Hej kära ni.

Det har ekat en aning tomt här. Jag ska inte ljuga och säga att den senaste tiden varit lätt. Ett ångestmoln hänger över mina axlar som en tyngd nu inför studenten.

Vet ni, jag har dock insett att allt handlar om inställningen. Antingen kan jag välja att konstant klandra mig själv för att jag inte också är färdig med skolan, eller så ser jag ljuset i mörkret i stället. Jag har trots allt klarat av 3 år på gymnasiet med högsta betyg i alla kurser med undantag för två, matte är tyvärr inte min starka sida. Detta motsvarar hela 1850 poäng, och jag har alltså resterande 650 poäng kvar till nästa år. Men är inte det värt att fira ändå sa min mamma ? Bör inte du fira att du trots att du varit halvtidssjukskriven, varit tvungen att springa med läkarintyg till olika enheter, psykiatrier , skolledningen osv ändå fortsatt välja livet - ett friskt liv?

Jag ändrade således inställning eller försöker i alla fall tänka att, en dag är det min tur och tills dess får en göra det bästa av situationen. I skrivandets stund sitter jag och reflekterar över allt inför kommande vecka. Jag har precis avslutat ett arbetspass på Blueberry Lifestyle på NK och jag är så otroligt glad över att vara tillbaka på jobbet igen. Samtidigt upplever jag en del oro och stress inför Tisdagen, det är nämligen då jag trots allt ska sätta på mig min mössa, se alla mina fantastiska enastående vänner springa ut och själv göra detsamma. Om inte annat tänker jag vara lycklig för deras skull, för jag är så oerhört stolt över deras prestationer. Tänk vilken bragd de gjort.

Allt handlar om att välja vilken riktning jag vill att min energi ska föras åt tror jag. Idag har jag därför omgivit mig med saker som får mig att må bra, sådant som genererar livskraft och energi. Kvällen kommer därför spenderas med ett yoga-pass, en kort meditation, lite läsande i min bok om Ayuruveda och yoga ( innan den ska lämnas tillbaka till biblioteket) och sedan tänkte jag fortsätta läsa på om auror och kristaller.

Tanken har verkligen slagit mig att jag vill tillägna mitt liv helhjärtat åt yogan, meditation, holistisk hälsa, superfoods, vegankost, healing , olika terapeutiska metoder samt börja lära mig göra egna mala halsband, och fördjupa min kunskap om universum, stjärntecken, auror osv. Det är nämligen dessa saker som hållit mig vid liv, så varför skulle jag då inte ägna mig åt det? Jag vill främja alla levande själars och varelsers välmående och hälsa.

Nyligen lyssnade jag på en podcast som heter (Yogiskt) en varm rekommendation, ( det var även denna jag deltog i, men avsnittet publiceras i höst), där den välkända yogamamman var på besök som gäst. Det var så berikande och matnyttigt att höra hur hon sade upp sig från sitt jobb, och tyvärr blev sjuk efter att bränt sig in i väggen - men idag livnär sig helt på att förmedla så kallade yoga-talks där hon inkluderar terapeutiska samtal och yogan i ett.


Inget är omöjligt om viljan finns tror jag. Allt handlar om ditt givna intresse. Kan andra, kan du med. Ibland måste vi möta motgångar för att kunna finna våra individuella verktyg för att kunna främja våra och andras framgångar. Du kan bli vad du vill, du är skaparen till din egen livsresa, du är skribenten till din sagoberättelse, till din bok. Du är fantastisk precis som du är. Välj att skriva varje sida med omsorg, fylla varje blad med glädje och även om du måste komplettera med sorg som kontrast då och då, glöm inte att bläddra tillbaka till din första skrivna sida, eller en sida som är berikad med energi och glädje.

Namasté. Glöm inte att tacka dig själv för att du är just den fantastiska individ du är. Ingen är någon annan lik och bara det är värt att manifestera och främja för på så sätt kan vi komplettera varandras styrkor respektive svagheter. Det gör att vi alla kan växa och starkare både mentalt och själsligt tror jag.

Någonting nytt jag tänkt införa här på bloggen för att främja välmående är dagens motto eller intention eller affirmation kanske jag snarare ska säga. ( Kort sagt är en affirmation ett positivt påstående om dig själv eller din omgivning).

Dagens affirmation kom jag på själv idag när jag stod på NK i farten med att göra smoothies och fick omges av härlig energi, och den lyder följande:

Dagens affirmation; Det handlar inte om att alltid söka efter lycka utan det handlar snarare om att uppskatta och lära oss se den lyckan som redan omger oss med energi. 

( Ni får två bilder jag tog från morgonens promenad här på Södermalm med min hund). Vi bor verkligen i otroligt vackra områden, ofta känns det som att kliva in i en liten sagovärld i våra kvarter.



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Ibland vet jag inte hur jag ska börja när jag inte vet om det kommer få ett slut.

Jag bär en tyngd över bröstet som väger lika tungt som ett ankare konstruerat i bly. Det känns som jag vandrar i kvicksand och fötterna sjunker längre och längre ner medan sanden omfamnar mina vrister. Kroppen sjunker långsamt, strupen är öm efter allt skrik efter rop på hjälp utan respons. Jag kvävs stilla. Sakta fylls luftrören av sandkorn. Det är ändå en smärta jag kan leva med intalar jag mig själv, kanske något jag förtjänar också?. Sandkornen skaver mot ytskiktet på halsen och bakom ögonlocken bränner tårarna. Det gör ont, det gör så fruktansvärt ont och orken har runnit ut i takt med att sanden sakta fortsätter flöda. Ungefär som i ett timglas. Jag kan inte längre ljuga för mig själv eller min omgivning nu när tiden för studenten är kommen. Alla minnen jagar ikapp mig. Jag kan inte fly från mitt förflutna, från alla kapitel i min föregångna historia där depression, ångest, utmattningssyndrom, anorexi och destruktivitet varit min vardag.

