View tracker

Hej hörrni!


Idag är det Torsdag.


Sista examinationen är äntligen gjord & jag överlevde. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men nu är det över.

Dagen till ära har jag alltså trippat runt på tå med en nervositet som heter duga . En klump av ångest i magen. Men det gick ändå.


Tankarna har även bollats kring huruvida jag ska disponera mina kurser inför vårterminen. Tanken är att jag ska läsa filosofi 1 på Måndagar men skolan vill inte vara särskilt bemötande ( som vanligt ), och tillåta mig att även läsa Religion 1 på eftermiddagen.


Jag blir rent ut sagt så trött på människor som mina rektorer, jag har aldrig haft en negativ inställning mot andra människor, men när det gång på gång gör allt för att dra ner mig. Varje dag väljer jag att kämpa i motvind, fortsätter trots att tårarna rinner hejdlöst, varje dag väljer jag det friska livet men allt de ser är det sjuka. Jag blir som ifråntagen min egen identitet, det känns som de vill skriva "anorexia" och stämpla i pannan på mig.


Jag säger det igen, jag är inte min sjukdom. Jag är jag, jag är en individ, människa, en person med mål & ambitioner. Jag vill inspirera, motivera, stötta & lyfta andra. Men just nu går det inte när jag konstant ska bli nertryckt. Det är okej att vara svag. I kväll får tårarna rinna & smärtan i bröstet pulsera, men jag ska motbevisa dem. Det måste gå. Livet väntar på mig, jag har kämpat för länge för att ge upp nu. Varför får de då mig att tvivla så fruktansvärt på mig själv? Kommer det någon vända för mig?

Ge aldrig upp, tillsammans kan vi kämpa. I morgon blir det nya tag med blodprovstagning och eventuellt ett läkarbesök för att få läkarintyg till skolan, nu väntar en kväll fylld av yoga & plugg.


Hur spenderar ni er Torsdag? Jag hoppas ni haft en bättre dag än jag. Kom ihåg att även den starkaste krigaren måste förlora ibland innan en kan resa sig igen för att vinna slaget helt.


All kärlek & värme från mig till er.





Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej!

Veckan flyger förbi, efter att snart överlevt 7 examinationer i rad börjar skolan äntligen lugna ner sig. Nätterna har blivit alldeles för sena för min del, är en sådan där dygnet runt - aldrig nöjd människa. Hela tiden ska allt vara "bäst" & innerst inne vet jag att kraven är orimliga. Alla har vi små saker att jobba på, huvudsaken tror jag är att vi själva är medvetna om dem, så en kan göra något för att förändra förbättra.


Nu tänkte jag i alla fall att ni skulle få kika på vad jag har haft för mig de senaste dagarna mellan att jag i princip konstant sprungit runt & pluggat.


I Tisdags smet jag föbi Scä ( Stockholms Centrum för Ätstörningar) för att skänka magiskt vackra Linda lite extra energi. Hade köpt henne en present, som förhoppningsvis symboliserar lika mycket energi som hon sprider till sin omgivning. Hon är ovärderlig ( snott bilderna från hennes magiska blogg, kika in, ni lär inte bli besvikna @lin ! Så tacksam över att så magiskt fina människor som hon finns <3


En liten stjärna fick hon, som det strålande ljuset hon sprider. Sen skyndade jag iväg till skolan för att både ha seminarium i psykologi, plugga engelska, lämna in geografin, källförteckning i samhällskunskapen & plugga lite till.


Jag har även hunnit med min älskade ovärdeliga yoga igår. Äntligen fick jag komma ner på mattan, andas, läka, känna mig stark som en krigare. Det är ovärdeligt.


Nu sitter jag här & små timmarna börjar smyga sig inpå, antagligen kommer det bli ännu en sömnlös natt. Oron växer i magen inför morgondagens examination. Klarar jag det? Kommer det gå? Om inte? - Som min kloka yogalärare sa "Vi kan inte styra över vad som kommer, men det vi kan kontrollera är det som finns här & nu" - Det ligger verkligen något i hans kloka ord. Jag kan inte påverka mina prestationer i morgon, jag kan läsa boken en miljon gånger till utan framgång. Det jag kan göra är dock att ta vara på nuet, våga andas, för i morgon kommer bara vara ett minne blott. Alltid ska vi stressa brukar jag tänka, tills jag själv blickar tillbaka & inser att jag också springer runt som en jagad råtta i ett ändlöst kretslopp av cirkulerande stress. Våga bryta det, våga ge dig själv tid att andas, våga leva i nuet.


Till alla er som krigar där ute, stå upp för er själva, våga tro, våga hoppas, bortom mörkret finns det alltid ljus. Låt de ljuset vägleda er &  låt det få er att skina.


