Kuratorn som jag har träffat på Bup ringde igår för att kolla hur det går för oss. Hon är väldigt bra och sympatisk tycker jag. Hon berättade iallafall att de hade tagit upp Simon på andra teamet och att det blir möte den 24/4, ganska långt bort kan jag tycka eftersom kuratorn sade att de hade skrivit en väldigt utförlig remiss gällande honom.
Men vad gör man liksom tills dess!? Det är 4 veckor bort!! Vi får helt enkelt ta en dag i taget på många plan här hemma. Känns som tiden står jävligt stilla.

Idag ska jag följa med honom ner till skolan iallafall och ha möte med skolsköterskan, vi ska kontrollera hans rygg som är lite sne.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Idag har Elias och Hanna haft studiedag. Elias var dock ändå uppe tidigt, nästan direkt efter att Micke hade åkt så kom han och kröp ner på Mickes sida av sängen med min dator i högsta hugg och på högsta volym. Men jag kunde slumra lite till tack och lov. Låg faktiskt i sängen till 11.40 men hade varit uppe och käkat frukost på förmiddagen också.

Vi har varit på utvecklingssamtal både Hanna och Elias. Hanna måste bli bättre på att räcka upp handen och diskutera så kan hon höja sina betyg, sedan är det ju simningen som vi ska ta tag i nu från och med nästa vecka + engelskan som inte går så bra.

Elias ska vi nu skola in på detta med att ha läxor, de har ju innan gjort det i skolan för det har inte funkat alls här hemma mer än läsningen. Men nu ska Micke och han få göra läxorna medan jag är iväg på kören och Hanna är iväg på simningen.

Efter blev det lunch på pizzerian här på Öxnehaga, varsin hamburgertallrik. Vi gick hem och insåg att klockan var mer än vad vi trodde så det var bara att klä på sig igen då vi skulle upp till min mamma. Där har vi hjälpt henne med lite renoveringsarbete och fått middag.

Igår måndags var jag hemma med Hanna och vabbade, hon var yr och illamående. Pratade även med jobbet så från och med nästa onsdag går jag upp till mina 87,5% och kör på. Jag har en plan och för att kunna genomföra planen så är det ju bra om jag jobbar. Min plan ingår i detta med att mitt liv ska bli lättare.

Var även hundvakt lite åt Toffee. Micke och Simon var iväg och tränade på kvällen. Annars en lugn kväll.

Imorgon efter jobbet har jag planer på att gå hemåt. Och så börjar ju äntligen kören igen. Och sedan ska jag fixa lite är hemma imorgon med.

Likes

Comments

Barn och ungdomshälsan ringde jag förra veckan när han ej ville gå i skolan.
De skrev en remiss till BUP då han inte mådde så bra...
Och nu ska vi dit på torsdag.. Snacka om snabba bud.

Likes

Comments

Igår efter jobbet var jag med Simon och lämnade in alla böckerna på hans gamla skola och sedan var vi förbi den nya skolan och fyllde i alla papper.
Och jag gillar verkligen deras regler. Mobilförbud, rökningsförbud, godisförbud med mera. Bryter man detta kan man bli av med skoldatorn som man får låna så man ej får ta med den sig hem efter skoldagen, man kan få kvarsittning med mera..

Likes

Comments

Vi kom till skolan som vi hade pratat med i förmiddags. Vi kände oss så välkomna när vi redan kom in genom dörrarna.
Fick sitta ner en liten stund innan mentorn/handledaren kom. Hon var verkligen supermysig. Berättaoe om ämnen, hur de jobbar, lite om klassen (som med Simon är 12 elever bara), vi fick en guidad tur och kände wow eller jag kände wow medan Simon fick lite panik vilket mentorn kände av och tog det lugnt med honom och sade att han får gå hem och fundera på det hela och vad han kände.

Vi hann knappt hem innan leendet spred sig på hans läppar och de där orden kommer "mamma jag vill börja på den skolan"
Det känns jättespännande då barnen jobbar utefter sina egna mål. Så jag ser fram emot att se Simons utveckling.


Likes

Comments

Som en flashback tillbaka ett år när han mådde dåligt av att bo varannan vecka hos sin pappa. Då efter att ha kommit tillbaka till mig vid jul så satte han ner foten, det spelade ingen roll, HAN VÄGRADE gå upp dit igen. Då hade han ändå haft en jobbig höst. och haft sådan ångest inför varje veckobyte ifrån mig.

Nu efter en åter tung höst med fortsatt mobbing, löften om hjälp i skolan så satte han ner foten på jullovet. Han vägrar gå till skolan. Så nu är det 2:a dagen han är hemma. Men jag ringde lite samtal snabbt igår så får vi se vad som händer. Vi har iallafall varit på möte med kuratorn på skolan, hon är verkligen superduper.

Han har liksom 2 alternativ att liksom komma med, antingen komma tillbaka till skolan som han går i nu och börjar om från början, att glömma allt som har hänt.
Eller börja i en ny skolan som han är mer och mer inne på.

Nu när vi kom hem så har jag ringt runt, så nu ska vi på besök på en skola. Då kan han t o m börja imorgon. Simon har lite smått panik nu, men vill ju verkligen inte att det ska missas en massa i skolan. VI får se. Håll för tusan tummarna så vi kan lägga någonting bakom oss nu.








