View tracker

Idag är det ruvar dag 14 och mensen är försenad !

Jag har, ända sedan äggplocket, varit rätt svullen om magen och haft lite små ont till och från. Humöret har svajat och från äggplock fram till den här veckan har jag varit väldigt känslig.. Jag har haft lätt för att bli ledsen och känna mig sårad för ingenting. Mina bröst har ömmat lite grann, men det har de gjort en gång tidigare då mensen var sen med en vecka men då var jag inte gravid så det symtomet är jag skeptisk till. Jag har i ca en veckas tid haft mens liknande känningar i magen och trott att mensen är på väg men fortfarande inte fått den. I natt hade jag sura uppstötningar, vilket jag aldrig har! Och vi hade lite stressigt på jobbet och då strama det åt väldigt hårt i magen..

Jag vill inte jinxa detta, men alltså, är det såhär det känns att vara gravid ? Det är bara 5 dagar kvar till test dag ! 😊

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Go kväll på er alla finisar ❄️

Idag är det 13 dagar sedan som våra små embryon skapades. På ett labb i Uppsala. Det känns lite surrealistiskt ! Men vi är så glada att den här möjligheten finns för alla oss som har svårt för att bli gravida på naturlig väg.

Idag var första gången som tanken slog mig att "jag är gravid". Jag har inte vågat tro att det här har lyckats även om jag håller en positiv inställning. Jag har haft lite oros tankar bland annat var jag orolig varje gång jag gick på toaletten att jag skulle "kissa ut" vårt lilla embryo.. Men idag när jag gick hem från bussen tänkte jag "jag är gravid". Tanken kom så spontant och överraskade mig men det kändes inte så skrämmande som jag hade trott att erkänna det ! Det är fortfarande 10 dagar kvar tills vi ska göra graviditetstestet, och jag beeeeer till högre makter att ingen mens ska komma, men jag ska njuta av de här dagarna. Såhär nära en riktig graviditet har jag aldrig varit förut ! 🌟

Likes

Comments

View tracker

Igår hade jag en riktigt dålig dag.. det kändes som att allt gick fel !

Dagen började med att jag påväg till jobbet, i all hast, blev påkörd av en cykel. Jag gjorde en vacker isprinsesse snurr och landade "kaduns" på marken! Som tur va på sidan så magen slog sig inte.
Jag slog mig inte hårt för den delen heller och steg upp, kollade cyklisten och sen kunde vi båda åka åt olika håll då ingen var skadad 😊

Sedan är det, som det normalt är vid en stor flytt, kaos på jobbet i och med att vi flyttat in i den nya sjukhusbyggnaden vilket gjorde att jag fick springa runt och stressa hela kvällen även om jag försökte ta det lugnt!

När det var dags att gå hem får jag springa genom kulverten på ca 1 km till bussplan för att konstatera att appen ljög och det var en god stund kvar till bussen skulle gå.

När jag kom hem var jag så himla ledsen över den här dagen, inte för att den egentligen var så tung utanför att det blev för mycket på en gång ! Och till råga på allt glömmer jag att ta eftermiddagens Lutinus och kände mig som världens sämsta människa...!

Nåja, alla har såna här dagar när inget går som man tänkt. Idag blir förhoppningsvis en bättre dag ! 😊

Likes

Comments

I onsdag efter att jag fått tillbaka vårt lilla embryo sa vår läkare att jag skulle leva helt som vanligt utan oro. Det finns inget jag kan göra för att påverka om embryot stannar hos mig och börjar växa eller inte. Men trots vetskapen om detta kunde jag inte trycka bort orostankarna som uppkommit i min hjärna, blandat med överförtjusningen över att äntligen ha ett litet embryo i min kropp!

På pendeln hem från Uppsala satt jag och gjorde knipövningar för att jag tänkte att ju starkare jag är där nere, desto svårare blir det för det lilla embryot att ta sig ut. Väl hemma vågade jag knappt gå och kissa för jag va rädd att kissa ut det. Och såklart den dagen måste jag springa på toaletten varje timme (kändes det som). Jag ville helst inte röra på mig för jag va rädd att det skulle trilla ut ur mig, jag låg mest på soffan med benen upp över soffkanten så att embryot skulle åka "längre in" i livmodern. Alltså snacka om knasiga funderingar 🙈

Jag är så tacksam till min chef som tillät mig vara hemma under Onsdagen för annars skulle nog min oro gått utom kontroll!

