Tågluff 2017

Idag var det Simon som hade svårare att komma upp. Fick dra upp honom för att vi inte skulle missa frukosten. Den åts ute på takterrassen precis som vi gjorde förra gången vi var i Rom. Känns som en typisk grej här eftersom det inte finns så mycket innergårdar eller liknande. En favorit i repris från sist vi var i Rom är även dessa j*vla getingar som stör frukosten. Så irriterande och man får knappt en lugn stund.

Efter frukosten borstade vi tänderna och gick ut på stan. Först gick vi till fontana di trevi. Kvarteren däromkring är så mysiga och känns väldigt klassiska för Rom. Lite väl mycket turister såklart precis vid fontänen men några gator därifrån är det jättetrevligt med mycket murgrönor längs fasaderna och kullerstensgator. När det var som varmast ute gick vi lite i butiker för att svalka oss och sedan hamnade vi vid spanska trappan. Förra gången vi var här så var den stängd så nu kunde vi se lite mer av den.

När vi blev lite hungriga slog vi oss ner på en restaurang i närheten av pantheon. Vi åt pasta och svalkade oss lite i skuggan. Det var skönt med både vila, mat och kyla. Efter lunchen gick vi till ett glasställe som Simon varit på när han var här i juni. Det var nog det bästa stället jag någonsin varit på gällande glass. Det var rader och åter rader av smaker och man kunde hitta allt från kitkat till mars. Riktiga i-landsproblem när det svåraste för dagen var att välja glassmaker.

Mot eftermiddagen gick vi till Vatikanstaten. Vi ville gå upp i kyrktaket som vi missade förra gången men när vi väl kom dit insåg vi att det kostade och att de bara tog kontanter, vilket vi inte hade tillräckligt av. Så segt efter allt köande.. man märker verkligen att Sverige ligger i framkant gällande kortbetalning. Inte alls lika självklart i resten av Europa. Vi gick iallafall in i Peterskyrkan för att köandet inte skulle vara helt förgäves. Skönt att vara i skuggan åtminstone. Vi såg bland annat svenska drottning kristinas grav.

Efter Peterskyrkan styrde Simon. Han tog mig upp till en utsiktsplats med panoramavy över hela Rom. Jättefint ställe som jag aldrig hört talas om innan. Man såg alla vackra kupoler och kyrktak som stack upp bland husen, med berg i bakgrunden. Vi bara satt där länge och tittade och njöt. Och vilade fötterna såklart:) idag har vi nämnligen gått två mil så fötterna har varit piggare..

På hemvägen stannade vi på en restaurang för att äta middag. Det såg jättemysigt ut med klättrande växter och vit/röd-rutiga dukar, så efter att ha tittat på menyn slog vi oss ner. Det råkade tyvärr vara största misstaget. Vi beställde (citerar ordagrant) "thiny sliced beef". Vi föreställde oss då tunnare köttskivor och tänkte att de stavat lite fel med "y:et" på slutet. Men in kom typ en kötthög? Strimlor av något vi tror var lövbiff och som smakade som att de hade kokats i olivolja. Fruktansvärt äckligt enligt oss båda och jag nästan hulkade när jag försökte få i mig maten. Kunde knappt äta hälften ens. Nej fy det var ingen succé.

Vi gick besvikna därifrån och passerade på vägen hem coloseum. Så himla fin byggnad verkligen. Ståtlig och häftig. Rom överlag är otroligt mysigt på kvällen. Mycket liv och rörelse, belysning som lyser upp alla antika byggnader och mäktiga hus och mycket som är öppet. Atmosfären är verkligen levande även fast så mycket är från helt annan tid och rum. Blir en häftig kontrast på något sätt.

Vi bor rätt nära coloseum så efter det gick vi hem och har packat i ordning och så inför hemresan imorgon. Precis som förra året är det med blandade känslor vi åker hem. Har haft en så bra resa med både upp- och nedgångar och vi har haft det så bra tillsammans. Men ska samtidigt bli skönt med lite rutiner igen och normal mat (inte bara croiassant till frukost och utemat resten av måltiderna) samt att slippa packa upp och ner varje dag och åka runt med sin tunga väska. Flyget hem imorgon går ca 12.30 så om allt går enligt plan landar vi i Sverige klockan 15.35.

