View tracker

Ja. Juste. Jag har kommit hem. För ungefär en vecka sedan. Hemma har jag hunnit träffa min väldigt saknade vän Matilda. Hemma har jag åkt till Göteborg där jag såg Håkan Hellström och hängde med mina vackra kusiner. Hemma är det snö och kallt. Hemma har jag börjat jobba på Banslättsskolan. Hemma har jag hunnit få julkänsla. Hemma är jag väldigt lycklig och mår väldigt bra.

Väldigt många frågar mig hur jag har haft det. Och det är en väldigt jobbig fråga att få. För jag vill så gärna svara att det var bästa tiden i mitt liv och att jag inte ville åka hem och att jag aldrig har mått bättre. Men. Det kan jag ju inte. Men jag kan svara att det var en av de största erfarenheterna jag haft och något av det mest lärorika jag varit med om. Och det känns ändå väldigt värdefullt. Plus att många av veckorna var fantastiskt bra och att jag fick resa runt så mycket gav mig möjlighet att verkligen upptäcka Kenya och lära mig mycket om landet.

Några kanske reagerar på att jag kommer hem tidigare än vad som var tänkt. Och ja, det gjorde jag ju. Det beror på en rad olika grejer men en av dem är att jag vill behålla en positiv känsla av Kenya som land. När jag mådde som sämst applicerade jag den känslan på hela landet och blev irriterad på kaoset och människorna. När jag fick resa runt lite, få besök och må som vanligt igen kunde jag återigen se allt det häftiga och fascinerande i kulturen. Och den känslan vill jag behålla, jag vill inte stanna kvar i tre veckor till, av ren principsak, bara för att komma hem och aldrig mer vilja återvända till Kenya. Sen var det massa fler orsaker men saker jag inte riktigt vill gå in på här.

Den här resan har gett mig så fantastiskt mycket. Såklart. Jag har lärt mig så mycket om Kenya, jag har fått så mycket mer förståelse för fattigdom och u-länder och jag har fått bo i en kultur som är så tvärtemot vad jag är van vid. Jag har också lärt mig om mig själv, hur jag reagerar på att bo i den miljön som jag bodde i och vad jag tycker är viktigt i mitt liv.

Men nu är resan över och jag ser framemot att vara hemma, jobba och så småningom börja plugga och allt vad livet innebär. Det har varit en spännande, intressant, rolig, jobbig och otroligt lärorik upplevelse! Kul att ni velat följa mig, härmed avslutas nu min tid på den här bloggen! Hare gött!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Alltså. Oj. Den stora regnperioden här i Kenya är mellan mars och maj medan november är den så kallade "short rain period", med andra ord, små, korta skurar lite då och då. Idag har det ösregnat konstant i ca 4 timmar nu. Och då menar jag verkligen ösregnat. Och även de andra dagarna jag varit här har det regnat mycket. Men det är mysigt! Jag har ju faktiskt längtat väldigt mycket efter lite kyla och att kunna mysa och Helena och Lars hem är det första mysiga stället jag stött på här i Kenya!

Igår fick jag följa med Lars på tandläkarkliniken, en rolig upplevelse! Jag fick se tänder som drogs ut, skrapning av tandsten samt lagning av tänder. Många som kommer till Lars har i princip aldrig gått till en tandläkare (eller går väldigt sällan) och det gäller även "vita kenyaner" (asså vita, ofta britter, som bott här hela deras liv), så han får se en hel del. Dessutom gör han screening på skolor där han undersöker barn och ifall något behövs göras skickar han dem till kliniken. Detta är förstås väldigt värdefullt för då kan han ju rädda en hel del tänder som annars skulle ruttna sönder och falla ur.

På kvällen var några av dem som bor på farmen över på middag. Det är en gammal brittisk familj som äger farmen så nu är de väl inne på fjärde generationen som driver den. Den är enorm. Det var väldigt mysigt och Helena hade gjort glögg och så hade vi köpt ginger bread (som såklart smakade ingefära och inte så mycket pepparkakor, men gott var det) så vi smygstartade julen såhär en vecka före först advent! Supergött för en julälskare som jag.

Idag var planen att jag och Charlotte skulle få rida men på grund av regnet fick vi ställa in det. Så nu är vi på Lars klinik, sen ska vi en sväng till Nanyuki och därefter får vi se vad vädret låter oss göra.

