Header

Sommaren börjar dras mot sitt slut och Roje känns så mjuk och fin i kropp och själ.
Vi har haft en kort period nu utan en bra känsla och motivation vilket kan hända ibland men efter att träningarna har kommit igång igen känns det som att jag vet vad vi ska träna mer på och vad som ska bli bättre. Jag har liksom ridit varje pass hemma lite utefter det blivit och inte haft något mål framför mig och då är det ju klart att man tappar lite motivation.

Det är tråkigt när det är så men det är bara att rycka tag i sig själv och göra något åt det. Jag har verkligen behövt komma igång med träningarna med Roje för det är svårt när man inte har någon med ögat för de små detaljerna som hjälp från marken.
Men nu vet jag precis vad jag ska jobba på och det är bland annat att få en rundare form på honom. När formen sitter klarar vi de flesta rörelserna helt okej men vägen dit är kurvig och backig.

Ibland när jag inte tänker mig för så börjar jag försöka fixa till den utan att kanske ha tänkt på att bakbenen ska med först och så blir det som en ond cirkel som man jobbar på pass in och pass ut. Ni kan ju tänka er, det blir inte alls bra efter några dagar. Men nu är vi på bättringsvägen och man får känslan för potentialen igen.


Hela sommaren har jag tränat på galoppfattningar från skritt och avsaktningar från galopp till skritt. I våras var bara ett fåtal vi gjorde mjuka och stadiga, resten var hastiga och spända. Nu gör han så mycket bättre avsaktningar oftare än förut, även om det inte sitter ibland.

Skritten mellan de enkla bytena är inte lika trippig och Roje gör det mycket mer avslappnat. Förut så gick han händelserna i förväg och spände sig eftersom han visste att han strax skulle fatta galopp, vilket förstörde hela bytet, men det är som sagt nästan helt borta nu. Så himla skönt.

Det var ett tag under sommaren som han gjorde helt klockrena galoppfattningar men nu har de svajat lite på sistone. Ibland blir de bra och ibland blir de katastrofala, hahah! Men jag ska träna vidare och förhoppningsvis så befästs de snart.

Nästa tävling är nu i augusti i Örebro. DM går även då så jag ska passa på att vara med i det. Ska bli spännande! Vi vann förra årets distriktmästerskap och slog vårat personbästa i La:P1, vilket var jätteroligt!

Och vet ni vad? Jag har även anmält mig till min första Fei-klass någonsin! Det blir första gången för både mig och Roje att tävla på lång dressyrbana och allt. Den tävlingen går i Falun i september. Det här är så overkligt så jag vet inte vad. Lilla Roje och jag. Det ska bli så spännande och häftigt att få prova. Hoppas, hoppas att allt går bra nu så att vi inte hamnar i en sådan där period när allt känns skit just då. Det vore ju väldigt tragiskt om man red in på banan med en sådan känsla måste jag säga. Jag är taggad till 1000, men frågan är bara om min ponny är det, hahah! Hur som helst så har detta varit mitt långsiktiga mål ända sedan jag övergick från hoppning till dressyr med Roje. Men jag visste inte att det verkligen skulle ske. Vi är mer redo än vi någonsin har varit och någon gång måste väl vara den första. Huvudsaken är att vi ska ha roligt iallafall och så får vi se hur det går, resultatet är inte det viktigaste i vårt fall.

Tänk att det ska gå som bäst när man väl håller på att växa ur sin ponny, sin bästa vän. Hade jag fått bestämma hade jag gjort mig kort så att jag kan fortsätta länge med ponnytiden. Men jag är väldigt lång vilket inte alltid är roligt och uppskattat, speciellt inte nu på sistone när Roje har givit sitt hjärta till mig. Han gör allt för mig varenda dag och förgyller varendaste sekund vi delar tillsammans. Han är troligtvis den bästa vännen jag någonsin kommer ha och han har ett hjärta av guld. Det har inte varit lätt, snarare raka motsatsen och det var han som fick mig att tycka om allt vad ridsporten innebär, en helt fantastisk sport med en alldeles speciell och helt obeskrivlig sammanhållning. Jag älskar det här, det är det här jag brinner för. Trots min längd så är jag fortfarande inte för tung så våra kapitel tillsammans slutar inte än. Vi har allt lite kvar att ge!😉

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Igår var jag med om det läskigaste ridpasset i hela mitt liv! Frei som brukar vara bra att behärska sig gick helt nuts! Förbered er på ett lååångt inlägg.

