Och jag ber om ursäkt !

När vi skulle påbörja processen för IVF och gick igenom utredningen på Sophiahemmet kändes det viktigt att blogga. Jag ville dela med mig av mina känslor, tankar och erfarenheter för att dels bearbeta allting vi fick vara med om och dels ge stöd och hopp till andra i samma situation. När vi väl hade kommit så långt att vi skulle få göra IVF och datumen var spikade började det kännas tyngre att skriva om det. Och när vi sedan fick plusset på stickan, då gick det inte längre. Jag hade tänkt att jag skulle dela med mig av alla känslor, allt upp och ner men i stället slöt jag allt inom mig. Och ärligt talat, det var för att jag inte vågade tro att detta var sant. Att jag skulle vara gravid? På första ivf försöket? Nej det stämde inte ! Jag levde i någon slags förnekelse även om jag innerligt hoppades att det skulle vara sant. Inte ens trots att jag åkte tillbaka till reproduktionsmedicin i Uppsala för att göra det bekräftande ultraljudet och jag såg den mini lilla klumpen och ett hjärta som slog trodde jag att detta var sant. De följande veckorna var glädjefyllda blandat med ångest och förnekelse. Jag berättade för min andra chef först i vecka 16 om graviditeten men med en sarkastisk ton "ja vi får väl se om det blir något". Det var först i vecka 20, när jag var på första rutin ultraljudet, och såg en liten person på 19 cm med 2 armar och 2 ben, 10 fingrar och 10 tår som all förnekelse och alla konstiga känslor släppte och lyckan tog över !

Idag är jag lycklig och förväntansfull. Jag för dagbok över min gravid app och ska ta mig en rejäl funderare över hur jag ska göra med bloggen. Vi har berättat till familj och vänner om den glada nyheten men vi har valt att inte gå ut på sociala medier med detta utan vi vill hålla det för oss själva, så därför behöver jag fundera över bloggens framtid.

Ta hand om er 💕

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hej på er 🌟

Jag är inne i vecka 12 idag (11+4) och gravid symtomen börjar ge med sig. Jag har haft alla möjliga gravid symtom så som:

• svullna bröst
• illamående
• svullen mage
• mycket luft i magen
• trög mage
• ingen aptit
• lukt känslig
• hunger
• humörsvängningar
• molnvärk
• sugen på något
• sämre hy
• kissnödig
• trött
• yrsel

Ja det va väl dom.. Men nu i vecka 12 så har de flesta symtom försvunnit förutom tröttheten och behovet av att springa på toaletten konstant. Det är väl nu som de berömda "spökveckorna" börjar då man knappt märker att man är gravid. Det som påminner mig är att jag som sagt är väldigt trött hela tiden samt måste springa på toaletten ofta. Spökveckorna kan hålla i sig från några dagar till några veckor.. känns lite läskigt då tanken till missed abortion smyger sig på... Men jag har sett den lilla och jag har sett hjärtat picka på så chansen för att det skulle ha hänt är liten 🙏🏻

Likes

Comments

Hej på er alla fina !

Jag har haft lite paus härifrån och det var egentligen inte alls meningen eftersom tanken med bloggen var att berätta allt om vår IVF resa och en förhoppningsvis stundande graviditet.

Sen blev jag gravid. På första IVF försöket och då fick jag PANIK! Den första dagen var jag glad men sen kom paniken. Tänk om det här är ett ont skämt ? Det finns egentligen inga bevis (jo mina 3 graviditetstest som jag tog)? Det kanske inte kommer stanna kvar ? Jag har ju aldrig ens varit gravid tidigare. Jag har aldrig plussat ! För mig var det så himla svårt att våga tro att detta var sant, att jag, som önskat, längtat och kämpat så länge skulle vara gravid ?! Det var en märklig känsla.

Jag meddelade Uppsala om mitt plus samma dag jag tog det, en vecka för tidigt. Och hon som tog emot samtalet sa lite kallt (i mina öron blev det lite kallt) att "vi bokar in dig för ett ultraljud den 4 januari för att bekräfta graviditet. Vi gratulerar då i så fall". Ja detta spädde ju på min noja om att något kanske inte stämde..