När jag var 13 år gammal började allt. Det jag inte visste då var att det var bara början på ett resa som nästintill kostade mig livet. Jag har alltid varit en liten individ med stora drömmar, visioner och höga prestationskrav. Alltid har jag varit den där som satt andra i främsta rummet framför mig själv och varit livrädd för att vara till besvär eller åsamka skada.

Jag har nog alltid varit lite av en perfektionist , blivit omtalad som en prestationsprinsessa både på gott och ont. Jag presterade och presterar fortfarande högsta betyg i skolan, tränade och sprang på nästintill elitnivå, skaffade mig ett extra jobb i samband med att jag började på ett av Sveriges mest högpresterande gymnasium. Ändå var jag aldrig nöjd. Jag vandrade i mörka cirklar av oro, ville alltid inkludera alla i känslan av gemenskap och i min värld kunde ingen utelämnas. Jag var alltid den hjälpande handen , jag var den där så kallade stöttepelaren - tills jag själv insåg att jag tappat fotfästet själv.

Allt gick så fort, inom loppet av två månader rasade jag i vikt efter ett besök hos en läkare på vårdcentralen som menade på att jag höll på med upproriska tonårsfasoner. Så kallat fjantade mig. Det läkaren inte visste då var att hans ord sådde ett frö i mitt träd av självhat som hade jordat ner sina rötter. Läkaren fick de där små knopparna på blommorna att slå ut. Det var nu jag tänkte " Jag ska bevisa att jag duger, att jag är duktig på något , att jag räcker till". Jag slutade äta och dricka och anorexin var inte längre bara något jag hört talas som utan blev snart en diagnos som kom att stå i min journal.

Jag hamnade på Södersjukhuset efter att hjärtat gav upp. Än idag minns jag hur benknotorna skavde mot rullstolskanten, hur jag fick liggsår när jag låg inbäddad i landstingens vita lakan. Maskinen bredvid mig glömmer jag heller aldrig, den där lilla maskinen som mätte mitt EKG. Den där maskinen som såg till att läkarna kunde försäkra sig om att jag fortfarande andades. Att kroppen givit upp insåg jag sakta, att mina organ tagit fruktansvärt med stryk var också ett faktum. Det jag ändå fortfarande inte kunde acceptera var att jag inte lyckats, jag var ju en förlorare som inte lyckats utplåna min egen existens.

Efter min tid på Södersjukhuset flyttades jag sedan till Stockholms Centrum för Ätstörning där jag bodde på deras avdelning för familjevård i nästan 8 månader. Jag minns fortfarande alla skrik, alla ångestattacker som avlöste varandra, huvudet som dunkades mot väggen tills jag förlorade medvetandet. Allt jag ville var att eliminera mig själv. Egentligen ville jag väl leva, men bara inte med den där konstanta känslan av oro och känslan av att aldrig räcka till. Jag ville inte dö, men ändå hade jag nu fått smaka på dödens tunga. Det var en fruktansvärt bitter smak vill jag lova.

Det här är bara en del av min historia, min sjukdomshistoria. Efter detta har jag legat inne ett flertal gånger, fått återfall, skickats mellan kliniker som om jag vore ett färdmedel. Blivit betraktad och identifierad som " den där med anorexin". Sjukvården gjorde mig identitetslös. Jag tappade mitt värde som människa.

Anledning till att jag skriver detta är inte för jag söker efter bekräftelse, eller för att jag vill bevisa att jag är någon form av kämpe eller för att jag ska vara stolt över där jag står idag. Anledningen till att jag skriver detta är för jag vill inte vara en del av ett samhälle där jag passivt som utomstående individ står bredvid och endast ser hur den psykiska ohälsan accelererar. Idag lider så många i det tysta. Om allt endast handlade om att gå upp i vikt och sen förblev en frisk, eller om det vore så simpelt som att ta en tablett som ska motverka depression så skulle ingen vara sjuk. För ingen väljer frivilligt att insjukna i psykisk ohälsa. Jag är så trött på att det ska vara tabú att prata om när det är just det vi måste göra. Vi måste öppna upp oss själva och delge varande styrka för att i det långa loppet värna om vårt eget samt andras välmående. Bli medvetna om att det är okej att må dåligt men samtidigt försäkra att ingen ska behöva stå ensam i kampen.

Idag vet jag vart jag är på väg. Jag har hittat min väg framåt genom yogan, meditation , ayuruveda och en holistisk inställning gentemot livet - min egen verktygslåda för att må bra. Visserligen är jag fortfarande livrädd för att falla tillbaka, jag vandrar var eviga dag på en lina som är lika tunn som en sytråd. Skillnaden från då och nu är dock att jag vet vilket högt pris jag får betala om jag faller igen. Det som är så farligt är att om en ger anorexin lill fingret tenderar sjukdomen att greppa hela handen, och sen är en fast igen. Där ligger en sedan handlöst, blottade med bröstet mot den där stenhårda avgrunden lika fort som en tidigare klättrar och kämpat sig upp för det där skyhöga bergen som var omöjliga att ens börja bestiga.