All Kärlek från mig till er


I


Likes

Comments

View tracker

Hej!


Jag har låtit det eka tyst här i några dagar. Examinationerna har vuxit och växer som på ett berg därav min frånvaro.

Jag ville dock kika in för att sända lite inspiration & pepp därför tänkte jag prata lite om drömmar & mål.

Jag drömmer om mycket;

- Jag vill volantärarbeta

- Jag vill slutföra gymnasiet & ta studenten

- Jag vill resa på en yogaresa till Bali

- Jag vill att mina nära & kära ska gå må bra

- Jag vill börja studera på högskolan

- Jag vill våga må bra igen & känna att jag har ett egenvärde

- Jag vill utvecklas inom yogan & mitt jobb på Blueberrylifestyle

- Jag vill hjälpa andra i samma situation som jag själv, stå upp för alla som kämpar i det tysta, föreläsa om psykisk ohälsa & motarbeta tabun kring att våga tala om det.


Det är så mycket jag vill, så mycket jag ibland inte själv får ihop det. Försöker ta en dag i taget, inser att livet verkligen är en balansgång. Själv är jag otroligt dålig på återhämtning " fullt ös medvetslös" brukar jag alltid få höra av folk, men ibland är det så lätt att bli just det - fartblind. Gång på gång har jag bränt mig in i väggen, fallit in i depression, anorexins armar, självskadebeteende, men någonstans måste en sätta ner foten. Bromsa. Inse att det en åstadkommit faktiskt är värdefullt. Det är okej att ha mål & drömmar alla bör vi ha något att sträva efter, emot, hitta en egen inre drivkraft. Det jag dock tror är viktigast är att en själv i första hand dock lär sig att se till våga lära sig acceptera att " Jag är inte mer än människa, jag gör mitt bästa".

För vet ni, bara genom att vara dem ni är, bara genom att varje morgon fortsätta kämpa med livets alla utmaningar & framgångar - så är ni krigare.


Glöm inte det är genom våra erfarenheter vi drar lärdom, våga lägg saker bakom dig - fokusera framåt för du kan nå alla mål, dina drömmer & visioner. Betvivla aldrig dig själv, hoppet är det sista som överger oss.


All kärlek till er från mig. ( Ni får en bild från när jag var på Yoga i Lördags, jag har hittat mitt livsljus i yogan - där får jag skina, känner mig hemma och hel) - Låt er själva stråla som de stjärnor ni är, våga lysa i mörkret. Ensam är inte alltid stark, men tillsammans är vi det, tillsammans kan vi lysa.


Likes

Comments

Hej!


Tiden flyger förbi, kan knappast själv förstå att det redan är 1 December & julen sakta men säkert kikar kring hörnet redan om 24 dagar! Äntligen är årstiden kommen som jag så länge både bävat inför, men också älskar. För mig innebär julen inte att försöka finna lyckan i alla materiella ting, köpa, konsumera etc. För mig handlar julen om att umgås med mina nära & kära som jag älskar, dela extra fina stunder tillsammans. Lysa upp varandra i mörkret.


Mina tankar går också alltid till de som inte har någon att fira jul med. En tradition jag själv tänkt mig införa på julafton är att besöka Stadsmissionen för att volantärarbeta, baka bröd & servera julbord till de som kommer ditt. - Skänka ett litet extra ljus till alla som känner sig ensamma, & tillsammans skapa en gemenskap <3


Idag började förresten nya julkalendern, jag är alldeles pirrig inför den. Det är verkligen julens signum.


All kärlek från mig till er, nu ska jag sitta natten till ända & plugga då jag har en drös med läxor i skolan som måste bockas av. Men en sak i taget, någonstans antar jag väl att jag måste våga finna ro i att jag inte kan göra mer än mitt bästa.


Har ni sett julkalendern & hur firar ni första december?


Här nedan får ni två bilder från en urmysig julmarknad jag var på i helgen bara ett stenkast från mig. Raw vegansk fika åt alla! 

Likes

Comments

Jag andas. Jag lever. Det gör ont. Tårarna rinner. Ångesten klöser. Jag fortsätter välja livet varje dag med förhoppningen om att det kommer att vända. Det sista jag behöver höra just nu är " Vi kommer jaga dig tills vi ser att du mår bättre, för du gör allt fel".


Gör jag fel i att välja livet? Blir så less när jag kämpar mot ett friskt liv varje dag. Trött på att andra ska betvivla & misstro. Jag är inte min sjukdom, jag är inte anorexian. Det är något en får, något en drabbas av & det är verkligen inte självvalt!


Anorexian är inte min identitet.





Likes

Comments

Hej!

