Header

Förra veckan var en fruktansvärt tuff vecka för hela familjen. Om ni följer mig på Instagram vet ni förmodligen att Ruben har somnat för sista gången. Det finns inte så mycket att säga känns det som. Skadan gick inte att tygla och vi har verkligen gjort allt som går att göra. Den skulle ha tagit flera år att läka och även om den skulle ha lyckats så var chanserna stora att det skulle komma tillbaka igen. Det är inget liv för en häst. Hästar ska ju få springa, busa och ha kul, inte stå ensamma i en pytteliten fyrkant till hage och ha ont. En djurägares värsta mardröm, att djuren inte mår bra och inte är lyckliga.💔

Jag önskar verkligen att det skulle ha gått att få ordning på allt. Inombords är det helt tomt och smärtan är fortfarande lika stor. Jag saknar honom så himla mycket, världens finaste Ruben. Jag är fullkomligt ärlig när jag säger att han är den snällaste häst jag någonsin träffat, för han gjorde aldrig något dumt med flit när vi red och han hade det där temperamentet som de flesta drömmer om. Genomsnäll, pålitlig och helt okomplicerad i hanteringen. Han var bara en helt underbar individ.

Roje och Frei saknar honom också, det märks faktiskt. De står och tittar bort mot Rubens hage ibland som står så obehagligt tom. Även i stallet är det likadant, de väntar spänt när dörren öppnas i hopp om att Ruben ska komma hem.
Det är alltid lika tufft när en familjemedlem lämnar för gott, men jag vet att den värsta smärtan så småningom går över, även om det tar tid. Naturen är grym ibland när den väljer ut de allra oskyldigaste som offer.

Såhär var det inte meningen att sluta. Vi fick alldeles för få år med vår älskade Ruben. Den dumma skadan som försvårade hans tillfrisknad enormt är jag evigt ledsen över. Hans sista tid i livet var inget bra liv för en häst. Förhoppningsvis är han på en bättre plats just i den här stunden och lever livet utan bekymmer.
Han kommer alltid finnas kvar i hjärtat och jag kommer aldrig glömma honom. Min ängel❤️❤️❤️

​14 juni 2001 - 8 december 2017❤️

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Måste bara säga hur djupt imponerad jag är över Roje som verkligen har presterat sitt yttersta på i stort sett varenda tävling genom hela 2017. Det är inte många dalar i våra resultat och han har överraskat med ritter på över 70% i både LA och LA:P1! Han har gjort bättre ifrån sig i år än vad jag någonsin hade kunnat drömma om. Han som inte skulle kunna ha klarat detta av naturen har förvånat alla tack vare sin envishet, ambition, motivation och positivitet. Roje älskar att få visa upp sig på tävling och jag hoppas att han är lika nöjd som jag är. Lilla älskade vän.❤️

Igår var vi på sista tävlingen för i år och som jag skrev i förra inlägget så skulle vi debutera nationellt! Vi provade på FEI lagtävlansprogram och FEI ind. mästerskapsprogram som vi aldrig hade tävlat förut och vi hade aldrig någonsin ridit för tre domare. Det blev en riktig debutdag igår med andra ord.

Lagtävlansprogrammet kändes bra, men jag vågade inte satsa lika mycket som jag vanligtvis brukar. Procenten blev 64.231% och det ledde faktiskt till vinst! Alla som deltog var ganska jämna rent procentmässigt så det blev en väldigt spännande förmiddag innan alla hade ridit klart! En domare hade oss på ca 63%, en på ca 64% och den tredje på ca 65%!
Inte nog med att Roje och jag faktiskt klarade det med den jättehårda bedömningen i ett svårt program, vi vann även vår debut! Kunde inte ha blivit bättre! Känns helt overkligt att vi ens tagit oss till den här nivån och lyckas behärska den.

Mästerskapsprogrammet gick också bra. Roje orkade ge järnet en gång till och vi landade på 63,659% med lite småmissar här och var, men jag är supernöjd trots missarna. Det här programmet är det roligaste jag någonsin ridit. Dock höll jag på att rida fel men kom på mig i sista sekunden. Det blev absolut ingen vacker väg, men vi slapp två minuspoäng iallafall! Vi hamnade precis utanför placering den här gången, men en domare hade oss på förstaplatsen vilket kändes peppande.

