Header

Innan sommarlovet nämnde jag att Ruben, min lillasysters ponny, plötsligt blev mystiskt halt över bara en natt men sedan har jag av någon konstig anledning aldrig förklarat vad som hände efter alla veterinärbesök med honom.

Tyvärr är han faktiskt fortfarande tydligt halt i sitt vänstra bakben och när veterinärerna bedövar det visar han att han har lite ont i sitt högra också. Därför har ingen ridit honom sedan dess, vilket är cirka 5 månaders tid.
Under den tiden har han fått stå i sjukhage istället för att gå ihop med Roje och Frei i de stora hagarna. Tycker så hemskt synd om honom för att stå stilla i en liten fyrkant är ju inget roligt liv för en häst. Det enda han får göra är att skrittas för hand på ridbanan 20 minuter om dagen, inte mer. Det märks på honom att han är nedstämd och har riktigt tråkigt, vilket sticker i hjärtat på alla i familjen att se.

Veterinären har iallafall lyckats lista ut vad som är felet i benen. Han har förslitningsskador i gaffelbanden, både i ovankanten och i gaffelbandsgrenen. Det är tydligen inte helt ovanligt och drabbar oftast dressyrhästar som trampar under sig ordentligt när de rör sig. Men det är oftast mycket äldre hästar än Ruben som råkar ut för det och han är 16 år vilket veterinären tyckte var en lite väl ung ålder för den sortens skada.

Det är alltid lika jobbigt och tråkigt när hästarna blir så pass skadade att de inte får utföra någon aktivitet alls nästan. Det är en hästägares värsta mardröm när hästen inte mår bra. Vill så gärna att han blir bra så att han får bli gladare igen.

På tisdag ska mamma på återbesök hos veterinären igen för att se om han blivit bättre sen senast... Hoppas, hoppas!

Tyckte lilla älskade Ruben förtjänade lite uppmärksamhet här på bloggen.

Här är en bild från 2014 på Ruben och min syster Alicia.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

I helgen passade jag och mamma på att ta lite bilder på hästarna medan vi var på uteritt i det fina höstvädret. Roje fotograferades på lördagen och Frei på söndagen. Det blev verkligen jättefina bilder på båda två! Här kommer en klump med några av dem.

Älskar verkligen hösten när vädret håller sig fint. Helt klart den mysigaste årstiden. Så himla mysigt att rida ut och höra hästarnas hovar prassla runt i löven.
Det tråkiga är dock leriga hagar och iskalla fingrar. Jag fryser jämt om händerna så när vintern börjar krypa sig på gör det inte saken bättre direkt, hahah!

Roje har haft en lugn period nu efter allt tävlande. Om två veckor ska vi till Lillerud och starta vår andra Fei Inledande men det är långt kvar så jag tycker att han kan få lite mer lugna ridpass. Mycket lösgörande i låg form blandat med lite turer i skogen. Det tycker jag min stjärna är värd!❤️

Frei har haft lite högre krav på sig några dagar till och från. Vi jobbar mycket på att gå i låg form och flytta och ställa hit och dit. Egentligen bara basic-grejer men det lägger en säkrare grund för framtiden.
Han börjar förstå mer och mer det här med ryggningar och till och med slutor! Häromdagen gjorde vi vårt första avbrott till skritt från galopp så snart kan vi sätta ihop det med galoppfattningarna från skritt till enkla byten! Min duktiga kille!❤️

Likes

Comments

Nu har jag gjort det. Någonting jag drömt om i evigheter och som jag och Roje tränat så hårt för.
Den lilla gula galna hopponnyn från Öland har just gjort sin livs dressyrritt och hans ryttare har gråtit den största sortens glädjetårar och kramat honom hundra gånger redan.

Jag är mållös med Rojes prestation, vi hade några missar och lite dalar men också ett par 8:or och flera 7:or som drog upp procenten. Vi slutade på helt galna 66%! Jag trodde aldrig att Roje skulle kunna gå på sånna procent på den här svårighetsgraden. Vi red på 6% mer än vad jag hade vågat hoppats på idag.

