Tågluff 2017

Vi hade ännu en tuff natt på tåget. De två italienarna vi åkte med var inte de optimala kupédelarna.. De sprang även de in och ut flera gånger under natten (de satt innerst och vi ytterst närmast dörren), de pratade med hög och tydlig basröst då och då under natten och simon och jag (klassiskt svenskar) tyckte det bar lagom att de satt mittemot varandra inners, medan jag och Simon satt mittemot varandra ytterst. Alltså med ett säte mellan oss. Men nej, när de två tyckte det var dags för att sova vid ca 02 så kröp den ena in mellan mig och sin kompis och puttade undan simons väska han hade ställt på sitt mittensäte. Så de två hade två "rader" och vi en. Kan inte säga att jag uppskatatde att ligga hud mot hud med en okänd medelålders man hela natten. Kände liksom hans kroppsvärme... simon protesterade lite genom att slänga upp sina ben med svettstrumporna på mellan mig och mannen men han verkade inte bry sig. Jag sov inte speciellt bra och inte simon heller. Vid halv sju kunde vi iallafall äntligen lämna den svettiga kupén och gå av tåget i Verona.

I väntan på att bagagerummet skulle öppna så åt vi en ganska rejäl frukost på tågstationen. Det var gott och välbehövligt. Färskpressad apelsinjuice unnade i oss också och det var så läskande! Därefter, när vi lämnat väskorna, promenerade vi in mot Veronas stadskärna. En jättefin och vacker stad, precis som i filmen "letters to juliet". Självklart besökte vi juliets balkong, men bara att strosa runt i staden var väldigt mysigt i sig. Vi gick längs floden och förbi gamla broar som såg fallfärdiga, men samtidigt ändå väldigt vackra ut, vi gick i gränder med små balkonger överfulla av blommor, vi gick förbi Verona arena som är en mindre variant av Coloseum, fast fortfarande i bruk för opera och teater, och vi gick genom små torg med cafeer och restauranger. När det började närma sig lunch så åt vi carbonara på en restaurang vid torget där verona arena ligger. Det var lika gott som vi minns att italiens pasta är. Tydligen är hemligheten inte grädde utan mycket ägg. Så det måste vi testa hemma sedan.

Vi tog tåget från verona efter lunchen och där fick simon en liten dipp. Orken tog liksom bara slut. Så han tog lite vätskeersättning som hjälpte. Det var nog en blandning av att det var 33 grader ute, mycket att bära, mycket promenader och lite sömn. Efter ett stopp i Milano så kom vi tillslut fram till Varenna. En by vid östra Comosjön. Otroligt charmig med gamla färgglada hus, mycket växter och stenmurar mm. Påminner en del om Gardasjön eftersom det är höga alpberg runt omkring, men det är ändå rätt "eget" och genuint. Staden är rätt lång och lite klättrande upp längs en sluttning. Den följer vattnet och man kan gå längs en strandpromenad, fast som är som en bro, längs hela staden.

Efter att vi checkat in på vårt hotell som låg några minuter från tågstationen, och någon minut från strandkanten (vi har till och med sjöutsikt, eller snarare sjöglimt pga träd), tog vi det lite lugnt på rummet under den mest tryckande värmen. Psssade på att duscha, fräscha till oss osv innan ci gick ut för att äta middag och upptäcka staden. Vi hamnade tillslut vid den lilla hamnen där det går en liten färja över till andra sidan av Comosjön. Maten var ingen succe enligt simon som åt någon fiskpasta, men jag var helt okej nöjd med min gnocci. Vi gåt nog inte tillbaka dit imorgon eftersom simon var så missnöjd, men läget och restaurangen i sig var väldigt trevlig och mysig. Klättrande växter i taket som en pergula, med utsikt över sjön. Efter middagen strosade vi runt lite innan i nu är tillbaka på rummet. Ska bli så skönt att sova ut och varva ner lite.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Tågluff 2017

Vi väcktes klockan sex av kyrkklockan som slog väldigt länge. Sjukt jobbigt ljud att vakna till. Tur nog kunde vi båda somna om och vaknade på riktigt sedan vid halv nio respektive nio. Som vanligt vaknade jag först. Vi insåg att vi sovit 11,5 h i sträck vilket visar att vi nog hade lite brist på sömn.

