View tracker

Postad i: Min Vardag, En vardag med Diabetes

Vilken natt de har varit!
Vaknade med lågt blodoscker ( LO=under 2,2 ), kallsvettig o orolig var bara förnamnet. Hade som tur var en paket Dextrosol sidan om sängen. Tog ett par bitar o väntade på att sockret skulle stiga. Men blodsockret själv hade nog andra planer, jag kände inte av någon stigning så tog två bitar till. Efter en hel förpackning kände jag att de gick på rätt håll, så efter ett glad vatten vände jag på steken o försökte somna om. Kan ju påstå att jag inte mådde direkt toppen när klockan ringde en timme senare. Trött o tung i kroppen, totalt slut så gjorde jag valet att stanna hemma idag. Meningen var att jag skulle följa med mannen till hamnen och fixa där lite, men efter en natt med känningar så är jag inte direkt människa.

Svärmor ringde 8.30 för o kolla vad jag gjorde. Jag tog mig i kragen och gick upp för o ta tag i det där förbannade tvättberget som på något konstigt vis bara har förökat sig haha. En sen frukost och en promenad med Claes von Drummel senare glider jag ner i soffan och slappar lite.

Som diabetiker är det ju viktigt att tänka på allt som har med mat att göra. Dels vad man äter o del att man ska ta sig tiden att äta. De två-tre senaste veckorna har jag bokstavligt talat varit usel på det. Framför allt till kvällen. Jag har inte varit sugen på något alls, inte känt nån hunger eller någonting så de har oftast slutat med en macka bara för blodsockrets skull.

Men ikväll testade jag på nått helt nytt. Jag hittade receptet för ett tag sen o velat testa men så har det kommit annat emellan. Men idag fick jag tummen ur röven. Pannkaksmuffins! Så jädra enkelt o göra, o inte för att snacka om gott! Receptet hittade jag hos här hos Vardagsmat ala Jess



​En enkel rätt som definitivt kommer att göras igen. Funkar ju minst lika bra som middag som till fika/mellis. Så himla gott :)

Klockan närmar sig halv sju o jag ska ta o avsluta detta o sen krypa upp hos min kärlek o bara mysa. Känner jag oss rätt kommer vi att avsluta säsong 2 av Narcos! Berättar mer om den en annan dag..

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Postad i: De sociala umgänget, Min Vardag, Personligt

Oj, ja vet inte riktigt var jag ska börja!
Sedan drygt en vecka tillbaka hade jag och min mor bestämt att vi skulle köra till Danmark för att ordna lite ärende, hämta saker mm. I torsdags var det äntligen dags och vi begav oss iväg tidigt på morgonen då jag skulle kolla däcken på min pärla innan vi gick till sjöss.

Vi hade en lång färd framför oss i bilen då vi styrde kosan mot Slagelse och vårt första stopp. Efter att ha ordnat lite så bestämde vi oss för att se oss omkring. Vi körde en liten bit ut på landet för att kolla in hamnen och havet. När vi hade kört ett par kilometer såg vi ett välkänt ortsnamn och bestämde oss för att köra dit och överraska en efterlängtad vän. Snabbt letade jag upp adressen till den lilla butiken, det började pirra i kroppen. Tänk att det har gått 5år sen vi sågs sist och nu äntligen var det dags igen.

När bilen svängde in på gatan trodde jag att hjärtat skulle hoppa ur bröstkorgen som det slog. Jag gick in i butiken och hör någon hälsa ifrån det bakre rummet. Jag svarade lite tyst för att inte avslöja mig innan vi sågs. Ner om trappan kommer hon och glädjen var total. En obetalbar min och totalt chockad vän står och tittar. Minen sade: " Händer verkligen detta?" Det utbyttes med glädje, massvis av kramar och självklart tårar.