På Tisdag tar mina älskade vänner studenten. Jag är så oerhört lycklig för deras skull, även jag kommer sätta på mig mössan. Det känns dock så overkligt för mig, som jag lever i en form av trans eller illusion för fortfarande gnager den där anklagande rösten i mitt huvud - att jag inte förtjänar att sätta på mig mössan för jag tar inte studenten på riktigt. Jag har ju ett år kvar av studier på grund av omständigheterna. Idag väljer jag dock aktivt att kämpa för ett friskt liv och min målsättning är att kunna få andra att göra detsamma, för att leva med konstant psykisk smärta - att leva med anorexi eller psykisk ohälsa inspärrad bakom sjukhusväggar det är inte ett liv.

Världen har så mycket mer att erbjuda och det sorgligaste är att i sjukdomens värld finns det inget som någonsin kommer vara tillräckligt. Hur många kilon du än rasar, hur många skärsår du än kommer bära på kroppen eller hur många gånger du än försöker utplåna din existens finns rösten kvar som intalar dig att " du kan lite mer, du kan gå djupare ner i sjukdomen". Det är dock inte sant. För du är tillräcklig, du är så förbannat bra rent ut sagt för att du är du och ingen annan. Du har en energi och en aura som förtjänar att stråla som endast du kan och varför skulle inte du vara värd lika mycket lycka som någon annan?

På Tisdag kommer en våg av känslor antagligen att svämma över mig, men vet ni det är okej. För idag vet jag att jag har min livboj, jag har insett att jag måste rädda mig själv först innan jag kan hjälpa någon annan. Ungefär som flygplansprincipen, en måste sätta på sig gasmasken först själv innan du kan hjälpa personen bredvid dig att överleva.


Jag bläddrar tillbaka i arkivet på gamla bilder, bilder som får minnena att strömma, allt blir så påtagligt när det tränger upp till ytan. Jag är inte stark just för stunden men jag vet att allt det som jag gått igenom gjort mig starkare. Det är ändå kanske så som det säger att det som inte dödar det stärker. Jag tänker torka mina tårar, fortsätta kämpa för att främja välmående och hälsa, fortsätta kämpa för alla de jag älskar och för att hjälpa andra att hitta sig själva igen. Jag har hittat mig själv i yogans väg, en plats där jag kan få andas ut. Dit kan vi alla komma tror jag, och jag önskar att alla ska få uppleva känslan av inre harmoni och balans oberoende vad vi kämpar med i livet, för alla har vi olika hinder och motgångar vi måste ta oss igenom.

Jag är trött på att bli betraktad som en sjukdom, visst jag bär den i bagaget men vet ni jag har också valt att lämna allt det där bakom mig. Jag har valt att börja skapa och skriva på ett nytt kapitel utan av avsluta det andra för vem säger att någonting behöver vara färdigt och sammanställt för att vi ska kunna öppna upp nya vägar för att växa och blomstra på nytt igen? Skapa ett liv och en tillvaro där vi trivs. Glöm inte att du är skribenten till ditt liv, du kan välja att förändra din syn på omvärlden och den energin du vill ta till dig. Se till att ta hand om dig själv för i slutändan är det dig själv du alltid måste börja med för att kunna må bra och genrers välmående till andra.


Tack mamma, min älskade familj och alla mina vänner, tack yogan, tack kroppen för att du fortfarande bär mig trots all skada jag förorsakat dig. På Tisdag tar jag inte studenten, visserligen skäms jag fruktansvärt över det, men jag tänker inte försöka bära en offerkofta - för den vill jag inte ha. Jag tänker heller inte bära en medalj som attribut för att jag ska framstå som jag gjort något hjältedåd. Det jag tänker göra på Tisdag är att fira att jag faktiskt lever, och inte längre endast behöver kämpa för att orka överleva.


( Dessa bilder är från en tid jag lagt bakom mig men ändå aldrig glömmer).



Likes

Comments

Today I visited magical Hippiemarket that is located near Vintervikens Trädgård (garden).


It was an amazing gathering of souls that stood there and sold diamonds, crystals, yoga companies. It really felt like everyone enjoyed being surrounded by such a meditative climate in the nature. This was a fantastic opportunity to gather up people that aims to spread the knowledge of ayuruveda, yoga, meditation, mindfulness and strived towards maintain a holistic health approach. I could not imagined to have spent the Swedish National Day in a better way.

I truly believe nature can heal us, so as crystals and yoga can do. To unite with people in a small community like this made me realize that even though it unfortunately exist a lot of horrific violence in the world, together the forces of peace and harmony are stronger. Ahimsa means to not harm, or (non violence) I truly believe that if everyone tried to maintain this principle, and keep it in mind there would be a much more peaceful climate in the world.

You are a miracle do not forget that. Did you also enter the market? If you did not I at least hope that you have spent the day in such a great way as ever possible, surround yourself with good energy. You can become the creator of your own thoughts and feelings. I bought some handmade magical dresses and also some crystals for very nice prices, so if the market will be established next year again I highly recommend you to take a visit.

Just look at this amazing crystals that I took a picture of, so happy I bought one crystal myself in Rosenkvart. Rosenkvart is suppose to stand for love to ourselves, often I believe we tend to spread a lot of love around us but it is just as important to give love to oneself in order to be able to generate the same healing energy to all other living creatures.

This is the description from kristallrummet when I searched for what Rosenkvarts crystal stand for and which chakra it is located to. So I highly recommend you to go into kristallrummet if you are interested in a short explanation or deepen your knowledge about crystal and how they affect our body, mind and soul.

