Äntligen! Till nästa höst ska det bli obligatoriskt för vissa universitetsutbildningar, tex läkare, psykologer, tandläkare osv, att läsa en kurs om våld mot kvinnor. De ska lära sig hur man bemöter och tar hand om kvinnor (och barn) som blivit utsatta för våld i nära relationer. Även hur man frågar om den utsatta kvinnan om våldet ska dessa yrkesgrupper få lära sig. Jag tycker att det ett stort framsteg med tanke på att det har hänt få saker på den fronten. Fantastiskt! Jag hoppas att fler liknande saker som ska hjälpa utsatta kvinnor införs!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

DN gjorde en granskning och här är några av berättelserna om övergreppen som kom fram.

”Jag ville verkligen arbeta i kulturbranschen och han kom fram till mig under en vernissage. Han var påstridig med kontakt efteråt och jag lät honom hållas. Jag kände att ett jobb på Klubben vore en input i min karriär. Jag gick på några tillställningar, och under en sådan gjorde han närmanden jag inte tyckte om. När jag markerade blev han väldigt aggressiv. Jag blev rädd för att förnärma honom, och det blev värre när jag började arbeta på Klubben. Vid ett tillfälle tvingade han sig på mig. Det hände i hans extralägenhet på Östermalm… Han våldtog mig där. Jag fick panikångest och så fort jag lyckats ta mig ut på gatan ringde jag en vän och berättade vad som hänt. Och jag skrev om det i min dagbok, som jag har kvar, om att jag kände mig smutsig och lurad. Jag kunde till slut bryta med Klubben och Kulturprofilen men det var ett helvete. Han ringde hela tiden, sökte upp och hotade mig. Jag är fortfarande rädd om jag besöker Stockholm. Att ha varit en av hans unga kvinnor är stigmatiserande. Man blir stämplad. Jag upplever att folk i kulturvärlden… Alla vet och alla har vetat. Men de blundar, vill inte veta hur illa det egentligen ligger till. Många har hört vad vi kallas, ”flickorna på Klubben”.


”Det har gått många år, men varje gång jag ser eller hör hans namn mår jag dåligt. Av att alla har hållit honom om ryggen. Det började på det vanliga sättet: han lyckas alltid hitta unga och självdestruktiva kvinnor. Jag var 25 år gammal, skribent med hyfsad framgång. Jag brottades med depressioner. Han var en främmande person som började prata med mig ute på däcket på en Tysklandsfärja, och redan efter några minuter nämnde han sin fru. Han lockar med sin makt och sina kontakter. Han föreslog att jag skulle komma till Paris, där han och en nära vän till honom, en man i Svenska Akademien, skulle bo en tid. Jag gjorde det och väl på plats blev han en annan, behandlade mig föraktfullt. Men jag mådde inte bra och fortsatte träffa honom under någon månad i Sverige. Han tog mig till Klubben, som jag upplevde att han använde i sina maktspel: det kändes som om han fick en kick av att begå övergreppet i de rummen. Jag är rätt säker på att jag varken var den första eller sista som utsattes och det finns en scen i mitt huvud, som alltid kommer vara där. Han bad mig suga av honom, och det började frivilligt. Men plötsligt tog han tag i mitt huvud. Hårt. Han höll fast det. Jag kunde inte röra mig och jag var så jävla rädd. Jag visste inte om jag skulle komma därifrån. Och det kändes som om han gick i gång på min rädsla. När jag ville lämna relationen slutade han aldrig ringa, och det upphörde först när jag bytte nummer. Jag har skämts sedan dess: för att jag gick in i en relation med honom, och för övergreppet. Skämts över min tystnad och över att vara en av dem han väljer som offer, att vara en av de ”trasiga” kvinnorna. Han räknar med ens tystnad och han har räknat rätt. Jag minns en intervju med hans vän, mannen i Svenska Akademien som var med i Paris, där han hyllade Kulturprofilen som en idol och en riktig man. Jag mådde illa av det i flera dygn.”


