Jaaaaaha..
Klockan är snart tolv och jag ligger ensam vaken i soffan, det hör inte till vanligheterna då jag försöker undvika att bli kvar uppe om kvällarna, det är ju oftast då allting kommer. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag ofta är väldigt trött när vi väl lägger oss!
Men ikväll är en utav dem där jobbiga kvällarna..
Och jag kom inte längre än såhär innan det kändes som om "offerkoftan" kom på! Tänk att det ibland ska vara så svårt att berätta hur det verkligen är, utan att känna att det kanske uppfattas som att man vill ha dem där "styrkekramarna", få lite uppmärksamhet, att folk ska tycka synd om en.
Oftast är det det sista man vill. Iallafall för mig, jag vill inte att en ända ska tycka synd om mig. Jag har det jättebra! Jag är själv frisk, jag har två friska barn, jag äter mig mätt varje dag och vi klarar oss bra!
Och förresten hatar jag ordet "styrkekram", vart kommer det ens ifrån? Nu kanske jag är negativ men tack men nej tack!
Jaja, nu ska jag försöka förklara mig här..
Ikväll är en sån kväll då jag inte klarar av att hindra mig själv ifrån att tänka på ALLT jobbigt. Det bara kommer över mig, nästan som från tomma intet fast jag verkligen försöka sluta tänka.
Dem värsta tankarna som jag försöker förbjuda mig själv att tänka, som jag inte vill tänka, dem kommer.
Det som alltid ligger och knager i bakhuvudet dag ut och dag in växer till ett stort svart moln och jag vill inget hellre än att försvinna, för en stund iallafall, så jag slipper det jag brukar kalla "attacker".
Det känns ungefär som att jag blir kvävd utav mitt inre, det går inte att hindra, jag sugs in och allt mitt huvud tänker är..

....MAMMA.
Min lilla lilla mamma. Min rädda, sjuka, starka, underbara mamma.
Min mamma finns här, precis som alltid, precis så som hon alltid ska.
Men, hur länge är alltid? Tills nu? Tills imorgon? Tills årsskiftet?
Jag vill inte veta. För mig är alltid alltid.
Jag vill inte tänka på det, jag vill inte säga det högt. Även fast alla vet, alla har säkert tänkt det.
Och någonting jag verkligen inte vill är att prata om det med mamma, även fast hon ibland försöker. Jag slår bara av, som en vägg.
Och jag antar att det är därför jag skriver, för att få ur mig allt.
Jag är livrädd. Hela tiden. När jag har ett missat samtal från mamma- har det hänt nått? Har hon blivit dålig?
När jag ringer till mamma och hon inte svarar- Lever hon? Tänk om det har hänt nått? Har hon fått åka akut till sjukhuset?
Allt är verkligen super laddat!
Samma sak när någon berättar att hen är sjuk (förkyld eller dyl) så blir jag inombords, iskall och tänker "jaha, men min mamma har cancer och du överlever nog det här ska du se din dumma ***********!" Typ..
Och jag hatar mig själv för det, jag är inte sån. Men jag kan inte låta bli. Jag går omkring och är så undermedvetet förbannad. Varför måste det här hända oss? Varför måste det här hända någon?
Det låter kanske klyschigt men ibland när jag vaknar på nätterna så är det första jag tänker på att det kanske bara har varit en hemsk hemsk dröm alltihop. Men det dröjer inte länge innan jag inser att det är den bittra verkligheten, och då är det ju lätt att somna om!
Och alla planer! Plugga, ta körkort, semester, julavslutningar, ja allt! Det känns som att jag planerar så mycket, så långt fram bara för att jag vägrar inse att det kanske tar stopp, alla planer kanske får bli vi, bara vi, utan mamma.
Jag hatar dem tankarna!
Och tanken på fler barn, nu är jag rätt nöjd som det är men i framtiden, om flera flera år. Nej jag vill inte. Om mamma inte finns där så vill jag inte, hur ska jag stå ut med att inte ha ett ända minne ihop med mamma och det barnet?
Det är såna tankar som kommer. Sjukt långsiktiga och onödiga men dem kommer iallafall.
Bröllop, födelsedagar, studenter.
Tänk om. Tänk om jag inte får dela allt som händer i mitt liv med mamma?
Nu är jag ju medveten om att det tar slut för alla förr eller senare men min mamma är sjuk nu. Hon har en dödlig cancer nu. Jag är 20 år. Min bror är 25. Hallå?

