Chamonix-Mont Blanc, ett ej så okänt turistmål, kanske framförallt för vintersportentusiasterna.

Vår första dag i Chamonix spenderade vi nere i själva byn. Härligt! För det är ju något alldeles speciellt med skidorter på sommaren. Vi satt på en uteservering i solen och drack öl, åt lunch, drack öl, åt middag, pratade och pratade och gick i säng tidigt för att vara redo för morgondagens vandring.

Vi hade valt att bestiga Aiguilette des Houches, en topp på 2285 m ö.h. Denna ligger på norra sidan Chamonixdalgången och har därmed bra utsikt mot Mont Blanc.

Tidigt på morgonen tog Eugene oss upp den första biten mot toppen, upp till en parkeringsplats nära led-start, och sedan bar det iväg uppåt till fots ca 3 timmar i rätt rejäl lutning och med ett perfekt vandringsväder med sol och ca 22 grader. Väl uppe på toppen så var utsikten fantastiskt! Vi hade Mont Blanc rakt framför oss och runt om oss hade vi en fantastisk 360 panoramautsikt mot alla andra runtomliggande berg i Chamonix. Sällan har en medtagen matsäck smakat så gott.

Dagen efter vandringen upp till Aiguilette des Houches hade vi bokat tid för stora kabinbanan som tog oss upp till ”Aguille Midi" på ca 3800 m ö.h. Biljetterna är ganska dyra ca 600 SEK per vuxen, men det är faktiskt värt vartenda krona! Men boka i tid annars kan väntetiden bli lång.

Det kändes som om man hade nåt Europas tak, trots att det var ännu 1 km upp till Mont Blancs topp. Helt outstanding och lite overkligt.

Vi skulle lätt kunnat stanna några dagar till i Chamonix men då tältet gått sönder och vi inte längre hade möjlighet att campa så hade våra kostnader gått upp med ca 500% om dagen, så vi hade redan bestämt oss för att anlända hem en vecka tidigare än planerat för någon slags ”budget damage control". Men vi kommer tillbaka till Chamonix och Mont Blanc en annan gång för en längre expedition.

På vägen till Champagne gjorde vi ett stopp i Lyon, Frankrikes gastronomiska huvudstad? Här kan man inte äta dåligt sägs det

Vi hade kollat upp vilka områden som man bör bo i, och valde ett hotel i ett ”upcomming" område som skulle vara riktigt bra. Vi verkar dock ha blivit rejält felinformerade. Visst måste något vara nere innan det kommer upp, men detta var långt ifrån upcomming. När vi exempelvis skulle ut och äta på kvällen strök det skummisar längs gatorna som inte såg så snälla ut, och för att komma ifrån de extremt sunkiga restaurangerna i området var man tvungen att gå igenom några rätt vidriga och rätt skrämmande mörka gångtunnlar. Inte trevligt! Vi hittade tyvärr inte heller några särskilt mycket bättre restauranger på våran vandring på andra sidan kulverterna och på vägen hem när mörkret lagt sig blev gångtunnlarna vi var tvungna att gå i inte roliga att behöva röra sig i, och när vi räknat till tre prostituerade under den korta vägen till hotellet fick Chris nog: det blir utcheckning imorrn! Så blev det. Vi tillbringade istället sista natten i Lyon på ett helt underbart Boutiqe-hotell i centrum av staden. Så ibland ska man nog inte vara snål utan gå på de säkra korten.

Lyon bjöd iallafall på härlig värme och sol, och vi hittade vårt ”Lyon-Våfflan” vid kanten av Rhône där vi hängde hela eftermiddagen och kvällen. Det kanske inte var som Sigtuna, men iallafall 😊.

Sedan bar det iväg upp till Champagne! Vi hade ju varit där tidigare och visste därför ungefär vad som var värt att se och vart vi skulle handla vårt bubbel.

Vi valde samma hotell som förra gången vi var i Champagne, ett mysigt hotell med bra frukost nära Epernay centrum (en av huvudorterna i Champagne). Detta år var vi effektiva shoppare. Vi åkte först till byn Dizy och köpte en favvis: Brunot Champagne från ett litet familjeägt hus, sedan till Verzenay för att prova Michel Henriet (mycket bra!) och stannade på Rue de Champagne på vägen för att inhandla en succé från förra gången: Castellane. Sedan insåg vi att vi hade ordentligt med övervikt i bilen och fick känna oss nöjda.

Epernay som stad är i sig är inte mycket att ha och vi hade sedan tidigare sett en hel del av byarna, vilka vissa är underbart fina och verkligen värda ett besök för den som inte varit i Champagne förut. Vi valde dock att istället försöka hitta ett hotell med pool för att slappa de sista dagarna, vilket återigen visade sig inte vara så lätt. I Champagne fanns det inga hotell alls med pool.

Men eftersom vi ville njuta av värmen så mycket som möjligt innan vi styrde hemåt och med tanke på att vi inte ville ta för långa omvägar så blev det en tur till Luxemburg där vi hittade ett fint hotell med stor pool och erkänt bra mat – Ett perfekt avslut på en fantastisk resa.

Utsikten från toppen av Aiguilette des Houches (2285 m ö.h) är magisk med 360 panorama både över Mont Blanc och alla omkringliggande berg.

Gabbi på toppen bredvid Aiguilette des Houches (2319 m.ö.h)

Chamonix är absolut värt ett besök även på sommaren. Att sitta på en solig uteservering i 30 graders värme och titta upp mot glaciärerna vid Mont Blanc är riktigt häftigt.