Samma dag jag fick graviditetstestet positivt laddade jag genast ner 7 olika gravid appar och läste på allt jag kunde. Detta var alltså i vecka 4+3. Jag gick också med i familjeliv och hittade en trevlig Facebook grupp som jag gick med i. Det var så trevligt för alla var väldigt tidiga i sina graviditeter vilket gjorde det lättare för mig. Jag tänkte att kan andra människor glädjas redan och börja planera för en framtid som gravid så kan jag det också.

De första veckorna kände jag mig som sagt väldigt osäker och rädd på.. jag tänkte hela tiden att jag när som helst kunde få missfall. Bara en så enkel grej som att gå på toaletten gjorde mig nervös då jag trodde jag kunde kissa ut det lilla embryot. Men allt eftersom veckorna gått känner jag mig tryggare och gladare och vågar tro på detta! För vet ni va?! Idag är jag i vecka 10+4 👏🏻 safe zone är några veckor bort än, men det känns mycket tryggare nu och vi har till och med vågat börja berätta om graviditeten!

Idag njuter jag betydligt mer än känner rädsla! Jag vågar tro på en framtid som gravid och att vi faktiskt kommer få en liten mini i augusti 2017! Även om det inte skulle lyckas så är jag så otroligt tacksam över att få uppleva allt det här ! Alla känslor, alla gravid symtom, en svällande mage, humörsvängningar, längtan osv. Jag är så lycklig just nu 💕

Likes

Comments

... Men jag kunde inte hålla mig utan testade redan i Måndags, för ca en vecka sedan!

Förra Söndagen bjöd min mamma oss på middag. Dit kom också två andra väldigt nära familjemedlemmar och vi hade en trevlig kväll. Under middagen avslöjade det andra paret att de är gravida i v 9 och väntar bebis i sommar. Hela min värld rasade samman! VAH?! Det hade jag inte förväntat mig... jag bet mig i läppen och försökte behärska den känslostorm jag kände och gratulerade dem. Även fast jag faktiskt inte menade det till 100%. Jag känner mig som världens sämsta människa. Det är självklart att jag inte missunnar dem denna härliga nyhet och jag är glad för deras skull! Samtidigt som jag kände mig så ledsen och nere över vår situation..

Jag och M åkte hem samma kväll, hans syster kom med för hon skulle till Stockholm och shoppa. Vi åkte in via Ica för att handla lite och precis som vi gick förbi Apoteket ursäktade jag mig och gick in för att impulsköpta ett graviditetstest. Det berättade jag såklart inte för M och hans syster. Jag kände bara, "jag måste få veta nu!

Följande morgon steg jag upp en stund innan klockan skulle ringa för att göra testet. Nu ville jag få bekräftelse ! När jag stod där på toaletten flög det känslor genom huvudet, mest hade jag ångest eftersom det är en vecka före den riktiga test dagen. Jag skulle bli så ledsen om det visade negativt ! Samtidigt som det skulle kunna vara möjligt eftersom jag var lite för tidigt ute.

Jag har ju mina aningar och jag har ju, som jag skrev tidigare, en hel del symtom och jag "känner" mig gravid. Jag har vart svullen om magen, haft molnande mens värk utan mens, mensen är sen, brösten är ömma, lätt illamående, hunger osv.

Så jag bestämmer mig, det får bära eller brista, nu ska jag testa. Jag kissar på stickan, väntar någon sekund innan det vågräta sträcket dyker upp och bara någon sekund senare fylls det på med ett lodrätt sträck! Jag plussade !!!!!!!! En vecka för tidigt !! Det var ett sååå tydligt och starkt plus, det gick inte att ta miste på !

Jag rusade ut till M, väckte honom och sa "hjärta, du måste se det här"! Han kilar upp helt sömndrucken och försöker urskilja vad jag tryckt upp i ansiktet på honom. Sen ler han stort och frågar "är det sant ?!! Hjärtat kom hit". Vi bara ler och ligger och kramas ❤️ det var en fantastisk stund ! Synd att hans storasyster va hos oss då vi skulle velat prata om detta och glädjas högt men vi fick hålla tillbaka för att inte avslöja oss 🙈

Förstår ni ?! Jag är gravid!!! 👶🍼

Likes

Comments

Idag är det ruvar dag 14 och mensen är försenad !

