View tracker

Hej igen! Detta kommer att bli det allra sista blogginlägget eftersom att vi nu är i Australien och har lämnat Papua Nya Guinea. Dessutom så kommer vi att bo hos andra här mesta tiden så det skulle inte finnas mycket tid att skriva på.

Vi kom då hit till Cairns i Australien igår kväll, så vi har inte varit här länge men ändå så känns hela PNG resan så långt borta just nu. Men man märkte verkligen vilken rutin man hade kommit in i där borta. Bara det att låsa bilen innan man åker någonstans, ha på sig långa kjolar som täcker knäna och något som täcker axlarna, att inte gå inte med värdesaker på sig när man är utomhus och sådana saker. Det är verkligen två helt olika världar som ligger så nära varandra.

Men det var väldigt jobbigt att säga hejdå, särskilt när våran "house meri" (en som hjälper till i huset) Irene och våran dagvakt Ben-Peter började gråta när vi lämnade. Man känner verkligen att man har lärt känna så många människor även om bara har varit en kort tid, och när man vet att man kanske aldrig kommer att träffa dem igen så blir det extra svårt att säga hejdå. I början så vet jag inte riktigt om jag trivdes så bra i PNG för att det var så annorlunda från vad jag är van vid, men efter 2 månader så kände man sig ganska hemma, så det var lite sorgligt att åka från själva landet också, för man vet ju aldrig om man kommer tillbaka.

En svår sak med detta är att det är så otroligt svårt att beskriva landet med ord, det är nästan helt obeskrivligt. Man måste liksom se med sina egna ögon för att förstå vad jag menar, man kan inte ens få med det på bild. Så en fråga som jag är lite rädd för när jag kommer hem är "hur har din resa varit?", eftersom att denna resan verkligen är helt obeskrivlig.

Men innan vi åkte, i onsdags, så fick vi komma ut till en liten by vid flygplatsen, där var vi i ca 2 timmar då fick smaka på olika frukter och se hur de bodde hela släkten i en stor hydda medan de lagade mat i den andra. Men när vi då skulle åka därifrån så insåg vi att vi hade ett punkterat däck på bilen. Så plötsligt kom folk ut från överallt och efter bara någon minut så var däcket på väg mot lagning och efter 40 minuter så var vi iväg igen.

Men nu är vi här och om exakt 2 veckor så börjar vi den långa resan hemåt, men resan är inte riktigt slut då för bara några dagar efter att vi har kommit hem så kan man säga att PNG kommer till oss. För då så kommer MAF's landschef och hans fru till oss i en vecka.

Det var väl avslutet för denna bloggen, lukim yu behind
/Esther

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hejhej! Just nu så är vi i en kuststad som heter Madang. Vi visste inte om vi skulle komma hit i tisdags eftersom att det hade varit ett stort bråk mellan två stammar. Så de hade bränt bussar och t.o.m dödat varandra här nere, vi har lärt oss att folk inte tycker att någons liv spelar roll om de inte tillhör sin egen stam, så fiendens liv spelar ingen roll. Men nu så verkar det vara lugnt igen.

Det är väldigt mycket varmare här, ca 30-35 grader varje dag. Dock så har det varit ganska molnigt varenda dag förutom idag, men det har varit skönt för annars så hade vi nog inte kunnat vara ute så mycket som vi har varit.

Här i Madang så har vi på morgonen gått ut till marknaden varje dag och igår så var vi på ett museum, men idag så var vi ute med en båt då min pappa dök medan min mamma & jag snorklade runt en väldigt fin liten öde ö med kritvit sand och turkost vatten. Det var väldigt härligt och det var nästan så att man glömde av vilket land man var i.

Igår så fick vi även reda på att det hade varit en flygkrasch i staden Kiunga vilket ligger ganska nära Mt Hagen. Först så var vi rädda att det var ett av MAF's flygplan som hade kraschat eftersom att MAF ofta flyget dit, men tydligen så var det ett annat bolag som var nära partners med MAF som var på planet.

Nu så är det verkligen inte långt kvar på våran resa för på torsdag så lämnar vi Papua och åker till Australien och fredagen 6/5 så börjar vi åka hemåt mot Sverige igen.
Hejdå

