View tracker

Idag är det ett år sen första ultraljudet då vi fick besked som jag redan visste vad de innebar. Beked som skulle ge läkarna bråttom med vidare utredning för att kunna ge mig rådet som jag redan visste att jag var tvungen att fatta. Man kan leva på hoppet men i vecka 21 utan fostervatten och urinproduktion så var det inte svårt för mig att lista ut vart detta skulle leda.

Om ett par dagar skulle jag vara tvungen att sätta min signatur på ett papper där det stod att jag ÖNSKAR att avbryta min graviditet. I helvete heller att jag önskade! Jag önskade ett mirakel, en rättvisare värld. En värld där bebisar inte dör, varken i magen eller någon annan gång. Vår älskade Wilya som skulle bli vår regnbåge. Vårt hopp och vår färg mitt i den gråa stormen. Vår ljusning i vardagen. Istället blev det ännu en sådan enorm sorg! En smärta som jag fortfarande kan känna.

Snart fyller hon år vår lilla tjej, vår minsta. Vår femte familjemedlem. Ibland så känns allt så meningslöst. Allt är meningslöst. Det fanns ingen mening i det som hände och jag hatar att behöva leva i detta efterliv. Allt är uppdelat i ett före och ett efter. Jag gav mig aldrig riktigt chansen att falla sådär pladask som jag gjorde med Meya,. Även om jag hade svårt att gå upp ur sängen så var det som att det inte var Wilya jag sörjde, för det tillät jag inte. Jag sörjde att magen var tom och att vi skulle behöva börja om från början.

Jag började nästan maniskt jobba för den där första IVFen. Det var min räddning. Jag är glad att jag inte gav upp. Att både jag och Frans var så överens om att fortsätta jobba för det enda vi ville. Att Siri skulle få bli storasyster. Det är redan december igen. December på ett händelserikt år. Jag kan inte säga att det varit vårat år, men det har varit en liten ljusning om man jämför med mardrömsåret 2015. Jag försöker så gott jag kan att inte bli bitter. Föröker att fortsätta planera för framtiden.

Vi vet att vi inte är färdiga med barn. Vi vet att vår stora familj kommer att bli ännu större. Och våra barn har alltid två små skyddsänglar bland molnen. Två systrar som jag är så oerhört glad att jag fick chansen att bära. Men så oerhört sorgsen att jag var tvungen att säga hejdå till.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Öppnade just min gravidapp.
Alla bra magkänslor är som bortflugna. 21+5. Nu är det för sent! Går det åt helvete nu så kan vi bara vänta ut detta!
Visar sig bebis i magen vara sjuk så står vi helt maktlösa. Klumpen i magen som jag inte känt av så mycket alls de senaste dagarna blev plötsligt större än någonsin och det blev plötsligt svårt att andas.
Det är snart 4 veckor sedan vi såg bebis och vad som helst kan ha hänt på de veckorna. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Luften känns helt syrefattig och pulsen ligger en bra bir över 120 slag i minuten och känns som att hjärtat helt är påväg upp i halsen.
Jag får flashbacks från när vi fick beskeden igen och det gör så ont att tårarna bränner. Och jag har svårt att svälja ner saliven ens.
Snälla, snälla, snälla lilla vän, var frisk! Vi måste få en chans att lära känna dig!

Likes

Comments

View tracker

Idag har jag vabbat Siri. Hon hade en konstig feberatttack natten till idag men inte så mycket som ett spår av sjukdom idag.
Pigg  som en lärka har hon skojat och dansat runt. Vi har bakat saffransbullar och lussekatter och tokat oss hela dagen.

Efter läggdags tog jag och Frans tag i att packa upp alla babyboxar och fixade lite med skötbordet. Vi påbörjade tillochmed en BB väska såhär 15 veckor i förväg. Vi har gått igenom alla blöjorna och bör nu ha så vi klarar hela första bebisperioden. Drygt 20 blöjor i minsta storlekarna!

