Header

Torskfredag är det nya tacofredag från och med nu. Detta recept var så jäkla gott! Dessutom superenkelt att fixa ihop. Om ni är tre personer så gör såhär:

1. Strimla och knaperstek 1 paket bacon och låt det rinna av på ett papper. Strimla soltorkade tomater i olja, 3 matskedar eller typ 4 bitar. Kör lite efter tycke och smak.

2. Stek torskryggfiléer i smör en per person är väl lagom. 5 minuter på varje sida är tillräcklig tid.

3. Koka broccoli i 1.5 minuter typ. Vill man hellre ha potatis kokar man det istället, gärna längre än 1.5 minuter dock.

Servera. Eller lägg direkt i matlåda. Det var faktiskt riktigt gott även efter ett varv i mikron!

Likes

Comments

View tracker

Hur började ni er morgon? Jag började min med två kejsarsnitt. Det är faktiskt helt sjukt att se en människa komma ut ur en annan människa! Det bästa är att alla mådde bra så vi från neo-teamet kunde gå tillbaks till avdelningen utan bebisarna, tjoho!

Vid 15 tar jag helg och sätter mig på tåget till Sundsvall. Då har jag gjort min första vecka som sjuksköterska, känns fett bra.

Likes

Comments

View tracker


Får hjärtstopp varje gång jag ser detta ögongodis till klocka som Freddan gav mig i examenspresent. Michael Kors i Rose Gold. Den är hur tjusig som helst och passar mig perfekt, snart. Armbandet måste justeras ner lite då de var stort. Men sen ska jag bära den hela tiden. Jämt. Älskar den. Älskar honom! LIVETS LIV.

Likes

Comments

Såhär började min morgon

Till att börja med vill jag säga tack tack och tusen fler tack till er! Har fått sån massiv respons på inlägget jag postade igår att jag blir alldeles matt och varm i själen, ni är så fina och ni gör mig så glad ❤️. Jag är så lättad.

Sen vill jag byta ämne lite, för se vad jag fick hem i brevlådan igår!! En efterlängtad bok! Har spenderat morgonen med att dricka kaffe och läsa i denna, från första bokstav har jag läst. En av författarna till boken jobbar jag dessutom med, hur coolt?

Lite senare tänkte jag visa er vad jag fick av min fina kille i examenspresent, stay tuned! Ni ska eventuellt få ta del av ett såjäklagott fiskrecept också! Får se vad jag hinner med. Puss

Likes

Comments


"Jag har försökt ta mitt liv"


Det där är en mening som jag tänkt säga flera gånger, som jag varit nära att säga men av olika anledningar bara chokat på orden. Även fast det är sant. Men man pratar inte om det, om psykisk ohälsa alltså. (Därför tar det emot, därför tog det emot, eller det tar nog fortfarande emot faktiskt.) Man frågar inte gärna heller. 2015 försökte över 1500 personer att ta sitt liv. Över ettusenfemhundra personer. Det är hur många människor som helst och jag var en av dom. År 2008 införde regeringen en nollvision mot självmord. Men det har inte lett någonstans. Självmordsförsöken har inte minskat. Vad är det som händer och varför lyckas vi inte minska statistiken? Varför är det fortfarande vanligare att dö av ett suicidförsök än av en bilolycka?

Jag tror att en viktig anledning är att det inte pratas om suicid, psykisk ohälsa eller depressioner tillräckligt mycket/ofta och allvarligt. Kanske för att det, trots att året är 2017, är ett tabu-belagt ämne, kanske för att det ofta inte syns på en person att de mår dåligt, kanske för att det är en sjukt svår mening att kläcka ur sig "Tack för maten, förresten så lider jag av psykisk ohälsa" Said no one ever... Jag tror starkt på att ju fler som pratar om det, desto mindre tabu kommer det att bli. Därför berättar jag, inte hur eller varför men att. Det får räcka för nu. Att helt ur det blå, en vanlig onsdagseftermiddagen, bara uppmärksamma er om att det är vanligare än en kanske tror och att det inte är farligt att prata om. Det behövs ju. Psykisk ohälsa smittar inte och det är ingenting man ska skämmas över. Psykisk ohälsa är som vilken sjukdom som helst och ingenting som man väljer att få, jag lovar.