Och som sagt, jag håller igen allt det här jobbiga dag ut och dag in, självklart flyter det på ibland, annars hade ingenting funkat, jag antar att det är så det är bara. Men när det blir som nu ikväll, då vill jag bara försvinna, släppa allt och bara sjunka ner i golvet och må piss tills jag inte ens orkar det längre.
Tanken om att göra något drastiskt, dra iväg, skita i allt och alla dyker upp, och sekunden efter tar jag mitt förstånd till fånga. Jag har två barn som behöver mig, som jag måste vara stark inför och orka med. Även om det inte alltid är lätt.
Ibland när jag vaknar och Mileon ska till dagis den dagen känns det så tungt att ens gå utanför dörren så jag överväger in i sista sekund att låta han vara hemma för att jag inte orkar bråka om att vi ska klä på oss och åka, för att jag inte orkar konka iväg med dem på bussen just den dan.
Men sen tänker jag, vad ska personalen på dagis tänka? Vad ska dem tycka om mig som ringer 1 timme innan vi ska vara där och säger att Mileon blir hemma? Han som går 3 dagar i veckan och mamman orkar inte ta honom dit?
Och Mileon, han som älskar att vara på dagis.
Men vissa dagar känns det bara så jobbigt, vissa dagar önskar jag att ingen utav dem är hemma så jag bara kan ligga under täcket och få må dåligt. Vissa dagar orkar jag inte med tjafs, tjat och gråt. Vissa dagar låter jag Mileon sitta och titta på sina bilar på telefon i flera timmar bara för att jag inte orkar.
Och samtidigt känner jag mig sämst. Som mamma, som skippade dagis bara för att jag inte orkade, som lät han sitta i timmar framför telefonen bara för att jag inte orkade läsa, leka osv..
Än så länge är Lennox lite enklare när det kommer till dem här dagarna då jag bara mår dåligt och inte orkar någonting.
Nej när alla tankar och allt det jobbiga kommer så blir det ibland för mycket, och då orkar jag inte.
Som nu ikväll, det kommer dröja länge innan jag kommer kunna somna. Lägger jag mig nu och blundar så sätts allt igång så det är lika bra att sitta uppe tills ögonen inte orkar längre. Och hur ska det då bli imorgon? Hur ska jag orka gå upp när klockan ringer? Åka till dagis? Orka ha det där tålamodet som är ett måste?
Det blir liksom bara fel alltihop.

Nu blev det alldeles osammanhängande och hoppigt men jag skrev av mig iallafall. Och åter igen inte för att få en massa "styrkekramar " eller för att någon ska tycka synd om mig utan bara för att få skriva av mig och för att berätta att det ibland blir otroligt jobbigt.

Likes

Comments

Jag skrev förut om att jag skulle till Enköping och operera bort mina gallstenar jag har, det blidde ingen operation!
Det var jag som hade missuppfattat brevet haha  (såklart) så jag träffade bara han som ska operera mig sen, gjort lite undersökningar och fick remiss om att ta en massa prover på min vårdcentral.
Det var ändå skönt att det inte blev någon operation eftersom jag kände mig så osäker, visste inte hur det skulle gå till osv.. men nu har jag full koll och det känns toppen!
Inom 13 veckor får jag en kallelse, och då kommer det göras 4 hål totalt medans jag ligger och snarkar sen är dem borta!
Lovely!

