I morgon är det äntligen dags för snitt, imorgon kommer vi få träffa våra tvillingar och ändå vågar jag inte riktigt tro det än.

Jag har tänkt väldigt mycket på vår ängel de senaste dagarna. Som igår på ctg-kontrollen, då rörde sig tvillingarna jättemycket, alltså jättemycket. Så mycket har jag aldrig upplevt de röra sig förut och precis så var det med vår ängel. Jag kände henne jättemycket en dag och dagen efter, dagarna efter var det tyst och stilla och då trodde/tänkte jag att hon hade vänt på sig så det var därför jag inte kände henne. Man ska aldrig tro. Känner man inte bebisen så ska man in! Bättre att kolla en gång för mycket. Det har vi lärt oss nu och det är ett misstag jag kommer få leva med resten av mitt liv. Jag kände inte vår dotter och jag tog för givet att allt var bra och jag har aldrig haft så fel.

Imorgon är det som sagt dags och jag känner nästan helan tiden efter rörelser i magen. Ctgn i morse såg fin ut men ändå är jag så himla orolig över att det ska hända tvillingarna någonting de sista timmarna de är i min mage. Ikväll ska jag få duscha med descutan och bädda rent i sängen och imorgon bitti ska vi bort till förlossningen för den sista duschen och förberedelser inför op. Jag hoppas att jag kan slappna av lite grann och får sova i natt.

Föräldrar blir vi ju hursom men jag önskar så att det blir till två levande barn den här gången ❤

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Idag "firar" vi en månad på sjukhus. En hel månad extra har tvillingarna fått i min mage 💕. Fantastiskt egentligen, att det gick att stanna upp värkarna så pass mycket. Nu har jag nästan ingen livmodertapp kvar men har inte börjat öppna mig än så vi hoppas att de håller sig så till nästa vecka, den 7e, då är det planerat snitt.

Som jag skrev i inläggen innan så är jag rädd för snittet, rädd för att inte ha kontroll och rädd för att det ska hända tvillingarna något i samband med snittet. Men ännu räddare är jag för att de ska dö i magen, att det ska bli som med vår ängladotter, att jag ska vakna en dag utan att känna några rörelser och att det ska vara försent för att rädda dom. Därför försöker jag tänka positivt nu på snittet, att tvillingarna får komma ut till personal och maskiner som kollar dom 24/7 istället för att vi gör ctg kontroller 2ggr/dag och att jag däremellan försöker känna rörelser och bara blir orolig och stressar upp mig när jag inte gör det.

Likes

Comments

I förmiddags och ikväll fick vi prata med två helt fantastiska bm och en uska nu på kvällen, de fixade och donade så min sjukskrivning är förlängd till snittdatumet (som är om en vecka.. ) Hon kollade upp nu på kvällen vem som opererar den dagen snittet blir och vilka bm som jobbar då. Hon själv gjorde bland annat det så det känns skönt! Vi fick muntlig och skriftlig information om snittet och hon tog sig tid att svara på våra frågor!

Doktorn som ska operera den dagen jobbar imorgon så bm fixade så vi ska få träffa honom imorgon också, om han har tid. Vi hoppas på det! Nu känns allt lite lugnare 💕

Likes

Comments


Igår bröt jag ihop igen, jag är så himla rädd för att något ska hända tvillingarna och sen är jag otroligt rädd för snittet. Doktorn här på det mindre sjukhuset säger att det inte är någon skillnad mellan att snitta tvåäggs-, monoamniotiska- eller monokoriotiska tvillingar. Han säger att det till och med är lättare att snitta monoamniotiska tvillingar eftersom det bara är en hinna att ta hål på. Dessutom så har ingen av doktorerna svarat oss på frågan om det finns någon doktor här som har vana av att snitta monoamniotiska tvillingar och det känns skit. Finns det inte någon doktor med vana säg nej då, undvik inte frågan.....

Det måste det ju vara skillnad på att snitta tvåäggs- resp monomonotvillingar? Våra tvillingar har ju delat moderkaka och fostersäck och därmed kan det ju vara knutar på navelsträngarna? Det måste ju vara en risk när man plockar ut den första tvillingen? Att navelsträngarna kan vara ihoptrasslade och dras åt när första tvillingen tas ut och det borde väl påverka den andra? Eller går det så fort när man snittas så det inte är någon risk?

