View tracker

Mycket har hänt på sistonde, vilket får mig att inte veta vart jag ska göra av alla tankar och känslor. Kom lägligt på att jag har en blogg!

Så de senaste veckorna har jag fått bråka med Mando (behandlingshemmet) pga att de inte skickar in alla papper fsk behöver för att betala ut min sjukpenning. Jag var där igår och nästan skrek för jag var så arg och less, det slutade med att de inte ville ha kvar mig under dagen. Bara för att jag blev arg. Får sen klart för mig att jag inte kommer få fortsätta min behandling där, så nu är jobbsökandet igång igen. Jag är fortfarande patient på Mando, men kommer så småningom bli utskriven då deras behandling inte fungerar på mig.

Jag har dock kommit otroligt långt från det att jag blev inskriven, gått upp ca 12 kg och har ingen ångest när jag ska äta/äter. Så enligt mig har behandlingen fungerat bra, tills för några månader sen. Min depression kom tillbaka och jag fick mer och mer ångest. Blev nekad vård av psykiatrin då de inte tyckte jag behövde hjälp. Maten och vikten påverkades väldigt negativt av det här, men nu känner jag mig lite tillbaka på banan. Jag kan behärska det på ett annat sätt idag. Men eftersom min vikt påverkades så starkt av det så fungerar behandlingen, enligt dem, inte längre. Men jag är ändå glad, vill jobba och ha ett normalt liv. Jag vill inte vara kvar på Mando.

Första bilden är tagen precis innan jag började på Mando, och den andra idag. Och de säger att jag är sjukare idag än någonsin! Nej nej jag är snart frisk och bra. Punkt 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

För två veckor sen flyttade jag hem igen, bodde på Mando i ungefär 5 månader. Att vara inlagd på heldygnsvård var en unik upplevelse, för att säga det kort. Varje morgon blev jag väckt kl 7, då hade jag duschen till 7.15 och vid 7.45 var det frukost. Sen satt vi bara där inne och försökte få dagarna att gå. Jag delade rum med 2 andra patienter, men vi fick bara vara i våra sovrum när vi skulle sova. Hade personal runt oss dygnet runt och fick inte vara ifred ens en minut om dagen. Jag lärde känna helt underbara människor, vissa vänner för livet. I januari fick jag byta avdelning och hamnade på Hotellet. Där var det mer eget ansvar, personal var där måndag-fredag 8-16 sen var det bara vi patienter som var där. Jag hade ett eget rum med badrum o h dusch, vilket var så skönt efter att ha behövt dela med 12 andra personer i 4 månader.

Och nu bor jag som sagt hemma igen, vilket hittills har gått bra. Och förhoppningsvis har jag ett jobb på gång, på 50% så jag kan jobba mig upp till 100% när det är dags. Det känns konstigt att bo hemma efter så lång tid under uppsikt men det är så jävla skönt. Jag får göra (nästan) vad jag vill, när jag vill. Nu ska jag tvätta bort min ansiktsmask och sen käka kvällsmat!

Likes

Comments

View tracker

Hej igen. Jag är kvar på Mando och kommer vara det ett tag till. Om (antagligen) en vecka kommer jag läggas in på heldygnsvård och bo här några veckor eller månader. Ingen vet hur länge jag kommer vara där. Jag mår skit hela tiden. Efter beskedet att jag kommer bli inlagd har min ångest tagit över min vardag. Jag förstår att det är nödvändigt (du blir inte inlagd på heltid om du inte verkligen behöver det) men jag vill inte bo här. Även om det inte är länge. Jag vill inte.

Här är några random bilder från de senaste veckorna

Likes

Comments

Imorgon börjar vecka 7 på kliniken. Det har gått fort, men det känns samtidigt som att jag har hållt på med det här så mycket längre. Jag har knappt gått upp något alls i vikt än, så nu har vi höjt mina måltider till max. Jag äter så mycket, rör knappt på mig och inget händer. Jag har panik varje dag, ett spring i benen som aldrig slutar och ett illamående som inte försvinner. Jag kämpar så otroligt hårt och inget händer.
Annars så har humöret varit bättre de senaste dagarna, jag har faktiskt varit glad ibland. Badade badtunna med Olivia i fredags, i spöregnet. Mötte Nathalie och Erik efter det och drack massa vin.
Nu sitter jag utomhus på en bänk. Jag får ju inte gå ut på promenad så får nöja mig med det här lol.

några fula bilder ahead



Likes

Comments

Så sen i torsdags har jag tagit över Olivias lägenhet och njutit av ensamheten. Olivia kom hem över helgen, så hängde med henne och firade två tjejkompisar som fyllde år. Det var trevligt. Första gången på länge jag faktiskt var glad och hade kul.

