View tracker

Älskar halloween, att få klä ut sig, go bananas och få vara nån helt annan för en kväll. Litte bilder från förra årets fest. De va såååå jäkla kul! och alla går verkligen in för det!

Jag och Björn gick som ett gift dött par, inte ens döden skiljer oss åt! :D


Det ser ut som om jag svävar på den högra bilden.... no legs...scary

I år blev det inget halloweenfirande alls tyvärr, men nästa år hoppas jag på ett galet uppstyrande. De e ju sååå grymt kul!

Hoppas alla ni som firar eller har firat får en grym halloween!

<3


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag är ju inte bara en ofrivilligt barnlös, det är inte det som definierar mig som person även om det varit en stor del av mig i flera år, inte minst för att jag lyft det offentligt och försökt göra folk medvetna, inte bara för min egen skull utan för alla andra som är i samma situation utan för att det lätt blir ett hägrande samtalsämne i sociala sammanhang. Alla vet och alla är nyfikna och vill fråga massor vilket är helt ok med mig, jag svarar gärna... oftast iaf. Men detta är ju inte allt jag är. Jag skriver ju sällan om andra personliga saker så det är nog ganska lätt att få intrycket av att jag kanske alltid är nere eller ledsen. Så är självklart inte fallet.

Så vem är jag mer?

Jag är väl en lite halvgalen människa med en lite sjukare humor men på ett bra sätt. När man spinner vidare på ett skämt så finns det någon som alltid ska dra det lite för långt, jag är ofta den någon haha. Jag älskar att skratta men vem o andra sidan gör inte det. Jag värdesätter minnesfulla ögonblick väldigt högt. (kanske därav min passion att fotografera) Det är faktiskt väldigt sällan som jag önskar mig materiella saker som när jag fyller år t.ex utan jag vill mycket hellre ha en rolig kväll, en trevlig middag, en fest etc... och bara ha kul med mina nära och kära, då mår jag som allra bäst! Även på andra hållet när mina vänner fyller år så finns det alltid en tanke bakom varje present jag ger och jag gör mitt yttersta för att den ska kännas personlig och speciell. Happy memories är framtidens bästa energi.

Kärlek <3

I somras då jag fyllde 29... igen :)

******************

En annan sak som står väldigt högt på min lista är ärlighet, gör vad du vill men ljug inte om det. Alla gör vi misstag men jag tycker att man ska stå för det. För mig är det jättesvårt att återbygga ett förtroende som en gång raserats av en lögn. Visst, sanningen kanske inte alltid får dej att se ut som den bästa personen men livet går vidare så mycket snabbare och lättare när man inte har något hängande över sig. Ombytliga  människor skrämmer mig .

Va genuin <3

Min äldsta & bästa och jag

******************

Jag är en riktig känslomänniska. Jag får tårar i ögonen minst fem gånger om dagen och det kan vara av allt från ett glädjande besked , ett program på tv, texten i en låt, orättvisor, djur som far illa, ibland krävs det bara en tanke på något så kommer dom haha... listan kan göras hur lång som helst. Det är typ min reaktion på allt oavsett vilken känsla det är som ligger bakom. Jag kan lixom inte kontrollera det. Ibland kan det till och med vara att jag står och pratar med en person som säger ngt (oftast roligt) som  får mig att bli helt känslomässig, som ett lyckorus  typ som resulterar i att  mina tårkanaler sätter igång. Haha jag tycker det är så pinsamt.

Passion <3

******************

Jag har rest en hel del förut och hoppas att jag i framtiden kunna återuppta det då det inte blivit så mkt de senaste åren. Man får se så mycket och uppleva saker som man inte visste fanns minst sagt.

Äventyr <3

Sverige, Danmark, Norge, Tyskland, Frankrike Paris, Nice, Cannes, Marseille, Italien, Spanien, Barcelona, Teneriffa, Gran Canaria, Fuerta Ventura, Mallorca, Serbien, Polen, England, Monaco, Vatikanstaten, Marocko, Belize, Guatemala, Mexico, Cancun, Tulum, Isla Mujeres, Kuba, Varadero, Havanna, Bahamas, USA, Las Vegas, New York, Miami, Japan, Tokyo, Kyoto, Hiroshima, Korea, Seoul, Thailand, St Thomas, St croix, Antiqua, Dominica, Granada.

*****************

Vackra människor fascinerar mig. Nu menar jag inte bara på utsidan utan även på insidan. Vackra personligheter fängslar mig. Här finner jag mycket av min inspiration i allt jag gör.