" Rosenkvarts initierar kärleken till oss själva. Den ger lugn och känslomässig förtröstan. Rosenkvartsen stimulerar kontakten med vårt inre barn, stödjer oskuldsfullhet, sårbarhet och tillit. Den förbinder den andliga dimensionen med kärleken och ger oss kärlek utan villkor och krav. Chakra: Hjärta, Navel och Bas".



Namasté ♥

Likes

Comments

Hej kära ni, på senaste tiden har jag intresserat mig väldigt mycket för olika auras. Det vill säga det elektromagnetiska fälten som omger varje levande varelse.

Jag bestämde mig för att själv göra ett så kallat aura-test, mer för sakens skull. Jag är medveten om att det endast är ett test baserat på information som är inhämtad från internet men det stämde förvånansvärt bra överens med mina värderingar.

Personligen fick jag den gröna auran och resultatet löd enligt följande;


Green individuals are balanced, harmonious and peaceful people. They need harmony in their lives and prefer to live in a natural environment. They are the most balanced in the color spectrum. They have a very strong connection with nature. It is important for them to live in close proximity to forest, park or near a lake or ocean. Green auras are open, extroverted, expressive, friendly, communicative and sincere. They see life through their heart. Their main motivations are satisfaction and harmony. On the one hand the green individuals do not like to compete, to wear the most expensive and beautiful clothes, or to have the best job. On the other hand, they love the pleasures and benefits of luxury that come as a direct result of the success. Greens want to feel happy and satisfied in their lives. They have an internal understanding of the natural cycles and laws of life. For them, life as a human being is the most wonderful gift of life. For green auras is difficult to restrain their feelings and thoughts. Green auras have a strong connection with their physical bodies. For them, the mind and the body are one, and all the thoughts and emotions are expressed physically. If don’t freely express their emotions they will feel awkward, uncomfortable and in some cases may even get sick.


Jag tänkte därför dela med mig av en länk till testet så ni själva kan prova på - det är otroligt intressant med energier, hur dessa påverkar våra inre känslor, hantering av konflikter och kan hjälpa oss att förstå varför vi agerar på ett visst sätt eller liknande.


Ta hand om er, ni förtjänar livets bästa. Namasté ( länken finner ni nedan och en bild jag tog förra sommaren, den symboliserar verkligen den gröna auran tycker jag, och sanningens ord är att verkligen att jag måste vistas i natur för att finna harmoni, helst på en yoga-matta med en stilla meditation).


http://gostica.com/aura-test/


Likes

Comments

Hej kära ni, hoppas allt är bra.


Jag råkade tyvärr ut för missödet idag att min Iphone 6s plus gick sönder. Från ena sekunden till den andra var den död utan att jag tappat den eller skadat den på något sätt. Eftermiddagen spenderade jag därför springandes mellan reparationsbutiker och i telefon med Appel-support. Nu är det i alla fall löst och jag ska till Täby för att lämna in telefonen på Fredag då det förutspår att det tyvärr och förhoppningvis är ett fabrikationsfel. Utöver detta tänkte jag dela med mig ett recept på hemmagjord picklad rödlök respektive gullök. Jag måste erkänna att jag själv blev förvånad hur god den blev med tanke på att jag experimenterade fram receptet. Anledningen till att jag kom på det från början var att jag stod med nästan ett kilo lök som höll på bli gammal, och när jag lagat veganska linsgrytor, linsbiffar, bönbiffar och fryst in och det inte längre nu finns plats så tänkte jag givetvis inte slänga löken utan försökte i stället ta vara på den. Vilket blev en succé.

Detta behöver du

1 rödlök

1 vitlöksklyfta (pressad)

Ljummet vatten så det täcker rödlöken eller gullöken

1/2 msk sesamolja eller olivolja

1/2 msk salt ( jag använde salt som är berikat med jod just för att få i mig ordentligt av joden. Detta då jod annars är en vanligt förekommande källa som återfinns i exempelvis fisk, ägg och skaldjur men eftersom jag inte äter det så ser jag till att få i mig det på annat sätt).

Färsk citronsaft samt chili

1. Börja med att hacka rödlöken i ringar eller valfri storlek

2. Rör samman vatten, sesamolja, salt, och tillsätt sedan vitlöken samt citronsaften och chili.

Detta håller ungeför i en vecka i kylen och är perfekt att addera till matlådan eller middagen som jag gjorde igår. Ni får en bild på tofu, tillsammans med bönpasta, en stor sallad gjord på grönkål ( älskar det) och massa annat gott samt en dijonsdressing.

Tänk på att inte äta för mycket av rödlöken dock då den är rå, speciellt om du har känslig mage. Rödlöken är annars super då forskning indikerat att den innehåller mer av så kallade quercetin än andra löksorter. Tack vare detta bidrar i sin tur till att rödlöken både hämma tillväxten av cancerceller samt rensar ut tungmetaller ur lever respektive blodkärl, samtidigt som den både är dundergod och virushämmande.

Testa, ni lär inte bli besvikna. För tillfället gör jag även egna bananchips samt granola av några bananer som började få en allt för brunaktig ton, ett annat tips är att frysa in bananer för att göra nanaicream på eller använda i smoothies. Smakar precis som glass. Tänk vad vi kan göra mycket själva egentligen, det handlar nog bara om lite kreativitet, att våga testa och ta vara på saker i stället för att slänga.


Namasté. ( rödlöken ligger där i ett hörn bland allt annat gott - mat på silverfat så att säga).


