View tracker

Hur fan hamnade jag här? Vad var det exakt som hände, som fördemig dit jag är i dag? Det är en svår fråga för alla att svara på, det är någotsom man inte riktigt tänker på. Allt det där dåliga, det hemska, det bästa, hurformade det mig? I mitt fall har allt det där både förstört mig och lärt mig.Det är just det att jag inte har tagit några aktiva livsavgörande val i mittliv. Allt som har hänt mig, har inte hänt just mig, utan bara påverkat mig. Ide flesta fallen har jag inte kunnat säga till om någonting, vilket gör detsvårare att hantera dem. Som ett exempel kan vi ta den gången vi flyttade utomlands för att bo där i ett par år. Aktivt val som mina föräldrar gjorde, men något som jag inte fick säga nått om. Eller varför inte när min pappa valde att lämna mig och min mamma och begärde skilsmässa. Det var ett (skitigt och lågt) val gjort av min pappa, som påverkade mig och min mamma. 

Jag hatar att vara fast i att inte kunna göra mina egna val.Att jag är så fast här. Jag är fast i min stad. Jag är fast vid samma människori min omgivning. Jag är fast vid en massa saker som jag inte valde skullepåverka mig. Jag är så jävla trött på att vara fast här.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hur ska man säga alla de där orden som man aldrig vågatyttra? Hur ska man säga till någon att det snart är slut på alla ens krafter. Attman inte orkar. Den första tanken som slog var: Men varför ska du berätta, näringen kan göra nått åt dig? När du bara egentligen är ett störningsmoment ifolks vardag. Det är så jag ser mig själv; som ett störningsmoment. Enrubbning. En rubbning i andra människors liv, en biprodukt av allt som häntmig. För allt som händer, visst händer det av en anledning? Nej, jag har slutattro på den filosofin. Den slutade funka när jag inte längre såg något positivtmed att vakna på morgonen.

Det här är mina känslor just nu, då jag i skrivande stundväntar på att bli utred för depression. Denna depression jag talar om har jagmisstänkt sedan 4 år tillbaka, när jag som 12-åring hade återkommande självmordstankar.Jag var 10 år när jag först skadade mig själv. 15 när jag skadade mig senast.Små skrapor, ärr och brister i min hud, berättar om samma berättelse som jagvill dela med mig nu. De berättar vem jag är, vad jag gått genom, hur jag läktoch om hur jag var som svagast.

Det här är mitt liv. I en anonym version.

Likes

Comments

View tracker