Likes

Comments

View tracker

Är nu ankommen till Helena och Lars som bor på en jättestor farm lite utanför Meru, precis på sluttningen från Mt. Kenya, man ser faktiskt toppen från deras hus! Det är fantastiskt fint här, tror nog att detta är vackraste stället jag besökt i Kenya hittills. November-regnet har precis börjat komma nu så allt är grönt och fint. Huset är också väldigt fint och jag har till och med ett eget rum...! Den ni! Första gången för den här resan.

I torsdags var jag med Helena och Charlotte på deras jobb på vårdcentralen i Kiirua. Det var väldigt kul och intressant, det kom in en hel del spännande figurer. Bland annat en tjej som var lika gammal som jag som var gravid (utan att hon visste om det) och dessutom hade gonorré. Hon blev dock väldigt glad över hennes graviditet, det kändes så långt bort från min verklighet...

Likes

Comments

För en vecka och en dag sedan stod jag för tredje gången vid ankomstterminalen på Jomo Kenyatta International Airport. Nästa gång jag är vid flygplatsen är jag där för att jag själv ska åka hem. Tänka sig. Jag bjuder på en halvcharmig bild på en överlycklig Esmeralda som för första gången på 2,5 månad fick äta avokado med kaviar. Tack kära Truls som tog med den tuben. Den tog slut snabbt.

En fruktsallad senare mötte vi upp Denis för att pappa (och delvist Truls) skulle få ett träningspass med kenyanen. Pojkarna (eller borde jag skriva männen) hade knappt sovit något på hela natten och befunnit sig på 1700 m.ö.h. i ca. 6 timmar. Hmm. Det kändes kanske inte strålande om man säger så. Men hoppbilder lyckades jag och Truls ta i alla fall!

På vägen tillbaka stötte vi på en kameleont. Truls blev eld och lågor med sin nya kamera. Jag och pappa undrade hur safarin skulle gå.

Så började vår safari! Som jag redan sagt var upplevelsen lika fantastisk som tidigare. Och denna gång kunde jag få med mig riktigt bra bilder tack vare Truls.

Pappa ville ha bilder på djur som sket, so here you go daddy!

Kolla vad safari-fina de är!! Som äkta svenne-turister. Och pappa försökte förklara något för mig som jag inte var särskilt entusiastisk till.

Jag kan fortfarande inte förstå hur många lejon vi såg och hur nära vi var dem. Och då visar jag ändå inte bilder här på alla vi såg.

Vår fina guide Joe! Här stod vi på gränsen mellan Kenya och Tanzania, något som innebar att jag kunde skriva upp ytterligare ett land på min lista. Jag klagade dock på Joe för att han inte tog mig dit på min förra safari istället för på denna. Nu fick ju även Truls Tanzania på hans lista och han behöver inte fler länder än mig...

Avslutar safari-bilderna med en färgglad ödla!

Efter safarin åkte vi upp några dagar till Lake Elementaita där vi mest solade och badade och tog det lugnt. Truls lyckades dra på sig en halsfluss så det var rätt behövligt för honom att ta det lugnt.

Det var fantastiskt vackert där! Bilden till vänster är tagen från vår lilla uteplats vid vår stuga. 

Vad lycklig jag är över den här veckan med pappa och Truls, vi hade det så himla fint på alla sätt och vis. Nu har jag haft två dagar i Kibera och imorgon åker jag återigen iväg, denna gång till Kisima! Det ska bli väldigt spännande. 

Likes

Comments

Kikar in här lite kort innan jag, pappa och Truls ger oss iväg till nästa ställe! Vi har varit på safari i Masai mara och det var en lika religiös och magisk upplevelse som mina tidigare safaris! Tänk att man aldrig blir less! Wow, jag är fortfarande hänförd. Men det blir ett längre inlägg om det senare med bilderna som Truls tog med sin nya kamera och objektiv.

Nu åker vi upp till Elementatia Lake som ligger norr om Naivasha, ska bli jättehärligt! Sedan har jag drygt en dag här i Kibera innan jag åker och hälsar på Helena och Lars i Kisima.

Likes

Comments

Mammas sista dag här åkte vi till en tefarm som ligger lite norr om Nairobi. Passade ju utmärkt för oss två eftersom vi kan vara bland de största tefantasterna i Sverige.

