View tracker
View tracker

Anledningen till blogguppehållet nu är att det har varit så otroligt mycket i livet nu..... Har fått lägga 100% fokus på instruktörsutbildningen (som jag tentar av nu i helgen), samtidigt som jag har fått lägga massa fokus på jobbet då det är lite omorganisationer som sker och dessutom har jag verkligen lagt krut på agilityn. Tävlingar, träningar och kurser.... Phew. 

Tänkte att jag skulle komma igång här igen. 

- Valpplaner
- Framtidsplaner
- Låna en hund 
- Tävlingar
- Vidareutbildningar



Likes

Comments

View tracker

 I söndags debuterade jag och Stella på agilitybanan. Visserligen bara en inofficiell träningstävling med endast tunnlar, men det var nog så svårt! 
 
I första klassen, dvs den lätta, var jag till 99% säker på banan. Stella var dock på helt andra tankar. Publiken var läskig, matte nervös och konstig och Stella sprang precis hur hon ville!  I den medelsvåra klassen hade jag jättesvårt med banan, men Stella var taggad. Gick väldigt bra tycker jag och jag är väldigt nöjd. 
täv
 
 
 

Likes

Comments

Här kommer lite bilder från gårdagens MH. Den duktiga fotografen heter Ulrika Claesson Månson. 
 
Första momentet. Hälsa på tävlingsledaren.
 
Här är det meningen att tävlingsledaren ska gå på en liten promenad med hunden, vilket Stella inte riktigt höll med om. 
 
Motvillig som sagt. 
 
Hanteringsförsök - nejtack säger Stella! Momentet blir ej utfört. 
 
Här är första jakten som Stella stannar upp mitt i. Hon hittar ju ett av fästena ;) 
 
Här kallar jag in henne efter första jakten. 
 
Innan start på andra jakten. Stella är superladdad och har stenkoll på bytet. 
 
Här är hon nästan framme till bytet. 
 
Inkallning nr 2. Glad hund!
 
Här har overallen precis åkt upp framför oss och Stella tyckte den var väldigt läskig och är på väg bort. 
 
Hon försöker våga sig fram men tycker att det blir alldeles för läskigt!
 
Här är momentet för rädsla på ljud. Stella står och nosar på skramlet som precis innan skrämde bort henne iallafall en 50 m framåt. 
 
Här möter vi på läskiga spöken! Stella direkt fram och börjar skälla, morra och resa ragg.
 
Nu står spökena lite väl nära, men jag är tuff ändå tycker Stella som fortfarande skäller och morrar. 
 
Framme vid första spöket som jag precis innan har tagit av spökdräkten på. Då vågar Stella sig fram. 
 
Här klär jag och spöke 1 av spöke två hennes spökdräkt. Stella låtsas som om hon inte ser. 
 

Likes

Comments

Idag var jag för första gången i mitt liv med på ett MH-test. Jag gick med Stella (såklart) och det var sjukt kul! Tänkte dela med mig av lite kommentarer om testet här. 

Vill ni se hur ett MH går till, kolla den här länken: 
https://www.youtube.com/watch?v=7nsitW9_qtA

 Förkortningar: 

TL = tävlingsledare

Innan testet inleds så ska vi kontrollera Stellas chipmärkning, det visar sig då att chippet har vandrat så vi hade lite svårt att hitta det. Tyvärr gjorde detta att Stella började stressa upp sig. 

Kontakt/socialitet
Vi börjar med att gå in på banan, gå runt hela publiken på både fram och baksida, Stella är ointresserad. Vi går fram till TL och jag hälsar, Stella är fortfarande ointresserad och vill inte hälsa. TL frågar om hon kan ta med sig Stella på en promenad vilket Stella protesterar emot. Hon vill inte alls följa med och backar samt försöker dra i kopplet mot mig. När det var dags för hanteringsmomentet vill hon inte alls och det momentet blir ej genomfört. 

Lek/lekfullhet
När det var dags för lek 1 var Stella fortfarande stressad efter första momentet. Leksaken var en stor rulle med två skumgummigrejer på (nästan lika stor som Stella, enligt min åsikt alldeles för stor!). Stella var hur som helst inte alls intresserad hur mycket vi än försökte få igång henne. Två dunk i marken, tre passningar och sen kastade TL bort den. Stella visar noll intrese.

