Somliga människor blir tokiga när det närmar sig juletid. Däribland min älskade partner. Han övertalade mig att inhandla julgran den 1:a december. Vi hade varken julgransfot, julgransljus eller bil (för användning vid hämtning av granen).

När vi väl fick tag i en bil for vi i ilfart till Sularpsfarmen. Där valdes gran ut i fullkomligt mörker. Först var jag sur över faktumet att det var mörkt, kallt och att december alldeles precis börjat. Allt rimmade illa med min tanke av julgransköp. Men Johans entusiasm smittade av sig på mig.

När vi swishat iväg pengar för granen, skakade Johan hand med den goa granförsäljaren och jag blev rörd av hela situationen.



Vips så delade vi lägenhet med en kungsgran. Ett träd i vårt vardagsrum som gör oss sällskap när vi ser "Vår tid är nu" (Jag ÄLSKAR den tv-serien).

Mina loppisfyndade julkulor. Inhandlade på Erikshjälpen.

Vår lilla gran.

Vår "julgransköparkväll" var härligt romantisk. Fylld av ilsket bråk eftersom Johan visade sig vara ytterst negativt inställd till de julgransattiraljerna jag planerat inhandla på Clas Ohlsson. I protest la jag tillbaka alla ting jag samlat ihop. Även en jättefin julgransfot som vi båda (egentligen) ville ha. När jag slutat tjura över att Johan tjurat så hade någon tagit sista julgransfoten (den som jag nyss tagit från min korg och lagt tillbaka på affärshyllan). Efter smärre vånda och utbrott av frustration åkte vi hem och lånade en julgransfot av Maria istället. Johan hade lyckats köpa en julklapp till mig som han plockade fram. Jag vet icke om jag förtjänade en gåva menmen... julefriden infann sig till slut.

Andra saker som hänt...
Jag har skaffat ett livs levande, riktigt, verkligt jobb. Detta riktiga arbete påbörjas den 1:a februari. Innan dess planerar jag att resa till Tyskland samt att ta examen. Självklart ska jag även fira jul och sådant där. Jag ska sörpla glögg, försöka vara snäll och djupandas genom det hiskeliga vidunderligt härliga julkaos som nalkas.

Julefrid till er alla!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag har kommit ur bloggform. Glömmer bort att fotografera det jag gör. En blogg med enbart text är inte så rolig!


Jag har ingenting att dela med mig av heller. Attans altaner..


Efter att ha svarat på mailet jag skrev förra veckan (till el argo chefo) så fick jag ett svar.... som var snällt. Snällhet föder snällhet.


Det enda jag kan bjuda på i denna lilla text är tipsen som följer..

Impregnerar någon skor så köp för Guds skull miljövänligt impegneringsmedel! Att spraya runt med något som är livsfarligt (typ) är icke att rekommendera. Impregnerar du icke skor bör du börja med det.. skorna håller ju lite längre då.

Köp detta:

Ett annat tips är "Första dejten", en serie som sänds på SVT.

På måndagar 21.00 kan denna lilla serie ses eller när som helst på Svt-play.
Jag har en stor kärlek till diverse dejtingprogram så som Bonde söker fru och liknande.

Nu är detta innehållsfattiga lilla meddelande till omvärlden slut!

Kramiskramis och glad vecka!

Likes

Comments

Jag ränner runt på intervjuer. Varför?.
Jo, för att jag vill välja en arbetsplats utifrån var jag tror att jag som nyfärdig sjuksköterska har bäst förutsättningar att utvecklas och kunna göra ett bra arbete. En arbetsplats med en bra arbetsstyrka och god arbetsmiljö. Av den anledningen går jag på intervju efter intervju.. tänker, jämför och går på ytterligare intervjuer.

Idag fick jag ett ilsket mail från en chef som erbjudit mig ett jobb som jag tackat nej till. Läskigt mail. Hyperventilerande kände jag tröjan klippa under armarna medan jag läste hens bittra rader.

Allt för att jag INTE vill att någon ska vara arg på mig. Jag vill vara älskad av alla. Jag kan erkänna att det går jäkligt dåligt för mig att lyckas med detta.

Obegripligt dumt att bli ledsen över att människor jag knappt känner ogillar mig.

Lika dumt som detta:

Hittade grisen i en liten butik i Ystad. Tydligen är det en bitleksak för sälar (se prisskylten).

Nog om detta. Ska arbeta bort behovet av att vara omtyckt av alla.

Som jag skrev tidigare så händer det inte så värst mycket i detta lilla liv.

Jag jobbade i helgen och då fick vi en tårta. Ingen visste dock vem tårtan var ifrån. Inte heller vad den innehöll eller varför vi fick den.

Så kan det vara..

Nu ska jag formulera ett lagom trevligt svar till den arga personen som nog tyckte att jag tog hens tid i onödan.

Glad vecka!
Särskilt till alla sälar där ute i världen som numera får egna bitleksaker (tydligen).

Likes

Comments

Hej,
Kommer ni ihåg mig?.