På toppen av Aguille Midi" ca 3800 m ö.h. i bakgrunden Mont Blanc. Det ser ut som två små kullar, men det är 500 meter upp till den högra och 1000 meter upp till Mont Blanc till vänster.

Längst floden Rhône i Lyon finns det gott om uteserveringar, men det är mest barer. Så vill du äta, gör det någon annan stans.

Vi vandrade omkring lite i centrum av Lyon och i kvarteren kring vårt hotell, men fick ingen riktig feeling för staden. Då är Krakow fortfarande vår favorit av alla städer som vi besökt denna sommar.

I år hittade vi en ny favorit, champangehuset Michel Henriet, ett litet familjeägt hus i byn Verzenay. Riktigt riktigt bra. Men här är det franska som gäller.

Vet inte om det är tillåtet, men efter över 800 mil på asfalterade vägar tog vi Eugene the Jeep på lite off-road bland druvskatterna.

Det blev såklart ett stopp på Rue de Champagne också.

Sista dagarna tillbringades på finhotell i Luxemburg.

Sista dagen före hemfärd genom Tyskland ägnades åt sol, bad och cocktails.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Äntligen! Lång sandstrand (milslång!!!), mer utrymme och dessutom italiensk mat!

Lignano är en turistort men inte en hysterisk sådan. Mer lugn och mindre folk och trängsel – och 10 grader svalare än i Kroatien (runt 30 grader alltså). Detta gillade vi!

Vi gick längs sandstranden i timtal varje dag, fikade och låg i solstolen och läste - Skönt!


Den 13 Augusti är vår bröllopsdag, och vi hade bestämt att fira den vid Gardasjön. Jag har hört hur vackert det är där och har länge velat åka dit. Jag blev inte besviken. Wow! Höga berg dom störtar ner i lysande turkost vatten och små mysiga byar och badvikar runt hela sjön. Underbart.

Påvägen upp till Riva del Garda där vi skulle spendera natten åkte vi in till Malcesine – en by där Chris var för 25 år sedan. Han kom ihåg allt och visade camping han bott på, gator och t.o.m. vilken pizzeria de åt på (en elefant glömmer aldrig).

Byn i sig var otroligt häftig med vindlande kullerstensgator, ett gammalt fort i toppen av byn å massa små torg och språng. Hit vill jag tillbaka för att stanna i flera dagar! Fast nu var det inte läge för det: finhotell och finkrog var bokat för bröllopsdagen så det får bli en annan gång.

Hotellet i Riva de Garda hade fixat så fint med rosenblad på sängen och kylt bubbel tills vi kom. Restaurangen ”Al Volt” var fantastisk! Allt de serverade vad gott 😊.


Redan nästa dag var det var dags att börja röra oss västerut. Vi hade bokat några dagar för vandring i Chamonix och hade några dagar innan vi skulle vara där, så nu var det dags för italienska viner!

Vi bokade ett B&B utanför Serralunga D'Alba i Piemontedistriktet. Vi blev helt förälskade i detta område! Dess lugn, dess natur, de trevliga människorna och vingårdarna som låg tätt utmed vägarna. Vi var på två olika vinprovningar och i samband med en av dem började vi prata med ägarna Luisella och Paolo Manzone om hur det var att bo i Piemonte, lev efter druvornas cykel och ha turister på besök för B&B och vinprovning. Det hela slutade med att Paolo körde oss till sin farbrors hus, en fd. vingård som visserligen var ett ruckel men som hade stor potential. Paolo ville börja odla druvor där igen men hade inte tid så han funderade på att sälja och kanske göra nåt tillsammans med köparen. När vi kom tillbaka till deras vingård satte vi oss i bersån för kaffe och hemgjord nötkaka och kom överens om att hålla kontakten.

Sen köpte vi några lådor med Paolos fantastiska Baroloviner och satte av mot Frankrike och Chamonix.

Lignano beach bjöd på milslånga riktigt fina sandstränder och ett stort utbud av caféer och barer av blandad kvalité. Solsängarna bokades av hotellen och du hade tillgång till samma sängar varje dag. Bra system. Det gillar vi!

Gardasjön - helt magiskt vacker med sitt klara blåa vatten mellan de branta bergen som omringar sjön.

I Piemonte besöktete vi flera vinhus, bl.a. Paolo Malzones och hans fru Lusiella, som både höll en väldigt bra visning och provning av deras fantastiska Baroloviner, samt bjöd på fika med nybakad nötkaka. Väldigt trevligt. Hela anläggningen var fantastiskt fin, och de hade även ett B&B med pool som vi gärna rekommenderar. Men det är populärt, så boka i tid.

Malcesine, en medeltida liten söt stad på Gardasjöns östra sida är vetkligen värt ett besök. Det är även ett bra ställe för den som gillar att vandra i bergen.

Både campingen och pizzerianan i Malcesine låg kvar på precis på samma ställe som när Chris var där för 25 år sedan.

Malcesine kommer vi att återvända till fler gånger. Denna gång blev det tyvärr bara en snabbis och en fika innan vi var tvungna att åka vidare.

Riva del Gard längst upp i den norra delen av Gardasjön är en något lite större stad och kanske inte lika gemytlig som Malcesine. Men läget mellan vattnet och de omgivande bergen är sagolikt vackert. Här lär det också finnas bra möjligheter både för vandring och cykling. Samt som det på alla hundratals vindsurfare verkade, även goda förutsättningar för sånt.