Likes

Comments

Ibland vet jag inte hur jag ska börja ett inlägg, men en tanke som slog mig när jag låg på yoga-mattan igår var just tanken om att jag inte förtjänar någonting. Därför vill jag således ägna dagens inlägg till detta ämne : Känslan av att jag inte har ett eget värde.

Enda sedan jag var liten har jag haft väldigt svårt att uppleva att jag förtjänar saker i livet, det jag främst åsyftar är saker som får mig att må bra. Jag har alltid haft och fått höra att jag har väldigt lätt för att ge men inte ta energi. Inom mig har det alltid grott en rädsla av oro för att vara till belastning eller åsamka besvär. Det har i sin tur resulterat i att jag dragit mig tillbaka i många sammanhang, undvikit att inte köpa saker, att unna mig en konsert eller vistas i sociala sammanhang, eller den där extra goda koppen té, eller ett lugnande yogapass. Jag har helt enkelt levt i en bubbla av självdestruktivitet med inställning att jag förtjänar väl ändå inte detta? Jag förtjänar väl inte att göra något som får mig att må bra?

Sedan jag började med yogan har dessa faktorer eller tankar dock dragit min uppmärksamhet till just det som kallas för "self- awarness" eller självmedvetenhet. Idag kan jag aktivt betrakta mig själv utifrån och tänka att jo, för att andra ska kunna må bra, för att jag ska kunna fortsätta sända energi och sprida positivism måste även jag göra saker som genererar välmående åt mig själv först. Jag måste bli min egen "chef" och återta kontrollen. Det är trots allt vi själva som i mångt och mycket måste synliggöra för oss själva vad vi är i behov av.

Personligen kan små saker som får andra att må bättre i sin tur generera mig en oersättlig energi. Exempelvis idag när jag var ute med Akryl (min hund) så stannade en man mig som äger en marockansk inredningsbutik. Jag brukar alltid hälsa på honom och vi har utbyt ett och annat leende. Med andra ord har det genererat en varm känsla i hjärtat av medmänsklighet. Idag stannade han mig för han ville ge mig en staty, eller jag vet inte hur jag ska beskriva hur den ser ut, men ni får själva tolka budskapet utifrån bilden. Jag blev så otroligt rörd att tårarna faktiskt föll. Han äger knappt något och ska snart stänga ner sin butik och ändå väljer han att ge mig något så fint. Detta tycker jag i sin tur visar på att en så liten handling kan betyda så obeskrivligt mycket för någon annan.

Jag tror verkligen på att den energin vi väljer att sända ut kommer att genereras tillbaka till oss. På hemvägen valde jag därför att plocka en bukett blommor till mamma, allt för att främja ljus och välmående. Det handlar helt enkelt tror jag om att plocka fram alla små ljusglimtar och även det vi trängt undan i vårt undermedvetna som är obehagligt. Att göra vissa känslor eller tankar som väcker oro eller tynger bröstet av smärta synliga. Det kan vara otroligt svårt att själv bli medveten om och faktiskt våga möta rädslan av det som genererar ångest, eller att acceptera att okej idag är jag trött ; låt då kroppen vila. Det jag åsyftar är att ibland måste vi ta ett steg bakåt, betrakta oss själva och reflektera över vårt liv, våra val, våra tankar, känslor och handlingar - för utifrån det tror jag vi kan lära oss acceptera oss själva och lära känna vårt inre sanna jag på riktigt.

Alla människor är vi i behov av att göra saker som får oss att känna livsglädje, livsenergi. Ibland är det bara så otroligt svårt att lyssna till kroppen respektive psykets signaler men i det långa loppet vinner du på det. Ingen kommer tacka dig om du bränner ut dig, kör på i 110 blås för att sen inse att du inte orkade hela vägen fram. Vi är i behov av så kallat "self-awarness" tror jag på alla plan för att kunna motverka att fastna i onda cirklar som tyvärr kan bli ohanterliga att ibland ta sig ur. Glöm då heller inte att våga ta hjälp av andra. Om du en dag upptäcker att okej - mitt liv ser ut såhär nu, men jag vill förändra det. Jag vill må bra i mig själv och min omgivning. Våga då sträcka ut handen, och be om den hjälpen. Du är inte svag för att du vågar be om en hjälpande hand, tvärtom är du otroligt stark som vågar öppna dig och blotta strupen både för dig själv och andra. Det krävs ett otroligt mod för att göra det.

Jag tänkte därför avsluta inlägget med mina bästa tips för att främja så kallat self-awarness; eller självmedvetenhet.

1) Sätt dig ner och skriv en lista över vad du är nöjd med att du åstadkommit. ( Tänk på allt ifrån den simpla handlingen till att du faktiskt klev upp ur sängen till att du kanske orkade ta dig ut på en promenad eller gjort något så stort som att exempelvis tagit studenten, skrivit klart en inlämning eller avslutat en lång arbetsvecka).


2) Skriv ner mål. Kortsiktiga som långsiktiga. Jag tror vi alla kan främja vårt välmående genom att känna att vi har någonting vi eftersträvar och drömmer om. Att inkludera så kallade små morötter i vår vardag som kan vägleda oss framåt i rätt hjulspår.

3) Ge dig själv utrymme och tid till att göra någonting du mår bra av, tid för återhämtning. Se en film, kanske ta en promenad, gör ett yoga-pass , köp den där boken du så länge velat läsa, måla naglarna eller boka en träff med en vän.


