(Bilder från weheartit)

Sömnlösa nätter. Även om jag känner mig lite lugnare just nu. Men jag har någon slags sorgsen känsla i kroppen. Jag vill liksom bara gråta men jag orkar inte. Kanske har allting blivit för mycket den senaste månaden? Ekonomin. Resan. Hösten. Ensamheten.

Jag vet inte men jag lever fortfarande i det kaotiska. Och det tär. Det är allt jag kan säga. Och det är ännu värre när saker inte blir som man vill. Även om det denna gången "bara" handlar om midsommar. Men minsta lilla motgång blir plötsligt så stor och jobbig. Och det är där jag är just nu.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

(Bilder från Pinterest)

Är det något jag är extremt taggad på denna sommaren är det resorna. Två resor är inplanerade. En roadtrip och en utlandssemester med knappt en veckas mellanrum. Och jag känner att det är dags att ta igen de senaste två somrarna som jag har jobbat mig igenom. Jag har liksom inte hunnit ta vara på sommaren sen studenten i princip. Så nu är det dags. Så om exakt en månad är jag ute på vägarna med en kompis. Jag vet inte vart vi kommer sova. Vad vi kommer äta. Vart vi kommer stanna. Bara att vi kommer att sätta oss i en bil och köra tills vi når våra mål med resan. Och det är något jag alltid har velat göra (ännu en anledning till att jag borde ta mitt körkort nu till hösten haha...). Jag längtar efter friheten och efter spontaniteten. Att få se saker jag inte har sett innan. Att uppleva. Att få dokumentera allt genom kameran. Och det är sjukt att tänka att om en vecka börjar min sommar på riktigt. Med sommarjobb med bästa vikarierna och sen två resor på det. Jag är så taggad på denna sommaren!!
Och om ni har tips på vart man kan åka i vårt avlånga land får ni gärna tipsa!!

Likes

Comments

Är det något jag älskar att fota så är det naturen.  Så vi tog in naturen för ett tag sen genom att plocka en blombukett. Och hur fin blev den inte? Och är det inte fantastiskt vad naturen kan göra? Och fick inte nog av att fota den för jag tyckte den var så fin. Så tråkigt att den vissnade dock. Men tycker verkligen att blommor gör ett hem mer hemtrevligt och sen luktar det ju fantastiskt gott.

Likes

Comments

Beställde nya lurar i onsdags eftermiddag och idag kom dem! Så sjukt snabb leverans och blev överlycklig när dem kom nu innan helgen. Det blev två par urbanears kransen som är mina favoriter. Ljudet är helt magiskt. Och det som gör det ännu bättre är att dem finns i så många olika färger. Så jag tog dem i "camelia" och "chick".

Och har ni några planer nu i helgen? För min egna del blir det lugnt. Men känner att det behövs för både kroppen och psyket. Och vädret är ju inte så lockande heller haha...

Likes

Comments

När melonen bara kostar 10 kr/kg får man passa på. Och är det något som är godare än det nu på sommaren? Skar iallafall upp några bitar idag till frukosten för att lyxa till den lite.

Likes

Comments

Det har redan hunnit bli tisdagkväll och jag undrar vart dagarna tar vägen haha. Dock så är det skönt att dagarna flyter på just nu för mitt tålamod är verkligen inte bra. Att ständigt gå runt och vänta på att det där brevet ska dimpa ner i brevlådan. Det gör mig galen. Och att inte veta vad som kommer stå i det. Men jag har gjort allt jag har kunnat och mer kan jag inte göra. Och under tiden som jag väntar är det jobb som gäller. Denna veckan är det 3 pass och det känns jättebra. Ska även söka ett annat jobb för jag älskar att ha många bollar i luften. För jag tror att för mig kommer ångesten när livet blir för stilla. Jag vill hålla mig upptagen. Ha något att göra. Iallafall. Ikväll blir det en lugn kväll för att orka upp och jobba imorgon och för att lugna huvudvärken. Så jag ska spendera kvällen med netflix och Youtube och lite choklad. Hoppas ni har en fin kväll ♥

Likes

Comments

Nu är min jobbhelg över, vilket jag på ett sätt är väldigt glad över. För nu blir det förberedelser inför kvällens grillning med en Nocco och musik så att energinivån höjs och med sminket i högsta hugg.

Likes

Comments

Idag fick jag ett överrasknings-sms. Ett så kallat glassogram. Så nu har jag 30 kronor att utnyttja att köpa glass för i sommar! Hur roligt?? Och samtidigt passade jag på att skicka ett till min allra bästa och finaste vän. Då hon verkligen finns i dessa svåra stunder och det är jag så himla tacksam för. För utan henne hade jag inte överlevt.
Och jag tycker verkligen det är så viktigt att visa uppskattning för sina nära och kära emellanåt och bara en sån här sak är tillräckligt liksom. Att visa att man bryr sig och tänker på de som finns runtomkring en ♥

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Älskade svenska citat. Jag älskar dem. De ger mig styrka. Och jag mår lite bättre. Och jag ska inte låta ångesten, oron eller stressen äta upp mig. Inte idag iallafall. Jag kommer klara mig. Och idag ska jag försöka checka av lite saker som jag verkligen måste göra och ta tag i. Och varför inte börja med att boka flygbiljetter?