Vi dukade upp frukosten på vår balkong och njöt av utsikten innan vi packade ihop och checkade ut. Vi hade sedan innan bestämt oss för att hikea upp på berget så det fullföljde vi. Det var lite lättare sagt än gjort för det var tryckande värme och en rätt lång väg rakt uppför. Vi kämpade på och utsikten längs vägen gjorde det ändå lite enklare att traska på. Man såg hela tiden ut över sjön och vi gick förbi vattenfall mm. Vi såg dock en orm längs vägen som skrämde livet ur mig. Usch får rysningar bara av att tänka på det. Den var typ grå/grön, ganska stor och klängde sig längs kanten/mot berget av vår stig. Jag sprang upp resten av den etappen till nästa kurva hehe...

Närbild efter ca en timmes vandring kom upp till utsiktsplatsen/skywalken som den kallas så var det verkligen värt ansträngningen! Så vackert! Höga alpberg så långt ögat nådde och den spegelblanka sjön nedanför. Häftig känsla att se ut över allt. Jag som är höjdrädd vågade mig inte ut hela vägen till spetsen av den avsatts som liksom hängde ut över berget, men Simon gjorde det. Vi åt vår matsäck där uppe och vilade en stund innan vi gick ner igen.

Väl nere i Hallstatt byn igen så satte vi oss på ett café och drack en Cola och en milkshake. Det var nog en av de godaste glasen Cola jag druckit någonsin. Iskall så det nästan stack i halsen, sittandes i skuggan, efter en lång fysisk ansträngning i solen. Därefter tog vi det lugnt i den lilla byn, bonade hotell, laddade kamera och mobiler mm. Vid femtiden gick vi ut i byn igen och där hade de dagen till ära en marknad som verkade vara någon form av firande? Det fanns massor av stånd som sålde klassisk österrikisk/tysk mat, öl, alla hade nationaldräkter och sådandär "Alpmusik" med dragspel spelades. Riktig folkfest så det var kul att uppleva! Vi åt av maten och satt mitt i allt.

På vägen dit råkade jag dock ut för "karma" enligt Simon men otur enligt mig. Jag var lite hungergrinig så Simon tyckte det var rätt åt mig, men när vi gick under en balkong så hällde någon ut vatten från den som kom rakt över mig. Simon gick tryggt under balkongen och slapp men mitt går var helt blött och armarna likaså... vi båda kunde skratta åt det som tur var:))

Vi tog färjan över till tåget vid kvart över sex och har sedan dess åkt tåg. Bytt två gånger och nu sitter vi på nattåget mot verona. Det ska vara framme 06.30 och vi delar kupé med två (italienska tror jag) män. Hoppas det ska gå bra, förhoppningsvis är det sista nattåget nu för oss för denna resa.

Likes

Comments

Tågluff 2017

Utsikten från vår balkong

Ännu en tuff natt med lite sömn. Iallafall för mig som inte kan slappna av på nattåg där människor rör sig hur de vill. Vi hade denna gång åtminstone en egen kupé så att vi kunde ligga ner på varsin rad och sträcka ut kroppen. Det underlättade mycket. Vi rullade in på Wiens tågstation vid sju och åkte därifrån vidare direkt. I all stress att hinna med nästa tåg satte vi oss såklart på fel. Så vi åkte några stationer åt helt fel håll vilket resulterade i en omväg och att vi kom fram lite senare. Men det gick bra ändå vi hade ju ingen speciell tid att passa.

Ett tågbyte senare stannade vi i Hallstatt. En liten alpby i Österrike. Vi köpte nya biljetter till Verona imorgon kväll/natt på en gång innan vi tog båten över sjön till Hallstatt stad. Apropå alla nattåg vi tar så försöker vi utnyttja tiden så mycket som möjligt. Prio har varit att komma ner till Italien och det skulle ta för lång tid om vi åkte under dagarna. För om man nu stannar på ett ställe och sover vill man ju gärna hinna se sig omkring lite också. Inte helt optimalt med nattåg för sömnen eller hygienen dock för den delen, men med något stopp då och då är det ändå hanterbart och man sparar massor med pengar!