Jag är orolig över alla förlossningskomplikationer som tjejerna kan drabbas av och jag är orolig över att de inte klarar sig i magen fram till snittet. Enda sedan jag kände första sparken har jag varit orolig över att inte känna fosterrörelser och de har inte blivit bättre nu, trots att vi gör ctg-kontroller två gånger om dagen. Jag orkar snart inte mer, jag känner att allt ansvar för att tvillingarna ska må bra ligger på mig. Jag måste äta bra, jag måste känna sparkar/rörelser hela tiden, jag får inte röra på mig för mycket (på grund av min 4mm långa livmodertapp) samtidigt som jag måste röra på mig så jag inte får blodproppar som kan fastna i moderkakan (?) Så hur mycket ska jag röra på mig?! Nu är det snart bara en vecka kvar till det planerade snittet och jag vet fortfarande inte om jag vill bli snittad här eller på det stora sjukhuset. Fördelen med att snittas här är att tvillingarna flrhoppningsvis slipper en flytt. Snittas vi på det stora sjukhuset så kommer nog garanterat tvillingarna behöva flyttas hit en vecka efter snittet och det känns skit att utsätta dom för det, samtidigt så känner jag mig mer trygg på det stora sjukhuset inför snittet. Där är de ju vana vid monoamniotiska tvillingar, jag vet inte hur jag vill göra och jag vet inte vad som blir bäst för tvillingarna, väljer jag det här sjukhuset OCH det händer tvillingarna något under snittet så kommer jag aldrig kunna förlåta mig själv....

Likes

Comments

Jag önskar jag fått höra dig gråta.

Jag önskar jag fått höra ditt skratt.

Och jag undrar hur du skulle se ut nu, skulle du ha pappas mörka ögon och mörka hår eller mitt blonda hår och blå ögon?

Jag undrar om du skulle kunnat krypa eller ställa dig upp, kanske skulle du till och med kunnat gå nu?

Jag undrar hur vårt liv sett ut om du fortfarande levde, hade jag varit gravid med dina syskon nu också?

Vi saknar dig varje dag vår ängladotter snart skulle du fyllt 1år 💕

Likes

Comments

Tre veckor på sjukhus idag. För tre veckor sedan fick jag och tvillingarna åka ambulans upp till det stora sjukhuset och min man fick åka efter med egen bil.

I tre veckor har vi lyckats hålla tvillingarna kvar i magen och vi är nu 30+1 fullgångna veckor. Livmodertappen har dock minskat ännu mer och är nu 6-7mm lång och jag är orolig över snittet, eller vem som ska göra det framförallt. Vi skulle fått prata med en dr om det idag men hon var sjuk. Istället kommer vi få prata med den dr vi inte har något som helst förtroende för imorgon och det känns INTE bra. Jag vill ha en dr jag känner mig trygg med, som är påläst om vår situation och inte bara snackar. Helst skulle jag vilja ha en dr som är van vid monoamniotiska tvillingar och det vet jag att de var/är på det stora sjukhuset. Men vårt landsting vägrar betala neovården som tvillingarna kommer behöva efter snittet så då blir det transport hit av tvillingarna efter snittet och det känns sådär att behöva utsätta dom för det. Just nu är jag väldigt splittrad i hur vi ska göra..

Likes

Comments


Enda sedan vi fick veta att vi väntade monomono tvillingar (monokoriotiska och monoamniotiska) så har jag varit rädd för kejsarsnittet. Jag har varit rädd för att jag inte kommer någon som helst kontroll över situationen. Jag kommer få en spruta i min ryggrad (vilket jag är jätterädd för då jag har lämnar ryggmärgsprov innan och det var bland det bästa jag har varit med om). Jag kommer få ligga som Jesus på korset och inte känna mina ben eller underkropp, jag kommer känna hur min bortdomnade kropp rycks fram och tillbaka när de sliter upp magen för att få ut tvillingarna. Sen kommer jag lyssna, lyssna efter skriken. Om det nu kommer något skrik...

Precis när jag börjat vänja mig och känna mig något sånär trygg vid tanken att snittas och vi fått hälsa på på det stora sjukhuset där snittet var planerat, så blir vi flyttade till ett mindre sjukhus. Ett sjukhus som ligger längre bort hemifrån, som inte tar emot besök de första veckorna på neonatalen och som vi inte har några bra erfarenheter ifrån.