”Vi träffades på Klubben där jag varit på en uppläsning tillsammans med mina klasskamrater. Jag var i tjugoårsåldern och drack mycket under den perioden. Hela inledningen till vår relation var full av nej som han struntade i och jag vet inte hur många gånger jag tog bort hans hand från mitt skrev. Men efter ett tag började jag se hans påstridighet som om han brydde sig om mig, och just då behövde jag det. Jag skäms över att jag lät det utvecklas som det gjorde. Det är en sak med dem som blivit tafsade på en enda gång och slagit till honom – då är man en ”fin flicka” och en god feminist. Han kunde bli sexuellt våldsam utan att vi kommit överens om det. Ta stryptag och ge mig örfilar. Men jag sa inte stopp. Jag kände att jag ville dö och då kunde han lika gärna fortsätta, så jag såg det inte som övergrepp. Tidigt betalade han flygbiljetter till Paris där vi bodde i Svenska Akademiens lägenhet. Han hade lovat att låta mig vara i fred. Att få sova i eget rum. Men han kom in på natten och försökte tvinga sig på mig. Jag hade tränat judo och lyckades försvara mig. Haha. Jag skrattar ibland när jag pratar om sådant han gjort, eftersom det är så absurt. Men för mig började det värsta när jag försökte ta mig ur relationen. Han ringde och skickade sms hela tiden. Han sökte upp mig på jobbet och berättade att han just drömt om att en kvinna med mitt signalement blivit styckmördad. Jag flyttade utomlands under en period för att komma ifrån honom.”


”Jag träffade Kulturprofilen på en vernissage i Stockholm. Jag ville ligga med någon och följde med honom till en lägenhet på Östermalm. Jag minns att han plötsligt tog tag i min nacke. Han höll fast mig och tryckte ner sin kuk så långt i min hals att jag inte kunde andas. Jag fick panik. Men han släppte inte. Till slut kräktes jag. Då puttade han ut mig över golvet så att spyan inte skulle komma på lakanen. Hans rörelse var så van, som om han gjort det tusen gånger. Hela min kropp frös medan det hände, och efteråt tänkte jag på det som något extremt obehagligt, en gränssituation, men inget övergrepp. Jag hade ju från början gått med på sex. Sedan följde ett massivt tjatande via telefon tills jag gick med på en middag ute. För mig fanns det något dekadent över den sortens middagar, som jag själv inte hade råd med. Jag var aldrig lockad av Klubben, och jag såg igenom hans små föreläsningar. Jag upplevde att han ville bemäktiga sig mig av den anledningen. Han bjöd på mycket sprit och det blev sent den kvällen. Jag kunde sova i hans Östermalmslägenhet, tyckte han. Jag sa att jag absolut inte ville ha sex. Jag har extremt tydliga minnesbilder av inte mindre än tre tillfällen på väg hem till honom då han försäkrade att inget skulle hända. Jag vaknade av att han var inne i mig. Några dagar senare ville han bjuda mig på middag som försoningsgest. Jag var rädd men också rädd för att ha honom som fiende. Han sa att han ville visa konsten uppe i sin och fruns lägenhet. I sovrummet knuffade han ner mig på sängen och jag tänkte att nu blir det en klassisk våldtäkt. Han höll fast mig och slet i mina kläder. Den gången var det som om min kropp insåg faran och jag lyckades putta bort honom. Jag tog mig ut i hallen. Han ringde en taxi till mig som han betalade. Jag gick senare till polisen. Jag tror att jag ville att någon skulle bekräfta vad som hänt, och de sa att det varit en våldtäkt. Men jag gav dem inte mitt namn och vågade inte anmäla.”


Likes

Comments

Idag hade Svenska Akademin ett möte angående den kända kulturprofilen som anklagats av ett flertal kvinnor för sexuella trakasserier och sexuella övergrepp. Kan tycka att det är allmänt synd att media inte går ut med namn på den här mannen. När sådan här uppdagas förtjänar personen i fråga att skämmas och stå för vad han har gjort. Det finns ingen anledning att skydda honom. Jag har lyckats luska fram att namnet på detta svin är Jean-Claude Arnault. Han är ursprungligen från Frankrike och kom till Sverige 1965. Han har jobbat med teater och opera, är regissör och fotograf och även ägare till en mötesplats som heter Forum men kallas Klubben. Hans inflytande i Svenska Akademin grundar sig i att han är gift med Katarina Frostenson som är den artonde ledamoten i Svenska Akademin, men även också författare. Från statens konstråd har han sedan 2006 fått 3,2 miljoner kronor. Stockholmstad har gett hans klubb ca 400 000 kronor per år sedan 2010 i ekonomiskt stöd. Från landstinget i Stockholms län har han fått närmare 200 000 kronor på bara några år. Även musikverket har på några få år delat ut sammanlagt 500 000 kronor till detta svin.

