Hej kära ni, jag vet inte hur jag ska från djupet av mitt hjärta kunna tacka er för all fin respons jag fick på föregående inlägg.


Tänk om världen hade fler så fina magiska individer som ni. Då skulle den automatiskt bli en bättre plats. Jag vet att det går att bli frisk, det är en fruktansvärt lång process men ett steg bakåt, två steg fram. Precis som Rom inte byggdes över en natt måste saker progressivt få växa fram & utvecklas i takt med att jag finner mig själv i min kamp framåt.


Jag har fått en hel del frågor kring tankar gällande budskapet på min tatuering. Jag tänkte därför bara skriva lite kort om det - då det kan relateras väldigt mycket till föregående inlägg.


Jag har övervägt att tatuera ying och yang symbolen sedan jag var cirka 14 år gammal, eller tidigare än så. Delvis tycker jag den i sig själv som symbol står för så mycket. Respektiva sida är varandra totalas kontrast, varandras motsats men tillsammans bildar det en helhet. Det bidrar till en stabilitet. En energi som tillåts få stråla utåt. Utan var och en vore den andra ingenting. Det är lite så med min relation till min fantastiska mamma också, som är mitt allt.

Min tatuering är med andra ord delvis därför till för att själv alltid påminna mig om att det finns ljus i mörkret oberoende situation, samtidigt som det är en hyllning till min mamma. Min mamma har alltid varit mitt livsljus, hon är den där lyktan, stöttepelaren som funnits vid min sida längs hela resan trots hennes egen kamp med funktionsnedsättning. Jag har aldrig tidigare mött en person som är så stark som min mamma, efter att bott både 10 år på sjukhus & gjort mer än 80 operationer så har hon ändå aldrig givit upp.


Pilen eller den så kallade "arrowen" som jag har valt att placera under ying & yang symbolen är även till för att påminna mig själv om att det alltid går att ta sig framåt. Det går och slaget är aldrig vunnet förens försökt, även om det inte alltid går spikrakt fram. Jag tror på er, jag tror på livet. Därför tänker jag avsluta detta inlägg med att även nämna att tatuering står för alla er också. Tatuering vill vägleda alla framåt i mörkret, för det finns ljus. Tillsammans kan vi hitta det.


All värme och kärlek glöm aldrig att det alltid finns två sidor av saker , som två sidor på ett mynt- det handlar om vilken sida vi väljer att betrakta livet utifrån & i sin tur hur vi bemöter oss själva och våra medmänniskor.

( Ni får en bild både på min tatuering & min magiska mamma - mina två livsljus och akryl givetvis ).


Likes

Comments

Ett år sedan.

Ett helt år har hunnit passera förbi sedan jag låg inbäddad i de vita landstingslakanen på Södersjukhuset. På dödsbädden.

Jag tror det är svårt för en utomstående person att förstå sig på sjukdomen - vad anorexi förorsakar. Vilken långvarig smärta den bidrar till både fysiskt & psykiskt.

För ett år sedan var det som rösten i huvudet fick ett maktövertag. Jag började återigen vandra i negativa cirklar, tappade känsel i både fötter & ben. Jag kunde inte se klart, min hörsel uteblev nästan, jag svimmade av att endast gå i en trappa. Energin var totalt väck, bortblåst.

Innerst inne vet jag att allt berodde på att det var som att någon tagit ett hänglås och förseglat över min mun. Tappat bort nyckeln & blint lät jag mig luras av anorexins röster. Jag lyssnade. Jag gav anorexin lill fingret & automatiskt tog sjukdomen ett järngrepp om hela handen. Den intalade mig att om jag inte åt var jag ju i alla fall "duktig" på något. Jag dög till på så sätt att jag svalt mig. Även om kilo efter kilo försvann infann sig aldrig dock den känslan av att jag lyckades. Den där kicken av eufori som jag blint sökte efter i mörkret utan ljus kom aldrig. Det är det som gör sjukdomen till så vidrig. Den bygger upp en mur av hinder, gör så att en isolerar sig från omvärlden där hela ens tankeverksamhet tillåts upptas av kalorier, mat, motion men samtidigt misshandlar den kroppen så brutalt. De inre organen vill ge upp, du kan knappt gå utan att frysa. Min lever var under den perioden på väg att lägga ner, mitt hjärta räknade sina sista slag. Ändå fanns det en gnista inom mig som sa att om jag klarat att ta mig upp en gång förut kan jag göra det igen. Om inte för mig själv så för min omgivnings skull. För min älskade mamma, för min familj, för alla er som kämpar.

