View tracker

”Spela svår” inför personen man är intresserad av, försöka låta extra klok inför läraren, tränga undan sin omogenhet och barnslighet inför det äldre syskonet, vara extra rolig eller framstå som extra ”speciell” inför nya personer, inte våga visa sig ledsen i rädsla om att framstå som negativ och svag.

Allt detta är sådant vi vardagligen gör medvetet eller omedvetet. Vi känner oss hotade av andra människor och vill bevisa något, som vi egentligen inte ska behöva bevisa, och förlorar då, omedvetet, en liten del av oss själva på vägen. Jag önskar jag kunde säga att alla ska säga rakt ut vad de tycker, tänker och känner och bara vara den de är utan att oroa sig vad andra ska tycka, men jag själv kan inte ens lyckas med det. Jag kan själv backa om någon kille/tjej jag ej känner är för på, istället för att uppskatta att den personen vill lära känna mig. Man drar egna slutsatser om att personen är osäker och lättillgänglig, osv. Det är så svårt att ändra på den synen, men jag påminner ständigt mig själv om att tänka om. Det är snarare så att personen ifråga är extra självsäker som vågar lämna spelen utanför.

Jag är så, så trött på att bete mig på ett viss sätt inför olika människor och inte kunna säga saker rakt ut utan att ständigt fundera på hur jag ska uttrycka mig för att inte låta för desperat, för puckad, för mesig, för osäker, för självsäker, osv. Man försöker ändra andras bild av en själv, vilket egentligen är fel, men jag klandrar ingen för att den gör så, jag har full förståelse. Det är svårt och läskigt att bara vara den man är och öppna upp sig på det sättet.

Jag önskar att ingen behövde känna att den måste bevisa/motbevisa något för någon, utan att alla bara kunde vara som de är. Hur jävla skönt vore inte det?

Men jag vet själv att det inte är så det fungerar.

Jag träffade en person för några månader sedan, som jag tyvärr inte har någon kontakt med idag. Den här personen lyckades verkligen få mig att släppa på allt. Jag spelade inga spel överhuvudtaget. Jag har panikångest och detta är något som jag ibland nämner, men sällan kan prata om på ett seriöst sätt. När jag sov hos denna person låg jag i sängen med grov panikångest. Tårarna rann ner som jäkla Niagarafallen längs mina kinder och jag låg i fosterställning och hulkade och kippade efter luft. Detta lär inte ha varit en vacker syn, och här hade vi inte känt varandra särskilt länge alls.. Vi snackar mindre än en vecka. Jag blev omfamnad och vi låg där tysta tills jag lugnat ned mig. Jag har nog aldrig känt mig så liten, svag, sårbar och blottad, men den här personen fick mig att känna att det var okej. Att tränga undan sina "svagheter" och "leka perfekt" är inget jag egentligen tror på.. men det är sällan man träffar sådana personer som får en att känna att man bara kan vara.

Jag vill omge mig av människor som ser bakom mitt skal. På så sätt vet jag att om jag känner att jag måste anstränga mig för att skapa intresse hos folk, vare sig det är en vän eller någon man träffar, så är det inte rätt person att ha i mitt liv. Jag vill kunna visa mina brister direkt, jag vill kunna smsa när jag vill utan att känna mig på, jag vill kunna säga rakt ut vad jag tänker på, utan att vara rädd att bli missförstådd. Take it or leave it, men jag vägrar fortsätta förlora en del av mig själv i något slags spel.

Kloka personer ser bortom det ändå, vare sig det är den där läraren, personen du nyss börjat träffa, det äldre syskonet eller den där kompisens kompis du vill verka så rolig inför. Våga släppa lite på allt så kommer du så småningom se att rätt folk kommer förstå sig på dig och kommer att stanna.

Dags för en cheesy tumblr-bild? Alright.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Frågan är hur fan man börjar sitt första blogg-inlägg på ett bra sätt..

Bör man ens svära på bloggar? Förmodligen inte. 

Säger man "på bloggar" eller "i bloggar"??

Jag tycker, löjligt nog, att detta är lite jobbigt. För ett halvår sedan hade jag aldrig kunnat se framför mig det här. Jag känner mig ju inte ett dugg originell som startar en blogg för att skriva långa texter som jag inte är säker på att någon ens kommer orka läsa. Jag önskar jag kunde skriva i något annat forum, men detta känns som en början iaf. Det jag vill är väl egentligen att folk ska kunna läsa mina texter och på något sätt kanske förstå mer, känna förståelse och kunna relatera till dem, se saker från ett annat perspektiv och faktiskt börja fundera på hur saker är och varför. "Question everything".

Jag vill inte att denna blogg ska handla om mig och mitt liv, men då jag ska skriva om mina tankar och åsikter så tänkte jag att jag ändå kunde berätta kort (skämt åsido, tar inte saker kortfattat) om mig själv;

  • Jag är otroligt tankspridd och analyserar i stort sätt allt som händer runtomkring mig
  • Något jag har otroligt svårt för är trångsynta personer.. Kan inte utveckla det mer för tillfället för då kommer jag skriva en hel jäkla text om det
  • Jag har listor för ALLT
  • Jag har väldigt mycket känslor. Känner allt. Är dels gladare än de flesta och kan säkert uppskatta saker så himla mycket mer än andra kanske skulle göra, men kan också vara så otroligt ledsen. Dock skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt. Mina extremt underbara stunder gör det värt de jobbiga perioderna 
  • Jag pratar alldeles för mycket om min pappa, men han är en utav de roligaste personerna jag vet
  • Jag är varken rädd för höjder, spindlar, ormar eller annat som folk vanligtvis är rädda för (okej jag är extremt mörkrädd). Mina stora rädslor är att bli missförstådd, att inte lyckas visa mitt rätta jag (om nu ens "rätta jag" ens existerar dvs), att känna mig ensam (blanda inte ihop det med att vara själv., jag älskar att vara själv) och att jag ska inse senare i mitt liv att inget blev som jag ville i livet och då känna att det är försent
  • Min syster är min absolut bästa vän och en sak jag älskar med oss är att våra skrattattacker/mentala breakdowns alltid är synkade
  • Älskar att sjunga, skriva (obviously), träna, äta och umgås med familj och släkt


Nog om mig. Härligt att du hittat hit, vare sig jag tvingat hit dig eller du klickat in här självmant.

Let's do this shit Isa.

Likes

Comments

View tracker