Likes

Comments

Efter några fina dagar med massor av sol och bad på den kroatiska rivieran begav vi oss enligt plan västerut mot Slovenien som vi under hela resan sett väldigt mycket fram emot att få uppleva. Slovenien har en liten liten kustremsa utmed det Adriatiska havet, och med tanke på hur packat det var utmed den kroatiska rivieran så försökte vi hitta boende i förväg, vilket visade sig helt omöjligt. Allt, precis allt var bokat! Alternativet var antingen att åka upp till de Slovenska bergen och vandra, eller att stanna och campa vid den kroatiska kusten. Väderprognosen med regn och åska i Slovenien gjorde att vi beslutade oss för att stanna vid kusten.

Vi hittade en camping i Trogir utanför Split som såg bra ut. Så det skulle trots den kroatiska hettan alltså bli ytterligare några dagar med sol och bad.

På vägen till Trogir tog vi en lunch i Sjörövarstaden Omis. En liten stad som ligger oerhört vackert vid floden Cetinas mynning i en vik inklämt mellan två berg.

Omis är känd för att under 1300-talet inhysa ett stort antal pirater som attackerade handelsskepp vid mynningen av Cetina. Idag är det en liten stad med stor tillströmning av turister under sommarmånaderna. Vi hade en tanke om att stanna en natt i Omis men det enda boende som fanns tillgängligt var en sunkig camping som låg i en sänka bakom en kulle. Men nu hade temperaturen stigit till 42 grader och vi hade ingen lust att bli kokta i den campinggrytan, så vi lämnade Omis för att hitta ett boende någon annan stans.

Vid vägen precis utanför Split såg vi rökpelare från skogsbränderna som ni säkert har läst om i tidningarna, och sedan skytteltrafik av helikoptrar och flygplan som vattenbombade bara några hundra meter från vägen. Detta var alltså ännu en skogsbrand som värmeböljan ”Lucifer” orsakat. Folk verkade dock ta det hela med ro.

Campingen ”Lambadusa" ute på Trogir låg på baksidan av denna ö. Denna del av ön hade endast två saker: en rätt medioker camping och en riktigt häftig Beach Club! Här hängde sig badgäster från Trogir kvar och drack drinkar å bubbel i sköna solsängar, loungemöbler och sackosäckar innan de åkte tillbaka till hotellen.

Visa av egen erfarenhet hade en fläkt inhandlats för att kunna stå ut genom de varma nätterna på en camping i ett tält på ett biltak, så vi blev rätt så purkna när vi insåg att denna camping endast hade ström på dagtid…

Utan fläkt blev natten otroligt varm och vi sov nästan ingenting. Så efter morgondoppet på den väldigt fina stranden som fanns precis vid campingen bestämde vi oss för att dra, inte en till natt i denna hetta. Så vi började packa ihop. Trötta pga sömnbrist, varma och hungriga pga att ingen frukost ännu fanns att äta slarvade vi lite när tältet skulle vinschas ner, vilket resulterade i att hela hissanordningen på taktältet gick sönder på ett sätt så att det inte gick att laga. Ååååhhhhh!!! Nu stod vi alltså utan tält och vi hade 3,5 veckor kvar av resan.

Inte nog med att vårt boende nu skulle bli dyrare – vi förlorade också all flexibilitet!!! Vi har hittills alltid kunnat rulla in på campingar och fått plats medans hotellrum och lägenheter har krävt bokning några dagar i förväg. Trots förbokning fanns vid denna period (Europas huvudsemester) oftast bara rum kvar långt från byarna och de som fanns kvar nära vattnet var oftast omotiverat dyra, vissa uppemot 14-15 000 sek natten - och i 40 graders värme vill man gärna ha tillgång till vatten… inte kul.

Vi insåg därmed att vi måste ändra rutten, och eftersom det inte fanns några lediga hotell i Slovenien så åkte vi genom ett tilltagande åskväder vidare genom Slovenien till badorten Lignanos i norra Italien.

Den gamla delen av sjörövarstaden Omis.

Jag har åkt igenom staden Omis med mor och syster förut men nu hade vi om det funnits lediga boenden planerat att stanna ett par dagar för att uppleva staden ordentligt. Nu blev det dock bara en lunch innan vi var tvungna att åka vidare. Det var dock en ovanlig bra lunch denna gång på en liten undanskymd restaurang långt in i stadens trånga gränder.

Campingen på Trogir var ingen höjdare, men det var Lambadusa, den beach club som låg alldeles bredvid.

Bra häng och goda drinkar, men jag lovar, det var varmt ... Och dyrt, eller i alla fall nästan som hemma.

Rosé funkar bra även i Kroatien när det är varmt.

Likes

Comments

Hotellet bjöd på skumpa på rummet vid incheckningen - mycket trevligt. Sen fick vi champagne till frukosten också vilket iallafall en av oss tyckte var väldigt bra.

Vi landade i Makarska, huvudorten på Makarskarivieran i Kroatien – en 7 mil lång sträcka full med små badvikar, semesterboenden, restauranger och allt möjligt.

Vattnet är även här fantastiskt klart och vackert, och bergen bakom byarna så dramatiska att man tror att det är en filmkuliss. Otroligt häftigt.

Hotelletet Chris hade bokat (Boutique hotell Ani) var kanon – nytt å modernt och man kände sig lyxig igen 😊.

Vi gjorde det man gör i hög värme på badorter: slappar. Hotellet var som sagt kanonbra men vi insåg snart att orten inte var vår grej. Det var nerlusat med fler hysteriska turister än jag sett någon annanstans. Folk låg som packade sillar på de rätt smala strandremsorna, strandpromenaden var packad med folk dag som kväll, och maten var ett skämt!!!