Det var som ett svart hål där tomrummet fortsatte att eka. Var enda rörelse blev en kraftansträngning i bristen på näring. Jag förbjöd mig själv till att njuta av det som är det mest basala för mänsklig överlevnad. Jag fruktade det vi människor inte kan leva utan. MATEN. Maten var min fiende. Jag gjorde allt i min makt för att inte tappa fotfästet, men innan jag insåg det var det för sent. Jag hade halkat ner från toppen igen, nått botten. Slagit mig blodig i den hårda avgrunden av sten. Jag tänkte när jag låg i sjukhussängen med dropp, sjuksköterskor som sprang in och ut och en sond i näsan att snälla låt detta förbli sista natten jag behöver vakna upp ifrån igen.

Snälla låt allt få ett slut. Det fanns inte i min värld att jag skulle kunna vara kapabel till att finna livets gnista igen. Att jag förtjänade att må bättre. Att jag förtjänade att må bra, eller i alla fall okej. Idag står jag här ett år senare, tårarna sipprar ner från mina kinder i skrivandets stund. Det är lätt att glömma hur långt jag kommit även om jag idag fortfarande är långt ifrån frisk, eller mår bra. Varje dag kämpar jag mot att fortsätta välja livet, att finna nya vägar, vägleda mig själv & andra framåt - för ditt vet jag att jag ska.

Skillnaden mot då & nu är dock att jag vet vart jag vill i livet. Jag vet hur fruktansvärt mycket sjukdomen förstör, vad det kostar. Jag vet vilket högt pris jag får betala om jag ger upp, för i slutänden handlar allt om en själv oberoende situation eller förutsättningar i livet. Allt är upp till mig & jag väljer livet. Jag tror att vi inte är kapabla till att påverka allt, men jag vet att vi kan skapa eller utforma en tillvaro där vi kan finna ro. Det är en lång krokig väg vi alla tvingas vandra på i livet men ingen människa är felfri. Ja, jag har gjort misstaget att kliva fel, snubbla, slå mig blodig & stridit för att ens våga stå upp för min egen existens som jag försökt gång på gång eliminera. Lösa upp i små bubblor av atomer. Det jag dock vet med mig är att mat är inte fiende, det hjälper inte att hata sig själv eller andra. Det som kan föra en framåt är om en bibehåller ett vidöppet sinne, vågar se på omvärlden som sin vän. Våga tro & hoppas. Hoppet är det sista som överger människan, oberoende vad vi finner detta hopp i för något.

Jag ville bara dela med mig av att ge en inblick i sjukdomen. Hur vidrigt det är när rösten vill att varje del av dina benknotor ska få sticka ut, hur skelettet ska bli ditt vackra attribut. Glöm inte att det går att ta sig framåt. Idag sa min psykolog följande ord som fick mig att komma hem & skriva just detta inlägg. " Esmeralda, jag vet att du fortfarande kan avsky, hata, betvivla & smutskasta dig själv, men du om någon är ett levande bevis på att det går - du har överlevt hinder i livet som andra kanske aldrig kommer få uppleva som ingen människa förtjänar att gå igenom". " Du är ett levande bevis på att det går att ta sig framåt."

Det är sant, jag gjorde det. Jag överlevde. Men vet ni. Skillnaden från ett år till idag är att jag överlevde inte bara. Idag vill jag i stället leva och inte bara överleva.

All kärlek & värme från mig till er. Glöm aldrig att ni förtjänar ett liv fyllt av energi. Kan jag, kommer ni också kunna. ( Ni får en bild på en Esmeralda ifrån balen i nian- den där glada energifyllda personen på bilden ska jag bli igen, ett steg bak, tusen fram). Denna gång finns ingen återvändo.