De sägs att ett suicidförsök ofta är antingen en reaktion på en akut kris eller resultat av långvarig psykisk ohälsa, där personen som försöker ta sitt liv ser det som en sista utväg. För mig var det nog lite av båda, det är det enda jag kan tänka mig. Redan flera månader tidigare hade jag sökt till vårdcentralen för att jag var så urbota jävla trött hela tiden. Trots att det var mitt i sommaren och D-vitaminkoncentrationen var hög. Jag fick höra att jag hade en allvarlig depression, att jag skulle ta det lite lugnt och att jag skulle hämta ut min antidepressiva medicin på apoteket och börja medicinera bort det mörkret jag upplevde. Sen sattes jag upp på en väntelista till att prata med en psykolog, mediciner är bra men många behöver samtalsstöd också. Men väntetiderna är långa och depression ses inte som den dödliga sjukdom som den faktiskt är. Jag hann inte få kontakt med min psykolog, inte för att dem inte tog mig på allvar men för att det inte fanns/finns resurser innan jag fick min livskris som ett knytnävsslag i magen. Det i sig är jättebidragande, det är jag helt övertygad om. Många suicidförsök hade aldrig behövt bli just suicidförsök om personerna som mådde dåligt fick rätt hjälp i tid. Tre månader efter att jag sökte hjälp försökte jag ta mitt liv.

För mig är det nu ganska länge sedan, det känns både som en evighet sedan och som att det aldrig hänt. Men det hände ju och nu mår jag bra, jättebra faktiskt, men jag äter fortfarande mediciner. Om och när jag ska sluta med dom vet jag faktiskt inte. Jag har valt att inte berätta det tidigare, jag har inte vågat berätta. Men nu gör jag det. Inte för att jag vill ha uppmärksamhet, eller för att jag vill att någon ska tycka synd om mig eller för att jag är modigare än jag var igår. Jag bara vägrar bidra till att psykisk ohälsa fortsätter vara tabu. Om jag berättar kanske det leder till att någon annan vågar berätta, eller att någon annan känner sig lite mindre ensam. Men även för att lägga det lite längre bakom mig. Sen min depression har jag lärt mig så otroligt mycket, om mig själv, om psykisk ohälsa och om vad man kan göra för att förhindra att fler försöker avsluta sina liv. Jag har lärt mig att det drabbar vem som helst, precis som cancer.

Vad kan man göra för att göra skillnad? Det viktigaste är att våga fråga. Att fråga hur någon mår och verkligen lyssna på svaret. Det är det allra viktigaste. Nu säger jag inte att alla suicidförsök kan förhindras med att en frågar hur man mår. Men det kan hjälpa en, två eller flera.

Har du läst ända hit ner så tack. Hope it made sense och att du inte tycker att du slösade din tid. Puss. #aldrigensam #psynligt

Likes

Comments

Okeeej så här kommer då del två av hur du gör amazing cakepops. Denna del är ungefär så klurig som man gör den. Jag gjorde ett par superkluriga och sen räckte som inte orken till så några blev inte lika "avancerade". Du får helt enkelt sätta gränserna själv.

* * * * * * * *

För att få till en slät och fin yta så hängde jag dem upp och ner en stund så de torkade lite innan jag pyntade dem (fäste dem med påsförslutare så att de inte trillade ner, går bra att göra typ på ungsgallret om det inte är så skitigt, jag har en perfekt stol hemma så jag använde den som ni ser.

De cakepops som är marmorerade var nästan enklast att göra. Jag droppade i lite mörk choklad i den vita och sen swirlade jag runt cakepopsen i den blandningen, och sådär blev dom. De vita vart för stora och trillade av sina pinnar tyvärr. Därav tipset igår att inte göra dom så enoorma. Iallafall, låt de hängtorka en stund innan du pyntar dem, på de sättet rinner inte pyntet av tillsammans med chokladen utan sitter fast där du ville ha det.



Jag har i ingen bra bild på hur jag satte fast dom efter de var pyntade, men det jag gjorde var att jag vände en äggkartong upp och ner och gjorde små hål i "topparna" på kartongen, sen stack jag ner varje pinne där. Viktigt att de når botten på kartongen annars kommer de tippa och kleta ihop sig med varandra. Ni ser där i bakgrunden hur jag menar.



De två med hjärtan och vita pärlor tog svinlång tid att göra. Det finns som ingen genväg utan det är bara att sitta och pillra på med pincett eller rena fingrar. Det går även minst lika bra att bara rulla/doppa dem i strössel efter att de fått torka en stund. Så blev det för mig tillslut, energin fanns som inte. Blir man riktigt less behöver man inte ens pynta dem. Doppa dem i choklad bara, sen räcker det.

Förvara dem i kylen tills du vill servera. När dem torkat är kan man ställa ihop dem i typ ett glas så tar dem inte lika stor plats.


Likes

Comments

Lite bedroom inspo passar väl bra på morgonen?

Godmorgon mina fina!

Jag vaknade imorse vid 07 och var pigg som en lärka, sjukaste saken. Jag klev upp, gjorde kaffe och spanade youtubeklipp en stund. Nu har det börjat bli ljust ute, jag har slagit på lite Ed Sheeran och är påväg in i duschen innan jag börjar min dag. Jag ska stöka här hemma, fundera ut vart det smidigaste stället att köpa flyttkartonger ifrån är och sen ska jag skicka iväg ett par brev. Inte sådana här trevliga brevkompis-brev utan brev om fullmakter, försäkringar och sånt där vuxet.

