Hej kära ni,

Hoppas allt är bra med er.

Jag tänker ofta ut vad jag ska skriva. Jag är gärna den som vill precisera ord , att allt ska vara perfekt. Skinande rent. Jag inser bara inte själv ibland att jag tar på mig för mycket. Idag är det Söndag och flitigt sitter jag som säkert många andra av er och planerar inför nästkommande vecka. Pusslar och planerar, fyller kalendern till bredden med saker som ska avverkas.

Det är just det här jag vill tillägna dagens inlägg åt att skriva om. Stressen över att hinna med allt.

Alla människor tror jag kan känna igen sig i känslan av att sitta och oroa sig inför nästkommande vecka. Vi tenderar ganska lätt att falla in i negativa tankebanor och den så kallade erkända Söndags ångesten börjar smått krypa sig tätt inpå skinnet. Enda in i ryggmärgen kan ångesten, oron och stressen över prestationer, jobb, skola eller andra så kallade "måsten" etsa sig fast.


Det är då det är så viktigt att stanna upp. Reflektera över vad behöver jag verkligen göra av detta? Är detta något som får mig att må bra? Vad resulterar detta i både på kort och lång sikt?

Personligen tror jag vi alla har lätt att tendera att fastna i det konstant stressiga hjulet som en ekorré spinner vi snabbt igång och börjar springa. Som i ett evigt kretslopp fortsätter vi stressa över saker som vi borde gjort, eller saker vi är inkapabla att påverka som väntar framför oss.

Mina bästa råd är helt enkelt att försöka planera så gott det går. Ingen människa är kapabel att förutspå framtiden. Jag tror dock innerligt på att vi själva kan välja att försöka leva i nuet. Ett nyckelord eller en affirmation som jag själv alltid försöka påminna mig om är att

" You are not perfect, either am I because it is all of the imperfections that make us human and that is a part of life which make you to the most beautiful soul on earth, a living soul".


Ingen människa är perfekt, alla kämpar vi med något, vi vet bara inte vad respektive person kämpar med eller mot förens vi lärt känna dem. Kanske får vi heller aldrig veta. Det är alltid lätt att spela ett skådespel för galleriets skull så att säga, att framställa saker som om att allt är skinande perfekt och bra. Att vara människa handlar dock om att kunna våga visa alla sidor av ett och samma mynt, både de positiva och de negativa. Ingen ska behöva upprätthålla en fasad för att omgivningen ska tro att du mår bra. Det är okej att vara sårbar, det är okej att vara svag. Glöm bara inte att i första hand sätta ditt välmående i framkant. Det är så mycket lättare sagt än gjort, jag vet det, men för att kunna hjälpa andra att må bra måste du också börja med dig själv. Jag tror vi aldrig blir helt fullärda, kanske är det också en del av universums lag, konstant lär vi oss nya saker i takt med att saker förändras eller vi tilldelas nya livsåskådningar på livet.

Lär av dina misstag, gör om, gör rätt, våga göra fel, men våga leva också, jag lever hellre och chansar brukar jag tänka än att dö ovetande och ångra att jag aldrig kastade mig ovetande ut i den oförutsägbara framtiden.

All kärlek och värme till er. Idag kändes det verkligen som våren var på väg, ni får en bild från min promenad i Vitabergsparken med Akryl. Äntligen kommer ljuset till oss, ta vara på det.

Namasté, ni är fantastiska människor.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hej kära ni.

Hoppas innerligt allt är bra med er. Förhoppningvis har ni kommit att njuta lite extra av solen som äntligen tycks vilja kika fram.

Idag började jag min Lördag tidigt som vanligt. Jag älskar att försöka stiga upp tidigt för att verkligen utnyttja dagen till fullo. Efter morgonpromenad i solskenet med min lilla solstråle till vovvé begav jag mig iväg på Yoga och terapí samtal med min psykolog. Det var mer än välbehövligt båda delarna just nu. Jag känner mig väldigt tankspridd. Vi diskuterade bland annat ayuruvdea som står för "kunskap om livet" och dess egenskaper, våra charkens ( livshjul) och hur vi människor på bästa sätt kan arbeta för att eliminera obalanser i kroppen. Både psykiskt men också mentalt.