Likes

Comments

Hej kära ni. Idag är det redan Lördag.

Förhoppningvis innebär det helg för många, för andra kanske det innebär skolarbete & plugg som för min del. Det handlar dock om att göra det bästa av situationen, försöka få lite andrum.

Jag vaknade tidigt idag, tog en långpromenad med hunden & sen körde jag igång med vår konfliktanalys. För övrigt har jag haft en otrolig känsla av stress, oro & ångest som pulserar ända ut i huvudet. Jag tenderar alltid att se allt svart eller vitt, glömmer att det finns en gråzon. Därför tänkte jag, NEJ. STOP. Det får räcka. Jag måste låta mig själv få andas för att orka med.


Så efter lunchtid begav jag mig in till stan för att hämta ut arbetsreferenser från magiska Blueberry på NK, samtidigt tänkte jag att det vore nyttigt att få sig en längre promenad. Som den lilla filur jag är så älskar jag nämligen både att fotografera & promenera, Stockholm är dessutom helt oemotståndligt vackert om en promenerar längs med vattnet.

Kvällen kommer spenderas tillsammans med källkritik & fortsatt arbete med konfliktanalysen. Mindre roligt kanske men nödvändigt ändå, jag tycker trots allt ämnet är intressant. Jag ville ändå bara kika in här & dela med mig av lite energi. Så nedan följer några rader med pepp, för alla behöver vi det ibland.


Du som läser detta är vacker

Det finns inget så onödigt i världen som att försöka täcka dig själv med hjälp av spackel

Ibland när ingen ser vet jag att fasaden rasar

Du som läser detta är vacker

När fasaden faller ner och du inte längre orkar mer

Våga tro, våga hoppas, våga leva utan livets offerkofta

Ingen kan tillskriva dig ditt värde

Varken fenomen, siffra, storlek eller ett materiellt ting

Lev livet som dagen var din sista

Du har inget att mista när du låter livets ljus gnista


( Ni får en bild från dagens promenad, Åh vad jag älskar Stockholm & svanar säger jag bara). Glöm inte att ni hittar mig som esmeraldasjogren på instagram.


All kärlek & värme från mig till er

Likes

Comments

Hej kära ni.

Idag är det redan Fredag. Efter en intensiv projektperiod med konstant arbete med konfliktanalysen från nio på morgonen till fyra eller fem på eftermiddagarna så är jag en aning trött. Vi rör oss sakta men säkert framåt i vårt skrivande & analyserande av Patani-konflikten i Thailand i alla fall. Nästa vecka väntas även seminarium där vi får möjlighet att göra en opponering på en annan grupps konflikt, blir nog intressant.

Men nu till det mer väsentliga!

Idag satte nämligen mina magiska vänner egentligen upp West Side Story på Maximteatern! Det om något får ni verkligen inte missa. Det var bland den absolut bästa musikalen jag sett & jag är så obeskrivligt stolt över mina vänner som satt upp denna fantastiska föreställning. Att det orkat arbeta från tidig morgon vid niotiden till tolv på kvällarna är helt otroligt. Jag beundrar dem så mycket. Så idag fick vi alla ett välförtjänt avbrott i vårt skrivande, så efter lunch rörde vi oss ( läs hela skolan) mot Maxim för att gemensamt se på musikalen. Eftersom jag tenderar att vara en ganska emotionell människa kunde jag knappast hålla tårarna inne när mina fina vänner stod längst fram på scen. Applåderna ekade i hela lokalen & det var ett minne för livet. Tänk att jag får omges av så fina människor, det är så uppskattat & verkligen inget en bör ta för givet. Det är trots allt ens omgivning som utgör ljusglimtarna i livet.

Men så hörrni MISSA INTE West Side Story på Maxim!! Ni kan köpa biljetter via Ticknet eller liknande. Tänkte dela med mig av VRG:s trailer & lite bilder från idag. Det är helt klart något i särklass bland det bästa jag fått uppleva. Blir alldeles varm i hjärtat.