******************

Några snabba lätta:

Erika Alexandra Westerblad. "29 " år. En make. Tre hundar, Tre syskon-en syster och två brödrar, alla yngre. En bonusbror som e adopterad från Fillipinerna. Uppvuxen i Åstorp. Pappa i Malmö, mamma i Åstorp. Fick mitt första jobb när jag va 16. Flyttade hemifrån när jag var 17. Svårt beroende av lypsyl och hårspray. Tycker om att överraska och göra människor glada. Så så så inte morgonpigg. Blev påkörd av en bil när jag var 18. Ville bli marinbiolog/Veterinär. Älskar att dansa. Sjunger svinbra i duschen. Kreativ. Har mitt fotfäste i Helsingborg. Är inte längre betrodd med en godisspade i affären. Älskar sushi. Serien Vänner. Besatt criminal minds. Är en sån som styr upp. Problem löser man. Aldrig utan morgonkaffe. Icke rökare. Älskar kärlek. Bor i Linköping. Kan sjunga som Cher, dock bara bevittnat av en person, en endaste gång. Många halvintressen. Solglasögon. Åker hellre bil än kör men lägger mig gärna i. Kör jag själv så gör jag det helst med musiken på högsta. Mest använda ord , kanon, super och mega. Lagar maten, Björn diskar. Ofta rädd att ngt ska hända de jag tycker mest om. Kan va jätteblyg. Skriver listor. Jag har levt mycket. Glömsk. Glömsk. På min bucketlist: se Celine Dion live och en blåval. Solsemester. Hitta alltid en anledning att fira. Memento Vivere- Kom ihåg att leva.

Likes

Comments

View tracker

Igår blev det klart med Björns kontrakt för spel ett år till i Åtvidabergs FF och det är därmed konstaterat att vi kommer att stanna här i Linköping ett år till. Det är så härligt att se Björns pepp i detta laget, han trivs verkligen superbra och har axlat sin roll som "gammelräv" väldans bra. Jag är stolt över honom, inte bara för hans bedrifter inom fotbollen utan för den han är, hans sätt att vara, han som människa. Han ses alltid som glad o positiv, skrattar högt och ärligt, lyfter personer i sin närhet och får andra att må bra oavsett vad. Han är en fantastisk människa. Det va längesen jag såg honom spela med den glädjen han har gjort detta året och bara det gör mig så otroligt glad att vi tog det beslutet som vi gjorde (på typ 4 timmar) och flyttade hit. Detta är hans tid. <3



Det är verkligen kontraster från vårt liv här och från det vi lever hemma i Helsingborg. Det skiljer sig väldigt mycket. Hemma i Helsingborg är det tempo hela tiden, alltid något att göra, alltid något som händer etc... Och jag älskar det såklart, jag blir lätt rastlös när det inte händer ngt, speciellt när helgen kommer krypande :) Här uppe är vi så hemmakära och ser fram emot att varje kväll få krypa upp i soffan och bara mysa framför tv. Vi hade turen att få tag på en supermysig lägenhet som vi trivs jättebra i och livet rullar på i harmoni kan man säga. Man kommer till väldigt många insikter och får mkt tid över till sig själv vilket jag insett nu va väldigt välbehövligt. Man har har tappat den där onödiga energin som man lagt på onödigt småaktiga saker förut. Man har insett vad som e värt och vad som inte är och man fokar på de människor som fokar på en själv. <3 Detta är bland det bästa vi gjort och vi ser verkligen fram emot kommande år!

Nu lät det kanske som om vi bara sitter hemma hela tiden och aldrig gör ngt alls haha. Så är självklart inte fallet! Vi har träffat underbara människor här uppe som vi lärt känna. Elin och Stefan är ett par av dom och de som vi kommit närmst. Elin hade lite koll på mig sen innan genom bloggen och haffade mig som fotograf till deras bröllop när vi flyttade upp. Och när jag va hemma hos dom för bröllopsplaneringsmöte klickade det direkt mellan oss och därefter blev inbjudna till dom på en riktigt lyckad midsommarafton. Vi har alltid så himla kul tillsammans alla fyra och jisses vad många knasiga likheter jag och Elin har. Så glad att våra vägar korsades.<3


Ibland skämtar vi om att vi aldrig kommer att flytta hem igen utan fortsätta iväg någon annanstans efter detta och i nästa sekund undrar vi om vi verkligen skämtar då vi plötsligt  kommer på oss själva  med att ta diskussionen till en seriös nivå . Ja vem vet hur framtiden ser ut? 



