Header

Japp, ni läste rätt. Jag är en glammig morsa! Häromdagen fick jag hem en jättesnygg och skön amningsbh från glammom. I love it! Täcker en stor del av bröstet också vilket är skönt när man ska amma bland folk. Min nya snyggbh, den ser ni på bilden längst ner.

However, jag var med i deras tisdagstävling på Instagram. Jag är med i så många tävlingar jag kan, jag brukar aldrig vinna men är man inte med finns det ingen chans heller. Och vet ni vad? Jag vann faktiskt! Helt otroligt! Så nu har jag fått hem ännu en glammig bh från glammom. De är lite dyrare men verkligen värd pengarna. Jag är väldigt nöjd. Och nej detta inlägget är inget samarbete med glammom men jag kan verkligen rekommendera att ni unnar er en bh av kvalité därifrån.

Och så kan jag också rekommendera mormorstrosor. I LOVE IT! Absolut bästa jag vet. Så jäkla skönt! Mer mormorstrosor åt folket! Varför ska man plåga sig själv?

Likes

Comments

Igår kom min syster äntligen hem ifrån Peru efter att ha varit där i 4 månader. Hon har inte hunnit träffa Sixten heller och nu har han hunnit bli hela 2 månader och 2 veckor gammal. Det var både roligt och mysigt! Hade tänkt avvakta lite men vi saknade varandra så mycket att vi inte kunde hålla oss. Jag ringde på morgonen och rådfråga BVC som gav grönt ljus. Idag hade vi en mysig frukost tillsammans.

Fick massa fina presenter från Peru och hon hade även köpt med så fina kläder till Sixten! Nu kan vi kalla oss alpacka-familjen då kläderna var av alpackaull.

Panflöjt och marackas, alpacka-fingerdocka. Alpacka-tröja till mig och två till Sixten. (Så söta!) Dessutom var det en dam i Peru som hade skickat med ett gosedjur till Sixten som hon hade köpt när hon var på resa i USA, en mjuk och mysig panda. Hur gulligt var inte det då?!

Jag fyllde nyligen 25 år så jag fick ett halsband som skulle påminna mig om mina 25 första år i livet. Färgad med en snäcka av något slag! Blev så bortskämd med så många fina gåvor, nu känns det nästan som att jag har varit där själv.

Likes

Comments

Kommer ni ihåg gårdagens projekt som jag talade om? De är färdiga!

Det första är en minneslåda som jag gjort till Sixten där vi kan spara minnen från första tiden. Hans första påskbrev. Kort från de som grattat honom. Hans första body i storlek 44, för att komma ihåg hur liten han faktiskt var. En plats att spara alla fina minnen helt enkelt!

Det andra projektet är ett pågående projekt. Jag tänkte göra en egen variant på "när jag var liten" - fotoalbum. Insidan kommer ta tid att fylla i, vilket är meningen också men nu är framsidan färdig. Redo att börja fyllas i.

Textilen var endast tänkt till minneslåda från början. När jag fick lite över klädde jag även in fotoalbumet vilket blev väldigt bra faktiskt. Nu ser det ut som att minneslåda och fotoalbumet hör ihop.

Likes

Comments

Idag är jag officiellt närmare 30 än 20. den 10 maj fyllde jag 25 år! Hur känner jag mig idag?
Tja, ungefär som vanligt.

Tänk när man var liten då var födelsedagen så speciell! Natten innan man fyllde år kunde man absolut inte somna, sedan vaknade man jättetidigt och bara låg i sängen och väntade på att familjen skulle komma med tårta och presenter på sängen och sedan sov man räv när de tittade in.

Iår hade jag en ny känslan och upplevelse på min födelsedag. Sixten vaknade runt 2 och ville ha mat. Då slog det mig helt plötsligt att för exakt 25 år sedan låg mamma på förlossningen och höll emot krystvärkarna. Eftersom jag själv har fött barn nyligen så kunde jag relatera och verkligen se framför mig hur det kan ha sett ut när mamma och pappa låg på förlossningen och skulle klämma ut mig. Deras förväntningar och känslor.

Födelsedagen firades med pizza och prinsesstårta. Pappa hade letat upp filmen från när jag fortfarande låg i mammas mage och från BB precis efter att jag tittat ut. Det var väldigt fint och känslosamt att titta på eftersom vi själva befunnit oss på exakt samma ställe för bara några veckor sedan.

Jag har fått en massa fina presenter av släkt och vänner. Alldeles för många och för dyra.. På bilden ovan ser ni "pysselsakerna" jag fick. Anledningen till att jag visar dessa är för att jag har projekt på gång! Om jag ska vara ärlig har jag nästan redan gjort klart dem i denna stund när jag sitter här och skriver.. Längst upp till vänster ser ni textil med klister på baksidan. Stämplar, washi-tape, klistermärken till min happy planner, glitterlim och ett vanligt vitt fotoalbum.
Håll ögonen öppna, projekten kommer inom kort upp på bloggen!