På Torsdagen kändes allting mycket bättre och jag vågade röra på mig. Jag försökte ta det lugnt på jobbet bara för säkerhetsskull. Men orostankarna är borta. Nu ligger det bara nyfikenhet på lur och jag kan knappt vänta tills den 11/12 för att få veta resultatet 😃



Onsdags när jag satt på pendeln hem från Uppsala kom jag på mig själv med att göra knipövningar. Jag tänkte att om jag gör det här så blir det svårare för det lilla embryot att ta sig ut 🙈 när jag väl kom fram till min station våga jag knappt röra mig och gick så försiktigt jag kunde, rädd för att det lilla livet skulle "ramla ut" ur mig. Jag va så glad att min chef tillät mig att vara hemma resten av dagen och bara ta det lugnt. På Torsdag hade det mesta av min knasiga oro försvunnit

Likes

Comments

Ännu fler lyckotårar !

Jag vet inte om det är för att jag är hormonstin eller bara känslig men jag måste verkligen få uttrycka all min kärlek till RPC på akademiska sjukhuset i Uppsala. De är fantastiska! 💕

Idag kom jag till kliniken kl 13. Jag anmälde mig som vanligt och så fick jag skoskydd och en blå rock som jag skulle klä på mig inför tillbakaförandet av embryot. Eftersom man ska vara kissnödig inför ingreppet hade jag laddat väl med vatten och jag började lite för tidigt för väl framme vid sjukhuset var varje steg en pina när jag skulle gå den sista biten. Jag måste gå på toaletten och släppa ut lite för att överhuvudtaget klara mig och tur va väl det för väl uppe på kliniken meddelade dom att läkaren var lite försenad! Puh 😬

Sedan satt jag ombytt i den blå rocken med skoskydd på fötterna och utan byxor och väntade på min tur. M kunde inte vara med idag då han jobbar. När det var min tur fick jag gå in genom Slussen till labbet och där träffade jag höger som skulle ta hand om mig och till min glädje var det "min" läkare och samma embryolog som i Fredags. Jag fick en "äggrapport" av embryologen:

"Jag har mycket glädjande nyheter till dig ! 8 ägg plockades ut i fredags. 6 av dem blev befruktade! 1 embryo har vi redan kunnat frysa, de andra 4 ska få en chans att växa lite mer till i morgon. Och vet du det bästa ?! 1 är otroligt vackert och välutvecklat och det ska du få tillbaka ! Jag ska strax visa dig"

Alltså ljuvligt ! Hon va så upprymd och glad att jag blev smittad ! Gu va spännande ! Vilka odds ! Det är fantastiskt !

Sedan fick jag lägga mig på britsen och hon visade mig det lilla embryot som skulle återföras. Det var en häftig upplevelse! I det lilla ägget fanns det massor med små celler som hade delat sig och det hade också börjat bryta sig ut för att skapa den delen som ska bli moderkakan. Jag låg där helt förundrar av vad jag fick se! Alla i rummet var så glada och positiva till detta. Och embryologens uppspeldhet över det fina embryot smittade av sig på allihop så vi fick skratta lite tillsammans.

Nu ligger det lilla embryot i magen på mig, vårt embryo i min mage! 💕 nu ska vi hålla alla tummar och tår för att det stannar kvar och växer !

Den 11/12 är det dags för att göra graviditetstest och få bekräftat hur det gått !

Likes

Comments

Vet ni va? Jag kom att tänka på en rätt rolig grej... Jag och M är ju redan gravida, utanför kroppen i ett labb, med sexlingar..! Hur sjukt är inte det ?😃

Vi har sex små embryon i labbet i Uppsala som växer och delar sig så det knakar ! Idag ska jag tillbaka till Akademiska för att höra hur det gått och för att få tillbaka den starkaste av dessa embryon, som idag ska ha nått stadiet för en blastocyst som det kallas !