Yogan är trots allt i grunden meditation och står för att förena. Det handlar om att vi ska bli kapabla till att rensa ut och ventilera våra tankar, reflektera över dem men inte lägga så mycket värdering vid dem. Jag tror verkligen på allt som har med ayuruveda samt yogan i sin helhet att göra, det är otroligt intressant att studera vilka element en tillhör som människa. Enligt Ayuruvedans indiska läkekonst finns det nämligen tre elementära energier eller också så kallade doschor : Vata (vind, rymd och luft), Pitta ( eld och vatten), Kapha (jord och vatten). Genom att själva med denna kunskap kunna identifiera vilket element en tillhör kan vi lättare förebygga om motverka obalanser i kroppen. Det är i sin tur ett verktyg för att automatiskt skapa balanser och välmående, för i slutändan handlar det om att du själv måste må bra för att andra i din omgivning också ska kunna göra det.


Jag möte annars upp Anders efter yogan för lunch på matapoteket, vi knatade sedan iväg och köpte yoga-böcker samt raw-food tårta till mamma som snart fyller år. Yoga böckerna fyndade vi på rean på Bokia, bland annat var den ena boken Yoga är min terapí som är skriven av fantastiska Janesh Vaidya, samt den andra boken av Malin Berghagen som heter Yoga : ett livsval. Tårögd av tacksamhet gick jag glad därifrån och sedan införskaffade jag mi även ett Mandlada halsband som betyder så otroligt mycket för mig ( ni ska få se vid ett senare tillfället).


Livet blir vad vi gör det till tror jag. Alla utkämpar vi vår egen kamp på ett eller annat sätt , ingenting kommer förbli lätt men det handlar om att finna verktygen för att göra ett aktivt livsval för att manifestera livet i rätt riktning. Mot det positiva, mot ljuset och framåt. Låt dig själv skina, låt dig själv vara den unika människa du faktiskt är och tacka dig själv för att du är du och ingen annan.

Jag önskar er en magiskt fin kväll, för min del väntar en del läsning i mina nya böcker om både Yogan och Ayuruveda men också religionsplugg och geografi, en fin kombination ändå.

Namasté. Du är en krigare, och en krigare bär ett svärd, men en yogi som Malin sa bär sin yoga matta och jag tänker personligen att alla människor bär på ett inre ljus, en glöd som aldrig kommer slockna så länge du fortsätter att kämpa för att ljuset inte ska slockna till aska. 

( Jag avnjöt deras magiskt goda raw - veganska pizza med cashewost som de gjort) en varm rekommendation från mig om ni har vägarna förbi på Södermalm är att kika förbi Matapoteket).


Likes

Comments

Vi lever i en enda värld,

Ägd av ingen,

Gemensamt delad av alla,

Vi lever under en och samma himmel,

Vi är alla en droppe i havet,

En droppe i den stora oceanen,


Likes

Comments

Idag är det Torsdag.

Veckorna verkligen bara flyger förbi. I Tisdags var jag på ett välbehövligt samtal med min psykolog där jag fick utlopp för att ventilera en hel del viktiga tankar. På senaste tiden har det hänt väldigt mycket i mitt liv, både saker som påverkat mig positivt samt negativt. Vi pratade dock väldigt mycket om att det alltid finns två sidor av ett och samma mynt så att säga - eller rättare sagt att det finns alltid ett ljus i mörkret. Det är varandras totala motsatser och kontraster men kompletterar alltid varandra. Ungefär som Yin och jang. 

Jag tror att allt i livet egentligen är just så. Vi tvingas gång på gång möta motgångar för att således kunna identifiera framgångarna. Allt vi gör är inte perfekt för ingen människa är fulländad. Precis som min psykolog sa så är livet ett evigt lärande där vi aldrig blir helt fullärda och i slutändan kommer vi ändå förhoppningvis ägna oss åt det vi är ämnade för, eller har en driven passion för i livet.

