Header
View tracker

Oj va stor lille Sally börjar bli. Ändå är det en månad kvar till beräknad födsel. Hon vaggar fram och tycker det mesta är jobbigt. Lilla älsklingen... Nu får hon iallafall godare foder och mer mys. Jag hoppas på massa valpar, helst tolv stycken. Ju fler desto roligare.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Då Sally är för dräktig och stor för att gå långa promenader får bara Mimmi följa med. Vi njuter av det fina vädret och tussilagon som tittat fram!

Likes

Comments

View tracker

En långpromenad på 50 minuter i den fina vårsolen gjorde glad idag. Såg en hel del tussilago vilket är det första vårtecknet enligt mig. Jag älskar ju att lyssna på podcast, det är så avkopplande. Jag har även fått en ny favorit som jag vill tipsa er om. Creepypodden med Jack Werner. Den fångar verkligen uppmärksamheten och man är fullt fokuserad. Han läser upp "spök"historier från olika insändare från hela världen. Mestadels USA. Mitt favoritavsnitt var på 1 h och 17 min och heter Teds Caving Page. Ni måste lyssna!

Likes

Comments

En solig dag med lille Ivar.
Jag blir lycklig på våren. Det är liksom min årstid. Förväntningar inför sommaren, lättnaden över att den värsta årstiden nu är förbi, tecken på att naturen blir varmare och mer färgglad. Jag har verkligen börjat må bra senaste tiden. Ända sedan jag hoppade av skolan har jag mått lite bättre för varje dag som gått. Visst har det varit långsamt att sitta hemma på dagarna. Men att jag nu på torsdag ska skriva anställningsavtal för mitt nya jobb känns för jäkla gött. Jag känner mig förväntansfull och nervös då jag aldrig jobbat inom den här branschen förut. Men visst utvecklas man som person utav att testa nya saker och utmana sig själv.
Det tror jag starkt på.

Likes

Comments

​Jag bor i en kommun som satsar på att bygga lägenheter åt 200 asylsökande nästa år. Jag blev varm i kroppen när jag såg inlägget på facebook. Jag blir stolt och glad för dessa asylsökande som kommer få ett tryggt hem. 
Humöret sänktes direkt när jag såg vad andra personer i denna kommun skriver. 
"Så jävla vidrigt att dom asylsökande kommer i första hand och dom som bott här hela livet kommer i andra hand!", "fyfan man blir mållös....", "helt jävla ofattbart!!!!!!"
Oj vad jag fick bita mig själv i tungan för att inte kommentera och ta en diskussion med dessa personer. Istället tar jag bort dem som vänner och hoppas på att snart är alla smygrasister borta från min vänlista. Jag förstår mig faktiskt inte på åsikter som detta eller på något sätt kan relatera.
Asylsökande kommer i första hand skriver en kille som bor i ett tryggt hem med sina föräldrar. Han har aldrig varit rädd för varken krig, se släktingar och vänner dödas eller våldtas, han var inte tvungen att fly från sin trygga plats till ett nytt land, ny kultur, nytt språk, nya regler och ALLT som tidigare varit ett hem är nu borta och kommer troligtvis aldrig tillbaka. HAN tycker då att de asylsökande som kommer till vår kommun inte förtjänar en lägenhet. Han tycker att bara för att han blev född i denna stad så förtjänar han en lägenhet mer än de asylsökande. Det gör mig rädd för svenskarnas medlidande och omtanke. Finns det någon? Vart sitter kraften att känna glädje för andra? Att hjälpa andra?
Om det nu menar att han kanske får svårare att få tag på en lägenhet, vad gör det då egentligen?
Jag bor själv i en liten etta med min pojkvän och två hundar. Ganska trångt men det fungerar alldeles utmärkt. Betyder detta bygge av lägenheter att det blir svårt för oss att få tag på en tvåa. Det gör mig absolut ingenting. Jag väntar gärna tills kommunen klarar av alla dessa nya ansikten först. 
Kan vi alla börja se värden som en stor familj och försöka sluta skilja på DIG eller MIG. Vad är egentligen skillnaden? Våra språk? Vår hudfärg, hårfärg, ögonfärg? Våra religioner? Vi är då alla människor och jag tycker man hjälper dem som behöver det och välkomnar dem med ett leende.

