Sedan ca år 2000 började jag sakta men säkert drifta in i kriminaliteten. I början var det rätt oskyldigt, typiskt ungdoms-bus. Snatta godis i den lokala affären, panta tomma läskbackar, leka med tändare man hittade ute. Ni som läser kanske kan relatera.

Att jag var då, och än idag är, extremt orädd gjorde inte att jag saktade ner i mina nyfunna kriminella aktiviteter.
Allt som gick att göra, gjordes. Från att snatta en choklad till att stjäla så mycket som bara gick, oftast godis och läsk.

Minns än idag hur jag som ca 12år lyckades sno en 1.5L Pepsi-flaska och ett 10-pack Snickers från affären, Pepsin instoppad under tröjan med magen så indragen det bara gick och Snickers'en i byxlinningen i ryggen. Stod i kassan och skulle betala för en 2 kronors nötkräms-tub, var så nervös att jag skakade ihjäl, men jag klarade det!

Sedan den dagen har jag eskalerat i mitt kriminella tänkande. All min tid drogs automatiskt till såna aktiviteter.

Jag tog alltid stora risker, men jag planerade och tänkte alltid ut alla möjliga scenarion och taktiker jag kunde använda mig av, vilket gjorde att jag lyckades väldigt ofta. De få gånger de gick åt helvete, resulterade bara i en "slap on the wrist" från Soc eller lite "ajabaja" från polisen.

Dock blev det knytnäve i nyllet när jag kom hem sen, men det är en historia för ett annat inlägg.


Men till poängen.
Jag har ännu idag kvar ungefär samma tänkande och mentalitet som när jag var ung.
Planerar och analyserar de möjliga scenarion jag kan tänkas hamna i om jag gör X.

MEN, jag använder det till att ta mig framåt i livet och samhället.
Tillslut efter ett mångårigt blandmissbruk så lyckades jag äntligen lägga ned helt, visst så har jag nog vissa problem som kan vara permanenta tack var det, men hellre lite strul i skallen än att vara pundig på heltid.

Efter avslutet så ville jag bara göra något. Jag såg vanliga människor med vanliga liv och blev på något sätt inspirerad av de lugn som de verkade ha. Visst att alla har problem, men som kriminell och knarkare så har man extra många.
I mitt huvud så fanns inte "Shit, kommer han att överdosera på horset nu" eller "fan jag torskade på ett inbrott, undra om jag får tid på kåken" i en vanlig människas värld.

Felet jag gjorde var att jag umgicks dagligen med folk som fortfarande missbrukade och hade NOLL koll eller motivation i livet. En dag så sade jag upp kontakten med ALLA, för alla var ju pundare och/eller kriminella.
Jag kände att jag skulle aldrig komma framåt i livet om jag hela tiden stod med en fot kvar i den kriminella världen.

Nästan direkt kände jag att det var ett bra beslut, dock kände jag ingen i närheten som var "normal", så jag hade ingen att umgås med. Dagarna spenderades mestadels med att fundera ut vad jag ville göra, något var tvunget att hända.. men vad?

Tillslut så började jag plugga, utan att ha gått klart gymnasiet så var det väldigt självklart om vad jag skulle läsa.

Så det är vad jag gör nu för tiden, pluggar och söker jobb som en galning!

Jag kommer aldrig ångra vad jag gjort i mitt liv, alla brott eller allt annat skit jag gjort.
Jag är inte stolt för något utav det, men det är en del utav mig, och att förneka det är som att förneka att det aldrig hänt.

Nu blev detta lite långt, men i nästa inlägg tänkte jag beskriva hur mina vanor och mentalitet som kriminell hjälper mig idag i plugget, och på arbetsintervjuer.


Må bäst


Likes

Comments

Jag har verkligen ingen aning om vart jag ska börja.. Bloggen kommer väl mest att vara som en dagbok som följer mina tankar etc.

Det är ju sagt att vissa skriver av sig som ett sätt att hantera saker på, jag tänkte försöka mig på detta. Men istället för att skriva det i en dagbok som jag sedan kommer att elda upp, så skriver jag det här och hoppas att någon kan ta lärdom av det jag kommer att skriva om.

Lite om mig:
Jag är en man född år 1993.. Har sedan dag 1 levt "ett jävla liv" fyllt med våld, kriminalitet, knark. Såklart har en massa andra sjuka saker hänt på vägen, och det är detta jag kommer att fokusera på i mina texter. Även ta upp hur dessa saker har påverkat mig och mitt liv i efterhand, ungefär.


Det var allt för nu, kanske skriver ett inlägg ikväll om jag har tid.


Må bäst allihopa!

Likes

Comments