Det gjorde ont att behöva äta och betala för sådan skitmat – vilket kebabhak som helst i Sverige hade varit bättre. Blä! Tack å lov var frukosten på hotellet mycket bra, och för att komma ifrån hysterin höll vi oss mycket på vårt lugna hotell och på den delen av strandpromenaden som låg allra längst bort – här kunde man hitta mysiga barer precis vid vattnet. Vi hittade också några fina små badvikar långt bort från allt stökiga och stoj alldeles precis bredvid några av de många naturist-beacherna som tydligen är ganska vanliga i denna del av Kroatien. Men vi är ju från Scandinavien så vi behöll såklart kläderna på.

Men bra mat hittade vi faktiskt inte någon stans. Jag hörde att det fanns ett ställe som skulle vara riktigt bra, men vi missade tyvärr det. Vi provade 6 olika restauranger, en var OK och 5 av dem var skit. Det var heller inte billigt jämfört med andra länder centraleuropa även om det är billigare än hemma i Sverige.

Efter att det varit helt vindstilla i 10 dagar kom brisen. Plötsligt började det äntligen blåsa lite. Sååå skönt! Med lite blåst var det mycket lättare att stå ut i den ökenvarma hettan som det vackra Kroatien bjöd på.

Morgonpromenad på den lite lugnare delen av strandpromenaden.

Kalkbergen är helt magiska och ständigt närvarande när man vandrar runt nere längs vattnet eller uppe i staden. Jättevackert.

Om man vill ha lite lugn och ro när man besöker Makaraska ska man bege sig till den västra delen 10 min prommenad från kommersen i den centrala delen av strandpromenaden.

För den som föredrar att bada utan badkläder så finns det gott om både lite större "FKK bad" som det heter, och en del mindre mer privata och mer svårtillgängliga badvikar.

Hotellet var riktigt bra, lagom litet och med väldigt trevlig och servicemedveten personal som inte ens ville väcka och besvära oss när vår bil larmade för tredje gången samma natt fast ingen var i närheten, vilket förövrigt var väldigt märkligt. Kanske var det rörelsesensoretna inne i bilen som inte klarade värmen ...?

Nåja, om maten var undermålig så hittade vi ett ställe som hade riktigt goda drinkar iallafall 😊.

Likes

Comments

Nu längtade vi till havet. Till milsvida vyer av stränder med turkost kristallklart vatten, och till att få äta det goda som havet bjuder.

Då temperaturen nu hade legat på över 30 grader i snart en vecka, längtade vi framförallt till svala brisar. Vi fick allt det utom just svala brisar.

Peljesac är en halvö strax ovanför Dubrovnik på ca 7x1 mil som ser ut som om någon tagit en bergskedja och stoppat ner i havet. Mamma, syster och jag besökte denna ö i Maj 2016 för att vandra en vecka och vi var supernöjda! Sedan dess har jag tänkt på att jag vill ta med kärleken hit så därför landade vi här i öns största by Orebic.

Vi tog in på en camping ca 2 km utanför byn – otroligt fin med massa terrasser och havsutsikt. Den var dock alldeles för hysterisk för oss. Hundratals människor å hundar överallt, folk hade inrett sina platser som stora vardagsrum och det var släktmiddagar vart man än tittade. Säkert mysigt för dem men inte vår grej.

På vägen in till byn dagen efter ankomsten hittade vi en annan camping ”Glavna Placa” som var perfekt. Liten å lugn och Eugene (Jeepen alltså) kunde stå i skuggan under palmer hela dagarna.

Peljesac har så mycket att erbjuda men då temperaturen nu låg strax under 40 grader och då det inte blåste en enda liten sekundmeter så smalnade alternativen till aktiviteter av. Borta var vandring i bergen och cykling, och även vinprovning på vingårdar (man vill inte gå nånstans - bara söka svalka).

Borta var också bestigningen av världens 2:a största stenmur efter kinesiska muren - och ärligt talat var vi rätt slut efter att ständigt vara varma och inte ha tillgång till AC, så det blev strandhäng och fika. Förvånande nog sov vi ändå OK i tältet, förutom en natt då luften stod absolut stilla och det kändes som att luft var slut.

En kväll tog vi iallafall en kvällsutflykt med båt till ön Korcula (20 min med färjan) och den är väl värt ett besök (mamma å syster vet).

Korcula stad kallas ”Lilla Dubrovnik (där för övrigt Marco Polo föddes) är en supermysig liten stad med massa smala gränder som är omgärdad av en ringmur från 1200-talet.

Vi intog en mycket god middag och sedan en drink till livemusik. Kan verkligen rekommendera ett besök där! Förvänta er dock inte att äta och dricka billigt, priserna var typ Stockholmspriser.

Vi började planera nästa anhalt: Montenegro, ett land som jag länge velat besöka. Vi hade nu haft runt 36 graders värme i 10 dagar och vi behövde verkligen ett boende med AC.

Efter att ha pratat med en gammal kollega som har lägenhet i ”Monty" och sedan hans lokala kontakt för att hitta ett bra boende inser vi att vi gjort en dundertabbe. I all stress veckorna innan vi åkte hade vi helt glömt att beställa insurance green card från bilförsäkringsbolaget!!! Detta betyder att Eugene inte har sitt bil-pass med sig och således inte blir insläppt i Montenegro. Ååååh var besviken jag var….!!! Själva målet med resan var ju att komma ner till Montenegro. Åååååååh…. Depp, depp och en Mojito.