Idag är det äntligen första Advent. Jag har inte firat på något speciellt sätt mer än att jag spenderat dagen med jobb på NK mellan 11-15 & myst med mina härliga strålande stjärnor till kollegor. Vi mixade smoothies, pratade om allt mellan himmel & jord, välbehövligt.


På NK hade dem dekorerat magiskt fint & hela varuhuset doftade av kanel medan snön töade utanför dörrarna.


I morgon väntar en ny vecka framför mig, med både mycket plugg, seminarium & yoga på schemat, därför har jag nu stått & lagat en drös av matlådor, skrivit listor för vad som bör prioriterats & skrivit ner det mesta i min kalender.


Struktur. Ordning & resa är A & O för att livet ska gå ihop tror jag, jag behöver strukturen för att inte falla in i allt för snabb ångest, & oro.


Jag hoppas ni tar hand om er & vill tacka från djupet av mitt hjärta för all fin respons ni ger, all glädje ni skänker & påminna er om att var enda en av er är en strålande stjärna. Tillsammans får vi lysa upp i Adventsmörkret & mysa till det med lite ljus.


Nu ska jag avsluta min kväll lite senare med psykologiplugg, skriva på samhällskunskapsuppsatsen & knapra på veganchoklad, samt mumsa i mig lite soygurt med hallon & blåbär. ( För er som inte testat veganchokladen från Vivan, då har ni missat något vill jag lova)!! Tips, tips.


All kärlek från mig till er , glöm inte att en dag har just kommit & snart gått men i morgon är en ny dag som just du har fått.


Nedan får ni lite bilder från NK:s fina julmys & en liten pepp-affisch från jobbet med tips & trixs för ett bra kundbemötande.






Likes

Comments

Hej!

Idag är det Lördag & äntligen helg. Hela veckan har varit väldigt intensiv & otroligt stressig för min del. Delvis har jag varit tvungen att springa runt med läkarintyg till Socialen, skolan, varit på läkarbesök & haft otroligt mycket att göra i skolan med grupparbeten, vilket medfört en otrolig ångest & press i kombination med mina höga prestationskrav.


Jag är egentligen en person som älskar att lära mig nya saker, vill hjälpa andra & drömmer i framtiden om att volontärarbeta, ge en hjälpande hand till de som verkligen behöver den. Det är dock så svårt att ibland orka med allt. Speciellt när det känns som det fortfarande finns en så extremt stor okunskap om att anorexia inte bara är en sjukdom som syns rent fysiskt utan faktiskt också handlar till så extremt stor del om den mentala resan också. Sjukdomen sitter i tankarna, & någonstans finns det så många som verkar tro att det bara sitter i vikt, vikt, vikt, alla dessa siffror. Jag är inte ett nummer, jag är inte min sjukdom, jag är Esmeralda & är så trött på att bli identifierad som " Hon med anorexia". Nej. Om folk bara kunde sluta stoppa andra människor i fack, kategorisera & generalisera. Allas sjukdombild ser inte likadan ut. Jag begär inte att alla ska förstå, jag begär bara att få bli behandlad som människa.

Varje dag är en kamp för att orka fortsätta välja livet, & det är helt okej att vara svag, men om det är något jag inte klarar av så är det just när jag känner att jag hela tiden endast lever för att vara andra till lags. Det är någonstans jag som sätter kraven på mig själv, men jag vet innerst inne också att om okunskapen inte var lika utbredd som den är skulle inte så många behöva bli drabbade heller. Jag är trött på att behöva skämmas över min existens, över att det ska behöva vara ett tabubelagt ämne att tala om ätstörningar, eller psykisk ohälsa generellt!


Det är så skrämmande många som lider i det tysta

men inte ett ljud ska en knysta

vi ska fortsätta leva i mörker & kyla för där får mörkrets demoner styra

inte ett enda ord ska yppas från de som kvider i det tysta

för ingen kommer ändå vilja lyssna

åter ska vi förbli tysta

för ingen vill i deras mörker börja nysta

därför förblir så många åter tysta


Tillsammans måste vi slå oss samman stå upp, låta våra röster höras. Tillsammans är vi starka & kan höras för att göra en förändring. Ingen ska någonsin behöva skämmas för att dem inte mår bra. Jag tror att vi kan förändra tillsammans, det gäller bara att våga fortsätta föra kampen. Tillsammans vinner vi. Jag tänker inte fortsätta vara tyst, jag tänker stå upp för alla som kvider i det tysta, jag tänker nysta i mörkret , jag tänker fortsätta kämpa för alla er <3


Ni får en bild jag tog i början av sommaren som förhoppningsvis kan skänka lite ljus. Låt inte glöden någonsin sluta brinna för det finns en kamp som vi åter ska vinna.