Hon som driver tefarmen är en äldre engelsk kvinna som dock har bott i Kenya hela hennes liv. Hennes morfar kom hit på tidiga 1900-talet och startade upp farmen och sedan dess har den gått i arv i familjen. Hon började med att berätta om teplantan och hur plockarna plockade teet.

Därefter fick vi oss en kopp te och lite biscuits och hon fortsatte att berätta om produktionen och skillnaden på olika teer. Detta teet är nog det enda som jag njutit till fullo av här i Kenya, fortfarande inte exakt som i Sverige, men helt klart godkänt!

Sedan fick vi oss en liten vandring i skogen där en man berättade om olika medicinalväxter de använder här i Kenya. Han visade oss även skillnaden på kaffeplantan och teplantan.

Slutligen fick vi avnjuta en underbart god trerätterslunch ute i trädgården. Jag njöt väldigt mycket av lugnet och naturen och det var så mysigt att få höra lite brittisk engelska och äta den goda maten. Dessutom otroligt intressant att få veta mer om hur te blir till, jag har aldrig riktigt vetat det trots att jag dricker te som en galning hemma i Sverige. Den mysiga kvinnan gav mig även en påse med tefrön så när jag kommer hem ska jag odla min egen teplanta! Det kommer ta ca. 5 år för den att växa upp men å andra sidan har den en livslängd på 50-70 år så den kommer jag kunna ha med mig livet ut. Huruvida jag kan göra te av det eller inte är jag osäker kring men det kändes ändå som ett fint minne härifrån. 

Ett fint avslut på mammas vistelse här! Nu är jag återigen ensam men redan imorgon kommer pappa och Truls och jag ser så otroligt mycket framemot det! Vi kommer vara iväg en vecka, med början i Masai Mara på safari (ja, ni får kalla mig bortskämd, jag ​är ​bortskämd) och sedan får vi se vart vi hamnar... 

Likes

Comments

Efter Naivasha åkte jag och mamma iväg på safari! Första stoppet var i Amboseli National Park.

Vi fick se oändliga mängder elefanter.

En hyena. Som jag inte såg i Masai Mara, så det var himla kul.

Lejon!

Amboseli var på många sätt fantastiskt! Till skillnad från Masai Mara och Tsavo (som vi åkte till sedan) var djurlivet väldigt koncentrerat och man såg i princip något djur hela tiden. Speciellt elefanter kryllade det av och de är så himla mäktiga... Parken ligger väldigt nära Tanzanias gräns och Kilimanjaro så på tidiga morgonen och sena eftermiddagen hade vi Kilimanjaros hela bergsmassiv i bakgrunden, en fantastisk vacker vy! Dock verkar det som att mina bilder på det inte hamnat i datorn, hmm...

Efter Amboseli åkte vi vidare till Tsavo East National Park.

På vår lodge kunde vi sitta och äta middag med elefanter som sällskap och ligga i poolen och titta ut över gnuer och zebror, en otrolig känsla av lyx som möter vildmark.

Om Amboseli bjöd på kvantitet av djur kan man säga att Tsavo bjöd på ​kvalitet ​(med det sagt inte menat att Amboseli inte var kvalitativt). Vi hade dock en himla tur i Tsavo. Först får vi se några lejonhonor på riktigt nära håll, sedan får vi se lejon som ligger och sliter i en liten buffel de nyss jagat ner. Bara där kände vi att vi kunde sitta i timmar och iaktta. Höjdpunkten var dock när vi åkte iväg ​långt ​och vår guide plötsligt får syn på en flock lejon på 12 stycken som attackerar en fullstor buffel. Buffeln springer ner i ett vattendrag och lejonen drar sig undan. Sedan sitter vi i närmare två timmar medan lejonen vaktar buffeln som nervöst trampar omkring i vattnet. Plötsligt försöker han smita men lejonen är på hugget, jagar ikapp honom och han springer återigen ner i vattnet där samma vaktläge intas. Den stackars buffeln har insett att det inte finns en chans att han ska fly men lejonen är så lata sådär mitt på dagen för att attackera. Så förmodligen blev det en attack när mörkret lagt sig men det fick vi aldrig se... Det var dock en otroligt mäktig upplevelse! 

