Förra veckan började jag känna av halsen och även så hade jag väldiga problem med bihålorna i torsdags när vi skulle ha HLR på jobbet. Blev lite bättre under helgen för att sedan blossa upp nu i början av veckan. Så i onsdags fm gick jag hem och har legat mest hela tiden och tagit det lugnt. Så lugnt man nu kan ta det med bortcurlade barn.

Jag har även gjort besparingar på 1800:- per år på bilen genom att byta bilförsäkring, men sedan så har jag lagt till mig som med försäkran på Mickes försäkring som han har via facket. Så det känns ju superbra.

De har ringt ifrån cykelverkstaden, Elias cykel är klar. Det blir "bara" 285:- för de kunde vinka upp däcket så han kan cykla på det igen. Halleluja!

Micke och jag har också kommit fram till gemensamma beslut här hemma, även om det kanske inte känns som det är just det jag vill i dagens läge så känns det ändå bra och hoppas ändå att jag ska få en morot till att förändra mitt liv ändå och sätta ut nya mål till mig.

Jag behöver dels gå ner i vikt, de sista 7 månaderna har jag gått upp 9 kg sammanlagt IGEN. Jag som var så duktig förra året, men det är bara att ta tag i detta. Jag vill vara en bra förebild för mina 3 barn och så vill jag göra det för min älskade sambo. Han säger att han älskar mig precis som den jag är och gillar hur mjuk jag är, men ja jag känner mig bara stor och klumpig, sedan är det ju ändå så att det blir ju påfrestningar på kroppen och riskerna ökar för Diabetes 2 för kvinnor med Pcos efter 40 och ja jag är ju faktiskt snart där.

I helgen får vi se vad jag orkar med, en tanke är att städa bilen medan Simon och Micke håller på att fixa det sista i mammas trädgård med stenarna. Sedan har de ju ett staket att fixa med, men det får bli när det är finare väder. Hade gärna också gått på loppis, men nix har barnen här extra denna helgen då deras pappa ska på utbildning imorgon.

Jag längtar ju själv tills byggställningarna försvinner från vår uteplats. Bara ca 2 veckor kvar om de följer tidsschemat.
Har sagt till Micke att jag faktiskt skulle vilja ha det lite fint med blommor och så, men ja orkar inte ta tag i det i år.

Vi har andra mål också här i livet som vi känner att vi snart vill uppfylla, dock är det ändå så att jag känner att jag får dra lasset (Jag älskar dig Micke) men han hjälper gärna till bara jag sätter igång saker.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Herregud, livet bara försvinner snabbt som fan. När kan man dra i nödbromsen?

Jag vet egentligen inte vad som hände förra veckan, men jag vet att det var fullt ös medvetslös. Tisdags var jag på möte med jobbet, klippte mig och färgade håret. Älsklingen hade frågat ett tag om det inte var dags snart att slänga i färg. Men jävlar vad ont det gjorde att bleka håret denna gången i hårbotten, får se hur tusan jag gör nästa gång.

I fredags var jag "ledig", eller ja hemma ifrån jobbet iallafall. Var på möte på Elias skola tillsammans med specialpedagogen och hans lärare. De har gjort några tester runt hans läsning och skrivning. De har konstaterat att han har läs - och skrivsvårigheter. Egentligen är det väl mest lässvårigheter, enligt specialpedagogen har han läsförmåga som ett barn i åk 1 som precis tagit jullov. Skrivningen går bättre, men de funderar om han kanske hör dåligt eller vad det kan vara pga när han ska skriva t ex ordet cykelhjälm så blir det cykelhälm och när han ska skriva bibliotek så blir det bibtek.. De sade att de ska utreda om det är dyslexi till hösten men då har han ju bytt skola så jag hoppas att de tar över istället.
Vi ska iallafall få börja använda Legimus , ett program (app) som man han lyssna på ljudböcker. Och de verkar ha det mesta.

Jag var även på ortvisning med Elias, specialisten tyckte först att man skulle dra ut lite tänder, men bestämde sig sedan för att vänta då man vill se lite vad som händer med bettet, men någon form av tandställning blir det framöver. Men nu ska vi vänta 6-9 månader.

Var även iväg på ett hemligt möte i fredags, några utvalda vet om vad jag gjorde. Jag funderar och tänker runt livet och vilka vägskäl jag ska ta. Jag har en del drömmar och planer, men vi får se vad som händer.