Iallafall, båtresan över var verkligen magisk. Det är så himla vackert här. Den lilla charmiga och pittoreska alpbyn ligger perfekt till vid en sjö med glasklart vatten och höga och spetsiga alpberg runt omkring som speglas i vattnet. Det ser verkligen harmoniskt ut och nästan som att det är taget från ett vykort. Vårt hotell låg precis bredvid den lilla stenkyrkan som syns på bilderna och direkt vid båtens brygga och centrum. Perfekt läge med andra ord. Vi fick vänta med styckevis in så vi gick runt lite i byn till en början och hamnade på en restaurang för att äta lunch. Det var helt ok mat men servicen var inget vidare. Nästan så vi funderade på att gå utan att betala (eller lägga lite för lite pengar på bordet och dra) efter att ha bett om notan för tredje gången på typ 40 minuter... han fick inga dricks iallafall.

Vid tre fick vi äntligen checka in på hotellet! Vi fick ett av deras finaste rum och det märktes när vi öppnade dörren till rummet. Väldigt rymligt och fräscht men framförallt slogs vi av den fantastiska utsikten! Vår balkong (inklusive fönster längs hela balkongen) vätter ut mot sjön och alla alpberg. Tittar man nedåt ser man den lilla färjan och tittar man åt höger ser man kyrkan. Så fint!

Efter att vi duschat (vilket var sååå efterlängtat efter två nattåg i rad) och klätt på oss nya fräscha kläder så gav vi oss ut på stan igen. Vi gick runt åt alla håll och kanter och stötte på fina utsiktsplatser, vattenfall mitt i byn och restauranger mm. Dock var det lite mer turistigt än vad vi trott. Framförallt är det många asiater här, men i övrigt mest lokalbefolkning. Vi handlade lite frukost tills imorgon och sedan slog vi oss ner på hotellets restaurang precis vid vattnet. Maten i alperna har inte varit så positivt överraskande än men det funkade även denna gång.

Vi (eller mest jag kanske) är lite trötta idag så det var skönt att bara gå upp på rummet efter och varva ner. Sitta på balkongen och titta på utsikten, småprata lite och snart ska vi nog kolla på film. Imorgon väntar en hike upp i bergen!

Likes

Comments

Tågluff 2017

Vi hade definitivt den värsta natten hittills. När vi klev ombord på tåget som skulle gå från Prag till Oswiecim blev vi först positivt överraskade eftersom vi hamnade i en kupé med flera andra jämnåriga backpackers. Kändes så mycket tryggare då iallafall jag oroat mig för rånrisker osv. Men jösses vad vi skulle ångra oss- vi hade gjort mycket för att ha en egen kupé om vi vetat hur det skulle bli. Det var tre spanska tjejer, en från texas och en från england. De spanska tjejerna förstod inte de sociala koderna i att man är tyst på ett nattåg. Speciellt om man nu delar kupé med andra, om de andra släcker lamporna och om de andra försöker sova. De sprang ut och in hela natten och bytte kläder, bytte säten mm och pratatde i vanligt "spanskt" (alltså något högre än det normala) tonläge. Simon och jag satt vi utgången så vi fick dunsar när de klättrade över oss, fick flytta på benen var och varannan minut och lyssna på deras babblande... och inte nog med det skulle tåget rulla in i Oswiecim 05.30 med endast 1 minuts stopp... vilket innebar att vi blev tvungna att vara på hugget och beredda att hoppa av snabbt. Jag sov verkligen med bara ett öga pga stressen över att missa att stiga av och simon kom aldrig till ro heller. De få stunder vi väl somnade till hade biljettkontrollanten en himla tajming då han två gånger skulle kolla biljeterna.. ja fy. Så med tre timmar (osannanhängande) sömn klev vi av i Oswiecim vid 05.33.