Även fast jag redan varit på en safari njöt jag otroligt mycket av denna med. För det första tröttnar jag inte direkt på att få se de majestätiska djuren i sin naturliga miljö och för det andra finns det hela tiden nya saker att upptäcka. Vi bodde även på väldigt fina lodger och jag fick njuta av lyx och god mat efter veckor i en lägenhet där vi sällan har rinnande vatten. Dock kändes det ganska olustigt när i princip ​alla ​gäster var vita och ​alla ​i personalen var svarta. Det gav verkligen en känsla av herre/tjänare även fast personalen såklart var betalda och säkert väldigt nöjda med sina jobb (med tanke på vad många andra här i Kenya arbetar med). Men man undrar vad de ska tänka om alla rika västerlänningar som kommer dit... 

Likes

Comments

Dagen efter att jag kommit tillbaka från Homa Bay kom min älskade mamma och såhär glad blev jag över det! Hon bestämde ju sig väldigt spontant för att komma, något som jag såklart inte var sen med att uppmuntra. Vi började med en dag i Kibera där hon fick se slummen och sedan äta middag med mina rumskompisar och Petter och Monica.

Sedan åkte vi upp till byn Naivasha som ligger vid Lake Naivasha. Där hade mamma bokat ett rum på en liten lodge som låg helt ute i ingenstans men som visade sig vara ett fantastiskt ställe. Första kvällen tog de med oss på en liten promenad (trodde vi) som visade sig bli en två timmars lång vandring i området där vi fick se giraffer, zebror, bufflar, mängder med olika antiloper, flodhästar och till och med en hyena. Det var helt fantastiskt och vi var nästan i extas efteråt. Dessutom fick vi en underbar middag på kvällen och te framför brasa. Att få sitta tillsammans med mamma framför en brasa med en kopp te i handen är nog det jag saknat mest här borta, så ja, jag får hyfsat lycklig.

Här på minuten blev jag 20 år!

Mitt i alltihop fyllde jag även 20 år! 

På morgonen hade hotellet dukat frukosten åt oss utomhus under en palm där vi satt bland aporna som ville smaka av vår mat. Sedan tog vi en båttur ute på sjön där vi fick se massa flodhästar och hur mycket olika fåglar som helst. Bland annat en pelikan! Efter båtsafarin hyrde vi cyklar och cyklade i en nationalpark som heter Hell´s Gate. Anledningen till det muntra namnet är för att en vulkan ligger i närheten och urbefolkningen kopplade allt som hade med eld att göra till helvetet. Det var i alla fall en väldigt härlig cykeltur med många djur längs vägen som slutade i ett canyon-liknande område med stora sandstensklippor. Där vandrade vi omkring ett tag och fick även klättra och ha oss emellanåt. Väldigt häftigt var det!

På kvällen åt vi en lika god middag som kvällen innan men denna gång fick vi en liten specialare till efterrätt. Hela hotellpersonalen (inklusive städare, väktare och chefen) kom och sjöng och dansade på swahili för mig och hade dessutom bakat en tårta! Utöver det hade hotellchefen köpt 21 stycken rosor, 20 till mig och 1 till min mamma. Bättre födelsedag hade jag inte kunnat få!

Likes

Comments

Lång tid har gått och mycket har hänt! Drygt två veckor med endast sporadisk åtkomst till internet kan väl vara förklaring till det men också att jag haft mycket att göra. Jag börjar med att berätta om min första strapats!

Några dagar efter att jag kommit hem från Mombasa tog jag mitt pick och pack och åkte iväg en sväng till Homa Bay, en liten ort som ligger precis vid Victoriasjön. Där fick jag (genom min morbrors syster Helena och hennes man Lars) bo hos Sister Margaret, en nunna som driver ett litet barnhem, har startat upp en restaurang, hjälpt flertalet skolor och gud vet vad mer. Med andra ord, en kvinna som är väldigt om sig och kring sig och hjälpt många människor i hennes omgivning! Hemma hos henne bodde nu även en svensk tjej, Sanna, som pluggar till lärare och gör praktik på en kenyansk Primary School.

