småbarnsliv

Jag tänker inte skriva vem som skrivit frågorna. En del är anonyma, andra inte.
Nu kör vi!

Vad skulle du göra om "M" var otrogen nu när ni har barn?
Är det någon skillnad på att vara otrogen om man har barn eller inte, tänker jag? Man är en douchebag oavsett.
Well...jag hade väl börjat med att fråga vad fan han tänkte? Sen hade han haft ungefär 4,5 millisekund på sig att plocka ihop sin skit och försvinna ur mitt liv. Hade han inte lyckats med det, hade jag förmodligen strypt honom med en plastsked.

Vad heter din hund och vad är det för ras?
Jag har faktiskt fått en del frågor om henne. Kanske ska jag göra ett separat inlägg om vovven :)
Iallafall så heter hon Yamii, och det uttalas precis som det stavas. Och hon är en blandning mellan greyhound, bordercollie och finsklapphund.

Vilket land är "M" ifrån?
Hahahahahahah fy fan jag kan inte andas! 😂
Mig veterligen är han svensk.
Men visst ser han ut lite som en kurd när han har en massa skägg 😂

Går det bra med Zätas mjölkallergi?
Tackar som frågar. Det går faktiskt jättebra, med ny kost så fick vi tillbaka våran glada lilla tjej. Utslagen är borta också!

Vad har ni för bil? Är ute efter en bra familjebil :)
Vi har en Opel Vectra, kombi, årsmodell -04 om jag inte minns fel. Jag är fruktansvärt nöjd med den. Stor och rymlig men lättkörd.

Du skriver mycket om din häst, men har "M" nåt intresse?
Ja oh ja. Man skulle kunna säga att han ägnar hela sin vakna tid åt att meka. Han jobbar som mekaniker och hans största intresse är bilar. Han har en Pontiac Catalina just nu som han plockar ner i atomer för att sen sätta ihop igen. Det han inte kan om bilar och diverse andra saker med motor är nästan inte värt att veta och fan vet om han inte föddes med en skiftnyckel i handen också?

Det var frågorna...nu över till lite kommentarer.

"Du är dålig mata till din hund"
Nu ska jag med handen på hjärtat erkänna att det var lite svårt att tyda vad du menade här.
Om jag är en dålig matte till min hund?
Eller om jag är dålig på att mata min hund?
Förtydliga.

"Fin blogg"
Tackar!

Så jag nöjer mig så för idag :)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

småbarnsliv

Att det är skitväder! Och vilken tur att jag har ett så himla fint regnskydd till vagnen!

Senare kommer ett inlägg där jag svarar på frågor och även kommentarer likväl korkade som snälla!

Likes

Comments

småbarnsliv

Ja jag skrev ju igår att jag inte hade sovit så mycket. Och var givetvis dödstrött igår och kände egentligen bara för att sätta mig och grina hela dagen.
Jag trodde jag skulle somna som en prinsessa igår kväll...tjena, halv fucking jävla 3 kolla jag på klockan senaste gången, vaknar halv 4 av en massa ljud...Zäta vaknade 8.
Häng mig.

Likes

Comments

småbarnsliv

Trött, slö och less..

Likes

Comments

småbarnsliv

Flytta....

Vi bor i en pytteliten två just nu.
Jag har inget emot lägenheten som sådan eller läget. Men det blir för liten nu när vi är tre.
Det blir ju en del grejer när man har en liten plus att vagnen är lika stor som hallen ungefär.

Ett till problem är att vi har tv rum och sovrum i samma rum. Zäta får ingen ro om vi tittar på tv när hon ska sova och så fort nån av mig eller "M" gör ljud ifrån oss på natten så vaknar hon.
Inatt snarkade "M", så Zäta vaknade 1 och var vaken till 3. Sen vaknade hon 05.30 och var hungrig, sen somna hon om och vaknade 8.
Det blir ju inte precis mycket sömn för mig och tyvärr är det såhär många av våra nätter ser ut och jag börjar känna att det sätter sina spår :(
Det skulle va smidigt att typ kunna gå och lägga sig på soffan i ett annat rum eller liknande.

Likes

Comments

småbarnsliv

Nu har vi tagit kvällen.
Zäta har somnat gott i soffan och jag och "M" jäser efter en pizza! 👌
Anledningen till att det inte blev mer uppdaterat än såhär idag är för att vi helt enkelt inte har gjort nånting idag.
Bara vart hemma och myst!

Likes

Comments

småbarnsliv

Idag har vi inte så mycket planer. Jag vaknade med huvudvärk. Har legat utan kudde hela natten av någon anledning? Är man en trött småbarnsförälder så är man.

Likes

Comments

småbarnsliv

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag och "M" fick ett "missfall" innan Zäta kom till världen.
Vilket inte bara förde en konstig känsla av förlust med sig utan också en del rädslor och övriga känslor.

