Helt slut, alla känslorna utanför.
Efter Sanna Brådings föreställning. Så brutal, naken och ärlig.
Skratt och tårar.
Men också så mycket igenkänning!
Det är läskigt. Men vilken kvinna hon är. Grym!

Tack för en fantastisk föreställning som visar sig från livets alla sidor!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Idag längtar jag hem.
Har varit några tuffa veckor på jobbet just nu som tagit väldigt mycket psykiskt. Blir för mig också en enorm trötthet.
Så idag när man blev bortprioriterad i kompisgänget blev det bara tomt.
När en tid var sagd och sen ändrar man för att någon inte kunde. Men en annan som redan hängt på den första tiden fick inte ens frågan innan man ändrade så att de andra skulle komma med. Men så är det väl när människor värderas olika. Istället blev de jag som inte kunde och de andra körde på!
En bagatellgrej egentligen. Men den känns och blev bara så besviken.
(Å jag menar inte att jag måste vara med, men bara fått en fråga om att ändra tid hade gjort det hela annorlunda)
Men imorgon är en ny dag!

Så ikväll lyxade jag till det lite extra med charkbricka då jag inte hade någon ork till att laga mat och visste inte heller vad jag var sugen på.

Ha en fin söndagskväll!

Likes

Comments

I veckan var jag på sjukhuset igen hos min fantastiska läkare. Det var sista gången för en tid nu. Så nu är det dags för mig att stå på egna ben. Det är både läskigt och spännande på samma gång.
För hon har varit ett så bra stöd och hjälpt mig på så många plan. Men som hon sa: du har verkligen tagit till dig vår hjälp och råd och lärt dig din kropps signaler.
Det stämmer verkligen. Det är så skönt att ändå känna ett lugn i det stora hela nu.
Så ska göra mitt bästa för att det ska fortsätta så.

Sen kommer frågan: kommer jag någonsin bli helt återställd?
Svaret skulle jag vilja veta nu, men det är något som kommer visas med tiden!

Likes

Comments

​Relationer har alltid varit viktiga för mig! 
Det är på både gott och ont. 
Jag far så illa av att se andra människor må dåligt, framförallt dom i min egen närhet. 
Men jag far också så illa av att relationer ändras, att man tappar något på vägen. Det gör ont. 
Att man glider ifrån människor man haft så himla kul med. Att något förstörs. 
Men vad gör man när man inte förstår vad som händer? 
När man försöker göra allt för att det ska bli bra, men ingenting är någonsin tillräckligt. 

När är det nog? 
Och vad är det egentligen som gör mest ont? 

Varför vill människor andra illa egentligen? Kan någon svara mig på det? 


Ikväll klurar vi på det och sover en stund! 

Likes

Comments

​En endometeriosdiagnos fick jag mitt i denna karusell också. 
En otrolig lättnad efter flera flera års kämpande. Men det är också skrämmande, för vad kommer det egentligen innebära? 

Just nu håller sig magen ganska lugn. Det var för några veckor sen det var ett helvete, då jag inte ens kunde stå upp. 
Men nu är den bara alldeles jättesvullen  och lite lagom ont, sådär så man klarar att leva på som vanligt. Det är jobbigt att känna sig så tjock bara då magen är stor som en ballong. Men jag vet inte vad och om man kan göra något åt det? 

Inser att många som har denna diagnos har ett helvete typ jämt och där är jag så skonad ifrån än så länge. 
Kommer den i omgångar typ 2-3 ggr om året som det gjort nu när det varit som jävligast är jag nöjd. 

Det är dock väldigt svårt att förklara om detta för andra kan jag känna. För hur ska man berätta så att det är begripligt? 
Har någon av er erfarenheter eller kunskaper om denna sjukdom? Då får ni gärna dela med er! :) 

Likes

Comments

Vi står redan i mitten på februari. Känner mig just nu sprängfylld av tankar och känslor.
Hur ska jag egentligen göra för att det ska bli bäst?