Vi fick bland annat en 8:a på övergångarna mellan den 60m ökade traven med kommentaren "gör sitt bästa"! Och det gjorde han också. Han gjorde en så mjuk och jämn ökning så att jag uppe på ryggen blev alldeles förvånad, hahah!

Vilken debut!! Hade aldrig, aldrig, aldrig trott på detta om jag hade fått veta igår att Roje skulle vara så duktig idag.

Som jag skrev i förra inlägget att han har känts så fin i helgen är verkligen sant. Han har varit helt fantastisk och kämpat så tappert mot dressyrponnyerna.
Han har verkligen inga "flashiga gångarter" så vi måste samla poängen på andra sätt och vara supernoggranna utan en enda miss för det har man inte råd med då.
Sedan är han inte direkt byggd i uppförsbacke som alla domare klagar på hos oss så det gör det hela ännu svårare att få ordning på hans hållning.

Jag är såååå glad, ni anar inte! Vilken guldklimp till ponny jag har❤️ Att det endast var en halv poäng till placering struntar jag fullständigt i! Just nu är allt bara så perfekt.

Likes

Comments

Nu har jag och Roje ridit båda LA:P1 klasserna här i Falun, den igår och den idag så nu har vi bara FEI:n kvar!

Igår gick det lite sisådär, känslan var bra efter själva ritten men domaren verkade inte gilla Roje så värst mycket, hahah! Procenten blev drygt 61% vilket tråkigt nog kändes lite lågt med tanke på att känslan var som vanligt.
Jag blev iallafall väldigt besviken och tänkte att jag aldrig skulle kunna starta någon FEI idag om jag knappt red på godkända procent i en lättare klass. Dessutom skulle samma domare döma alla tre klasser.
Men istället för att stryka mig, som jag och mamma övervägde till och från, så bestämde jag mig för att stanna kvar till idag och kämpa vidare.

Det lönade sig! Jag läste igenom protokollet från igår från punkt till pricka och läste domarens åsikter för att det skulle bli bättre idag. Vi slutade på 68,9% vilket var högt över förväntan!
Med tanke på gårdagens procent så hade jag nöjt mig med 63% iallafall så jag blev minst sagt överraskad! Kändes helt overkligt! Procenten ledde till vinst med pyttelite marginal till tvåan. Så himla skönt att få procentrevansch från igår!

Så nu har jag bestämt att vi ska prova den där FEI:n trots allt i eftermiddag. Hade vi inte ridit på så höga procent som vi gjorde nu hade jag verkligen inte viljat starta det programmet.
Det kan gå hur som helst, jag har ingen aning om var vi ligger procentmässigt så vi får se det som en träning och ha lite extra roligt! FEI-programmen är verkligen så roliga att rida för det händer saker hela tiden, men samtidigt är de sjukt svåra.

Ni anar inte vad fin Roje varit i helgen, vi har gjort våra livs LA:P1or och han har kämpat på så himla duktigt😍

Just nu står Roje i sin box och äter lunch. Men det är inte den boxen som vi hade hyrt från första början. Han skulle ha stått i ett utestall tillsammans med de andra tävlingsponnyerna men grejen var att Roje inte alls gillade sin box.
Jag vet inte varför, men han stressade upp sig jättemycket och försökte hoppa (!!) ut ur boxen över boxdörren. Det fanns inget galler att stänga för heller så det var ju farligt att ha kvar honom där ifall han skulle ha fastnat och blivit hängandes över dörren.

Vi fick iallafall byta box med en privathäst på anläggningen som hade galler, vilket var hur snällt som helst av klubben att fixa. Så Roje tillbringade natten där tillsammans med två andra hästar. När han fick bo i den boxen var han som vanligt igen.
Märkligt, för han har aldrig visat upp den sidan förut men det var skönt att det kunde lösas.