Likes

Comments

Tågluff 2017

Ännu en rätt tidig morgon. Vi åt frukost ute på terrassen redan vid åtta eftersom utflykten vi bokat innebar att vi blev hämtade kvart i nio. Vi packade ihop allt och checkade ut innan vi hoppade in i bussen, men kunde skönt nog lämna väskorna på hotellet. Bussen körde oss och några andra ner till hamnen där en båt väntade. Det var en båt i "privat-båts-klassen", alltså ingen passagerarbåt eller yath (stavning?), men ändå rätt rejäl med plats för 12 passagerare + guide. Den var rätt modern och fräsch också med en stor framdel som flera kunde ligga och sola på, samt en liggsoffa i bakdelen med plats för några till. Utöver det fanns en hytt nmed litet kök och soffor/sängplatser, men där var aldrig vi. Jag och simon satt där fram och solade/kände vinden som fläktade hela resan över till Capri. Så härligt! Det var sjukt stora vågor stundsvis som gjorde att det verkligen kittlades i magen.

Turen startade med att vi åkte ett varv runt Capri. Längs kusten åkte vi då och då in i små grottor, vilket var häftigt att se. Det var även fantastiskt fint vatten i och kring grottorna. Helt glasklart och turquost, min favoritfärg på vatten:) vi åkte också förbi de kända och för capri, karaktäriserande, klipporna. Efter en stunds åkande så lade vi ankar och fick möjligheten att bada och simma lite i det fina vattnet, med utgångspunkt av båten. Både jag och Simon hoppade i och simmade lite innan vi la oss på däck igen och lät solen torka oss. Jätteskönt att sola ute till havs eftersom det fläktar så härligt. Man blir aldrig riktigt svettig, utan mer sval i kroppen med lite värme som bränner ytligt på huden. Speciellt jag som avskyr att vara varm uppskattade det.

När vi åkt ett varv runt ön stannade vi till i hamnen och fick lunchmackor. Efter att vi ätit upp dem fick vi skjuts av en liten gummibåt till land eftersom den stora båten låg ute till havs. Vi fick då några timmar "fritid" att göra vad vi ville på ön. Vi hade gärna åkt linbanan upp till Capris högsta punkt och se på utsikten, eller, som simon framförallt ville, åka in i en grotta, men det tog jättelång tid att ta sig dit. Man behövde ta flera lokalbussar med byten som skulle ta minst en timma enkel väg, så vi struntade i det. Istället la vi oss på stranden som var superfin med turquost vatten. Tyvärr var den lite överbefolkad med sjukt mycket turister och italienare. Barn som tog upp hela vattnet med en bollek (de kastade alltså bollar på andra som försökte bada) och människor överallt. Vi klämde in oss på några större stenar tillslut och fick en stund av sol och bad. När vi tröttnade på att sola gick vi runt lite i byn och tittade i de lokala små affärerna, åt varsin glass, och tog en läskande dryck i skuggan. Marina grande, som byn hette, påminde lite om positano, men mindre färgglatt, färre hus och längre höjd. Vid fem sedan åkte vi ut till båten som tog oss tillbaka till Sorrento. Hemvägen var jättemysig för solen började gå ner. Det var så fint ljus och solens sista strålar värmde samtidigt som havet fläktade. Vi satt längst fram även denna gång och det är verkligen en speciell känsla att åka båt och se hela havet framför sig tycker jag. Så fridfullt på något sätt, speciellt med solnedgångsljuset. Påminner mycket om alla båtresor på landet som barn.