En blastocyst är ett embryo som ökat i storlek och delat sig minst 150-200 gånger. Det ska ska ha delat upp sig i inre cellmassa (senare foster celler) och trofektodermala celler (senare moderkakan). Äggskalet har ändrat utseende och blivit tunnare.

Uppdaterar er senare hur det gick 😊

Likes

Comments

Jag kan inte uttrycka mina känslor i ord just nu. Det är ett enda virrvarr av lycka, lyckotårar och lyckorus som susar fram genom min kropp som en enda stor tornado! På något sätt måste jag säga att denna IVF resa har varit fylld av lycka och glädje såhär långt, även om vi också mött på tråkigheter under resans gång.

Varje framgång har firats som en stor seger som t.ex.:

När vi: fick kallelsen till Sophiahemmet för utredning av ofrivillig barnlöshet.
fick svar på de första proverna som lämnats.
fick besked om att vi skulle få genomgå insemination.
genom gick inseminationsbehandlingen.
fick IVF remiss.
fick besked om att IVF remissen mottagits och godkänts av Reproduktionsmedicin i Huddinge.
fick kallelsen från Reproduktionsmedicin på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
varit på vårt första besök på Akademiska.
påbörjade sprutbehandlingen.
gjorde första och andra ultraljudet.
avslutade sprutbehandlingen.
genom gick äggplockningen.
idag fick reda på att 6 av 8 ägg blivit befruktade!!!

Det känns helt sinnessjukt fantastiskt samtidigt som allting känns så nervöst och vi ska verkligen inte ropa hej förrän vi är över bron ! Mycket kan hända, det är långt till Onsdag och även om de klarar sig till Onsdag finns det inga garantier för att embryot stannar i min kropp. Men just nu vill jag bara glädjas åt denna fantastiska nyhet!

6 av 8 ägg är befruktade!

Likes

Comments

Ja jag talar om äggplock ingen. Vilken upplevelse!
Jag ska försöka ta er genom hela processen, så som jag upplevde den.

Det blev tidig uppstigning för mig och M igår. Vi åkte iväg mot Uppsala för att vara på plats på reproduktionsmedicin kl.8.00. Det var två andra par där som också skulle göra samma sak. Vi skrev in oss, fick vår plats i mitten av ett litet rum med bara skynken mellan oss par som befann oss där. För oss gjorde det ingenting. När de visat in oss och jag skulle byta till sjukhus kläder började vi fnissa och kunde inte sluta. Som två tonåringar stod vi där och fnissade åt hela den surrealistiska upplevelsen vi tog del av. Vi kände oss som att vi var i en fabrik och lades upp på band för att i tur och ordning plocka ägg. Det är så svårt att beskriva. Det går inte att fånga den surrealism vi kände i det hela i text.

Medan jag sedan bytte om till ett par knähöga sjukhusstrumpor, sjukhusskjorta som gick ner till knäna och en pappersrock ovanpå fick M gå iväg och lämna sitt prov. Bara den historian gör sig inte rätt om inte M berättar själv men han hade alltså, tillsammans med de andra männen, fått gå till en labbsköterska som jag tror hette Ola. Där fick de varsin kopp och instruktioner. Det var till rummen där de skulle "prestera". En annan man hade till och med gått in på en toalett och utfört sitt där. Han var för övrigt väldigt snabb berättade M 🙈 rummet var kalt inrett med en fotölj. Trots den extremt konstiga situationen som M befann sig i lyckades han utföra provet. Jag måste säga att jag skulle förstått honom om det inte gått... Såhär knasigt kan det vara när man måste göra barn med assistans..

Väl tillbaka i vårt krypin skrattade vi åt hela situationen och tjuvlyssnade till andra pars diskussioner. Jag tror alla tyckte det kändes lika knasigt!