I förrgår var dagen då hans sommarvila tog slut och tanken var att vi försiktigt skulle börja jogga igång honom i några dagar. Det passet red mamma och det gick ganska bra men hon kände att han hade mycket energi under ytan som låg och tryckte.
För att vara fem år och en sprudlande energiknippe brukar Frei vara väldigt duktig att hålla sig i skinnet och han stressar sällan upp sig i onödan. Han tar bara ett djupt andetag och så är det glömt.

Men igår kokade det över när det var min tur att prova. Det gick bra i början av passet, jag kände på honom, böjde och gjorde tempoväxlingar. Han kändes superfin i kroppen efter sin lilla semester men jag kände det som mamma sa dagen tidigare, att han var som en tickande bomb. Energin bara bubblade under skinnet på honom, så som det kan kännas när hästen inte ridits på ett tag. Jag fick vara väldigt försiktig med att inte röra på skänklarna för mycket för då sprang han liksom ifrån mig.

Men så när jag hade legat på A-volten ett varv och var på väg mot hörnet på kortsidan så kände jag hur han bara la av och slutade lyssna på mig. Och sen small det. Herregud säger jag bara, vilken acceleration! Han drog iväg högt upp i luften och de flesta av er känner väl igen den här känslan som blir just i det ögonblicket? "Shit, nu är det kört! Vad ska man göra? HUR ska jag göra??"

När Roje var yngre bockade han då och då men det var en helt annan grej jämfört med Freis. Rojes var inte lika höga, stora och kraftfulla som Freis är. Dessutom gör han aldrig några bockserier med hur många som helst efter varandra. Men Frei alltså.... Han hoppar rakt upp i luften, drar in halsen så att den försvinner helt mellan frambenen och böjer ryggen som en banan och sparkar ut i luften. Jag trodde jag hade bra balans efter allt bus Roje hittat på i sin ungdom och när ponnyerna på ridskolan hade sina stunder, men det går inte att föreställa sig kraften i en storhäst jämfört med en ponny om man aldrig varit med om det själv.

Frei bockade iallafall några gånger innan jag vågade öppna munnen och säga ifrån. Då lättade han från marken med frambenen och jag sa ifrån ännu mer. Men han ville inte lyssna på mig, han hade det ju asballt och tyckte det var jätteroligt så han körde samma vända igen. Bocka, stegra, bocka, stegra. Jag kan säga redan här och nu att jag aldrig någonsin under mina fjorton år som jag hållit på med ridning att jag suttit på en stegrande häst eller ponny. Så jag klamrade mig fast för kung och fosterland i sadeln och försökte hänga med i hans gigantiska rörelser. Det värsta av allt var att stegringarna blev högre och högre ju fler han gjorde. Sista stod han käpprätt rakt upp och jag var skräckslagen att han skulle råka slå över i stegringen. Jag var en hårsmån från att ramla av flera gånger och jag vet inte hur länge det höll på innan han slutade.
Men till slut gav han sig och mamma, som stått vid sidan om och ropat till mig att inte ramla av och försökt lugna ner Frei, kom fram och tog tag i tyglarna.
Det var tur att han gav sig då och inte senare för jag hade nog inte orkat suttit kvar en vända till. Efter detta var jag ganska illamående.

Nu i efterhand skrattar jag och mamma åt det, men det kunde ha slutat helt annorlunda. Det var helt otroligt att jag lyckades hålla mig kvar på hästryggen. Detta har bara hänt 2 gånger tidigare och båda de gångerna har jag inte lyckats suttit kvar. Jag måste faktiskt säga att jag är lite stolt över att jag vann Freis lek. För honom var leken kul men för mig var det rena motsatsen. Han förstår inte att han gör fel, han ville bara släppa på energitrycket. Men om han någonsin ska få sin semester igen så måste vi nog longera då och då så att han får busa av sig, hahah! Eller kanske miljöträna så att den mentala energin får stimuleras.

Så ni kan nu vara stensäkra på att vi ändrat på Freis igångsättningsplaner. Nu blir det longering med sadel i några dagar (så vi kan se om det var den han reagerade på eller om det bara var bus) så att det värsta får lägga sig. Sen får jag hoppa upp och rida medan mamma håller oss på longerlinan tills vi litar lite mer på vild-Frei.

Han är verkligen oberäknelig, min lilla häst, men snart så är vi förhoppningsvis tillbaka på rälsen igen. Han har sina stunder när det slår knut i hjärnan på honom.
Han är oftast väldigt snäll och klok men igår var hans beteende inte okej. Jag vill aldrig uppleva det igen.

Likes

Comments

Nu är vi påväg med Ruben till veterinären efter några veckors väntan som känt som en evighet.
I förra inlägget nämnde jag att Ruben har väldigt ont i sitt ben och att vi skulle åka till veterinären idag. Antagligen är det i hagen som han skadat sig, han har inga sår eller liknande utan han är bara svullen så han kanske oturligt nog kanske trampat snett eller så. Hur som helst har han väldigt ont så idag håller vi alla tummar vi har för världens finaste Ruben att han inte har dragit på sig något allvarligt och att det är lättläkande. Så himla jobbig situation när ens djur far illa och inte mår bra💔

Likes

Comments

Och han tycker det är sååå långtråkigt, hahah! I förra inlägget nämnde jag att han skulle få sin sommarvila i några veckor och vi startade den redan förra veckan. Jag tror verkligen att han behöver de här veckorna på sig att smälta allt han lärt sig oavsett vad han tycker om det.
Han får gå i sommarhagen hela dagarna tillsammans med Roje och Ruben och sova i stallet på nätterna.

När jag tar in Roje under dagarna för att motionera honom står Frei snopet kvar vid grinden och undrar varför han inte får följa med. Han vill alltid stå i centrum och tycker han själv är viktigast, hahah! Det är allt ett litet ego där inne hos honom!
Däremot är han väldigt mån om sin "flock", så han gillar inte när Roje eller Ruben fattas.
Som tur är har han Ruben att hålla honom sällskap i hagen.

Ruben har helt mystiskt blivit halt i sitt ena bakben så vi har inte kunnat rida honom på två veckor... Vi vet inte vad som är fel och hur det kunnat bli såhär men vi har fått en veterinärtid nästa måndag. Väldigt olyckligt och det är så synd om honom.💔 Hoppas med hela mitt hjärta att det inte är något allvarligt. Finaste killen.❤️

Likes

Comments

I lördags var vi iväg till Gyttorp och var med i två olika program, La:1 som vi brukar tävla och La:2 som jag aldrig testat innan.

I La:1 red vi ihop, trots missar och konstig känsla, ungefär 70,56%! Det trodde jag aldrig. Jag tänkte att nu får jag vara glad om jag rider på 65% så ni kan ju tänka er vilken chock jag fick. Det räckte till en vinst och Roje fick springa ärevarv, som han älskar, hahah!

I La:2 var känslan bättre men däremellan hade vi jättemånga missar. Roje spände sig och blev överambitiös vilket resulterade i att han bytte galopp lite här och där och inte ville skritta i enkla bytet.
I det här programmet är det även med bakdelsvändningar vilket jag och Roje aldrig gjort inför en domare på en tävling förut så det var spännande.
På grund av att han var så överambitiös så krånglade han till dom och gjorde det svårare än vad det egentligen är. Det var tur att vi fick till några bra på framridningen iallafall så att vi kunde åka hem med en bra känsla. Vi red ihop 64,7% vilket helt klart är godkänt för att ha varit debut! Bästa ponnyn, trots hans "kan själv-humör"❤️

Halterna är vår specialitet😉👆🏼

Nu blir det en lugn vecka hemma för Roje med ridning på hackamore och jag ska träna på som vanligt med Frei.

Vecka 28, alltså nästa vecka, ska Frei få sin sommarvila i 3 veckor är det tänkt, för sommarlov vill varje skolbarn ha, hahah! Han kommer bli så himla rund om magen!

Jag måste bara säga en till sak, att nu börjar Frei förstå hur han ska fatta rätt galopp i vänster varv, hans svåra varv. Så himla duktig❤️ Det blir så mycket lättare då för då kan man nöta lite mer på det och träna på fattningarna från skritt. Jag är så stolt över honom❤️

De fina bilderna är tagna av min kompis Tilde, tack bästa❤️ 

Likes

Comments

Det här kommer bli ett lååångt inlägg men jag känner att jag vill ta mig tid att förklara hur det gått med Frei och vad jag planerar. Nu har vi haft honom i typ 5 månader (!!) och så mycket har hänt med honom under den här tiden.

För 5 månader sedan kunde han knappt galoppera och kunde knappt fatta galopp på kommando. Jag har lagt ned otroligt mycket tid på galoppen och gjort lite olika övningar med honom som stärker de muskler han behöver till den.
Nu går det mycket bättre även fast det är en lång bit kvar. Han behöver bara mer tid, och uppmuntran såklart, för att det ska sätta sig ordentligt.
Nu börjar han förstå vad han ska göra, innan blev det bara som det blev. Jag gillar att hitta på många olika saker under passen just för att han ska lära sig att tänka lite på vad han gör.

Han kunde inte heller skritta på i ett friskt tempo med långa tyglar och när man kortade dom hade man absolut ingen kontakt med honom alls. Han var så lätt i handen att han inte gick att korrigera och länga ut. Såhär var han i alla gångarter. Helt opåverkad med andra ord. Jag ville ju kunna rida honom i olika slags former och att kunna rida i en längre och lägre form är ett måste enligt mig. Jag gillar att kunna rida fram hästen i en låg och ganska lång form bara för att få med ryggen från början och sedan successivt korta upp den.
För att få en ändring på detta har jag gett honom tid. Det är väldigt jobbigt om man är otålig och vill mycket, som jag, men det är så otroligt viktigt att ge sin unghäst tid. Nu bara 5 månader senare kan han söka sig mot bettet och komma till arbetsro mycket lättare istället för att spänt gå och akta sig för det.

Här uppe är lite bilder tagna vid det datumet som står. Visst är det skillnad Freis form? Det syns på sista bilden att han vågar söka sig till min hand och att han blivit mycket starkare då han kommer upp i en bärigare form. Det är efter allt dessa arbete med ryggen som han blivit starkare. Han sänkte den mycket förut men nu börjar den komma upp så att han kan jobba genom den.
Den första bilden är från när jag provred honom för första gången, vilken liten knubbis han var i sin fluffiga vinterpäls då, hahah!❤️

Han är så arbetsvillig och positiv! Han hatar att göra fel och vill så gärna göra rätt. När det blir fel ibland verkar det bara som om han har lite otur i tänkandet, som när vi ska fatta galopp. Ibland kan han fatta fel och då kommer han på det själv. Det har inte riktigt fastnat i huvudet på honom hur han ska få ordning på benen i fattningen och då blir det fel ibland.
Snart sitter det nog iallafall, hur som helst så vi har inte bråttom.

För er som undrar så kommer jag förhoppningsvis att börja tävla med Frei så småningom. Vi får se hur det ser ut just då men efter sommaren hade jag tänkt att bara prova på att åka på något litet i en väldigt låg klass bara för att han ska få känna på hur det är. Han kanske hatar det, vem vet, hahah!
Just nu är han inte redo för det. Galoppfattningarna måste befästas och han måste bli tryggare i sig själv först. Jag vill inte åka och tävla med honom med risk att han kan bli stressad och känna att han inte klarar av det.
Helst vill jag att han ska få första intrycket av att det är plättlätt så att han får en positiv inställning till det efteråt. Därför tänker jag vänta och därför har jag inte satsat på unghästklasserna med honom i år.