Vi fick skjuts tillbaka till hotellet och skyndade oss med att byta om och packa om lite. Sedan slängde vi på oss ryggsäckarna och traskade ner till tågstationen. Vårt ombyte och positiva känsla över att gå när solen började gå ner (=svalare) omvandlades till negativ eftersom vi kompenserade allt flyt med tid på dygnet och ombyte med att ha ont om tid och därför behöva springa. Toksvettiga var vi när vi på sekunden hann med tåget. Kan tillägga att vi verkligen behövde hinna med just det tåget för att hinna med nästa till Rom. Nej usch, känner mig så klar med att svettas på varma och överbefolkade tåg nu...

Tågresan mellan Sorrento och Neapel tog längre tid än vad det skulle så vi fick det stressigt även i nästa byte. Lucky oss. Vrålhungriga så sprang vi in på burger king och hetsbeställde kycklingburgare att ta med sig. Med några minuter marginal (vi trummade rätt länge med fingrarna på kassadisken i väntan på maten) hoppade vi på tåget mot Rom. Även fast vi haft mycket stress på sistone med alla tåg och byten mm, så har vi ändå haft ett enormt flyt med att, precis på marginalen, hinna med. Vi tryckte i oss burgarna och kollade lite på film under resan. Vi hamnede på ett rätt märkligt tåg med mycket spring. Människor sprang fram och tillbaka med påsar hela resan? Vi tror att de försökte slippa undan kontrollanterna.

Nu är vi iallafall äntligen framme i Rom! Precis checkat in på hotellet, duschat och snart sovdags! Sista dagen imorgon så den ska tas vara på!

Likes

Comments

Tågluff 2017

Idag vaknade vi lite tidigare för att hinna med allt. Det blåste mycket idag så frukosten serverades inomhus istället. Men den var lika god som igår ändå. Vi åt mycket så att vi skulle orka länge utan att behöva äta lunch så fort vi kom fram. Efter frukosten promenerade vi ner till Sorrento. Därifrån tog vi lokalbussen till Positano. Herregud vad mycket människor som tänkte likadant. Fullproppad buss där hälften stod upp. Vi hamnade som tur var bra i kön så att vi fick sittplatser när det väl var vår tur. Det var en slingrig tur med höga berg och kurviga vägar. Italienska trafiken är ju något hetsigare än den svenska så det var mycket "gasen i botten" i kurvorna ca 700 meter över havet, utan staket, och med mötande bilar. Chauffören satt mest, förutom att gasa då, och tutade på alla som körde i normal hastighet framför honom... jag blev till och med rätt åksjuk av alla ryckiga svängar så det var tur att vi var framme när illamåendet började bli som värst.

Vi tog trapporna ner till stranden (det var huuur många trappor som helst) från en av gatorna högst upp i Positano. Staden är ju byggd i ettapper och på höjden med hus som klättrar längs bergen. Nästan lika färgglada hus som i cinque terre, men inte riktigt samma "lilla by"-känsla. Positano kändes mer exklusivt och inte riktigt lika turistigt heller (bortsett från stranden). Vi la oss på stranden och solade och badade i några timmar. Det var så oskön strand dock med stora och hårda stenar som var lika varma som om de varit i en öppen eld. Gjorde jätteont att gå på dem, både för att de var varma och obekväma för fötterna, speciellt vid strandkanten, det bultade flera minuter efter att ha gått upp ur vattnet. Vid halv två-tiden packade vi ihop och gick uppför alla dessa trappor igen. Om det var jobbigt att gå nedför dem, så var det ingenting från att gå uppför dem. Skulle inte vara förvånad om det var över tusen trappsteg. Vi hade sånt flyt när vi kom upp då bussen var där. En stor skillnad mellan sverige och italien är att folk hoppar på lite var som helst och busschaufförerna kan stanna lite var som helst om någon vill på. Väldigt trevligt, men kanske även en av anledningarna till att sveriges kommunaltrafik håller tidtabellen en aning bättre än italien:) till och med tåg stannar om någon kommer springande i sista stund.