Det kändes precis som om det bara var i förra veckan vi träffades, men tiden springer iväg. Vi satte oss prata o kramas ännu mer. Det tog ett bra tag för chocken och släppa, om den ens hade släppt när vi skulle köra hem för dagen. Så underbart vackert var där med, riktigt semesterparadis och jag ville verkligen inte hem. Jag ville bara stanna, ladda batterierna och bara känns lugn och ro. Får ta o övertala mannen om att åka dit, kändes nästan idylliskt.


​Tyvärr blev träffen alldeles för kort då vi hade mer ärende att ordna med innan vi skulle köra tillbaka till Sverige, men ack så kul vi hade. Du är verkligen saknad vännen, och nu ska det verkligen inte få gå fem år innan vi ses igen. Som tur är så kommer du redan till hösten, och jag längtar verkligen dit. 

När bilen rullade ifrån Skælskør så kom tårarna igen, jag som inte brukar fälla tårar för något sådant men det var verkligen lyckat och lyckan var total. 

Likes

Comments

View tracker

Postad i: En vardag med Diabetes, Tankar & Åsikter

Att vara kroniskt sjuk är ett heltidsjobb, som aldrig tar slut och som du aldrig kan ta semester ifrån!


19år har passerat sedan jag fick min diagnos. Endast 8år gammal, spenderade jag fyra långa veckor på sjukhus för att lära mig leva med nålar, sprutor, och blodsockerkontroller för resten av mitt liv. Inte varje barns dröm direkt.
Är det någons dröm?

När jag kom tillbaka till skolan, kände jag mig som en apa i bur. Jag var ett studie-objekt. Fröken hade skrivit en lista där klasskamraterna fick skriva sitt namn, så att vi visste vems tur i ordningen det var att följa med mig till toaletten och se mig ta min spruta. De första tre gångerna var de roligt, det var ju lite uppmärksamhet. Men efter det kändes de bara fruktansvärt förnedrande.

På den tiden (enligt mig) visste folket så lite om diabetes. Kompisarna trodde att man var halvt döende om man fick i sig minsta lilla socker.

- Ska du verkligen äta det där?
- Tåler du det?
- Blir du inte jättesjuk om du äter socker?

Även om kunskapen om diabetes blivit bättre idag så vet folk ändå för lite. Det är så mkt mer än att låta bli/dra ner på sockret, äta rätt och motionera. Jag har sagt många gånger att jag var glad för att jag fick diabetes, då fick jag även möjligheten att lära mig och äta rätt. Men där var ingen vid den tidspunkten som berättade om alla nackdelarna.

Att allting kräver planering, att man ska ha så fasta rutiner som möjligt, alltid något ätbart med sig om känningen är framme, alla mediciner med tillbehör, extra utrustning om något skulle gå sönder. Att man vaknar på natten av ett blodsocker som befinner sig nere i fotknölarna o knappt kan stå på benen, att man sen dagen efter en sådan natt med känningar knappt fungerar som människa, för att sedan dagen efter den jobbiga natten ha en jobbig dag med högt blodsocker istället (rekyl) då både du och din kropp försökt göra något åt nattens känningar.

Hur kroppen tar stryk av ett pendlande blodsocker pga dess olika anledningar?
VAR FANNS DEN INFORMATIONEN?

Jag vet inte hur många nätter jag har vaknat av att jag fryser, avdomnad från näsan och neråt i ansiktet, skakat, full av oro för att så snabbt som möjligt luska ut hur jag ska ta mig ut i köket utan skador? Och detta är bara för dessa jädra känningarnas skull.

När maten väl är nere tar de inte lång tid innan jag skakar o fryser frenetiskt. Jag skakar o fryser som de inte fanns en morgondag. Allt blodet har ju rusat iväg till magen för att arbeta där och hjälpa till med att höja blodsockret. Dagen efter är man som en bakfull o halvklubbad säl. Ingen hastighet i någonting man gör.

