Motivation

Jag hittade fram min gamla blogg, från när jag flyttade till Luleå för 6-7 år sedan, och hittade en bild som jag använde mig ofta av där. Denna va bilden jag hade kvar i mitt huvud varje gång jag vart sugen eller omotiverad till att äta rätt. När jag tänkte på denna så hjälpte det mig att hålla mig på rätt spår!

Det som gjorde den mer motiverande, för just mig, är att jag la in en bild på mitt gamla jag: ett jag som va tjock, hade dålig självkänsla och över lag mådde väldigt dåligt. jag ville INTE tillbaka dit! Och det vill jag inte nu heller!

Att jag hittade denna bild just nu, känns ju väldigt passade då jag har svårt att tygla mig själv när det kommer till mat nu. Förhoppningsvis hjälper den mig!


Detta är något som jag kan tipsa er om att göra, när det kommer till allt man vill åstadkomma i livet, inte bara i viktresor, utan även i andra mål man har.

Jag har tänkte att göra en "motivations-tavla" något här framöver. På en sådan kan man ha allt som gör att man håller motivationen uppe! Sedan är det lättare att ta sig till sina mål, om man verkligen kan föreställa sig det, att de att det är möjligt. Har man bara det i tanken, är det lätt att den suddas ut när det känns jobbigt, eller man stötetr på motgångar. Har man gjort något , som man kan ta på och är utanför sitt huvud, så ändras den inte bara för att ditt tankesätt gör det en jobbig dag. Då är det perfekt att kunna ta sig en titt och verkligen se hur DU SJÄLV har bestämt dig. Påminna dig om hur du egentligen känner, och tänker kring dina mål, och hur du har tänkt att ta dig dit.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

​Jaha... det gick ju inte så bra att avsluta min så kallade "kolhydratsemester".

Förra veckan (och det som gått på denna vecka) har jag inte hållit mig borta från kolhydrater. Det har varit macka, glass, pommes, påskmust, godis, chips, ännu mer godis, kakor.... Ja, rent ut sagt MASSA dåligt.

Jag hade det ganska jobbigt förra veckan, då det har börjat krångla med mina a-kassa, och sedan kom jag in på en till kurs på skolan, och nu blev det ännu mer stök. Inte kan jag heller riktigt söka CSN, då mina kurser ligger på olika veckor. Så nu har jag inte en aning om när jag kommer få någon som helst inkomst igen. 
Just pengastress är något som jag mår riktigt dåligt över, och det går fort för mig att komma till "den dåliga platsen". Jag har för många år sedan sått i en likadan sits, och hade så gott som ingen inkomst under en lång period, och samtidigt hade jag ingen sysselsättning över huvud taget. Detta gjorde att jag mådde väldigt dåligt under denna tid, och det har satt sina spår på så sätt att om jag kommer i liknande situationer,  bara snuddar vid dom, så är jag tillbaka i mitt mående som jag va förra gången. Orolig, stressad, sömnlös....

Och inte nog med det så va jag även till sjukhuset och kolla vad som är fel på mina ögon, då jag har fått väldigt dålig syn på väldigt kort tid. Det visa sig att det är en sjukdom (eller tillstånd? ) då min lins i ögat börjar växa sig som en kon. Detta gör att jag får sämre och sämre skärpa, och det ändrar sig väldigt fort. Som tur är så finns det en behandling som gör att detta stannar upp. (gör man inget så kommer det bara fortsätta att bli värre och värre...) 

Även fast de har skickats en remis så gör detta att jag känner ännu mera oro i kroppen...

OCH DÅ går jag tillbaka till ännu äldre vanor: Tröstätning.
"Det spelar ju ingen roll om jag äter detta, jag mår ju ändå inte bra"
"Jag kan lika gärna näta ännu mer, det har ju redan skitit sig"
"Vad är det för vist försöka äta nyttigt när jag ändå kommer falla tillbaka"

.... och massa andra tankar som kommer upp i mitt huvudet. Jag vet ju att ingen av dom stämmer, men min viljestyrka och självdisciplin räcker just nu inte till. 