Likes

Comments


Det va ett bra tag sedan jag skrev nu. Mycket har hänt under detta uppehåll och jag skriver nu för att göra ett avslut. Dock vet jag inte riktigt hur jag ska börja eller sammanfatta alltihopa då det bara snurrar i huvudet då jag inte längre får nån klarhet över nånting just nu.

Den 3e september började jag på ett inlägg......

När jag skriver detta så är vi mitt i vårt 4e ivf försök, nåt bland de värsta jag någonsin gått igenom i hela mitt liv. För någon som försöker och misslyckas hela tiden går det sakta bara neråt. I fyra år har livsgnistan sakta blivit svagare och ivf har stulit mitt liv. Jag har alltid varit en levnadsglad, positiv, översocial och glad människa som aldrig är sen att hänga på eller styra upp roligheter, idag känns de där som om att jag beskriver någon annan. Jag har med tiden blivit inåtvänd, osäker, trött och avståndstagande. Det är hemskt att tappa bort sig själv så och hela tiden vara beredd på att det kommer att bli värre. Vid detta ivf:et har jag kraschat helt, det känns som om jag har hela jorden tryckande på mitt bröst så jag inte kan andas och jag står vid ett vägskäl där jag måste ta ett beslut att välja mig själv eller ivf. Jag måste ge upp min dröm för att rädda mig själv. Ofrivillig barnlöshet är en sjukdom, man vet aldrig om man kommer att bli frisk, för vissa är den livslång.

Man kan inte ens föreställa sig resan om man inte har en egen biljett. Som resenär måste man med omsorg välja sina stationer att hoppa av på, något som publiken på perrongen inte alltid kan förstå. Oftast sätter jag mig i tysta kupén. Man kämpar ofta mellan att sätta sig själv först eller bejaka andra i sin närhet i situationer som kanske sätter allt man känner inombords på sin spets och är så påtagliga att man håller andan under hela tiden för att inte yppa en enda känsla. Väljer man sig själv så grämer man sig i dåligt samvete och känner sig egoistisk. Några av senaste månadens händelser har fått mig att inse att man i dessa situationer måste välja sig själv, alltid. Inga konstigheter, ifrågasätt inte dej själv! Du är viktigast! Ingen klarar att hålla andan så länge, någon dag spricker det. Jag sprack och allt som jag har tryckt undan i över 4 års tid rusade upp till ytan som ett vulkanutbrott, nu efteråt känns det som om jag sprungit ett maraton tio ggr om. Jag är helt slut, all luft har gått ur mig och kvar sitter ångesten som har ett stadigt grepp, hur ska jag hantera alla dessa känslor som växt under så lång tid? Jag har aldrig förr känt mig så hjälplös och vilse.

Detta jag beskriver här är inte unikt för bara mig, det händer många i denna situationen.
Till er som känner någon....
Jag vill vända mig till er som är publiken på perrongen. Det är på denna sista stationen, när vi som har denna sjukdomen stiger av på slutstationen som ni behövs mer än någonsin. Vi har då rest många många mil. Sträcker någon ut en hand, ta den, den kan se ut på många olika sätt så va vaksam! Din vän lider kanske. Ett rop på hjälp kan komma i många olika skepnader. Det hände inte dej, du hade den turen men det kunde gjort. Ingen människa vill känna sig ensam.

Vi startade detta försök den 30e juli och vet först hur det slutar först i slutet på september. Hoppet är allt annat än med mig.


Åter till idag......

Vi gjorde de långa protokollet. I skrivande stund sitter jag med ett pågående tidigt missfall. Vi fick ett plus även denna gång, dagen innan testdagen. På testdagen fick vi gravid på digitala testet. Strax efter fick jag en otrolig smärta i magen och blödningen kom. Vi har fortfarande nu efter någon dag plus på stickan men det blir allt svagare. Läkaren sa att det kan ta upp till en vecka innan det försvinner helt. Jag är helt slut.... både psykiskt och fysiskt och nu orkar jag inte mer. Jag gråter, ja jäklar vad jag gråter, jag har gråtit i veckor och att jag ens har några tårar kvar är helt otroligt. Japp, jag tycker synd om mig själv men mest är jag arg, så jäkla arg! Och nej! Livet e fan inte rättvist! Vi ger upp nu. Vad som kommer att hända i framtiden vet ingen men jag och Björn kommer att göra vad som känns bäst för oss och just nu orkar vi inte mer.

