Header

Hej i värmen!
Nu var det ett tag sedan jag skrev här.. Jag har funderat lite över alla prylar man köper när man väntar barn. Många tycker att man köper onödigt många grejer men jag kan faktiskt inte komma på något som varit ett "onödigt" köp.

Alla barn är olika, så är det helt enkelt. Jag tänkte tipsa er om lite saker som underlättar för mig i min vardag som mamma, som har varit toppen för oss! Saker jag verkligen värdesätter och inte förstår hur man kan klara sig utan. Nu när man är mamma vill man helt enkelt att livet ska vara så lättvindigt som möjligt.

AMNINGSNAPP
Ska du amma? Då rekommenderar jag verkligen att köpa hem en amningsnapp redan innan barnet är fött. När jag var på föräldrakurs rekommenderades det att köpa LARGE oavsett storlek på bröstvårta. Jag har bra amningsbröst skulle jag säga med  bröstvårtor som sticker ut men det var ändå besvärligt den första veckan. Det tar ofta ett litet tag innan man får till rätt grepp, för vissa är det enklare för andra ganska besvärligt.

För oss gick det ganska bra men när mjölken började rinna till de första dagarna var brösten väldigt spända och S fick inget bra tag. När man hade testat allt möjligt och ingenting fungerade så var amningsnapp en verkligen guld värt. Sixten fick rätt tag fast att brösten var spända och efter en vecka med amningsnapp hade han lärt sig fint.

(PS. När du ammar kommer du bli förvånad över hur långa bröstvårtor man kan få, haha.)

BARNVAGN MED FLERA FUNKTIONER
Sixten gillade att åka vagn, de första två månaderna. Helt plötsligt vägrade han åka vagnen. Han skrek konstant hela turen. Skitjobbigt. Jag drog mig för att gå till affären osv.

Vi köpte ett vagnpaket som innehöll liggdel, sittdel och babyskydd. Det fiffiga är att även babyskyddet går att fästa på barnvagnsstommen. TOPPEN! Det har verkligen räddat mitt liv! Hör här, många barn älskar att åka vagnen, men för dem som inte gör det, är detta nästan ett måste. Svårt att veta innan, men jag tipsar verkligen om en barnvagn med denna funktion.

Vi har använt bärsele, men ju tyngre Sixten blir desto jobbigare blir det. Helt ärligt, nu när Sixten väger 6,5 kg är det ingen fröjd för ryggen att promenera med honom på magen. Varmt och svettigt blir det också.

VANISH
Ibörjan tyckte jag att de va bajs i blöjan konstant, men inte jättemycket. När bebisen blivit lite större och magen börjar ställa in sig, kommer det mer sällan och gärna mycket. Det kryper ofta ur blöjan och ut på kläderna. Då är det skitbra att använda vanish annars går inte de senapsgula fläckarna bort, just saying!

BABYNEST
Det här med att sova går lite upp och ner i detta hem. De första månaderna kunde inte stickan sova om han inte fick sova på oss. Jag fick tipsen att samsova och liggamma. Funkade jättebra! Så de första månaderna fick jag ligga med tutten i munnen hela natten annars gick det inte. Det var lite jobbigt men man gjorde vad som helst för att få sova. Efter ett tag kunde han ligga bredvid mig i sitt babynest, det var jätteskönt. Då behövde man inte ligga lika stelt och på sin vakt hela tiden. Då hade han liksom en egen säng i min säng. Han kan ligga och sova i soffan osv. Den är även lätt att ta med sig. Babynestet används flera gånger dagligen plus nattetid fortfarande och kommer användas ett bra tag till, han är nu 4 månader och 1 vecka.

AMNINGSKUDDE
Ibörjan hade jag ingen användning för denna, Sixten var så lite ibörjan så den gav inget stöd ändå. När han blivit någon måndag så började den däremot att användas flitigt. Förutom när man ammar är den bra till många andra saker. Oftast är maten klar och ska ätas när han vill amma, då kan han ligga på den och amma och jag får samtidigt mina båda händer fria att äta med bestick. Innan de lär sig sitta själva så kan de sitta med amningskudden som stöd.
De kan ligga och sova på den, under uppsikt så klart, träna nacken på den och dessutom är det en väldigt skön ryggkudde! Den fungerar även bra som avlastningskudde i slutet av graviditeten. Jag har en amningskudde med små kulor i, så den är inte hård och stum.