En jätte gullig barnmorska kom in och informerade oss om hur det skulle gå till och satte en infart i armen åt mig där jag skulle få smärtlindring under själva ingreppet. Kl. 9.45 skulle jag ta mitt lugnande, Midazolam, och två alvedon. Jag har nog aldrig tagit midazolam förut och det var en häftig upplevelse. Jag tänkte först att "jag känner ingen skillnad" men sen kom det. Jag blev cool lugn och lite yr. Jag fick hålla mig fast i M när det var vår tur att gå till labbet där äggplocket skulle ske.

Vi fick vänta en liten stund utanför på en bänk medan de avslutade det första paret som var där inne. Då satt vi och skratta åt embryologerna och annan labb personal som höll på och analysera och fixa med alla pars prover. Det lät väldigt roligt. Från här har jag lite svårt att minnas vad som hänt och i vilken ordning så det jag beskriver är vad M har återberättat för mig blandat med känslor jag kände.

Väl inne på labbet satt vår läkare, gen förvirrade greken, och väntade på oss. Jag blev jätte glad att se honom och det kändes bra att det var han som skulle göra ingreppet. Där var också en undersköterska som haft hand om oss under vår tid på kliniken och sedan några andra som jag inte kände till. En embryolog presenterade sig genom en liten lucka och hon skulle ta hand om äggen vart efter de sögs ut och hon skulle säga till när hon fått det första och i slutet skulle vi få veta exakt hur många det blev. Jag fick lägga mig i gynekologstolen och så gav sköterskan mig smärtlindring och sa "nu kan du bli lite snurrig". Gissa om jag blev. Det slog till direkt ! Jag hade svårt att fokusera med ögonen och det kändes som att jag inte hade kontroll på någonting. Det hände massa saker med min kropp och jag var inte kapabel till att säga ja nej eller stopp.

Läkaren började. Han tvättade rent, satt in ultraljudsstaven och tittade hur många äggblåsor som fanns. Sen meddelade han att det kommer stickas till. Och fy fan i himmelen va ont det gjorde ! Det skar i hela magen. Det går inte att beskriva känslan! Jag kunde inte säga eller göra något utan klämde M's hand hårt och grät. Sköterskan gav mig mer smärtstillande som inte hjälpte mig. Alla var jätte gulliga. Sköterskorna höll en hand på min axel och M höll min hand. Eller det va väl snarare jag som höll hans hand och vägrade släppa! 🙈

Den vänstra äggstocken tömde de ganska fort. Det var den med flest äggblåsor. Jag försökte koncentrera mig och se på skärmen men jag va så snurrig och tårarna gjorde blicken alldeles dimmig men M berätta att det var väldigt häftigt och tydligt att se. Sedan togs det en liten paus innan det var dags för den högra äggstocken. För mig i min läkemedelsbubbla uppfattade jag ingen tid alls. Det kändes som att hela förloppet var över på 5 väldigt smärtsamma minuter men i själva verket tog det ca 20-35 minuter berättade M efteråt. Höger äggstock blev en utmaning för dem. Där fanns det inte lika många äggblåsor och de som fanns var inte lätta att tömma. En sköterska fick trycka på min mage för att skapa rätt vinkel åt läkaren. Men till sist var alla mogna äggblåsor därifrån också tomma. Jag fick pusta ut en liten stund och embryologen kunde glatt meddela att de fått ut 8 ägg.

Vår läkare sa att de kommer göra ICSI, alltså "intracytoplasmatisk spermieinjektion". De kommer att rena mina ägg och med hjälp av en tunn tunn nål föra in spermier i äggen. De sa att M's prov som han lämnat idag inte hade tillräckligt många simmare och att de va lite slöa. Så de ville ta det säkra före det osäkra! Vilket känns jätte bra för oss !