Mötet avslutades nyligen och Svenska Akademin kom lyckligtvis fram till att klippa alla band med denna man samt även sluta sponsra honom med pengar. Det var på tiden med tanke på de stora summor pengar som de gett till detta as. Pengar som kunde gått till att främja kulturlivet på riktigt. Inte ge en sexualförbrytare ännu mer makt och inflytande. Kan tycka allmänt att alla de pengarna som han fått borde krävas tillbaks och ges till de kvinnor som blivit offer för hans vidriga trakasserier och övergrepp.

Det gör mig glad att höra att kulturministern Alice Bah Kuhnke (MP) vill ta ifrån honom den kungliga utmärkelse som han tidigare fått. Det verkar svårt att dra tillbaka medaljen men jag hoppas att hon kämpar för detta. Känns fruktansvärt att en serie-våldtäktsman ska gå rund med en kunglig medalj som om han har gjort sig förtjänt av något annat än ett rejält kokt stryk och en fängelse cell. Jag hoppas att han blir dömd och att han får ett långt rättvist straff. Den här kulturprofilen har alltså våldtagit, sexuellt trakasserat, hotat och förstört karriären för så många duktiga kvinnor. På Tv under kvällen berättade kvinnor om hur han, när de sagt ifrån, hotat med att förstöra deras karriärer.

I någon artikel som jag läste stod det att den här mannens beteende varit känt i kulturkretsen sedan länge. Det gör mig ledsen och arg att ingen tidigare gjort något åt detta. Människor med sådan vidrig kvinnosyn ska inte ha några maktpositioner i vårt samhälle. Det var förstås rätt lätt att förstå att även Svenska Akademin visste vad den här mannen håller på med då det gick ovanligt fort att bestämma sig för att kapa alla band. Men men ska inte klaga på det när de faktiskt varit duktiga att agera fort nu när även allmänheten fick reda på vad som händer i de finare akademiska kretsarna. Det skulle ju vara fy och skam om allmänheten visste att det är ett gäng föråldrade smått inskränkta män som styr Svenska Akademin och delar ut stora summor pengar till våldtäktsmän.

För er som vill läsa mer om övergreppen:

https://www.expressen.se/noje/kulturprofil-anklagad-for-overgrepp-av-18-kvinnor/

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/yv1Kar/18-kvinnor-anklagar-kulturprofil-for-overgrepp

https://youtu.be/cCKf2p74dTc


Likes

Comments

När jag gick i grundskolan var det ofta som killarna slog mig, höll fast mig eller tog på mig fast att jag inte ville. Och när jag säger ofta så menar jag ofta. I lågstadiet var det mestadels våld. Men ju äldre jag blev ju mer övergick våldet även till sexuella trakaserier, både fysiska och verbala. Det hände öppet. I klassrummet, i matsalen, på skolgården och i omklädningsrummet. Det var inte bara klasskamrater utan även äldre och yngre elever samt lärare och annan personal som var inblandad. Lärarna och den övriga personalen använde aldrig fysiskt våld men deras sexualiserande av min kropp och kommentarer om detta äcklade och skrämde mig mer då lärarna ska vara och borde ha varit en trygghet i skolan. Genom hela skolgången var lärarnas kommentar till våldet och trakasserierna det klassiska: Ta det som en komplimang, han är bara kär i dig... boys will be boys!

Jag kommer aldrig, och då menar jag ALDRIG ta ett slag, en hand innanför trosorna eller sexuellt objektifierande samt hotfulla kommentarer som en komplimang. Ingen man (ingen kvinna heller) ska få ge mig en käftsmäll och sen komma och säga att han älskar mig. Ingen man ska få hålla fast mig och ta på min kropp och sedan komma och säga att han bara ville visa kärlek. Och ingen man ska få skrika efter mig att jag är en äcklig liten hora som borde passa mig jävligt noga så att han inte sliter av mig kläderna och straffknullar mig på plats och sedan komma och säga att han bara ville ha min uppmärksamhet för att han tycker att jag är fin.