Det kommer till en gräns där man måste göra ett val. Vi har jagat en fantasi, en dröm i över fyra år nu. Allt har kretsat runt detta och allt annat i livet har vi fått pausa. Inget kan planeras utan det är endast ivf som hägrat och med detta har framför allt jag ändrats väldigt mycket som människa och hur jag ska hitta tillbaka har jag just nu ingen aning om. Jag har alltid varit väldigt stark , jag reser mig igen, jag ger inte upp! Men jag måste nu erkänna mig besegrad. Detta kan knäcka den starkaste människa. Vardagen kommer alltid att bjuda på många påminnelser och även om man ger upp betyder det inte att man glömmer och att det kommer att göra mindre ont. Man kan inte fly, man kan inte gömma sig utan man måste på någon vänster finna ett sätt att bita ihop och försöka leva vidare. Hur vet jag dock inte ännu, men på något sätt måste livet få en annan chans.

När folk säger att man inte kan få allt här i livet kunde jag i min vildaste fantasi inte ana att detta skulle vara det allt jag inte skulle få.

Tack för att ni följt med oss och tack för all kärlek ni gett oss. Ni har verkligen varit ett stort stöd! Jag hoppas att jag förändrat någons syn och öppnat någons ögon i detta ämne.

Hjältar är ni alla som har ork att fortsätta kämpa vidare och inte ger upp! All heder åt er! Ni har min största respekt och för evigt hållna tummar med er.

Vi kommer att hålla en lägre profil och rå om oss själva ett tag framöver nu och vill helst inte prata om detta och hoppas att ni alla vill respektera det. <3

Kommentarer om solskenshistorier om par som lyckats på egen hand när de gett upp undanbedes vänligen. Vi har hört dom... många ggr. Vi vet att ni menar väl men vi måste få göra detta på vårt sätt.

<3

Likes

Comments

Igår hade vi en liten middagsdejt här hemma hos oss med Elin och Stefan som gifte sig för snart två veckor sedan. Jag fotade deras bröllop och till igår hade jag knåpat ihop ett litet överraskningsbildspel med några av deras porträttbilder som de ännu inte hade fått se. Jag älskar bildspel!! Det är inget som vanligtvis ingår i mina bröllopsfotograferingar utan jag gör det ibland när de e vänner jag fotat. Det en sån känsla att få se sina bilderna med sin låt i bakgrunden.

Jag är så glad att vi träffat dessa två underbara människorna! <3

Likes

Comments

Det går lite i perioder. Ibland känner man sig som världens starkaste och tänker att om det inte funkar när vi ska starta igen så är de inte meningen, vi får hitta andra alternativ och kanske nånstans även förlika oss med tanken att vi aldrig kommer få barn någonsin. Det gör ont att tänka så självklart men just då känner jag mig stark, livet går vidare och vi hittar andra vägar, det finns fortfarande andra alternativ. Jag får det att låta så lätt för mig själv, det löser sig på ett eller annat sätt, nån dag blir det vår tur! Så säger vi till oss själva tillsammans med alla andra. Vi blev tilldelade detta kämpande för vi är starka nog att klara det. Jag känner mig stark, lugn och stabil... Det är självklart här som jag vill befinna mig hela tiden.  Det är här jag känner mig mest som mig själv i hela denna  karusellen.

Sen vänder det.... magen knyter sig och det tjocknar i strupen . Det kommer aldrig funka, det blir aldrig vår tur så sluta säga det! Jag vill inte göra fler ivf, jag orkar inte känslomässigt. Att totalt golvas ännu en gång efter ännu ett misslyckande. Andra vägar tar tid, kostar en massa och är inte 100 procentiga dom heller. Man blir bitter, någon schizofren. Man undviker situationer och tillställningar som påminner en om vad man inte har, duckar för vissa bilder och inlägg på sociala medier för det är alldeles för påtagligt. Man har svårt att hitta sin plats var man passar in för man känner att man alltid är mittimellan nånstans och svävar, man är aldrig en "antingen eller människa" i sociala sammanhang. Jag har ju inga barn så i den skaran passar jag inte in men jag passar heller inte in i skaran utan barn för jag är ju inte frivilligt barnlös. Så mellan massa barnsnack och lättade suckar över att mensen kom efter att varit sen faller jag, nånstans där imellan. MEN jag vet ju att vi är långt ifrån ensamma och vi har några vänner som befinner sig i samma situation och det är där bland dom som man kan känna sig som mest avslappnad i dessa stunder som man mår som sämst. Min lilla vänskapsskara ala mellanmjölk. <3