Likes

Comments

Att min son kommer hem varje dag och berättar om vad han har blivit utsatt för... Dagligen, det är verkligen inte okej. Jag blir så arg och så ledsen. Det är som någon trycker i en kniv i hjärtat på mig.

Han har på senaste tiden berättat grejer som gör att jag verkligen ser hur dåligt han mår. Han är min först födde, men och en av mina änglar. Men varför ser ingen annan hans goda sidor? Han är rolig, snäll, har världens bästa humor.

Att bli kallad lögnare och ful. Att få vara själv i korridorerna och äta själv är INTE okej. Att ingen vill jobba med honom på hemkunskapen är inte okej. Vart finns läraren som sätter in dem i arbetsgrupper?

Igår berättade han att de skulle baka ett pepparkakshus, men det var återigen ingen som ville som jobba med honom och hur ledsen han var för de andra gjorde så fina pepparkakshus och hans bara rasade. "Jag som bara ville bygga ett fint hus"

Fattar de hur illa de gör min son, att utfrysning är mobbing, att säga att han ljuger gör honom illa och är mobbing.
Jag som mamma har god lust att ta dessa barnen och ge dem en avlusning.
Men sedan vad gör skolan då?
De har pratat med mobbarna, sagt att en vuxen i största mån ska möta Simon vid huvudingången varje morgon. Men vart finns vuxna? Varför äter ingen vuxen med honom?

"Mamma, jag är alldeles själv och det känns som INGEN ser mig"

Han har till och med nu börjat få mer ångestattacker i lektionssalar. Jag försöker peppa honom och be honom stänga ute alla och bara tänka på sig själv. Men denna grymhet, hur ska man råda bot på den?

JAG ÄLSKAR MIN SON OCH HAN ÄR VÄRD SÅ MYCKET MER!!!!

Och ja jag vet, personalen är inte lyckliga över att jag skriver sådana här inlägg varken på min blogg eller min facebook, men vad fan varför händer liksom inget? Punktmarkera min son med en kompisstödjare eller liknanade kanske?

Likes

Comments

Jag har verkligen inte orkat att sätta mig här och blogga. Det tar krafterna med har jag märkt. Och får jag välja mellan att umgås med barnen och mysa och att blogga väljer jag ju ALLTID barnen i första hand.

I veckan har det varit lite bättre sedan i måndags. Jag fick mysa med mammas vovve en liten stund i tisdags. En promenad i regnet var verkligen inte fel. Jag tvättade också lite för att försöka komma i fatt i tvätthögarna som typ aldrig tar slut, men ni vet väl hur det är?
Valde bort att inte gå på Simons föräldrarmöte i skolan, kände verkligen inte att jag orkade detta utan var hemma och bara mös med barnen istället medan Micke var iväg och tränade.

I onsdags tog jag det lugnt innan jag skulle iväg på möte med Simon i hans skola med barn och ungdomshälsan och skolan. Och nu ska han få extrastöd i engelska och matte som just nu är tufft. Engelskan är han ej godkänd i och matten är väl si och så. Sedan är det även Kemi, men det är precis godkänt. Så ja det är lite att ta tag i, sedan ska de göra någon pedagogiskt kartläggning mer för att sedan skicka till psykologen för en utredning. Vi fick också veta att de inte hade gjort en ordentligt utredning på honom på BUP för några år sedan, vilket vi trodde. Så nu får vi se om det blir vidare utredning där för att kunna hjälpa honom så mycket som möjligt. Vi tar en dag i taget och känns bra både för Simon och mig att man tar tag i detta för han säger själv att han vill veta varför han är som han är.. Min älskade unge.❤

Jag tog också läkaren på ordet. Det är dags att jag gör något för mig själv och fyller på min energi någonstans ifrån. Så när jag fick förfrågan tidigare i veckan om att gå med i kyrkokören här på området så tänkte jag att det är nu eller aldrig. Jag älskar att sjunga och har ju varit med i kör innan. Så i onsdags kväll så gick jag upp dit. Vilken jävla känsla när jag gick därifrån. Det bara pirrade i hela min kropp. Jag mådde så bra... Så det vill jag fortsätta med..

Torsdagen var lugn och även så idag.

Likes

Comments

​Simon har kommit till den slutsats att han vill byta klass. Han känner inte att han trivs i den klassen som han går i och ja då är det ju min uppgift som mamma att stötta honom. Försökt ringa rektorn men inte fått tag på henne så jag mailade henne.. Detta fick jag som svar; 

"När det gäller klassbyte har vi bestämt att vi inte byter klass på eleverna om det inte är absolut nödvändigt. Det ligger mycket jobb bakom klassammansättningen till åk 7 och vi tror att dessa klasser blir bra för eleverna. I nuläget bedömer vi att det inte skulle vara bättre för Simon att gå i en annan klass."

Vad är absolut nödvändigt? När klassas det som det? Jag kan säga så mycket att jag hoppas att mina andra 2 barn väljer någon annan skola sedan när det är dags för dem att välja (med hjälp av mig) men Hanna har redan börjat snacka om en privat skola, så vi får se helt enkelt vart detta landar. Men jag vet inte hur jag ska gå vidare med detta gällande Simon. Han blev så ledsen och satt här hemma och grät. Vad fan ska inte ungarna få må bra för?



Likes

Comments