Hur har jag tagit hand om mina första lediga dagar kanske någon undrar?...

Jo, på följande sätt..

En av mina lediga dagar begav vi oss iväg mot Brösarps gästgivaregård. Jag älskar denna restaurang. Vegetarisk dagens som alternativ till den köttiga dagens, och världens finaste salladsbord.

När våra munnar mättats i Brösarp, for vi iväg till Bengtemölla. Vår fina vän Irene, som är konstnär hade utställning där.

I en otroligt vacker gammal kvarn ställde Irene ut sin konst.

Kvarndrift har funnits på platsen sedan 1300-talet och gården som också finns här, byggdes under 1700-talet.

Vi fikade och njöt av vackert ögongodis i form av färg och form innanför ram.



På ett av husen vid denna vackra plats, finns en stentavla med en mycket märklig text:

"Jag lever där min kärlek är. Och bor ej fast jag vistas här".

Vad betyder det? Jag förstår inte.



Ravlundakyrka lockade, så dit for vi efter vårt besök på Bengtemölla. Fritiof Nilsson Piratens gravplats var vårt nästa stopp.

När jag var 12 år hittade jag kassettband med boken "Bock i örtagård" (skriven av Piraten). Jag lyssnade på kassettbanden till det att jag nästan kunde historien om Esping som skulle bli kyrkovärd, utantill.

Fritiof Nilsson Piratens grav är med andra ord ytterst relevant att besöka för mig. Hur historien om Esping påverkade mig tål att funderas över..

Sähär fin är i alla fall platsen där Piraten fick sin sista blund..

Här har vi Piratens gravstenen med texten "Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972."

Piratens namn stod inte på gravstenen men mamma sa att det är här han vilar, så det får vi lita på..

När vi hälsat på Piraten, besökte vi en chokladfabrik (i litet format) och sedan åkte vi in i Kivik och intog världens godaste glass.

Från död till bröd (eller choklad och glass i alla fall).

En finfin dag med de mysigaste människorna jag känner till.

Puss!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

I lördags förde vi kosan till mitt barndomshem. Där mötte vi Linus, Beata och ett gäng kräftor.
...Kräftskiva...

Vi spelade spel och jag vann.

Johan informerade sällskapet som deltog om hur man firat kräftkalas genom tiderna. Tydligen hölls kräftskivor förr i tiden första onsdagen i augusti och var något överklassen sysslade med. Kräftorna användes 1922 (då det röstades om rusdrycksförbud) som ett argument för att alkoholhaltiga drycker inte skulle förbjudas eftersom alkohol behövdes till kräftorna.. Hmm.. En svensk tradition är vad det är (och lite finsk också tydligen..). Det lärde jag mig under kvällen.

I mitt kära barndomshem förkortade jag håret också. Mindre hår både på huvudet och i duschbrunnen (kan man ju hoppas på). Det känns sådär.. länge sedan jag hade såhär lite hår.. får kompensera med benhår om det känns tomt...

Hejochhå!

Likes

Comments

Jag berättade vad jag gjorde förra torsdagen.. nu tänkte jag berätta vad jag gjorde denna. En torsdag i ett litet liv.

Juuuliajuliajuliiia cyklade hem till mig denna torsdag. Vi åt bullar, drack te och kaffe. Detta var mitt första kompisbesök i lägenheten. Jag tycker det är läskigt att bjuda in till besök när lägenheten inte är klar. Risken finns dock att ingen någonsin får komma in i lägenheten om jag väntar tills det att jag är 100% nöjd. Det hade ju varit trist.

Julia som fick äran att vara först har jag känt i snart 4 år. Jag lärde känna henne första dagen på Biomedicinprogrammet. Hon blir bara bättre för vart år som går, hehe. Snart ska hon iväg och plugga i Skottland. Jag frågade om hon funderat över packning. Hon svarade, knäckebröd och mjukost. Hur kan man annat än att avguda en människa som två veckor innan avresa kommit fram till att på packlista står knäckebröd och mjukost. Hittills enbart detta.

Julia hade med sig en hemmagjord snigel. Hon är magiskt pysslig (Julia, inte snigeln (tyder det på hittills i alla fall)).

Det bästa umgänget tycker jag är det umgänge man kan kombinera med vardagliga sysslor. Jag och Julia begav oss till Ica för matshopping efter vår fika och väl hemma gjorde jag västerbottenpaj.

Nu har jag semester vilket (såklart) innebär att vädret blivit vackert. Saliga amalia vad gosegött!

