I onsdags tog jag och mormor och morfar färjan över till Danmark och bussen till Louisiana. För er som inte vet vad Louisiana är så är det en känd konstutställning i Danmark. De har ungefär tre olika utställningar där olika konstnärer ställer ut. De byts ut ungefär fyra gånger om året om jag fattade det rätt. De har även vissa permanenta utställningar och någon lite mindre konstnär.

Jag har varit där en gång innan och då tyckte jag verkligen att konsten var spännande och väldigt tilltalande. Tyvärr fick vi åka hem alldeles för tidigt så jag fick aldrig se den sista utställningen och stressade igenom de två första. Denna gången hade vi all tid i världen men jag tyckte inte om konsten. Jag gillar målningar. Helst abstract med mycket färger eller konstiga saker. Om det är fotografier får det gärna vara natur foton eller konstiga foton. Detta var porträtt. Visst de var jättefina men jag såg inte det speciella med det hela. Men konst är väldigt individuellt så jag antar att det finns någon där ute som tyckte att fotona var för fantastiska. Sen var det någon lite halvskum och faktiskt rätt obehaglig animerad film om en alkoholiserad man.

Sista utställningen var den konstigare av alla. Ni vet den där ”leken” där man ska hugga en kniv mellan fingrarna så snabbt som möjligt? Bilder på när konstnären när hon gjorde detta hängde på väggarna och ljudet av kniven mot bordet spelades i bakgrunden och sen hörde man skrik i bakgrunden vilket jag senare såg kom från en film där konstnären ligger på rygg på ett bord och skriker. Sen var allting svart-vitt och mitt i allt detta stod två helt nakna människor. Mormor tappade hakan och jag blev rätt obekväm i denna situationen. Nu i efterhand tycker jag nog ändå att den sista utställningen var häftigast. Jag tror att konstnären verkligen fick fram den stämningen som hon ville få fram.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag kommer inte ihåg första gången som jag blev sexuellt trakasserad av en man, för jag var så liten då. När jag började högstadiet började sexuella trakasserier bli en del av min vardag. Killar tog sig frihet till min kropp och slängde ur sig både det ena och det andra. Värst blev det när jag stod upp för mig själv och vågade säga ifrån. Då började de ifrågasätta mina kläder, mitt smink och mitt beteende och menade på att tjejer som inte vill att killar ska ta på dem ska inte ha på sig tighta byxor, sminka sig eller vara utåtriktade. Jag tar sällan åt mig när killar ger mig positiva kommentarer om mitt utseende eller när killar visslar när jag går förbi, ärligt tar jag det som en komplimang även om jag är medveten om att de bara vill ha sex. Problemet enligt mig är hur många killar reagerar på avvisande. Som om jag kränkt deras manlighet för att jag inte vill hoppa i säng med dem som tack för att de sa att jag va sexig. Eller hur killgäng hoppar på ensamma tjejer i grupp, triggar varandra att kränka och trakassera tjejen och verkar tycka att det är helt okej och till och med roligt.

I somras var jag och några kompisar på en festival i Båstad. På kvällen när vi skulle hem blev jag och min syster ovänner och på något sätt tappade vi bort varandra. Jag satt ensam i en busskur och snyftade lite när ett killgäng kom förbi. Jag minns inte hur många de var, kanske två tre stycken eller hur de såg ut men jag kom ihåg att jag tänkte "oh nej inte sliskiga stockholmare" (Inget illa menat mot stockholmare) En kille satte sig i alla fall bredvid mig och frågade snällt hur det var med mig medan den/de andra stod utanför busskuren och rökte ( jag vet det för jag kommer ihåg lukten). Jag svarar artigt att jag är lite ledsen, tackade för frågan och avböjde erbjudandet att följa med dem hem på "efterfest". Killen bredvid mig började smeka mitt lår och eftersom att jag inte var bekväm med det reste jag på mig. Jag har minnesluckor härifrån och kommer bara ihåg vissa saker suddigt men killen tog tag i min arm och försökte dra tillbaka mig ner på bänken. Jag blev så klart arg och faktiskt lite rädd. Det hela blev väldigt obehagligt när jag såg att killen med ciggen hade en sån liten Swiss Army kniv med korköppnare och nagelsax. Visst den är liten och inte så farlig men jag blev ändå väldigt obekväm när han stod och pillade med den. Min osäkerhet gjorde killarna hetsiga och närgångna och eftersom de höll fast mig och vägrade låta mig gå därifrån fick jag panik och boxade jag till den ena i ansiktet. Efter detta kommer jag inte ihåg något alls utan nästa minne jag har är att jag springer in i ett husområde som jag känner till och gömmer mig bakom en buske. Jag minns inte heller hur jag kom därifrån men helt plötsligt öppnas en dörr och där står mormor och undrar varför jag gråter. Jag berättade inte för henne för jag ville inte att hon skulle bli mer orolig och jag var ju inte skadad. Trodde jag. Men morgonen därpå när jag vaknade hade jag ont i hela kroppen, hade blåmärken överallt och svullnader i ansiktet. Det sved på armen och när jag fick av mig tröjan såg att jag fått ett skärsår. Det kan ha varit buskarna vad vet jag, jag kommer ju inte ihåg vad som hände helt och hållet. Tack och lov var såret var fint och rakt och läkte på nån vecka. Dock har jag fortfarande ärr, både på armen och i själen.

