Jag har aldrig varit långtids sjukskriven innan. Jag vet inte hur man gör när det kommer till försäkringskassan.
Jag har turen att jag orkar ringa mina egna samtal själv. Men idag, efter mitt samtal till er känner jag att jag ni jobbar i mot mig istället för med mig.
Den 27 oktober anmälde jag mitt ärende till er. Idag den 28 november 2017 har ni fortfarande inte påbörjat mitt ärende.


Den stressen som blir att inte ha en inkomst varje månad, den bryter ner mig. Ska jag behöva avbryta mitt projekt med att vara sjukskriven, hitta tillbaka till mig själv och bara bli trygg. Och söka jobb istället så jag vet att jag får in pengar varje månad? Veta att jag kommer att ha mat på bordet varje vecka.

Jag älskar att arbeta. Man kan nästan kalla mig en arbetsmyra. Men jag har inte möjlighet att jobba 100% med mig själv och 100% med ett arbete.
Att veta att jag rent fysiskt kan arbeta men, rent psykiskt inte orkar jobba 200% som det blir om jag gör båda sakerna samtidigt. Det har varit ett litet he*vete att bara acceptera.

Ett kort inlägg men så skönt att få ner det på papper istället för att hålla allt i huvudet.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag kan fortfarande förvånas av människor som kan kommentera så fantastiskt korkat till en annan människa. "ät du lite, så mår du bättre"

Jag vet att det är folks okunskap som talar när man uttrycker sig så. Men hade du sagt till en människa som sitter i rullstol och inte kan gå, "ät du lite, så mår du bättre" Nej. Garanterat inte.

Vissa människor kan inte resa sig ur sängen när dom har ångest. Det kan jag. Jag har svårt och bara lägga mig ner och ”vänta” på att det ska gå över. För mig blir smärtan ännu värre då.
Jag går upp, jag försöker hålla rutiner fast jag är sjukskriven. Många tror att det är riktigt ”soft” att vara sjukskriven. Man kan göra som man vill, skita i att jobba, men ändå få pengar… NEJ det är inte soft. Jag längtar varje dag tills jag kan börja jobba igen.

Min ångest utspelar sig väldigt snabbt i hjärtklappning. Det är ett tydligt tecken hos mig att jag är ute på tunn is. Det jag gör när jag får hjärtklappning är att jag sätter mig ner, sätter ner båda fötterna stabilt i marken och lägger ena handen på min handled och försöker känna min puls. Att bara känna att den slår jämt. Även om den slår snabbt och jag känner mig uppjagad så slår den ändå jämt.

Jag är en människa men mycket känslor, är jag glad så är jag SUPER glad, är jag ledsen så är jag SUPER ledsen. Det finns inget mitt i mellan hos mig. Men sen den 2 Oktober, samma dag som jag kom ut från sjukhuset har jag inte känt många känslor. Jag har känt mig kolsvart igenom hela själen. Men med tiden kommer den kolsvarta känslan försvinna, övergå till ljusare svart och tillslut kommer min själ blomma igen. Inte idag. Men en dag, jag lovar mig själv det.



Likes

Comments

Jag dricker egentligen inte, men denna kväll såg jag fram imot det, dricka, dansa och bara skratta. Jag hade ingen ångest denna dagen.

Hade det varit så att jag hade haft ångest denna dagen, hade kombinationen med alkohol bara varit en dum idé.

När jag gick ut den kvällen visste jag att här finns mycket bekräftelse att hämta. Ytlig bekräftelse. Att se killar titta sig omkring i lokalen, dom söker ögonkontakt med mig, eller helt ärligt är det inte mina ögon dom söker, utan dom söker nog precis som jag bara ytlig bekräftelse.

Jag vet att jag söker den yttre bekräftelsen, den som boostar lite extra. Men den inre vill jag ha av mig själv. Den som betyder något på riktigt.


Likes

Comments

Att ha en själ som en hundra åring har min mamma alltid sagt att jag har, Jag är ingen psykolog, jag har ingen utbildning men jag har erfaranhet.

Jag lever med tryck över bröstet, hjärtklappning och en helvetes massa ångest. Inte varje dag, men ofta.

Jag har idag berättat allt för mina familj, allt om mina tankar och mitt mående. Är bland det svåraste jag har gjort men även det bästa jag har gjort.

Hur berättar man för sin familj att "hej, jag har tagit en överdos och legat på sjukhuset i helgen..?! Hur harer helg varit? Jag visste inte hur jag skulle börja..

När jag berättade för min Mormor vad som hade hänt, bara några timmar innan jag skulle berätta för min familj. Ringde jag henne och sa. "Mormor, jag har gjort något dumt och jag behöver hjälp." Hennes fina svar kommer jag aldrig glömma, "nej, du har inte gjort något dumt, vad är det som har hänt?"

Utan att jag hann berätta för min mormor vad jag hade gjort, så visste hon att jag har gjort ett misstag och inte gjort något dumt,

Jag önskar att jag kommer en dag ha samma superkrafter som mormor, hon är min superhjälte.


Idag är jag heltids sjukskriven, och jag kämpar varje dag till att komma tillbaka på fötter. Men jag vet att jag kommer att lyckas.


Likes

Comments