Idag är det grått och kallt på himlen, det är blaskigt och kyligt men efter mitt samtal med min psykolog har jag lovat mig själv att varje dag oberoende framgångar eller motgångar identifiera något som skänker livsglädje och ljus.


Så idag är jag tacksam för dessa tre små saker ( ett råd och tips till alla er där ute är att varje dag skriva ner antingen för er själva, eller dela med er till någon annan något som lyst upp er dag). Det behöver inte vara något omfattande eller storartat för i slutändan är det ändå det där lilla extra som kommer kunna konstruera det mest värdefulla tillslut. Det handlar bara om att vi lär oss identifiera dessa små guldkorn och ta vara på dem

1) Att vår presentation i engelska gick bra

2) Att jag tagit mig igenom skoldagen trots både kyla och en extrem ångest samt nervositet inför alla examinationer jag haft denna vecka men som nu äntligen är avklarade

3) Min älskade mamma, och mina älskade vänner, min hund och min familj

Veckans höjdpunkt måste dock ändå vara Tisdagens yoga-pass och samtal med min psykolog. Tänk vad vi människor är kapabla till egentligen, allt vi kan åstadkomma så länge vi fortsätter våga drömma och sträva för att nå framåt.

Jag tror på er, våga tro på er själva också. Glöm inte att du är skribenten till ditt eget liv, låt dig själv se varje dag som en ny möjlighet till att börja om på nytt. Ett oskrivet blad som väntar på att fyllas av nya nyanser , färger, former och strukturer som skänker dig och din omgivning energi.

Namasté och ta vara på varandra. Ni är strålande stjärnor som förtjänar livets bästa.

( Bilden är på min lilla vovvé som är mitt livsljus i alla lägen).


Likes

Comments

Hej kära ni jag hoppas allt är bra.

Idag skyndade jag iväg tidigt till skolan för att ha mentorstid samt öva inför Engelska presentationen vi har i morgon. När jag väl kommit fram får jag dock ett meddelande om att mentorstiden är inställd. Lagom trött och frusen så stannade jag i alla fall kvar i skolan och pluggade Engelska innan jag nu precis kom hem. Vintern är här och jag kan känna att det känns lite vemodigt med kylan men efter lite kramar med mina fina vänner i skolan, några peppande ord till de av mina vänner som ska iväg i kväll på iväg på 100-dagars fest för att fira in att det endast är 100- dagar kvar till studenten.

Visserligen hade även jag själv kunnat gå men jag är ingen party pingla så att säga. Jag kan tycka det är ganska jobbigt eller psykiskt påfrestande att vara ute sent och alkohol är även något jag avstår helt från. Visserligen kan en alltid ha lika roligt utan alkohol så länge en får omge sig med bra människor, men jag väljer ändå att spendera kvällen hemma med Engelska plugg.

Det är just där skon klämmer idag. Det som får allt att göra lite extra ont. Jag inser hur jag sakta börjat isolera mig själv allt mer. Jag får svårt att känna att jag räcker till och drar mig därför i stället undan. Samtidigt som jag avskyr att vara ensam, vill jag heller inte känna mig till besvär när jag är kring någon, att jag är en börda. Det blir så tudelat allt för mig.

Innerst inne ska jag inte ljuga för varken er eller mig själv. Trots att jag "springer" ut i år med studentmössa, utan en komplett gymnasieexamen kan jag inte hålla tårarna tillbaka. Det har runnit ner längs mina kindben och lämnat kvar svarta sträck nästintill varje dag nu mera. Jag hatar mig själv för att jag blev sjuk från början. Jag hatar mig själv för all den tid jag låtit anorexin ta av mitt liv. Jag hatar anorexin för att den från början såg till att jag var tvungen att bli sjukskriven för tredje gången sedan jag var 13-år gammal. Jag skulle egentligen bara vilja kunna vrida tillbaka klockan och ruska om den där lilla ovetande 13-åriga Esmeralda och säga " FAN TA DIG SAMMAN FÖR DENNA SJUKDOM KOMMER FÖRSTÖRA DITT LIV".