I alla arbetsbranscher som jag har jobbat i har jag blivit utsatt för sexuella trakasserier. I alla skolor som jag har gått i har jag blivit utsatt för sexuella trakasserier. I alla städer som jag har bott i eller besökt har jag blivit utsatt för sexuella trakasserier. Av MÄN.

Women are exposed to sexual harassment almost every day. Me too.

Likes

Comments

Morfar reste till Värmland för att jaga i slutet på förra veckan så jag och mormor passade på att unna oss lite kräftor, ost och vin. Välförtjänt. Mormor knackade på dörren till mitt sovrum och sa att det var mat. När jag kom ut i köket hade hon dukat upp jättefint med ljus och allt. En hel bricka kräftor, fat men ostar, kex och frukt, en skål med trädgårdens vindruvor och toast med handplockade kantareller. Och vin! Vi sjöng snapsvisor men vi drack ingen snaps för de som dricker snaps frivilligt lär vara psykopater. Eller alkoholister. Möjligtvis båda. Tror människor underskattar hur bra äldre människor kan vara. De har ju upplevt en hel del och kan komma med så mycket historier osv. Tror det hade varit nyttigt för barn och ungdomar att umgås med äldre dels för att få respekten som många tyvärr saknar men också för att det ger ett bra utbyte av information om hur världen varit och är. Kanske det skulle införas tre dagar obligatorisk praktik på ålderdomshem för sjunde klassare?

I lördags passade jag på att träffa lite gamla kompisar från Båstad. Det var så kul att få träffa dem igen och se vad det blivit av alla efter studenten. Hade en rätt stressig och jobbig sommar så tappade kontakten med många som betyder massor för mig. Vi satt på Vickans och drack alkohol och åt oliver tills klockan var mycket mer än vad den skulle vara. Vi körde runt lite i den illa byn (nykter chaufför, oroa er inte) och eftersom sista bussen gått för flera timmar sedan stannade jag i Båstad över natten.

På söndagen ville jag visa mormor att jag uppskattar allt hon gör för mig och tacka för kräftorna så jag lade plugget åt sidan och lagade mat. Älskar att laga mat (och att äta mat), speciellt grytor med lite asiatisk touch. Så det fick bli en nudelwook a la pappa typ. Min pappa är bäst på att laga mat, min mamma också, men pappa mat från världens alla hörn. I alla fall så brukar han slänga ihop lite rester med kokosmjölk, fisksås och lime och det blir fantastiskt gott. Mormor ville gärna ha fisk så använde det också. Bad pappa om hjälp men fisken och han poängterade att den ska i sist och sen ska det röras så lite om möjligt för att den inte ska gå sönder. Jag gjorde så här: Först fräste jag gul lök, vitlök, chilli och ingefära. (OBS! de tre sistnämnda är essentiella för att laga mat, ni som inte håller med har tyvärr fel.) Sen slängde jag i wokgrönsaker, kokosmjölk, strimlad kål, fiskbuljong och en halv lime. När de hade puttrat en stund åkte nudlarna i och sist när allt nästan var färdigt fick även fisken (torsk), gröna bönor som jag aldrig fattat vad de heter och färska tomater åka ner. Jag tyckte det blev gott och mormor åt nästan upp hela grytan så antar att hon också tyckte om det. Innan jag började på maten hade mormor gjort en rödbets och fetaost sallad med honungsdressing och krossad mandel. Underbart!

Likes

Comments

Ok ok ok igår köpte jag biljetter till 30 seconds to mars. Det blev tre stycken "golv"-biljetter åt mig, min tvillingsyster och hennes bästa kompis. För er som inte vet vad 30 seconds to mars så är för band så är det ett rockband där Jared Leto, han som spelar jokern i Suicide Squad, är leadsinger. Viktigt information är att Jared måste vara en av de mest attraktiva männen i hela universum. I alla fall så ska bandet på en europa tour nästa år och eftersom min syster numera bor i Holland så köpte vi biljetter till konserten i Amsterdam. De ska tydligen spela i Sverige också men vem vill se dem i Sverige när man kan se dem i Amsterdam liksom? Konserten är i mars och förhoppningsvis stannar vi några dagar så att vi kan passa på att se staden och kanske se vart syrran jobbar och hur hon bor.

Likes

Comments

”När jag var liten ville jag bli president. För jag trodde att det var när jag hade makt som jag skulle kunna göra något åt alla orättvisor i världen.” Jag citerar Aliya Sabir Imanli får hennes föreläsning idag men det skulle lika gärna kunnat vara jag som sa de orden. För precis så tänkte jag också när jag var liten. Att man måste vara mäktig för att synas och kunna förändra saker. Men jag vet idag att det inte stämmer. Kanske måste jag skrika lite högre och kämpa lite hårdare men jag kommer aldrig behöva bli president för att göra skillnad. Jag behöver bara vara jag. Mig själv. Jag behöver bara veta vad jag vill. Göra skillnad. Jag behöver bara kämpa för det jag tror på. En bättre framtid.

Aliyas föreläsning var mycket inspirerande. Hon är en bra föreläsare. Det var någon gång under föreläsningen som jag kom på hur jag ska bidra till en bättre värld. Jag fick en idé om hur jag kan påverka och förändra samtidigt som jag hjälper andra människor. Självklart får denna idé hållas hemlig tills vidare. Det är mycket som ska fixas med innan jag kan dra igång. En mycket vis person nån gång sa till mig: ”Det viktigaste är att ha ett bra team.” Så först måste jag hitta ett bra team. För visst, man kan göra förändring ensam, men vi är alltid starkare tillsammans.

  • Tankar

Likes

Comments

Godmorgon! Aliya har föreläsning i Helsingborg idag så jag är påväg dit. Innan jag somnade igår råkade jag uppdatera fliken om run for mental health som jag hade glömt kryssa ner. Såg då att de lagt ut resultaten från loppet och tydligen hade jag kommit trea i min startgrupp. Tar dock inte åt mig någon ära alls för detta eftersom jag hade anmält mig till en löpar/gång grupp då jag inte visste om benen skulle hålla på asfalten. Dessutom har jag sprungit på mycket bättre tider än vad jag gjorde nu. Men men det var ju faktiskt inte att få en bra tid som var det viktiga i detta loppet. Det var deltagandet som räknades.

De hade också lagt upp bilder och det var först när jag såg bilden nedan som jag insåg att jag hade sprungit med örhängen. Lite osportsligt och dumt men helt ärligt glömde jag ta av dom. 

  • Hälsa

Likes

Comments

Och tentan var svår... men något som verkar ännu svårare är vindsurfing. När jag var klar på gymmet tog jag tåget direkt till Båstad. Pappa körde ner från Göteborg för att leka på havet så får passa på att träffa honom. Vi ses kanske egentligen inte så ofta som jag hade velat. I alla fall så körde vi (jag faktiskt hehe) ut till ett häftigt ställe som kallas gröthögarna och ligger ute på Bjäre. Det blåste säkert 20 meter per sekund men vädret var fint och vågorna jätte höga!

När bilen väl, efter mycket om och men, stod parkerad somnade jag direkt (var uppe kvart i fem i morse) medans pappa riggade bräda och segel. Har inte körkort än och vindsurfing-brädan i bakluckan blockade all sikt bakåt förutom sidospeglarna som jag inte riktigt litar på hehe.

Snäll som pappa är lät han mig faktiskt sova och det ska ni veta är ovanligt att man får göra annat än på natten i hans närvaro. Blev lite ledsen över att jag missade när han surfade dock. Vaknade igen när pappa var klar. Han gav mig lite mer anpassade kläder efter det blåsiga värdet och sen letade vi upp ett ställe där det inte blåste så mycket på stenstranden.

På havet utanför oss vidsurfade säkert ett tiotal män. Några hade även sånna segel i luften, verkar inte veta hur det stavas men det uttalas typ cait? De va helt sjuka! När vindsurfarna hoppade med brädan kom de kanske tre fyra meter som högst men jag skojar inte när jag säger att de som hade ”cait” hoppade mist 10 meter rakt upp. Och alla var galet duktiga och gjorde snurrar och skruvar åt alla håll.

Jag vill lära mig vindsurfa! Verkar så häftigt då det går så fort och har så mycket kraft osv..

Likes

Comments

Tentan är äntligen över vilket betyder att jag får tillbaka mitt liv under några dagar framöver. Eftersom jag har haft så fullt upp med plugg hann jag inte berätta om en fantastisk person som jag träffade i söndags. Hon heter Aliya Sabir Imanli.