Likes

Comments

Halli hallå!
Dagen har bestått av baking och så lite mer bakning på det. Så ni kan ju gissa om jag är lycklig över att ta kväll nu!
Började dagen med bullbak som ju tar sin lilla tid, sen drog vi till affären för att handla inför veckan och åkte efteråt hem till farmor Jane och hämtade hem grabbarna.
Båda två sov där Lördag-Söndag och för Lennox var det premiär!
Medans dem var där så storstädade vi hela huset vilket man gör lättast när huliganerna är borta haha, älskar verkligen känslan av ett rent och fräscht hus!
Vi hann även bli utbjudna på bio helt utan planering utav Fs bror, i vanliga fall krävs det ju lite tid för planering men igår hade vi tur! Det blev såklart en skräckis och det va så skönt att komma iväg på nått sånt! Vi kom fram till att det va 2 år sen vi va på bio sist haha..
Vi la oss direkt när vi kom hem, helt döda! Det hör nämligen inte till vanligheterna att vi är ute och flänger sådär sent.
Men men tillbaka till denna långa Söndag-
Förutom bullbak har jag rullat hundratals chokladbollar och jag kan ju säga såhär, i slutet blev det väldigt stora bollar haha!
Men, skönt att nästan allt bak är klart inför dopet nu! Jag har bara cakepops kvar nu och det tar jag på Fredag!

På Onsdag kommer prästen hit för att prata igenom allting, jag bestämde psalmer idag så nu är allt klart inför det också. Efter det ska vi till BVC med våran lilla Mileon, vi ska få träffa en läkare eftersom vi har en del frågor, angående maten, han äter oftast väldigt väldigt dålig vilket jag vet är vanligt men vill ändå kolla upp det så han väger som han ska eftersom jag tycket han är som en liten daggmask, även hans ärr efter TBC sprutan, hans navelbrosk som aldrig ger med sig och sen är det säkert nått jag glömt nu men det är en hel del iallafall!
Ska bli skönt att göra en liten check!

Nu så hörni, soffläge framför farmen med lite gottis, hoppas ni får en bra start på veckan imorgon!

Likes

Comments

Hallå och godmorgon!

Jag ska som sagt börja jobba igen efter att ha varit mammaledig sen Augusti, det blir såklart helger eftersom Lennox ännu är väldigt för liten för dagis!

Men nu till det jag vill komma till-

www.skyltmax.se

Jag var in på deras onlineshop och letade efter en schysst namnskylt eftersom dem vi har på jobbet är så fruktansvärt fula haha, fick designa min egen skylt och när jag skulle godkänna och betala så hade dem ett erbjudande för bloggare! Alla som bloggar  och har en aktiv blogg sen mer än 3 månader tillbaka får en gratis namnskylt för 200:- och hur bra är inte det?

Jag vart verkligen positivt förvånad och såklart jätte nöjd, nu får jag en snygg namnskylt helt gratis!

Nu är det ju inte bara därför Skyltmax är bra utan utöver detta så var det en smidig sida, lätt att förstå, bra priser och snygga skyltar!

In och kika!

