​Mamma, du som skapade mig, du som bar mig i nio månader, du som har skyddat mig från världens alla otäckheter... Mamma, ser du inte att jag inte ler längre? Ser du inte att min ögon inte längre glittrar utav lycka utan nu mera utav alla tårar som trycker bakom ögonlocken? Mamma jag vill att du ser mig...

Varför ser du inte? Varför hör du inte och varför förstår du inte?

Mamma, snälla rädda mig från mörkret. Rädda mig från depressionens alla demoner som knackar på dörren om natten. Håll om mig när ångesten skriker inom mig och tårarna bara rinner. Lova mig att du inte lämnar mig när alla andra försvinner...

Likes

Comments