En amerikansk tjej som hette Erica och som reste själv hakade på oss då vi alla skulle till auschwitz. Det var helt öde i staden och dimman låg synligt över ängarna runt omkring. Vi tre strosade runt i den fuktiga luften med våra tunga väskor. Vi tog ut lite pengar i en bankomat och sedan irrade vi runt lite. Gick till en början fel då vi hamnade i fel läger, men tillslut efter ungefär 1,5 h promenad kom vi fram till rätt museum. Efter en del köande satte vi oss med Erica och åt frukost. Vi var så hungriga och efter nattens resa var det skönt att äntligen kunna använda en något "fräsch" toalett.

Vi valde att boka en guidad tur då vi hört att det ska vara mer värt för att få ut mer av upplevelsen. Och HERREGUD säger jag bara- vilken upplevelse. Det var så otroligt fruktansvärt att se allt och det var svårt att ta in allt. Så många känslor väcktes. Allt från ilska, rädsla, sorg, avsky till illamående och tårar som tryckte bakom ögonlocken. Att se allt med egna ögon var allt annat än att läsa historieböcker eller se en film. Det gick verkligen upp för en på ett helt annat sätt när man t.ex fick se en del av alla skor som de bar (varav vissa var för barn), 2 ton människohår som nazisterna handlade (!!!!) med i efterhand, alla glasögon som låg i en hög och kläderna de bar. Tre upplevelser berörde mig extra starkt. Det första var alla bilder på fångarna med namn, personnummer, fångnummer, dödsdag mm. När man fick ansikten på människorna som man tidigare bara klumpat ihop blev det helt plötsligt mycket mer personligt. Alla hade verkligen sina egna unika drag, egen familj, egna dilemman och egna personligheter. De var inte "bara" judar som mördades utan de var verkligen människor som utsattes för en fruktansvärd tortyr och massmord. Den andra starka upplevelsen var när vi gick förbi "the door of death" eller det kända tornet som tågen rullade igenom. Längs de spåren som vi följde var det kusligt att tänka på hut många människors öde som på den platsen bestämdes. Höger- livet och vänster- döden. Det blev inte heller mindre verkligt då en gammal man i vår guidegrupp berättade att han varit fånge i Auschwitz när han bar 14 år. Alla i gruppen bara tystnade och lyssnade länge på honom när han berättade om platserna vi var på. Till och med guiden backade. Det var hjärtskärande att höra hur den platsen vi stod på (där tågen stannade och judarna sorterades upp kön och ålder emellan) var den plats han för sista gången såg sin mamma. Hon hade plockat upp ett ensamt barn och på grund av att hon därför blev "en mamma som skulle vara besvärlig att separera från sitt barn som var för litet för att arbeta" i nazisternas ögon skickades hon till gaskammaren. Den gamle mannen hade inte hjärta nog att följa med när vi promenerade bortåt gaskammaren i hans mammas fotspår. Han berättade även hur lite mat de fick och att han tack vare att han ljög om sin ålder att han var 16 istället för 14 som han egentligen var, fick leva.

Det sista som verkligen berörde var gaskammaren. Fy finner inga ord. När jag såg fyrkanterna i taket där gasen kom ifrån och klösmärkerna på väggarna mådde jag fryktansvärt dåligt. Att i nästa rummkomma till ugnar där det var anordningar för att bara "skjuta in" människokroppar som om de vore pizzor gjorde mig ännu mer illa till mods. Det tog ett tag efter allt att landa i verkligheten igen.

Simon och jag sa hejdå till Erica som skulle till Warsawa och i satte oss på tåget till Krakow istället. Det blev jättekrångligt då det antingen var fel på tåget eller spårreparationer så helt plötsligt mitt ute i ingenstans fick vi hoppa av tåget och ta en buss istället. Ingen kunde förklara för oss på engelska så vi chansade och följde strömmen. Sedan stannade bussen och då fick vi hoppa på ett nytt tåg istället som tillslut rullade in i Krakow. Vi bokade tågbiljetter för ikväll och sedan gick vi ut på stan för att äta. En himla mysigboxh vacker stad är det. Gamla byggnader och mycket grönska och liv på gatorna. På,inner mycket om Prag. Vi hamnade på en mysig restautang på en tvärgata till main street som jag tror att det hette. Vi åt varsin god pizza innan vi strosade runt i staden resten av kvällen. Det är så grymt billigt här också. Mindre än 50% av svenska priser, så vi passade på att lyxa till det lite.