Nu ska jag äta lunch och titta på alla ekipage som rider LA:P2 och sedan kl. 17.08 så är det dags för FEI! Ska bli sjukt spännande och ni får jättegärna hålla tummarna för oss för det kan vi behöva!😉

Likes

Comments

Nu styr vi hjulen mot Falun där jag och Roje ska tävla idag och imorgon. Ska bli sjukt spännande att få prova på meetinglivet och att få göra det för första gången tillsammans med min guldklimp.❤️

Idag ska vi starta LA:P1 vid kl. 13.02 och imorgon är första starten kl. 9.00, samma program. Jag tycker vi fick väldigt bra tider ändå, man behöver inte gå upp alltför tidigt. Idag gick jag upp kl. 6.00 så tänk om vi hade fått en tidigare starttid idag, fy, hahah!

Men vi ska inte bara starta en klass imorgon, vi ska även debutera FEI senare på eftermiddagen!! Ska bli så himla roligt och det blir vår första start någonsin på en 60m bana!
Det är FEI inledande för ponny 2012 som vi ska rida och de senaste veckorna har jag inprincip bara tränat på flytet genom alla rörelser och emellan dom.
Det svåraste i programmet kommer vara att hitta flytet och behålla det, rörelserna i sig kan Roje ganska bra.

Jag har tittat igenom startlistorna och det finns en hel del ekipage som jag känner igen. Flera stycken av dem kommer jag ihåg från ponny-SM som jag var och tittade på. Deras ponnyer är sååå himla fina så det ska bli inspirerande och roligt att få chansen att få se ännu mer av dem!

Roje ska få bo i en utebox under natten med sina varma täcken på sig, lilla gubben.❤️
Jag tror, utifrån hur jag känner honom, att han inte kommer vara nöjd alls att få bo i en annan box en natt än sin egen där hemma. Han är en ponny som vill leva efter samma rutiner varje dag, annars kan han bli lite missnöjd.
Han vill leva sitt Royal Life som en kunglighet och den prins han anser sig själv vara så det återstår att se hur han reagerar på "campinglivet", hahah!
Men jag tror det går bra ändå, han kommer ju ha sin mat, det han älskar mest. Så alltför missnöjd hoppas jag inte att han blir.

Jag ser fram emot den här helgen i Dalarna. Jag har aldrig varit i Falun förut så det ska bli jättekul!

Ska se om jag kan skriva lite mer ikväll om hur det gick idag. Ha en bra dag!

Likes

Comments

Känslan när man rider in på tävlingsbanan och allt bara sitter som en smäck och hästen gör allt precis som hemma, den betyder allt. Men vad jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig var att en domare skulle tycka så mycket om en av Rojes och mina uppvisningar så mycket.

I söndags var vi iväg på tävling i Vittvång, Örebro och Roje var sååå fin på framridningen. Han var så lösgjord, bärig, elastisk och sådär perfekt lagomt spänd.
Framridningsbanan är lite speciell måste jag säga. Underlaget är gjort av gummi så det blir en väldigt annorlunda känsla mot grus eller liknande. Jag vet många som fullkomligt avskyr den men om jag ska vara ärlig så gillar jag den banan! Roje trivs utmärkt på det underlaget och går susen. Någonting som man måste ta vara på om man vill att hästen ska fortsätta gå bra även inne på tävlingsbanan. Är hästen nöjd så är ryttaren nöjd!

Efter en riktigt bra framridning var det dags att kliva in på banan och rida igenom LA:1 och han var så mjuk att spändheten var svår att hålla koll på, hahah!
Men jag klarade det, av ren tur bara så lyckades jag hålla Roje lugn och lägga energin på rätt saker.

Det var lite som ett lotteri, antingen skulle han ha börjat krångla eller så skulle han bara ha flutit på som han, som tur var, gjorde.

Min tränare Anki var där och tittade på medan vi red igenom programmet och hon tyckte det såg jättebra ut. Jag var lite orolig att spänningen i Roje skulle förstöra för oss men sedan när de började räkna ihop procenten på Equipe så såg jag hur hon och mamma bara gapade. Det var 7:or, 7.5:or och 8:or genom hela programmet och det landade på 76.111%!!!
Jag blev så chockad att jag inte visste hur jag skulle reagera och nu, 3 dagar senare, har jag fortfarande inte riktigt kunnat smälta det.