Jakt/förföljande
Jag går med Stella i ett snöre som man trätt genom hennes halsband för att snabbt och lätt kunna lossa det. Hon ska nu jaga iväg efter en pälstrasa som sitter fast i ett sick-sack mönster på 100 meter kanske. Vi går fram till en linje och på signal släpper henne lös. Vid försök 1 sticker hon i väg med medehög fart men stannar efter halva sträckan, jag kallar in henne och hon kommer direkt. Vid försök 2 sticker hon iväg som en kanonkula - fast besluten om att komma ifatt pälsbiten! När hon kommer fram nosar hon på föremålet. Nu har hennes anspänningar från föregående moment.

Aktivitet
Här ska jag stå helt passiv med Stella längst ut i kopplet i 3 minuter. Stella gjorde inget väsen av sig utan är i huvudsak lugn. Enstaka aktivitetshöjningar.

Nyfikenhet/intresse
I detta moment går jag med Stella i samma snöre som jag hade vid jakten. Nu ska vi ställa oss vid en linje och från ingenstans dyker en figurant upp iklädd stort blått skynke och uppträder till en början hotfullt. Stella svarar upp direkt med intresse som sedan övergår till skall och morrande. När figuranten blir lekfull och börjar busa med ett föremål är Stella inte intresserad av att leka, hon vill helst inte gå fram. Då får jag gå fram till figuranten och krama om den och låtsas som om det var en god vän, då tyckte Stella det var okej att gå fram. Dock fortfarande reserverad.

Överraskning (rädsla) 
Vi går en sträcka i ganska kort koppel, och framför oss kommer en overall dras upp från marken. Stella traskar på ordentligt och när overallen dyker upp blir hon rädd och backar bakåt samt hukar sig. Hon både skäller och morrar under en längre tid. Jag får gå fram mot overallen och tillslut står jag öga mot öga med den och Stella visar fortfarande hotbeteenden. När jag sätter mig på huk och börjar prata med overallen då kommer hon springande till mig. Vi går fram och tillbaka förbi overallen men hon tycker hela tiden den är läskig.

Ljud (rädsla)
Detta moment ska kolla hennes rädslor för plötsliga ljud. Vi går en sträcka  förbi en ställning med kastrullock och kedjor på, när vi precis har passerat ställningen så börjar det låta. Stella blir jätterädd och springer iväg långt bort. Jag står kvar och bara tittar på ställningen. Stella kommer sakta tillbaka och när jag går fram halva vägen till ställningen kommer även Stella fram och går fram och sätter tassarna på och nosar på ställningen. När vi går fram och tillbaka går hon i en liten båge förbi nån gång men skakar snabbt av sig det otäcka.

Hot (spöken)
I det här momentet blev jag mest förvånad över min hund. Det gick ut på att jag hade henne i koppel, längst ut. Gick hon framåt i kopplet fick jag inte släppa, men backade hon och ville fly skulle jag släppa kopplet. Spökena kommer ut ur sina gömmor och börjar gå mot oss. Direkt när Stella får syn på dom så reser hon ragg, börjar morra och skäller konstant. Hon står i sträckt koppel och trycker sig framåt. Allt eftersom som spökena kommer närmare så backar hon med men utan att tagga ner. Hon backar så långt att hon nästan står bredvid mig (men fortfarande framför vid sidan)  och fortsätter skälla. Jag kopplar loss henne och hon har stenkoll på båda spökena men går ej fram. Tillslut när jag har plockat av alla spök-kläder och sitter på huk så kommer hon fram.

Lek 2
Samma moment som lek 1. Fortfarande noll intresse.

Skott
Jag leker med Stella med egen leksak, och skott avlossas. Hon avbryter direkt och tycker skottet är väldigt läskigt. Går inte få igång vidare lek så testet avslutas efter 1 skott. (i vanliga fall är det 4).