På prisutdelningen.👆🏼 Segertäcket som vi fick var ett skrittäcke! Visst håller ni väl med om att det var i Rojes färger också? Marinblå, babyblå och beige.👌🏼

Världens bästa vän❤️

Årets sista rosett fick hängas upp tillsammans med de andra som jag och Roje fått det här året. Jag har ett svart hästhuvud i plast från MIO möbler med en oanvänd grimma på sig som jag sätter fast rosetterna i. Vid varje ny säsong plockar jag ner rosetterna från säsongen innan och låter den nya säsongens rosetter hänga där. Sen får de nerplockade rosetterna flytta till en tavelram som hängs upp på väggen.

Årets skörd består av ett DM-guld, 12 st individuella vinster och en andraplacering! Två vinster i FEI, fem vinster i LA:1, ytterligare fem vinster i LA:P1 och andraplaceringen i LA:1. Vilken säsong!

Jag ser verkligen fram emot vinterträningen med både Roje och Frei. Vintern är en perfekt möjlighet till konditionsträning och grundstyrka medan sommaren mest består av finslipning mellan alla tävlingar. Så är det iallafall för mig.
Nu när Rojes tävlingssäsong är slut kan jag även fokusera ännu mer på Frei än tidigare och hans träning. Hoppas 2018 blir ett bra år det också och att Frei kommer gilla att debutera inne på tävlingsbanorna!

Likes

Comments

I helgen debuterar jag och Roje nationellt!! Dessutom ska vi rida två program som vi aldrig provat på tävling tidigare, nämligen FEI:s lagtävlansprogram och FEI:s individuella mästerskapsprogram.
Ja, ni förstår ju. Detta kan gå hur som helst och jag har inga förväntningar över resultatet, utan vi ska bara försöka jaga de godkända procenten och försöka få en bra känsla. Roligt och spännande ska det bli iallafall!

nu på morgonen åkte vi till ridhuset i Dammängen för att träna på alla moment som ingår. Jag red igenom mästerskapsprogrammet och det gick faktiskt ganska okej.
Igår var vi också till ridhuset så då red jag igenom lagtävlansprogrammet vilket var betydligt längre transportsträckor i än i mästerskapsprogrammet.
Galoppökningarna ligger längs långsidorna, vilket Roje tycker är lajbans och taggar därför till lite extra, vilket i sin tur leder till att de enkla bytena blir krångliga och trippiga.
Jag får försöka hitta på en lösning på det problemet nu i veckan.🤔

Intressant med alla hästar i Dammängen tycker Roje😍

Frei fick också följa med till ridhuset idag och Alicia fick rida honom. Så söta tillsammans och han är så snäll mot henne, med mig kan han istället busa med som han vill, haha! Han läser väl av hur ryttaren är, sötaste killen.❤️

Nu börjar det bli vinter! Vaknade upp till ett riktigt sagoland täckt i frost och solen lyste så det såg ut som om hagen var full med kristaller. Älskar det!

Likes

Comments

Det fick bli ett dubbelpass i Dammängen med båda killarna för Anki idag. Vanligtvis brukar min lillasyster Alicia få rida Frei eftersom hennes ponny Ruben är skadad, men jag kände att jag ville rida honom på träningen bara för att checka av lite. Jag och Frei har inte varit på träning tillsammans på ett litet tag så jag kände att det var dags.
Jag sa till Alicia att hon fick rida Roje istället om hon ville men nej, det ville hon inte. Jag förstår henne, Roje är ganska svårriden trots allt. Kändes bra att fråga iallafall.❤️

Guldstjärna till båda två idag. Superfina på träningen och skötsamma däremellan.
Trots att det höll på att skjutas en massa på skjutfältet i närheten så att det bara dånade, brydde de sig knappt och dessutom kom det en stor traktor och brummade förbi medan vi sadlade utanför transporten precis innan vi skulle gå in i ridhuset vilket inte heller var några problem. Annars brukar Roje vara jätterädd för stora högljudda fordon men han ville väl bara vara en bra förebild åt Frei!😉

När vi kom hem var däremot den skötsamma biten som bortblåst. Roje tog sig ur boxen och rymde ut på gården i jakt på något ätbart. Den duktiga dressyrponnyn försvann och in kom busponnyn fram istället.
Man kan ju undra om han någonsin får någon mat, så hungrig som han är hela tiden, hahah! Han är konstant hungrig, oavsett hur mycket han stoppar i sig och tar sig an alla knep han kan komma på för matens skull.

Likes

Comments

Vilken dag! Tävlingen i Åmål började verkligen INTE som tänkt när vi hade lastat ut Roje ur transporten.

Jag skäms över att säga det, men jag glömde packa ner mitt tävlingsschabrak!! Så där stod vi, jag, mamma och pappa som frågetecken på parkeringen nere i Åmål, 14 mil hemifrån, och undrade vad vi skulle göra.

Mamma frågade personalen på ridklubben om det fanns något vi kunde låna men de hade inget. En tjej som själv var med och skulle tävla klassen innan min kunde tänka sig att låna ut sitt till oss när hon var klar men då skulle inte vi ha haft tillräckligt med tid att rida fram.
Man måste ha något under sadeln på tävling så den tråkiga tanken att vi skulle behöva stryka oss började växa fram.

Det slutade med att mamma fick fråga personalen i sekretariatet om det fanns någon ridsportsbutik i närheten som sålde schabrak och det fanns det sa de, så pappa skyndade sig iväg i bilen och köpte ett.
Det fanns inga vita i butiken så det fick bli ett grått med turkos i kanten.
Han hade inte riktigt koll på skillnaden mellan ett dressyrschabrak och ett hoppschabrak så han köpte ett hopp i storlek full, hahah! Men det gjorde ingenting för Roje är ändå så liten så det blev som ett dressyr fast mycket bredare. Så tacksam att pappa ställde upp på mig och räddade dagen när jag var nära att sabba den.❤️

Men herregud vilken tur att TDB har ändrat reglerna så att det blivit tillåtet att tävla med mörka schabrak! Annars hade vi inte kunnat starta idag!

Det blev en kortare framridning än vad jag hade planerat men Roje kändes verkligen jättefin så det krävdes inte lika mycket lösgörande övningar som vi vanligtvis behöver göra. Vilken lättnad! I onsdags var han alldeles matt på träningen för Anki så jag var rädd att det skulle sitta kvar till idag. Så jag red jag inte i torsdags, vilket var lite modigt gjort men ”vinna eller försvinna” fick jag tänka. Han blir nämligen alltid lite besvärlig efter vilodagar och igår, fredag, ville jag ju få igenom honom ordentligt eftersom det var tävling idag. Det fungerade mirakulöst nog!

Väl inne på banan idag var han väldigt taggad i skritten. Det är alltid den vi har svårast för, egentligen föreställer sig man ju att den inte alls är så krånglig, men vi har stora problem med den. Skitsvårt rent ut sagt! Tur att jag har Frei så att jag får känna på hur den ska kännas. Han kan nämligen skritta väldigt fint och trippar inte omkring.

Men resten var bra och vi tuffade på så gott vi kunde genom programmet. Han var inte alls lika spänd som på förra tävlingen i Lillerud så det var skönt! Procenten landade på 66,875% vilket är nytt personbästa och så vann vi även! Första vinsten i ett FEI-program någonsin för oss två och vi var ensamt C-ponnyekipage mot D-ponnyerna vilket var jättekul!
Sååå stolt över min finaste guldponny.❤️ 

Nu blir det en lugn vecka innan jag börjar sätta mer press på honom igen inför slutklämmen i mitten på november när vi ska debutera nationellt om det känns okej dagarna innan på ridpassen!

Det blir mycket uteritter blandat med lugna lösgörande pass på banan. Perfekt tillfälle att göra allt detta nu när jag kan rida när det är ljust ute eftersom det är höstlov och allt!
Frei däremot ska få en vecka med lite, lite mer krav än vanligt. Jag har inte hunnit lägga ner så mycket tid på honom som jag har velat nu när jag satsat så mycket på Roje och samtidigt måste hinna med skolan.


Önskar er alla en trevlig lördagskväll!

Likes

Comments

Nu är det bara två tävlingar kvar på 2017 för mig och guldponnyn. Idag ska vi starta en klass i Åmål och om det känns bra och om vi är redo ska vi debutera nationellt i november som sista tävling.