Jag är inte längre sjukskriven. Det går bra på jobbet.
Ny förskola. Det är fantastiskt kul och en enorm utmaning.
Mina hjärnläkare är superhjältar och de träffar jag som det ser ut nu en gång i månaden. Det som från början var två timmar i veckan. Så ja, ni ser ju själva.
Något jag verkligen lärt mig under de senaste 2 åren är att kriga. Att aldrig ge upp. När man inte tror att man orkar mer, då kryper det fram någon inneboende kraft och kör ännu lite till.
Det är tackvare den och alla fantastiska människor som stått stadigt vid min sida i alla väder. Utan er hade det aldrig gått. Jag är så tacksam.
Hur kan man någonsin betala tillbaka?


Likes

Comments

Allt blev stillastående.

Trots att jag alltid varit en tänkare och behöver egentligen få sätta alla tankar på print så har det inte blivit av att göra det.

Det där livet, den där sjukskrivningen. En höst som till stora delar bestod av sjukskrivning ända fram till November.
Jag märkte sådan skillnad på mitt mående och min ork. Men trots att jag kände mig så mycket piggare så tyckte mina hjärnläkare att jag skulle vara sjukskriven längre, men det tyckte inte läkaren på VC och rekommenderade istället antidepressiva. Då fick jag nog och knöt näven i fickan och skulle minsann bevisa att jag kunde jobba heltid. Trots att fritiden blev lidande. Det gick också tack vare att jag har en fantastisk chef som såg mitt behov och fantastiska kollegor som beviljade mig längre rast än bara 30 minuter. Det innebar att jag kunde sova middag på jobbet och faktiskt klara av dagarna.


Känslomässiga relationer. Det tar så mycket energi och man blir så ledsen. Men man inser också vilka som faktiskt är äkta. Samt att man själv blir starkare efter varje smäll man får.

Nu är vi här.

Likes

Comments

Trött på att vara trött
Trött på att jobba 50%
Trött på att vara som någon gubben i lådan
Trött på att inte få ett sammanhang
Trött på att vara pigg ibland men i nästa andetag helt död
Trött på att inte orka
Trött på att vila
Trött på att vara sjukskriven
Trött på att den nya medicinen gör mig illamående

Ikväll är det tungt och imorgon väntar läkarbesök nr 6 inom loppet av tio dagar.

Likes

Comments

Jag har haft så mycket ångest för den här dagen. Dagen då det var dags för ett sjukhusbesök.
Inget som handlar om huvudet denna gång.
Igårkväll var hemskt. Idag hängde jag kvar en stund på jobbet lite extra för att slippa jaga upp mig och tänka för mycket. Var till och med beredd att avboka för att det tog emot så mycket.
Men.
Jag tog mig samman trots all ångest och tog mig dit.
Idag fick jag äntligen träffa läkare som lyssnade och tog mig på allvar. Gjorde undersökningar. Hämtade en specialist och samtalet fortsatt. Jag gick därifrån med ett leende, för att äntligen är karusellen igång efter flera års kämpande. Och trots att det här kommer bli och vara ett helvete ibland framöver och det är något som tar tid så är bara vetskapen om att äntligen få hjälp så skönt. Imorgon börjar redan en medicinkur som ska ätas varje dag i tre månader, sen väntar första återbesöket.
Och som läkaren sa, ett återbesök för att kolla av men framförallt för att peppa!

Så ikväll är det blandade känslor av både lättnad och en liten gnutta oro.

Likes

Comments

Den här veckan är fylld med läkarbesök, fyra stycken.
Tur man inte jobbar heltid så man hinner gå på alla utan att ta ledigt! Haha. Skämt åsido.

Har redan varit på två vilket också innebar att min sjukskrivning har blivit förlängd i två veckor till.
Det är nog kanske bra ändå men känns sådär.

Jag har alltid varit en sån person som känt mycket men aldrig visat det. Men med hjärnblödning så kan man bli känsligare vilket jag också blivit. Har lätt till tårar på ett annat sätt än tidigare. Och alla dagar känns inte lika lätta att ta sig igenom med ett leende trots att tiden går så snabbt. Har så mycket frågor som jag så gärna skulle vilja ha svar på.

Nu väntar snart ett möte så ska passa på att sova en stund innan.
Ha en fin dag!

Likes

Comments