Jag ska inte ge mig för anorexin, för det är det den vill att jag ska göra. Men jag ska inte lyssna, inte lyssna på rösterna i mitt huvud som KONSTANT beordrar mig hit och dit. Det är som att ha en diktator i huvudet. Fast jag måste inse att det inte finns någon Hitler. Det är bara mina egna tankar som har förvrängts och blivit sjuka. Det är egentligen jag själv som tvingar mig till att gå ut och gå när jag egentligen skulle behöva vila. Eller som förbjuder mig att äta, annat än exakt det jag har tänkt ut på bestämda klockslag. Mamma säger ofta att att leva med mig är som att leva med någon som tror på spöken. Det tycker jag är en väldigt bra liknelse. Det är som att jag lever efter mina regler och rutiner, för annars kommer något hemskt hända, eller?

Vad är jag egentligen så rädd för?

Att leva?

Att inte bli älskad?

Jag vet faktiskt inte. För det är inte så enkelt som min omgivning väljer att uttrycka det; att jag är rädd för att bli tjock. Nej, det är mycket mer komplicerat än så. Bara en som själv är drabbad av anorexia kan förstå vad jag pratar om. Inte fullt ut såklart, eftersom alla är olika, men mycket bättre än en utomstående frisk kan i alla fall.

Den här texten blev lite rörig och jag vet egentligen inte vad jag ville få fram med den.

Kort och gott; att leva med anorexia är ett livstrauma och man måste kämpa varje dag, varje timme, varje minut med att gå emot sin sjukdom.

Men alla som lyckas bli friska säger att det är värt det. Och jag väljer att tro på dem istället för på en lögnaktig ätstörning!

Likes

Comments

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Hjärtat värker, och har värkt sedan jag gick upp i morse. Det värker av sorg. Sorg över allt jag har missat. Sorg över alla vänner jag har förlorat. Självmordstankarna växer sig starkare och starkare för varje andetag jag tar och tårarna bränner bakom ögonlocken.
Livet känns meningslöst och jag vet inte hur mycket längre jag orkar leva i sådan ensamhet som jag gör nu.
Förut, när jag var yngre och mer uppe i min sjukdom, brydde jag mig inte om att jag var ensam. Det var nästan som att jag omedvetet slog alla vänner ifrån mig, betedde mig konstigt för att verkligen klippa alla band.

Men det var egentligen inte jag, utan sjukdomen. Sjukdomen ville totalt isolera mig från omvärlden så att jag skulle kunna ägna mig åt den fullständigt. Och den lyckades bra. För idag sitter jag här helt ensam. Fast nu lider jag av det. Jag lider av att se mina gamla vänner festa, studera, utvecklas och leva livet. För jag vet att jag också skulle kunna varit en del av det. Och det gör ont inombords när jag tänker på att den enda som egentligen har sabbat mitt liv för mig, det är jag själv.

Likes

Comments

Fraser som jag hatar när folk säger:

"Mjölk är bra för skelettet"

"Var bara dig själv"

"Man får såna vänner man förtjänar"

"Nu ska jag bli nyttig"

"Inte för att vara taskig, men..."

"Har du inget positivt att säga kan du lika gärna vara tyst"

Och alla meningar som inkluderar ordet "gumman" spyr jag fullkomligt på.

Har ni några fraser/klyschor ni inte tål?

Skulle vara intressant att höra ;)



Likes

Comments

Veganskt, lyxigt, hälsosamt och farligt gott.

Om ni inte har smakat Lily & Hannas rawfood glass så har ni missat en viktig sak i livet.

Ett tips bara, låt glassen tina i ca 40 min innan ni äter den. Blir så mycket godare då, plus att glass gjord på cashewnötter smälter MYCKET långsammare än vanlig gräddglass.

#rawfood

Likes

Comments

Den här texten är ett litet urklipp från min barndom. Den är helt sann, förutom att Hugo, Saga, Bo och Tony, egentligen heter något annat. Men jag vill inte skriva ut deras namn. Ni får gärna kommentera om ni tyckte texten var intressant eller inte.

När jag var fem år skiljde sig mina föräldrar. Det första året bodde jag och min storebror som vanligt kvar i lägenheten, medan mamma och pappa kom och bodde varannan vecka med oss. De veckorna pappa bodde borta tillbringade han hos farfar. Jag vet dock inte vart mamma spenderade sin tid när hon inte var med oss.

Samma dag som jag fyllde sex år flyttade vi från lägenheten. Vi hade en flyttfest/födelsedagsfest på gården. Bland gästerna ingick även mammas nya kille, samt hans två barn som enbart var ett och två år gamla. Man skulle kunna tro att jag och min storebror var ledsna över att flytta från lägenheten och att mamma hade träffat en ny man, men det var vi inte. Vi var på strålande humör. Mamma var lycklig och det smittade av sig på oss. Dessutom tror jag att vi omedvetet var lite lättade över att våra föräldrars dåliga relation var över. Att mammas nya man, Tony, hade barn gjorde det bara ännu bättre. Jag hade inte varit så förtjust i att vara yngsta barnet, och trots att vi inte var släkt, tog jag med glädje mig an de nya syskonen. Det var en pojke och en flicka. Pojken var ett år äldre än flickan och hette Hugo, flickans namn var Saga.