Konstigt att skriva om ett litet liv om det lilla livet består av jobb, mat och sömn (och lite stress). Därav denna tystnad.

Jag är på en hematologiavdelning nu. Blodcancer. Jag skulle kunna skriva om alla människor jag möter. Livsöden. Sorg så stor att den är oändlig. Kärlek som vibrerar. Cytostatika som fräter. Liv som passerar, försvinner, återvinns.


I vanlig ordning tänker jag dock skriva om min senaste resa. En resa till mitt sagoland.


Ett sagoland där man stoppar måttband i kaffet för att mäta hur många centimeter kaffe som hällts i koppen.

Och där loppis är mer vanligt förekommande än matvaruaffärer.

Dessa loppisfynd (och då menar jag allt på bilden) införskaffades för 30kr. Det ni!


Jag har gjort allt för att göra denna person lika loppistokig som mig. Tror nog jag lyckats.


I sagolandet, österlenlandet gjordes även annat. Så som...

Att leta tyger, äta pizza och köpa pumpor.


Mina bästisar Katt, Astrid och Bengt fick jag spendera tid med också..


Allt var sagolikt förutom min rygg som plågade mig.

Men jag fick tröst!

Min rygg är bra nu och som ni förstår så lever jag och frodas. Jag har tenta på fredag, har köpt en hövding (en hjälm, inget annat..) och kan inte bestämma mig för var jag ska jobba. Jag är orolig över världen, jorden, dig och mig. Glad över att jag får vara här ändå. Tacksam, förvirrad och levande.

Det där sista är ganska väsentligt!
Glad vinter <3

Likes

Comments

I lördags morse yrade jag runt för att göra i ordning en brunch. Det vankades nämligen finbesök.

Jag längtade, väntade och stressade för att bli klar i tid.

Sedan anlände dem. Mitt finbesök. Min älsklingsvän och hennes fästman (eller vad det kan tänkas heta när man är förlovad).

Aletta är mitt allt. Kan inte ens beskriva henne med ord, så bra är hon!. Nu är hon i Sverige i en sekund för att sedan försvinna igen. En så fin stund fick vi tillsammans alla fyra.

Sen var det söndag och jag hade förmånen att få umgås med min älskade, kloka vän Amanda som fick mig att vilja flytta till Värmland bums.

Vi tog oss till Malmö konsthall.

För intag av lunch i form av rödbetssoppa.

Eftersom ett av mina "höstmål" (många mål och löften i mitt liv) är att minska på plasten i mitt liv så gick vi till lösviktsaffären Gram.

På Mäster Danielsgata, i Malmö ligger Gram. Där tar du med egna burkar, flaskor, äggkartonger och påsar som du fyller med det du behöver. Sedan är det bara att betala och gå ut.

Jag köpte en tandborste av bambu. Återkommer dock snarst till affären igen för att inhandla mer av det fina och goda.

Har du tänkt på hur mycket kartong och plats det finns i våra soptunnor. Jag och Johan källsorterar varannan dag för att inte bli utträngda ur lägenheten av alla plastförpackningar som tidigare innehållit vår mat.

Min Amanda och min nya tandborste.

Det var små stunder av min helg. Denna helg ska jag till landet. Sagolandet. Nej, Blästorplandet (nästan som ett sagoland).

Jag önskar dig en fin helg!

Likes

Comments

..Och så var det ny vecka. Som ett mininyår varje söndagkväll/måndagmorgon.
Nyårslöftet denna vecka.. är att börja yoga igen. Har bokat in två yogapass eftersom min rygg har gått in i väggen.

Hoppas du hittat något bra "nyårs-/veckolöfte" (eller man ska kanske kalla det mål).

I vilket fall..

Min praktik på Niva (Neurokirurgisk intensivvårds avdelning) är omvälvande. Herregud var sorgligt det är men... vilka fantastiska människor som jobbar inom vården. Min handledare berättade att arbetet fick henne att inte ta någonting för givet. Hon lämnade aldrig någon hon tycker om i ovänskap. Flera gånger hade hon cyklat efter sin dotter till skolan för att de inte skulle skiljas osams.

På avdelning behandlar man hjärnskador och jag kan säga som så att jag sätter mig aldrig på en cykel utan cykelhjälm igen..

Även om jag ser ut som en skallig liten pojke. Följ mitt exempel och var rädd om er huvudknopp.

Så börjar denna veckan. En vecka i ett litet liv.

Hoppas att er vecka blir fin!

Likes

Comments

Väl framme vid Söderåsens naturreservat skulle det.. gås på toa, knytas skor och letas karta. Men det är mindre intressant. Mer intressant är vår lilla vandring på 8km (hade varit coolare om vi vandrat 28km, men att skriva det hade varit en lite väl stor överdrift).

Gående längs en grusig gångväg i en granskog.
Nej jag bara skojar. Det var inte en granskog.

Men gruvligt trevligt var det att spatsera med ett tak av grenar och löv över sig (eller en svamp).

