Litet V i magen gör precis som hen ska. Växer exakt på sin kurva!

6% över vilket känns fantastiskt. En helt lagom liten bebis med andra ord och jag pustar ut ännu en gång! Läkaren bekräftar det som jag sagt helatiden, En VÄLDIGT aktiv bebis! Ganska irriterad på ultraljudspromben och läkaren fick plocka fram sin envisaste sida för att få några mått alls på virvelvinden där inne!

Denna lilla människan som jag bär på är en del av familjen nu. Siri har börjat pussa godnatt varje kväll, det ska vara puss och kram och mugga-mugga i en oändlighet. Hon pussar på magen flera gånger varje dag och längtar något enormt nu. Det känns så bra att bebis får ta plats nu, jag tror vi alla är inställda på att vi äntligen ska få med oss vårt mirakel hem. Att vi äntligen skall få spänna fast liten i bilbarnstolen, Den tomma vagnen som senast bar en ängel längs grusvägen skall få rulla en varm och rosig, en gnyendes liten familjemedlem.

Vägen hit har inte varit lätt, men nu är vi här, trimester 3, 200 dagar avklarade av denna graviditeten idag. 80 dagar till fullgången, men om 80 dagar har vi vår liten i famnen, jag blir tårögd när jag tänker på det. Jag ska få hålla en liten i famnen, vår liten...

Tiden kan inte gå fort nog!

Sköthörnan blev färdig igår och bitarna faller mer och mer på plats. Alla bebiskläder är tvättade och invikta, blöjorna är tvättade och rummet är beboligt.

Visst har vi några projekt kvar men det mesta är liksom redo nu, helt ångestbefriat skriver jag det. Vi väntar med glädje nu, oro såklart men vi vet att det ska gå bra!

Likes

Comments

Likes

Comments

Ett år sen, igen..

Det är ju alltid ett år sen, med två små änglar är datumen som gör extra ont ganska många i antal.

Idag är det ett år sen jag fattade beslutet att inte åka med till sjukhuset och bädda ner Wilya i kistan med Frans. Istället fick han stödet från sin mamma, jag har aldrig ångrat mig men visst önskar jag att jag hade kunnat. Men jag kunde inte.

Jag har nu för första gången sett bilder på hur hon såg ut. Har tidigare inte velat se, idag tog jag modet till mig. Jag känner fortfarande hur otillräcklig jag var då. Hur jag inte kunde finnas där för Wilya som jag velat och ännu mindre för Frans. Att klara att gå ur sängen var liksom nog bara det, med hjälp från Frans såklart. Jag var dränerad.

Jag har kommit så långt nu och efter att ha sett bilderna så vet jag ännu mer hur rätt det var. Jag hade aldrig fixat det då. Knappt igenkänbar. Jag tänker inte titta på de bilderna igen. Jag har så fina bilder av vår lilla skrålla och tänker fokusera på dom. Men nu har jag tittat på dom. Ett stort steg. Någon slags bearbetning.

Den lilla, lilla kistan. Det är helt sjukt att det finns kistor i mindre storlek än den vi hade för Meya. Tänk att vi två gånger behövt välja kistor för våra barn.

Det tänker jag ALDRIG tvingas göra igen. Men visst lever man med rädslan varje dag. Livet är så skört och på en kort sekund så kan allt vändas upp och ner.

Idag är det extra tungt igen. En liten tår rinner och jag tänker låta den rinna, för idag behövs den. Idag behöver jag få sörja, sörja det som aldrig fick lov att bli. Mina barn och drömmarna om framtiden som krossades.

Imorgon ska jag le igen, klappa på magen och fortsätta bygga på de drömmar som vi har äran att få skapa nu. Framtiden som inte var så självklar för oss att vi skulle nå. Men nu är vi så nära. Och jag tänker inte tro att den skall tas ifrån oss igen.

Likes

Comments

Jag var hemma med migrän igår (som vanligt) men efter att ha sovit några timmar på förmiddagen och efter att kroppen gjort sig av med lite magsaft så mådde jag helt okej mitt på dagen.
Kände mig inte ens särskillt slö som jag brukar efter migrän utan mådde helt okej. Skall gå ner till köket, är ensam hemma, telefonnen har jag inte på mig och jag vet inte om jag liksom tappade takten av att jag fick kliva över Lasse som låg på ett av trappstegen men rätt vad det var så bara föll jag.

Om jag slog en eller två kullerbyttor ner inna jag landade på hallgolvet vet jag inte men jag vet att jag fick total panik.. BEBISEN! Ont överallt och jag tänkte att jag har nog brutit varenda ben i hela kroppen. Vågade inte röra en fena. Kände efter om jag hade ont i magen, Nej magen hade fan klarat sig. Ont överallt men insåg ganska snart at nej inget var brutet och idag har jag två blåmärken som resultat av fallet men inget mer. Ett på ena skinkan och ett på vä underarm. Thats it! Jag hade sån jävla tur. Blir fortfarande skakis när jag tänker på det. Tänk om något hade hänt på riktigt. Tänk om jag hade gjort illa bebisen eller brutit mig rejält.