Det är jobbigt med diabetes, det kan man inte sticka under stolen med. Både fysiskt och psykiskt. Vissa har det lättare, men för en del kan det vara riktigt jobbigt. Som liten hade jag mer än diabetesen och tänka på. Min sjukhus-journal är nog fan lika tjock som den svenska lag-boken.
Jag är mer eller mindre uppvuxen på sjukhuset, det var där jag tog min första steg. Ärligt talat vill jag inte veta hur mycket tid av mitt liv som jag har spenderat på ett sjukhus. Bara tanken gör mig ärligt talat mörkrädd.

Det finns perioder i livet då allt känns toppen, ingenting kan stoppa en eller gå fel, men visst fanns det perioder som var raka motsatsen. Man bokstavligt talat hatade att vara sjuk, känna sig så låst med allt som hörde till att man kunde göra precis vad som helst för att slippa det. Vilket tyvärr ledde till att man fick spendera mer tid på sjukhuset än innan, vilket gjorde att man mådde ännu sämre. Diabetes är en sjukdom som man får försöka lära sig leva med, vare sig man vill eller ej. Man kommer alltid att ha toppar och dalar. Vi är inte mer än människor, inget kommer alltid fungera felfritt.


Att vara kroniskt sjuk är ett heltidsjobb, som aldrig tar slut och som du aldrig kan ta semester ifrån! 

Likes

Comments

Postad i: Min Vardag, iPhone

Påskafton är kommen så det är hög tid att önska er alla en riktigt Glad Påsk! Min påskafton tillbringas med min andra hälft och hans familj. Dock kommer vi inte att äta påskmat utan det blir årets första grillning för oss. Lika gott det, iaf i mina ögon som knappt äter något på påskbordet.

Självklart kommer Rullatortarzan också vara med o fira, ska försöka snappa ihopa några fina bilder på honom. Kanske ska påskpynta han med? Haha det återstår o se!!


Nej, nu kallar duschen innan avfärd!
Ha en fortsatt trevlig afton på er 🐥

Likes

Comments

Postad i: Kärleken <3
Tack för dessa 5år!

Tänk att 5år redan har passerat sedan vi du och jag blev vi. Ända sedan vi träffades första gången den där ljumna tisdagskvällen på Casablanca. Vi tittade på varsitt håll, jag ut på köpcentret och du på tv:n där det visades fotboll. Så otroligt nervösa vi var. Jag undrade var du skulle lura iväg mig under vår promenad, du kunde ju vara någon som du inte utgett dig för att vara. Kvällen avslutades med världens leende och du lade "felleben" på mig och jag fick en såndär filmkyss. Sånt som inte sker i verkligheten.

Vi har gått igenom mycket under våra 5år, men inget jag ångrar. Du har visat mig mycket här i livet och vice versa vilket jag är otroligt tacksam för. Jag älskar dig för den du är och för att du är min. Tack för dessa åren, och jag ser fram emot alla år och allt vi har kvar att uppleva ihop. Jag älskar dig

Likes

Comments

Postad i: Min Vardag, En vardag med Diabetes

Då var man åter igen uppkopplad på det nya nätet! Denna gången är det en ny blodsockermätare. Freestyle Libre! En mätare som gör att man slipper sticka sig i fingrarna vid blodsockerkontroll, utan man bara scannar den vita sensorn. Efter mina 19år som diabetiker o i snitt 6-8 blodsocker om dagen är mina stackars fingertoppar ganska sönderstuckna. Jag har varit uppkopplad sedan igår morse o än så länge är jag nöjd. Mkt enklare än jag trodde!


Vi har även skaffat ny bil! Ett välbehövligt köp vill jag säga. Nu har vi plats att lasta vår fisk och att vi kan sitta fler än två stycken i bilen. Något större bil, fler pigga hästar men mycket mer glädje! Även en bil som kommer hänga med flera år fram över!

Välkommen till familjen Olof

Likes

Comments