Jag jobbar fortfarande med dessa saker jag nämt men svårighetsgraden har höjts lite mer. Jag har till exempel börjat med öppnor, skrittpiruetter, framdelsvändningar, förvänd galopp och även lite ryggning. Det går faktiskt bra!
Skänkelvikningarna blir bättre för varje vecka och jag ställer mycket utåt på böjda spår i alla gångarter.

Än så länge förstår inte riktigt Frei det här med ryggning men jag har börjat från marken och backat honom på så vis och säger samtidigt "back" så att han ska ska lära sig kommandot via min röst först. Han lyssnar nämligen väldigt bra på rösten så när han lärt sig "back" så ska jag prova det från ryggen och använda rätt hjälper samtidigt. Med tiden kommer jag kunna plocka bort "back" och endast använda hjälperna!

I helgen var jag och min familj på ponny-SM i Hammarö på Equality Line och tittade på alla som red. Jag fick med mig en massa motivation och lärdomar därifrån! Alla var så sjukt duktiga och hallå... Hur fina var inte deras ponnyer??😍 Vi tittade även på femåringarna som var där och tävlade så jag fick mycket inspiration till Frei också! Vilken härlig stämning det var på SM, jag älskade att få åka och titta. Man måste ju passa på när det för en gångs skull inte är så långt att åka!😉

Jag skyndar alltså långsamt med Frei och jag är så himla nöjd med honom. Så social i stallet och så arbetsvillig på ridbanan! Men vi rider inte bara på ridbanan. Några gånger i veckan rider vi ut i skogen och på lite mindre vägar för lite miljöträning och för att det är skoj. Han är förvånansvärt cool och duktig varje gång. 

Han har bara blivit rädd en enda gång och det var när vi red förbi en hage med andra hästar i. Det kom en liten shetlandsponny i full fart mot oss genom det höga gräset och Frei blev så himla rädd för den. Han satte iväg i full fart och jag ramlade som tur var inte av. Han såg förmodligen inte att det var en liten häst, han trodde det kom ett blodtörstigt lejon, hahah! Innan jag fick stopp på honom travade han med riktigt fina luftiga steg! De vill vi se mer av på ridbanan i framtiden! Men han går minsann fram överallt och är hur lugn som helst över tågrälsen. Vi får se till att låna en shettis och ha på ridbanan medan vi rider, hahah!😉 

En riktigt härlig femåring är vad han är❤️

Likes

Comments

Igår vågade jag mig på att starta med Roje trots att vi haft lite problem med bett som förra inlägget handlade om.

Hemma provade vi det raka gummibettet men det konstaterade jag, mamma och min tränare att han inte var så förtjust i då han försökte lägga tungan över hela tiden.
Sedan provade vi det tredelade gummibettet på en träning för Johan och herregud vilken skillnad det vart! De första minuterna hade vi det raka men vi provade att byta för det gick inte alls så bra. Roje blev helt lugn med det nya bettet i munnen och grejade inte alls med bettet på samma sätt som innan. Skillnaden var som natt och dag typ!

När problemet kom hade han ett helt vanligt tredelat med lösa ringar som vi har haft på honom i alla år, men det han ville ha var alltså ett gummiklätt sådant. Så himla tur att vi hittade något snabbt för tänk om vi hade behövt ge oss ut i bettvärlden och prova hur många som helst. Så krångligt och så jobbigt! Nu hoppas jag att han fortsätter gilla sitt nya bett.

Dagarna innan tävlingen kändes Roje så himla bra. Jag tänker fortsätta skifta mellan hackamore och bett för han blir så fin utav det. Dessutom ställde jag fram ett litet hinder mitt på ridbanan hemma på 50-60 cm typ och hoppade det några få gånger under varje pass bara för en lösgörande övning vilket gav både positiv framåtbjudning och självförtroende hos Roje. Mycket beröm såklart också, han måste ju tycka att det är kul och tycka att han är bäst, hahah!