4) Var inte för hård mot dig själv. Döm dig själv inte för alla dina brister, för vet du. Det är genom våra brister vi kan finna våra styrkor och ingen är mer än människa. Du gör så gott du kan. You are good enough - you are more then good enough.

5) Ta hand om dig själv. Glöm inte att vi alla har enskilda behov och du har bara en kropp och ett psyke som ska kunna bära dig framåt genom hela livet. Det är värt att ta vara på, både för att upprätthålla en god relation till dig själv, en öppen relation och detta inkluderar även det förhållningssätt du har till din omgivning. För om du mår bra kommer den energin att avspeglas på relationen du har till de människor, djur, natur, och de energier som finns runtomkring dig.

Namasté och ha en fantastisk helg - stråla som endast du själv kan.

☾☾☾☾☾☾☾☾☾ ( bilder tillkommer senare på statyn samt blommorna jag plockade till mamma för just nu vill tekniken inte riktigt samarbeta).



Likes

Comments

Hej kära ni hoppas allt är bra med er.

Utanför fönstret smattrar regndropparna och bildar ljuv musik i öronen. Smattret är ändå relativt lugnande för sinne och själ även om jag föredrar ljumna varma vindar som smeker kinden ömt och får håret att fläkta.

Idag var första dagen tillbaka i skolan för min del. De andra har nämligen haft projektveckor på Viktor Rydberg. Jag har dock redan läst kursen idrott och hälsa och därför kunnat få förmånen att gått på förtidigt sommarlov och endast yogat, läst bra böcker om yoga, ayuruveda och annat, tagit långpromenader i solskenet med kameran vid min sida , lagat nya veganska recept och provat lite roliga nya superfoods. Helt enkelt kort sagt ägnat mig åt sådant som genererat livsenergi.

Det var ett fint återseende av mina kära vänner i skolan. Samtidigt kräver det enorma mängder energi för min del att återvända tillbaka ditt. Skolan har nämligen blivit en plats för sorgarbete för min del. Den påminner mig konstant om mitt förflutna. Alla de tre år jag gått i de korridorerna med en ångestklump i magen och sedan fått återfall gång på gång i anorexin samt depressionen pågrund av all stress och känslan av värdelöshet som tynger bröstet likt ett ankare.

Detta för mig därför in på dagens ämne : Vår inställning gentemot oss själva och livet.

Personligen har jag alltid varit en perfektionist ända ut i fingerspetsarna. Jag har alltid eftersträvat att göra allt till 110% om inte ännu bättre än så om möjligheten funnits. Trots detta har jag ändå aldrig blivit nöjd, jag har ändå levt i den där bubblan av skam, och missnöje. Jag har konstant försökt leva upp till samhällets krav, jag började jobba när jag var 14 vid sidan av mina studier, dock älskar jag mitt arbete på Blueberry, samtidigt som jag tränade på nästan elitnivå och hjälpte till hemma med min handikappade mamma. Det jag vill komma till är att jag även om jag "lyckats " med mycket betraktat ur andras ögon så finns känslan av självhatet kvar.

Jag ställer mig idag därför frågan ; För vem gör jag allt detta? För vems skull får jag högsta betyg, för vems skull pressar jag mig själv till den gräns att jag brakar rakt in i väggen och faller handlöst mot avgrunden igen? För vems skull är jag den där skådespelaren som drar på ett leende när tårarna egentligen bränner bakom ögonen? Svaret är inte lätt för någon. Det kanske blir bottenlösa svar, men det viktigaste tror jag är att vi måste återvända till oss själva och inse att vi gör saker för vår egen skull. I mitt fall kämpar jag för både mig själv och andra. Jag har kommit till insikten att för att kunna hjälpa andra att må bra måste jag börja med mig själv först.

Jag är inte kapabel till att styra över allt i livet. Jag är skör, jag vandrar på en tråd som är lika skör som en sytråd men jag väljer i alla fall att balansera, att försöka vandra med såriga fötter fram på en väg jag inte vet vart den leder. Idag skäms jag fortfarande över den jag är, över att jag inte tar studenten. Stundvis, eller allt för ofta faller tårarna över att jag måste gå ett fjärde år för att jag inte klarade av gymnasiet inom ramen på tre år och därför varit tvungen att förlänga min studietid. Samtidigt finns det alltid två sidor av ett mynt, jag kan välja att för alltid vara missnöjd över det faktumet eller att i stället välja att glädjas över det faktum att jag ändå snart klarat av 1850 poäng och är ett år ifrån en fullständig examen. Detta var det jag ville åt ; Vi kan styra över vår inställning gentemot livet, våra framgångar respektive motgångar och i sin tur hur vi bemöter vår omvärld.

Jag tror att vi generellt sätt lever med föreställning idag om att vi alltid måste prestera. Det jag vill lyfta fram är dock att bara genom att existera gör du faktiskt någonting unikt, det är nämligen en prestation i sig själv att bara vara mänsklig idag. Jag är så tacksam över att jag i mitt känsloladdade kaos nu på slutet kan få återvända ner på min yoga-matta , gång på gång för den mig hem. Det är alltid som att hitta tillbaka till mitt inre jag och det är inte bara en praktik utan ett sätt i mitt fall att leva.

Fråga därför dig själv ; Hur väljer jag att leva för att må bra? Vad kan jag förändra i mitt liv för att må bättre? Ibland kan det vara nyttigt att exempelvis rita upp en så kallad livscirkel : I denna kan du göra olika kolumner för exempelvis ekonomi, familj, drömmar, hälsa osv. Sätt sedan ett antal punkter, sträck eller siffror kanske där du själv visualiserar en målbild över vad du är nöjd med respektive vill förbättra, eller notera bara dina tankar utan att lägga någon värdering vid dem.