I vilken ålder övergår våld och sexuella trakasserier från uttryck av kärlek och blir kriminellt?

Säg till ett våldtäktsoffer ”han är bara kär i dig, boys will be boys” eller en kvinna som blir misshandlad av sin man.... ”han är bara kär i dig, boys will be boys” Förstår ni hur dumt det låter!!! Jag vet inte vem som fått för sig att det är okej för pojkar att uttrycka sin kärlek genom våld och sexuella trakasserier. Det är det inte! Om det är vad pojkar gör och alltid kommer göra vilket, boys will be boys betyder, kan vi ju lika gärna kasta alla pojkar i fängelset direkt. Och till alla er som vill komma med kommentern..."fast alla pojkar är ju inte..." Nä det är sant, alla pojkar är inte våldtäksmän, kvinnomisshandlare, pedofiler, blottare osv men hur ska vi kvinnor kunna veta vem som är det och inte? Kan säga att även de "snällaste" pojkarna, pojkar vars mammor och pappor jag kände och som trodde de bästa om sina söner, kunde vara riktigt vidriga i skolan. Separata skolor för tjejer och killar kommer inte på frågan! Vi ska väl för fan kunna leva i samma samhälle och ha våra barn (7-15 år) i samma skolor utan att flickorna utsättas för dessa sjuka upplevelser. Pojkarna måste lära sig hur man beter sig mot det motsatta könet.

Ni som har söner får sluta blunda för verkligheten och säga att era barn är oskyldiga för så är det inte... Era barn är inte mer oskyldiga än någon annans barn. Om ni hör från andra föräldrar eller lärare att era söner trakasserat en flicka på något vis måste ni ta det seriöst. Ni måste berätta att man inte får bete sig på det viset. Ni måste berätta att det är olagligt. Ni får inte förminska sådana händelser för de blir grövre med åren och övergår ofta till sexuellt våld när de kommer i den åldern. Det är ert ansvar att uppfostra pojkarna så att det inte förstör flickors skolgång, liv och psyke. Tack på förhand!

Jag var själv med och delade mina obehagliga upplevelser från grundskolan och gymnasiet. I artikeln finns bara ett fåtal av alla de berättelser som valdes ur men jag tycker ni alla ska läsa artikeln för att se hur skoldagarna ser ut för många flickor....

https://www.dn.se/nyheter/tystiklassen-elevernas-berattelser-om-overgrepp-i-skolan/

Likes

Comments

Jag gråter... läste precis en artikel i expressen om Tova Moberg, en ung tjej som inte ens gått ut gymnasiet men som blev mördad av sin pojkvän. Hur kan det få gå till så här? Hur? Hur kan en ung kvinna bli ihjälslagen och sänkt i en sjö? Hur kan det få gå så långt?

Jag förstår att det är svårt att höra något åt våld i nära relationer om man inte vet vad som försiggår. Jag vet också att det är svårt att göra något åt våld i nära relationer även om man vet vad som försiggår. Varför? För detta jävla systemet är helt fucked up. Hur kan fall efter fall av våldtäkter, trakasserier och våld mot kvinnor läggas ner när var enda jävla pundare och skattefuskare åker fast? Man för fan böter för man parkerat fel men om du misshandlar din fru i flera år får du knappt ett års fängelse. Eller så går du fri för att det inte finns några bevis...

Tragiskt nog är det sistnämnda sant. Det är jättesvårt att styrka våld som sker innan för hemmets väggar. Dock tycker jag att i fallet med Tova fanns det massor av bevis. Hon hade varit smart att dokumentera sina skador med bilder och dagbok och det fanns även sms som bevisade båda hot, fysisk och psykisk våld.

Någonstans i texten stod det att det gjorts en polisanmälan men att den lades ner för att Tova inte ville medverka då hon var rädd. Klart som fan att hon inte ville, idioten hon var tillsammans med slog ju näst intill ihjäl henne upprepade gånger. Det är så fel att fallet lades ner! För hade det inte gjort det borde den där jäveln suttit inne nu.