Det var väldigt vackert i området kring sjön! Otroligt grönt (på grund av regnet som kom varenda eftermiddag), till skillnad från det ganska bruna i Nairobis trakter och på savannen, samt kuperat med branta kullar som stack upp här och var. En dag gick vi upp på en av de kullarna och fick utsikt över sjön och omgivningen - wow! Den trippen (eller överhuvudtaget hela vistelsen i Homa Bay) fick mig att erfara den riktiga värmen Kenya erbjuder. Så fort jag ens stod utomhus började svetten rinna och varje kväll kände jag att jag behövde skölja av mig för att få bort klibbet på min kropp. Det gröna ni ser i vattnet är en typ av algblomning som täppt igen större delen av viken som Homa Bay ligger vid - på bara 3 månader. Det försvårar ganska rejält för fiskare och transporter via vattnet till exempelvis Kisumu som ligger på andra sidan sjön.

En dag hjälpte jag till i restaurangen som Sister Margaret startat upp. Det var en relativt stor restaurang med tanke på att det var en vanlig lokal, kenyansk restaurang (med andra ord, ingen fin, fancy sak som främst lockar turister). Ofta ser man sådana restauranger bara som ett hål i väggen med plats för kanske max 10 matgäster, men denna hade en stor matsal och många anställda. Enligt en av kockarna kunde det en vanlig dag komma uppemot 500 gäster och med det i tanken jämförde jag storleken på köket mot storleken på köket i restaurangen jag jobbat på i sommar... Under mitt besök fick jag i alla fall testa att rulla och steka chapati, tillaga en köttröra och lära mig baka mandazi. Jag fick även receptet på chapati så när jag kommer hem ska jag försöka mig på att göra brödet själv... Får se hur jag lyckas med det.

En av alla de fantastiskt goda middagarna jag fick under min vistelse. Hittills har jag inte varit jätteimponerad av det kenyanska köket men tjejerna som lagade mat hos Sister Margaret kunde verkligen sin sak och jag fick otroligt goda rätter! Här ovan kan ni se "sukuma wiki" (eller bara "skuma" som alla säger), en fantastisk god bönröra samt tilapia-fisk med tillhörande sås, en fisk som finns i bland annat Victoriasjön och Lake Naivasha. Tjejerna lagade ofta traditionell kenyansk mat men på ett sätt jag aldrig ätit det på förut, så det var himla kul. Dessutom fick vi efter nästan varje mål en stor tallrik med frukt eller fruktsallad och jag njöt som aldrig förr.
Risper, den äldsta av "barnflickorna" (vet inte vad jag ska kalla dem för de var inte riktigt barnflickor egentligen) och en av de äldre flickorna som jag faktiskt aldrig kunde lära mig skilja på... Pinsamt... Får skylla på att alla hade identiska frisyrer, det försvårar faktiskt ganska mycket.
Vardagsrummet med Philippe och Roger Hans (döpt efter en tysk läkare, därav det europeiska namnet).
Mercy! Som gick in lika mycket för att lära sig svenska som jag och Sanna gick in för att lära oss swahili. Hon var underbart mysig!

Hemma hos Sister Margaret bodde alltså sju stycken barn i åldrarna 4-10. Där bodde även tre "barnflickor" som egentligen inte var jättemycket barnflickor utan mer hjälpredor, de lagade mat, städade, tvättade osv. Dessa tjejer (som var i min ålder) kom jag väldigt bra överens med och de var otroligt välkomnande och gästvänliga. Vi hade väldigt kul ihop när vi lagade mat eller diskade. Barnen är alla hittebarn men har bott hos Sister hela deras liv. Historierna kring hur de hittades är helt otroliga, en av dem fanns nedgrävd i marken med endast huvudet ovanför jord, en annan i tunnan på ett dass, en tredje i vattnet med en plastpåse över huvudet och två stycken (tvillingar) hade blivit övergivna i kuvösen på sjukhuset.

Schema över klass åtta (sista årskursen i Primary School, då är de flesta eleverna ungefär som svenska elever i klass åtta, nämligen 14 år). De börjar alltså skolan klockan halv sex, har en och en halv timmes rast mellan halv sju och åtta, därefter vanlig skoldag till tjugo i fyra, några timmars rast och sedan sista lektionen mellan sju och halv tio. Utöver det går de i skolan även lördagar och söndagar, dock inte lika långa dagar. Effektiviteten under dessa dagar tåls ju att ifrågasättas...

Av någon anledning lyckades alla deras skolböcker bli oerhört trasiga och fula. Kanske för att de "plastade" in dem i tidningspapper?
Skolbänkarna. Ofta trängs 3-4 barn på en sådan här bänk. Det kändes verkligen som att hoppa tillbaka 100 år i tiden.