All kärlek & värme från mig till er jag önskar en magiskt fin Fredag. Glöm inte att våga tillåta dig själv att vila under helgen, i alla fall andas ut. Även om det bara är för en kort stund, tillåt dig själv att göra något ​du mår bra av. ​Det är du värd. 





Likes

Comments

Framtiden.

Ofta oroar jag mig för framtiden. Jag tenderar att se allt svart eller vitt.

Någonstans missar jag att det finns en nyans av en gråskala. Jag har så mycket bärandes i bagaget. Ett helt långt liv av erfarenheter, såväl bra som dåliga. Jag har fortsatt min studiegång trots återupprepade tidsperioder av sjukskrivning, återfall i depression etc. Jag har ändå ett fint extra jobb på Blueberry lifestyle. Jag har vänner, en omtänksam familj, en underbar hund. Jag har min yoga. Ändå är jag livrädd inför det faktum att jag inte är kapabel att styra över det som komma skall.

Jag drömmer om så mycket, men betvivlar min egen kapacitet.

Jag vill ta körkort

Jag vill ta studenten & slutföra min studiegång med de betyg jag önskar

Jag vill åka på en yoga-resa till Aruba

Jag vill stötta, inspirera andra och så småningom antagligen läsa på universitet

Jag vill flytta hemifrån

Sen tänker jag en gång till. Direkt dyker frågan i huvudet upp. Är jag kapabel att fixa detta? Jag har under så många perioder av mitt liv vandrat i onda cirklar. Där endast mörkret tillåtits dominera. Grävt ner mig själv till den botten att jag längre inte ser något ljus. Jag har snuddat vid döden ett flertal gånger, men ändå har jag någonstans valt att leva. Även om jag tidigare valt att isolera mig från vänner, ta avstånd från att våga unna mig / tillåta mig att göra saker som jag själv faktiskt mår bra av, så inser jag att det måste vara slut på det. Jag är den enda personen i mitt liv som kan se till att jag mår bra, även om vården svikit mig gång på gång och jag mist all min tilltro för all form av behandlingsalternativ - så kan jag själv göra ett aktivt val att välja livet. Välja det fria, friska & förhoppningsvis inspirera, vägleda andra till att göra detsamma. Finnas till som en ledande ljuslykta någonstans mitt i allt mörker.

Jag vet att så många där ute kämpar ensamma i mörkret. Vissa kanske identifierar sig med sjukdomen, låter sjukdomen anorexi eller depressionen bli till hela ens liv. Jag vet själv hur det är, ofta kan jag titta i spegeln, avsky och hata, varje liten centimeter av mig själv. Jag vet hur det känns att vilja upplösa varje liten atom av sig själv, vilja utplåna sin egen existens.

Men vet ni. Det är inte värt det. Det finns alltid något att leva för. Jag kan inte påverka min framtid mer än att leva i nuet och försöka utforma mitt liv utefter mina egna förutsättningar. Jag kommer nå mina mål, drömmer och visioner så länge jag tror på dem själv. Jag måste intala mig själv att allt är möjligt. Detsamma gäller för dig. DU är värd att leva, du är älskad, du är värd att äta, du är värd att få hitta din egen inre styrka. Du är den du är & bara det är ett mirakel för det finns bara en person som är precis som du.

All kärlek & värme - glöm inte att du är förtjänar livets bästa

( Bilderna kommer från min instagram då jag under förra året precis vid denna tidsperiod låg inne på Sös, för att sedan flyttas till BUP:s ungdomspsykiatri). Tänk dock, ett helt år har gott & ändå sitter jag här. Jag överlevde allt tillslut ändå.

Likes

Comments

Hej kära ni.

Hoppas allt är bra med er.

Själv är jag en aning trött både fysiskt & psykiskt efter riktigt tidiga morgondagar & sena eftermiddagar i skolan som spenderas genom att skriva på vår konfliktanalys.

Jag tänkte bara kika in här, delvis för att få printa ner en tanke eller två på papper, andas ut, hitta min ventilpunkt för idag rann bägaren totalt över. Den där lilla droppen som en bävar inför att den ska rinna över kanten gjorde det.