Vi beställde tapeten till banrummet också. Vi har så många projekt att ta tag i innan bebis kommer. För att fåordning påena stället måste vi först fixa på ett annat i en jäkla kedjereaktion. Men vi har åtminstone på det klara vad vi behöver engagera oss i så vi hoppas att tiden räcker till bara.

De två första projekten är nu badrum och tvättstuga. För att på så vis kunna flytta allt som vi helt enkelt bara slängt in i barnrummet som förvaring de senaste åren.

Sen behöver vi en finsnickare att bygga en hylla i köket. Vi har just nu ett hål mellan kylen och övriga skåp på drygt 30 cm. Där vill vi kunna få ordning med hylla och då kan vi få bort alla bebisskålar, flaskor och bröstpumpar från barnrum till kök. Och lite omorganisation i köksskåpen.

Nu är.det sova och imorgon får jag jobba hårt för att komma ikapp med dagens missade arbete. Sen svänger jag in på ikea och köper en ny byrå till förvaring av alla mina tyger.

Likes

Comments

Idag har varit en riktigt slapp dag för mig. Har inte tagit mig ut alls och följde inte med till badhuset på förmiddagen.
Suttit i soffan och slösurfat mest hela dagen.
Frans jobbar på Liseberg idag och jag sitter hemma och bränner inkomstern på inredning till rummet.
Jag blev faktiskt riktigt peppad på att få göra iordning bebisrummet. Hittade en hel del på Jollyroom som jag klickade hem.
Saker som kommer passa fint med tapeten.
Vi tänker lugnt och dämpat och androgynt. Hur man ska lyckas gönma undan hysteriskt skrikiga babygym och babyleksaker i klara blåa, röda, gula och gröna färgerfår bli ett senare problem.
Nu sitter jag här med den romantiska drömen i huvudet och det kommer bli så fint!

Likes

Comments

Idag mätte vi väggen inne på bebisrummet. Vi har tittat på tapet ett tag och bestämt oss för att beställa en tapet från England. Vi vill skapa ett lite romantiskt rum och verkligen få det fint där inne.
Tapettillverkaren heter littlehands och deras tapeter är helt magiska!
När vi (läs jag) hittade dom så dög ingenting annat!
De kostar ju en del men ned tanke på att vi inte har några andra utgifter denna graviditet än att köpa lite mer tygblöjor och att jag köpt ett extra andningslarm så rummet helt enkelt kosta.

Likes

Comments

Vi längtar ihjäl oss efter dig lillskit!

Håll dig frisk och stark och så ses vi om 16 veckor <3

Likes

Comments

Igår på dagen kände jag hur min magkänsla var helt åt helvete. Paniken låg liksom i halsen och jag ville bara fulgråta så tårarna spruta. På förmiddagen rörde sig magen precis som vanligt, frenetiskt och så gott som oavbrutet. Trots det kände jag mig orolig.
Men efter lunch så slutade jag känna och paniken blev såklart bara starkare och starkare. Vi Ringde förlossningskoordinatorn och hon sa att i min vecka så funkar intte CTG utan man behöver göra ett ultraljud.
Vi var redan på väg mot östra innan jag ringde så vi hann precis till antenatal innan stängning.

Väl där tog hon bara fram doptonen och det tog ungefär en evighets evighet för henne att hitta hjärtljuden. Hon hittade navelsträngen tillslut men det lugnade inte något nämnvärt när hon fortsatte leta efter hjärtat.

Tillslut efter si sådär 10 minuters letande gav hon upp och skulle hämta sin kollega.
Jag hör kollegan säga "men gör ett ultraljud då". Men det ville hon absolut inte bjussa på utan tvåan fick komma och lyssna först. Denna gånen tog det inte alls lika lång tid men nog så att man hann käna paniken innan hon hittade det där galloperande hjärtslagen. Tårarna sprutade och de var nöjda så, allt lät bra.
Nu i efterhand är jag förbannad att de inte gjorde något ultraljud, enligt socialstyrelsens nya riktlinjer så skall alla som söker för minskade fosterrörelser undersökas med ultraljud. Det kändes som dom bara ville bli av med mig och varför utsätta en för den paniken som det innebar att ligga där i tio minuter utan hjärtljud medans hon letade.
Med ett ultraljud hade vi sluppit den stressen.