I helgen har vi firat Simon som fyllde 14 år i fredags. Han fick dataprylar till sin dator, 500:- till en systemkamera och produkter för sitt ansikte och sin acne. Så himla nöjd var han. Vi fick också övernattningsgäster i form av 2 kusiner till barnen. Men det gick jättebra. I söndags när de hade åkt hem somnade Hanna och jag till medan killarna var hos mamma och fixade i ordning hennes stenmur. De är verkligen superduktiga. Blir så fint så fint.
Ja Micke fick ju efter 1, 5 års längtan äntligen en ny kaffebryggare. Han var så nöjd!

Nu dags att ladda för en promenad tillsammans med familjen runt Rocksjön.

Likes

Comments

Min väldigt kloka och fina son har en youtube kanal där han pratar om ångest.. Jag tycker ni kan följa honom, klicka bara på bilden så kommer ni till hans kanal. Och prenumerera så får ni uppdateringar om när han lägger ut mer.

Likes

Comments

I måndags så åkte Elias på ont i magen och sedan diarré. Hanna vaknade upp med det samma om åkomma i tisdags morse och sedan kom Simon med det samma i tisdags eftermiddag. Igår hade jag ju bara utbildning i 3 timmar så då klarade de ju sig, men idag och imorgon skulle jag ju jobbat långa dagar så jag blir hemma. Magarna verkar börja bli bättre, men är ändå hemma imorgon med för säkerhets skull, men på fredag är tanken ändå att jag ska komma iväg till jobbet.
Håller på att hjälpa mamma att föra över bilder ifrån hennes gamla dator till google foto. Sedan är datorn min och Mickes då våra datorer har liksom gett upp. Barnen har varit och pillat på samtliga, så nu är denna BARA våran. Måste ju ha någon för att betala räkningarna med liksom.

Har sålt en saccosäck idag, och det har även hämtats hem ett skrivbord till Hanna som hon ska ha som sminkbord.

Likes

Comments

Alltså det har verkligen gått i ett de sista dagarna som det alltid gör i mitt liv.
Onsdag och torsdag jobbade jag ju länge. Kören blev inställd i onsdags kväll då körledarens barn var sjuka så då åkte jag och veckohandlade med Micke istället och hämtade Hanna på simskolan.
I torsdags eftermiddag efter jobbet fick jag beskedet att min älskade mormor låg på sjukhus. Hon hade fått hjärtinfarkter, tack och lov mår hon bättre och är opererad. Var och hälsade på henne nu i kväll. Skönt att få krama om min underbara mormor.

I fredags så grejade jag lite här hemma och sedan körde vi upp Elias eftersom han skulle sova hos mamma eftersom vi skulle till Ullared igår lördags.
Sedan gick vi hyffsat tidigt i säng.
I lördags åkte vi iväg vid 5. Var framme straxt efter 07. Shoppade en massa kläder, det var väl det som vi shoppade mest + lite verktyg till Micke (eller ja oss kanske).
Hämtade hem Elias ifrån mamma och hamnade i säng även denna kväll ganska tidigt.

Idag söndag har jag varit på intervju på ett jobb. Mamma, Hanna och jag har varit på Emilias dansuppvisning och sedan hämtade vi killarna innan vi åkte till Eksjö och hälsade på mormor. Hon verkade väldigt pigg. Så tacksam att allt gick vägen.

Stannade på Mc Donalds på vägen hem. Barnen ligger nu i säng och även så Micke som var lite berusad när han kom hem ifrån fotbollen.

Och jag ska med sova nu då jag ska upp tidigt imorgon för att köra Micke till jobbet.

Likes

Comments

Igårkväll kom det en liten blöning och nu är det i full gång med värsta floden... Imorgon blir det att ringa Bm och avboka besöket då jag skulle få Trombyl, men det behöver jag ju inte nu + att jag ska boka en tid till gyn så jag vet att allt är ute.

Likes

Comments

Kuratorn som jag har träffat på Bup ringde igår för att kolla hur det går för oss. Hon är väldigt bra och sympatisk tycker jag. Hon berättade iallafall att de hade tagit upp Simon på andra teamet och att det blir möte den 24/4, ganska långt bort kan jag tycka eftersom kuratorn sade att de hade skrivit en väldigt utförlig remiss gällande honom.
Men vad gör man liksom tills dess!? Det är 4 veckor bort!! Vi får helt enkelt ta en dag i taget på många plan här hemma. Känns som tiden står jävligt stilla.

Idag ska jag följa med honom ner till skolan iallafall och ha möte med skolsköterskan, vi ska kontrollera hans rygg som är lite sne.