Likes

Comments

Två panikattacker. En kropp som är orolig. Ett hjärta som slår hårt. Fan. Jag förstår inte hur jag ska orka. Det är tröttsamt att kämpa men jag ger inte upp. Inte när jag kämpat såhär mycket och kommit så här långt. Även om jag just nu går bakåt. Och jag vet inte om pms:en ställer till det. Men jag mår extremt dåligt. Kanske för att det är juni månad dessutom. Nästan ett år sen det hände. Jag är stressad på grund av för lite bokningar på jobbet. Och för att jag inte vet hur hösten blir. Och dessutom har jag inte träffat min kurator på två veckor och har möte med henne först nästa vecka. Det kliar liksom i hela kroppen. Jag behöver prata med någon samtidigt som jag inte har någon lust alls. Jag vill ta tag i saker men jag har ingen ork. Jag har för mycket tid till att tänka och övertänka. Rastlösheten tar över totalt och allt känns bara tungt just nu.

Likes

Comments

I fredags åt jag bland den godaste maten, vad iallafall jag kan tänka mig. Fläskfilé med bea. Även om det är en stoooor utmaning för mig. Jag hatar egentligen så pass "tungt" kött och jag klarar verkligen inte av såser. Det är därför jag hellre äter kycklingfilé till exempel, då det känns mycket bättre då det inte alls är lika tungt för mig eller vad man ska säga. Men jag hatar att begränsa mig själv och jag vet att man måste våga utmana sig själv för att inte gå bakåt eller låta ångesten ta över. Och min ångest kommer alltid finnas där på ett sätt eller ett annat och det är bara något jag måste försöka acceptera och komma vidare med. Ibland kommer jag få ångest. Ibland en attack. Och ibland kommer jag inte kunna sätta mig på en restaurang. Men just i fredags gjorde jag det. Och jag blir så stolt över mig själv. Från att ha suttit i skolans korridor och haft en drickyoghurt som lunch till att faktiskt våga äta ute någon gång då och då gör mig extremt stolt. Och det är så himla viktigt att vara stolt över sig själv och att samtidigt kunna acceptera ens sjukdom. För det är först då man kan börja bearbeta den.

Och jag är väldigt blygsam och har alltid varit när det kommer till att berätta om min ätstörning, eller egentligen min psykiska ohälsa överhuvudtaget och mitt ångestsyndrom. För det är en sån skam över det. Men jag tar ändå mer lättsamt på det nu. För jag har bearbetat min ätstörning. Jag kan prata öppet om det numera. Iallafall med mina vänner och berätta hur det är med en lättare ton istället för med gråten i halsen. Vilket jag aldrig hade kunnat göra innan. Och det är inte lika tungt längre heller. Kanske för att det är en del av mitt liv som jag inte riktigt tänker på längre? Och för att mina rutiner, tankar osv är så omedvetna och bara en del av vardagen? Det har liksom blivit "normalt". Samtidigt skulle jag ha svårt för att berätta det öppet för en framtida partner eller så. Som jag hade med min förra. För trots att det självklart är en stor del av mitt liv och det märks på flera sätt i min vardag så är jag trött på att vara sjuk och att bli sedd som sjuk. För jag jobbar på mig själv varje dag och jag svälter inte mig själv längre. Jag äter det jag kan och det jag vill. Tränar lagom. Och jag bryr mig inte om min vikt längre. Inte ens när jag för ett tag sedan märkte att min rumpa har blivit större. Och är inte det framgång i denna djävulska sjukdom om något?

Att gå från att bara för något år eller två sen suttit med ångest i hela kroppen och bara velat få bort allt fett från kroppen till att kunna acceptera det och faktiskt försöka gilla det? För jag försöker intala mig själv att ingen kommer bry sig om jag lägger på mig ett kilo eller två. Världen går inte under pga det. Och vissa dagar är det svårare att acceptera, absolut men de flesta dagar är det inget problem alls. Och det är jag så glad och tacksam över. Att inte bry mig på samma sätt om vad jag stoppar i mig. Att kunna äta spontant vad jag vill. Och att faktiskt kunna äta mig mätt utan att få ångest eller vilja spy. Det är vad jag kallar framgång om något.

Och varje steg framåt i en ätstörning är bra. Stort som smått. Att bara kunna äta några få kalorier mer. Att kunna äta ett extra mål om dagen. Att kunna ta en kort promenad av ren vilja istället för tvång. Att kunna uppskatta sin kropp för en kort stund. Att kunna vara kvar i ångesten i 10 sekunder. Att orka och kunna stå emot ångesten. Att våga utsätta sig för sina rädslor. Det är helt fantastiskt. Och alla små steg leder till något stort i slutändan. Och jag vågar säga att dem har gjort det för mig. Och det tackar jag mig själv för. För det är bara en själv (med stöd från familj, vänner och/eller terapeut) som kan göra sig själv frisk. Men det är så värt det och jag kan inte säga det nog. Det är en sån frihet. En helt fantastisk frihet. Som är värd varenda kamp. Varenda tår. Varenda panikattack. För att i slutändan blir det inga fler kamper, tårar eller panikattacker.

Likes

Comments

Några dagar har gått sen jag uppdaterade. Ibland blir det bara så. Och det är inte det att det handlar om tiden. För den har jag. Men jag har drömt obehagliga drömmar, varit tvungen att sova med lampan tänd, varit trött, gråtit ut alla tårar som jag har, eller det har känts så iallafall och hela jag har känts extrem tung. Livet är verkligen en berg och dalbana. Men något som får mig så fruktansvärt lugn är att få vara vid stranden och nära en sjö eller hav. Att bara höra hur fåglarna kvittrar. Hur vinden blåser. Hur vattnet kluckar. Och hur träden rör sig i takt. Det är något magiskt med det. För min kärlek till naturen är så oerhört stor och jag är så tacksam över att jag har växt upp i ett litet samhälle just nära skogen. Den får mig att känna mig trygg. Lugn. Avslappnad. Som att jag inte behöver något annat än just i det ögonblicket. Att jag bara behöver ta in det som finns i just det ögonblicket. Och det ger mig verkligen kraft.

Likes

Comments