Lördag är här igen och för mig kommer detta bli en superrolig och bra helg. Ikväll ska jag och min fina bästa vän bara umgås då vi inte gjort det på extremt länge och när man är själv hemma får man ju passa på. Det kommer bli god mat, mycket prat och skratt, kanske en film eller två och en mysig sleepover. Och imorgon är det ju valborg och då blir det att sätta sig och åka 5 mil bort och fira med ett härligt gäng och en hel del alkohol. Och nu har jag förberett mig med en ansiktsmask och gått klädd i min härliga rosiga morgonrock. En bra start på denna helgen helt enkelt. Hoppas ni får en superfin lördag och helg!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag är en väldigt ångestfylld person och jag vet det och jag vet att jag måste lära mig att handskas med det. Men det är svårt. Speciellt när det känns som att man inte kan andas. Och det är jobbigt när kuratorn säger "jag hör att du är stressad på din andning" för jag själv tänker inte på det. För att det är normalt för mig. Och jobbet kan verkligen vara en sån grej. När jag känner att jag inte gjort ett tillräckligt bra jobb eller tagit hand om en vårdtagare på rätt sätt. För att jag vill vara duktig. Vara bäst. Få andra att le och må bra. Men när det är tidspress går det inte alltid och så var det ikväll. Jag kan inte ge den vården jag vill ge. Jag hinner inte stanna upp dem där sista minuterna för att prata eller hjälpa till med något utöver rutinen. Jag hinner inte svara min kompis i telefon och jag hinner knappt andas. Jag räcker inte till liksom. Inte så som jag vill räcka till iallafall. Jag vet att man inte kan göra mer än sitt bästa men tänk om man ändå vill mer? Jag vet att det inte är bra för jag vet att det bara leder till att man går in i väggen i slutändan eller att panikattackerna blir värre. Och förstå mig rätt nu. Jag ÄLSKAR mitt jobb och jag ÄLSKAR mina kollegor och jag ÄLSKAR känslan av att jag gör något viktigt. Att jag tar hand om andra människor. Gör deras dag lite bättre. Och att hjälpa dem och vårda dem. Men det kan absolut bli för mycket. Som det blev ikväll.

Likes

Comments

Att ha den där kompisen som frågar "ska jag komma och hämta dig?" när det behövs som mest är guld värt. Och jag älskar ju även spontaniteten i det. Så en timme efter att jag skrev blev jag upphämtad och vi bara körde. Vi besökte ett par sjöar, såg en hel del rådjur och vi stannade även vid ett Max för att fylla på energin. Ibland behövs bara dem dagarna/kvällarna/nätterna. Med en bra vän som lyssnar, hög musik och okända mål.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

En ny rosa favorit i garderoben som passar lika bra till fest som till vardags. Älskar den!

Likes

Comments

God eftermiddag på er. Denna lördagen rullar på, lite för fort dock kanske haha. Hade hoppats på att vi skulle få lite fint väder denna helgen för att kunna grilla men det blev ju inte så haha. Har dock hunnit uträtta lite ärenden idag, vilket känns bra. Nu ska jag läsa lite i min älskade bok och sen blir det att äta chili con carne och marängsviss till efterrätt nom nom! Hoppas ni har en jättefin helg!

Likes

Comments

Det viktigaste jag har gjort än så länge idag (och på länge tror jag) är att anmäla mig till donationsregistret. Alltså att donera mina organ när jag dör. Det känns så himla bra att kunna göra en viktig insats och kanske kunna rädda någons liv i framtiden. Det är verkligen en mäktig känsla!

Likes

Comments

Ett sent godmorgon på er. Hoppas ni har en bra start på denna fredagen. För min del har den redan hunnit gå lite upp och ner. Allergin har verkligen satt igång så att vakna med att det kliar i både ögon och hals och att näsan rinner är inte det roligaste haha men men. Jag hade egentligen planer för denna dagen men det blir ju inte alltid som man tänkt sig och jag har ändå en del saker att stå i (diska, byta lakan, rengöra speglar och så vidare). Och nu efter att jag har ätit en god frukost bestående av gröt, frukt och en toast är det dags att ta tag i just det.

Likes

Comments

Om man dels tror på övernaturliga saker och dels älskar att lyssna på poddar är detta en podd som jag verkligen kan rekommendera. Creepypodden tar upp övernaturliga saker som har hänt olika människor, både i och utanför Sverige. Dock så får man själv vara lite källkritisk då det är folk som skickat in dessa historier. Men den är så sjukt spännande och så beroendeframkallande! Och jag själv har aldrig direkt tyckt om poddar men när det kommer till denna är jag helt fast! Kanske för att jag tror så starkt på det övernaturliga och att gåshuden reser sig varje gång jag lyssnar.

Likes

Comments

Igår vart det stress och dagen blev helt upp och ner från vad jag hade förväntat mig. Jag blev bokad på jobb 45 minuter innan jag skulle börja. Jag vaknar 10 minuter innan i ren panik och tar mig så småningom upp. Trots att jag inte ens visste vad det var för dag haha. Jag cyklar till jobbet och möts av ännu mer stress men så småningom löste det sig och dagen gick som tur var bra och fort. Dock så somnade jag när jag kom hem och sov i två timmar och vaknade vid 6 och insåg att jag hade sovit bort eftermiddagen haha...
Men idag blev desto lugnare. Jag tog en lång helg då jag jobbade förra helgen och sen ska jag jobba fyra pass nästa vecka med (Lyxen med att vara timanställd - att delvis få bestämma sitt egna schema). Så idag uträttade jag lite ärenden vilket kändes bra, var på gymmet och svettades och sen tog jag en lång och härlig dusch. Hoppas ni har haft en bra dag! Kram.