Likes

Comments

​Jag är så van med att se mig själv osminkad nu för tiden. Jag tycker om det. Sminkar mig bara om jag ska iväg på något speciellt. Vilket inte har hänt på ca 2 veckor. Därför känns det som att jag glömt hur man gör. Jag skulle vilja sminka mig nu bara för att se om jag fortfarande får till det. Men det tänker jag inte göra. Fy va jobbigt att tvätta bort det sen. 
​Nu ska jag
 ut i köket, lyssna på podcast och laga pasta med broccolisås. 
David är hemma om en timme!! Åhh va jag längtat efter honom!

Likes

Comments

​Idag var jag på möte, det var inte sådär jätte roligt. Jag hade ju lägligt tagit fram vårskorna och bomberjackan och kommer ut i snöstorm. Min 10 minuters promenad tog därför ca 20 och halkade ca 9 gånger. Kan vädret bestämma sig någon gång?

Likes

Comments

Mina två favoriter !
Sally åt en skål popcorn här om dagen, var helt säker på att hon skulle dö. Det gjorde hon inte, tack å lov. Bushund...

Likes

Comments

Ni som följer mig på instagram har redan sett den här bilden. @linneaerkers
Linsbiff, spenat tortellini, morot, lök och aioli. Allt veganskt utom aiolin som innehåller äggula.
Jag vill ju gärna bli vegan, men det blir svårt i hemmet då pojkvännen vägrar. Han påstår att han behöver allt protein i kött. Mmm..... det finns ju inte protein i grönsaker, bönor och liknande. NÄÄ. Det var iallafall gott och enkelt att laga. Då jag är ensam hemma i två dagar så är middagen såklart vegansk. Linsbiffarna är ifrån Hälsans Kök.
5/5

Likes

Comments

Jag har hoppat av gymnasiet. Det känns så jävla bra.
Jag har funderat på det här i ett halv års tid ungefär. Just för att skolan inte fungerat för mig. Jag var inte pluggtrött. Inte alls. Jag drabbades av prestationsångest, IBS, sömnsvårigheter och depression. Jag mådde verkligen dåligt. Varje dag var kämpig för mig och resulterade i att jag hade dålig närvaro i skolan eftersom jag ofta var hemma och antingen sov eller spenderade flera timmar på toaletten gråtandes. Jag tappade aldrig motivationen till att plugga, det var något jag ville göra. Jag läste Handel och Administration vilket är en väldigt rolig linje och min klass var toppen. Jag har alltid gillat att läsa och skriva, jag gillar att lära mig nya saker. Det var inte det som var fallet den här gången.
Sista månaderna kände jag inte igen mig själv. Jag tog avstånd från mina vänner. Jag slutade gå ut på fester. Jag höll mig hemma och kände inte glädje till någonting längre. Jag visste hela tiden vad jag ville men vågade aldrig ta steget.
Jag valde mitt mående före min skolgång.​ Tacka gudarna för det, idag är jag glad igen!
Jag har varit arbetslös i två veckor. Jag har redan fått höra saker som att "du kommer leva på bidrag hela livet", "typiskt er ungdomar", "dumt gjort", "du kommer inte få något jobb", "omoget", "ansvarslöst" etc. Listan kan göras lång.
TACK till er som faktiskt stöttat mig i detta och som faktiskt tror på mig. Er tycker jag om!
Till er andra vill jag säga såhär.
Alla människor är olika, vi har olika bakgrunder, olika förutsättningar, olika viljor och vi är olika drivna. Så snälla. Bara för att du satsar på att bli astronaut eller kirurg betyder inte det att vi alla vill samma sak. Vem säger att gymnasiet är enda vägen till framgång? Vem säger att EN skolform ska passa oss alla?
Visst förstår jag att jag kommer få jobba hårdare för att få jobb. Att jag inte kan söka tjänster som kräver gymnasiekompetens, att jag inte kan gå högskola etc. MEN jag kan plugga senare, jag kan läsa på distans eller folkhögskola. Snälla tro inte att detta är mitt livs största misstag. Oavsett vad du tycker var det mitt val då jag för det första är myndig och för det andra är gymnasiet frivilligt.
Anledningen till att jag känner mig skyldig att förklara detta för er är för att de flesta blir så förvånade då jag berättar detta. Tack för att du läste, hejdå

Likes

Comments