Väl framme i Sorrento bytte vi till tåget mot Pompeii. Det gick smidigt på en halvtimme. Innan vi gick in så åt vi lunch utanför. Vid den tiden hade vi hunnit bli rätt hungriga så det var nog klokt att äta innan det var dags att gå in. Väl inne i Pompeii så var det faktiskt en rätt stor besvikelse. Vi valde att bara köpa entrébiljetter och inte guidad tur, men det var inget bra val för det fanns i princip INGA skyltar. Jättesvårt att förstå vad det var vi såg mm. Tycker nog att man kan sätta upp en liten skylt utanför byggnaderna för att beskriva vad det var eller annan information, men i våra "amatör-ögon" var det bara ruiner i mängder. Ibland kunde vi tjuvlyssna på en guide som berättade om någon vas osv, men i det stora hela förstod vi inte mycket av vad vi såg. Vi fick googla upp en del när vi gick runt, vilket hjälpte något, men långt ifrån tillräckligt. Det var ändå en del faschinerande saker vi såg. Först och främst hur stort området var. Det bodde ca 20 tusen människor där och de visste inte ens om att vesuvio var en vulkan. Därför tog de inte tecknena som tex uttorkade brunnar oxh askmoln på allvar. Nästan på dagen (24e augusti) år 79 e.kr. Skedde det och allt begravdes i aska. Människorna och deras ansiktsuttryck är därför bevarade och gick att se. Otroligt häftigt men samtidigt lite obehagligt, speciellt när man såg små barnkroppar...

När vi gått runt i mågra timmar åkte vi tillbaka till Sorrento igen där vi åt middag mitt i stan. Det blev carbonara för mig och kött för simon. Därefter gick vi tillbaka till hotellet igen. Imorgon väntar en utflykt till capri innan vi åker till Rom på kvällen. Nu tänkte vi kolla på filmen Pompeii då vi fick lite feeling efter dagens besök.

Likes

Comments

Tågluff 2017

Simon väckte mig och det kändes som att jag var allt annat än färdig med att sova. Han fick dra upp mig tillslut så att vi kunde gå ner till frukosten. Den serverades på en terrass med utsikt över vulkanen vesuvio och det djup/klarblå havet. Så fint, påminnrt lite om greklands hav som är sådär riktigt blått. Frukosten var verkligen över förväntan också! Massor med valmöjligheter och allt från omelette och äggröra till kladdkaka och färskpressad juice. Simon åt i säkert 1,5 timma som det blir när han styr och blev så mätt att han knappt kunde gå sen. Så det är bra betyg från honom.

Efter frukosten gick vi upp på hotellets solterrass med samma utsikt som frukostterrassen. Där la vi oss i varsin solstol och solade hela dagen varvat med lite bad i en sval jacuzzi. Så skönt att inte passa tider eller hinna med tåg, utan bara en lugn dag. Jag brände mig lite då solen brände på rejält så jag gick in på rummet runt halv fyra för att komma undan från solen. Simon kom strax därefter. Jag brände mig främst på ryggen som svider en del, men det är ändå hanterbart:)

Efter dusch mm så gjorde vi oss iordning och promenerade ner till centrala sorrento. Vi bor precis utanför uppe på en kulle. Vi strosade först runt lite och bevittnade ett bröllop, innan vi slog oss ner på en restaurang. Jag åt pasta och simon kyckling. Sorrento är en trevlig stad. Större än vad jag trodde för det är t.ex mycket trafik och ljud som sirener mm, vilket jag inte tycker symboliserar små semsterorter, men det är ändå mycket turister på gatorna. Staden ligger väldigt fint precis vid vattnet och det är mycket gamla och vackra hus och många smågator och gränder. Det finns restauranger i vatje gatuhörn, utflyktsbyråer i var tredje affär och små "plockbutiker" med souvernier mm nästan överallt. Lite mysigt ändå, det känns som att det hör till när man är utomlands.

Efter middagen köpte vi glass. Ljuvligt gott som vanligt! Vi åt den och promenerade långsamt hemåt där vi har bokat sista hotellet i Rom och tagit det lite lugnt. Imorgon planerar vi att åka till Positano och Pompeii. Får se hur mycket vi hinner med!