Egna tankar efter avslutat test:
Stella reagerade ungefär precis som jag trodde. Det enda som förvånade mig var att hon var så tuff mot spökena. Hon ställde sig framför mig och sa liksom "Matte, jag fxar detta även fast jag tycker det är läskigt!". Hennes reaktioner var väldigt stora och kraftfulla, men hon kom snabbt till sans och förstod att det faktiskt inte var så farligt. Jag är imponerad över att hon lyssnade på mig så bra som hon gjorde och väldigt rörd att hon visade så stor tilllit till mig. Så fort jag visade att det var okej, då var det okej för henne med. Jag är väldigt nöjd över min hund och det känns väldigt skönt att vi klarade oss igenom testet utan att beskrivaren avbröt.  Det här var ett kvitto på att jag och Stella har en fruktansvärt bra relation och att hon litar på mig till max. Älskade hund ♥

Bild på Stellas protokoll. 

Likes

Comments

Schipperken, i folkmun känd som “den lille svarte djävulen”, härstammar från Belgien och rasens ursprung sträcker sig ända tillbaka till 1600-talet. Om härstamningen råder det delade meningar men troligtvis har Schipperken och de belgiska vallhundarna utvecklats ur den tidigare hundrasen Leuvenaar. Dessa svarta vargliknande vallhundar fanns i många storlekar användes av enkelt folk till sysslor som passade till dess storlek. De största var vallhundar och de minsta var råttfångare. Schipperken är i grund och botten en vallhund, även registrerad som världens minsta vallhund. Men den visade sig vara mest lämpad för vakt och jakt av skadedjur. Därför blev hunden mycket vanlig hos vanliga familjer som gårdshund. Rasem användes flitigt som skeppshund på kanalbåtarna. 


Vad rasnamnet egentligen betyder finns det olika meningar om även där. En del menar att Schipperke betyder
liten vallhund (från ordet “scheper” = fåraherde) och andra hävdar att det betyder “liten skeppare” kommer från
ordet “schipper” som betyder skeppare. Troligtvis är det nog lite både och.
Idag används Schipperken mest till sällskap men den framgångsrik inom rallylydnad, lydnad, agility och freestyle bland annat. Rasen är alert, otålig, outtröttligt nyfiken, envis och modig. Alltid på sin vakt och uppmärksammar med gällt skall och rest ragg alla förändringar i dess omgivning. Schipperken är reserverad mot främlingar men när man väl kommit en Schipperke nära så har man en plats i dens hjärta för evigt. Rasen är samarbetsvillig och otroligt lättlärd. Schipperken är ett pålitligt tjuvlarm full av vitalitet och livsglädje.
Schipperken är en frisk och lättskött ras utan specifika rasbundna sjukdomar. Rasen är robust, tuff och oöm,
verkligen “en stor hund i liten förpackning”. Den kräver i princip ingen pälsvård.

Den som väljer att dela sitt liv med en Schipperke bör vara beredd på att lägga mer krut på träning och aktivering än vad man lätt kan tro. Det är viktigt att man inte låter sig luras av dess storlek. Personligen tycker jag att man bör arbeta med sin Schipperke, exempelvis spår, agility, lydnad eller rally. Min egen erfarenhet av rasen säger att den ska ha ett “jobb” för att må bra. En Schipperke kommer aldrig nöja sig med att vara en söt liten soffhund. Då kommer det hitta på ett jobb och det kommer garanterat bli vakt och jakt vilket kan vara väldigt påfrestande för både hund och ägare. En Schipperke mår bäst när den har fått springa lös och rasa av sig och arbetat med hjärnan. Den här rasen älskar att jobba tillsammans med sin ägare och den är mycket angelägen om att lära sig.

En Schipperke passar till en person som inte är så intresserad av pälsvård. Pälsen kräver ett minumum av vård. Strukturen gör att den aldrig blir tovig och att det aldrig fastnar något i den. En Schipperke ser alltid ren ut, även efter en lång och blöt skogspromenad. Det som behövs ibland är ett bad och borstning av pälsen vid fällning.

Som ägare bör man vara bestämd och konsekvent för att “den lilla svarta djävulen” till den drömhund den blir
i rätta händer. Schipperken kommer kräva uppmärksamhet och vill bli behandlad som en fullvärdig medlem i
familjen. I gengäld får man en arbetsmyra med hög “will to please”.