Min fina make bokade som plåster på såren ett jättefint hotell på Kroatiska fastlandet i 3 dagar, så efter det kändes det bättre!
Innan vi lämnade Peljesac tog vi en tur förbi det som var mammas, systers och mitt favorit-vin-hus på ön: Matusko, och det blev några Dingac Plavac Mali 2012 – yammi!!!

Äntligen hade vi nått havet.

Inga sandstränder, men de små mysiga badvikarna löper längst med hela Oberics strandpromenad. Vi hade några riktigt fina precis nedanför vår camping.

De flesta gillar väll att strosa omkring genom små mysiga gränder. Det gör iallafall vi och även om lilla staden Orebic främst har en väldigt fin strandpromenad så finns där även en del trevliga gränder att utforska.

Glavna Placa var en trevlig liten camping som var belägen centralt alldeles vid strandpromenaden i Orebic. Och hade det inte varit för värmen så hade vi gärna stannat här längre. Väldigt lungt och fin-fina fräscha faciliteter.

Precis när vi trodde att vi skulle få ha den fina lilla badviken som vi hittat för oss själva, så dök dessa två ryska gummor upp och barakerade sig helt ogenerat i den lilla strandremsan, utan ett ord och utan att flytta på sig en mm. Inte så länge vi var kvar iallafall. Vi tyckte det var lite taskigt mot oss. Vi var ju iallafall där först 😁.

På promenad längs Orebics fina strandpromenad.

Ankomsten till Korcula och alla fina båtar i hamnen skvallrade lite om ett lite högre prisläge än vi vant oss vid under vår resa (båten på bilden är en av de mindre båtarna som hade lagt till i hamnen när vi var där).

I den medeltida staden Korcula, eller Lilla Dubrovnik som den också kallas finns det hur mycket barer och restauranger som helst runt om på stadens små torg och gränder.

Stora torget (som var ganska litet) i Korcula.

En av många fina små gränser i Korcula stad.

Livemusik i Lilla Dubrovnik, och denna gång till våran stora förtjusning när en mycket begåvad trio spelade och underhöll oss medan vi drack våra cocktails i den varma kroatiska sommarkvällen.

Äntligen ett land som har Pína Coladas.

Solen på väg ner och nattlivet på gång att starta i Lilla Dubrovnik.

Utanför vinhuset Matusko där det skulle inhandlas några utsökta flaskor Dingac Plavac Mali (2012).

Likes

Comments

Ca 10 mil söder om Zagreb ligger en av jordens vackraste platser: Plitvica Jezera (typ sjöarna i Plitvica). Det är en nationalpark bestående av 16 sjöar och 90 Vattenfall i ett helt overkligt och sagolikt samspel. Den kalkrika naturen och det faktum att området har varit i princip orört sedan 40-talet har fått sjöarna att bli ofattbart kristallklara och att vattnet skiftar från jadegrönt till azurblått beroende på tid på dag, väder och årstid. Det är helt magiskt!
Vi hade hört om lämmeltågen av turister så vi valde att bo nån kilometer ifrån en av ingångarna till parken för att kunna vara där tidigt. Jag slet alltså upp stackars Chris 05:45 för att hinna äta en stadig frukost och ändå vara där, parkerad å klart innan de öppnade. Väl värt. Mellan kl 07-09 överträffades mina förväntningar - det var så vackert och fridfullt! Kl 09:30 började parken fyllas av fotografi-besatta bufflar som trängdes på spångarna för att få bästa bilderna av just sin familj mitt i naturens under. Kl 11 var det över 100 meters kö in, människor trängde sig in i transporttågen och folk armbågade sig fram till informationstavlorna. Men vid den tiden var vi klara med vårt besök och satte oss dyngsvettiga och dammiga i Eugene och startade vår färd söderut.

Sjöarna i parken låg på en höjdskillnad på 133 meter från den lägsta till den högst belägna sjön. Alla lika vackra med det blåa kristallklara vattnet som fyllde varje sjö och som forsade genom varje bäck och varje vattenfall. Helt sagolikt.

Delar av parken var preparerade med träspångar.

Vattenfall fans i alla möjliga storlekar och varianter. Detta tycker vi var sagolikt vackert.

En av parkena många mäktiga forsar.

Delar av parken gick genom fridfull och vacker skog som de flesta besökare valde bort mot den båt som tog besökaren genom de mer svårtillgängliga partierna. Vi valde självklart vandring till fots.

På väg mot den mer avancerade skogsvandringen.

I skogen kunde vi njuta av vandringen helt ensamma, och det var verkligen inte lätt att låta bli att i den 35 gradiga värmen låta bli att ta ett svalkande dopp i det orörda kristallklara vattnet.

Ett av skogens vattenfall. Väldigt vackert.

Karta över den del av parken som vi han med på de fyra timmar som vi var där. Räkna med två-tre dagar om du vill se hela parken.

Likes

Comments

Vi hade två riktigt härliga dagar i Budapest och hade ynnesten att få hänga där med goda vänner – Kent å Rachel. Det var lite för varmt för att göra stan om dagarna så vi fokuserade på saker med gemensamt tema: vatten.

Jag hade i och med vårt besök i Eger fått kontakt med ett företag ”Taste Hungary” som erbjuder mat -och vinresor/provningar och med dem bokade vi en privat vinprovning med båttur på Donau. Guiden var mycket duktig på vin, Budapest och Ungerns historia och båten var grym, så det var en galet bra eftermiddag!

På vägen hem blev vi utslängda ur en taxi för att vi vägrar betala 4 gånger mer än normalpris- så kom ihåg att göra upp om pris innan ni åker.