Kärlek i mängder från mig till er, jag önskar er en magisk Lördagskväll.






Likes

Comments

Hej.

Nu har jag låtit det ekat tomt här på bloggen några dagar. Det är rätt intensivt i både skolan & annat för tillfället som händer i mitt liv.

De senaste dagarna har jag spenderat framför engelska uppsatser, geografi artiklar & studerat ideologier samt läst en hel del psykologi. Även om det är väldigt stressigt just nu & jag har svårt att hinna med skolan, yogan, vänner & samtidigt bekämpa tankarna som snurrar i huvudet intalar jag mig själv att det måste gå... Jag väljer ändå att alltid försöka fokusera på det positiva, det finns ett ljus bortom mörkret. Annars ser jag fram emot julen, försöker tända ljus på kvällarna medan jag värmer mig med en kopp te. Alla behöver vi ta hand om oss lite extra ibland, glöm inte det.


Ni får en bild från när jag här om dagen var på väg från skolan & hem. Solen har ändå strålat nu när snön smält bort.

Nu väntar fortsatt geografi lektion & sen engelska.

Vi hörs kanske senare, annars önskar jag er en lika magiskt fin Torsdag som ni själva är.


"When I have learned to spread my wings I will fly and never come back again". 



Likes

Comments

Hej!

Idag är det Måndag vilket innebär en ny vecka & nya tag.

Jag kan dock inte förneka att det är tungt idag. Jag tänker tillbaka på min historia, inser att exakt idag för ett år sedan var det jag som las in på Sös för att hjärtat inte orkade mer.


Många har undrat över min sjukdomshistoria, det är ett kapitel som jag själv inte vet hur jag ska kunna beskriva hur eller varför det började. Men när jag var 13 år las jag för första gången in på Sös & vårdades sedan där i 2 veckors tid efter att jag totalt vägrade att äta. Jag var så liten & insåg inte att mitt liv stod på spel. Efter det har jag sedan 6 år vårdats både på BUP, legat på Sös ett flertal gånger, gått i behandling hos SCÄ ( Stockholms Centrum för Ätstörningar) & alltid försökt välja livet gång på gång. Men just idag är det tungt. Tankarna spinner kring att jag vid denna tidpunkt förra året försökte ta en överdos, tvångsvårdad under LPT las jag in för exakt ett år sedan på BUP-akuten, tvivlade på livet, backade & föll handlöst. Ändå kan jag idag titta tillbaka & tänka att det är aldrig någonsin värt att hamna där igen - det finns alltid ett ljus bortom mörkret. Det finns alltid en anledning till att välja livet igen, våga tro & hoppas på att ljuset långt där borta faktiskt existerar.

Jag blir bara så ledsen på att så många betvivlar mig, att jag inte kämpar trots att min dagliga kamp. Vissa dagar är jag övertygad om att jag bara vill ge upp, strunta i allt, låta mörkret, anorexin & ångesten vinna. Ibland känns det lättare om jag bara försvann, men jag vet också att det är ingen lösning. Det är okej att känna sig svag, idag låter jag tårarna rinna men skillnaden från då till nu är att idag vet jag att livet är värt att leva. Det går att ta sig framåt. Jag är inte mer än människa, & min dag kommer, dagen då jag kan acceptera mig själv, våga tro på mig själv, känna att jag är värd någonting, jag vet att den kommer - jag måste bara orka lite till. Jag kommer vinna den här kampen nu , för att om jag skulle givit upp då skulle jag gjort det för länge sedan efter allt jag gått igenom. Min mamma har varit handikappad sedan jag föddes vilket alltid inneburit att jag någonstans känt ett ansvar att ta hand om henne, precis som hon om mig men utan henne hade jag aldrig någonsin orkat. Hon är mitt allt & därför vill jag även lyfta henne, ge henne allt det fina hon förtjänar i livet, för det är hon som får mig att orka, hon som funnits i vått & torrt. Hon är den som aldrig givit upp på mig, jag älskar dig mamma, & för dig ska jag fortsätta kämpa tusen gånger om. 


Glöm aldrig att ni är inte ensamma där ute i kampen, tillsammans kan vi vandra på vägen mot livet igen, för framåt ska vi. Jag tänker aldrig backa igen, & jag tänker inte skämmas för min historia. Jag tänker kämpa för mig själv & påminna mig om att alla de gånger jag inte orkar kämpa, ska jag kämpa för de jag älskar för det kommer jag alltid ha styrkan & orken till att göra.

Tårarna rinner, men det är okej, det är okej att inte alltid orka, inte alltid vara stark, för det som inte dödar gör en starkare.


Kärlek från mig till er, det går att ta sig framåt, betvivla aldrig er själva. Det går, det måste göra det.





Likes

Comments