Idag är jag öm men glad att det gick så ofattbart bra. Man har väll inte två skyddänglar böand molnen för intet!

Idag tar jag med glädje avsked av vecka 28 och välkomnar imorgon vecka 29!
Vi fick hem en ny taklampa igår, den fick åka upp. Nu skall vi hitta någon fin bokhylla, en lagom matta, få upp tavlorna på väggarna och sen börjar rummet närma sig något som närmast kan jämföras med färdigt. Lite läskigt. Vi är färdiga för bebis, igen!
Kom igen nu tiden, keep it going!

Och litet V, du kämpar på där inne så ses vi snart.! Mindre än 10 veckor kvar!

Likes

Comments

Alltså det är katastrof vad trött jag är nu.

Igår somnade jag för natten vid åtta, natten innan det låg jag och kliade mig i händerna precis hela natten. Har försökt få tag på min barnmorska hela dagen idag. Ingen annan på MVC kan tydligen säga, men absolut fasta inatt och kom in imorgon bitti och lämna ditt gallsyreprov. De säger att hon ringer upp under dagen men nu börjar jag fettvivla på att det blir något samtal alls idag.

Jag tror inte att det är gallsyra denna gången, eller jag hoppas ju inte det. Dessutom blir det som små knottror när jag kliar vilket inte är typiskt för just höga gallsyror. Men samtidigt så hade jag hepatos med Meya vilket ökar risken för mig med typ tusen och klåda i handflatorna är ju inte sådär jätte vanligt annars heller.

Jaja, jag sover som en kratta, drömmer massa och vaknar flera gånger per natt, känner mig blek och går omkring som en zoombie mest hela tiden nu känns det som.

Järnvärdet är ju inte sådär fantastiskt mycket att hurra för heller och det bidrar ju det med såklart.

Snart kommer Frans och hämtar mig, då blir det en tupplur i bilen på vägen hem. Middag skall lagas men sen lär jag däcka igen. Det får hemskt gärna bli mars typ nu, typ igår!

Tiden går så extremt långsamt just nu, jag hinner öppna bravidappen ungefär 20 gånger varje dag tror jag.

Mina dagar just nu!!

kl 07:00 öppnar bebis appen

appen: 69%

Jag: mutter mutter

kl 07:35 öppnar bebis appen
appen: 69%
Jag: mutter mutter

kl 08:00 öppnar bebis appen
appen: FORTFARANDE 69%
Jag: meh åååhhhh mutter mutter

kl 09:30 öppnar bebis appen
appen: 69% denna gången också ja
Jag: mutter mutter

kl 10:15 öppnar bebis appen
appen: 69% hur många gånger du än kommer öppna upp denna jävla app idag!
Jag: MEN LÄGG AAAAAV

kl 11:00 öppnar bebis appen
appen: 69%
Jag: HUR KAN TIDEN GÅ SÅ LÅNGSAMT?

Men i bebisrum är det bara inredning kvar, så ska bebiskläderna tvättas och sen kan hen få komma, faktiskt så skulle hen gärna få vara fullgången redan nu, har inte als ett behov av att vänta två månader till. Men någon har ju bästämt att en graviditet ska vara 9 månader. Ibland tycker jag man borde få dispans.
Snark!

Likes

Comments

Då var det ny vecka!
Vecka 28 är här och nu kan liten knappast gömma sig där inne något mer. Frans klagar på att sängen lämnar en grop att falla ner i efter magen som börjar bli rejält tung.

Nu är det 10 veckor kvar, ett sommarlov, sen ska vi se till att liten kommer ut välbehållen.

Bebis sparkar på som en vilde dag som natt och det känns så tryggt att upprepat få en bekräftelse att allt är bra.

Bebisens rum är snart färdig och igår beställde vi en liten kista för förvaring av leksaker, en ny lampa, någon liten boklist och annat fint. Nu får tiden gärna börja gå lite snabbare dock! Det har som saktat in och det sniglar sig fram nu.

Likes

Comments

Jag har just sovit en stund. Sov hemskt inatt så skönt att Frans ser till att jag får mig en lur på dagen.
Sover för det mesta skit på nätterna nu men jag klagar inte. Jag har ju Frans.

När vi hämtade Siri på dagis frågade jag vad hon ville äta till middag. Siri gillar soppa! Igår åt vi spenatsoppa och siri utbrast att det nog var det godaste hon visste. Idag skriker hon med entusiasm rakt ut "broccoli soppa"! Alldeles glittrig i blicken! Siri ville verkligen ha broccolisoppa.

Nu ligger jag här nyvaken i sängen och känner lukten av middag som tillagas. Frans har efter åtta år helt plötsligt börjat laga mat med glädje, letat egna recept och pular på i köket. Idag är tredje gången denna veckan som han tar saken i egna händer och lagar mat. Och utan tusen frågor. Jag gillart!