Vill man ha en söt hund i litet format som nöjer sig med att vara sällskap i tv-soffan är Schipperke inte lämplig
som alternativ. Rasen är inte heller lämplig om man förväntar sig att den nöjer sig med korta promenader bara
för rastningens skull. Den som inte är beredd att ge sin hund en uppgift i livet är inte lämpad som ägare av denna ras.

Med tanke på hundens skärpa och intelligens bör man vara beredd på att lägga mycket tid på den mentala aktiveringen. Schipperken lär sig snabbt och tröttnar om den inte får möjlighet att utvecklas.

Är man inte tolerant när det gäller skall kanske man också bör tänka om. Med tanke på att rasen larmar får man så gott som räkna med att hunden alltid kommer behålla sitt en del av sitt larmande trots träning.
En hundägare som förväntar sig att sin hund ska vara glad i människor kommer att få jobba extremt mycket med sin Schipperke. Utan rätt sorts social träning kommer Schipperken inte tycka om nya människor.

Kort och gott, är man inte en aktiv hundägare som vill leva sitt liv till fullo med sin hund, så kanske man ska
fundera på att välja en mindre krävande ras.

Med tanke på Schipperkens lilla storlek så är inte rasen bäst lämpad för exempelvis IPO, skydd, drag eller andra liknande fysiska hundsporter, även fast den garanterat hade tyckt att det var jätteroligt och klarat av det mentalt sett. Schipperken hade dock garanterat gått in helhjärtat för den uppgiften.

När jag fick hem min lilla valp så hade jag inte räknat med att det skulle krävas så mycket jobb för att trötta ut
en sån liten hund, vilket jag nu idag är väldigt glad över eftersom jag själv utvecklade ett brinnande hundintresse.

Men tänk då hur fel det hade blivit om jag faktiskt bara hade velat ha en “sällskapshund” som det faktiskt stod
att rasen var i en del rasböcker och på vissa internetsidor.
Jag upplever inte bara min hund, utan även alla andra Schipperkes jag träffat som mycket intensiva hundar. De är precis som rasbeskrivningen säger - outtröttliga. Hundrasen är full av bus och har ett stort sinne för humor. 

Min hund är otroligt lätt att motivera och vi har mycket roligt ihop när vi tränar. Hon är arbetsvillig till tusen
med inslag av spralliga busryck när hon tycker det passar. Men när hon är i rätt sinnestämning är hon en dröm
att ha att göra med och gör allting vad man ber henne om. Med rätt dos av daglig aktivering så förvandlas hon
däremellan till världens mysigaste knähund. Hon har stort behov av fysisk kontakt och gosar gärna i soffan.
Matte och husse är hennes stora idoler, och hon vill gärna följa med oss vart vi än ska.

Trots att jag tycker att hon är världens bästa så kan hon vara en riktig mardröm.. Hon har ett stort resursförsvar, vilket yttrar sig i riktiga raseriutbrott likt ett barn i värsta trotsåldern - ligger troligtvis hand i hand med hennes stora vaktinstinkt. Hon har alltid stenkoll på vad som händer på vår innegård och berättar högt och ljudligt för husse och matte om det går förbi någon, dag som natt. Bortser man från hennes vakt så är hon mycket tyst.

RASANALYS
EGENSKAPER FÖR SCHIPPERKE

TEMPERAMENT?

Alert, rask, outtröttligt nyfiken, reserverad och modig. Även väldigt envis.

ARBETSUPPGIFTER FÖRR?
Vakthund på båtar, gårdshund, råttjägare (och även andra skadedjur).

LÄTT ELLER SVÅRT ATT BITA?
Nafsar gärna.

HUR STORT ARBETSBEHOV?
Mycket stort, både mentalt och fysiskt

ANVÄNDNINGSOMRÅDE IDAG?
Sällskap och även framgångsrik inom agility, rally osv.

BENÄGENHET TILL SKALL?
Mycket stort - pålitligt tjuvlarm. Alltid redo att skydda familjen och egendom och backar inte undan.