Vi hängde på balkongen i sällskap av den där solen. Åt vindruvor och provsmakade min paj.
Underbart sällskap, underbart allt.

Sedan uppfyllde jag en dröm och svängde mina lurviga (var kommer detta uttryck ifrån? Vad är det som är lurvigt?. Att man svänger sina mycket håriga ben??. Oklart) till Jerry Williams. Jag har älskat honom i en evighet. Publiken bestod av en något äldre årgång än jag. Kände för att stoppa folk i min egen ålder och säga "detta är hur musik ska låta".

Malmöfestivalen levererade mycket människor, en kaoitisk tågresa men också livets musik.

Seriöst. Jerry Williams är fantastisk. Häftigt att jag fick se honom på riktigt.

Nu när jag skrivit detta blogginlägg inser jag att det jag skrivit om inte alls var en torsdag utan en fredag.. herregud. Oavsett. Torsdag eller fredag.. jag hade en ytterst fin dag.

Likes

Comments

I måndags hann jag både med yoga, två städpass av yogastudion, vårdcentralsbesök och flytt.

För att hinna med näringsgrejen (att äta) beställde jag med mig en sallad från Café' Hoppipolla i Lund (min yogalärarens café).

Jag fick med mig min sallad i en glasburk och tilldelades även riktiga bestick. På caféet undviker de onödig resursanvändning. Främst i form av undvikandet av plast.

I en buss mot Malmö satt jag med en stor glasburk i famnen, fylld till toppen med sallad. Silverbesticken gav extra krydda. Mannen som delade ut salladen till mig meddelade mig att bestick och burk kan jag lämna tillbaka när det passar mig..

Framtiden är ljus!!
Caféet hittar ni bredvid Coop i stan (Lund).

Väl i Malmö bar jag bananlådor som jag köpt för en trislottsvinst (hade inga pengar men en trislott med vinst). Jag tappade dem hela tiden. Ingen ville hjälpa mig. Detta grämde mig tills det att jag insåg att om nu någon erbjudit sig att hjälpa mig bära hem lådorna så hade jag blivit rädd och tackat nej. Kunde ju varit en galning.
Suck.

I skrivande stund väntar jag på att mina morotskakor ska svalna så att jag kan "frosta dem" (Hahaha eller glasera, ja!).

Jag ska ge dem till mina kollegor i morgon eftersom det är min sista jobbdag!!! Herregud hur ska jag orka jobba hela mitt liv?. Hur gör man det?.

Puss och kram mitt i natten från en trött människa..

Likes

Comments

Hejhejhallå.

Jag har försökt att skriva flera blogginlägg men under veckan som gick hann jag icke med det. Jag arbetade hela sex dagar. Det är min ursäkt. Jag har lovat mina älskade kompanjoner (älskar ordet kompanjon. Egentligen är det vanliga (ovanliga) älskade vänner till mig) att jag ska skriva om min torsdag. Jag delade den nämligen med dem.

Kajsa, Viktoria och Tillie (det var de två förstnämnda som insisterade på detta blogginlägg). Bilderna är tagna under vår semester i Kroatsien för något år sedan. Klämde in dem för att visa på att jag faktiskt har ett ytterst mysigt liv och inte bara jobbar (hmm).

I vilket fall..

I torsdags tog jag mig hem till Kajsa. Vi såg Zombiefilm. En film vars syfte verkade vara att visa vikten av att alla får utbildning, även zombies. Nej, jag förstod inte syftet med filmen. Zombiefilmer har nog inget syfte.

När filmen var slut begav vi oss ut.

Cv- bilder skulle nämligen tas.

Vuxet och bra.

Jag ville såklart också vara med i fotograferandet och framtidsplanerandet.

Tyckte det var passade med ett foto i en buske. Samt att ett vackert löv som Kajsa hittade inkluderades.

Sedan bar det av mot mejeriet.

Inte för att köpa mjölk...

Nejdå, vi gick dit för att äta middag och ta del av ståuppkomik. Humorterrassen heter ett spektakel som brukar äga rum i Lund på Mejeriet om torsdagar.

Vi åt middag och lyssnade på alldeles nykläckta komiker som delade med sig av anekdoter, mer eller mindre roliga. De hade alla varit iväg på "standupputbildning" på Fridhems folkhögskola. Vi fick ta del av resultatet.

Det var ganska underbart.