Men idag har jag ändå pratat av mig lite med min syster och faktiskt tagit några steg bakåt och kollat på mitt beteende i ett annat perspektiv, blivit mer medveten över vad jag gör. Bara det att säga det högt gjorde att det blev mer verkligt vad jag har gjort den senaste veckan. Innan jag pratade med henne så ljög jag för mig själv var gång: "Jag ska ju bara ta denna bit, sedan efter den så ska jag skärpa mig" eller " Detta är sista kvällen innan jag ska äta nyttigt! så det gör inget att det blir lite till"

Så nu när jag även har skrivit ner det så känner jag att jag inte kan kasta det under stolen längre, skylla på att JAG INTE VET VA JAG GÖR eller andra dumma bortförklaringar. Jag vill må bra igen, ha ett huvud som fungerar, slippa humörsvängningar, få en fungerande mage och vara ärlig med mig själv.

Likes

Comments

Recept

Ingredienser: ca 4-6 portioner

500 g Fryst broccoli
200g Rökt skinka
4 dl riven ost efter smak
6 ägg
ca 6 dl mjölk
salt och peppar
Paprikapulver

Gör såhär:
sätt ugnen på 200C. Koka broccolin. Strimla skinka, dela den kokta broccolin och lägg i ugnsform. Strö över osten. Vispa ihop ägg, mjölk och kryddor. Häll över i ugnsformen.
In i ugnen i 30-40 min.
POFF! Perfekt middag, och super i matlåda! :-D Serveras med grönsallad.

Likes

Comments

Vikt & Mått

Glömde lägga upp detta igår, så får helt enkelt göra det idag:

Vikt: 72,5 kg

Midja: 75,5 cm

Rumpa: 111 cm


Så ser läget ut. Vikten hade inte rört sig så mycket (ungefär 1 kg under denna kolhydratssemester) men mitt midjemått har dragit iväg en del, och det är ännu hemskare. Men men, det är ju inget som hjälps genom att grubbla över, utan jag får helt enkelt börja jobba med det jag har nu mot något bättre. :-)

Min tanke är att jag kommer lägga ut en gång i vecka, så ni kan följa mina framgångar(eller motgångar)

Likes

Comments

Mat

Frukost: äggröra gjord med smör. Lunch: ägg, skinka och majonnäs. Middag: tacogratäng, guacamole, mm.

Härligt med riktig mat! Och väldigt simpelt idag, man behöver inte göra det så krångligt. Snart hoppas jag min mage och huvud börjar må bättre igen.

Likes

Comments

Recept

Jag tänkte dela med mig av ett recept på den enklaste pizzanbotten jag någon sin gjort! Den är även LCHF, så passar ju väldigt bra för mig. Det kan nog passa många av er andra med, så prova!

Ingredienser:1 stor eller 2 små bottnar

2 ägg
100 g riven ost

Gör:

Sätt ugnen på 200 C. Blanda ost och ägg, sedan kleta ut på bakplåtspapper. Grädda 15 minuter. Ta ut bottnen, höj temperaturen till 250, dekorera med valfri fyllning, sedan grädda i ytligare 5 minuter. KLART! :-D

Jag brukar toppa min pizza med tomatpure, rökt skinka, cream cheese med vitlökssmak, riven ost och champinjoner. MUMS! 



Likes

Comments

... efter mina bättre matrutiner!

Äggröra, ost och skinka, kött med sås och grönsaker <3

Idag är sista dagen på min "kolhydratssemester"! Jag tänker inte älta över att ha ätit sämre dessa 2 veckor. Som jag nämnde i det tidigare inlägget så har det inte vart allt för okontrollerade ätande. Inte heller kan jag göra så mycket åt det just nu heller.

Imorgon ska jag väga mig och se hur mycket dessa veckor egentligen har påverkat min kropp och vikt., ska även försöka pussla ihop en matsedel för veckan. Jag tänkte då dela med mig med några recept och mattips här på bloggen. Kanske tillochmed delar med mig av ett recept redan idag.

Fast nu ska jag fortsätta sitta i soffan i myskläder, lätt bakis, med denna goding och se serier med mina kissar, och sedan min prins om han ens orkar upp idag.

Likes

Comments

När detta året började, så började jag även äta LCHF. Jag kände att "varför inte ge det en chans?" efter att jag hade läst boken "hjärnkoll på vikten". (kan tipsa att ni läser den, väldigt intressant läsning!) Jag märkte fort att detta va något som min kropp och mitt huvud tyckte om: jag blev viktstabil, jag kunde sluta med mina mediciner mot stress, jag blev stabilare i humöret och slapp mina gråtattacker. jag mådde BRA!