Dagen efter checkade vi in på ett av alla de bad som finns i Budapest. Badet hette Rudas och rekommenderades av vår guide från båten. Till skillnad från många andra bad i staden var det lugnt och tunt med folk, och de hade också en härlig termalpool på taket med utsikt över Donau. Väldigt mysigt.

Kvällarna spenderades på två bra restauranger: ”Bestia" och ”Fioka". Bestia åt det trendiga och lite dyrare hållet och med undebart vin, Fioka lite mer åt trädgårdshållet och billigare men båda hade riktig bra mat.

Vi tog också en tur till District no 7, de judiska kvarteren som nu blivit hippa hipsterställen med massa små barer, foodtrucks och hippie-hak. Helt klart värt ett besök och speciellt då Kiraly utca (typ Kiralygatan).

Hotellet vi bodde på låg på Budasidan vid slottet, ett riktigt bra Boutique-hotell ”Hotel Baltzar" med mycket fin inredning och tom bra hårtork (händer ju aldrig!) Restaurangen hade bra mat men grymt seg service. Fast servicen var egentligen rätt seg på alla ställen i Ungern.

Det kändes ledsamt att lämna Kent å Rachel redan efter två dagar men siktet var redan inställt på Kroatien och Adriatiska havet så det var bara å ge sig av. Om vi återvänder till Budapest är dock lite tveksamt. Men vem vet. Staden har säkert mycket mer att erbjuda än det vi han med att upptäcka på den korta tid vi var där.

Vinprovning på båt med privatguide och sightseeing by the sea.

Fin fina rum på hotellet Balthazar i den gamla delen av Budapest.

Två extra härliga kvällar fick vi i Budapest tack vare dessa fina människor.

Parlamenter från sjösidan. Byggnaden uppfördes runt sekelskiftet. Allt väldigt påkostat. Nära hundra tusen människor var inblandade i bygget. En väldigt imponerande och vacker byggnad.

Trendsäkert och hippt var det i de judiska kvarteren precis som i många andra städer i de forna kommuniststaterna.

Budapests hipsterkvarter kallad "7th district' och erbjöd bl.a. fler fantastiska street-food pop-ups eller Ruin bars som Budapesterna själva kallar det. Mycket Trevligt.

Lite mer om Ungern som land.

Ungern är de Termala badens och Spa:ens land. Ungern är dessutom bra på annan slags njutning: vin. Vin fanns i Ungern långt innan man började odla och producera i Frankrike, Tokaj var nämligen världens första vinregion. Ingenjörskonst finns det också : både Nicola Tesla och Rubiks kub kommer härifrån.

I Ungern får du aldrig klirra med glasen om du skålar i öl, däremot måste (!) du tacka ja till Palinka (den lokala spriten) om du blir bjuden. Palinka är för övrigt lösningen på allt enligt ungrarna, allt från baksmälla och kroniska sjukdomar till att stävja otur.

Vi tyckte Ungern var ett fantastiskt land och stannade i sammanlagt 9 dagar.

Likes

Comments

Efter tips av en vän (tack Johan!) blev nästa anhalt staden Eger som ligger ca 1,5 timme nordöst om Budapest. Planen var att vara där någon natt och sedan åka vidare tillbaka till Budapest, men vi trivdes så bra att vi faktiskt stannade i 5 dagar.

Eger är en liten gammal stad som ligger i ett av Ungerns 22 vindistrikt och här producerar man bl.a. vinet Egir Bikavér (Egers röda Tjurblod), så målet med detta besök var klart!

Ca 30 minuters promenad från själva staden har man lanserat världens underbaraste koncept. Vägg i vägg på en gata i området Szepasszonyvölgy – eller det enklare namnet ”Valley of the Beautiful Women", har 40+ stycken vinproducenter sina egna vinkällare. Allt på samma stälIe så man slipper åka runt ute på landsbygden för att besöka var och en av alla dessa fina vinhus.

Konceptet går ut på att man går runt och köper "provsmak" av de olika producenterna, och när man hittar några favoriter så kanske man köper hem nån flaska.

Alternativt så fortsätter man bara å provsmaka 😊. Eller så gör man som lokalbefolkningen som åker till sin favoritproducent med PET-flaskor och dunkar och tappar upp sitt favoritvin.

Flera av källarna har mysiga uteserveringar, vissa är lyxiga och vissa sunkiga – så det finns nåt för alla. Ett provsmak (1dl) av ett helt OK vin kostar motsvarande 10-20 kr, och de lite finare vinerna några 10:or till.

Vi spenderade ett antal eftermiddagar på uteserveringarna och drack Tjurblod och Riesling och favorit-källare var nr 33, 46 och St Andrea. Detta är ett måste för den som gillar viner och som någon gång befinner sig i Eger eller i närheten av Budapest.

Eger stad var också bra – vi trivdes verkligen! Mysig, strosvänlig, en hel del bra matställen och ett bra utomhusbad med pooler med olika temperaturer uppvärmt med varma källor. Dessutom hade de ett imponerande Beatles-museum (!) så min man musiknörden fick extra energi.

Vi bodde på en kanonbra camping! "Camping Tulipan" ca 25 min gångväg från stan och oturligt nog… 5 min promenad från vin-Nirvana! Så allt detta sammantaget gjorde att vi stannade tre extra dagar i Eger innan vi begav oss till Budapest för att träffa vänner som passande nog semestrade där.