Likes

Comments

Hej!
Mitt namn är Erika och jag är beroende. Vissa vet om det, andra inte. Vissa förstår, andra inte. Ett beroende är alltid ett beroende. Vissa är så skadliga att man kan dö av sin last och andra inte. Men ett beroende är alltid allvarligt oavsett om det handlar om droger, alkohol eller spelmissbruk.

Jag är kraftigt sockerberoende och har varit det ända sedan jag var liten. Och när vi säger sockerberoende handlar det självklart inte bara om godis och sötsaker även om det oftast är det man tänker på när man hör ordet "sockerberoende". Det handlar om allt med högt kolhydratsinnehåll. Kolhydrater omvandlas nämligen till socker i kroppen.

Jag kommer ihåg när jag var liten. Jag åt aldrig en eller två smörgåsar till kvällsmat utan jag åt typ en halv limpa. Inte för att jag var hungrig utan för att jag helt enkelt kände ett begär efter mer.

Jag har alltid haft komplex över min kropp. Inte för att jag någonsin varit stor men när man ständigt överäter både godis och vanlig mat så känner man sig klart uppblåst och stor. Egentligen är jag förvånad över hur liten jag är med tanke på vad mycket jag alltid har stoppat i mig under åren.

Flera gånger har jag bestämt mig för att bara äta nyttigt och det slutar alltid med samma visa. Kvällen kommer och jag blir så fruktansvärt sugen. Avgiftningen är en pärs och det är sällan jag lyckats! Abstinens, kroppen skakar, man letar igenom alla hörn i skafferiet efter något att stilla med. Ibland slutar det med att man sitter med skeden i syltburken eller käkar rent socker. Man mår så fruktansvärt dåligt att man bara känner för att dunka huvudet i väggen. När man dessutom väntat så länge blir det typ 5 dammsugare vid fikat istället för en.

Ibland när man bestämmer sig för att sluta är det nästan som att man ber om det. Det är som att man blir extra sugen bara för att. Ibland blir jag så trött på min hjärna. När jag väl blivit sugen på någonting så stillar sig inte kroppen förens jag får just den saken. Är jag sugen på godis så hjälper det inte att käka sylt eller socker. Abstinensen ger sig inte förens jag fått den saken som hjärnan bestämt sig för att den vill ha. Många gånger har jag gråtit för att jag varit så sugen men inte fått det jag önskat.

Den enda gången jag lyckats hålla mig och övervunnit mitt beroende är när jag har ätit strikt LCHF och när jag var gravid. Då har jag absolut inte sugen på godis och chips som alltid varit min stora last.

En del säger "men i helgen kan du väl unna dig" eller "lite kan du väl äta". Har jag väl lyckats bli sockerfri så kan jag inte liksom inte fuska. Åt jag godis en dag så åt jag godis varje dag en hel månad innan jag KANSKE lyckades komma på fötter igen. Skitjobbigt! Först abstinensen av att inte få det man är sugen på och sedan ångestkänslorna av att inte lyckats hålla sig ifrån. Och jag kan inte äta med måtta, jag känner alltid ett behov av att äta tills allt är slut. Jag äter oavsett hur illa jag mår. Föresten, säger ni samma till en alkoholist på festen? Ett glas kan du väl unna dig? Eller en rökare som försöker sluta?

Sockerberoende är en sjukdom precis som alla andra beroende. En störning i beroendecentrat som inte finns hos friska människor. Anledning att jag skriver detta inlägg är att jag känner att begäret börjar växa sig stort igen. Vill inte heller börja med LCHF just nu med ett spädbarn hemma. Det får liksom bli något snabbt när man får en lucka. Skitsvårt också att hitta bra alternativ. Det är så mycket socker i ALLT. Nu är jag också väldigt trött i perioder och då blir man extra sugen. Det är som en ond cirkel. Ibland får jag be min sambo slänga godis eller gömma det för att jag inte ska äta upp det. Han brukar säga åt mig att jag måste försöka behärska mig. Men det går inte. Vet jag att det finns i skåpet är det slut innan dagen är över.

Alla förstår inte att sockerberoende är ett verkligt problem och det är jag väl medveten om. Men genom att läsa detta kanske man kan få en bättre inblick i hur det faktiskt är, eller åtminstone hur jag har det.

Likes

Comments

Contains affiliate links

Hallå!
Vilket underbart väder vi har haft! Idag har det varit strålande sol och jag har åtminstone sett 10 citronfjärilar under dagens promenader. När jag var liten sa man alltid att om den första fjärilen man såg på våren var en citronfjäril så skulle sommaren bli fin. Då kan ni förstå att jag har stora förhoppningar. ;)

När jag gick på vägen förbi sjön låg två gräsänder i vassen och prasslade. De simmade ut på den blanka spegelytan och jag var bara tvungen att stanna upp i två minuter. Bara njuta, inse att jag nu kommer vara ledig en hel sommar tillsammans med våran gosse. Tänk va många änder vi kan titta på!

