Du kanske inte ens märker det först. Fortsätter. Ignorerar det som växer i bröstet, det som kokar och pyr. Du kanske lägger ett lock på det. Det låter ju mindre om du lägger ett lock på, så då kanske det försvinner. För något som inte låter, det finns inte där. Något som inte skriker, vill inte ha uppmärksamhet. Något som inte säger till, vill inte ha hjälp.

Blundar, för att slippa se det som händer. Gråter då ljudvolymen runtom dig är som högst, för då hörs man inte. Skriker då ingen hör, för att slippa höra frågan som man vet att man inte har svar på.

Tillsist kan du inte hålla dig längre. Eller handlar det om att du inte kan stå ut? Stå ut, med den oumbärliga hettan som växer över bröstet, som omöjligen går att neka. Som inte försvinner, hur många gånger du än försöker skjuta bort den. Lägga den i den nedersta svarta lådan, längst in, längst bort. Den ligger där, tittar på dig. Lägger huvudet på sned, undrar när den ska få uppmärksamhet. Snälla, svarta ögon.

Du måste lyfta på locket. Det går inte längre. Det gör ont. Den svarta lådan har växt till en stor svart garderob. Den tar stor plats i rummet. 

Du kan inte bränna den, för då dör du med den den i branden. Den ryms inte att kasta ut genom fönstret. 

Du måste se vad som finns där i, om det okända som startade likt kokande vatten fortfarande är kvar. Illusioner, eller på riktigt? Du lyfter på locket.

Ångan sväller upp i ansiktet, en stor atombomb som exploderar rakt in i ditt synfält. Attackerar dig, sveper en mörk sjal runt din hals. Kippar efter luft. Sjalen spänner åt, tillåter dig att andas, men just så att andetagen räcker för att klara dig igenom en helt dag.

Snart kanske du inte märker det heller. Vardag. Det är vardag att precis orka andas. Det är normalt att räkna varje andetag, fundera på om du kommer behöva hjälp för att orka ta nästa. Men det är okej. Dendär mörka, svarta sjalen blir tillsist en kvittens på linan mellan liv och död. Balansgång. Högt ovanför marken, bland molnen. Kroppens tyngd mot tråden.

Nätt, men tung. Svag, men stark. Graciös, men klumpig.

Ensam, men kanske inte så ensam som man tror. Titta bak. Fler som vill gå på linan. Måste skynda.

Om jag faller av linan. Vilken sida kommer jag landa på?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments