Allt började egentligen när jag börja skolan, där jag hade svårt att koncentrera mig under lektionerna och det gjorde att jag hamnade efter väldigt lätt. Min mamma ville att jag skulle göra ett dyslexi test men det visa att jag bara hade läs- och skrivsvårigheter. Jag fick mer tid till att göra klart uppgifter och prov på skolan så jag börja få det lättare. Men jag trivdes inte med mig själv så gick ofta till kuratorn för att prata men det hjälpte inte så mycket.

Jag klarade av 9:an och började gymnasiet men det jag inte visste då var att jag började utveckla en ätstörning. Under andra året på gymnasiet som börja människor runt om mig märka av mitt beteende och jag sökte vård för de. Efter ett och ett halvt år behandling så var jag frisk men under behandlingen så hade personalen på avdelningen fattad misstanke om att jag kunde ha ADHD och att de kunde vara grunden till min ätstörning och självskadebeteende som jag hade haft.

Ett halv år efter de så fick jag mycket riktig diagnosen ADHD. Jag blev mycket lättad och kände att jag kunde börja bearbeta allt jag hade varit med och började tycka om mig själv.

Likes

Comments