Likes

Comments

View tracker

Hejhej! I söndags så kom våra svenska kompisar Ann, Jan-Erik och Alice hit till oss i Mount Hagen. Så i veckan så har vi visat dem runt i staden och från i tisdags till igår så var vi ute på ett sjukhus i bushen som heter Kompiam. I Kompiam så fick vi bl.a se sjukhuset, gå en långpromenad i ösregnet och så fick vi se skolan som barnen gick på. Utanför vårat hus i Kompiam så fanns det en hängmatta som det blev lite bråk om ibland men det blev nog ändå Alice och jag som hade den mest. I måndags så var vi på ett ställe som heter Rondon Ridge, vilket var ett väldigt fint hotell uppe i bergen. Där så åt vi lunch och gick på en liten promenad i skogen. Här i Hagen så har vi också varit på den stora marknaden och träffat folk från MAF som har berättat sina historier för oss.
I veckan så har både Alice och jag fått varsin "billum" ,vilket är en traditionell liten vävd väska, av våran vakt Ben-Peters fru.
Idag så har även Alice och jag varit inne hos våran granne och umgåtts med några barn härifrån då vi både åt wraps och banankaka och kollade på film. Det är en grej som våran granne gör varje fredag. När vi då satt där och tittade på filmen så var det en tjej som tog smulor som Alice hade på fötterna och åt.
Det har varit väldigt roligt att få ha svenska vänner här och det kommer nog vara jobbigt när de åker imorgon. Men nu så har vi bara mindre än en månad kvar tills vi är hemma i Sverige igen. Lukim yu

Likes

Comments

Hej igen! Denna veckan gick ju mycket fortare än förra veckan, tänk då hur snart vi kommer vara hemma igen. I veckan så har jag gått i skolan och igår så slutade deras första termin. Eftersom att denna skolan har ett tre veckors lov i mellan terminerna så kommer jag inte att komma tillbaka till skolan mer. Många av de allmänna skolorna här har ett väldigt dåligt rykte. Folk säger att barnen bråkar mycket och att barn i min ålder inte ens kan skriva en mening. Men så var verkligen inte denna skolan. Jag har faktiskt upplevt att den här skolan har varit tuffare att gå i än i skolan där hemma. Det kan ju vara för att jag inte riktigt passade in så bra eftersom att jag var den enda vita, men det har varit ganska tufft med alla läxor och prov som jag har haft på den här korta tiden.
Men nu så är skolan över och jag tror att jag har lärt mig mycket, särskilt om att vara annorlunda. Igår i skolan så hade vi även typ en "påsk presentation" som föräldrar fick komma på som ni kan de på bilderna nedanför.

När vi kom hem ifrån Goroka i söndags så såg vi hur uppstädat det var, och tydligen så har folk fått pengar för att städa upp stan. Så nu så är det inte alls lika mycket skräp överallt.

På söndag så kommer ju min kompis Alice, hennes mamma Ann och pappa Jan-Erik. De ska vara här tills lördag nästa vecka. Så tillsammans med dem så ska vi åka till ett sjukhus som heter Kompium ute i bushen. Men det får ni höra mer om nästa vecka. Så jag ser fram emot att få träffa dem igen väldigt mycket.
Lukim yu
/Esther

Likes

Comments

Hejhej! Hjälp vad denna veckan har gått fort. Resten av konferensen var också väldigt rolig men nu så är jag i en annan stad som heter Goroka. Här så har vi haft fullt program varje dag. Igår så gick vi upp till en by på ett berg. Det var väldigt varmt och jobbigt att komma upp dit men det var väldigt häftigt att se. På vägen upp så var vi tvungna att gå över en väldigt läskig och väldigt ostabil gungbro så när jag höll i mig i "räcket" så fick jag ett stort skärsår på tummen.

Goroka är ganska likt Mt Hagen fast lugnare och finare på något sätt. Men man bor ändå inhängnat.

På tisdag så har halva tiden gått, jag vet inte om det har gått snabbt eller långsamt. För det känns som jättelängesen jag lämnade mitt hus men om man tänker på att min kompis Alice kommer och hälsar på mig om lite mer än en vecka så har det gått väldigt fort.
Lukim Yu Behind (vi ses senare på tok pisin)
/Esther

Likes

Comments

Hej! Nu så är det fredag igen och det har verkligen gått såå fort! Imorgon så har vi varit hemifrån i en hel månad, men det känns typ som om vi har varit borta i två veckor men samtidigt så känns det även som två månader. Det har liksom gått både snabbt och långsamt. I veckan så har det inte varit någon skola måndag, tisdag och onsdag eftersom att det var så många som hade influensan så de var tvungna att ställa in den. Så jag har haft ganska mycket tid till hemläxor i veckan.
Igår så åkte vi hit till Ukarumpa. Vi är här på en konferens så min mamma och pappa är på möten på dagen medan jag är med i en tonårsgrupp. Så det är jättekul för alla är verkligen jättetrevliga och öppna mot mig så det är väldigt lätt att hitta kompisar här. Det är mest amerikaner här så de kallar detta stället för "mini USA" ibland.
På måndag efter konferensen så ska vi till ett ställe som heter Goroka, där vi mest ska vara med de som jag har blivit kompis med här, så det ska bli jättekul när de ska visa mig runt och sånt.
/Esther