Idag har jag haft energi! Jag har fixat iordning i Sixtens rum. Nu är det så färdigt det kan bli, just nu. Jag har några riktigt bra idéer på lager men jag måste skaffa mig lite rekvisita först. Just nu ör det väldigt mycket möbler i rummet, men tanken är att vi ska byta ut skötbordet mot den underbara gamla sängen i framtiden när det inte används längre.

Nu går vi mot varmare tider. Graderna stiger mer och mer för varje månad. I vårt vardagsrum har vi gigantiska panoramafönster, vilket innebär att större delen av huset är en BASTU nu på våren/sommaren. Kylan på luftvärmepumpen vågar jag inte ha på heller, då jag är rädd att Sixten ska bli sjuk i draget. Jag får väl ta på en mössa eller något, haha. Jag tänkte att vi kunde vara mycket i hans egna rum då det alltid är svalt och skönt där inne. När han sover kan han ligga i sitt babynest i sängen medans jag sitter i stolen bredvid och läser alla böcker som vi fått från BVC. Jag är inte så förtjust i att läsa egentligen, men dessa känns det som att man bör läsa i alla fall.

En tavla jag målade för några år sedan som länge prydde väggen i mitt kök. Nu ska den få flytta in i Sixtens rum istället!

Likes

Comments

Många smörjer in sin mage under graviditeten för att förebygga bristningar på magen och höfter. Jag var en av dem. Visst var det skönt under själva massagen men när hormonerna är med i spelet så kvittar det hur mycket man smörjer in sig. Jag fick endast en liten, liten bristning på vänster höft. Max 2 cm lång och knappt synlig. Så här såg min mage ut precis innan Sixten tittade ut!

Som ni ser, inte en bristning! 2 dygn efter förlossningen hade jag bristningar full magen, på båda höfterna samt på brösten. När man gått en hel graviditet utan minsta tecken på bristning så tror man ju att man klarat sig undan. Men så går det när hormonerna spelar en ett spratt. Jag bryr mig inte om att min kropp ser ut som ett fyrverkeri och att magen är mjuk som en bulldeg, inte det minsta! Mitt lilla mirakel har ju växt där inne. Det här är den stolta mamma-kroppen. Men det är ingen idé att slänga pengar på dyra oljor och krämer. När det är hormonellt kommer det som ett brev på posten, vad du än försöker med.

Bjuder på en bild på mitt fyrverkeri och byxkanten sitter kvar. Allting sitter lite tight nuförtiden. ;) Tatueringen klarade sig fint i alla fall och det är jag glad för! 😊

En vecka efter förlossningen hade jag gått ner hela 10 kg! Helt sjukt? Hur kan en bebis på ynka 2688g, en moderkaka, fostervatten och kanske lite vätska i kroppen väga totalt 10 kg? Jag förstår inte det!

Och sedan det här med att vara känslig under graviditeten? Ja släng dig i väggen. Känslig efter en förlossning. Här snackar vi grejer! Hormonerna sprudlar i kroppen och man kan börja gråta av i princip vad som helst. Till exempel att den här godingen blir hela 4 veckor idag! Hans rödbruna hår och hans stora, fina, mörkblå ögon.. Det ska bli spännande att se om hans drag ändrar sig eller stannar på samma. Tidigare idag läste jag att det kan ta flera år innan ett barn får sin riktiga ögonfärg.

Likes

Comments

Contains affiliate links

Nu är det snart sommar och jag har hittat några klänningar som jag är sugen på. Jag kommer dock att amma hela sommaren och då är det kanske inte så praktiskt med klänning.. Annars älskar jag klänningar, speciellt långa.. Det är mitt absoluta favoritplagg! I år kanske jag får satsa på kjol.

Dessa klänningar är från Monki och jag är förälskad. Nummer 1 och 2 är mina favoriter!
(Direktlänkar till plaggen finns på bilderna och under bilderna.)

Likes

Comments

Två veckor gammal idag! Tänk va fort tiden går. Känns som att det bara har gått några dygn samtidigt som förlossningen känns väldigt långt borta. Här kämpar vi för att hitta nya rutiner i vardagen och vi lär känna varandra lite bättre varje dag. Jag kan fortfarande inte se mig mätt på denna sötnosen, som har kommit att bli det bästa i våra liv. Jag sitter redan och oroar mig för när han blir större och ska korsa stora vägen, när han ska ut och cykla och hur han kommer att ha det när han börjar skolan. Honom som vi kommer att skydda med våra liv. ❤️

Likes

Comments