Likes

Comments

~Lennox Joel Eriksson Kedmark~
Jag tänkte jag lite kort skulle förklara hur våran son tillslut fick sitt namn.
Vi hade jätte svårt att komma på ett bra namn vi ville ha den här gången, namnletandet började tidigt i graviditeten och aldrig att vi hittade ett namn vi liksom kände "JA HÄR HAR VI DET!" utan tillslut hade vi några olika alternativ.
Benjamin var ett utav dem som vi faktiskt höll fast vid hela tiden, även när han till oss kom!
Så, när vi kom hem från förlossningen, precis hade kommit ut från bilen så utbrister Fredric- "Men Lennox då?"
Och låt mig göra ett litet avbrott där.
Lennox är ett namn som mamma tjatade om när vi väntade Mileon och som både jag och Fredric skrek nej åt!
Tillbaka till när vi precis kommit hem nu då..
" Lennox..Lennox..Lennox..."
Ja det låter ju bra! Men det tog ett par dagar till innan vi bestämde oss och nu stod vi mellan Benjamin och Lennox men tillslut bestämde vi oss för att han fick heta Lennox.
Mellannamnet då? Ja som många utav er vet så är Joel efter min bror och det var ju bara givet att det fick bli mellannamn!
Och en historia bakom det namnet är väl bara att våran mormors pappa hette Joel.
Sen kommer mitt efternamn, Eriksson. Och tillsist Fredrics efternamn Kedmark.
Mitt namn är det verkligen Nada speciellt med som ni kan förstå men Kedmark däremot, det är bara Fredric och hans familj som heter det nämligen. Nu kommer jag inte exakt ihåg vem det var som kom på det, om det var Fredrics farfar eller hans farfars far. Nått sånt iallafall!
Så att barnen fick heta Kedmark var uppenbart även om jag bara varit tvungen att få in mitt efternamn också haha.

Ja det var det det! Mycket roligare än så blir det inte!

Dopet då?
Den 25 Februari är det dags!
Nu på Fredag åker vi och handlar allt vi behöver, i helgen bakar jag alla bullar och tårtan står såklart min morbrors sambo Cina för! Hon bakade Mileons doptårtor också och dem vart gudomliga!
Inbjudningar kom tillslut iväg även om det blev alldeles för sent.
Dopklänningen som både jag och Mileon haft ska tvättas och strykas, lär även kolla om den ens passar våran lilla tjockis haha!
Jag ser så fram emot den här dagen, även om jag just nu är super stressad och bara vill att den ska vara över!
Hoppas vi, alla nära och kära ses där!

Likes

Comments

Hallå där!
Dagen har verkligen varit seg..
Vi hade BVC vid 10 och sen dess har det inte hänt mycket alltså haha, i brist på annat så bar jag upp ett skoställ vi fått av mamma som vi egentligen ska måla och så men ja, det ser ju ut som hej kom och hjälp mig i våran hall så det blev inte värre!
På BVC gick det iallafall jättebra, Lennox växer så det knakar och nu sen sist vi var där har han gjort en riktig spurt och ligger nu på 9 kilo haha, mammas tjockis!
Men jaaaaaha..Vad har vi gjort mer då?
Planerat rödspätta som blev as gott! Kokt potatis till det och skolans kalla fisksås,det kan ju knappt bli bättre än så!
Mycket mer har vi faktiskt inte gjort och snart är det läggdags för imorgon åker vi till Enköping så jag får operera bort mina gallstenar och ha ett bekymmer mindre! Så himla skönt!
Mileon har turen att få mysa hemma hos farmor Kerstin under tiden, vilken lyx att man har nära och kära som ställer upp när det behövs! Nästan A och O, för mig iallafall. Vad hade jag gjort utan alla mina liksom? Nej jag är verkligen tacksam!

Resten utav veckan är det planering utav dop som gäller, lite handling och i helgen kör jag på bullbak så det är klart!

See you later aligator..