På vägen på tunnelbanan står en kvinna i ett hörn. Jag ler mot henne. Hon tittar, glor. När hon ska kliva av stöter gno till mig så jag tappar min dator & säger högt med vresig stämma " Så du ser ut, ÄT". Sen skyndar hon sig av tunnelbanan.

Tårarna bränner bakom ögonlocken på mig. Vart kommer all denna okunskap ifrån tänker jag. Jag får svårt att andas, tankarna snurrar medan tårarna sakta börjar rinna ner längs mina kinder. Hon har ingen aning om hur jag kämpar. Jag brukar ofta känna mig stark eller i alla fall intala mig själv att någonstans där inne finns krigaren, glöden kommer aldrig slockna så länge jag vill att den ska fortsätta lysa. Idag kändes den dock som totalt bortblåst.

Jag är därför tvungen att påminna mig själv om allt jag ändå överlevt. Allt jag trots allt fortsätter att utkämpa varje dag, det krig jag delvis bekämpar mot mig själv men också ibland mot omgivningen som tenderar att vara så fruktansvärt dömande.

Jag har överlevt sondmatning

Jag har överlevt tvångsinläggningar

Jag har överlevt & bott både på Södersjukhuset & Stockholms Ätstörningscentrum i mer än ett år

Jag har överlevt att mina rektorer bemöter mig som att jag inte har ett värde som människa & konstant kräver läkarintyg

Jag har överlevt ett självmordsförsök

Jag har överlevt LPT ( lagen om tvångsvård)

Jag har överlevt hot både från BUP, Socialtjänsten & jag har överlevt att ligga inne på ungdomspsykiatrin

Jag fortsätter kämpa varje dag, är jag stolt över det jag skrivit ovan? Nej. Till skillnad från då & nu är hör dock att jag gjort ett aktivt val att distansera mig från allt som kan bidra till negativ energi. Jag släpar matlådor fram & tillbaka, både lunch & middag om det krävs för att få mitt livspussel att gå ihop. Jag försöker räcka till hemma för min funktionshindrade mamma som jag aldrig skulle orkat kämpa utan. Jag är inte den där typiska personen som unnar mig själv saker som bio, dyra kläder eller andra materiella ting. Jag värdesätter hellre livet som det är. Ofta har jag önskat att jag skulle vara kapabel till att kunna förändra framtiden, men jag vet också innerst inne att jag endast kan påverka utfallet av den genom att leva i nuet. I alla fall försöka. Jag ska våga fortsätta drömma, hoppas & tro på att saker vänder. Idag blåser dock livet i motvind. Det bästa jag kan göra är ändå i slutänden att låta stormen bedra, låta omgivningen bygga upp murar, hinder, men välja att klättra över dem. Hitta nya vägar att vandra på. För framåt ska jag, om inte annat för att stå upp för mig själv & alla andra som lider av psykisk ohälsa.

Till dig som tar dig tiden & energin att läsa detta. Glöm aldrig att du är inte ensam i kampen. Det finns ett värde i att fortsätta kämpa, det kan kännas fruktansvärt när tankarna maler i huvudet. När rösterna skriker oavbrutet som ett kasettband som ställt in på repeat "ÄT INTE, DU FÖRTJÄNAR VÄL INTE ATT ÄTA?". JO det gör du, för vet du, i slutänden är allt i livet upp till en själv, det är enbart en själv som förlorar på det hela i det långa loppet. Våga vägra lyssna på rösterna i huvudet, även om dem spinner omkring, sätter käppar i hjulet för dig.

Idag tänker jag vända mina tankar till det positiva i stället, ta lärdom av mina erfarenheter i stället för att betrakta dem som ett misslyckande. Det var som min psykolog sa igår " Esmeralda, det handlar om dig, din livsresa & vilka du väljer att släppa in på livet, och så vitt jag vet önskar du alla människor enbart livets bästa - men så länge du själv inte kan lära dig acceptera dig själv kommer du få svårigheter att hjälpa andra med deras självacceptans".