Efter äggplocket mådde jag illa och fick en liten tablett ondancetron mot detta. De mätte blodtrycket då de tyckte jag såg väldigt blek och tagen ut.Jag somnade och sov i ca 45 minuter och efter det kände jag mig mycket bättre. Vi lämnade kliniken vid 12 tiden ungefär och åkte hem för att fortsätta vila 😊

Nu i efterhand när jag tänker tillbaka på hela upplevelsen gick allting väldigt bra ! Hela teamet som jobbade med oss var otroligt snälla, rara och lugnande. De uppmuntrade och stöttade. Precis i själva äggplocket önskade jag att jag aldrig någonsin skulle behöva utsättas för detta igen. Men nu efteråt så känner jag att det är en smärta som går att genomlida och den är värd det med vad vi kan få för slutresultat. Skulle det behövas skulle jag göra detta igen ! Längtan efter ett barn är större än all smärta i världen ❤️

M var ett fantastiskt stöd under hela dagen. Han fanns vid min sida genom allting, han gick mig att skratta, han lät mig knipa sönder sin hand, han kramade mig och uppmuntrade mig efteråt och han har sett efter mig och tagit hand om mig hela dagen. Jag är så lycklig att ha just honom i mitt liv och att det är just han och jag som genomgår detta ❤️

Nu ska äggen få växa till sig under helgen och på måndag ska jag ringa och höra hur många som befruktades och på Onsdag är det dags att föra tillbaka, förhoppningsvis, ett litet embryo ! Vi längtar 💕

Likes

Comments

Hej finisar 🐝

Igår tog jag sista sprutan för denna behandling och jag hoppas och ber till alla andar/gudar/övernaturliga väsen att jag aldrig behöver göra om detta igen!

Jag har mått bra under hormonbehandlingen. Jag va rätt orolig med tanke på att jag är en himla känslomänniska som ena dagen är uppe och dansar på moln för att sedan simma motströms och allt känns jobbigt. Men jag har inte känt såna dramatiska svängar. Kanske M skulle säga något annat ? 😉

Men som sagt igår va det dags för den sista sprutan, ägglossningssprutan! Och jag är så glad att slippa stickandet i magen och de fula blåmärkena som ibland uppstod. Tidigt i morgon bitti sätter vi oss på pendeln mot Uppsala och Akademiska sjukhuset för äggplock !

💕

Likes

Comments

Goder afton !

Hur berättar man för sin omgivning om vad man går igenom ? Och behöver man alls berätta ?

Jag är en rätt privat person. Även om mina vänner och kollegor säkert skulle hävda de motsatta då jag ofta får höra att jag är en väldigt öppen, pratglad och en sån där som bjuder på sig själv. Och visst ! Det där stämmer! Men inte bjuder jag på allt..

På kontrollen på Akademiska sjukhuset i Måndags bestämde läkaren att det blir äggplock på Fredag, vilket inte alls passar mig 😱 jag jobbar ju morgon tur då.. Jag insåg att jag hade två alternativ: 1. Sjukanmäla mig eller 2. Berätta för chefen. Jag valde alternativ nummer 2.

Jag tog mod till mig och knackade på hos min chef K. Jag gick in och undrade om hon hade tid att prata en stund och det hade hon. Jag började mumla och dra på orden tills jag till sist sa "du jag går ut en sväng så kommer jag strax tillbaka". Samlade mig och så gick jag in igen. "Jo alltså du.. Jag och min sambo behandlas på Akademiska i Uppsala pga infertilitet och på fredag ska de plocka ägg. Jag behöver vara ledig, hur gör jag då? Är det möjligt?" Min chef tittar på mig och säger "slå dig ner. Grattis !! Även om det säkert känns konstigt så är jag glad för er att ni är under behandling !" Hennes svar överraskade mig! Det hade jag inte förväntat mig även om jag vet att hon är en bra chef. Vi satt en god stund, hon tog sig tid, och vi pratade om infertilitet, IVF och skam och hon va så trygg, så förstående och varm. Jag kände mig så lugn och trygg efter vårt samtal och när hon sa "I, även om jag själv skulle behöva jobba på fredag så ska du vara ledig ! Familjen går först". Alltså jag kan inte beskriva hur mycket värme jag kände för henne i den stunden. Jag har hennes fulla stöd i detta och det kändes fantastiskt !

Det här var det bästa jag gjort ! Jag skäms inte längre på samma sätt och det var så skönt att äntligen berätta för någon om vad vi går igenom.

💕

Likes

Comments