Likes

Comments

Gó dag på er!
Det har såklart hunnit blivit ett tag sen sist, som vanligt!
Jag börjar med min födelsedag på en gång.
Alltså vilken dag, den började lite halv knackigt men så fort vi åkte hemifrån kom vi igång! Kyckling baugette med curryröra àla Ronja och så tårta på det hemma hos farmor tillsammans med pappa och faster,ungar och karln. Fick jätte fina blommor och lyktor som nu pryder mitt lilla köksfönster!
Vi lämnade vi kvar våran mini hos sin morfar  (första gången med barnvakt) och åkte hem för att göra oss i ordning. Vad jag visste då, eller snarare trodde mig veta var att F hade någon liten överraskning, typ middag på stan tillsammans med mamma och Joel. Det var ju helt fel mina vänner..
Väl inne i stan så åkte vi mot Årsta, hem till Jessica  (kusiners kusin) och där stod 3 trogna kusiner tillsammans med henne. Alla där för min skull! Det va över förväntan, massa ballonger, bål, jellyshots osv..
Och presenten ska vi inte ens tala om! Jag vart så glad (mest för att alla faktiskt bidragit) så jag började gråta haha. Nej det va bara så fint!
Jag hade en jätte bra kväll och är så så så tacksam för att vara omringad av så fina människor.
Dagen efter däremot, man var ju inte på topp direkt! Det blev hämtmat, godis och mys. Sen på Söndagen kom Fs släkt och firade oss två vilket var super trevligt!
Ja och veckan som är har gått jätte fort, vi började med begravning i Måndags, för min lilla farfar. Det vart jätte fint, enkelt precis som han hade velat ha det tror jag.
Vi höll till i Stillhetenskapell som för mig är en plats som är rätt jobbig ändå. Mormors begravning va där och så Jespers också. Så oavsett så kommer ju tankarna på allihopa när man är där. Rätt jobbigt..

Men nu är det gjort, vilket är skönt! Nu slipper man oroa sig för just begravningen.

Och helt plötsligt är det Fredag igen! Levt som 20 åring i en vecka haha.
Imorgon ska jag få åka iväg och fixa fransarna som jag fick i present av min fina svärmor, ska bli så skönt! Efter det ska jag till min fina vän och kollega Biw, det va alldeles för längesen vi sågs nu!
Och när vi ändå har jobb på tråden så funderar jag på att börja jobba varannan helg redan nu, det kommer isåfall bli kvällar och just nu känner jag mig jätte taggad! Dels för att jag ändå saknar att jobba och för ekonomins skull, det kommer göra skillnad!
Såååååå..over and out!

Likes

Comments

Kvällsfunderare..
Ja sen jag fick veta att jag väntade Mileon så har självfallet mitt liv förändrats en hel del, jag anser själv inte att jag är densamma, jag kommer ju alltid vara jag (på gott och ont haha) men det är så mycket av den jag var som är förändrat. Ibland försöker jag tänka tillbaka och jag kan knappt minnas hur jag va, vad gjorde jag då egentligen? Är nog inte ensam om att känna såhär men nu när jag verkligen tänker på det så är det lite läskigt ändå!
Det finns så mycket jag skulle kunna säga att jag ångrar jag gjort, vissa saker gör jag ju det..ångrar alltså, men allt ledde ju till den jag är idag, precis som för alla andra.
Men jag kan inte släppa det här med saker jag ångrar, vad tänkte jag med? Hur kunde jag? Varför gjorde jag inte så? Såhär hade jag gjort idag.
Ja det kan ju bli oändligt och jag tänker inte tråka ut er med det! Jag tänker heller inte bekänna mina synder, gå och bikta mig eller kontakta alla jag sårat osv..
Gjort är gjort såklart, egentligen finns det rätt många "förlåt" att dela ut, är jag ensam?
Hur vore det egentligen att verkligen ta tag i sitt förflutna  (nu när det inte hunnit bli så långt menar jag haha) och be om ursäkt för sina handlingar?
Jag vet inte ja..men ibland tänker jag att det kanske vore skönt? Iallafall om det skulle mottas positivt, kanske anser jag att jag sårat fast personen i frågan inte tycker det? Och så kommer jag där efter 6 år utan noll kontakt och ber om ursäkt haha, vore ju för kul!
Kanske blir personen i fråga hur glad som helst? Kanske blir personen arg? Kanske tycker personen jag är patetisk som fortfarande grämer mig över det som en gång var?
SÅ MÅNGA FRÅGOR SÅ FÅ SVAR!
Livet är inte lätt inte..och den som inget gör får inget veta eller hur är det man brukar säga?
Ibland kanske jag bara tänker för mycket, jag antar att man alltid får leva med det förflutna och det är ju lätt att vara efterklok!
Idag ser jag saker ur ett annat perspektiv, idag kan jag förstå och idag kan jag som sagt ångra. Idag hade jag gjort annorlunda.