Jag ska gå in lite på hur det var.
Det började med att jag mådde lite knepigt och berättade detta för min syster. Det rådde ingen tvekan om att hon trodde jag var gravid. Så jag gjorde ett test och det var positivt. Veckorna gick och när jag var i vecka 6-7 nånstans så fick jag en blödning.
Sen kom det blödning på blödning tills en dag när jag var på jobbet...då kom det en syndaflod. Det blödde igenom alla skydd och blev värre. Det slutade med att vi åkte till akuten.
Väl där inne fick jag göra ett vaginalt ultraljud...läkaren... En liten jävla kärring tog i för kung och fosterland så det kändes som den där staven skulle komma ut genom näsan på mig istället.
"-nej det är ingen bäbis, du kan ta på dig byxorna. Vi är klara"
Så fick jag den där bilden...det var tomt. En tom liten blåsa såg man bara.
Jag som ville, jag som hoppades.

Givetvis blev jag ledsen. Väldigt ledsen. Mamma och "M" var med och det första jag gjorde när jag kom ut var att ge bilden till mamma.
"-det här är ingen glad bild", sa hon.
Då brast det.
Jag åkte hem därifrån utan att vara gravid längre. Utan att känna nåt. Jag var tom. Bokstavligen.
Sen gick det ett tag och jag var på undersökning. Gynekologen och barnmorskan sa då att det kommer ta minst ett år innan jag överhuvudtaget kan bli gravid.
Det gjorde mig inte så mycket för stunden, men innerst inne så var jag så inställd på att bli mamma och få min lilla knodd.
Jag försökte att inte tänka så mycket, göra saker som gjorde mig glad och dölja det jag faktiskt kände.
Jag var med ledsen än vad jag sa och visade.
Detta var i augusti.

I oktober. Närmare bestämt den 26e så var det sista mensens första dag.
Jag blev gravid!
Jag började må lite konstigt men reflekterade inte direkt då jag jobbade på dagis i förkylningstider så jag var lite småkrasslig under en längre tid.
Men sen vid jul, fy fan! Ingen julmat smakade bra. Jag höll på att kräkas när hunden sket på golvet. Och jag brukar inte bli spyfärdig bara av att känna lukten.
Och nyår ska vi bara inte prata om. Jag var så förkyld och hade feber men nyår skulle minsann firas.
Sen började jag kräkas, nästan ohejdad så fort jag ätit eller kände lukten av nästan vad som helst.
Var sen hos min allra bästa och finaste vän och hon såg ju direkt att jag såg annorlunda ut och mådde pyton.
-"men gör bara ett test så vet du att det inte är det iallafall"

8 stickor senare var det fortfarande två streck.
JAG VAR GRAVID!

Jag förnekade länge att det var så, hela tiden ekade det i bakhuvudet att det skulle gå åt helvette. Jag tryckte på mig för små jeans för jag vägrade köpa några som passade magen. Jag skulle ändå behöva slänga dom. Jag vägrade ge nån respons på det faktum att det fanns ett liv i mig.

På skärtorsdagen vad det ultraljudsdag. Detta jävla datumet som bokas vid första besöket, som jag inte nådde fram till sist.
Varför ens gå dit?
"M" följde såklart med och utan han hade jag inte satt min fot där.
Hon började med att hälla på gelén och till en början så hittade hon inte Zäta, hon gömde sig. Och dom sekunderna...fy fan. Det var kört tänkte jag, EN GÅNG TILL!!
Jag tittade bort och kände hur tårarna började svida i ögonen.
Sen säger hon
"-nämen titta, där ligger du ju och vinkar"
Jag kollade fort som attan på skärmen och där var hon!! Med två armar och två ben, JAG SÅG DET!
Redan då så perfekt och fin!

Men sen, jag visste ju att det kan gå åt fanders ovh när jag väl visste att hon fanns där så blev jag ännu mer nervös när jag inte kände att hon rörde sig, inte hickade eller vad det nu kunde vara.
En dag kommer jag ihåg så väl. Det hade vart tyst, för tyst i flera timmar...kanske sådär 10-12 timmar. Så jag åkte till stallet och sadlade min häst och red ut en låååång sväng i skogen. Jag satt ner hela tiden i sadeln, så det skumpade rejält.
Och väl tillbaka till stallet så började väldens gympapass i magen! Hehe....omtumlad.
Men det var så skönt!

Ibland kunde jag känna att jag inte ville knyta an riktigt, jag ville inte hoppas för mycket och jag sa ibland att jag inte trodde det skulle bli nån bäbis förrän värkarna körde igång på riktigt.

Och när dom väl gjorde det så var det definitivt. Krystvärkarna kom senare och jag fick börja krysta.
Mitt under allt säger barnmorskan, vi förlöser dig nu, hjärtljuden försvann.
Och dom sekunderna som gick innan nästa värk kom var oändliga...skulle jag snubbla på målsnöret?

När jag väl hade henne i min famn så var det självklart. Hon var här, en avbild av sin pappa som är minst lika fin och perfekt som hon, hon mådde bra, hon var här för att stanna!
Jag klarade det!!! Jag klarade att bära och föda fram ett liv!

Nu ligger hon bredvid mig i sin säng och sover, att höra hennes andetag är lugnande. Att se hennes leende på morgon är lycka ! Varje kväll när jag lägger mig så tänker jag alltid att jag är fruktansvärt lyckligt lottad som får uppleva Zäta och alla hennes framsteg och att just hon kom till mig.

God natt!

Likes

Comments

Wok till oss, morotspuré till Zäta!

Likes

Comments