Nu sitter vi på tågstationen och ska försöka boka hotell för comosjön. Hoppas vi kan hitta något.

Massor av glasögon som tillhört fångar

Ett helt rum fyllt med skor runt alla väggar och det var ändå bara 5% av alla offrens

Vagnarna fångarna kom i

Den gamle mannen som själv varit fånge i Auschwitz

Kläderna de bar

Barackerna de bodde i- upp till 12 personer delade på en säng

Dödsväggen där över 4000 personer sköts ihjäl

Krematoriet i rummet efter gaskammaren

Toaletterna

Likes

Comments

Tågluff 2017

Simon var uppe och stökade vid åttatiden och hostade och grejer. Nästan så han väckte hela hotellet, och definitivt mig:)) men tycker bara synd om honom så det gjorde inte så mycket. Simon somnade om efteråt vilket jag tror var bra för hans sjukdom och jag låg en stund och kollade på saker att göra osv. Vid tio väckte jag honom och efter att ha ätit lite mackor på rummet och packat ihop allt ställde vi väskorna på hotellet, checkade ut och gav os ut på stan igen. Vi promenerade först bort till fürerbunker där Hitler dog och levde den sista tiden. Allt som kunde påminna om det var borta och istället fanns det en vanlig parkeringsplats till bostäder. En liten skylt markerade dock platsens historia. Lite kuslig känsla att tänka på. Det är nog inte många städer, om ens någon som väckt så mycket kalla kårar som Berlin. Vart man än går påminns man av kriget och allt det hemska. Antingen genom monument tillägnat kriget, offer, hjältar mm, till museum, informationsskyltar, berlinmursmarkeringar eller skotthål. Tycker det känns bra ändå att det inte är något Berlin försöker förneka eller förminska genom att inte kännas vid det- utan istället informera och vara ärliga kring att det hänt men samtidigt ta avstånd från det.

Det duggade hela förmiddagen och när vi läst klart på skylten började det ösa ner istället vilket var mindre mysigt. Vi gick därför in på ett litet café i anslutning till platsen och köpte en varm choklad att dela på. Så gott och mysigt. Skönt att ta det lite lugnt också, speciellt för simon. Jag mår mycket bättre och är egentligen bara lite täppt. Något vi dock märkt och är väldigt förvånade över är att få ställen i Berlin tar kort. Alla små ställen som inte är stora kedjor tar endast kontanter. Simon hade som tur var med sig lite från sin senatse resa och hela den bufferten tog slut redan igår. Hade nog trott att Berlin var en av de mest moderna och framåtsträvande städerna i Europa, men gällande kontanter hade jag uppenbarligen fel.

När vi druckit upp chokladen hade regnet slutat falla och vi gick till en stor park som heter Tiergarten. Även där fick iallafall jag associationer till central park. Enormt stor och väldigt trevlig. En del lite vildvuxet men ändå kontrollerat på något sätt. Väldigt genuint och vackert med växter och grenar som hängde ner i små vattendrag. När man väl var inne i parken kunde man aldrig ana att man var mitt i en storstad. Vi gick runt där ett rätt bra tag tills vi blev hungriga. Då satte vi oss på Vapiano nära vårt hotell på Postdamer Platz. Vapiano är tydligen tyskt och det visade sig mest på priserna som var betydligt billigare här än i sverige. Nästan hälften så billigt vill jag nog påstå. Det var supergott och mättande iallafall.

Därefter hämtade vi väskorna på hotellet och promenerade upp mot tågstationen. Tåget mot Oswiecim (auschwitz) via prag gick 17.10. Första delen av tågresan spenderades med att delvis skriva detta inlägg, lyssna på musik, sova (för simon) och kolla lite på film. Nu sitter vi på tågstationen i Prag. Otroligt många backpackers överallt. Planen är att ta nattåget till Oswiecim som ska gå 23.09.