Likes

Comments

Tågluff 2017

Simon hade ställt klockan på halv åtta för att han tyckte att vi skulle hinna med mer. Det var inte lika lätt att gå upp när den ringde.. så vi drog oss en stund innan vi gick ner till frukosten. Samma lilla farbror idag igen.

Vi checkade ut och lämnade väskorna på hotellet. Därefter åkte vi till manarola (den staden vi gillade mest) igen en sista gång. Vi satte oss först på fel tåg dock så det blev en liten omväg och lite väl mycket tågåkande.. tillslut hamnade vi rätt iallafall och la oss där vid klipporna som Simon badade och hoppade från igår. Det var nästan bara pensionärer där så Simon hade hopklippen för sig själv i stort sett. Idag blåste det lite mer också så vågorna var ganska höga och kraftiga. Jag solade mest, min höjdrädsla går inte riktigt ihop med höga klippor. Efter en stund drack vi Corona som hotellet bjöd på också.

När klockan närmade sig två så packade vi ihop igen och åkte tillbaka till la spezia. Där åt vi lunch innan vi hämtade väskorna på hotellet. Tåget mot Amalfi gick vid fyratiden. Sedan dess har vi i princip bara åkt tåg. Först några timmar mellan la spezia och Rom, och därefter från Rom till Napoli. I napoli behöver man byta tåg till ett mindre lokalt ut till Amalfikusten. Det sista tåget gick 21.41 och vårt tåg skulle rulla in på Napoli station 21.35. Vi sprang som dårar genom stationen som var så dåligt skyltat!! Så klibbiga och trötta och rufsiga och ingenstans stod det skyltat till sorrento. Vi visste sedan innan att vi skulle nedåt till "underjorden" men inte mer än så. Frågade varenda människa vi stötte på längs vägen. När det var en minut kvar kom vi till biljettluckan och han var ungefär som sengångaren i zootropolis (den snutten som spelades på julafton Kalle anka). Han tog sin tid att titta på sedeln vi lämnade och räknade mynt osv... lagom stressade, nästan hoppade vi på andra sidan luckan och hann precis med tåget. Favorit i repris från Hamburg förra året. Tur nog var det många som skulle på som gjorde att vi hann! Hade vi missat det så hade vi fått ta taxi på över en timma vilket hade kostat en del så vi är jättenöjda över att vi hann med!

På tåget var det till en början smockfullt. Några alkoholister i ett hörn som försökte få kontakt, men ju längre av resan som gick desto glesare på människor blev det. Mot slutet av den ca timmes långa tågresan var vi nästan själva. Vi promenerade hela vägen till hotellet vilket tog nästan en halvtimma. På vägen försökte vi stanna på restauranger för att äta lite men de flesta hade faktiskt stängt. Klockan var ändå 23 men trodde man åt senare i Italien. Så vi köpte med oss lite smått från supermarketen och så får vi drömma om frukosten imorgon istället.

Nu är vi iallafall äntligen framme på hotellet. Nyduschade (bästa med dagen :) ) och ska dricka lite iste och äta korv/salami. Så nu väntar tre nätter här i sorrento innan det bär av mot Rom. Ska bli så skönt att stanna lite "längre"!

Likes

Comments

Tågluff 2017

Vi vaknade ganska tidigt men drog oss en stund innan vi gick ner till frukosten. Det är en så himla gullig man som jobbar här. Så angelägen igår när vi checkade in om att tipsa och ge råd osv (han jobbade då övertid för att vi var sena med tåget) och visade oss till och med rummet personligen. Han var lika gullig imorse vid frukosten då han serverade oss. Vi åt minibaguetter och croassant och yoghurt (inte det nyttigaste men det var det som det bjöds på) som var gott.