Två dagar fick jag följa med Sanna till skolan (som var en Primary School, alltså klasserna 1-8) vilket var otroligt lärorikt och intressant. Alla klasser innehöll ca. 50-70 elever och kanske hälften av dessa hade material med sig. Lärarna kom och gick lite som de ville, ibland glömde de bort att de hade lektioner och ibland struntade de i dem. Lärarrummet fungerade både som arbetsrum och personalrum och där utfördes inte mycket arbete. Sanna, som hade varit där i tre veckor när jag var där, hade under ett flertal tillfällen kommit till en lektion hon endast skulle observera och sedan upptäckt att det inte kommit någon lärare dit. Hon fick då improvisera ihop början av en lektion, leta rätt på läraren bara för att höra hur denne säger att han tror att hon ska hålla i lektionen. Någon handledning fick hon inte se röken av, lärarna verkade se henne mer som någon som kunde ta över deras jobb. Barnen i skolan är disciplinerade och tysta, när läraren ställer en fråga viskar de fram svaren så den som sitter bredvid knappt kan höra. De lär sig inte mycket kring analyserande och diskuterande eller att ha åsikter om saker och ting. Ett läsår består av tre terminer och i slutet på varje termin anordnas exams varav den sista terminens exams bestämmer huruvida eleven får gå upp en årskurs eller inte. Årskurserna kan därmed innehålla ganska varierande åldrar. Deras exams skriver de under två dagar, dessa dagar är då fyllda, från morgon till eftermiddag, med prov och detta gäller även för de minsta eleverna. Tilläggas bör även att detta är en privat skola, den ska alltså vara bättre än de statliga skolorna.

Sister Margaret driver också en liten farm utanför Homa Bay där vi var och kikade. Det växer träd med avokado, mango, banan och massa fler frukter samt odlingar av olika slag och på gården vandrar kalkoner och höns omkring.

Besöket i Homa Bay var väldigt roligt och lärorikt och intressant. Jag fick chansen att bo i ett riktigt kenyanskt hem, äta kenyansk (god!!!) mat från morgon till kväll, lära känna fler kenyanska ungdomar och barn, besöka en kenyansk skola, lära mig några kenyanska recept och se en annan del av Kenya som var vackrare än många jag besökt innan. Jag fick dessutom somna i tystnad, andas frisk luft och gå promenader bland träd och växter. Jag är med andra ord väldigt glad att jag fick den här chansen!

Likes

Comments

Dhow-båtar, de är 100-150 år gamla!

Denna bild tillägnas dig Truls! Det är ett baobaoträd!

Torkad frukt, bland annat mango och baobaofrukt!

Sista dagen i Mombasa åkte jag in tidigt för att kolla in gamla stan. Det är Kenyas äldsta stad, den grundades redan för 1000 år sedan av portugiser innan den togs över av Omaner på 1600-talet (tror jag...). Man ser väldigt mycket tecken på att den varit styrd av Araber, till exempel på byggnader och namn. Innan jag gick in var en massa guider på och försökte sälja guidning men jag tackade nej och sen när jag gått i ca 5 minuter kom en man fram och erbjöd gratis guidning, det tackade jag inte nej till!

Sedan hade jag 4,5 timmar att döda på busstationen innan nattbussen gick hem. Jag var så överjordiskt törstig då så när en man gick förbi med äpplen kände jag bara: JA. Jag har inte ätit äpplen här än (för de är så dyra... Hmm, 2 kronor/styck... Jämfört med bananernas 1 krona/styck... Hmm... Nog för att de är dyrare än avokado som man tycker det är dyrt) så jag köpte fyra stycken och de var nog de godaste jag ätit. Uppfyllde alla kvalitéer jag har på äpplen: hårda, söta, saftiga. Mm.

Förutom turen till Mombasa har helgen gett mig mycket goda nyheter. Mamma har nämligen bokat resa hit! Jag skulle inte kunna bli lyckligare, nu kommer både mamma, Truls och pappa på besök, bara Rasmus som saknas! Hon kommer 27 oktober och kommer alltså vara här på min 20-årsdag vilket kan vara den finaste födelsedagspresenten jag skulle kunna få.

Likes

Comments