alla dessa härliga kollegor som mer än gärna sträcker ut en hjälpande hand eller överöser en med beröm när man gjort något bra! Love it!

​Precis! Just som det står så behövs mer medarbetare! Företaget växer så det knakar och de som jobbar redan hinner knappt med efterfrågan. Vi finns redan i 160 länder! Så företaget är stort och stabilt! 

Vill du att jag berättar mer, maila mig!

Likes

Comments

Tänk vad mycket man skulle slippa om människor hade varningstexter.... allså då menar jag såna människor som inte är bra för andra. Speciellt dem med psykopatliknande drag som bara svärtar ner andra och höjer sig själv till skyarna. Allt de dem säger är bara sanning, för de ser inget annat än sitt egna lilla helvete.... som de skapar själva genom att b.la ha huvudet fullt av negativa tankar. Såna som bara MÅSTE få snacka massa skit bakom ryggen och som är så ynkliga att de inte vågar säga det till den personen det berör.... å i andra andetaget stryka den personen medhårs, medans "nya" "sanningar" kommer ur munnen på dem om personen som inte är där. Manipulativa människor som enbart gör och säger saker för SIN egen vinnings skull, utan att ens blinka å tänka att det kan skada andra.





Jag försöker vara positiv. Oftast så klarardessa människor inte att stanna i min omgivning så länge. För jag är rak och säger vad jag tycker. Så om jag tycker nån är feg, beter sig idiotiskt eller lurar nån så säger jag det. Dessa människor klarar inte av det, utan väljer att inte längre vara min vän. TACK säger jag bara! Då slapp jag lägga ner ytterligare energi att städa bort dem från min svär.

Haha, fast å andra sidan borde nog jag oxå ha en varningstext! " Brutalt ärlig, tål inte orättvisor, rå och sarkastisk humor, ful men jäkligt charmig!"

​Så även jag kanske behöver tejpa igen matluckan ibland.... för det kanske är så att jag inte alltid är så smidig när jag delar ut mina sanningar. Saker kan ju sägas på så många olika sätt. Många gånger är det bästa att "rycka" bort plåstret snabbt, än att försiktigt pilla och pinas för varje hårstrå som råkar komma med i processen.  MEN! Jag far inte med osanningar till människor och har någon berättat nåt i förtroende, så stannar det här! 


SÅ! Var tvungen att få detta ur systemet så jag vidare kan fokusera på de positiva, glada och härliga människorna i mitt liv! För jag är en glad skit som gillar att ha det bra. 

Å snart är det helg! Hur bra är inte det? WOW! 

Likes

Comments

Vilken dag det har varit! Jisses!

Har fått så mycket energi av att lyssna på alla föreläsare, ta del av framgångshistorier och träffat kollegor inom Forever från hela Sverige!

Vi var några nya :)

Dessa stjärnor har varit i Sydafrika och inkasserat sin 13 månadslön :) Hur bra är inte det?

Kamoja med familj :)

Kamoja är tailänska och betyder ta/knycka från andra-eller dig själv för att göra det bättre Som att låna kunskaper från andra och göra dem till sina egna kunskaper En liten mysig filur :)

Får se :) Kanske nästa utmaning?

Min egna kamoja :) För mig kommer den att symbolisera att våga gå/tänka utanför boxen.


Hjälp mig hitta ett namn till min kamoja! Bästa namnet belönas på nåt sätt :)

Att få möjligheten att göra sånt här på jobbet finns kanske bara i mångas fantasi.... För hur det än är så fungerar det på detta sätt hos Forever. Så mycket glädje och entusiasm som ryms i samma rum hittar man varken hos statliga eller kommunala företag. 

Jag är bara så tacksam att jag fått möjligheten att få vara med detta härliga gäng där alla glädjs åt allas framgång, stor som liten. 

Ser fram emot den 8 Oktober då vi har nästa inspirationsdag. By the way... ska upp på scen då med, eftersom jag minst kommer vara supervisor då :D

Likes

Comments

Makramé med silverfärgad metalltråd, swarowskykristaller och shamballapärlor

Vit jadepärla, swarowskykristaller och glasstavar

Makramé av nylontråd och nitar

3-delad ring i silver

silvertråd (925) shamballapärla och elektropleterad glaspärla

Hammrad silvertråd (Pusselbiten står för autism, som min son har)

2 meter långt halsband med snäckor, rosa jadepärlor samt små glaspärlor

Armband med shamballapärlor, orange glaspärlor med toggellås

Drömfångare i metall. Gav den till stora sonen som är DJ

Enkelt armband med shamballapärlor

Halsband med fjädrar, läderband och metallblommor

3 varianter av läderband

pyote (stavning?) med muttrar

Örhängen med fjädrar

Vinglasmarkörer

servettring

Gamla slitna datastolen fick nytt utseende

​Superskön blus

Likes

Comments

​Så här blev den färdiga väskan. Det tog ett tag att göra den då jag inte kunde bestämma mig riktigt för hur den skulle se ut. Så designen är helt min egen.  Måste ju säga att jag är sjukt nöjd med denna och den kommer vara med mig hela våren/sommaren.  Det finns massa fickor i den, både med dragkedjor och utan. Precis som jag vill ha det. Det är väl en av de bästa sakerna med att kunna sy själv. Man får den precis som man vill ha den. Visst händer det att jag köper väskor oxå, men då får man ju bara gilla läget hur den är designad inuti.  

Likes

Comments