Jag vill inte uttala mig om saker som jag inte har koll på och jag vet faktiskt inte hur det går till när man anmäler misshandel men det borde finnas stöd från psykologer som hjälper offret att komma till insikt med att en anmälan måste göras. Finns detta redan sköts det riktigt dåligt. Sen ska ett offer ALDRIG behöva oroa sig över att hennes liv kommer bli värre efter anmälan för skyddet för offren bör vara så starkt att det inte finns möjlighet för mannen att göra någon mer skada. Det måste vara så för annars kommer kvinnor aldrig våga anmäla sina män.

Förlåt Tova för att systemen inte funkar bättre. Förlåt Tova för att misshandeln fick pågå så länge. Förlåt Tova för att ingen räddade ditt liv. Jag är hemskt ledsen för din skull och mina tankar går till alla dina bära och kära. Jag hoppas att kan göra något åt detta. Systemet alltså. När jag blir stor ska jag se till att sånna här saker inte få ske. Ingen ung kvinna ska bli brutalt ihjälslagen månaderna innan hennes student. Ingen kvinna ska bli slagen alls.

  • Tankar

Likes

Comments

Nu får det fan vara nog! Jag har nu suttit på statsteatern i Helsingborg i ca två timmar tillsammans med bästa Aliya och lyssnat på 14 kvinnor som läser upp varsin tjock pärm med historier om sexuella övergrepp och trakasserier som kvinnor inom teaterbranschen varit med om. De historier som lästes upp är bara en bråkdel av allt som sker och att kvinnor blir utsatta för sexuella trakasserier på sin arbetsplats är inte unikt för teaterbranschen. Även om den är mer utsatt på grund av tex avklädda och sexuella scener.

Ingen ska behöva gå till jobbet och vara rädd för att bli våldtagen på en scen inför ovetande publik. Ingen ska behöva suga av sin chef för att bli anställd. Och ingen ska behöva få ett manligt könsorgan intryckt i munnen för att en man anser att hon behöver tystas ner.

De historier jag och Aliya fick höra var av vidrigaste slag. Det var både våldtäkter, grova trakasserier och det som i samhället kallas för mildare trakasserier. I min värld finns det inget som heter mildare trakasserier.

Det värsta med det som jag fick höra idag är att det är vanligt. Att män tar sig friheter gällande kvinnliga kollegors kroppar är VANLIGT! Att män psykiskt och fysiskt misshandlar sina kvinnliga kollegor är VANLIGT! Att män slipper undan straff för övergrepp på sina kvinnliga kollegor är VANLIGT!

Fan ta er jävla kräk som förstört dessa kvinnors liv. Och fan ta er som stått och kollat på, tystat ner och normaliserat sexuella trakasserier på arbetsplatser. Ni kvinnokamp inte stått upp för era kvinnliga kollegor när de blivit utsatta, skämmas borde ni göra. Jag skäms i alla fall över er. E en av berättelserna hade en kvinna bett en kvinnlig kollega men högre position om hjälp och fått till svar att så länge hon inte äter något som han bjuder på eller åker i samma bil som honom ska det nog inte vara några problem. Mannen hade masserat henne topless efter att ha påstått att hon var för spänd och menat att massagen skulle få henne att slappna av. Det gjorde den inte. En annan kvinna med maktposition hade sagt något i stil med: välkommen till teaterbranschen! när en kvinna berättat om övergrepp.

Det ska inte finnas något ”välkommen” hit och dit. Våldtäkter, övergrepp, trakasserier och förnedringar får aldrig normaliseras eller tystas ner. Jag kommer aldrig att tillåta att det får vara som det är och jag hoppas att ni andra inte heller gör det. Kvinnor måste stå upp för varandra och män måste stå upp för kvinnor. För vi kvinnor är visst utsatta. MeToo är inget kvinnor hittar på för att få uppmärksamhet. Det går visst att definiera våldtäkt. Trakasserier är aldrig på skämt. Vi överreagerar inte. Detta är vår vardag och har varit det genom historien och vi är trötta på det. Så ”välkommen” till verkligheten alla män. Det här är vad ni, kanske inte du men din polare, bror eller granne, ställt till med. Ni har förstört kvinnors liv, självförtroende och trygghet. Det måste få ett slut nu. Nu får det fan vara nog!

  • Tankar

Likes

Comments

Vet ni hur en pärla bildas? När det kommer in ett sandkorn i musslan skaver sandkornet på musslans väggar. Musslan lägger pärlemo runt sandkornet för att skydda sig mot det, som annars kan förstöra musslan. Pärlan som bildas är len och kan inte längre göra skada.

Vet ni hur en diamant bildas? När kol utsätts för hög press under en lång tid bildas en vacker, värdefull och mycket tålig diamant. Det krävs mycket för att förstöra en diamant.

Vet ni hur ett skavsår bildas? Det kan tillexempel vara ett sandkorn som kommer in i skon och skaver på huden. Huden blir irriterad eller i värsta fall förstörd. Skavsår kan göra mycket ont under än längre tid.

Vet ni hur juice bildas? Apelsiner plockad och pressas tills vartenda tills det inte finns en droppe kvar. Juicen kan andra njuta av men av apelsinen blir det bara ett skal kvar.

Så vad vill du vara? En pärla eller ett skavsår? En diamant eller ett skal?

  • Tankar

Likes

Comments

Jag vill inte ens prata om tentan i fredags. Men ni ska få veta vad som hände sen. Jag skulle på tentasittning på kvällen och världens bästa Karro lät mig fixa mig hos henne. På vägen dit svängde jag förbi Buttericks och HM och plockade upp lite saker till kvällens halloweenfest. Kan rekommendera att sätta in linser först innan sminket ska på för tårarna förstörde alltihop.

Jag var inte på tentasittningen så länge, det var väldigt kallt i lokalen och sen ville jag så gärna festa med Karro o Sofia, gamla vänner från gymnasiet, för har inte festat med dem på evigheter. När jag kom tillbaka till korridoren var det bara jag och karro där. En timme senare var det säkert 40-50 fulla utklädda människor i den lilla korridoren. Älskar fest! Älskar människor! Älskar halloweeen!

Sen drog alla vidare ut på klubb. Jag och Karro valde helsingkronas klubb så klart. Nära och bra och vem älskar inte att skrika sig hes till schlager?! Måste dock medge att jag verkligen inte gillar schlager i nyktert tillstånd. Men i festsammanhang är det underbart!

Vi dansade bort hela natten och sen köpte vi fyllepizza. Kvällen blev väldigt lyckad och är så tacksam till alla som var med och gjorde kvällen till en kväll man minns!

Likes

Comments

I onsdags tog jag och mormor och morfar färjan över till Danmark och bussen till Louisiana. För er som inte vet vad Louisiana är så är det en känd konstutställning i Danmark. De har ungefär tre olika utställningar där olika konstnärer ställer ut. De byts ut ungefär fyra gånger om året om jag fattade det rätt. De har även vissa permanenta utställningar och någon lite mindre konstnär.

Jag har varit där en gång innan och då tyckte jag verkligen att konsten var spännande och väldigt tilltalande. Tyvärr fick vi åka hem alldeles för tidigt så jag fick aldrig se den sista utställningen och stressade igenom de två första. Denna gången hade vi all tid i världen men jag tyckte inte om konsten. Jag gillar målningar. Helst abstract med mycket färger eller konstiga saker. Om det är fotografier får det gärna vara natur foton eller konstiga foton. Detta var porträtt. Visst de var jättefina men jag såg inte det speciella med det hela. Men konst är väldigt individuellt så jag antar att det finns någon där ute som tyckte att fotona var för fantastiska. Sen var det någon lite halvskum och faktiskt rätt obehaglig animerad film om en alkoholiserad man.

Sista utställningen var den konstigare av alla. Ni vet den där ”leken” där man ska hugga en kniv mellan fingrarna så snabbt som möjligt? Bilder på när konstnären när hon gjorde detta hängde på väggarna och ljudet av kniven mot bordet spelades i bakgrunden och sen hörde man skrik i bakgrunden vilket jag senare såg kom från en film där konstnären ligger på rygg på ett bord och skriker. Sen var allting svart-vitt och mitt i allt detta stod två helt nakna människor. Mormor tappade hakan och jag blev rätt obekväm i denna situationen. Nu i efterhand tycker jag nog ändå att den sista utställningen var häftigast. Jag tror att konstnären verkligen fick fram den stämningen som hon ville få fram.