För 3 veckor sedan så kom jag fram till att jag nog skulle må ännu bättre av att äta mer liberal LCHF, alltså ligga på mer än 20 g kolhydrater per dag. Jag har aldrig räknat något under detta år, och jag ville inte börja heller. Förra veckan så åkte jag och min sambo utomlands, och då full jag ur min kost, och det slutadet med att jag inte bara hade en solsemester utan även en kolhydratssemester. Jag åt bröd, chips, kakor, drack drinkar och åt glass. Kanske inte det nyttigaste precis... och sedan vi kom hem så har det fortsatt. Det som dock är annorlunda denna gång än tidigare gånger då jag har "tappat en diet" så har jag inte överätit. Visst, det är ju för mycket av det goda, men jag har inte frossat, eller ätit tills jag får ont i magen, och detta känns som ett stort framsteg för mig. Inte heller har det hänt allt för mycket på kroppen heller, fast att jag fuskat var dag.
Men idag hände det!

Jag har varit så trött, min mage strejkar, ont i kroppen.... Men det är inte det värsta. Jag har haft min första gråtattack, kombinerad av lätt ångestattack, för detta år. Alltså jag har varit fri detta, utan hjälp av medicin, under 3 mörka vintermånader då jag annars inte brukar klara mig upp ur sängen utan min medicin eller hård träning. Bara genom att uteslutit stor del av kolhydrater, utan att träna. NU har det kommit tillbaka då jag har ätit massa socker, gluten och vitt mjöl.

Detta har fått mig att förstå min kropp ännu mer. Jag förstår hur mycket kosten kan påverka, både kropp och själ. Jag förstår att det är inte hållbart för mig att äta snabba kolhydrater var dag, även om det är i kontrollerade mängder. Jag förstår att jag måste gå tillbaka till där jag var innan min semester!

Även om jag nu har skrivit väldigt högt om LCHF, kommer jag nog inte gå tillbaka till renodlad LCHF till att börja med, men jag kommer ha det som en grund, stödpinne att luta mig mot.
Jag kommer att gå tillbaka till glutenfria alternativ, och även utesluta vitt socker och mjölproduckter, men jag kommer att tillåta mig själv att äta frukt i kontrollerad mängd, rotfrukter då och då, ibland ta en kopp te med lite honung, kanske börja äta grötfrukost för detta är något jag saknar otroligt mycket... Så egentligen blir det ju inte alls LCHF, utan jag försöker hitta en kost som passar mig, men jag har ju nu märkt hur mycket jag påverkas av just kolhydrater. Jag kommer känna mig efter vilka som fungerar, och vilka som inte fungerar.


Likes

Comments

Nu har jag skickat in min ansökan om högskola inför hösten, och mitt förstahandsval är Hälsovägledning, kandidat, i Luleå. Jag har sedan några år tillbaka kommit fram till att detta är något jag skulle vilja jobba med: att hjälpa andra som har haft det stökigt med vikt och hälsa. Främst skulle jag vilja hitta ett koncept och hjälpa överviktiga barn, för om man kan få rätt hjälp redan som barn, faller man inte för alla dietprodukter när man väl blir "vuxen" och vill fixa det på egen hand. 
Det finns alldeles för många kurer som egentligen inte hjälper alls, utan bara förvärrar problemen.

Jag skulle vilja lära barn och ungdomar, både kost och träning/motion, finnas som stöd. Att kunna dela med mig av mina erfarenheter, och inte vara ännu "en smal tant som bara säger, utan att själv varit där". Genom mina erfarenheter så VET jag hur jobbigt det är. Hur man mår både i kropp och själ, att idealet är att MÅ BRA och inte ha en viss storlek på sina byxor.

Det har redan börjat göras gastric bypass på barn i sverige, och det är något som jag själv tycker är väldigt hemskt!
Detta är ett stort ingrepp och finns många risker under operationen, men även efter åt. Den som gör detta ingreppet måste äta mediciner hela livet efter som att kroppen inte längre kan ta vara på allt den behöver, man löper mycket större risk att bli alkoholist efter som du reagerar snabbare på alkohol, triggar ditt belöningssystem snabbare och är mer lättpåverkad. Detta har många vuxna som gjort denna operation problem med, och då har ändå dom haft hela sitt tidigare liv på sig att blivit presenterad till alkohol. Tänk när ett barn som gjort detta närmar sig sina senare tonår, och börjar följa med kompisgänget och festa... (vi alla vet ju att man då inte hade ett ansvarsfullt sätt att festa alltid, och att det i början blev lite ofta, var och varannan helg)

Nej! Detta är inget jag tycker är en bra lösning! Så det är därför jag har sökt till hälsovägledning, men även för att lära mig mer om mina egna besvär, att kunna ta bättre hand om min egen kropp.