Jag är så otroligt besviken på mig själv att jag inte springer ut i år och är färdig med gymnasiet som de flesta av mina vänner. Konstant ekar det där ihåliga tomrummet som fylls av en ångestklump i mitt bröst, den där ångesten som gör det extra svårt att andas, att existera.

Ibland tänker jag vad jag gjort för fel? Varför blev jag sjuk från början? Varför insåg jag inte att när en lever med en ätstörning finns det aldrig någonsin något som kallas "nöjd". DU kan tappa kilo efter kilo, låta gram efter gram rinna av kroppen och se siffrorna dala på vågen ändå kommer sjukdomen aldrig bli nöjd. Det är därför den så många gånger varit på väg att resultera i min egen död. Jag vet bara en sak säkert att trots besvikelsen, trots all ångest, trots att jag betvivlar och tvekar så kan jag bara göra en sak och det är att fortsätta framåt. Jag får torka tårarna, ta mig samman nu i stället , pussla ihop de bitar av fragment som finns kvar. Försöka sätta plåster på det vidöppna såren och hoppas att det en dag blir till blekta ärr.

Jag måste fortsätta vara stark. Har andra kunnat, då kommer jag också kunna. Tillsammans kan vi , men tills dess får jag helt enkelt leva med den smärtan och oron, det måste vända tillslut.

(Jag önskar så innerligt att den där 13-årig Esmeralda insett i tid vad hon höll på med, hur många år sjukdomen skulle ta av hennes liv. Ibland känns det som det var igår även om det nu passerat flera år, jag är bara så fruktansvärt trött på att än idag fortfarande vara sjuk men jag är också så tacksam över att jag idag aktivt väljer ett friskt liv och konstant kämpar åt det hållet).

Frisk och fri det ska jag än dag bli. ( Ni får en bild från Gröna Lund som jag tog i somras, tycker hela bilden får symbolisera friheten i sig själv).


All kärlek och värme från mig till er. Ni är mirakel.


Likes

Comments

Hej kära ni.

Hoppas allt är bra med er. Jag ber om ursäkt för min uteblivna frånvaro under gårdagen hade dock plugg bokstavligen talat upp över öronen inför mitt seminarium i samhällskunskap som nu är avklarat. Äntligen kan jag pusta ut i alla fall från den delen, även om andra skoluppgifter staplas på rad och ska börja avverkas direkt.

Jag tänkte tillägna detta inlägg till att skriva lite kort om det vi kallar livet.

På senaste tiden har jag själv börjat reflektera allt mer över mitt eget liv. Vad innebär det egentligen att leva? Är klassificeringen för att leva endast att ha en funktionell kropp som andas, ett hjärta som pumpar blod och en fungerade hjärna? Nej, livet inkluderar så mycket mer än det. Livet sträcker sig bortom ett spektrum jag ibland tror vi människor är inkapabla att ens föreställa oss själva. Tänk så mycket vi kan åstadkomma, allt vi varit med om, både saker vi vill minnas men också saker vi kanske hellre vill förtränga med hjälp av försvarsmekanismer.

Det som är mitt huvudsakliga syfte med detta inlägg är att belysa att vi alla är kapabla till att förverkliga våra drömmar, utforma ett liv vi faktiskt kan känna oss tillfreds med. Ibland tror jag vi tar saker för givet, jag menar bara att vi har mat på borden för dagen, tak över huvudet och tillgång till utbildning, familj och vänner är ett priveligerium.

Idag när jag gick hem med mina tindrande uggs som blänkte i reflektionen från de vita snöflingorna passerade jag förbi en man som låg på gatan. Han tittade på mig med alldeles blåfrusna läppar och log när jag log mot honom, Tänk att en sådan liten simpel handling som ett leende kan få en annan individ att faktiskt må bättre, vilket i sin tur genererar välmående för min del likaså.