BABYMONITOR
Ett jättebra redskap om man vill låta bebisen sova ifred och samtidigt passa på att pyssla med annat. Tänk att få sitta ute i solen och ta en kopp kaffe.

BABBLARNA
Ibland är det faktiskt det enda som hjälper!

Det var några bra att ha tips från en moder till en annan!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Japp, ni läste rätt. Jag är en glammig morsa! Häromdagen fick jag hem en jättesnygg och skön amningsbh från glammom. I love it! Täcker en stor del av bröstet också vilket är skönt när man ska amma bland folk. Min nya snyggbh, den ser ni på bilden längst ner.

However, jag var med i deras tisdagstävling på Instagram. Jag är med i så många tävlingar jag kan, jag brukar aldrig vinna men är man inte med finns det ingen chans heller. Och vet ni vad? Jag vann faktiskt! Helt otroligt! Så nu har jag fått hem ännu en glammig bh från glammom. De är lite dyrare men verkligen värd pengarna. Jag är väldigt nöjd. Och nej detta inlägget är inget samarbete med glammom men jag kan verkligen rekommendera att ni unnar er en bh av kvalité därifrån.

Och så kan jag också rekommendera mormorstrosor. I LOVE IT! Absolut bästa jag vet. Så jäkla skönt! Mer mormorstrosor åt folket! Varför ska man plåga sig själv?

Likes

Comments

Kommer ni ihåg gårdagens projekt som jag talade om? De är färdiga!

Det första är en minneslåda som jag gjort till Sixten där vi kan spara minnen från första tiden. Hans första påskbrev. Kort från de som grattat honom. Hans första body i storlek 44, för att komma ihåg hur liten han faktiskt var. En plats att spara alla fina minnen helt enkelt!

Det andra projektet är ett pågående projekt. Jag tänkte göra en egen variant på "när jag var liten" - fotoalbum. Insidan kommer ta tid att fylla i, vilket är meningen också men nu är framsidan färdig. Redo att börja fyllas i.

Textilen var endast tänkt till minneslåda från början. När jag fick lite över klädde jag även in fotoalbumet vilket blev väldigt bra faktiskt. Nu ser det ut som att minneslåda och fotoalbumet hör ihop.

Likes

Comments

Idag är jag officiellt närmare 30 än 20. den 10 maj fyllde jag 25 år! Hur känner jag mig idag?
Tja, ungefär som vanligt.

Tänk när man var liten då var födelsedagen så speciell! Natten innan man fyllde år kunde man absolut inte somna, sedan vaknade man jättetidigt och bara låg i sängen och väntade på att familjen skulle komma med tårta och presenter på sängen och sedan sov man räv när de tittade in.

Iår hade jag en ny känslan och upplevelse på min födelsedag. Sixten vaknade runt 2 och ville ha mat. Då slog det mig helt plötsligt att för exakt 25 år sedan låg mamma på förlossningen och höll emot krystvärkarna. Eftersom jag själv har fött barn nyligen så kunde jag relatera och verkligen se framför mig hur det kan ha sett ut när mamma och pappa låg på förlossningen och skulle klämma ut mig. Deras förväntningar och känslor.

Födelsedagen firades med pizza och prinsesstårta. Pappa hade letat upp filmen från när jag fortfarande låg i mammas mage och från BB precis efter att jag tittat ut. Det var väldigt fint och känslosamt att titta på eftersom vi själva befunnit oss på exakt samma ställe för bara några veckor sedan.

Jag har fått en massa fina presenter av släkt och vänner. Alldeles för många och för dyra.. På bilden ovan ser ni "pysselsakerna" jag fick. Anledningen till att jag visar dessa är för att jag har projekt på gång! Om jag ska vara ärlig har jag nästan redan gjort klart dem i denna stund när jag sitter här och skriver.. Längst upp till vänster ser ni textil med klister på baksidan. Stämplar, washi-tape, klistermärken till min happy planner, glitterlim och ett vanligt vitt fotoalbum.
Håll ögonen öppna, projekten kommer inom kort upp på bloggen!