I våras trodde jag aldrig att vi ens skulle kunna nå 70% så när vi red på det på två stycken tävlingar på raken så var jag helt överväldigad. Nu när vi på något vis lyckats rida på 76% känns det bara overkligt!

Sista klassen för dagen var LA:P1 men i det programmet försvann lite av känslan vi hade innan
och Roje blev lite trött på banan. Gnistan slocknade litegrann kan man säga, men vi skrapade ändå ihop 65.921% vilket jag är jättenöjd med.

Örebros Distriktsmästerskap pågick också under dagen och mina två resultat räknades ihop och det räckte till ett DM-guld! Vi behöll titeln från förra året när vi red på 66% i LA:1 och 64% i LA:P1, det skiljde alltså 10% i LA:1 om man jämför! Hur kul är inte det!? Roje har blivit så sjukt mycket finare, det är helt otroligt vad han har utvecklats.

❤️❤️

Massa klapp och beröm❤️

Likes

Comments

Sommaren börjar dras mot sitt slut och Roje känns så mjuk och fin i kropp och själ.
Vi har haft en kort period nu utan en bra känsla och motivation vilket kan hända ibland men efter att träningarna har kommit igång igen känns det som att jag vet vad vi ska träna mer på och vad som ska bli bättre. Jag har liksom ridit varje pass hemma lite utefter det blivit och inte haft något mål framför mig och då är det ju klart att man tappar lite motivation.

Det är tråkigt när det är så men det är bara att rycka tag i sig själv och göra något åt det. Jag har verkligen behövt komma igång med träningarna med Roje för det är svårt när man inte har någon med ögat för de små detaljerna som hjälp från marken.
Men nu vet jag precis vad jag ska jobba på och det är bland annat att få en rundare form på honom. När formen sitter klarar vi de flesta rörelserna helt okej men vägen dit är kurvig och backig.

Ibland när jag inte tänker mig för så börjar jag försöka fixa till den utan att kanske ha tänkt på att bakbenen ska med först och så blir det som en ond cirkel som man jobbar på pass in och pass ut. Ni kan ju tänka er, det blir inte alls bra efter några dagar. Men nu är vi på bättringsvägen och man får känslan för potentialen igen.


Hela sommaren har jag tränat på galoppfattningar från skritt och avsaktningar från galopp till skritt. I våras var bara ett fåtal vi gjorde mjuka och stadiga, resten var hastiga och spända. Nu gör han så mycket bättre avsaktningar oftare än förut, även om det inte sitter ibland.

Skritten mellan de enkla bytena är inte lika trippig och Roje gör det mycket mer avslappnat. Förut så gick han händelserna i förväg och spände sig eftersom han visste att han strax skulle fatta galopp, vilket förstörde hela bytet, men det är som sagt nästan helt borta nu. Så himla skönt.

Det var ett tag under sommaren som han gjorde helt klockrena galoppfattningar men nu har de svajat lite på sistone. Ibland blir de bra och ibland blir de katastrofala, hahah! Men jag ska träna vidare och förhoppningsvis så befästs de snart.

Nästa tävling är nu i augusti i Örebro. DM går även då så jag ska passa på att vara med i det. Ska bli spännande! Vi vann förra årets distriktmästerskap och slog vårat personbästa i La:P1, vilket var jätteroligt!

Och vet ni vad? Jag har även anmält mig till min första Fei-klass någonsin! Det blir första gången för både mig och Roje att tävla på lång dressyrbana och allt. Den tävlingen går i Falun i september. Det här är så overkligt så jag vet inte vad. Lilla Roje och jag. Det ska bli så spännande och häftigt att få prova. Hoppas, hoppas att allt går bra nu så att vi inte hamnar i en sådan där period när allt känns skit just då. Det vore ju väldigt tragiskt om man red in på banan med en sådan känsla måste jag säga. Jag är taggad till 1000, men frågan är bara om min ponny är det, hahah! Hur som helst så har detta varit mitt långsiktiga mål ända sedan jag övergick från hoppning till dressyr med Roje. Men jag visste inte att det verkligen skulle ske. Vi är mer redo än vi någonsin har varit och någon gång måste väl vara den första. Huvudsaken är att vi ska ha roligt iallafall och så får vi se hur det går, resultatet är inte det viktigaste i vårt fall.