Vi flyttade in, sex personer, i en etta i Trångsund. Där lärde jag och min storebror Saga att gå. En dag hade Tony fått ansvaret att ta hand om en hund, bara för en dag, men det gjorde mig ändå helt lyrisk. Jag var sex år, men fick ändå tillåtelse att gå ut med hunden helt själv tillsammans med tvååriga Hugo. Vi traskade runt lite på gården. Helt plötsligt hade Hugo krupit in i ett taggigt buskage, fastnat, och kunde inte komma loss. Det gjorde honom fullständigt panikslagen och han satte igång med att stortjuta. Samtidigt tappade hunden tålamodet på att bara stå still och började dra i kopplet åt motsatt håll som buskarna. En tant kom gående. När hon fick syn på oss sa hon med lite hes och klagande röst:

”Hunden vill gå hem. Hunden vill gå hem”.

Hon erbjöd sig inte att hjälpa mig att få loss Hugo ur buskarna, utan traskade sedan bara vidare. Lilla sexåriga jag lyssnade på tanten och gick hem med hunden. Döm mig inte för hårt nu, vi var bara på gården och hade väldigt nära hem. När jag kom in genom dörren berättade jag genast vad som hade hänt och Tony begav sig blixtsnabbt ut för att hjälpa Hugo loss. Ingen kom till skada, han hade nog överdrivit lite när han skrek så i buskarna. Men det har blivit en rolig historia i vår familj, särskilt att härma tantens klagande röst. Det bodde faktiskt ganska märkliga personer i det området. Han som bodde granne med oss hade till exempel en hund som han körde i barnvagn. Vi bodde, som tur var, bara i Trångsund i ett år. Det var väldigt trångt och både jag och Bo hade fruktansvärt långt att ta oss till skolan.

Om ni vill läsa mer om min barndom/min historia får ni hojta till.

Ha nu en fin fredagskväll <3

Likes

Comments


Det som är markerat är det jag helst väljer.

Sneakers eller högklackat?

Mörka eller ljusa läppar?

Snap eller Insta?

Komedi eller skräck?

Sjunga eller dansa?

Blogga från mobilen eller blogga från datorn?

Guld eller silver?

Katt eller hund?

Jul eller nyår?

Likes

Comments

Hej!

Idag är det nationaldagen, inte för att jag firar den direkt, men ändå. Vädret har varit på topp, och det gör mig alltid till en helt annan människa. Läskigt egentligen hur väderstyrd man är. Men nog om det. Jag har inte tänkt ägna kommande inlägg till att prata om vädret. Dagen till ära har jag nämligen tänkt dela med mig utav ett recept på världens enklaste frukttårta. Och inte nog med att vem som helst klarar av att göra den, så är den väldigt god också.

Innan du kan svänga ihop din frukttårta behöver du inhandla en del ingredienser:

  • Vispgrädde (en 3dl-förpackning borde räcka)
  • Bananer (se till att de är riktigt fläckiga och mogna)
  • Frysta hallon
  • Lite strösocker
  • Färdiga tårtbottnar (3 delar)

Sen behöver du även inhandla någon god färsk frukt att ha som topping. Nu på sommar passar jordgubbar bra, men du kan även ha skivad banan, kiwi, vindruvor, nektarin eller vilken frukt du nu föredrar. Det viktigaste är egentligen att frukten är riktigt mogen och söt. För ni måste väl ändå hålla med mig om att det inte finns något sorgligare än frukt som smakar, tja ingenting.

Men nu till hur du ska gå till väga för att lyckas med denna fantastiska skapelse (hoppas ni fattar att jag inte är helt seriös nu).

Börja med att vispa grädden, inte för hårt, men inte för löst heller. Värm sedan hallonen i mikron med lite socker. När de är helt tinade kan du mosa dem lite lätt med en gaffel. Mosa även ca 1 1/2 - 2 bananer med en gaffel. Vänd i lite grädde i bananmoset. Lägg den understa delen utav tårtbottnarna på ett fint fat och bre på bananmoset. Se till att bre jämnt. Placera sedan den mittersta delen av bottnarna på bananmoset och smeta på de sockrade hallonen på den tomma sidan av bottnen, såklart. Sist men inte minst ska du täcka hallonen med det tredje tårtlocket. på det ska du ha på grädden. Du kan välja om du vill spritsa grädden, eller bre ut den med en slickepott eller sked. Garnera sedan tårtan med vilken skivad frukt du nu föredrar. Färdig!

Ja, så enkelt var det.

Ha en trevlig kväll nu :)






Likes

Comments