Likes

Comments

Redan som liten va jag den tjocka, knubbiga, runda tjejen. Varje gång jag skulle väga mig hos skolsjuksköterskan under grundskolan så såg jag på kurvan som låg utanför normalen. Dessvärre var det inget som riktigt gjorde något åt detta. Inte hjälptes det heller med att jag börja göra allt i min makt för att skippa idrotten... Alla blickar, alla elaka ord, känslan av oduglighet.NEJ! Inget för mig tyckte jag då!

I min familj hade vi alla problem med våran vikt, så hemma blev det inget som skulle fixas. Visst, ibland gick mina föräldrar på Viktväktarna, eller min mor prova nutrillet eller dyrligt, gick ner sina kilo, och sedan gick de upp.

När jag gick i sexan minns jag att jag för sista gången köpte kläder på barnavdelningen, i största storlek. I 7an inför julavslutningen minns jag min fina nya topp som va köpt på kapphal i storlek 38, den stramade över min mage, men va i riktigt stretchigt material så det gick bra ändå. (Jag va då 155 lång)

När jag skulle börja på gymnasiet i en ny stad och flytta hemifrån minns jag att jag gick på stan dagarna innan skolstart för att hitta en ny outfit. Jag kunde inte hitta några jeans som passade på dom vanliga "ungdomliga" butikerna så som HM, vera, gina... slutade med att jag fick gå på någon dambutik och köpa ett par jeans i storlek 44 i stretch...

Efter skolan hade hållit på ett tag började jag ta kontakt med skolsyster. Jag ville göra något åt saken! Jag hatade min kropp, jag mådde dåligt, grät mig själv till sömn och tröståt på kvällarna. Kunde sitta i sängen och äta en hel chipspåse, 2 kakförpackningar och en massa smågodis. Ibland även en pizza på detta.

Då vägde jag strax under 90 kg till mina 160 cm höjd. Över 55 i BMI (vilket motsvarade fetma klass 2 precis).

Jag började väga mig regelbundet hos sjuksyster och även prata med skolkuratorn. Det hände inte så mycket va det gällde min vikt (eller jo, den pendlade MYCKET! mellan 3 och 6 kg i månaden). I långa loppet ingen viktnedgång... Men å andra sidan började jag må bättre rent psykiskt. Mina gråtkvällar blev färre och jag orkade med dagarna mer och mer. Efter juluppehållet började jag att gå promenader, och innan sommarlovet så va det en del av min dagsrutin.

Under sommarlovet börja det hända MYCKET! Jag gick från storlek 42 till 36. Mina promenader blev fler och fler, och snabbare och snappare. Efter sommaren började jag även att simma en kilometer varje morgon innan skolan. Många undrade hur jag lyckades och om jag verkligen åt och tog hand om mig. Och JA! det gjorde jag

Efter jullovet andra året på gymnasiet vägde jag 62 kg. Jag hade alltså gått ner mer än 27 kg på ca 1 år.

(På bilden ovan har jag dock börjat gått upp igen så är runt 65 kg)

I februari år 2009 va det dock något väldigt traumatiskt som hände i mitt liv. Jag avslutade ett väldigt dåligt och hemskt förhållande som jag hade med en äldre kille. Och det hela slutade i kaos! Killen vägrade låta mig gå hem, han hotade att ta livet av sig och även mycket fler hemska saker hände under den natten. Det slutade med ett samtal till 112 och polisen fick komma och hjälpa mig där ifrån.

Efter det eskalera allt. Jag var förstörd, trasig, krossad... Jag orkade inte med livet. Det slutade med att jag tröståt som aldrig förr, gjorde allt jag kunde för att slippa gå upp på mornarna, och jag kunde inte sova på nätterna.
På mindre än 2 månader hade jag gått upp mer än 10 kg, och jag ville inget med livet...

Men allt skulle förändras den 24 april samma år, på min 18årsdag.
Jag åkte hem till mor och far dagen innan jag skulle fylla år, och de överraskade mig med att få besöka frisören och få både färg och klipp. "GÖR OM MIG TILL NÅGON ANNAN!" sa jag till frisören, och när jag vaknade på min födelsedag, så fanns inte längre den blonda, krossade Erika, utan en rödhårig, påbörjat ihoplimmad Erika.