Likes

Comments

Hej!
Mitt namn är Erika och jag är beroende. Vissa vet om det, andra inte. Vissa förstår, andra inte. Ett beroende är alltid ett beroende. Vissa är så skadliga att man kan dö av sin last och andra inte. Men ett beroende är alltid allvarligt oavsett om det handlar om droger, alkohol eller spelmissbruk.

Jag är kraftigt sockerberoende och har varit det ända sedan jag var liten. Och när vi säger sockerberoende handlar det självklart inte bara om godis och sötsaker även om det oftast är det man tänker på när man hör ordet "sockerberoende". Det handlar om allt med högt kolhydratsinnehåll. Kolhydrater omvandlas nämligen till socker i kroppen.

Jag kommer ihåg när jag var liten. Jag åt aldrig en eller två smörgåsar till kvällsmat utan jag åt typ en halv limpa. Inte för att jag var hungrig utan för att jag helt enkelt kände ett begär efter mer.

Jag har alltid haft komplex över min kropp. Inte för att jag någonsin varit stor men när man ständigt överäter både godis och vanlig mat så känner man sig klart uppblåst och stor. Egentligen är jag förvånad över hur liten jag är med tanke på vad mycket jag alltid har stoppat i mig under åren.

Flera gånger har jag bestämt mig för att bara äta nyttigt och det slutar alltid med samma visa. Kvällen kommer och jag blir så fruktansvärt sugen. Avgiftningen är en pärs och det är sällan jag lyckats! Abstinens, kroppen skakar, man letar igenom alla hörn i skafferiet efter något att stilla med. Ibland slutar det med att man sitter med skeden i syltburken eller käkar rent socker. Man mår så fruktansvärt dåligt att man bara känner för att dunka huvudet i väggen. När man dessutom väntat så länge blir det typ 5 dammsugare vid fikat istället för en.

Ibland när man bestämmer sig för att sluta är det nästan som att man ber om det. Det är som att man blir extra sugen bara för att. Ibland blir jag så trött på min hjärna. När jag väl blivit sugen på någonting så stillar sig inte kroppen förens jag får just den saken. Är jag sugen på godis så hjälper det inte att käka sylt eller socker. Abstinensen ger sig inte förens jag fått den saken som hjärnan bestämt sig för att den vill ha. Många gånger har jag gråtit för att jag varit så sugen men inte fått det jag önskat.

Den enda gången jag lyckats hålla mig och övervunnit mitt beroende är när jag har ätit strikt LCHF och när jag var gravid. Då har jag absolut inte sugen på godis och chips som alltid varit min stora last.

En del säger "men i helgen kan du väl unna dig" eller "lite kan du väl äta". Har jag väl lyckats bli sockerfri så kan jag inte liksom inte fuska. Åt jag godis en dag så åt jag godis varje dag en hel månad innan jag KANSKE lyckades komma på fötter igen. Skitjobbigt! Först abstinensen av att inte få det man är sugen på och sedan ångestkänslorna av att inte lyckats hålla sig ifrån. Och jag kan inte äta med måtta, jag känner alltid ett behov av att äta tills allt är slut. Jag äter oavsett hur illa jag mår. Föresten, säger ni samma till en alkoholist på festen? Ett glas kan du väl unna dig? Eller en rökare som försöker sluta?

Sockerberoende är en sjukdom precis som alla andra beroende. En störning i beroendecentrat som inte finns hos friska människor. Anledning att jag skriver detta inlägg är att jag känner att begäret börjar växa sig stort igen. Vill inte heller börja med LCHF just nu med ett spädbarn hemma. Det får liksom bli något snabbt när man får en lucka. Skitsvårt också att hitta bra alternativ. Det är så mycket socker i ALLT. Nu är jag också väldigt trött i perioder och då blir man extra sugen. Det är som en ond cirkel. Ibland får jag be min sambo slänga godis eller gömma det för att jag inte ska äta upp det. Han brukar säga åt mig att jag måste försöka behärska mig. Men det går inte. Vet jag att det finns i skåpet är det slut innan dagen är över.