Livet och allt vad det innebär är inte självklart för alla, allas liv och förutsättningar, drömmar, mål och visioner ser olika ut. Det fina med det hela är också att det är det som jag tror skapar en komplett världsbild där alla individer fyller sin funktion, där alla behövs. För i vårt samhälle behövs alla på ett eller annat sätt och varje enskild individ har ett ovärdeligt värde oberoende religion, härkomst, hudfärg eller diagnoser, funktionsnedsättningar, psykisk ohälsa. Jag tror bara det handlar om att alla måste finna sitt sätt att försöka skapa det liv de själva vill leva.

Jag själv drömmer exempelvis långsiktigt om att resa , se världen och utbilda mig på Costa Rica till yoga-lärare, studera till kommunikatör/journalist via Uppsala Universitet , ta körkort, flytta hemifrån och en dag må bra. Även om saker kan kännas väldigt långt bort, ofta alldeles för distanserande nästintill omöjliga så vet jag också att det går. Jag har bevisat så många gånger för mig själv att det går att ta sig över hinder jag trodde var omöjligt att ens försöka ge sig på att klättra upp över.

Vi alla lever i en väldigt hektisk vardag idag och det jag egentligen vill säga med detta är att även om vi drömmer om framtiden, tar lärdom av vårt förflutna, planerar och ibland blir fartblinda på grund av allt vi vill åstadkomma samtidigt. Så är det även så viktigt att leva i nuet , att inte vara rädd för att bara stanna upp. Andas. Ibland reflektera över vad du känner att okej " Vad behöver min kropp , jag eller min omgivning just i denna stund för att må bättre? ". Det är inte egoistiskt att ta hand om sig själv, snarare tvärtom. Den viktigaste investeringen du kan göra i livet är att göra och ge dig själv tid samt utrymme till att utföra handlingar som främjar ditt välmående, och berikar ditt liv.

Du förtjänar livets bästa. Det är ingen som kommer klappa dig på axeln för att du bränt dig själv rakt i kaklet för att du tog på dig för mycket jobb, fick högsta betyg eller gjort en legitimerad karriär innan du ens hunnit reflektera över ditt välmående. För vet ni i slutändan , in the end of the day all that will matter is that you live your life as you want to live it and enjoy and appreciate all small things in life cause it is those things who will make you feel good.


Namaste till er alla, det är okej att vilja leva men också helt okej att vara livrädd för att inte alltid veta vad livet innebär. Livet är verkligen oförutsägbart.


Likes

Comments

Hej kära ni.

Hoppas allt är bra.

Idag är det redan Söndag vilket innebär slutet på lovet för många. Eller i alla fall slutet på Sportlovet för oss i Stockholm.

Detta inlägg vill jag tillägna en känsla jag tror vi alla upplever alldeles för ofta tyvärr. Det handlar om den där känslan av att aldrig vara tillräcklig, aldrig prestera nog eller vara tillfreds med vad en åstadkommit. I dagens samhälle tenderar vi tyvärr att konstant jaga efter mer. Ekorrhjulet spinner på, och ibland blir jag bara alldeles lamslagen av att inse att jag själv springer i samma ekorrhjul. Varken tid för att vila eller andas ut ger vi oss själva ofta utrymme för. Vi jämför oss med andra, önskar vi hade ett annat liv, jäktar efter att konstant sträva framåt, bortom nuet. Vi är fast i samhälle som huvudsakligen bygger på tillväxt och ekonomisk konsumtion. Ibland blir jag mörkrädd. Jag önskar att varje individ istället var kapabel till att stanna upp, utan att värdera men i alla fall reflektera över nuet. Vi kan inte förändra någon annan helt, eller oss själva över en natt. Vi kan inte hjälpa och rädda hela världen om vi inte börjar med oss själva som individer först. Allt har en början, allt har ett slut men tiden där emellan är din att fylla. Varje dag är som ett oskrivet blad, det är i sin tur du som väljer vilken nyans av färger du vill fylla det tomrummet med. Låt inte varje dag gå till spillo men stressa inte fram något heller.