Likes

Comments

Jag var ju sjukskriven från mitten av oktober till början av Januari heltid, och började jobba sedan 25%, men 1 februari gick jag upp till min "heltid" på 87,5%. Har livet blivit enklare? Både ja och nej.
Jag känner fortfarande att jag kanske inte orkar med det viktigaste, jag har svårt att prioritera. Ekonomiskt är det ju bättre när jag börjat jobba mina %, speciellt med tanke på att jag bara för någon vecka sedan köpte vårskor och gymnastikskor till hela familjen för ca 3500:-. Och nu vet jag framöver att det kommer ju bli en del spring på BUP, så ekonomin kommer ju att bli drabbad igen. Men det får gå. Barnens hälsa är viktigaste och då får man ju prioritera om.

Men ärligt talat, jag är helt slut som person, kör nog vidare på reservkrafter nu, men vad händer när de tar slut?
Skulle bara vilja komma bort en helg och sova sova sova.. Utan man och barn även om jag älskar dem över allt annat.
Men ja det är ju inget som bara händer.
Dock ska jag gå ut på lördag, bio och middag tillsammans med mamma, syrran och 3 svägerskor.

Likes

Comments

I tisdags så efter mötet på kvällen blev det för mycket för Simon, han fick ångest och var så ledsen. Men då sade jag att nu vill jag att vi testar tabletterna. Och det gick superbra, han mådde mycket bättre på kvällen efter det. Men den dagen var han också hemma ifrån skolan, det gick inte att få dit honom.
Sedan igår onsdags så gick han men gick hem efter lunch, han ringde mig och man hörde att han inte mådde bra och så bad han mig om ursäkt. Senare på kvällen mådde han åter lite sämre och nu testade vi en mindre dos av tabletterna, och den lilla dosen hjälpte, men han kände ändå panik över att gå till skolan. Så jag sade att vi kan köra den lilla dosen till skolan för att han inte ska bli helt borta och ändå försöka hänga med på lektionerna. Men nej det gick inte idag, han tog tabletten men sade sig inte ha någon effekt av den hela. Så han ringde mig återigen när jag var på jobbet och var så ledsen. Efter en del prat och tjat mest ifrån min sida så blev det ändå att han kände att han inte fixade att gå till skolan, så jag ringde och anmälde honom sjuk och ringde sedan BUP och fick prata med en sjuksköterska där. Hon kunde inget göra nu akut, men lovade att skriva in i hans journal att jag hade ringt eftersom de skulle ha möte nästa vecka.
Ringde också sedan socialen då BUP hade lyft att jag kanske kunde få hjälp den vägen med att få honom till skolan, men tyvärr det går ju inte och det fattar ju jag med. Men snackade med socialsekreteraren och hon sade åt mig att INTE sjukanmäla honom om han mår dåligt till skolan, för det får bli ogiltig frånvaro för då kommer skolan till slut att reagera enligt skollagen. Och vi pratade om en massa annat med. Sedan ringde BUP upp mig och då hade de redan haft teammöte och kommit fram till att just nu kan de ej göra utredning pga att skolan ej är med på det hela och ej ser Simons bekymmer, men de skriver remiss till det andra teamet som jobbar med ångest för de ser att han har grova ångestproblematik. Så det känns ju bra + att även de sade att jag ej ska anmäla honom som sjuk de dagar han är hemma. De ska även kolla om jag kan få vab för att följa med honom till skolan så han kanske känner sig mer trygg.
Men det händer grejer lite över allt så det känns lite bättre nu, men långt kvar.

Likes

Comments

Alltså jag känner att psykologen är på "vår" sida, men när skolan nu var med så säger de att de ej har sett någonting av detta som jag beskriver. Det var rektorn som var med och så var det Simons nya handledare (klassföreståndare) som han endast har haft i 1 vecka. Hur mycket har denna person liksom sett av min son? När jag hade inte hade något besked till Simon när jag kom hem fick han sådan ångestattack och efter att vi hade pratat en del så gick han med på att testa på medicinen äntligen (har ej vågat då han tror att han ska dö i sömnen). Detta är ju egentligen inte något jag vill att han ska som 14 åring äta ångestmediciner, men vad fan när han mår som han mår vad tusan ska man göra?
Han gick igår till skolan, men fick gå hem efter några timmar.

Bup skulle ha teamträff i veckan som kommer och så se vad de kan göra för oss.. Vi håller tummarna för något positivt besked nu.

Likes

Comments