Herregud vilken resa vi gjort i år. Allting har gått så snabbt och det är knappt jag kan fatta hur det har kunnat gå så bra för oss. Så tacksam över mina fantastiska tränare Anki Almlöf och Johan Ekenberg som är så hjälpsamma. Och mina fantastiska föräldrar som lägger ned så otroligt mycket för att jag ska kunna få den här chansen och fortsätta utvecklas.❤️

Idag ser vi tävlingen som en rolig träning och försöker jaga de godkända procenten nu när vi höjt svårighetsgraden ett hack.

Världens bästa sport alla dagar i veckan!

Likes

Comments

Om ni tidigare under året hade frågat mig om Frei ska få debutera på tävlingsbanan i år hade jag svarat ”Ja absolut! Till hösten ska vi prova på och nosa lite på det” men om ni frågat nu hade svaret inte sett likadant ut.

Jag tror definitivt att han hade klarat det och skött sig relativt bra, men jag vill ge honom ännu mer tid på sig att hitta alla knappar och få in en bättre känsla även om han just nu känns bättre än någonsin. Han behöver bara få ordning på kroppen och inte känna någon press, för i sådana stunder som han har koll på vad han gör så känns han så sjukt fin och de uppkommer allt oftare än tidigare.

Jag har absolut inte någon brådska, han är ju inte så gammal trots allt och jag tror att det blir perfekt att prova nästa år efter en vinters träning då vi dessutom kommer lära känna varandra ännu mer och bli ännu mer samspelta med en bättre kommunikation.

Bråttom är det sista vi ska ha i utbildningen, tycker jag. Istället provar vi oss fram, nosar på momenten och leker oss igenom så att han ska tycka det är roligt.
Sedan är det ju alltid sjukt roligt och spännande med tävling men det får vi allihopa se fram emot och se vad Frei tycker om det nästa år. Så långt dit är det ju faktiskt inte! Det är liksom bara 2 månader kvar till julafton idag! Tagga! Älskar julen❤️

Förra veckan var jag och Frei även på Johan-träning! Jag blev lite förvånad över hur länge Frei orkade, hur positivt inställd och samarbetsvillig han var. Roje fick stanna hemma och få en välförtjänt vilodag.

Vi tränade på öppnor i trav och galopp på medellinjen. Usch vad knixigt det var innan jag kom på hur jag skulle göra, Frei tyckte nog likadant för efter ett tag gjorde han också riktigt bra ifrån sig. Det är inte riktigt samma ridning på Frei som det är på Roje så ibland felar det i kommunikationen. Roje och jag känner ju varandra så man behöver nästan bara tänka vad han ska göra.

Johan tyckte verkligen om att vi hade börjat träna på enkla byten. Det ger väldigt mycket och är bra för styrkan. För Frei är det extra bra för han har verkligen en dålig kroppskoordination måste jag säga, hahah! Han har ganska lätt för sig men ibland är det som om han inte har koll på alla ben och hovar vilket leder till att det blir lite som det blir.
Men det har faktiskt blivit bättre. Jag har lagt märke till hur ofta det är nu som han fattar rätt galopp utefter mina hjälper och så småningom kommer han vara lika säker som Roje.

Jag lär mig så mycket av att rida på två olika hästar, man kan liksom låna över lite knep och trix till den andra när man lärt sig det! Så nöjd över mina älskade hästar❤️

På bilden ovanför här gör vi precis en galoppfattning. De blir bättre och bättre och hallå... Kan man önska efter mer uppförsbacke eller?😍✈️✈️

Likes

Comments

Innan sommarlovet nämnde jag att Ruben, min lillasysters ponny, plötsligt blev mystiskt halt över bara en natt men sedan har jag av någon konstig anledning aldrig förklarat vad som hände efter alla veterinärbesök med honom.

Tyvärr är han faktiskt fortfarande tydligt halt i sitt vänstra bakben och när veterinärerna bedövar det visar han att han har lite ont i sitt högra också. Därför har ingen ridit honom sedan dess, vilket är cirka 5 månaders tid.
Under den tiden har han fått stå i sjukhage istället för att gå ihop med Roje och Frei i de stora hagarna. Tycker så hemskt synd om honom för att stå stilla i en liten fyrkant är ju inget roligt liv för en häst. Det enda han får göra är att skrittas för hand på ridbanan 20 minuter om dagen, inte mer. Det märks på honom att han är nedstämd och har riktigt tråkigt, vilket sticker i hjärtat på alla i familjen att se.