Kanske är det just så, vi måste lära oss att i alla fall älska en del av oss själva för att kunna älska andra? Eller så är det så det mänskliga psyket fungerar, vi måste alltid börja med oss själva för att kunna påverka vår omgivning. Ge & ta. Glöm dock inte att du själv är förmögen att styra din energi i den riktning du vill, precis som vi inom yogan riktar andetaget mot den sidan vi vill att energin ska styras tror jag vi kan välja att le mot livet även när det ger oss en ren käftsmäll.

Jag har överlevt trots allt. Jag kommer fortsätta kämpa. Jag kommer ta mig framåt. 

Kan jag, kan ni.

Likes

Comments

Hej kära ni. Jag tänkte bara kika in här & dela med mig av ett väldigt simpelt men magiskt gott recept.

Är det bara jag som är galet förälskad i både glasnudlar & tofu kanske som den lilla tofuian eller knäppis till vegan som jag är.

Nedan följer i alla fall en liten lista på det ni behöver samt hur ni går till väga för att tillreda den snabba men underbart goda lunchen/middagen.

Följande behöver du;

Ett paket naturell tofú ( eller smaksatt om du föredrar det, en varm rekommendation är dock att smaksätta själv med t.ex. tamari, vitlök, soja, ingefära, röd curry eller andra härliga kryddor som spiskummin) Låt fantasin flöda.

Babyspenat

Tomat

Gurka

Äppelcidervinäger & dijonsenap

Surkål

Glasnudlar

Färskpressad citronsaft ( annars fungerar även på flaska prima)

Såhär gör du;

- Skär upp tofún i lagom stora bitar

- Sätt ugnen på 175 grader & sen lägger du bara tofun på bakplåtspapper som jag gjorde denna gång & grillar bara i ugnen ( alternativt om du marinerat skulle jag nog föredra att steka i lite kokosolja eller olivolja) - men ungsbakad grillad tofú är faktiskt nästintill oslagbart.

- Koka sedan glasnudlarna enligt anvisningarna på paketet ( brukar gå på bara några minuter)

- Skär upp sallad eller andra valfria grönsaker

- Toppa hela kalaset med en magiskt god dressing gjord på 2 msk dijonsenap samt 2 msk äppelcidervinäger & färsk citronsaft.

NU till det allra viktigaste NJUT.


All kärlek & värme från mig till er.

Likes

Comments

En dag har just passerat och gått

En dag som just du har fått

Lev här och nu det kan enbart du

Livet kommer inte alltid förbli svart eller vit

Det finns alltid en nyans i mörkret någonstans

Våga öppna upp sinne och rum

Låt ljuset kika in i dörrspringan en stund

Lev här och nu

För idag kommer i morgon snart bara vara ett minne blott

Låt inte det minnet förbli något grått



Likes

Comments

Som ni säkert förstått vid det här laget är yogan en väldigt central del av mitt liv, precis som meditation & att arbeta med mindfulness.

Jag måste börja detta inlägg med att säga att yogan är det bästa livsval jag gjort. Det har hjälpt mig på så många plan att hela, inte bara psykiskt utan fysiskt. Det har blivit min lilla värld där jag får komma landa på mattan, kanske efter en dag fylld av oro & stress - för att bara kravlöst antingen ANDAS eller bara reflektera över nuet. Utan att värdera eller tänka. Bara låta ljuset vägleda mig, låta mitt eget prana ( vår livsenergi) styras i riktning mot välmående, & bara låta kroppen & sinnet vara i stillhet.

I Julklapp fick jag nämligen en magiskt bra bok som jag tänkte tipsa alla om. Samtidigt tänkte jag även passa på att dela med mig av lite övningar från boken & olika varianter på övningar för den som vill praktisera, testa på yoga hemma. Jag själv går både på yoga studio - ( mitt andra hem har det blivit hehe, där jag även magiskt nog får tillgång till både terpauet, samt dietistsamtal eller kan spendera en stund drickandes på en kopp té i deras raw food café). Jag vet dock att många inte har de ekonomiska förutsättningarna till att kunna gå via en yogastudio, & även om det är det bästa jag gjort i mitt liv är vi alla olika. Och därför tycker jag även yogan är så himla unik, den utgår utifrån varje individs förutsättningar, ställer inga krav men förmedlar ändå en gemenskap, känslan av samhörighet som jag så fåtal gånger upplevt. Aldrig har jag känt mig så helad i både kropp & sinne, mött så fina likasinnade personer med samma intressen som jag gjort under de senaste halvåret sedan jag började praktisera yoga på riktigt. Det är som en helt ny värld öppnar sig, en värld av harmoni, lugn & glädje.