Idag väntar jag på att två paket ska landa hemma hos mig. Det hade varit så trevligt om de ville komma under förmiddagen, men när hände det senast? Den som väntar på något gott. På tal om det, glöm inte att cakepop del 2 kommer upp sen. Ni ska få se min pyssliga sida, svimmade nästan av pysslighet när jag satt och dekorerade.

Likes

Comments

Du behöver:

Ballerina kladdkaka 1 paket

Philadelphiaost 1/2 paket (typ)

Mörk choklad till att fästa pinnarna

Klubbpinnar (finns på panduro hobby)


1. Stoppa ballerinakakorna I en mixer tills de är en jämn smet. Med fördel kan man dela kakorna lite innan man stoppar dom i mixern.


2. Blanda i en matsked Philadelphiaost till att börja med. Det ska gå att rulla bollar utav smeten utan att den går sönder, men den ska inte heller vara för lös. Klurigaste delen.

3. Själva bollarna ska inte bli för stora, då blir dom för tunga och faller av pinnen.. Mindre än en pingisboll är min bästa jämförelse. Typ som en vanlig klubba i storlek ungefär. Förvara dom i kylen en stund innan du sätter fast pinnarna. 1h är rimligt.


4. Smält choklad, det räcker med 4 rutor (då blir det kvar lite varm choklad att äta också hehe)

5. Doppa ena änden av pinnen i chokladen och stick sen ner den i kakbollen. Det fungerar som klister! Jag var rädd att bollen skulle gå sönder men det hände bara med 1.

6. Stoppa dom i kylen igen så att chokladen och pinnen hinner fastna ordentligt. Sen är det bara att dekorera!! Visar imorgon hur jag gjorde.

Likes

Comments

Hej hej ifrån en lyrisk brutta. Jag gjorde min första dag som sjuksköterska idag och fyfan vad roligt det var! Jag har tagit blodprover och blandat läkemedel, dock inte hunnit gosa med en enda bebbe eller mata någon stackars liten. Det tar nog ett tag innan jag vant om mig med arbetsuppgifterna, vi får se!

Det första jag gjorde när jag kom hem var att beställa boken "Neonatologi". Ska sträckläsa den i helgen och sen bli självutnämnd expert på de allra minsta liven (skämt). Ser så galet mycket fram emot det här. Men är även så jäkla mosig i huvudet. Inte mycket av det jag praktiskt lärt mig i skolan går att använda på dessa små. Man gör inte likadant med någonting tror jag, men det är oj så jäkla mysigt iallafall. KÄR.

Förresten, sidetrack! Jag har satt ihop en liten steg för steg i hur man gör sina egna cakepops. Superenkelt och supergott, första delen kommer ut ikväll, svär att du inte vill missa det! Cakepops är den nya tårtan.

Likes

Comments

Ett sent inlägg ifrån en otrött och supernervös tjej som ska göra sin första dag som sjuksköterska imorgon.

Jag har fixat reda på lite bilder ifrån examen, jag tog nämligen inte så många. Men lite ska ni få vara delaktiga tänker jag. Även om det är ett par dagar sedan har det nog inte riktigt sjunkit in ännu, mycket har nog att göra med att jag inte vet om jag är godkänd på sista momentet ännu eller inte. Blir jag inte godkänd har jag gått igenom en utbildning och fått en examen utan att få min legitimation. Blir jag godkänd så är livet frid och fröjd, men jag måste vänta tills den 26e med att få veta. 10 långa dagar kvar.

IALLAFALL!! Här kommer en liten fotobomb ifrån examen. NJUT när ni kollar på dom för det gör jag. Så jäkla magnifikt, fantastiskt och jätteroligt allting var. Är så tacksam och fylld av uppskattning för alla som grattat, deltagit och som jag lärt känna under utbildningen. Blir tårögd.



Själva cermonin var mest läskig, sitta på scenen framför allas familj, vänner och anhöriga var ingenting jag vill göra om igen. Ska aldrig någonsin bli en talare. Uschligt. Hur som helst så efter examen racade vi iväg och fixade i festlokalen innan alla gäster kom. Det var cirkus 30 pers på min mottagning så därför blev det enkelt att göra en Tacobuffé, svårt att boka bord till så många och svårt att laga mat till så många. Det blev superuppskattat och allt blev bra.



Efter middagen så fyllde vi resterande utrymme i magarna med tårta, kakor och cakepops. Hela veckan har jag bakat och pysslat för att få det färdigt och oj så mumsigt det var. På tre sekunder var allting slut. Efter det öppnade jag paket, vilket var nästan lika nervöst som att sitta på scenen under examen. Fick så mycket fina och vuxna saker. En köksassistent bland annat, tror det heter så.


Likes

Comments

Följ mig på instagram@emelierudberg