Det bästa skämtet handlade om värnplikten och att militären har en musikkår (orkester). "Vi ska tuta dem i örat tills de dör", skämtade komikern och syftade på vad orkestern skulle göra om Sverige anfölls av ett grannland. Vågar inte skriva ut vilket grannland, hehe.

Det var min enda lediga dag förra veckan. Den tog jag hand om väl tycker jag. Förgylld blev den av mitt sällskap för dagen.

De andra dagarna arbetade jag.. och..

...bakade bullar på jobb. Det jag gjorde var egentligen bara att rulla bullarna och äta degen.

Jag önskar er en fortsatt underbar vecka!
Min sista vecka som sommarjobbare (någonsin?!, nej knappast).

Kärlek och komik <3

Likes

Comments

Sitter och filosoferar i vårt ganska så nya hem. Jag älskar det. Det känns stort och har själ. Fortfarande en del spöken dock, men ingenting att göra åt det.

Det känns som att jag är en lindansös. Balanserandes på en tråd uppe i luften. Det är inte bara jag som ska balansera framåt utan även allting som jag bär i händer, på rygg och huvud (borde måla en bild av detta, hehe).

De säger att jag tänker för mycket. Mitt liv är som alla andras med skillnaden att jag tänker sååå mycket (för mycket?). Hela livet är ju ett balanserande. Jag tycker det går för snabbt. Jag vill stoppa tiden och vila i varje sak som sker. Hoppa av tråden jag balanserar på. Sätta mig på marken och tänka igenom linbiten jag precis avklarat.

I alla fall..
Ibland (allt för sällan men ändå..) umgås jag med människor som jag på ett eller annat sätt träffat på under livets gång.

I fredags umgicks detta lilla gäng. En underlig konstellation av personer. Jag tycker så vidunderligt mycket om dem och tänker att mitt liv vore så tomt utan dem.

Vi tvingades ihop genom ett grupparbete vi gjorde i skolan. Jag minns hur jag förfasades över att jag skulle tvingas in i en ny konstellation av människor. Hujedamig vad jag trodde att vi skulle vara olika. Hur skulle det gå att samarbeta.. nej fy..

Nu, något år senare ses vi en fredag och äter burgare på Tugg. Tjafsar om huruvida toaletten på restaurangen är "fancy" eller "tacky". Skrattar så att vi gråter. Konstigt. Tack universum.

Det finns flera människor som droppat ner i mitt liv och som sedan betyder mycket för mig. I måndags träffade jag Annika.

Min egen "Lilla my". Hur klarar man ett liv utan någon som henne?. Vi åt på Surf schack (herregud vad mycket burgare jag äter nu när jag tänker på det). Sedan tvingade jag med henne in i secondhandaffärer. Jag köpte en bok och psykologitidningar (bara en på bilden nedan dock, har redan tappat bort de andra).

Annars har jag och Johan inredningsshoppat. Vi kan inte komma överens om kontorsstolar men soffan har kommit hem och den älskar vi.

Hemmabyggt skrivbord har även producerats. Senare fick det även luckor.


Nu ska jag fortsätta trippa framåt på min tråd. Hoppas ni får en underbar vecka.

Kärlek!

Likes

Comments

Hejhallå mitt i sommaren. Det är det vi är i. Mitt i sommarsmeten. Det är inte värme som gör sommaren. Det har vi lärt oss. Sommaren är fin oavsett väder tycker jag.

Jag jobbar. Ibland gör det förbannat ont i hjärtat av att vara omringad av barn och föräldrar som drabbats av sjukdom, men mest är det fint. Jag cyklar på en alldeles för liten barncykel genom sjukhuskorridorerna. Leker och pratar med alla möjliga fantastiska ungar. Lever lite extra på något sätt samtidigt som jag dör litegrann ibland.

För några dagar sedan var vi hemma på landet. Det skulle hållas kalas och åkas på utflykter.

Kvällen då jag och Johan anlände till det lilla paradiset Blästorp så dokumenterade Beata maten som vi skulle äta. Jag dokumenterade att Beata dokumenterade.

Dagen efter hölls det frukost för mammas och pappas vänner.

Mamma och Beata hade fixat och donat. Resultatet var en fantastisk frukost.

Jag och Beata poserade framför orangeriet i systerlig anda.

I systerlig anda var det ja..

Mycket fina människor hade samlats i våran trädgård för att inta frukost tillsammans.

..Och när alla hade ätit upp, begav de sig ut på en runda för att bland annat leta nycklar, gissa örter, bygga torn och kasta bollar.