När vi gick in på tävlingsbanan kändes det så himla bra. Jag bestämde mig för att verkligen satsa i programmet för man har trots allt inte alltid en sådan känsla.
Allt bara flöt på så bra att jag råkade slarva i skänkelvikningarna men resten kändes kanon! Roje var så lugn och lydig, bästa guldklimpen❤️

När procenten dök upp i Equipe kunde jag och mamma inte tro våra ögon, det visade 71,111%!! 71% i en LA! Helt sjukt! Nu har Roje verkligen visat vad han går för❤️ Det hade vi aldrig trott om den busiga hopponnyn vi köpte i Malmö för 6 år sedan!

Och inte nog med det, vi fick vår första 9:a någonsin! Den fick vi på sista halt-och hälsningen😍 Jag är så sjukt stolt, ni anar inte. Det syntes på hela Roje efteråt att han visste att han hade varit duktig. Nöjd men riktigt trött för det var väldigt varmt. Han gick verkligen all in.

Nöjda som bara den men helt slutkörda!

På väg in i halten 👆🏼

Likes

Comments

Snart, snart, snart så är 9:an slut! Det är både spännande och fruktansvärt på samma gång. Spännande för att man tar nästa steg in på gymnasiet och lämnar grundskolan men fruktansvärt för att man inte kommer träffa alla kompisar man haft sedan förskolan, lågstadiet och mellanstadiet lika ofta längre.

Skolavslutningen är på tisdag och igår gick hela klassen inklusive mentorerna ut och åt på restaurang, så himla mysigt var det!

Kommer sakna allt så himla mycket.

Under tiden jag inte bloggat så har det hänt en hel del.
För två veckor sedan så skulle jag och Roje ha åkt på tävling i Kumla men jag valde att avanmäla oss för Roje var inte helt okej i mungiporna. Så himla tråkigt men jag tänker aldrig åka iväg om inte min tävlingspartner är okej.
Jag har nämt i tidigare inlägg att han är orolig i munnen och med det menade jag att han inte slappnar av och låter bettet vara. Han gapar och försöker "komma undan" på något sätt. Det kvittar hur jag än rider så blir det så.

Så jag och mamma tog oss en titt i mungiporna för att se hur slemhinnorna och huden såg ut och det var inget sår eller så men det syntes att det var irriterat då det var lite rött.
Det var dagen innan starten så det var riktigt tråkigt. Men och andra sidan så vill man ju absolut inte tvinga honom genom två hela program för man vill ju att han ska bli bra igen.

Jag valde att rida med bettlöst i en hel vecka efter det. Jag hade bara bara ridit med hackamore ett fåtal gånger tidigare med Roje och då ville han bara hänga i mina händer vid slutet på ridpassen, men så var det inte alls nu för han går helt fantastiskt på hackamore och han verkar verkligen tycka om det.

Jag misstänker att det är så för att han orkar bära sig mycket mer nu än tidigare, han har liksom blivit starkare, vilket är jättebra såklart!
Med bettet kunde han stödja sig lite på men när vi provade bettlöst så fanns det ju ingenting att bita tag i. Jag kan tänka mig att det var jobbigt för honom att bära sig själv genom ett helt ridpass utan hans lilla påhitt.

Vi köpte ett novabett bara för att se hur han går med det och än så länge går det bra. Han grejar nästan ingenting med det och han börjar skumma i munnen vilket han aldrig brukar göra annars. Eftersom novabettet är ett rakt gummibett utan stång i så kan han dessutom forma det som han själv vill under ridpassens gång. Så himla typiskt när man hittar något bra men inte får tävla med det!

Vi har provat ett Dynamic RS sprengerbett, men det fullkomligt avskydde han även fast det ska vara bra för hästar med orolig mun då de ger mer plats åt tungan. Så det är inte relevant.

Nu har vi köpt ett rakt gummibett med stång i och även ett tredelat sådant som vi tänker prova. De får man tävla med så det vore bra om han gillar något av dem iallafall!