Johan var snygg som vanligt. Det såg ut som att han skulle gå på fin middag. I efterhand kan jag konstatera att jag såg ut som en blandning av yogagirl och skogsmulle. Det är fint det med.

På denna bild springer jag iväg. Kan för mitt liv inte minnas varför. Besvärligt med alla kläder jag byltat på mig dock. Men av erfarenhet vet jag att en av hemligheterna bakom välbefinnande är att var påbyltad (varm) och mätt. Så det så.

Vi hittade ett gap rakt ut i ingenstans. Hjortsprånget. Man kan ju fråga sig var det namnet härstammar från. Det fick mig att tänka på självdestruktiva hjortar i alla fall. 

Vet ni vad. Vi mötte alla möjliga människor på vår tur. Barn som sprang i cirklar, gubbar som kämpade på och tonåringar som höll hand medan de ramlade runt. Ytterst positivt med denna folkskara en lördag på ett naturresarvat. Bättre att famla runt i skogen än på ett köpcentra (ur ett miljöperspektiv, kan man ju tycka).

Det var ytterst mysigt det hela.
Mysigt var det dock inte att skriva denna text då jag fått göra det hela 2 gånger... första gången råkade jag radera den. När sådant händer poppar min mest primitiva sida upp och jag slår på mobilen (...). Sjukt beteende och självklart pinsamt men kunde varit värre (kanske).

Puss&kram från en något ilsken person.

Likes

Comments

Iväg mot kopparhatten (Söderåsens nationalpark) i nyklippt hår..


Var vi än beger oss håller vi alltid utkik efter loppis längs med vägen.

Den första loppisen vi hittade var det konstigaste jag skådat..

Vart jag än placerade min blick möttes jag av lappar..

Och många, många, många fler...

Jag var rädd för mannen som stod i kassan.. tackade två gånger innan jag gick därifrån för att undvika uppkomsten av fler arga lappar.

Antingen är människorna som besökt platsen ohyggligt otrevliga eller så har personen som äger stället en ganska trist inställning..

Haha, ser ni detta framför er...

Det tog en stund sedan passerade vi ännu ett loppis. Detta lilla loppis hade blivit av med elen och var därav prytt med stearinljus.

Underbart fint. Här gjordes loppisfynd.

Jag vet att jag har liknande sedan innan men... De är ju så fina och fungerar utmärkt som förvaring.

Ja det var vägen mot kopparhatten.. själva Söderåsens nationalpark får jag skriva om i nästa inlägg.

Tack för att du är här!

Likes

Comments

Ny vecka...
Hösten har lagt sig som ett tjockt täcke över oss. Jag ska vara på en neurointensivvårdsavdelning i två veckor. Livet springer.

Någon gång ibland slår jag på tv:n och slås av nyheter som talar om för mig att det råder kaos. Jag är rädd för vad som ska hända. Även rädd för vad nyheterna gör med oss. Kan någon vänlig själ informera oss om det som är fint, det goda som händer. Om vi bara nås av det fruktansvärda blir det så svårt att hålla hoppet vid liv, att vara del av det som är bra.

I vilket fall..

I höstens rusk äter jag glass med min nya vän Emily. Hon går i min nya klass och är så himla fantastisk.

Så roligt att få en ny vän.

Glass och nyinköpta blommor såklart.

I fredags var mina älskade mamma och pappa här.

Vi fick hjälp med fix i lägenheten, letade bord på Mio och klippte hår. Eller mamma klippte mitt och Johans hår.

Vi åt middag. Ljuvligt.

Jag hoppas att er vecka blir fin. Att ni njuter av hösttäcket över oss.

Tack för att ni tittade in!

Likes

Comments

I lördags tog jag mig till Malmö (igen). Utanför Scandic hotell mötte jag Emily. Vi skulle på Vårdförbundets årsmöte.

Vi blev bjudna på fin brunch och sedan röstades ny ordförande, viceordförande och styrelse fram. Tråkigt men lärorikt. Viktigt också såklart.

Efter årsmötet deltog jag i "Global eye contact experiment". Tittade in i en främlings ögon under en minut. Tror att det handlade om att göra världen bättre, få oss människovarelser att komma närmare varandra.

Såhär stod det på hemsidan:
"Why?..
Our global society has become thirsty for true connection and this experience allows you to be the change you wish to see in the world by creating an authentic, loving and respectful platform for human connection to flourish in public."


Trevligttrevligt.. när vi var klara frågade kvinnan vars ögon jag tittat in i om jag var politiker.. hon såg nämligen mig framför sig i mörka korridorer och politiska sammanhang eller något sådant.. hmm kanske var det ett mediums ögon jag stirrat in i. Säg hej till er framtida statsminister.. eller..?.

I villket fall..

Efter möte och experiment hämtade Johan upp mig och iväg for vi mot Ikea.

Som vanligt var det mysigt att få umgås med denna älskvärda person.. jäkligt mysigt!

Vi införskaffade kontorsstolar. Resultatet ser du nedan.

Så var det med det.. Nu ska jag börja min lördag..

Tack för att du är här!

Likes

Comments