Det enda som plågade oss i Eger var alla urusla rumänska musikanter som gjorde sitt bästa för att förstora stämningen i kvarteren "Valley of the Beautiful Women". Vi har aldrig hört något så obegåvat och dåligt där tre (alltid tre) spelmän (en med fiol, en med bas och en med ett brädibstrument med strängar) spelade vad som verkade vara tre helt olika låtar samtidigt.

Valley of the Beautiful Women med över 40 vinproducenter samlade på ett och samma ställe.

Varje vinproducent hade sin egna vinkällare som man kunde handla från.

Mmmm. Ungerskt Tjurblod.

Fina vita fanns det också. Det mosserande vinet föll oss dock inte i smaken.

I Eger finns ett stort Beatelsmuseum som drivs av en lokal Beatelsfantast. Riktigt bra. Vi lärde oss massor.

Eger stad. En fin lagom stor stad med egen gammal slottsruin, stora torg, mysiga gränder, stora parker, bad med uppvärmda utomhuspooler (28-42 grader).

Stora torget i Eger.

Badhus med uppvärmda utomhuspooler mitt i Eger stad.

Mysiga gränder att prommenera i fanns det gott om i Eger.

Och maten var generellt väldigt bra i staden. Denna korvsoppa till exempel var riktigt riktigt bra.

Likes

Comments

Vi var fulla av förväntan över Ungern, ingen av oss hade varit där tidigare och vi visste inte alls mycket om landet.

Första anhalt var Sopron, en liten och mysig stad nära Österrikiska gränsen. Här blev det lunch och strosning. Här hade man lätt kunnat stanna över och tagit en seriös titt på gamla stan och gått mellan alla fik, barer och glasscaféer. Vi hade dock redan bestämt oss för att spendera kommande nätter på spa så vi hoppade in i Eugine igen.

Sopron, en liten och mysig stad nära Österrikiska gränsen.

Vi åkte vidare i sydvästra Ungen med destination Heviz 20 mil från Budapest. Staden är känd för att ha Europas största Termalsjö. Sjön är uppvärmd av flera varma källor och vattnet sägs vara helande för ett flertal sjukdomar.

De spa som finns i staden använder vatten från sjön till sina pooler dit folk kommer för att lindra reumatism och andra sjukdomar. Själva sjön kostar att bada i och den stängs av på kvällarna och då samlas ortsborna i kanalen som är utloppet från sjön för att ta varma kvällsbad – en härlig syn!

Vi checkade in på ”Lotus Thermal Spa” i några dagar för att vila och mysa och hade det riktigt skönt med varma bad, poolhäng, träning och sjuka mängder god mat.

Polhäng i varma bad mellan behandlingarna.

Fina omgivningar kring hotellet.

Strax utanför vårt hotell roade sig lokalbefolkningen i det varma helande vattnet - helt gratis medan vi förvånat såg på. Dessutom fanns det en riktigt fin camping strax intil. Vem hade kunnat tro det ...!?

Rejält utvilade fortsatte vi mot Balaton Lake, Centraleuropas största sötvattensjö och en av de få sjöar som finns i Ungern. Som ett resultat av det så är hela sjön kantad av badhotell, campingplatser, restauranger och butiker som säljer simfötter och uppblåsbara baddjur.

Tänk er en 7 mil lång campingplats så förstår ni nog… Vi vet att det finns vackra ställen där men för en icke-lokal var det svårt att hitta dem. Vi hade bestämt oss för att luncha i Thiany, en liten stad som skulle vara väldigt fin och ligga på en halvö på Balaton. Men med bilköer in till stan, parkeringskaos och folk precis överallt så ändrade vi oss och gav oss därifrån. Staden verkade mysig och är säkert värd ett besök off-season men absolut inte i juli/augusti.

Likes

Comments

Nästa mål var vandring i Tatrasbergen men då vi från flera håll hört att polska sidan av Tatrasbergen är pin-tjockt med turister och att vandra där är som att delta i ett lämmeltåg med köer och marknader á la Ibiza så valde vi att åka över på Slovakiska sidan av Tatras istället. Denna resa var inte så väldans betungande då vår camping låg ca 500 meter från Slovakiska gränsen och endast 1 timme från ett av de bästa utgångslägena för att komma upp i Tatras.

Då campingplatserna låg för långt bort från vandringdlederna hade vi bokat hotell och smarta som vi var hade vi bokat ett hotell som låg precis där de flesta lederna till de högsta topparna började – Horsky Hotel Hrebienok, det enda hotellet med detta läge, oj vad vi var smarta… hotellet var en total katastrof – så dåligt på så otroligt många sätt. För detaljer så kan man läsa min recension på Tripadvisor, he-he.

Vandringen i High Tatras var både bra och lite halv-trist. Vi tog dagsturer till Skalnata Chata (1750 meter ö.h.) och Teryho Chata (2010 meter ö.h.) och det första som slog oss var att allt var väldigt tillrättalagt, lederna var väldigt fixade och det var tom marksten på första sträckorna! Det andra vi lade märket till var att i Tatras vandrade alla, gamla som unga, familjer, lågstadiekklasser, sportiga, rultiga, proffs och folk som såg helt natur-ovana ut. Slovakerna var som bergsgetter där de hoppade omkring mellan stenarna ofta med bara vanliga gympaskor på fötterna (vi såg tom en i converse och en i flipp-flopp!) Vi undrade om den breda publiken var en effekt av de tillrättalagda lederna eller om de tillrättalagda lederna var en produkt av det breda vandringsintresset. Vet ej. Det tredje och mest glädjande var att det finns mat på i princip alla berg med bara några timmars mellanrum (jiho!) i deras ”chatas", fjällstugor där man också kan övernatta. Det finns självfallet också öl i mängder i dessa chatas som bärs upp av vad vi tror är väldigt dedikerade sommarjobbare (se bild).