Alla förstår inte att sockerberoende är ett verkligt problem och det är jag väl medveten om. Men genom att läsa detta kanske man kan få en bättre inblick i hur det faktiskt är, eller åtminstone hur jag har det.

Likes

Comments

Contains affiliate links

Hallå!
Vilket underbart väder vi har haft! Idag har det varit strålande sol och jag har åtminstone sett 10 citronfjärilar under dagens promenader. När jag var liten sa man alltid att om den första fjärilen man såg på våren var en citronfjäril så skulle sommaren bli fin. Då kan ni förstå att jag har stora förhoppningar. ;)

När jag gick på vägen förbi sjön låg två gräsänder i vassen och prasslade. De simmade ut på den blanka spegelytan och jag var bara tvungen att stanna upp i två minuter. Bara njuta, inse att jag nu kommer vara ledig en hel sommar tillsammans med våran gosse. Tänk va många änder vi kan titta på!

Idag har jag haft energi! Jag har fixat iordning i Sixtens rum. Nu är det så färdigt det kan bli, just nu. Jag har några riktigt bra idéer på lager men jag måste skaffa mig lite rekvisita först. Just nu ör det väldigt mycket möbler i rummet, men tanken är att vi ska byta ut skötbordet mot den underbara gamla sängen i framtiden när det inte används längre.

Nu går vi mot varmare tider. Graderna stiger mer och mer för varje månad. I vårt vardagsrum har vi gigantiska panoramafönster, vilket innebär att större delen av huset är en BASTU nu på våren/sommaren. Kylan på luftvärmepumpen vågar jag inte ha på heller, då jag är rädd att Sixten ska bli sjuk i draget. Jag får väl ta på en mössa eller något, haha. Jag tänkte att vi kunde vara mycket i hans egna rum då det alltid är svalt och skönt där inne. När han sover kan han ligga i sitt babynest i sängen medans jag sitter i stolen bredvid och läser alla böcker som vi fått från BVC. Jag är inte så förtjust i att läsa egentligen, men dessa känns det som att man bör läsa i alla fall.

En tavla jag målade för några år sedan som länge prydde väggen i mitt kök. Nu ska den få flytta in i Sixtens rum istället!

Likes

Comments

Många smörjer in sin mage under graviditeten för att förebygga bristningar på magen och höfter. Jag var en av dem. Visst var det skönt under själva massagen men när hormonerna är med i spelet så kvittar det hur mycket man smörjer in sig. Jag fick endast en liten, liten bristning på vänster höft. Max 2 cm lång och knappt synlig. Så här såg min mage ut precis innan Sixten tittade ut!

Som ni ser, inte en bristning! 2 dygn efter förlossningen hade jag bristningar full magen, på båda höfterna samt på brösten. När man gått en hel graviditet utan minsta tecken på bristning så tror man ju att man klarat sig undan. Men så går det när hormonerna spelar en ett spratt. Jag bryr mig inte om att min kropp ser ut som ett fyrverkeri och att magen är mjuk som en bulldeg, inte det minsta! Mitt lilla mirakel har ju växt där inne. Det här är den stolta mamma-kroppen. Men det är ingen idé att slänga pengar på dyra oljor och krämer. När det är hormonellt kommer det som ett brev på posten, vad du än försöker med.

Bjuder på en bild på mitt fyrverkeri och byxkanten sitter kvar. Allting sitter lite tight nuförtiden. ;) Tatueringen klarade sig fint i alla fall och det är jag glad för! 😊

En vecka efter förlossningen hade jag gått ner hela 10 kg! Helt sjukt? Hur kan en bebis på ynka 2688g, en moderkaka, fostervatten och kanske lite vätska i kroppen väga totalt 10 kg? Jag förstår inte det!

Och sedan det här med att vara känslig under graviditeten? Ja släng dig i väggen. Känslig efter en förlossning. Här snackar vi grejer! Hormonerna sprudlar i kroppen och man kan börja gråta av i princip vad som helst. Till exempel att den här godingen blir hela 4 veckor idag! Hans rödbruna hår och hans stora, fina, mörkblå ögon.. Det ska bli spännande att se om hans drag ändrar sig eller stannar på samma. Tidigare idag läste jag att det kan ta flera år innan ett barn får sin riktiga ögonfärg.