Vi tog tåget från la spezia vid tio för att upptäcka cinque terre. Det är alltså fem små italienska byar som ligger nära varandra längs kusten. Det är ett naturreservat och alla små hus som klättrar längs kullarna är i regnbågens alla färger. Så gulligt! Vårt första stopp var monterosso som ligger längst norr ut. Där la vi oss på stranden under halva dagen. Vi solade och badade och bara tog det lugnt. Det är ju så himla varmt här dagtid att annat nästan är omöjligt. På stranden slog sig bloggaren Kenza, som är på smekmånad, ner bredvid oss med sin man och vänner. Det var lite kul ändå (starstrucked:) ). När klockan närmade sig tre, packade vi ihop och gick till själva byn monterosso för att äta lunch. Vi hittade ett lagom stort cafe med fläktar (sååå bälbehövligt) och åt en grekisk sallad respektive en macka. Till det drack vi iste och vatten. Monterosso var inte jättegenuin enligt mig. Mysig stad, men hade kunnat vara vilken liten italiensk stad som helst. Stränderna där var bra, vilket staden nästan kändes mest känd för.

Vi tog tåget vidare till Manarola istället. Det var en jättrfin by, speciellt när man fick se den från en utsiktsplats en bit upp. Simon fick direkt syn på några klippor vid hamnen där folk hoppade från och en liten stund senare var även han i vattnet. Jag passade väskorna under tiden. Han hoppade massor från klipporna och fick någon kompis så han var i sitt esse och glömde bort både tid och rum. När det gått en timme fick jag påminna honom om att jag finns och att det kanske var dags för att ta sig vidare. För vid det här laget började det verkligen också bli varmt. Och då menar jag inte lite varmt i solen, utan "svettenrinnerochdetärblöttöverallt"-värme. Det var FRUKTANSVÄRT!!! Jag kan bara minnas att jag varit så svettig och varm en enda gång tidigare och det var i Aten förra året då det var 40 grader ute. Spelade ingen roll om vi stod i skugga eller sol, det enda som hjälpte var fläktar. Vilket det inte fanns gott om...

Efter Manarola åkte vi till Vernazza. Det var en lite mindre by med en "större" hamm. Fortfarande lika färgglada hus dock. Vi promenerade upp för trappor och kullar för att få en bra överblick över staden och se den lite mer ovanifrån. Och det var färden mot helvetet. Bokstavligen gällande temperatur. Den där eftermiddagssolen som är som värst och starkast lyste inte med sin frånvaro direkt. Det bara gassade och det kändes som att hela kroppen bara blev som en tvättsvamp. Svullen och blöt och redo att klämmas ur och tömmas på vätska ur alla porer. Det var nog värst för mig som inte är så förtjust i att vara varm. Simon fick hälla vattenflaskan över mig för att jag ens skulle kunna fortsätta gå..

Nästa stopp var Riomaggiore som är den byn som ligger längst söder ut. Där tog vi lite bilder i hamnen och sedan svalkade vi oss i skuggan vid havet. Dagens näst skönaste stund (efter duschen när vi kom hem) då iallafall jag, började känna igen mig själv igen. I den staden hittade vi ett litet takeaway-ställe med fisk där vi köpte varsin strut med bland annat fish n chips och kalamari. Det var gott och mysigt att sitta i byn och äta det. Titta på alla små hus i de olika färgerna. Därefter blev vi rätt trötta och åkte tillbaka till vårt hotell. En glad överraskning väntade på oss där. Hotellet hade vikt svanar av handdukarna, lagt upp två corona med limeklyftor och små presenter i form av bagagetags och regnjackor med en liten lapp. Bara för att det är vår sista natt stod det. Supergulligt av dem<3

Det är många intryck från dagen som även blev väldigt lång. För att sammanfatta det gillade vi båda nog Manarola mest och sedan Riomaggiore. En jättemysig dag med mycket steg och svett och upplevelser. Nu tar vi det lugnt på hotellet och har precis bokat hotell i Sorrento dit vi åker imorgon. Godnatt!

Likes

Comments

Tågluff 2017

Blev inte så många bilder idag då vi mest var på resande fot. Vi vaknad iallafall strax innan nio igen och åt hotellets frukost. Utcheckningen var redan vid tio så det blev lite stressigt mot slutet då vi trodde att vi hade till 11 på oss. Vi kunde lämna väskorna på rummet och gick ner till stranden. Inte samma ställe som igår, utan en allmän stenstrand lite längre bort. Det var tråkigt nog lite molnigt idag så det var inte direkt någon jättebränna som skapades. Vi låg mot en klippa och lyssnade på musik och så fram till lunch då vi packade ihop och satte oss på en av strandrestaurangerna. Vi åt båda ugnsbakad crepes som var gott, men smakade mer som lasagne än crepes.