Tanken på att bli snittad här har gjort mig livrädd, livrädd för tvillingarnas skull, livrädd för komplikationer efter snittet och rädd för jag inte har en aning om vem som ska snittas mig. Här "känner" vi ingen. Jag har bara fått förtroende för en doktor här (på förlossningen) och han jobbar inte riktigt bara här verkar det som. De andra två doktorerna som vi har träffat under den här veckan får då inte sätta någon kniv i mig! 

Jag hoppas verkligen att vi får träffa någon/ett par doktorer till som vi känner oss trygga med. Vidare så har vi bara fått förtroende för ett par barnmorskor. Personalen här doktorer och barnmorskor (inte alla barnmorskor men merparten och nattpersonalen har vi nästan inte träffat så det gäller inte dom) har hela tiden ifrågasatt varför vi valt det stora sjukhuset för snittet och inte det här mindre sjukhuset och det känns som om de hela tiden har taggarna utåt. Med viss personal har jag inte ens vågat ringa på klockan. En barnmorska backade till och med ut ur rummet när mina tårar började rinna och henne tyckte vi om, tills då, då sjönk hon.

Neo-doktorn vi har fått prata med vekar jättebra! Han har tagit sig tid och här kommit ner och pratat med oss tre dagar i streck. Men han jobbar ju så klart bara på timmar och ska vara ledig nu fram till andra veckan i december. Så nu hoppas vi att tvillingarna håller sig i magen till dess och att vi får träffa doktorer och fler barnmorskor/undersköterskor som vi kan få förtroende för och att vi kan få en vårdplan. Då kanske jag känner mig något sånär trygg i att snittas här. 

Likes

Comments


Vi ligger kvar på det mindre sjukhuset och vi ligger kvar på förlossningen. I ett rum utan ventilation och med dammråttor på garderober, lampor och hyllor. Igår började jag få allergi så då skulle de städa och byta sängkläder. De torkade av garderoberna men inte lampor och alla hyllkanter..... Hon bytte lakan men inte täcken så i natt har jag vaknat igen av att det kliar. Blir galen på riktigt snart tror jag.

När vi sedan berättade för personalen om hur vi känner för att ligga här så gav de som förslag att vi skulle kanske kunna bli flyttade till bb, bb som om det skulle vara bättre och slippa höra barnskrik? Det enda vi slipper då är ju födande mammors skrik. Vi kommer ju få höra ännu fler barn skrika då. Hur tänker dom??

Idag när jag skulle gå ut och duscha skrek en blivande mamma återigen på sitt förlossningsrum och när vi gick ut för att hämta mat en liten stund senare grät en bebis till. Jag vill inte gå ut utanför det här kvslsterrummet, jag är rädd för att bryta ihop och för att ändra patienter ska se mig gråta. Jag vill verkligen inte vara kvar här.


Likes

Comments


På det här mindre sjukhuset får vi ligga på förlossningen. Vilket betyder att vi hela tiden, dygnet runt hör mammor som föder barn, det är ju inte direkt ljudisolerat här. Barnskrik och mammaskrik kan vi både vakna av mitt i natten och få höra på dagarna, det är stressande och jag påminns varje gång om förlossningen vi hade med vår ängel och vi fick inte höra något skrik efter vår förlossning, jag är så himla orolig över våra tvillingar.

Men nu vill jag bara hem.

Likes

Comments


Idag har vi besökt neonatalen på det här lite mindre sjukhuset och vi vill tillbaka till det stora sjukhuset. På det stora sjukhuset hade vi förtroende för all personal i princip, här har vi förtroende hittills av en dr och ett par bm. Vi har visserligen inte träffat så himla många nu över helgen men ändå. Lokalerna är betydligt fräschare på det större sjukhuset, personalen är positiv och väldigt kunnig. Plus att de kan ta prematura bebisar ännu tidigare. På det stora sjukhuset tyckte de att våra tvillingar var "stora " här tycker dom att de är väldigt små. Och det känns inte så tryggt att höra personalen säga så.

Vi fick byta rum i dag och på toaletten (som är ute i korridoren) är det ett dammlager överallt, på kranar, pappershållaren hyllor, toalett överallt. Hygien är väl viktigt på sjukhus? Eller? Dessutom är det blod på en duschstol på toaletten. Usch, jag vill bara tillbaka till det stora sjukhuset, som jag skrev innan, helst igår.

Likes

Comments