Vore ju perfekt om man kunde få saker ogjort!
Men tro mig, nu låter det ju som ingenting bra har hänt i mitt liv, som att jag varit världens hemskaste och detsamma med människorna som funnits i mitt liv.
Så är det såklart inte!
Det finns även många jag skulle vilja tacka, för allt dem gjort, för sitt tålamod och för sitt förstående. För att dem var dem dem var (det där vart lite konstigt, hur skriver man egentligen?) då och där.
Skulle dem uppskatta att jag tackade idag? Även fast jag kanske betett mig? Jag vet faktiskt inte.
Kanske är det jag som bara har svårt att gå vidare.

Likes

Comments

Ja nu är det bara 3 nätter kvar sen jävlar! Alltså jag vet inte vad jag har fått det här med att älska att fylla år ifrån..men det är verkligen något speciellt! Att få trigga upp egot en aning haha!

Men men vi ska knaka oss igenom resterande dagar innan vi tar helg, idag efter lämning på dagis så åkte jag och Lennox vidare in till stan och Gränby för lite shopping, jag hittade det jag behövde och så åkte vi hemåt för att hämta lillgrisen igen.
Imorgon efter vi har lämnat på dagis får vi inte heller åka hem och slappa utan då åker vi och hämtar Fs en aning sena födelsedagspresent, sen lär jag ta tag i all tvätt som tycks samlas på hög..suck!
Förhoppningsvis hinner jag plugga lite innan  vi bär av mot dagis igen.

På Torsdag får jag och grabbarna finfrämmande medans F är iväg och firar hans mammas 50 års dag med middag på stan, favorit-Jenny kommer och myser med oss!
Det va menat att jag också skulle med meeeen det är inte så lätt att hitta barnis till våra två små troll, så då löser vi det såhär!
Tur vi träffas och firar på Söndag ändå.

För ja, på Söndag kommer Fs familj hit och firar oss två, det blir ostressigt och enkelt! Inget tårtbak eller dylikt, jag har släppt alla måsten när det kommer till våra födelsedagar haha, nu är det ungarnas som blir lite extra!

Men på MIN alldeles egna dag nu då...
Börjar med att fira lite tillsammans med pappa och dem, jag bjussar på lunch, alá kycklingcurry baugette som jag hoppas går hem och så toppar vi med prinsesstårta!
Resten av dagen har jag ingen koll på eftersom F håller i tyglarna (och ni kan ju gissa hur nyfiken jag är) men det han har avslöjat är att vi kommer må piss på Lördag så det ser ljust ut haha!
Håller er uppdaterade folks!

Likes

Comments

Hej och hå!
Här hemma har vi haft en riktig slappardag, Mileon har varit hemma eftersom dem har planeringsdag på dagis och vi har i princip ritat hela dagen haha, han fick jätte mycket fina olika pennor i julklapp så det är liksom lite roligare nu när man slipper rita med en vanlig bläckpenna!
Fick även ett samtal av min läkare idag angående mina magsmärtor som visade sig vara gallsten, hade tydligen flera små stenar och eftersom jag haft problem sen i somras så blir det nu äntligen operation! En remiss är skickad till kirurgerna så nu väntar jag bara. Så j*vla skönt att det äntligen händer något!
Nu myser vi framför tven, Lennox pratar på för fullt och pruttar med lilla munnen, Mileon härjar som vanligt och vi dricker kaffe! En vanlig eftermiddag/kväll hos oss..

Imorgon väntar dagis och på Fredag ska Mileon hänga hemma hos gammelfarmor medans vi är och storhandlar, ska bli så skönt att fylla på i köket, hatar verkligen när det är tomt!

Likes

Comments