Tåget från Varenna gick halv två så vi packade om lite på hotellet innan vi gick till tågstationen. Fy sjutton vad varmt det blev under eftermiddagen!! Svetten bara rann och det var fuktigt och klibbigt och nästan outhärdligt! Tåget var så himla lökigt med stängda fönster, solen som gassade oxh svettiga människor. Fy alltså.. vi åkte först tåg i en timma till Milano där vi bytte till ett tåg mot la spezia. I milano var tåget försenat med runt 40 min, typiskt italien haha:)) och det slutade med att vi blev över en timma sena. Eftersom det var under middagstid så blev det lite besvärligt eftersom magarna skrek av hunger. Så efter att vi checkat in på hotellet vi niotiden skyndade vi oss ut för att äta. Vi hamnade på en närliggande restaurang och åt varsin hamburgare. Inte så jättegod, men pommes friten som hörde till var desto bättre. Den kalla colan vi beställde till var verkligen välbehövlig. Så klibbig kväll, kändes som att inte ens en fläkt hjälpte.


La spezia är, vad vi än så länge sett, en rätt stor men ändå mysig stad. Mycket klassiska "utomlandsgator" med restauranger och banderoller hängande mellan husen över gågatorna. Rätt italienskt med mycket små balkonger till färgglada fasader. Imorgon lär vi se lite mer av staden, men huvudplanen för morgondagen är ändå att se cinque terre. Manarola och riomaggiore är prio så får vi se vad vi hinner sedan.

Nu är vi tillbaka på rummet igen och har precis duschat. Vi tänkte starta dagen lite tidgare imorgon så det är dags att sova snart för oss. Godnatt från la spezia!

Likes

Comments

Tågluff 2017

Vi vaknade efter nästan 12 timmars sömn. Skönt att sova ut. Simon snarkade massor inatt för ovanlighetens skull men fick ändå sömn så jag klarade mig:) vi gick ner och åt hotellets frukost och konstaterade hur skönt det var att inte behöva checka ut efter endast en natt som vi gjort tidigare hotellnätter. Det var ingen pangfrukost direkt men ändå lagom för att mätta. Lite yoghurt, små bröd och croassaint.

Efter frukosten gick vi ner till "stranden", eller rättare sagt beach cluben med solterass. Man kunde bada från en brygga, men annars var det som en stor terrass med små stenar och solstolar på. Vi hängde där hela dagen och varvade sol med skugga och lite bad. Lyssnade mycket på podcasts och musik och det var så härligt med en lugn och stillsam dag efter allt tempo. Vi åt även lunch där.

Vid femtiden gick vi tillbaka till rummet igen för att duscha och fräscha till oss inför middagen. Jag har fått någon reaktion på myggbett och har som tre svullna knölar på låret med ett myggbet i mitten och en röd stor ring runt omkring. Ser ut som borelia typ, fast det inte är något fästingbett. Hoppas att det lägger sig för det ser helt knäppt ut och kliar som bara den.

Vi tog en glass innan maten för att vänta in middagstid som är lite senare här. Italiensk glass är verkligen en egen division. Vi satt och åt den och kollade på utsikten som man aldrig kan tröttna på. Berg så långt ögat kan nå. När vi ätit upp så gick vi till en restaurang precis vid strandkanten. Vi båda tog pizza som var supergod. "En av de bästa jag ätit" sa Simon. Så det var kul att han var nöjd med tanke på gårdagen.

Efter middagen gick vi mest runt i staden och upptäckte alla små gränder och gator. Jättemysigt och staden blev plötsligt mycket större än vad vi trott då vi insåg att vi inte ens sett "storstaden" än, utan bara strandpromenaden.