Tänk att det ska gå som bäst när man väl håller på att växa ur sin ponny, sin bästa vän. Hade jag fått bestämma hade jag gjort mig kort så att jag kan fortsätta länge med ponnytiden. Men jag är väldigt lång vilket inte alltid är roligt och uppskattat, speciellt inte nu på sistone när Roje har givit sitt hjärta till mig. Han gör allt för mig varenda dag och förgyller varendaste sekund vi delar tillsammans. Han är troligtvis den bästa vännen jag någonsin kommer ha och han har ett hjärta av guld. Det har inte varit lätt, snarare raka motsatsen och det var han som fick mig att tycka om allt vad ridsporten innebär, en helt fantastisk sport med en alldeles speciell och helt obeskrivlig sammanhållning. Jag älskar det här, det är det här jag brinner för. Trots min längd så är jag fortfarande inte för tung så våra kapitel tillsammans slutar inte än. Vi har allt lite kvar att ge!😉

Likes

Comments

Igår var jag med om det läskigaste ridpasset i hela mitt liv! Frei som brukar vara bra att behärska sig gick helt nuts! Förbered er på ett lååångt inlägg.

I förrgår var dagen då hans sommarvila tog slut och tanken var att vi försiktigt skulle börja jogga igång honom i några dagar. Det passet red mamma och det gick ganska bra men hon kände att han hade mycket energi under ytan som låg och tryckte.
För att vara fem år och en sprudlande energiknippe brukar Frei vara väldigt duktig att hålla sig i skinnet och han stressar sällan upp sig i onödan. Han tar bara ett djupt andetag och så är det glömt.

Men igår kokade det över när det var min tur att prova. Det gick bra i början av passet, jag kände på honom, böjde och gjorde tempoväxlingar. Han kändes superfin i kroppen efter sin lilla semester men jag kände det som mamma sa dagen tidigare, att han var som en tickande bomb. Energin bara bubblade under skinnet på honom, så som det kan kännas när hästen inte ridits på ett tag. Jag fick vara väldigt försiktig med att inte röra på skänklarna för mycket för då sprang han liksom ifrån mig.

Men så när jag hade legat på A-volten ett varv och var på väg mot hörnet på kortsidan så kände jag hur han bara la av och slutade lyssna på mig. Och sen small det. Herregud säger jag bara, vilken acceleration! Han drog iväg högt upp i luften och de flesta av er känner väl igen den här känslan som blir just i det ögonblicket? "Shit, nu är det kört! Vad ska man göra? HUR ska jag göra??"

När Roje var yngre bockade han då och då men det var en helt annan grej jämfört med Freis. Rojes var inte lika höga, stora och kraftfulla som Freis är. Dessutom gör han aldrig några bockserier med hur många som helst efter varandra. Men Frei alltså.... Han hoppar rakt upp i luften, drar in halsen så att den försvinner helt mellan frambenen och böjer ryggen som en banan och sparkar ut i luften. Jag trodde jag hade bra balans efter allt bus Roje hittat på i sin ungdom och när ponnyerna på ridskolan hade sina stunder, men det går inte att föreställa sig kraften i en storhäst jämfört med en ponny om man aldrig varit med om det själv.