Likes

Comments

Tågluff 2017

Vi gick ner till tåget från deck strax innan färjan skulle lägga i land. Våra sovkompisar hade redan bäddat för sig så vi fick tränga oss in och göra oss i ordning för att sova. Utrymmet mellan sängarna är nog ca 50 cm så det var en utmaning i sig. Vi hade tur nog underslafarna så vi kunde haft det värre:) Simon var imponerande duktig att hålla emot hostan under natten och min nässpray hjälpte bra. Och vi sov båda helt okej utifrån förutsättningarna. När tåget körde (det stod still några timmar i hamnen) så var det lite ryckigt och skramligt men några timmar sammanhängande sömn fick vi nog ihop ändå. Halv sju rullade tåget in på berlin central. Då packade vi ihop våra saker och sa hejdå till kupévännerna innan vi bokade nya tågbiljetter till Oswiecim (auschwitz) till på lördag.

Vi promenerade i ett tyst och morgonfuktigt Berlin med dimma som täckte övre delen av staden. De flesta tyskarna verkar vara på semester som alltid i augusti och det märktes. Inget vardags/jobbtempo direkt. På vägen till hotellet gick vi förbi både brandenburger tor och förintelsemonumentet. Det var mäktigt att se med tanke på all historia som vilar där. Nästan lite svårt att ta in faktiskt. Väl framme på hotellet (scandic) hade vi turen att få checka in direkt. Så skönt!! Så vi tog våra väskor och fräschade till oss (duschade och borstade tänderna osv) vilket var välbehövligt efter en natt på tåg. Det är som om ett lager av smuts lägger sig på kroppen när man inte sover i en normal sovmiljö. Vi åt även lite medhavd frukost på rummet innan vi tog oss ut igen.

Vi började med att gå till checkpoint charlie och mauermuseum. Vi båda blev nog lite besvikna då det inte alls var som vi tänkt oss. Vi föreställde oss mer personlig fakta och mer fakta om själva muren i sig. Museet erbjöd istället FÖR mycket text överallt om olika gubbar från helt olika sammanhang som gjort olika saker. Allt från att rädda någon till att på texten brevid beskriva någon politiker som skrev på,ett okänt papper. Det var svårt att få en röd tråd helt enkelt. Större delen av utställningen handlade även om dagslägets aktuella konflikter som krimhalvön mm. Intressant, men inte direkt det vi betalade för att se. Men men. Staden i övrigt är väldigt stor och det ligger verkligen en storstadskänsla över den som kan jämföras med större amerikanska städer eller lonron. Mycket höga hus, sirener, starbucks i varje gatuhörn mm. 

Därefter åt vi lunch. Simon åt en currykorv från ett gatukök som verkar vara en specialité här och jag åt en focaccia på starbucks där vi satt en stund och laddade batterierna. Vi bestämde oss för att promenera bort mot museumöarna, en stor kyrka och tv-tornet under eftermiddagen. Där borta insåg vi att det var lite mer liv och lokalt. Kul att upptäcka det också! Mycket strretfood-marknader, musik överallt och trevliga torg. Alexanderplatz var vi på bland annat. Där satt vi och avnjöt en cola när solen tittade fram (var molnigt resten av dagen) och sedan åt vi en wok till middag. Gott och enkelt.

Vi båda kände oss rätt matta efter dagens hektiska schema och promenerande. Speciellt eftersom ingen av oss är helt friska än. När regnet började falla bestände vi oss därför för att traska tillbaka till hotellet och ha en lugn kväll. Duggregnet eskalerade dock under vår ca timmes långa promenad hem och vi var rätt blöta när vi äntligen kom fram. Tråkigt nog har nästan hela kvällen gått åt att kolla upp nästa destinations hotell. Jättesvårt att hitta något som både ligger bra till för tåg och är prisvärt. Men nu har vi ett ställe i Hallstatt bokat iallafall. Skönt att släppa det! Nu ska vi strax sova, vi tänker att vi ska ha lite sovmorgon imorgon också för att underlätta för sjukdomarna så mycket som möjligt. Godnatt från Berlin!