Annat positivt är att topparna är höga, vatten finns i mängder av bäckar och man kan åka vissa sträckor med kabinbana. Negativt är att det är för tillrättalagt och att det, jämfört med svenska fjällen, är galet mycket folk i bergen. Man får hela tiden välja att kliva åt sidan för passerande och välja om man ska ”köra om” folk eller inte så upplevelsen blev inte den lugna och storslagna som vi var ute efter. Kanske är det skillnad om man tar långa turer och sover över på fjället men värt att veta då är att sovplatserna i deras chatas fullbokas veckor innan och ibland tom månader innan så vidare spontan kan man inte vara. Stenbeläggningen på lederna gjorde också att man ständigt var tvungen att gå och titta nedåt och missade upplevelsen och vyerna. Det var skönt med några dagars vandring men den typen av vandring föll oss inte direkt i smaken.

På väg mot toppen.

Rösa på Slovakiska. Vi var där.

Mer än halvvägs.

Vi nådde 2010 meter och denna helt underbara sjö innan vädret tvingade oss att vända ner igen.

Vy från Tatrasbergen över det vackra slovakiska landskapet.

Sommarjobb på slovakiska "öl och gulaschsoppa till toppen".

Färskt vatten behövde man inte bära med sig. Det finns gott om forsar, mindre bäckar och en del ganska stora vattenfall.

De preparerade vandringslederna krävde ständig uppmärksamhet vart man satte fötterna för att inte trilla och föll oss inte i smaken.

Utsikt från 1953 meter på väg mot toppen.

Byn dit vårt hotell tillhörde hette Vysoke Tatry och var ett ställe för välbärgade skid- och vandringsentusiaster. Hotellen var fina (alltså de nere i byn, inte vårt) och butikerna hade grymt snygga och rätt dyra kläder. Då restaurangerna var få (alla verkade ha halvpension på sina hotell) så provade vi en hamburgare på någon slags grillkiosk och fick in bland det vidrigaste vi någonsin smakat. Innan hade vi beställt stenhårda pannkakor på ett café och lägg till vårt skithotell och rätt kass vandring på det… Chris bestämde sig för att Slovakien var ett skitland och ville åka därifrån, jag var beredd att hålla med men ville ändå att vi skulle prova mer än en ort innan vi förkastade ett helt land.

Ett förstklassigt statligt skithotell i byn Vysoke Tatry.

Vi lämnade glatt vårt katastrofhotell och såg framemot att göra lite seriös turisting – isgrottan Ladova Jaskyna och Spis Slott (Europas största slott sett till areal), båda på UNESCO's världsarvslista, stod på tur. Vid inträde till isgrottan fick vi veta att man inte hade några engelskspråkiga turer och inte heller några tyska – ”but we have Dutch” så biljettgubben och såg mycket nöjd ut… så vi intog isgrottan i Slovakien tillsammans med en busslast med Holländska pensionärer och förstod ca 10 ord av allt som sades under turen. Isgrottan är värd ett besök, lite turistigt såklart och man får inte känna på saker och måste strikt följa guiden men har man aldrig sett en glaciär visar detta hur dessa verkligen är ”levande" och det är ju också bra att man kan få se en glaciär under rätt så praktiska former. Men tips är att läsa på om grottan innan ni åker dit, alternativt ta en kurs i holländska.

Efter grotturen skulle det intas lunch och vi hittade ett cool ställe som var uppbyggt som en ranch med restaurang och Bed & Breakfast och där åt vi ”Cowboy Chili” och sedan var det bara att svinga sig upp på hästryggen och ta sig ett par varv runt området!

Innan slottsvisiten tog vi en fika i byn nedanför slottshöjden, där vi åt glass och något slags inhemskt bakverk som sedan skulle påverka många kommande dagar på ett inte allt för trevligt sätt men det visste vi inte då. Chris smällde med god aptit i sig nästan hela bakverket medan jag nöjde mig med en tugga och fokuserade sedan på min glass. Slottet var verkligen stort, vi valde dock att inte gå in och lyssna på historielektioner (på Holländska?) utan nöjde oss med en fika på borggården och fick se lite micro-teater och akrobatik.

i en underjordsglaciär i trupp med holländska pensionärer.

Det var mycket vilda västen i de Slovakiska bergen.

Hästar fanns det också. Så det var bara att ta seden dit man kommit helt enkelt.

Spis Slott - ett av Europas största som låg högt upp på en hög kulle.

Vi hade bestämt oss för att sova på en camping rätt nära en fin stad för att kolla in den dagen efter men på vägen dit började Chris att må dåligt, väl vid campingen blev det mycket värre och camping byttes snabbt mot hotell och den där fina staden såg vi inte mycket av. Morgonen efter kände vi oss lite bättre och åkte nån timme till en annan camping men problemen kvarstod den dagen och även ännu några dagar. Planen att spendera helgen i Spa-staden Piestany för att bli omhändertagna blev såklart inte aktuellt, istället hamnade vi på en riktigt sunkig och skum camping strax utanför Piestany: Camping Pullman, åk inte dit! Morgonen efter enades vi om att Slovakien hade förlorat all attraktionskraft och vi korsade med hurra-rop gränsen till Tjeckien!!!

Det Slovakiska landskapet är fantastiskt vackert att färdas igenom. De större vägarna håller god standard. Byvägarna kan dock vara riktigt dåliga.

Likes

Comments