På festen samma kväll träffade jag min blivande pojkvänn, som jag än idag är tillsammans med, och det ändrade allt!
När jag kom tillbaka hem till mig efter denna helg hade jag livsglöd igen, jag började ta mig ut på mina promenader och börja även simma igen. Min vikt började bli ett projekt för mig, ibland gick det bra, ibland mindre bra. Fortfarande fanns det spår kvar efter allt det hemska som hade hänt och jag självmedicinera detta med mat. Jag pendlade upp och ner mellan 65 och 75 kg under de sista året på gymnasiet, hittade ingen balans...
Men när jag tagit studenten flyttade jag upp i norr till min pojkvän! Nu fanns inte så mycket för mig att göra förutom att söka jobb, så jag blev presenterad för ett gym för första gången, och jag blev förälskad! Jag tränade var dag! Började intressera mig för kost, kalorier, styrketräning, konditionsträning, ALLT!

Jag fick sådant stöd av min prins! Han tränade med mig, stötte mig i mitt intresse, han visade övningar i gymmet.

I april detta år lagomt till min 20årsdag nådde jag mitt viktmål: under 60 kg( Jag vägde 59,8 kg)Jag va stark, glad, och hälsosam!

Jag gick upp något kg och stannade stabilt på 61,2 kg efter detta och låg där i ett bra tag. Jag lyckades till och med hålla denna livsstil under kommande år då jag gick i skolan. Jag hade gymmet på skolområdet så blev lätt! Det va enkelt att hålla matrytmen. Jag åt då 5-6 gånger dagligen, och försökte dra ner på kolhydrater så som ris, potatis, pasta till maten och jag tränade så gott som var dag, någon dag vila ibland, ibland tränade jag 2 gånger per dag. (detta syntes dock på mina betyg, då jag inte prioritera skolan)


Efter detta år började jag dock att jobba. Det va inte längre hållbart att träna och äta så som jag gjorde. Jag hade inte tillräckligt många timmar på mitt dygn för att hinna jobba 7-16, träna, umgås med pojkvän och vänner, volontärarbete, hemmet.... NEJ! Jag valde helt enkelt bort mycket träning.... Och dess utom jobbade jag i ett café i en lunchrestaurang där vi åt frukost och lunch av det som fanns på jobbet(så blev plötsligt svårt att kontrollera min mat) och det fanns massa bakverk, godis och läsk lättåtkomligt...
Efter 2 år där så bytta jag jobb till ett skiftjobb (spridda pass mellan 8.00-23.30) I början kändes det som jag hade all tid i världen nu då jag inte jobbade alla vardagar, då jag va ledig halva dag, på förmiddagen, fast efter ett tag fick jag inte ihop det här heller... ingen dygnsrytm, lite tid med min sambo som jobbade dagtid, och jag ofta jobba kvällar/helger. Aldrig ledig då vänner va ledig... och sedan börja det hända mycket i mitt privatliv som va väldigt jobbigt och psykiskt påfrestande.

Jag provade snabbkurer hit och dit! Gick på pulverdiet 2 veckor här, 2 veckor där, med massa mat emellan. Hittade "hälsocoacherna" och provade det i 2 månader, gick ner 7 kg, gick upp 10 sedan, provade om start, gick ner för att sedan gå upp...

MEN! Så i slutet på förra året gjorde jag ett viktigt beslut. Jag sa upp mig, sökte in på komvux för att läsa upp betyg. Bestämde mig för att hösten 2017 SKA jag komma in på högskola/Universitet och plugga till något jag vill bli.
Och jag ska även ta tid att komma på hur jag vill ha mitt liv, vad jag har lärt mig under alla dessa år som jag redan har spenderat på min viktresa, och genom detta hitta en balans och en acceptans till min kropp. Hitta ett välmående och en hälsosam vardag där jag hinner med både skola/jobb, min familj och vänner, ha ordning i hemmet och mig själv.


Som jag skrev i mitt tidigare inlägg, har jag kommit en bit på väg under de första månaderna på detta år, och nu ska jag bara fortsätta att komma ännu längre!
Jag vet att detta blev ett väldigt långt inlägg, men detta är min krokiga väg jag har tagit, och jag ville dela med mig i fall även någon annan har haft det jobbigt. Här kan du se att du inte är ensam! Men även för mig själv kändes det viktigt att få skriva av mig, att få ett bra perspektiv på allt detta, och vetskapen att nu kan jag inte kasta det under stolen, för nu vet någon annan. En motivation att bli en bättre verson av mig själv, och aldrig låta någon se den gamla Erika.

Likes

Comments