Likes

Comments

Jag kommer inte ihåg första gången som jag blev sexuellt trakasserad av en man, för jag var så liten då. När jag började högstadiet började sexuella trakasserier bli en del av min vardag. Killar tog sig frihet till min kropp och slängde ur sig både det ena och det andra. Värst blev det när jag stod upp för mig själv och vågade säga ifrån. Då började de ifrågasätta mina kläder, mitt smink och mitt beteende och menade på att tjejer som inte vill att killar ska ta på dem ska inte ha på sig tighta byxor, sminka sig eller vara utåtriktade. Jag tar sällan åt mig när killar ger mig positiva kommentarer om mitt utseende eller när killar visslar när jag går förbi, ärligt tar jag det som en komplimang även om jag är medveten om att de bara vill ha sex. Problemet enligt mig är hur många killar reagerar på avvisande. Som om jag kränkt deras manlighet för att jag inte vill hoppa i säng med dem som tack för att de sa att jag va sexig. Eller hur killgäng hoppar på ensamma tjejer i grupp, triggar varandra att kränka och trakassera tjejen och verkar tycka att det är helt okej och till och med roligt.

I somras var jag och några kompisar på en festival i Båstad. På kvällen när vi skulle hem blev jag och min syster ovänner och på något sätt tappade vi bort varandra. Jag satt ensam i en busskur och snyftade lite när ett killgäng kom förbi. Jag minns inte hur många de var, kanske två tre stycken eller hur de såg ut men jag kom ihåg att jag tänkte "oh nej inte sliskiga stockholmare" (Inget illa menat mot stockholmare) En kille satte sig i alla fall bredvid mig och frågade snällt hur det var med mig medan den/de andra stod utanför busskuren och rökte ( jag vet det för jag kommer ihåg lukten). Jag svarar artigt att jag är lite ledsen, tackade för frågan och avböjde erbjudandet att följa med dem hem på "efterfest". Killen bredvid mig började smeka mitt lår och eftersom att jag inte var bekväm med det reste jag på mig. Jag har minnesluckor härifrån och kommer bara ihåg vissa saker suddigt men killen tog tag i min arm och försökte dra tillbaka mig ner på bänken. Jag blev så klart arg och faktiskt lite rädd. Det hela blev väldigt obehagligt när jag såg att killen med ciggen hade en sån liten Swiss Army kniv med korköppnare och nagelsax. Visst den är liten och inte så farlig men jag blev ändå väldigt obekväm när han stod och pillade med den. Min osäkerhet gjorde killarna hetsiga och närgångna och eftersom de höll fast mig och vägrade låta mig gå därifrån fick jag panik och boxade jag till den ena i ansiktet. Efter detta kommer jag inte ihåg något alls utan nästa minne jag har är att jag springer in i ett husområde som jag känner till och gömmer mig bakom en buske. Jag minns inte heller hur jag kom därifrån men helt plötsligt öppnas en dörr och där står mormor och undrar varför jag gråter. Jag berättade inte för henne för jag ville inte att hon skulle bli mer orolig och jag var ju inte skadad. Trodde jag. Men morgonen därpå när jag vaknade hade jag ont i hela kroppen, hade blåmärken överallt och svullnader i ansiktet. Det sved på armen och när jag fick av mig tröjan såg att jag fått ett skärsår. Det kan ha varit buskarna vad vet jag, jag kommer ju inte ihåg vad som hände helt och hållet. Tack och lov var såret var fint och rakt och läkte på nån vecka. Dock har jag fortfarande ärr, både på armen och i själen.

I alla arbetsbranscher som jag har jobbat i har jag blivit utsatt för sexuella trakasserier. I alla skolor som jag har gått i har jag blivit utsatt för sexuella trakasserier. I alla städer som jag har bott i eller besökt har jag blivit utsatt för sexuella trakasserier. Av MÄN.

Women are exposed to sexual harassment almost every day. Me too.

Likes

Comments