Jag har, ända sedan äggplocket, varit rätt svullen om magen och haft lite små ont till och från. Humöret har svajat och från äggplock fram till den här veckan har jag varit väldigt känslig.. Jag har haft lätt för att bli ledsen och känna mig sårad för ingenting. Mina bröst har ömmat lite grann, men det har de gjort en gång tidigare då mensen var sen med en vecka men då var jag inte gravid så det symtomet är jag skeptisk till. Jag har i ca en veckas tid haft mens liknande känningar i magen och trott att mensen är på väg men fortfarande inte fått den. I natt hade jag sura uppstötningar, vilket jag aldrig har! Och vi hade lite stressigt på jobbet och då strama det åt väldigt hårt i magen..

Jag vill inte jinxa detta, men alltså, är det såhär det känns att vara gravid ? Det är bara 5 dagar kvar till test dag ! 😊

Likes

Comments

Go kväll på er alla finisar ❄️

Idag är det 13 dagar sedan som våra små embryon skapades. På ett labb i Uppsala. Det känns lite surrealistiskt ! Men vi är så glada att den här möjligheten finns för alla oss som har svårt för att bli gravida på naturlig väg.

Idag var första gången som tanken slog mig att "jag är gravid". Jag har inte vågat tro att det här har lyckats även om jag håller en positiv inställning. Jag har haft lite oros tankar bland annat var jag orolig varje gång jag gick på toaletten att jag skulle "kissa ut" vårt lilla embryo.. Men idag när jag gick hem från bussen tänkte jag "jag är gravid". Tanken kom så spontant och överraskade mig men det kändes inte så skrämmande som jag hade trott att erkänna det ! Det är fortfarande 10 dagar kvar tills vi ska göra graviditetstestet, och jag beeeeer till högre makter att ingen mens ska komma, men jag ska njuta av de här dagarna. Såhär nära en riktig graviditet har jag aldrig varit förut ! 🌟

Likes

Comments

Igår hade jag en riktigt dålig dag.. det kändes som att allt gick fel !

Dagen började med att jag påväg till jobbet, i all hast, blev påkörd av en cykel. Jag gjorde en vacker isprinsesse snurr och landade "kaduns" på marken! Som tur va på sidan så magen slog sig inte.
Jag slog mig inte hårt för den delen heller och steg upp, kollade cyklisten och sen kunde vi båda åka åt olika håll då ingen var skadad 😊

Sedan är det, som det normalt är vid en stor flytt, kaos på jobbet i och med att vi flyttat in i den nya sjukhusbyggnaden vilket gjorde att jag fick springa runt och stressa hela kvällen även om jag försökte ta det lugnt!

När det var dags att gå hem får jag springa genom kulverten på ca 1 km till bussplan för att konstatera att appen ljög och det var en god stund kvar till bussen skulle gå.

När jag kom hem var jag så himla ledsen över den här dagen, inte för att den egentligen var så tung utanför att det blev för mycket på en gång ! Och till råga på allt glömmer jag att ta eftermiddagens Lutinus och kände mig som världens sämsta människa...!

Nåja, alla har såna här dagar när inget går som man tänkt. Idag blir förhoppningsvis en bättre dag ! 😊

Likes

Comments

I onsdag efter att jag fått tillbaka vårt lilla embryo sa vår läkare att jag skulle leva helt som vanligt utan oro. Det finns inget jag kan göra för att påverka om embryot stannar hos mig och börjar växa eller inte. Men trots vetskapen om detta kunde jag inte trycka bort orostankarna som uppkommit i min hjärna, blandat med överförtjusningen över att äntligen ha ett litet embryo i min kropp!

På pendeln hem från Uppsala satt jag och gjorde knipövningar för att jag tänkte att ju starkare jag är där nere, desto svårare blir det för det lilla embryot att ta sig ut. Väl hemma vågade jag knappt gå och kissa för jag va rädd att kissa ut det. Och såklart den dagen måste jag springa på toaletten varje timme (kändes det som). Jag ville helst inte röra på mig för jag va rädd att det skulle trilla ut ur mig, jag låg mest på soffan med benen upp över soffkanten så att embryot skulle åka "längre in" i livmodern. Alltså snacka om knasiga funderingar 🙈

Jag är så tacksam till min chef som tillät mig vara hemma under Onsdagen för annars skulle nog min oro gått utom kontroll!