Likes

Comments

Detta kommer bli ett långt inlägg och jag kommer beskriva exakt hur jag kände genom hela resan och jag kommer inte att skönmåla någonting. Om ni snart ska föda och är rädda eller oroliga över smärtan ska ni INTE läsa vidare.

Det hela började natten mellan lördag den 18 och söndag den 19 Mars. Jag vaknade tidigt och hade en annorlunda känsla i kroppen. Jag bara visste att det skulle hända snart. Måndagen efter började slemproppen att lossna.

Jag vaknade natten den 22 Mars klockan 02:30, nästan exakt en timma efter jag somnat. Jag ropade på Patrik att det var blött i sängen och jag kände mig automatiskt mellan benen och det kändes precis som att någon satt där inne och kastade ut vatten. Jag hade alltså inte kissat ner mig! Efter det blev jag så chockad, rädd och nervös på samma gång. Jag frös och skakade. Jag hackade tänder. Efter 20 minuter började jag få värkar. Efter ett tag ökade de i styrka och de var regelbundna. Jag ringde till förlossningen och de sa åt mig att sova en stund och sedan ringa tillbaka till morgonen. Jag lyckades bara sova någon timma och när jag vaknade hade värkarna blivit mer oregelbundna. De första värkarna gjorde inte så ont.

Blev kallad på undersökning till NÄL 12 timmar senare för att kontrollera så att bebis hade det bra. På sjukhuset kontrollerade de så att det verkligen var fostervattnet som gått och de gjorde ett ultraljud för att se så att bebisen låg med huvudet neråt. I magen låg han och sög på tummen. De lyssnade även på bebisens hjärtljud.

När vi åkte ifrån Trollhättan började värkarna öka i styrka. Nu fick jag andas mig igenom dem. Under kvällen tilltog de och blev allt starkare. Jag kände dem som en smärta i magen som extremt kraftig mensvärk som gick ut i ryggen. Ryggsmärtan var det värsta. Ju starkare de blev ju större del av kroppen blev smärtpåverkad. Smärtan kröp sig upp i ryggen och ut i låren. Det kändes som att ryggen skulle gå av. Torsdag morgon klockan 01:00 hade jag så ont att jag inte orkade vara kvar hemma längre så vi åkte till NÄL för "undersökning". Bebis verkade fortfarande ha det väldigt bra i magen. Värkarna var dock bara 2 på tio minuter men barnmorskan trodde att det var på gång. Jag blev utskickad i 6 minus för att promenera igång det. Jag hade så fruktansvärt ont så det gick inte. Och jag var så fruktansvärt trött efter att inte ha sovit mer än 4 timmar på 2 dygn plus att jag hade haft utmattade smärta i 1 dygn. Hon mätte värkarna igen och de var oförändrade. Jag var så utmattad att jag stenslocknade mellan varje värk. Värkarna var en 8-9 på smärtskalan. Jag kände faktiskt att - om det gör ondare nu så dör jag! Tyvärr så kunde de inte undersöka hur öppen jag var heller på grund av infektionsrisken eftersom vattnet hade gått. Jag blev hemskickad med sovdos vilket innebar 1 bricanyl, 2 panacod och 20 mg oxascand! Ni kan förstå att jag Stenslocknade efter den dosen! Och det var så skönt! Jag hade aldrig orkat med en förlossning i det tillståndet som jag var i. Jag ville bara få sova! När jag gick ut från förlossningen skakade jag och hackade tänder som aldrig förr. Riktig frossa. Men jag fick sova i hela 9 timmar efter detta!

Dessvärre avtog värkarna och jag var livrädd över att de skulle börja igen.. Vi fick åka in till NÄL för ännu en rutinkoll kvällen den 23 Mars för att se så att bebis fortfarande hade det bra i magen. Där fick jag en tid Fredag 24 Mars för igångsättning.