Än så länge växlar jag mycket mellan hackamore och bett eftersom jag vill att Rojes mungipor ska få "ta det lite lugnt". Kan knappt någonting om sånt här men allt jag vill är att hitta ett bra bett till honom.
Om någon vet ett eller flera bett som är bra till det här och är tillåtna att tävla på så skulle jag väldigt tacksam om ni vill hjälpa till och ge exempel.

Ska bli spännande att se hur Roje reagerar på de två nya betten. Vill så gärna att han ska få ha det bekvämt för han är ju trots allt min bästa vän och man vill inte att han ska gå runt och tycka ridningen är obehaglig.

Min guldiga sagoponny❤️

Likes

Comments

Som jag nämnde i förra inlägget så var vi på väg till Örebro för att starta två klasser igår.
Jag nämnde också att Roje tycker det är obehagligt i Vittvångs ridhus där själva tävlingsbanan var. Han spände sig vid domarbordet läktaren. Dessutom låg det som plastmattor med reklam på bredvid själva domaren vilket Roje tyckte var jättelustigt!
Det var otroligt varmt och solen bara brände, bara det är jobbigt att tävla i.

Men vi tog oss igenom båda programmen och i sista gick det riktigt trögt framåt. I La1 flöt det på bra, inga större missar men inga highlights heller, lite "mellanmjök" helt enkelt.
I LaP1 tog bensinen slut. Första öppnan och slutan var lite utav en soppatorsk. Inte alls prydliga, elastiska och ställda. Vi fick 5:or på båda två, ingen katastrof och bättre än ingenting! I slutet på programmet gick det som tur var bättre.

Resultaten blev högre än väntat tyckte jag och procenten landade på 67,778% i La1 och 64,079% i LaP1. Vi hamnade även precis utanför placering i båda starterna men jag tror ändå att vi inte hade haft något chans, det var jätteduktiga tjejer på jättefina ponnyer så jag är jättenöjd över min och Rojes insats iallafall!❤️

Jag lägger in bilder från igår här nedanför så hörs vi förhoppningsvis i nästa inlägg!

Drickpaus💦

På tävlingsbanan.

Här ser man hur Roje kikar och spetsar öronen mot läktaren och spänner sig i den förvända galoppen.

Likes

Comments

Efter ett litet tävlingsuppehåll med träning istället är vi nu på väg till Vittvång i Örebro för att göra två starter i La1 och LaP1. Ska bli spännande!

Har inte riktigt lagt ut något på bloggen på ett litet tag för nu i slutet på 9:an känner jag att jag vill satsa in i det sista. Därför får skolan gå först nu tills sommarlovet börjar.

Under tiden jag inte har bloggat har vi som sagt tränat. Mycket markarbete med bommar och lite hinder. Frei har också fått prova på att trava och galoppera över bommarna. Låt oss säga att jag vet varför han inte såldes som hopphäst! Han inte direkt rädd om sig och plöjer rätt igenom, hahah! Han förstår inte att han ska koncentrera sig var han sätter hovarna.

På dressyrfronten har det gått bra med båda herrarna. Roje är mjuk och rörlig efter markarbetet men däremot har han varit tjafsig i munnen vilket jag måste kompensera genom att vara stadig och extra mjuk i händerna.
Med Frei har det gått SJUKT bra. Han går så mycket bättre i sidvärts och övergångarna är stadigare. Nu när jag även hittat honom lite bättre i ridningen har hans form blivit stadigare och han är lydigare än innan. När han får beröm efter att ha gjort något bra blir han sååå glad och positivt inställd! Han älskar att få beröm och känna sig duktig, lilla sötnöten❤️

Hoppas vädret håller i sig nu så vi slipper rida fram i dåligt. Framridningen sker utomhus men själva tävlingsbanan är inomhus i ridhuset. Roje brukar vara väldigt rädd där inne om jag inte minns fel. Speciellt för läktaren så ni får hålla alla tummar och tår för att vi ska kunna gå förbi där, hahah!

I La1:an startar jag 14.55 och i LaP1:an 15.55, så håll koll på Equipe✊🏼

Likes

Comments