Jag är själv expert på att misstro mig själv, tänka att jag är inkapabel till att nå det jag drömmer om i livet men jag vet också att det går att ändra inställning. Det går att välja aktivt om en vill försöka se till det positiva framför det negativa. Jag kommer aldrig sluta drömma eller fortsätta försöka nå mina mål här i livet även om det kan kännas omöjligt, men jag vill påminna er om att nuet får nu aldrig igen. Idag kommer nämligen tillhöra det förflutna, de förbipasserade i morgon och ingen vet vad som väntar kring nästa hörn. Kanske är det som är mest självklart idag någonting som inte kommer vara lika självklart i morgon. Jag tror inte vi får ta saker för givet, för livet kan förändras inom loppet av en sekund. Det kan gå så fort ner precis som det så snabbt kan vända uppåt igen. Tillåt dig själv att vara nöjd med det du åstadkommit, för du är mer än tillräcklig genom att bara vara de mest fundamentala och komplicerade som faktiskt en människa kan vara. För att bara vara mänsklig, att bara varje dag kliva upp ur sängen och vara den du är, är ett mirakel för många dagar är det verkligen inte lätt att finna orken till att ens existera.

Glöm inte att ta hand om er själva denna sista dag på varesig det är lovet eller helgen. Karpa dagen så att säga eller rättare sagt, karpa livet och nuet.

Ni kan nå vart ni vill, bygg bara inte hinder eller murar som känns omöjliga att ta sig förbi. Kan jag, kan ni.


Namasté.

Ni får en bild från Vitabergen som jag tog när det var lite kyligare ute, nu längtar jag dock verkligen efter vår och solsken.

Likes

Comments

Hej kära ni.

Som många av er fina själar vet så har det under denna vecka varit Eating Disorder Awarness week.

Ett flertal konton har delat med sig av sina historier, omgivningen har delgivit sin syn på hur de upplevt att vara i en relation där en blir totalt maktlös när någon svälter sig själv eller på annat sätt plågar sig själv.

Personligen tycker jag detta fenomen är så oerhört otroligt viktigt att belysa. Det ska aldrig behöva förbli tabú att våga tala om ett så utbrett samhällsproblem, och det mörkertal som inte kommit till känna.

Ingen väljer att bli sjuk i en ätstörning men jag tror personligen att alla kan välja att bli friska. Mirakel inträffar och inget är omöjligt. Du är ett mirakel. Låt oss gemensamt verka för att främja det friska och fria. Tillsammans.



Likes

Comments

Hej kära ni, hoppas allt är bra med er i detta ruskiga väder.

Vet inte riktigt vad som hänt med vädret men en får försöka göra det bästa av det hela.

Min morgon började med ett härligt yoga-pass och sedan mötte jag upp Anders som bjöd på lunch på Matapoteket, vi hade tänkt gå till ett annat veganskt Café men det var tyvärr stängt. Så idag igen föll valet ändå på deras oändligt goda raw veganska burgare.

Jag känner mig verkligen ambivalent kring allt just nu, mycket minnen från tidigare perioder är inläggningar gör sig påminda. Det gör så fruktansvärt ont att minnas ibland. Jag önskar ofta jag kunde utradera var enda liten enstaka minnesbild av allt jag gått igenom samtidigt som jag vet att dessa inläggningar delvis format mig till den jag är idag.

Kanske är det så att vårt mänskliga psyke är väldigt komplext? Precis som vi talade om "selektiv abstraktion" inom psykologin kanske det faktiskt är så att vi väljer att förtränga sådant vi inte vill minnas via olika försvarsmekanismer. Jag själv tenderar att ofta isolera mig, är alltid rädd för att vara till besvär , vilket bidrar till en enorm känsla av ensamhet. En fruktansvärd känsla av att jag inte är tillräcklig, att mina prestationer aldrig är godtyckliga nog. Innerst inne vet jag dock att jag aldrig är ensam och att jag är den enda som kan fortsätta min egen kamp framåt, precis som ni aldrig får glömma att ni aldrig är ensamma i kampen. Glöm aldrig att fortsätta kampen mot det friska och fria. Det är ni värda. Ett liv som är präglat av psykisk ohälsa är inte värt det i längden.