HUR STOR AKTIONSRADIE? 
Liten, släpper aldrig matte/husse ur synhåll.

 

FÖRHÅLLANDE TILL MÄNNISKOR?
Reserverad mot främlingar men väldigt tillgiven sina ägare.

HUR STORT VAKTINTRESSE?
Stor. Tar sin uppgift som vakthund på allvar.

SJÄLVSTÄNDIG/SAMARBETSVILLIG?
Självständig men tycker om samarbete.

 

HUR STORT JAKTINTRESSE?
Mycket stort, de jagar allt.

FÖRHÅLLANDE TILL HUNDAR?
Ointresserad/reserverad

HUR STORT MOTIONSBEHOV?
Stort för deras storlek.

FÖRHÅLLANDE TILL VATTEN?
Indiviuellet.

Att tänka på: .
• Tenderar att dra i kopplet, tänk på tidig koppel och fäljsamhetsträning.
• Hanteringsträning
• Miljö- och socialitetsträning.
• Jagar allting!
• Av/på-knapp. Schipperken är en arbetsmyra som man får säga till när den ska vila.
• Aggresson mot okända människor/hundar. Det är en reserverad ras.
• Kan vara ganska självständig. Öva mycket inkallning.
• Med tanke på att Schipperken har vakt i sig kan det resultera i resursaggerssion.
• Anti-skall, skallet bör ej tränas bort men ska vara under kontrollerade former. Skvallerträning?
• Understimulering. Schipperken kräver mer än man tror.
• Byteshandel

Likes

Comments

Hundägare sen 2014-10-18 (Stella, schipperke, tik, f 2014/07/31)
 
Ofta hundvakt åt en boxer när jag var liten. Där började mitt hundintresse ta fart. Under senare år under gymnasiet och en tid efter gymnasiet var jag väldigt ofta hundvakt åt en Chihuahua. 
 
Kurser: 
Valpkurs, januari-februari 2015
Från valp till stjärna, mars-april 2015
Hundläger, juli 2015
Agility grundkurs, Augusti-oktober 2015 
Diverse utställningsträningar
Valpkurs, höst 2015 (gick vid sidan som instruktör) 
Agility fortsättningskurs/Handling 1 (Oktober-December 2015)
 
Föreläsningar:
Vad säger hunden? Del 1, Ulrika C Månsson (Mars 2015)
Vad säger hunden? Del 2, Ulrika C Månsson (Juli 2015)
Problemhundsbeteende, Ulrika C Månsson (Juli 2015)
Hundens inre liv, Per Jensen (Augusti 2015) 
Samspelet hund och människa, Ulrika C Månsson (Oktober 2015)
Genetik och avel, Yohanna Eriksson (Oktober 2015)
Fördjupad raskunskap, Ulrika C Månsson (Oktober 2015)
Tävlingspsykologi, Eva-Marie Wergård (Oktober 2015) 
Bli en bättre tränade, Maria Brandel (Oktober 2015)
 
Övrigt: 
Mentalbeskrivning Hund, Stella (Oktober 2015)
 
Tävlingar: 
 
På gång: 
Hundinstruktörsutbildning (oktober 2015-maj 2016)
Tunnelrace 1/11 - 2015
 

Likes

Comments

Tänkte att jag länkar ett gäng med videos från olika tillfällen av agilityträningar. Dom äldsta ligger längst ner och de nyaste högst upp. 
 

Jessica, min lillasyster provar på att skicka runt Stella i en minibana. Inte helt tokigt tycker jag. 


Den här filmen är från igår när jag tränade med Stella. Det är första gången i våra liv som vi kör en längre bana av något slag. Är nöjd över prestationen och det var kul att känna på hur svårt det är. Det jag tar med mig från den här träningen är att Stella gör som jag säger så länge jag vet 100% vart jag ska. Det var när jag blev minsta tveksam på vägen så smet hon iväg.
 
Några veckor sen. I början av inlärningsperioden. 

Basic basic basic.

Likes

Comments

Hööks har just nu 15% på alla hundsaker. Passade på att köpa hem reflexer till våra kvällspromenader. Även en klövjeväska. Hoppas den passar bara. 
 
 

Likes

Comments