När vi var på väg hem började värkarna igen. Vi la oss ganska tidigt för att få sömn. Vid 00:00 hade jag svinont! Jag ringde in till förlossningen men de tyckte ändå att jag skulle avvakta. Gick och la mig med alvedon men det hjälpte inte ett dugg. Andades genom värkarna. Det blev svårare och svårare. Runt 3 sa jag till Patrik att vi var tvungna att åka in. Han ville att vi skulle avvakta lite till. Andades och andades. Frågade en gång till om vi inte kunde åka in. Tillslut runt 4:30 hade jag så ont att jag inte kunde koncentrera mig på att klocka värkarna längre och dessutom kräktes jag av smärtan. Nu måste vi faktiskt åka sa jag! Vi har dessutom 12 mil att åka till sjukhuset, jag var väldigt nervös över den bilturen då värkarna var mycket värre när jag satt upp.

Under bilresan ner hamnade jag i trans. Varje gång en värk kom så smekte jag magen och bad bebisen att lugna sig, att vi snart var framme och att vi fixade detta tillsammans. Satt och blundade och fokuserade mig hela vägen och det fungerade faktiskt!

När vi kom in runt 6 var det bara att slänga sig upp på sängen. En av barnmorskorna frågade hur långt det var mellan värkarna nu. Jag sa att jag inte visste, det kändes som att den ena avlöste den andra och jag hade inte orkat klocka. Jag kom oturligt nog mitt i skiftbytet så jag fick vänta en stund, jag var tvungen att larma för jag visste inte vart jag skulle ta vägen på grund av smärtan. Tillslut kom de in och skulle undersöka mig, jag hade inte ens hunnit byta om ännu. 8 cm öppen och 8 värkar/10 minut! Barnmorskorna var chockade att jag redan var så mycket öppen men praktiskt taget var det ju på gång redan dygnet innan när jag var där! Jag fick en superkraftig värk som gjorde att jag kräktes igen men jag hade så ont att jag inte orkade sätta mig upp, vilket resulterade i att en hel del kom utanför påsen, på mig.

Patrik och barnmorska fick hjälpa mig byta om till sjukhusskjorta på överkroppen när jag låg i sängen eftersom jag inte kunde resa på mig eller knappt lyfta överkroppen, Armkrok-style. 8 cm öppen med superkraftig värkar. Barnet hade alltså arbetat sig neråt och höll redan på att vända sig i bäckenet. Inte konstigt att jag hade haft så ont! Barnmorskorna tyckte att jag hade hög smärttröskel som bearbetat nästan hela den aktiva fasen hemma. Samtidigt låg jag där och hade så ont att jag trodde jag skulle dö, haha. Eftersom jag redan var 8 cm öppen fick jag bara lustgas som smärtlindring och det tog lite tid innan den började verka och innan jag kunde ta fler än två andetag utan att må illa. Barnmorskorna trodde att jag hade övat på att andas innan, för det var jag tydligen väldigt bra på. Ärligt talat har jag inte övat på avslappning mer än 2 gånger under hela graviditeten 🙈. När man väl befann sig på förlossningen och när det väl var dags så fixade kroppen det av sig själv.

Helt plötsligt var jag öppen 10 cm och krystvärkarna kom igång. Jag har funderat mycket på hur det skulle kännas och hur man skulle veta att det var dags att krysta. Jag har inte gillat när folk har sagt, - "det känner du". Tänk om jag inte gör det då? Nu säger jag detsamma, det kändes verkligen! Helt plötsligt var förvärkarna över och nu kom krystvärkarna som var sköna i jämförelse. Bara att börja bajsa liksom. Krystade i en kvart och sedan var lille Sixten ute klockan 9:15 Fredag 24/3. 3 timmar och 15 minuter efter att jag kommit in till förlossningen.

Jag tyckte inte att det kändes som att man bajsade på sig och det kändes väldigt tydligt när huvudet var på väg ut. Det sved lite och det kändes verkligen att det tänjdes till det yttersta men det gjorde inte ett dugg ont jämfört med förvärkarna. Nu i efterhand tänker jag på vilken otroligt konstig men häftig känsla det var att föda ut ett barn ur ett så litet hål. Hur väl man kände att det först kom ett huvud och sedan en kropp. Och moderkakan sen, den bara slank ut!