Vi har fått väldigt mkt ros för att vi talat ut här på bloggen, dessa rosor kommer oftast direkt från avsändaren i form av en kram eller klapp på axeln eller några peppande ord när man är ute, via mail, sms, kommentarer och dylikt. Vi uppskattar vartenda ord! Vi pratade om att göra detta i nästan ett helt år innan vi va helt säkra. Visst, det finns en del jobbiga känslor av att blotta sin själ på detta viset men jag tänker samtidigt inte sätta mig bakom en sten och gömma mig, skämmas över att vi inte kan få barn . Och här vill jag oxå nämna riset vi får höra på omvägar, för det kommer aldrig från avsändaren själv utan har oftast många mellanhänder. Dom är dock inte så många och vi va beredda på detta oxå såklart men det är ändå tråkigt att höra. Och oftast kommer det från folk som inte själv har haft det problemet, som själv har barn och då har man nog väldigt svårt att förstå och sätta sig in i denna situationen. Strutsar. Alla har rätt till en åsikt men alla har oxå rätt till att hantera sina problem på det sätt man själv vill. Och detta är det enda omnämnande de kommer att få här på bloggen. Den energin vill jag placera på bättre saker.

Jag har aldrig ångrat valet vi gjorde.

Nu ska jag snart rusa iväg till Björns första hemmamatch efter uppehållet. Hejja Åtvidaberg!! :D


Likes

Comments

Har gått alldeles för snabbt! Det har varit helt underbara dagar och jag har träffat alla mina finaste vänner plus några som jag inte sett på väldigt länge :) Har varit ute och röjt lite med Sofie i torsdags, vi har alltid lika kul när vi kör på. Jag fick ett överraskningsfirande med middag på bc i lördags med en utgång. <3 Hade så himla kul och jag bara njöt av mitt underbara sällskap! Tiden där imellan har bara handlat om fotograferingar och jobb. Jag klagar absolut inte men jag är nu mätt på röjröj och utgångar ett bra tag framöver! :) Jag är numer en myshemmakvällar type of lady! Och jag saknar min man så himla mycket!

Har ett möte till imorgon och en lunch och en match klockan sju. Hejja ÅFF! :) Och på onsdag åker jag tillbaka till mitt hem i Linköping där min man är utom sig av tristess då jag har hundarna med mig ner. Han saknar oss ju :D <3 Och på onsdag kväll ska vi hem till några vänner i Linköping på middag och tjöt , längtar! <3

Några random pics från veckans fotograferingar


Denna lilla busan fick jag några snabba på strax innan jag skulle iväg och fota ett bröllop.




Igår fotade jag mina underbara svärföräldrar! Det är hos dom jag bor när jag är nere i Helsingborg och jag blir minst sagt bortskämd med god mat och omhändertagande. Blir jag och Björn ens hälften så bra föräldrar som dom en dag så skattar vi oss lyckliga. Dom är verkligen riktiga förebilder <3

Man kan inget annat än älska dom! <3



Sist ut är två bilder från en gravidfotografering idag. Jag blev faktiskt riktigt orolig där en stund där det började regna efter några klick. Vi bytade ställe och regnet slutade, vi körde tillbaka till stranden och hann några till innan himlen öppnade sig på två röda och regnet öste ner! Men när jag kom hem för att titta på bilderna så andades jag ut. Det blev många fler fina än vad jag först trodde.

​Nu blir det sängen! Datorn har upptagit min största del av tid så min hjärna är helt grötig! Men jag älskar det jag gör och har så svårt att slita mig! <3

Ni vet väl att jag har en instagram där jag enbart lägger upp bilder från mina fotograferingar? fotograf_erikawesterblad heter jag där. Jag har några lediga tider för fotograferingar i augusti och september här nere i Helsingborg. Maila mig på erikawesterblad@gmail.com för frågor och bokning. Det går givetvis bra att boka i Linköping oxå om man bor där omkring. 

Kärlek! <3

Likes

Comments

I onsdags satte jag mig själv och hundarna i bilen och körde ner till hemstaden. Jag hade/har som jag skrev tidigare ett fullspäckat schema dessa dagar som jag är hemma och jag njuter av varje sekund. Tråkiga är att jag knappt hinner att ringa hem bara <3 I onsdags kväll bar det äntligen av mot kullaberg och en gravidfotografering som jag sett fram emot hur länge som helst nu. Min bästa vän (hon och jag som skålade i saft vid 3e ivf försöket va oxå gravid då men i 10e veckan så därför kom det inte med i inlägget) är ett preggo som passerar mållinjen i början på september. Hon är såååå vacker så att man smäller av!