Anorexin är inte din identitet, anorexin är en dödlig sjukdom och det farligaste är om du ger rösten i huvudet lillfingret så tar den hela handen i sitt järngrepp. Det finns ett ljus bortom mörkret , våga låta det vägleda er. Idag må vara tungt, jag själv känner mig otroligt nere och försöker distrahera tankarna med några enkla meditationsövningar varvat med pluggande till ekonomin. Glöm inte att göra det du mår bra av. Ingen kommer någonsin tacka dig för att du misshandlat eller plågat dig själv. Du är din egen skribent, låt var eviga dag, var evig tom sida fyllas med nyanser av färg och energi som får dig att känna att det finns förutsättningar för ett värdefullt liv. Du är kapabel att nå vart du vill, våga bara ta steget och stå inte still.


Namasté till er alla.


Likes

Comments

Hej kära ni.

Idag vaknade jag tidigt och begav mig iväg till mitt favorit ställe på jorden. Mitt lilla yoga ställe. Där satt jag sedan i solrummet tillsammans med min terapeut och ventilerade tankarna. Allt håller verkligen på att falla samman just nu. Jag känner att linan jag balanserar på är tunnare än en sytråd och varje dag börjar jag betvivla mig själv mer och mer. Det handlar dock precis som min terapeut sa " Livet är en blandning av gott och blandat, ibland får en precis det en önskar eller tycker om mer eller mindre medan en annan gång får en något som är mindre bra" - I sin helhet blir det dock den mixen som utgör balansen. Den där balansen i livet som ibland kan kännas omöjlig att hitta.

Efter mitt samtal med honom och några tårar senare mötte jag upp min Farfar för lunch på Matatpoteket där jag åt en vegansk raw burgare med en kräm på pepparrot samt cashewnötter, algsallad, massa surkål, fröknäcke och en biff gjord på rödbetor samt solroskärnor med svarade grönsaker osv.

Sen begav vi oss iväg till Hötorgshallen där han köpte i princip hela butiken till mig. Min fina omtänksamma farfar. Allt ifrån naturella jordnötter, kokoschips, mullbär, rå kakao, gojibär, kikärtsmjöl, teffmjöl, fiberhusk, rå kakaonibs, chiafrön, dadlar, fikon och torkade aprikoser införskaffades. Perfekt för mig som älskar att stå i köket och laga veganska bollar, biffar och andra rätter i alla dess färger, former. Blir alldeles tårögd av tacksamhet för att omges av människor som ändå bryr sig,

Kvällen kommer jag spendera tillsammans med ekonomiplugg inför vårt seminarium efter lovet. Det känns okej att i alla fall försöka distrahera tankarna på något annat när tankegångarna inte riktigt är som de bör vara just nu.

Livet kommer alltid förbli ett evigt ett evigt pussel men glöm inte att det är inte omöjligt att försöka lägga pusselbitarna rätt, det handlar i huvudsak om att ha tålamod. Tillslut måste det vända. Jag betvivlar men jag vet också att jag innerst inne kan. Jag måste bara acceptera att livet inte är spikrakt men att en får göra det bästa utifrån situationen.

Nu ska jag kila förbi min fina mormor och önska Grattis i förskott, har köpt tulpaner , skrivit ett fint kort och köpt fikabröd till henne.

Ta hand om er, jag önskar er livets bästa. Låt aldrig den psykiska ohälsan få ta mer av ert liv. Låt inte rösterna få styra och bestämma för vi lever bara en gång och låt oss välja det fria och friska gemensamt.


Likes

Comments