Jag agerade fader (moder) fouras (fångarna på fortet), och efter det att en nyckel hittats hade jag en gåta att dela med mig av.

Jag minns inte gåtan men svaret var i alla fall "porträtt". Så... ni får gissa själva gåtan helt enkelt.

De resterande dagarna hemma i Österlenland gick åt till följande..

Loppis (Min passion).

En tur till ett ytterst regnigt Kåseberga. Där jag åt finfin pizza på bästa matstället, Cafe och Bistro.


I Kåseberga träffade vi på Rolf Lassgård. Somliga i mitt sällskap tyckte att han var vidunderligt snygg. 

Jag blinkade, grimaserade och gestikulerade hejvilt mot Johan för att han skulle förstå att vi höll på att passera en legend. Han förstod ingenting. Berättade senare att han bara trodde jag ville säga hej.. (agerar jag så konstigt i vanliga fall..?) HERREGUD!

Förutom loppis och Kåseberga så spenderade jag mycket tid med gröna avlånga ting. Nämligen sockerärtor.

Vänner och grannar till oss odlar sockerärtor. De gav mig och Beata en hel sopsäck full.

Så jag spenderade timmar med att sprita dem (jättekonstigt att det kallas sprita.. Menmen).

Här ser ni resultatet..

Sockerärtssoppa.

I mitt huvud råder natt. Tomt och mörkt. Därav få saker att skriva.

I mitt hjärta råder dock glädje. Bland annat på grund av detta superba loppisfynd..

Inte Johan eller Elsa. Förskräckligt om de skulle säljas på loppis. Nej, stolen! Jag och mamma älskar den. Johan arbetar typ med att acceptera den.

Som sagt. Jag orkar inte riktigt skriva. Därav få inlägg. Nattsvart i huvudtoppen min. Men ej anledning till oro. I hjärtregion är det rött med stänk av lila.

Kärlek till er!
Puss

Likes

Comments

Den blivande bruden, hennes mamma, tärnor, fotograf, sminkös och frisör samlades i ett rum på Torekov hotell dagen för bröllopet.

Musiken gick högt och alla var sysselsatta på sitt sätt. Jeanette (bruden var lycklig och rörd). Nu vankades det veeerkligen bröllop. På riktigt.

Vi vred oss ner i vår klänningar, klättrade upp i våra skor och förundrades av hur vackra alla var.

När vi var färdigfixade for vi iväg mot havet där vi skulle fotograferas.

Ett så otroligt vackert och mysigt bröllopspar. Snart skulle de bli hustru och man.

Otroligt vacker om än blåsig plats att fotograferas på. Våra frisyrer förstördes men vi var glada ändå.

När vi fotograferats och brudgummen fått se bruden i bröllopsskrud. Var det dags för bröllopscermoni.

Detta är tyvärr de enda bilderna från ceremonin. Flera kommer sedan, när jag fått ta del av fotografens bilder.

Samtliga som bör säga ja sa JA i kyrkan och vi grät lagom mycket när en fantastisk sångerska sjöng om vänskap och kärlek.

Mitt första bröllop av denna typ, och jag fick ta del av det på mycket nära håll.

Sedan var de gifta.
Juridiskt sett blev allting lite lättare, kyrkligt sett fanns det anledning att fira att Gud välsignat paret och allting sådant kyrkligt. De älskar varandra och vill leva tillsammans och det är ju fint på alla sätt. Häftigt!

Sedan var det dags att fira med fest.

Det var en otroligt rolig kväll. Vårt tal gick bra. Till tonerna av Michelangelo dansade vi fram till mikrofonerna, där talet skulle hållas (vi tärnor höll tal tillsammans). Serveringspersonalen delade ut snapsar och sedan höll jag tal på rim. Talet avslutades med snapsskål och jag kunde äntligen pusta ut. Talet var avklarat.

Jag hade otroligt vackert sällskap under kvällen.

Bästa bandet, Stämbandet, spelade under kvällen. Vi dansade så mycket att vi fick plåstra om våra tår. Gin och tonic varvades med Whisky och framåt tretiden var vi nog en del som var slitna, men ack så glada.

En buss kom och hämta oss och tog oss till vårt hotell. Sedan sov vi gått till 9 då klockan ringde. Det vankades frukost.

Talet till min fina Jeanette:

Älskade du, världens vackraste fru.
I denna kärlekens dimma bestämde vi oss för att rimma. Att låta orden glimma som du.