Jag som aldrig varit i kullaberg förut höll på att tappa hakan när jag såg alla de vackra klipporna! Vi hade tre ombyten som jag ville få med men som vi trodde först att vi inte skulle hinna, men jovisst! Och vilka bilder de blev! DET är de bästa jag någonsin gjort! Jag vet att jag säger det ofta men man utvecklas ständigt och man jobbar ju efter att toppa sig själv gång på gång. Och nog toppade jag mig själv! Det är med en enorm stolhet jag visar dessa bilderna för er. Det är en väldigt speciell känsla att fota någon som betyder så mycket för en <3

Jag har jobbat väldigt väldigt hårt för att komma dit jag är idag inom min fotografering. Det har funnits dagar och gånger som jag bara har velat ge upp och gråtit av frustration för att det inte blir som jag vill. En sådan svacka hade jag för ett par månader sedan men nu är jag på rätt väg igen... Skam den som ger sig! Envis som man e!


Jag fick även en väldigt fin födelsedagspresent!! Ett superfint marc jacobs halsband! <3 Kärlek på henne!! My love!

Likes

Comments

Hej på er!

Det blir lite torka här inne imellanåt. Har haft supermkt att göra och dagarna bara svischar förbi! Har hunnit med en familjehelg i Stockholm då svärmor fyllde 60, vovvarna va med såklart, ett fantastiskt bröllop, vänner på besök och lite jobb .

I Stockholm va helt klart Kiwi den som stod i centrum... överallt! Det är vanligt att folk vill komma fram och klappa honom prata lite om rasen och så men här va de helt galet. Folk gick omvägar för att titta och stod och stirrade på honom. Samma här hemma i Linköping. Folk kastar sig över honom för att gossa. Mest när Björn har honom för när jag har honom vågar nästan ingen komma fram utan dom beundrar honom på avstånd och det är för att jag ser så sur ut fick jag berättat för mig av min make haha... tack! :D Nä men Kiwi är en speciell hund. Shirre och Juve oxå. <3 Dom betyder världen för mig <3



Angående ivf så rör vi oss framåt och vi ska på besök hos vår läkare här för att bestämma hur vi ska gå vidare i nästa vecka. Jag kommer vara lite sparsam med ivf snacket tills jag vet lite mer exakt vad som händer. <3


Förutom allt roligt som redan hänt så har jag en hel hög roligheter att se fram emot veckorna som kommer. Denna helgen är både jag och Björn lediga så imorgon ska vi göra något för att fira min födelsedag lite tidigare eftersom vi inte får ihop det några andra dagar direkt, men var, vad och hur har jag ingen aning om. Han e lite sneaky min man. Men jag ser fram emot vad det än blir!


<3 Nästa vecka kommer en av mina bästa vänner hit i ett par dagar. Hon bor på teneriffa och har gjort i flera år nu så vi ses typ en gång om året så jag längtar såååååå mycket!! Den fantastiska människan! <3

Därefter kanske våra danska goa vänner kommer upp ett par dagar! haha om folk säger va och ursäkta till oss... dom kommer inte fatta ett ord av vad dom säger då! haha <3 Hoppas dom fixar så att dom kan komma då det inte va riktigt hundra. Martin som han heter spelar oxå fotboll och det är inte det lättaste att planera med dessa spelare och dess schema som ändras stup i kvarten.

Därefter fyller jag år på riktigt den 26e och den 28e åker jag hem till Helsingborg och kanske stannar nästan en hel vecka! Soooom jag ska njuta av mina vänner!!!! <3 Har knappt hunnit träffa nån av dom när jag varit hemma på mina snabbisar och fotat. Så den 28e har jag redan bokat med min fina Sofie! Så längesen vi bara hängde, drack lite vin och babblade.

Min bästa vän är jättegravid och den 29e ska jag fota de preggot! <3 Längtar såå! Det kommer att vara en väldigt speciell känsla. Och hon kommer att vara de vackraste preggot någonsin!

Dagen efter blir det först bröllop och sen lite häng med bästis! En bit mat och massa mys! ÅÅååå helt otålig nu! Saknar allihopa som tusan!

<3 <3 <3

NÄ nu måste denna nattuggla försöka hoppa i säng. Inne i en sömlös period nu. De e så tråkigt!

<3 men puss gonatt

 

Likes

Comments