På Torsdagen kändes allting mycket bättre och jag vågade röra på mig. Jag försökte ta det lugnt på jobbet bara för säkerhetsskull. Men orostankarna är borta. Nu ligger det bara nyfikenhet på lur och jag kan knappt vänta tills den 11/12 för att få veta resultatet 😃



Onsdags när jag satt på pendeln hem från Uppsala kom jag på mig själv med att göra knipövningar. Jag tänkte att om jag gör det här så blir det svårare för det lilla embryot att ta sig ut 🙈 när jag väl kom fram till min station våga jag knappt röra mig och gick så försiktigt jag kunde, rädd för att det lilla livet skulle "ramla ut" ur mig. Jag va så glad att min chef tillät mig att vara hemma resten av dagen och bara ta det lugnt. På Torsdag hade det mesta av min knasiga oro försvunnit

Likes

Comments

Ännu fler lyckotårar !

Jag vet inte om det är för att jag är hormonstin eller bara känslig men jag måste verkligen få uttrycka all min kärlek till RPC på akademiska sjukhuset i Uppsala. De är fantastiska! 💕

Idag kom jag till kliniken kl 13. Jag anmälde mig som vanligt och så fick jag skoskydd och en blå rock som jag skulle klä på mig inför tillbakaförandet av embryot. Eftersom man ska vara kissnödig inför ingreppet hade jag laddat väl med vatten och jag började lite för tidigt för väl framme vid sjukhuset var varje steg en pina när jag skulle gå den sista biten. Jag måste gå på toaletten och släppa ut lite för att överhuvudtaget klara mig och tur va väl det för väl uppe på kliniken meddelade dom att läkaren var lite försenad! Puh 😬

Sedan satt jag ombytt i den blå rocken med skoskydd på fötterna och utan byxor och väntade på min tur. M kunde inte vara med idag då han jobbar. När det var min tur fick jag gå in genom Slussen till labbet och där träffade jag höger som skulle ta hand om mig och till min glädje var det "min" läkare och samma embryolog som i Fredags. Jag fick en "äggrapport" av embryologen:

"Jag har mycket glädjande nyheter till dig ! 8 ägg plockades ut i fredags. 6 av dem blev befruktade! 1 embryo har vi redan kunnat frysa, de andra 4 ska få en chans att växa lite mer till i morgon. Och vet du det bästa ?! 1 är otroligt vackert och välutvecklat och det ska du få tillbaka ! Jag ska strax visa dig"

Alltså ljuvligt ! Hon va så upprymd och glad att jag blev smittad ! Gu va spännande ! Vilka odds ! Det är fantastiskt !

Sedan fick jag lägga mig på britsen och hon visade mig det lilla embryot som skulle återföras. Det var en häftig upplevelse! I det lilla ägget fanns det massor med små celler som hade delat sig och det hade också börjat bryta sig ut för att skapa den delen som ska bli moderkakan. Jag låg där helt förundrar av vad jag fick se! Alla i rummet var så glada och positiva till detta. Och embryologens uppspeldhet över det fina embryot smittade av sig på allihop så vi fick skratta lite tillsammans.

Nu ligger det lilla embryot i magen på mig, vårt embryo i min mage! 💕 nu ska vi hålla alla tummar och tår för att det stannar kvar och växer !

Den 11/12 är det dags för att göra graviditetstest och få bekräftat hur det gått !

Likes

Comments

Vet ni va? Jag kom att tänka på en rätt rolig grej... Jag och M är ju redan gravida, utanför kroppen i ett labb, med sexlingar..! Hur sjukt är inte det ?😃

Vi har sex små embryon i labbet i Uppsala som växer och delar sig så det knakar ! Idag ska jag tillbaka till Akademiska för att höra hur det gått och för att få tillbaka den starkaste av dessa embryon, som idag ska ha nått stadiet för en blastocyst som det kallas !

En blastocyst är ett embryo som ökat i storlek och delat sig minst 150-200 gånger. Det ska ska ha delat upp sig i inre cellmassa (senare foster celler) och trofektodermala celler (senare moderkakan). Äggskalet har ändrat utseende och blivit tunnare.

Uppdaterar er senare hur det gick 😊

Likes

Comments