Under sista året på gymnasiet tog jag emot ett stipendium från ZONTA, en kvinnofrämjande organisation, för mitt gymnasiearbete om hur utsatta kvinnor är för våld, övergrepp och kränkningar i samhället. Jag sökte även zontas internationella stipendium men fick det inte. Istället gavs det till Aliya som också enligt mig är förtjänar det stipendiet mer. Hon tog också emot zontas distrikt stipendium men även Kompassrosen! Det stipendiet delas ut av kungen. Hur häftigt är inte det? Detta för att hon startat organisationen Ung Integritet och för hennes goda ledaregenskaper.

Egentligen måste jag tacka zonta för denna kontakt då de var de som tipsade mig och Aliyas existens. Jag blev nyfiken på vad hon var för en och bad om en träff vilket hon gick med på. Vi mötes på kuntpunkten i Helsingborg och drog oss vidare till Pablo’s som är en mysig italiensk resturang med supergod mat. Rekommenderar!

Vi pratade om allt möjligt, framförallt våra drömmar om att göra något stort och något bra. Jag kom snabbt fram till att detta måste vara en av de bästa människorna som jag träffat! Så driven, ambitiös och genuint trevlig. Jag är så glad att jag fick möjligheten att träffa Aliya för hon inspirerade och motiverade verkligen mig att ta tag i vad jag vill göra och bara köra.

Jag har alltid drömt om att rädda världen men om inte jag gör det så kommer nog Aliya göra det. Förhoppningsvis kan vi kanske göra det tillsammans och om inte, så önskar jag henne all lycka i vad hon än gör och att alla medmänniskor behandlar henne med respekt för respekt förtjänar hon verkligen.

Likes

Comments

Vid startlinjen hamnade jag bredvid en trevlig snubbe. Jag fråga varför han är här trots att det regnar och blåser på tvären. Han svara att lite regn och vind har aldrig dödat någon. (Det är dock inte sant, han har fel,  men ingen orkar en besserwisser så jag höll med istället) Han undrade varför jag sprang. Jag hann inte svara för startskottet gick och han kutade iväg. Men jag funderade på just den frågan under hela loppets gång och det var nog svaret som gjorde att jag inte slutade springa när asfalten kom och mobilen dog. Har känsliga ben och sist jag sprang på asfalt fick jag benhinne-inflammation och också rejält inflammerade hälsenor. Därav tanken på att avbryta när underlaget ändrades. Så varför sprang jag då?

Jag sprang inte för att jag själv lider av psykisk ohälsa men för att jag vet många som gör. Jag sprang för de vänner som stannat hemma från skolan på grund av ångest. Jag sprang för de vänner som regelbundet drabbas av panikattacker. Jag sprang för alla misshandlade kvinnor, barn och även män. För allt det som de behövt genomlida. Jag sprang för alla dem som lider och mår dåligt i Sverige. Orkar de hålla ut och fortsätta kämpa så orkar jag också det i några kilometer. Jag hoppas att de pengarna som jag (och alla deltagarna) betalade i anmälningsavgift verkligen går till bra forskning så att någon kan hitta den bra metod att få slut på allt lidande. Jag vill bara att alla ska få må bra.

I ran for mental health.

Likes

Comments

Jag är en äventyrlig person av mig och även om jag inte kan resa så långt, av ekonomiska skäl, så är det just "att resa" som jag gillar mest. Att se nya platser, ta del av ny kultur och lära känna nya människor är något av det bästa jag vet. Det finns ett stort antal platser som jag vill besöka innan jag dör men även några resor. Alltså inte till platser utan själva äventyret i sig. T.ex så vill jag ha en stor segelbåt och tillsammans med ett team segla runt medelhavet under ett halvt eller ett helt års tid. Jag skulle även vilja, fast med ett nytt team, segla över Atlanten, följa Sydamerikas kust och slutligen runda Kap Horn. Som ni säker har förstått så gillar jag segling trots att jag bara fritidsseglat men jag skulle vilja göra en resa till via segelbåt och det är från Singapore till Australien via Malaysia och Indonesien.

Sen får det räcka med segling men eftersom att man aldrig blir trött på att resa skulle jag med ett kompisgäng vilja köra runt hela Europa med en minibuss omgjord till en husvagn med sängar och kök. Sen skulle det inte vara helt fel att ta samma buss och samma gäng och köra hela Road 66 igenom USA. Och så får man inte glömma att vandra i Alperna, dock vill jag då ha en hund med mig. Något annat som både lockar mig och avskräcker mig är att ta ryska järnvägen till Kina. Det hade varit häftigt men eftersom att jag är tjej är det tyvärr då nästan ett krav att jag i så fall har med mig en manlig vän. Cykla gillar jag också. Jag har funderat på att cykla från Oslo till Stockholm via Smygehuk. Någon som är på att vara travelbuddy?

Likes

Comments