Annars då? Samma som alltid. Ångest och deprimerad, ingen riktig livslust. Ska möta bästis nu och äta middag innan jag åker tillbaka till lägenheten. Jag vet faktiskt inte hur länge jag tänkte stanna där, men iallafall inatt. 

Likes

Comments

Jag har snart klarat av tredje veckan på Mando. Jag vet inte hur jag ska förklara hur jag mår. Har ångest konstant, blivit deprimerad och kan inte sova. Jag känner mig tom mer än något annat.
När jag mår såhär kan jag inte fokusera på någon annan än mig själv, vilket gör det jobbigt hemma med Alex. Men jag har fått nycklarna till Olivias lägenhet så jag kan slagga där några nätter. Ska dit idag när jag är klar på kliniken.
Nu tänkte jag springa på toa, och sen ner och ta en cigg innan det är dags för mellis.

  • Erika

Likes

Comments

Hela min förra vecka såg likadan ut - jag var på kliniken, åt när jag skulle, pratade lite med min behandlare, träffade läkare, eller bara låg inne i rummet och kollade serier. I fredags åkte jag till mamma, hade bara tänkt äta middag där och sen åka hem, men jag var hemma runt 20 igår kväll. Det var så skönt att vara hos mamma och bli omhändertagen, jag behövde verkligen det. Det har varit fett svårt att passa alla tider på egen hand, men det har ändå funkat.
Och igår, då kom storasyster med familj förbi, annars myste jag bara med djuren och mamma hela dagen. Sen där vid 23 på kvällen drog jag, Olivia och Patrik på bio och såg Jurrasic world! Så kom hem sent, vaknade fett sent (har bara sovit några få timmar per natt i några veckor nu) så behövde det. Idag har Alex jobbat, så jag har varit ute i solen med Olivia. Och nu ska jag göra mig klar för sängen, är supertrött.

  • Erika

Likes

Comments

Jag har påbörjat min behandling på Mandokliniken, första dagen var i måndags så är snart klar med första veckan här.
Det jag gör under dagarna här är att äta tillsammans med alla andra patienter på utsatta tider, ligger inne på mitt lilla rum och kollar serier, gråter, har ångest och panik, kan somna lite ibland ifall jag har tur. Det här är bland det mest krävande och jobbiga jag någonsin gjort. Och på kvällen fortsätter det, middag hemma och sen äta igen lite senare mot kvällen. Jag får inte motionera alls, jag får ta mig till och från kliniken, men inte mer än så. Jag har under en lång tid haft promenader som ett sätt att fly, jag var ute någon/några timmar per dag. Nu äter jag 6 gånger om dagen och får inte röra på mig.
Jag vet att jag kommer klara det här, men vägen dit kommer vara lång.

Nu skrev jag egentligen bara för att Johanna bad mig, men du förväntade dig kanske ett lite gladare inlägg? Det kommer isåfall när jag ser lite ljus igen

  • Erika

Likes

Comments

Jag har varit påväg ner länge nu, och det känns som att jag sjunker lite mer för varje dag som går. Idag är jag ledig, skulle träffa Olivia, men hon blir kvar i Nynäs. Tänkte åka dit, men jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte. Det tog emot i hela mig när jag kollade tåg. Är så less på att vara nere. Att ha ångest varje dag, vara trött hela tiden, ha ont i magen, vänta på samtalet från Mando, bli sjukskriven.
Jag har blivit riktigt bra på att ljuga om mitt välmående igen, enda stället jag är ärlig på är här (till en viss del då det är noll personer som läser min blogg) och i min dagbok som ligger undangömd hemma.

*min livsglädje*




Likes

Comments

Godmorgon. För en vecka sen hade jag mötet på Mando, kom fram till att jag kommer bli sjukskriven och tillbringa min tid på kliniken i Flempan. Så om allt går som det ska så jobbar jag max 2 veckor till innan sjukskrivning.
I fredags var jag hemma sjuk, Alex var också hemma så vi hängde bara här hela dagen. I lördags mötte jag Olivia och Johannes som var i stan tre timmar innan de åkte till Norrbotten. Efter det mötte jag Olivia och sen åkte jag hem. Var hemma redan 21.30 haha. Igår åkte jag till mamma och myste där, pappa kom förbi så åkte vi lite motorcykel hehe.
Imorse vaknade jag 8.30, ska inte åka förrän 13 så sitter och kollar serie nu. Snark

Ja, jag använder crosshjälm pga den vanliga är för stor för mitt huvud


Likes

Comments