Så nu ska jag gå upp, ta mig ner för trappan och ge honom en stor kram och ett handtag.

Och jo, bebis mår bra såklart. Alla kontroller såg bra ut hos barnmorskan och hen sparkar på som en vilde dag som natt. Renoveringstapeten kom idag så förhoppningsvis får vi upp den innan läggdags så kan vi måla helt färdigt imorgon!

Likes

Comments

Japp idag fick vi målat lite till! När siri hoppat i kojs drog vi fram burken rollern och penseln och körde de två väggar som är färdig preppade.
Hoppas den nybeställda renoveringstapeten kommer så vi kan fixa sista väggen i helgen!
Så blir det ett lager till oå de målade väggarna och två lager på tapeten, sen kan vi äntligen börja inreda där inne!
Jag älskar både tapet och valet av färg och vill liksom aldrig gå därifrån! Det kommer bli så magiskt fint!

Imorgon ska vi till barnmorskan, haft mycket sammandragningar, massor idag, ganska regelbundna. Så det känns bra att  kolla så det inte rör sig om någon uvi eller så. Så ska vi väl mäta magen för första gången också.
Nu är det ändå inte så många veckor kvar!

Likes

Comments

Imorgon börjar vardagen igen och jobbet kallar! Vi har hunnit med massor under helgerna och det känns häftigt att 2017 äntligen är här. Året då allt har en chans att bli fantastiskt. Att få njuta av en liten i familjen igen. Att få njuta av att få vara hemma med hela familjen och njuta hela våren och sommaren känns helt magiskt och jag kan inte vänta!

Likes

Comments

Om man på något vis sal försöka göra en summering av detta året så börjar det med kaos och slutar i något slags lugn.

2015 var ett år som jag helst aldrig hade behövt uppleva. Men som gjort så mycket med mig. Mycket som jag inte kulle skryta om på en arbetsintervju med men också så mycket som gjort mig till en bättre människa.

När 2016 började så hade jag just förlorat min andra ängel på 9 månader. Magen var tom, barnvagnen var tom, brösten läckte ännu en gång mjölk men ingen behövde den. Men jag hade redan bestämt mig, visst var jag depremerad. Frans fick många gånger bokstavligt lyfta mig ur sängen och se till att jag fick kläder på mig och mat i kroppen. Det fanns bara en enda sak jag orkade lägga energi på... IVF!

Vi skull bara inte lägga oss ner och ge upp, och det gjorde vi inte.

Vi fick våra snöflingor där i Prag och allt kändes perfekt för en stund. Jag visste att det skulle gå vägen. Jag litade på läkaren trots att jag ifrågasatte behandlingen så litade jag ju på hennes kompetens. Jag skulle stått på mig mer, jag visste ju så väl. Så kom pluset och blödningen lika snabbt. Nere på botten en kort stund. Pengarna var slut... nu då?

Men så kom ni in i bilden. Ni stod på er och på bara et par dagar hade ni samlat in alla de pengar det skulle kosta med nya snöflingor. Helt överväldigad men kontakten med kliniken gav mig kalla kårar, något kändes så enormt fel. Samtidigt som kliniken kändes fel så kände jag mer och mer att jag ville bära frans barn. De skulle bli äggdonation. Det skulle innebära 2 extra månaders väntan men för första gången sedan Meya dog så kändes det rätt att vänta. det vi väntade på gjorde det så värt det.

Under tiden vi väntade så växte insamlingen och tillslut så täckte den strax mer än halva äggdonationen. Hur ni ens lyckades med det gör mg chockad och vi slapp ta ett lån för att bekosta IVFen. Och ni vet ju hur det gick! Gravid, två små hjärtan! Tvilling mamma! Vilken dröm! För bra för att vara sant och vi slutade med en liten som nu sparkar som en tok där inne.

Jag fick chansen på ett jobb som jag aldrig hade väntat mig, skolsköterska, lilla jag. Jag fick mer tid med familjen och jag fick chansen att vila upp min trötta kropp. Ett jobb som passat mig så bra och uppskattningen jag fått där har varit så stärkande. De tycker jag är bra, och jag är bra! Toppen bra!

Vi har fina planer för 2017. Jag är försiktigt optimistisk och tror att vårat 2017 kommer bjuda på fina äventyr. Vi har många fina månader tillsammans med liten när hen kommer. Vi hoppas också kunna åtminstone påbörja processen inför en IVF med egna ägg och gentestning för nästa syskon, en jätteprocess som kan ta många månader men kanske kan vi göra en insättning av friska embryon i slutet av nästa vinter, Och skiter det sig har vi våra små äggissar på cypern som backup.

Kanske kan jag påbörja min sista ubildning 2017. 2017 har potential att bli bra, nästan hur bra som helst. Vi kan bara hoppas!

Cypern var vår räddning, vår omladdning och nystart. Precis vad vi behövde efter 2015.  Gav ett lugn mitt i all gravditetsoro. Nu Är vi snart i hamn och kan avsluta ett kapitel och börja skriva på ett nytt. 

Likes

Comments