Likes

Comments

Hehej! Just nu så sitter jag här i huvudstaden Port Moresby. Vi kom hit igår och vi åker hem på söndag så vi är inte här så länge. Vi är här eftersom att jag var ledig från skolan torsdag & fredag eftersom att alla lärare skulle på en konferens och sen så skulle min pappa på några möten här idag. Port Moresby är mycket mer av en stad än vad Mount Hagen är så här så finns det höghus och fina hotell och sånt, och dessutom så ligger det vid havet. Här så är det även mycket varmare eftersom att det inte ligger lika högt uppe, så det är ungefär 35 grader på dagen. En annan skillnad här är att det verkligen inte är samma klädsel. Här så kan man gå i shorts och tajta tröjor vilket man verkligen inte kan göra i Mount Hagen.

Igår så var vi ute och åt med några som var härifrån och den ena hade döpt sitt barn till "Sweden". Han hade aldrig varit i Sverige men han döpte sin son till det eftersom att när han var liten så hade dom en yxa hemma som det stod "made in Sweden" på, och då så hade det varit den första meningen som han lärde sig.

För övrigt så har jag bara gått i skolan i veckan, det är fortfarande svårt men jag vänjer mig. Så jag har med mig mycket läxor hit som ska vara klara på måndag.
Det var nog allt för denna gång
/Esther

Likes

Comments

Hej igen! I måndags så började jag skolan här, det var ganska jobbigt både eftersom att skolan här är mycket svårare än hemma och för att det var lite svårt att liksom prata med och lära känna tjejerna i klassen. Det ligger tydligen i deras kultur att inte prata så mycket med nya människor, särskilt inte när de är vita. Så det var lite jobbigt också med tanke på att jag redan har med mig skolsaker hemifrån, men det blir bättre för varje dag.
Varje morgon klockan 8:10 så kommer en MAF-skolbuss och hämtar upp mig som sen också lämnar av mig klockan 3. Så man går alltså i skolan från 8:30 till 3 varje dag.
Jag har då en skoluniform som jag måste ha på mig varje dag förutom på torsdagar då det är PE (idrott) då de andra i klassen har en annan slags "sportuniform" men den har inte jag fått så jag måste ha svarta tajts och långa kortbyxor på mig.
Eftersom att det har blivit så mycket med läxor och sånt så har vi inte gjort så mycket på eftermiddagarna.
Hejdå! /Esther

Likes

Comments

Hejhej! Nu så är det fredag igen och det var en vecka sedan vi åkte hemifrån men det känns som mycket längre sedan. Så vi kom hit till Mount Hagen i Papua Nya Guinea i tisdags eftermiddag. Då min mamma och pappa var här i drygt en vecka i September så visste jag lite om hur det såg ut men jag blev ändå överraskad. Vägarna är håliga, folk plockar inte upp sitt skräp efter sig och dessutom så är det väldigt ljudligt på nätterna. Vi bor i ett av organisationen MAF's inhängnade områden med vakter som vaktar huset. Först så kändes det lite jobbigt att man behövde så mycket säkerhet men efter en dag här så blev man van. I onsdags så var vi på en marknad i stan här vilket var roligt att se men det var också lite läskigt i och med att att man hörde att de kallade oss för "de vita som har pengar i fickorna". Sen så var jag i skolan igår då jag bara pratade med rektorn och blev presenterad för min nya klass innan jag börjar på riktigt på måndag. Så igår så fick jag min skoluniform som jag ska ha. Skolan var jättefin men väldigt liten, i min klass så var de bara 10-12 stycken personer. Eftersom att Mount Hagen ligger på 1800 meters höjd så är det inte för varmt men inte för kallt heller, det är runt 25 grader på dagen.
/Esther

Likes

Comments

Hej igen! Vi åkte hemifrån i fredags förmiddag och kom fram hit till Cairnes i Australien ca halv åtta på morgonen idag (australiensisk tid alltså typ halv elva igår kväll svensk tid). Vi mellanlandade först i London där vi hade 10 timmar på oss tills nästa flyg, då passade vi på att åka in i stan då vi kom på att mina kusiner var i London, så då fick vi även träffa dem. Det andra stoppet Hong Kong där vi hade 4 timmar på oss så vi gick mest runt i affärer och åt. När vi äntligen kom fram hit till Cairnes så åkte vi först till hotellet och sen till en jättestor pool i stan där vi bara slappade pågrund av all jetlag. Det var 35 grader och solen tog jättemycket så vi var tvungna att ligga i skuggan. Sen så gick vi och kollade lite i affärer och tog varsin glass innan vi gick ut och åt på en thairestaurang. I morgon så har vi en till dag i Cairnes och sedan så åker vi till Papua Nya Guinea på tisdag.
/Esther

Likes

Comments