Jenanette,
Du är fantastisk på alla sätt och livet som din vän gör du lätt med ditt sprudlande, godhjärtade sätt.

Vi har känt varandra sedan vi var små, innan vi kunde prata och gå.
Jag vill påstå att jag känner dig som få och den hårda vägen har jag fått lära mig att du är ganska svår att klå. Tänk vad vi varit med om ja allt vi hittat på.

Cigaretter i kaffe vi gjorde även om vi inte borde. Motormasakerna har varvats med Adam och Eva och till en början var våra killideal ganska skeva. I klackar och boa vi klädde oss för att få napp. Skrev en och en annan romantisk lapp.

Även om vår vänskap haft gapp är du min motpol, min magnet. Vi dras till varandra... du vet.

Du är galet knäpp och underbar, som din vän kommer jag alltid vara kvar. Du är den bästa som finns och jag är så glad att du träffat en minst lika underbar prins.

Det var den helgen...
Tack universum och herr och fru Klingspor. Detta var för jäkla kul!

Puss&kram!

Likes

Comments

Helgen var kommen för Jeanettes och Willes bröllop.

Fredagmorgon hämtade den ena tärnan, Julia, upp mig. Iväg for vi mot Torekov med bubbel i magen (inte gaser, utan förväntan och nervositet såklart).

Dagen skulle främst gå åt till förberedelse inför bröllopet. Blommor skulle arrangeras och fraktas till Norrvikens trädgårdar. Vigselprogram skulle knytas ihop och bordsplacering skulle det ordnas med.

Vi skulle även öva i kyrkan. In och ut gick vi på olika sätt tills det att vi hittat det bästa sättet att spatsera på.

Det övades även på att pussas.

Tärnorna (mig inkluderad) begav sig av mot Norrvikens trädgårdar för att prata med personalen där. Planen var att det innan vårt tal, skulle delas ut snapsar, spelas musik och tändas en slags stort, fint tomtebloss (kan inte för mitt liv minnas vad de heter). Ansvarig för serveringen fick ringa SOS-alarm och be dem stänga av brandlarmet under tiden för vårt tal.

När allting var fixat gjorde vi oss i ordning för att sedan inta grillbuffe på en restaurang ett stenkast bort från brudgummens föräldras hus, där vi innan restaurangbesöket minglat och festat på snittar och bubbel.

När vi ätit och haft det allmänt trevligt begav jag och Johan oss av mot Torekov guesthouse där vi skulle spendera natten.

Det var första dagen av Bröllopshelgen.

Jag var så nervös och förväntansfull. Fantastiskt roligt att få vara med om detta men ack vad mina nerver dansade.

Resten av helgen får ni ta del av i nästa blogginlägg.

Kramar!!

Likes

Comments

Tid. Försvinner. Levs. passerar. Den får oss att förändras. En samling kvitto i form av annorlunda sätt att se på saker kvarstår, nya tankar och reaktioner. Du reagerar inte längre på samma sätt. Du ser på saker annorlunda. Tiden ger oss kontakter. Kanske även minnen. Det slog mig dock hur snabbt jag glömmer. Bara små bitar av en händelse stannar kvar.

I helgen gick bröllopet med stort B av stapeln. Jag träffade en gammal vän. Vi pratade om när vi var 12 år och de jämngamla killarna tafsade på oss och våra tjejkompisar. Jag berättade om det för mamma och hon gjorde en otroligt stor sak av det. Det ledde till samtalsgrupper, dramaövningar och mammagrupper. Jag minns det som otroligt pinsamt.
Denna tid och händelse ledde inte till en känslor av skam även om det vid tillfället fick mig att skämmas ögonen av mig. Den ledde snarare till en förståelse för vad som är okej och att jag alltid ska bestämma själv över min kropp och mitt liv. Detta har väl i sig inget specifikt med tid att göra. Men att träffa Elin och allt vi har varit med om (lääänge sedan vi sågs) fick mig att tänka på att även om minnen suddas ut, så stannar annat kvar.

En kan ju undra hur jag kommer att se tillbaka på det jag upplever nu. Kommer minnena av detta suddas ut men ge avtryck i form av egenskaper, tankar och handlingar.

Det känns konstigt att bröllopet är över nu. Det har tagit mycket tid och energi. Varit otroligt roligt och verkligen en upplevelse. Jag ska skriva om det sen.

Likes

Comments