Frei bockade iallafall några gånger innan jag vågade öppna munnen och säga ifrån. Då lättade han från marken med frambenen och jag sa ifrån ännu mer. Men han ville inte lyssna på mig, han hade det ju asballt och tyckte det var jätteroligt så han körde samma vända igen. Bocka, stegra, bocka, stegra. Jag kan säga redan här och nu att jag aldrig någonsin under mina fjorton år som jag hållit på med ridning att jag suttit på en stegrande häst eller ponny. Så jag klamrade mig fast för kung och fosterland i sadeln och försökte hänga med i hans gigantiska rörelser. Det värsta av allt var att stegringarna blev högre och högre ju fler han gjorde. Sista stod han käpprätt rakt upp och jag var skräckslagen att han skulle råka slå över i stegringen. Jag var en hårsmån från att ramla av flera gånger och jag vet inte hur länge det höll på innan han slutade.
Men till slut gav han sig och mamma, som stått vid sidan om och ropat till mig att inte ramla av och försökt lugna ner Frei, kom fram och tog tag i tyglarna.
Det var tur att han gav sig då och inte senare för jag hade nog inte orkat suttit kvar en vända till. Efter detta var jag ganska illamående.

Nu i efterhand skrattar jag och mamma åt det, men det kunde ha slutat helt annorlunda. Det var helt otroligt att jag lyckades hålla mig kvar på hästryggen. Detta har bara hänt 2 gånger tidigare och båda de gångerna har jag inte lyckats suttit kvar. Jag måste faktiskt säga att jag är lite stolt över att jag vann Freis lek. För honom var leken kul men för mig var det rena motsatsen. Han förstår inte att han gör fel, han ville bara släppa på energitrycket. Men om han någonsin ska få sin semester igen så måste vi nog longera då och då så att han får busa av sig, hahah! Eller kanske miljöträna så att den mentala energin får stimuleras.

Så ni kan nu vara stensäkra på att vi ändrat på Freis igångsättningsplaner. Nu blir det longering med sadel i några dagar (så vi kan se om det var den han reagerade på eller om det bara var bus) så att det värsta får lägga sig. Sen får jag hoppa upp och rida medan mamma håller oss på longerlinan tills vi litar lite mer på vild-Frei.

Han är verkligen oberäknelig, min lilla häst, men snart så är vi förhoppningsvis tillbaka på rälsen igen. Han har sina stunder när det slår knut i hjärnan på honom.
Han är oftast väldigt snäll och klok men igår var hans beteende inte okej. Jag vill aldrig uppleva det igen.

Likes

Comments

Nu är vi påväg med Ruben till veterinären efter några veckors väntan som känt som en evighet.
I förra inlägget nämnde jag att Ruben har väldigt ont i sitt ben och att vi skulle åka till veterinären idag. Antagligen är det i hagen som han skadat sig, han har inga sår eller liknande utan han är bara svullen så han kanske oturligt nog kanske trampat snett eller så. Hur som helst har han väldigt ont så idag håller vi alla tummar vi har för världens finaste Ruben att han inte har dragit på sig något allvarligt och att det är lättläkande. Så himla jobbig situation när ens djur far illa och inte mår bra💔

Likes

Comments

Och han tycker det är sååå långtråkigt, hahah! I förra inlägget nämnde jag att han skulle få sin sommarvila i några veckor och vi startade den redan förra veckan. Jag tror verkligen att han behöver de här veckorna på sig att smälta allt han lärt sig oavsett vad han tycker om det.
Han får gå i sommarhagen hela dagarna tillsammans med Roje och Ruben och sova i stallet på nätterna.

När jag tar in Roje under dagarna för att motionera honom står Frei snopet kvar vid grinden och undrar varför han inte får följa med. Han vill alltid stå i centrum och tycker han själv är viktigast, hahah! Det är allt ett litet ego där inne hos honom!
Däremot är han väldigt mån om sin "flock", så han gillar inte när Roje eller Ruben fattas.
Som tur är har han Ruben att hålla honom sällskap i hagen.

Ruben har helt mystiskt blivit halt i sitt ena bakben så vi har inte kunnat rida honom på två veckor... Vi vet inte vad som är fel och hur det kunnat bli såhär men vi har fått en veterinärtid nästa måndag. Väldigt olyckligt och det är så synd om honom.💔 Hoppas med hela mitt hjärta att det inte är något allvarligt. Finaste killen.❤️

Likes

Comments