Veterinären har iallafall lyckats lista ut vad som är felet i benen. Han har förslitningsskador i gaffelbanden, både i ovankanten och i gaffelbandsgrenen. Det är tydligen inte helt ovanligt och drabbar oftast dressyrhästar som trampar under sig ordentligt när de rör sig. Men det är oftast mycket äldre hästar än Ruben som råkar ut för det och han är 16 år vilket veterinären tyckte var en lite väl ung ålder för den sortens skada.

Det är alltid lika jobbigt och tråkigt när hästarna blir så pass skadade att de inte får utföra någon aktivitet alls nästan. Det är en hästägares värsta mardröm när hästen inte mår bra. Vill så gärna att han blir bra så att han får bli gladare igen.

På tisdag ska mamma på återbesök hos veterinären igen för att se om han blivit bättre sen senast... Hoppas, hoppas!

Tyckte lilla älskade Ruben förtjänade lite uppmärksamhet här på bloggen.

Här är en bild från 2014 på Ruben och min syster Alicia.

Likes

Comments

I helgen passade jag och mamma på att ta lite bilder på hästarna medan vi var på uteritt i det fina höstvädret. Roje fotograferades på lördagen och Frei på söndagen. Det blev verkligen jättefina bilder på båda två! Här kommer en klump med några av dem.

Älskar verkligen hösten när vädret håller sig fint. Helt klart den mysigaste årstiden. Så himla mysigt att rida ut och höra hästarnas hovar prassla runt i löven.
Det tråkiga är dock leriga hagar och iskalla fingrar. Jag fryser jämt om händerna så när vintern börjar krypa sig på gör det inte saken bättre direkt, hahah!

Roje har haft en lugn period nu efter allt tävlande. Om två veckor ska vi till Lillerud och starta vår andra Fei Inledande men det är långt kvar så jag tycker att han kan få lite mer lugna ridpass. Mycket lösgörande i låg form blandat med lite turer i skogen. Det tycker jag min stjärna är värd!❤️

Frei har haft lite högre krav på sig några dagar till och från. Vi jobbar mycket på att gå i låg form och flytta och ställa hit och dit. Egentligen bara basic-grejer men det lägger en säkrare grund för framtiden.
Han börjar förstå mer och mer det här med ryggningar och till och med slutor! Häromdagen gjorde vi vårt första avbrott till skritt från galopp så snart kan vi sätta ihop det med galoppfattningarna från skritt till enkla byten! Min duktiga kille!❤️

Likes

Comments

Nu har jag gjort det. Någonting jag drömt om i evigheter och som jag och Roje tränat så hårt för.
Den lilla gula galna hopponnyn har just gjort sin livs dressyrritt och hans ryttare har gråtit den största sortens glädjetårar och kramat honom hundra gånger redan.

Jag är mållös med Rojes prestation, vi hade några missar och lite dalar men också ett par 8:or och flera 7:or som drog upp procenten. Vi slutade på helt galna 66%! Jag trodde aldrig att Roje skulle kunna gå på sånna procent på den här svårighetsgraden. Vi red på 6% mer än vad jag hade vågat hoppats på idag.

Vi fick bland annat en 8:a på övergångarna mellan den 60m ökade traven med kommentaren "gör sitt bästa"! Och det gjorde han också. Han gjorde en så mjuk och jämn ökning så att jag uppe på ryggen blev alldeles förvånad, hahah!

Vilken debut!! Hade aldrig, aldrig, aldrig trott på detta om jag hade fått veta igår att Roje skulle vara så duktig idag.

Som jag skrev i förra inlägget att han har känts så fin i helgen är verkligen sant. Han har varit helt fantastisk och kämpat så tappert mot dressyrponnyerna.
Han har verkligen inga "flashiga gångarter" så vi måste samla poängen på andra sätt och vara supernoggranna utan en enda miss för det har man inte råd med då.
Sedan är han inte direkt byggd i uppförsbacke som alla domare klagar på hos oss så det gör det hela ännu svårare att få ordning på hans hållning.

Jag är såååå glad, ni anar inte! Vilken guldklimp till ponny jag har❤️ Att det endast var en halv poäng till placering struntar jag fullständigt i! Just nu är allt bara så perfekt.

Likes

Comments