Boken är i alla fall en varm rekommendation från min sida, oberoende om du är nybörjare eller bara vill testa på. Den innehåller allt ifrån yogans ursprungliga historia, till fakta om våra Chakrans ( livsljus, vår livsenergi som vi arbetar med utifrån rotloset) till att ge alternativ på övningar, samt ett helt kapitel om meditation.

Boken heter i alla fall ALLT OM YOGA & är skriven av Kerstin Linnartz. En varm rekommendation för alla.

( Nu hamnade tyvärr några bilder på sne, då datorn inte vill samarbeta med mig, tyvärr får även därför perfektionisten i mig ge sig till känna & bara acceptera att teknik är teknik & allt kan inte alltid vara perfekt). Ibland kanske det är nyttigt att saker är just det, INTE perfekta.

All kärlek från mig till er.


Likes

Comments

Hej kära ni.

Jag hoppas allt är bra med er. Själv är jag en aning mörbultad efter dagens äventyr. Jag infann mig nämligen på Arméemuset imorse klockan 8.00 för rollspel. Vägen dit var inte riktigt så lätt som jag tänkt mig, men efter att både lyckats ta fel tunnelbana, halkat & slagit upp knät på en isfläck och sprungit runt & med google maps i handen, så kom jag ändå fram lagom stressad i tid.

Rollspelet var otroligt givande, vi fick agera som olika länder, verkligen sätta oss in i tanken om att företräda ett land som är utsatt eller varit drabbat av konflikter under en längre tid. Vilket bidrog till en fördjupad förståelse för varför ett land agerar som det gör i krigstid etc.

Vi diskuterade även frågor som rör Mänskliga Rättigheter, Demokrati & medlemskapet i NATO. Helt enkelt en väldigt givande dag eftersom jag är väldigt intresserad av Internationella Relationer, så uppskattades det helt klart från min sida. Jag imponeras & beundrar även verkligen människor som driver sådana typer av frågor, eller läser liknande program på universitetet. Det är så himla viktigt just nu med tanke på hur instabil vår värld är.

Nu har jag precis landat hemma efter att både ätit matlådor till lunch & middag i skolan för att få allt att gå ihop. Huvudet är totalt mosigt men det ska inte få stoppa mig från lite pluggande, vår konfliktanalys är mycket mer krävande än jag förväntade mig. Eller så är det mina krav som är för höga? Eller innerst inne vet jag någonstans att det är endast jag själv som sätter käpparna i hjulet för mig själv, tar på mig för mycket. Jag har alltid velat vara bäst, nå högst, vara den som är överdrivet ambitiös vilket jag alltid varit hela mitt liv. Dock tror jag vi alla måste påminna oss själva om att vi inte är mer än människor. Jag precis som du är värdig ett bra liv, oberoende om en presterar ett A eller inte, även om det kommer förbli min ambition.


Ibland kanske vi dock måste sänka garden, våga blotta oss själva & försöka tillåta oss att andas för att orka. Inte ljuga för oss själva - & bränna oss rakt in i väggen. Allt detta är så mycket lättare sagt (skrivet) än sen genomfört, jag vet själv hur jag kan bli fartblind. Gång på gång bränner ut mig. Alla tror jag dock vi har möjligheten till att påverka vårt liv i den riktning vi önskar. Det handlar bara om vilja. Det ska gå. Det måste det.

All kärlek & värme från mig, jag hoppas ni haft en finare start på veckan en jag som snubblat fram i snövädret.

( Ni får en liten bild från yogan - glöm inte att andas, reflektera, men värdera inte alltid dina prestationer, våga distansera dig från saker. Bara för att ge dig själv perspektiv på vad du redan åstadkommit, vi är inte framgångsrika i allt, men glöm heller inte det du redan gjort & våga dröm, våga leva i nuet).


Likes

Comments