Idag är det fullt liv och rörelse igen men om bebis får för sig att skrämmas såhär i framtiden så går jag inte utan ultraljud!

Likes

Comments

20+5 imorgon, jag börjar känna av alla småkrämpor nu! Lite ont i en höft, magen är stor och jag känner mig framtung. Jag får en konstig håll i nedre delen av magen bara jag gått några meter och idag fick jag känna av hur jag får sota om jag får för mig att lyfta Siri igen. Ingen hit, ont mest överallt efter det lyftet som bara varade någon minut.

Siri sover med kusinerna hos farmor och farfar idag och jag och Frans har tittat ikapp på så mycket bättre. Och tagit kort på magen spontant sådär.

Den växer verkligen explosionsartat nu, magen. Vikten står still på +/-0 nu vilket känns så skönt. Men egentligen har jag ju gått upp 6 eftersom jag gick ner dom i början.

Och nu blir det nakenchock! jag har inte världens vackraste gravidmage men där inne ligger vår 4a! Vårt lilla IVF mirakel! Alla bristningar och valkar, de har jag skaffat mig på vägen hit och jag skäms inte för en enda av dom. titta eller blunda, det väljer du helt själv.

  • 3720 readers

Likes

Comments

Ja, nej kanske har inte alla riktigt perspektiv, det är jag ju fullt medveten om men någon jävla måtta får det väll ändå finnas.


Blev inbjuden till en grupp på facebook. En insamling. En stackars liten flicka, och en mamma som nu får uppleva sin västa mardröm!t Att se sitt barn så ledset, en ponny som blev sjuk och nu är det dyrt.

Är det en mammas värsta mardröm att se sitt barn ledset? Givetvis önskar jag ingen att förlora sina djur. Det är en jätte sorg men hur i hela världen kan detta vara det värsta som kan hända en mamma? Hur kan man uttrycka sig så? "Ingen förtjänar att gå igenom sånna här saker"

Nej man ska inte jämföra sorg, ens lidande kan inte jämföras med någon annans och visst hoppas jag att hästen klarar sig men när någon sedan tycker det är passande att bjuda in mig till gruppen, tack men det blev nog lite fel det där va?

Och jag vet hur det är att förlora högt älskade djur. Men nej det är inte min värsta mardröm, jag vet saker som gör mkt ondare än så!

  • 4285 readers

Likes

Comments

Sov så oroligt i natt. Vaknade mest helatiden och tog evigheter att komma till ro. Oron gnagde av någon anledning och jag låg och grubblade. Inte så gynnsamma sovförhållanden.

Vid tre kröp jag nära Frans och la huvudet mot hans bröst, är det något som är tryggt, lugnande och rogivande så är det närheten, värmen och det rytmiska dunkande från hans hjärta. Frans sov djupt men i sömnen la han båda armarna om mig och gav mig en kram som fick varje litet uns av oro att bara rinna ur kroppen rakt ner i madrassen. Som att han kände, han höll mig så nära en liten stund innan han sen slappnade av och snarkade vidare. Är inte det kärlek så vet jag inte vad som är det. Till och med i sömnen så har han den där förmågan att veta vad jag behöver och att lugna mig! Att sova i den där famnen är bara det bästa!

Nu är det helg och vi ska bara njuta av familjen i helgen. Imorgon har Siri dansavslutning och uppvisning. Underbart att se hur stolt hon är när hon visar allt de lärt sig och hennes entusiasm.

Så fyller jag år, vi får se om vi hittar på något.

Igår gjorde vi något sjukt ovant. Vi julpyntade, Siri har tjatat i veckor. Vi brukar pabikpynta någon gång runt typ 20e december Nu är det pyntat innan min födelsedag ens. Men vad gör man inte. Får se när. det riktiga julstöket börjar med knäckkok och bullbak.

Bjussar på rn sommar bild igen! Oj vad jag längtar till sommaren!

Likes

Comments