Likes

Comments

Efter att ha haft ångest hela helgen är det inte lätt att sig till kuratorn och undra vad hon kommer säga. Men idag kändes det extremt bra. Jag behövde verkligen få prata med henne, ventilera och få ut alla känslor som sitter inombords och det fick jag verkligen. Vi pratade om allt möjligt och trots att jag fick fler tankar i huvudet efter mötet med henne kändes det bra. Det är mycket som snurrar. Tankarna om polisanmälan har börjat komma upp igen. Ska man våga?

Likaväl så tankar om att Han fortfarande har mig i sitt grepp och att jag behöver ta mig loss. Ta mig loss från rädslan. Från att vara paranoid. För det är där problemet sitter vilket jag insåg idag. Och det är inte lätt. Det är inte lätt alls. För det handlar om att vända om både beteende och tankemönster. Samtidigt som jag börjat bli intresserad av någon men jag backar. Backar för rädslan. Rädslan för att han kan göra samma sak. Rädslan för att han inte är intresserad av mig alls. Rädslan för att inte vara tillräckligt för honom som jag inte var för någon annan. Rädslan för att han varken kommer förstå eller vilja förstå vad som hänt. Rädslan för att han inte kommer förstå psykisk ohälsa överhuvudtaget. Rädslan för att han kommer säga ''du får skylla dig själv'' och att det är jag som får ta på mig skulden återigen.

Men jag behöver en trygg punkt och jag vill att det ska vara han. Men också rädslan för den fysiska kontakten som jag inte riktigt är bekväm med än. För trots att jag vill mentalt vill inte kroppen som istället motarbetar. Men jag hoppas att han har tålamodet och att han inte ger upp. För jag är fortfarande fånge i det som hände för 10 månader sen. Och jag är rädd för ett års-dagen. ÅNGEST. Och han vet ändå ingenting. Det sitter för djupt och för långt in. Så att fejka är det enda sättet just nu. Att låtsats att till exempel sex är skönt när det i själva verket är en av de värsta smärtorna jag har upplevt.

Men på något konstigt sätt känner jag mig trygg med honom, trots att jag inte känner honom alls väl. Så det är kanske något positivt i allt det här. Men oavsett är det svårt att gå in en ny relation, lära sig att bygga upp ett extremt stort förtroende, kunna känna sig trygg och att vara bekväm och att framförallt att berätta. Och jag tror det är därför jag inte försöker lika mycket som han. För att någon annan tog min frihet ifrån mig. För att jag inte ens vet vad han vill. För att jag tror att han inte kommer vilja ha mig när han får reda på vad som hänt och att han kommer stöta bort mig. Rädslan har helt enkelt det fullständiga övertaget och när jag tänker på det är rädslan ännu värre än vad jag tidigare trott. Den påverkar mitt vardagsliv på alla möjliga sätt.

Att jobba med en manlig kollega, stå i en hiss med en okänd man, umgås med killar, att oroa mig för att kjolen jag har på mig är för kort. att gå ut på krogen en fredagkväll och att ha fysisk kontakt genom att till exempel krama mina vänner. För det är verkligen det som det går ut över. Och jag antar att jag bara blivit så van vid det att jag inte längre tänker på att det är ett förändrat mönster hos mig. Men jag vet att något måste förändras för att jag ska kunna börja bearbeta men hur gör man det utan att bli helt utmattad av rädsla, ångest och ångestattacker?

Likes

Comments

(Bilder från Pinterest)

Två sömnlösa nätter. En påskhelg full med jobb. Emotionellt instabil. Inte en bra kombination. Hela dagen igår försökte jag bara hålla allt samman. Trots hur ensam jag kände mig. Hur kvävd jag kände mig. Hur det kliade i hela kroppen efter något eller någon. Jag var tung. Och ett misslyckande ledde till att hela jag kände mig misslyckad. Undrar vad kuratorn kommer säga nästa vecka...
Just nu är det en jobbig period igen och jag hatar dessa perioder. Att försöka låtsats som att allt är okej när det egentligen bara är åt h*lvete. Och att gråta tyst innan läggdags. På ett sätt är det skönt men det tar så mycket energi och därför tillåter jag mig själv att gråta allt mer sällan. Det är helt enkelt inte värt det och jag antar att min destruktivitet bara blir värre av det men det känns som en bra temporär lösning men jag vet samtidigt att det inte går att hålla allting inne i slutändan så jag undrar verkligen hur det kommer sluta denna gången. Känner mig nästan som ett barn inombords som aldrig riktigt fick vad det behövde och som växte upp lite för fort.

Likes

Comments

Igår så kom min systerdotter lite spontant och det är verkligen farligt att lära dem vad smink handlar om då de också vill börja med det och hjälpa till att sminka och så vidare haha... Och igår hade jag ändå inget smink på mig så tänkte "skitsamma" så hon fick göra som hon ville. Vilket alltså slutade med ungefär 10 lager läppstift/läppglans både på munnen och i resten av ansiktet och hon sa att jag var en påskkärring haha. Ibland smälter man verkligen för dem små och ja... här ovanför kan ni ju se det fina resultatet som jag garvar åt varje gång jag ser bilderna. Och det såg verkligen 10 gånger värre ut i verkligheten dessutom!

Likes

Comments