Ni är fantastiska individer var enda en av er. Inom yogan brukar vi tala om sattva (balans), det är när vi är obalanserade i våra chakran ( energicentrum) där vårt prana ( all vår livsenergi flödar) som vi upplever missnöje. Vad kan du göra för att återfinna din egen balans? Du kan välja att leva livet med en positiv grundinställning respektive en negativ grundinställning : Även om vi ska främja den positiva sidan får vi heller inte glömma att även de negativa behövs för att vi ska kunna se konstrasterna av de onda respektive goda i vårt liv.

Låt dig själv blomstra som blommorna gör nu om sommaren. Våga må bra, våga förändra saker, du lever idag, för nuet, inte för i morgon. Glöm inte att ta hand om dig själv på samma sätt som du vill ta hand om andra, värna om ditt liv och din kropp, själ och ditt sinne för det ska bära dig framåt genom resten av ditt liv.

I kväll väntar ett yoga-pass för min del, hur spenderar ni er kväll? Oberoende hur se till att göra det ni mår bra av.

Ni får en bild på en magisk middag som jag åt häromdagen. Inte alls svårt, jag gjorde bara en wook på tofu med röd-curry, ingefära, citron, chili, vitlök, sesamolja, tamari, och serverade med diverse grönsaker, svamp, bönor och färska kryddor. ( Mat på silverfat så att säga).

Namasté

Likes

Comments

Kika in och gå mer än gärna med för att främja och manifestera hälsa framför psykisk ohälsa.


Namastá


https://www.facebook.com/Holistic-wellbeing-yoga-and-meditation-circle-349631205453716/


Likes

Comments

Hej kära ni hoppas allt är bra med er.

De senaste dagarna har jag spenderat på min kära yoga-studio, och på yoga-mattan. Jag har blivit inspirerad, lyssnat tagit in, varvat lektioner med läsning ur den fantastiska boken "How Yoga Works" och mött enastående själar.

Ärligt talat måste jag erkänna att jag fåtal gånger mött så jordnära och accepterande människor som inom yogan. De är så icke-dömande, ingen eftersträvar att sätta en stämpel på någon annan. Det är just bland annat det jag älskar med yogan , den är så prestationslös på så många sätt samtidigt som du utvecklas både mentalt och psykiskt. Den är som en kombination och gör verkligen det yogan egentligen betyder " att förena".

Under dagens pass arbeta vi främst utifrån en del av Yoga Sutras som kallas för Satya, vilket är ett ord på sanskrit som egentligen står för sanning. Personligen anser jag att detta begrepp eller värdet i ordet sanning kan appliceras på det mesta i vår vardag.

Vi alla kan tolka dess innebörd olika, men vad innebär det egentligen att vara sann emot sig själv och sina medmänniskor? Jag menar de flesta vill sina medmänniskor och alla levande varelser dennes bästa. Om någon exempelvis nyligen klippt håret men du kanske inte tycker personen passar lika bra i den nya frisyren så väljer du antagligen att hålla den informationen för dig själv - både på gott och ont finns det alltså en mening med sanningen.

Hela tiden kanske vi inte kan vara sanna mot oss själva heller, ibland kanske vi lever i en bubbla, en ovisshet av lögner för att skydda oss själva samtidigt som vi således skyddar andra? Eller så kanske vi använder någon form av försvarsmekanism för att förtränga eller förskjuta något bort till vårt undermedvetna.

Kärnan jag vill komma åt med detta inlägg eller det budskap jag vill förmedla är att oavsett om du är sann mot dig själv eller inte, så slut inte dig själv och dina tankar inom dig och behåll allt för dig själv.

Varje individ tror jag har ett mänsklig nödvändigt behov att kunna få tala ut om saker, resonera och vrida samt vända på innebörden och vikten av våra tankar och funderingar. Jag tror att det är när vi stänger in oss och skjuter saker under mattan som vi riskerar att drabbas av depressioner, mer stress eller generera mer oro. Personligen tror jag vi idag generellt sätt är i behov av att gå till botten med kärnan av problemet, inte skjuta saker under mattan med hoppet om tiden läker alla sår för vissa sår förblir nämligen livslånga ärr. Saker måste få ta tid att läka men jag tror också att vi samtidigt måste komma ihåg att vi är inte ensamma. Alla bär vi någonting på våra axklar. Någonting vi kämpar med eller emot, det är en del av livet men glöm heller inte att livet ska inte bara handla om att känna ett behov av att endast orka överleva, utan livet ska handla om att leva också.

Var sann mot dig själv. Känn in vad du behöver. Du är inte egoist för att du vågar känna efter, du är snarare en rationalist. Du gör en investering i din hälsa på lång sikt genom att sätta dina individuella behov i det första rummet, på första prioritering för att i sin tur kunna hjälpa andra att göra detsamma. Öppna upp, tala ut. Var sann mot dig själv om din omgivning.


Ni får lite bilder från när jag var ute och gick en promenad här på Södermalm samt en bild på Yoga läraren och den enastående Taylor under gårdagens pass. Tillåt dig själv att vara tacksam över din existens. Du är ett mirakel.