Nu är vi på rummet igen och ska ta det lite lugnt innan vi går och lägger oss. Kanske ser en film eller något.

Likes

Comments

Tågluff 2017

Vi hade ännu en tuff natt på tåget. De två italienarna vi åkte med var inte de optimala kupédelarna.. De sprang även de in och ut flera gånger under natten (de satt innerst och vi ytterst närmast dörren), de pratade med hög och tydlig basröst då och då under natten och simon och jag (klassiskt svenskar) tyckte det bar lagom att de satt mittemot varandra inners, medan jag och Simon satt mittemot varandra ytterst. Alltså med ett säte mellan oss. Men nej, när de två tyckte det var dags för att sova vid ca 02 så kröp den ena in mellan mig och sin kompis och puttade undan simons väska han hade ställt på sitt mittensäte. Så de två hade två "rader" och vi en. Kan inte säga att jag uppskatatde att ligga hud mot hud med en okänd medelålders man hela natten. Kände liksom hans kroppsvärme... simon protesterade lite genom att slänga upp sina ben med svettstrumporna på mellan mig och mannen men han verkade inte bry sig. Jag sov inte speciellt bra och inte simon heller. Vid halv sju kunde vi iallafall äntligen lämna den svettiga kupén och gå av tåget i Verona.

I väntan på att bagagerummet skulle öppna så åt vi en ganska rejäl frukost på tågstationen. Det var gott och välbehövligt. Färskpressad apelsinjuice unnade i oss också och det var så läskande! Därefter, när vi lämnat väskorna, promenerade vi in mot Veronas stadskärna. En jättefin och vacker stad, precis som i filmen "letters to juliet". Självklart besökte vi juliets balkong, men bara att strosa runt i staden var väldigt mysigt i sig. Vi gick längs floden och förbi gamla broar som såg fallfärdiga, men samtidigt ändå väldigt vackra ut, vi gick i gränder med små balkonger överfulla av blommor, vi gick förbi Verona arena som är en mindre variant av Coloseum, fast fortfarande i bruk för opera och teater, och vi gick genom små torg med cafeer och restauranger. När det började närma sig lunch så åt vi carbonara på en restaurang vid torget där verona arena ligger. Det var lika gott som vi minns att italiens pasta är. Tydligen är hemligheten inte grädde utan mycket ägg. Så det måste vi testa hemma sedan.

Vi tog tåget från verona efter lunchen och där fick simon en liten dipp. Orken tog liksom bara slut. Så han tog lite vätskeersättning som hjälpte. Det var nog en blandning av att det var 33 grader ute, mycket att bära, mycket promenader och lite sömn. Efter ett stopp i Milano så kom vi tillslut fram till Varenna. En by vid östra Comosjön. Otroligt charmig med gamla färgglada hus, mycket växter och stenmurar mm. Påminner en del om Gardasjön eftersom det är höga alpberg runt omkring, men det är ändå rätt "eget" och genuint. Staden är rätt lång och lite klättrande upp längs en sluttning. Den följer vattnet och man kan gå längs en strandpromenad, fast som är som en bro, längs hela staden.

Efter att vi checkat in på vårt hotell som låg några minuter från tågstationen, och någon minut från strandkanten (vi har till och med sjöutsikt, eller snarare sjöglimt pga träd), tog vi det lite lugnt på rummet under den mest tryckande värmen. Psssade på att duscha, fräscha till oss osv innan ci gick ut för att äta middag och upptäcka staden. Vi hamnade tillslut vid den lilla hamnen där det går en liten färja över till andra sidan av Comosjön. Maten var ingen succe enligt simon som åt någon fiskpasta, men jag var helt okej nöjd med min gnocci. Vi gåt nog inte tillbaka dit imorgon eftersom simon var så missnöjd, men läget och restaurangen i sig var väldigt trevlig och mysig. Klättrande växter i taket som en pergula, med utsikt över sjön. Efter middagen strosade vi runt lite innan i nu är tillbaka på rummet. Ska bli så skönt att sova ut och varva ner lite.

Likes

Comments