Likes

Comments

Tågluff 2017

Vi möttes upp i Malmö vid lunchtid då vi båda åkt tåg från olika håll. Simon från stockholm och jag från göteborg. Det var så kul att träffas igen efter nästan tre veckor ifrån varandra. Vi satte oss vid stortorget i malmö och åt medtagna lunchmackor med tonfisk. Himla gott. Tåget vi väntade på skulle gå vid 17 så vi hade ungefär fyra timmar att döda. Vi spenderade det mesta av den på en parkbänk vid kanalen och njöt av solen, en glass och varandras sällskap. Vi hade mycket att prata ikapp efter all tid isär så det gick rätt fort.

Tåget som ska gå till Berlin gick som sagt 17 från stationen. Det är sovkupeér så vi delar med tre andra killar. De verkar dock vettiga skönt nog...:) är ändå lite nervös inför natten. Är absolut inte van att dela "sovrum" med personer jag inte känner och det är ändå annorlunda med kupeér till skillnad från tex vanliga tåg med gångar där alla är i samma "rum". Kupeér är mer intimt och privat på något sätt. Så jag hoppas det ska gå bra, tror killarna kommer få det värre än oss eftersom både jag och simon dragit på oss någon jobbig förkylning. Jag snorar och simon hostar. Ska preppa med nässpray och hostmedicin så funkar det förhoppningsvis.

Tåget rullade iallafall på en stor båt (stena line) som går mellan trelleborg och sassnitz. På den båten har vi spenderat större delen av kvällen. Ätit lite middag á la köttbullar, spelat spel, pratat, kollat på en fin solnedgång, laddat mobiler osv. Rätt mysigt, men vi båda ser nog mest fram emot att komma fram till berlin och checka in på hotell.

Likes

Comments

Tågluff 2017

Stopp 1- Berlin, Tyskland.

Stopp 2- Oswiechim/Auschwitz, Polen.

Stopp 3- Hallstatt, Österrike.

Stopp 4- Verona, Italien.

Stopp 5- Milano, Italien.

Stopp 6- Comosjön, Italien.

Stopp 7- Portofino, Italien.

Stopp 8- Cinque terre, Italien.

Stopp 9- Amalfikusten, Italien.

Stopp 10- Rom, Italien.

Hela rutten och närbild på Italien.

Likes

Comments

Paris 2017

Vi hade en lugn morgon då vi packade ihop väskorna och checkade ut från hotellet. Lämnade dock kvar väskor ooch sånt där medan vi gick ut. Vi gick till en början utan destination bortsett från frukost, vilket vi vid det här laget vet är dumt då man sällan hittar något "bra" i tid innan man blir sådär superhungrig. Vid halv elva slog vi oss tillslut ned på ett café vid eiffeltornet och åt vår frannska frukost.

När vi ätit upp promenerade vi längs seine nedåt mot ettt shoppingcentrum lite sydväst om eiffeltornet. Där var det si sådär med shopping så efter en rätt kort stund köpte vi istället med oss brie, salami, baguette och oliver ooch satte oss (som halva Paris) i parken vid eiffeltornet. Det var verkligen så mysigt! Solen hettade och vädret var underbart. Det var även omgivningen och miljön och maten. Såg dock en otrevlig syn där en pappa slog sitt barn flera gånger med både en piskande tjocktröja ooch meed handen på barnets huvud. Väldigt obehagligt enligt mig. Har så svårt med civilkurraget i sådana lägen- man både vill säga ifrån, mmen samtidigt gäller annan lag och kultur i Frankrike och de känns därför svårt att lägga sig i. I parken satt vi iallafall ett bra tag- enda tills det var dags att promenera tillbaka till hotellet för att hämta väskorna.

Vi tog tunnelbanan till flygplatsen där vi var ganska tidigt ute. Hann kolla lite affärer och äta lite lätt mat innan planet lyfte mot Sverige. Flygresan gick bra och tog ca två timmar. Jag pluggade llite och simon varvade sovande med musik.

Likes

Comments