Jag har även gått runt i tankarna om att starta en facebooksida för att dela med mig av min kunskap om yoga, olika veganska recept, konceptet med ayuruveda, mindfulness, meditation och mitt så kallade " holistical approach towards life", samt kunskap om energier, tarotkort, auroas och annat som kan generera välmående. Som en platform för hjälp till självhjälp, så du själv blir skaparen till ditt eget välmående och i sin tur andras. Kanske kikar in senare och lägger in en länk till den facebooksidan i så fall. Tänk så fint att gemensamt kunna dela kunskapen med varandra och berikas av andra själars erfarenheter och visa ord. Jag tror att genom att lära känna andra och ta del av deras liv kan vi också lära känna oss själva på djupet.


Namasté

Likes

Comments

Hej kära ni, jag hoppas allt är bra med er.

Idag har jag jobbat på Blueberry på NK. Jag trodde att det skulle vara väldigt mycket folk men med tanke på vädret samt att det är långhelg har nog det flesta givit sig iväg, en del smoothies fick vi sålda ändå. Grymma är stjärnorna jag arbetade med.


Jag tänkte i alla fall tillägna detta inlägg till att prata om just energier. Det är någonting som jag börjat intressera mig för allt mer. Delvist tack vare att jag börjat läsa boken kristallmänniskan av Anni Sennov, men också för att jag börjat fördjupa min kunskap inom både den så kallade Law of attraction samt elementen inom ayuruveda.


The Law of Attraction går nämligen kortfattat ut på att du skapar din egen verklighet. Ungefär "lika attraherar lika". Det innebär således att om du tänker positivt om saker kommer din positivism att attrahera och generera likgiltig energier. Allt det du därför tänker, gör i relation till dina känslor och inställning kommer du att attrahera.

Personligen tänkte jag först att detta var något form av påhitt, varför skulle den där lagen fungera och hur hängde detta ihop med de krafter som finns i universum?

Svaret fann jag när jag faktiskt började våga tro på att den fungerade. Jag valde att börja visualisera när jag exempelvis vann en yoga-matta, ( vilket jag mot alla odds sedan gjorde). Jag valde aktivt att tänka positivt i alla lägen oberoende situation, för jag är övertygad om att vår inställning gentemot livet kan påverka utfallet av hur vi i sin tur är kapabla att leva.

Det är viktigt att komma ihåg att allt är så otroligt individuellt, det är verkligen som ordspråket lyder " Det som kan vara den enes hälsa kan vara den andres gift". Jag tycker det finns ett väldigt stort värde i dessa ord. Jag menar alla har vi drömmar, olika visioner, olika obalanser och intressen, viljor men gemensamt för oss alla individer är att vi måste börja med oss själva för att kunna åstadkomma en förändring. Du måste alltid vilja förändra själv för att det ska kunna ske. Du kommer alltid kunna omges av människor som sträcker ut sina händer för att vägleda dig framåt, men om du inte är villig till att ta emot den hjälpen.

Jag menar inte att alla har ett stort kontaktnät och alltid kan tänka positivt för ingen är mer än människa. Det är självklart att vi genom våra motgångar kan dra erfarenheter och lärdom för att utvecklas och bli starkare som individer. Samtidigt är det så viktigt att i alla fall försöka utforma ditt liv på det sättet du önskar att leva det. Ingen ska tillåtas styra över dina livsval. Jag personligen har så länge levt för andra, inte för min egen skull. I takt med att jag kommit i kontakt med yogan, meditationen/mindfulness och energier har jag dock kunnat börja finna en inre harmoni. ( Sattva) = Balans.

Jag har insett att jag bara har en kropp, ett liv och detta måste jag värna om för att kunna vägleda andra i samma riktning - mot ett friskt, välmående och glädjefyllt liv. Livsenergi vill jag generera både till mig själv och det handlar både om interaktionen mellan "Body, mind and soul". Jag tror inte vi kan bortse från att ta hand om bara en del, vi måste värna lika mycket om alla delarna för att vi ska kunna må bra, reducera vår stress och skapa ett hållbart sätt att leva. Jag menar tänk bara en så simpel sak som att faktiskt bara våga ställa sig själv frågan " Hur mår jag idag, vad behöver jag? Vad indikerar min kropp, vad säger mitt psyke?". Jag tror inte på något quick ficks utan att vi måste se till att tänka långsiktigt på det som kan göra det möjligt för oss att inte endast må bra för stunden utan upprätthålla detta hela livet.

Kom ihåg att du är värdefull, du är skribenten till ditt eget liv och din energi är värdefull. Vilken energi väljer du att attrahera? Den dåliga eller den bra? Det kan bara du själv avgöra , allt är individuellt men det finns ett värde i att reflektera över dina behov och inte alltid leva utefter vad vi bör eller måste göra. För det som är bäst för stunden kanske inte är det i morgon, därför måste vi även vara kapabla att anpassa oss till den rådande situationen.

Med detta sagt skulle jag vilja avsluta med att säga att självklart kan inte en total förändring av hela ditt liv ske över en natt, men jag tror du successivt kan välja att varje dag försöka göra någonting positivt för dig själv. Alla har vi olika perspektiv på livet, och ditt perspektiv är bara ditt och det är viktigt. Lika viktigt som du och ditt välmående är.


Namasté

Ni får några bilder jag tog för några dagar sedan - glöm inte bort er egen livsresa och vandring på vägen framåt i livet. Jag bär mitt mala och min kristallsten varje dag för att påminna mig själv om hur jag kan motarbeta all negativ energi bara jag vill. Den ska inte få ta del av mitt liv, och bara genom att tro har livet faktiskt börjat stråla något ljusare. Kan jag kan du.




Likes

Comments