Det första jag tänkte när Sixten kom ut var lättnad. Herregud, nu är det över och jag överlevde! Sedan kom lättnaden över att Sixten mådde bra och den underbara känslan av att ha sitt barn på bröstet som man burit runt på i magen i 9 månader. Är det så du ser ut? Är det du som legat där inne? När han rör sig kan jag tänka tillbaka och se framför mig hur han levde loppan i magen. Jag kände igen hans rörelsemönster så väl! Patrik som har varit lite skraj för allt äckelpäckel på förlossningen klippte till och med navelsträngen. 3 stygn i ena kanten blev det för mig och jag har inte känt av det särskilt mycket såhär i efterhand. Jag har mest haft ont i svanskotan när jag suttit eller legat för länge.

Slutsats 1, Vilken otrolig skillnad det var på magen före och efter vattenavgång. Jag kände mig helt plötsligt liten och magen var inte ett dugg i vägen längre när jag rörde mig.
Slutsats 2, barnmorskorna var imponerade över födseln och trodde inte på att jag var förstföderska. Barnmorskorna som hjälpte mig var dessutom helt underbara. Jag kunde inte haft en bättre förlossning. De var så snälla och hjälpsamma. De tog verkligen hänsyn till vad som stod i mitt förlossningsbrev och sammanfattningen. De var positiva, stöttande och mjuka i bemötandet.
Slutsats 3, Min sambo kommer bli världens bästa pappa! Mitt hjärta smälte på BB när jag såg honom och Sixten tillsammans de första dygnen och jag såg direkt att han var som gjord för papparollen!
Slutsats 4, Jag har världens goaste och mjukaste mammamage! Har aldrig känt mig så mjuk.

Direkt efter förlossningen sa jag till min sambo, att detta gör jag aldrig om!
Nu, - jag kan tänka mig att göra om det.

Det är alltså sant, så fort glömmer man. Trots att det gjorde fördjävla ont rent ut sagt så var det otroligt häftigt och det är verkligen värt det som alla säger. Man måste ha bebisgoset i tankarna! ❤️

Vi fick stanna på BB i 3 dygn på grund av att Sixten var så liten när han föddes, ynka 2688g. Han var dessutom lite gul och hade förhöjda infektionsvärden. Det blev många provtagningar på det stackars lilla huvudet under den korta vistelsen. Infektionsrisken ökades när han låg i magen eftersom vattnet gick över två dygn innan han förlöstes, därför fick jag även antibiotika insprutat innan han fick lov att titta ut.

Nu får vi åka på extra kontroller av vikten och ge extra ersättning för att han ska gå upp i vikt. Håller tummarna för att det snart ska gå uppåt.

Han är verkligen det sötaste och goaste jag sett. Helt underbar och man vill bara gosa med honom hela tiden! Jag är verkligen stolt över att han är min och jag tycker att vi har gjort ett väldigt bra jobb 😉. Mammas lilla hjärtegryn!

Likes

Comments

Igår insåg jag en sak.. Jag ska ha barn, visste ni det (haha)?! Det var som att jag helt plötsligt fick en uppenbarelse. Som att ljuset tändes. Nu har jag gått runt och varit gravid i 9 månader. Helt plötsligt förstod jag, inom 3 veckor kommer jag faktiskt ha mitt barn på bröstet. Mitt barn som jag har bärt, som har växt i min kropp från något mikroskopiskt till hela världen. Jag vet att det har blivit väldigt mycket skriverier det senaste, inte minst här på bloggen om just min graviditet och bebisar hit och dit. Men det är först nu som jag inser, på riktigt, vad som faktiskt är på G!

Jag kommer helt plötsligt inte vara gravid längre, gravid har ju varit min vardag. Vilken konstig känsla. Det är som att man inte har förstått förens nu att en graviditet för med sig något, ett barn. Helt plötsligt känner man ett sådant glatt pirr genom kroppen som när graviditetstestet visade positivt. När jag insåg att vi skulle ha barn igår så blev jag helt plötsligt jättenervös. Inte inför förlossningen utan över att bli förälder. Känslan över att träffa sitt barn för första gången.. Nervös på ett positivt sätt, som när man ska tatuera sig ungefär. Man vet att det kommer göra så jävla ont men man ser fram emot det och längtar efter det så att det spritter hela vägen ut i tårna!

Likes

Comments