Header

Den delen i Au Pair "resan" jag såg mest fram emot (innan självaste resan till USA) var den så kallade matchningsprocessen. Här gäller det ganska mycket att ha turen på din sida, om du inte börjar leta familjer privat och inte orkar vänta på matchningar. Det är många faktorer som spelar roll, antalet barntimmar du har skrivit in, ditt personliga brev, när du vill åka, hur gamla barn du kan tänka dig att ta hand om och självklart din video. Det gäller att matcha med en familj som du kan tänka dig att leva hos under ett år, vilken familj som helst duger alltså inte.

Att gå in i den här processen var självklart väldigt nervöst, men jag hade inte så stora förväntningar på att någonting skulle hända på ett tag då jag inte har så många barntimmar. Och ärligt talat ville jag inte att någonting skulle hända på ett tag då jag hade otroligt fullt upp med skola, gymnasiearbete och UF-företag under två veckors tid. Men så hände det, en familj dök upp under "Interested familys". När en familj dyker upp där finns deras kontaktuppgifter, bilder och brev i tre dagar och sedan försvinner dem. Under den tiden borde antingen familjen själv, eller du som Au Pair ta kontakt med dem och helst boka ett Skype möte. Så det gjorde jag. Det var inte så att de mailade mig och frågade om det, utan det steget tog jag. Ärligt talat kände jag inte mig särskilt intresserad av den här familjen efter att ha läst deras mail, men placerarna i USA vill se att man som sökande Au Pair är intresserad att hitta en familj så man får fler matchningar.

Inför Skype mötet hade jag inte särskilt höga förhoppningar, då jag inte var så intresserad av flera anledningar, men ändå var jag så nervös att jag blev illamående. Om jag ska beskriva mötet i en mening skulle jag säga "som sagt säger en bild mer än tusen ord, och enligt mig säger en videokonversation mer än tusen mail och brev", om man bortser från hur dåligt formerat det där var så kanske man förstår känslan iallafall. Döm inte en bok för dess omslag, och döm inte en familj för deras brev. Oj säger jag bara, de var så trevliga och mänskliga. Jag fick prata med deras nuvarande Au Pair också, och hon var super trevlig. Så vi beslutade om att prata igen på tisdagen (första mötet var på söndagen) så om jag kom på fler frågor kunde jag ställa dem då. Men det var inte så mycket mer att säga eller fråga, så vi beslutade om att matcha. :D

Innan mitt Skype möte med den första familjen tog jag även kontakt med en annan familj med en svensk mamma. Vi hade mail kontakt, och beslutade oss för ett Skype möte. Tyvärr passade aldrig våra tider riktigt, och hon var väldigt seg på att svara på mina mail (de var i europa och därför i samma tidzon) så vi han aldrig Skypa innan jag och den första familjen beslutade oss för att matcha.

Efter det otroligt viktiga, men sköna beslutet uppstod det lite fler problem med min "Medical Report" som drog ut på tiden för den formella matchningen, men det kan jag skriva om i ett annat inlägg.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Nu är det såhär att jag planerar att åka som Au Pair efter sommaren någon gång. Äntligen kan jag säga att min ansökan är klar efter nästan två månader och jag vill bara komma in i matchnings processen. Så förhoppningsvis har Au Pair in America godkänt min ansökan under veckan, för jag går runt och är nervös hela tiden och vill bara att den långa väntan ska vara över. Det ska bli otroligt spännande iallafall, och jag håller alla mina tummar för att jag blir godkänd och att det går bra.

Likes

Comments

Lite öven en vecka sedan bestämde jag mig för att göra en liten förändring. Att klippa håret kortare igen har hat tänkt på under en lång tid, och det var verkligen rätt beslut att ta. Jag är otroligt nöjd med det, och det känns otroligt skönt att jag har gjort det!

Likes

Comments

Det lättaste sättet att slippa kylan är att klä sig varmare, eller fly från den vilket är vad jag precis gjorde i en vecka.

Det var inte så himmelskt som jag kanske hade hoppats, utan det var faktiskt mulet stötte delen av veckan på Mallorca. Semester var det inte heller direkt, utan jag åkte dit med friskvårdsprofilen så skolarbete var på schemat varje dag. Hur mycket som faktiskt blev gjort är däremot en annan femma.

Vi bodde på ett hotell vid Cala Bona där det fanns gym och gruppträning tillgängligt, vilket för oss betydde att minst två träningspass om dagen skulle genomföras. Utöver det var vi indelade i smågrupper och fick redovisa träningspass på ca 30 min som resten av klassen fick genomföra samtidigt som våra lärare chillade och bedömde våra utföranden.

En minst sagt lyckad vecka med varmare väder och mer sol än hemma i kalla Sverige.

Likes

Comments

En vecka under sommaren spenderades i Sälen för mig och över tre hundra orienterande ungsommar. Själv räknas jag inte som ungdom längre, men jag och fem till var med och hjälpte de som ansvarade över hela lägret. Juste jag har inte skrivit vad det var för läger, Risklägret i orientering var det. Vi fanns till som hjälp till alla ungdomar som undrade någonting, och så gav vi dem utmaningar för att skapa bättre sammanhållning och en roligare upplevelse.

Alla ungdomar är där och bor med sina egna klubbar, men de är indelade i grupper där alla klubbar är mixade och de ska samla poäng inför sista dagens äventyr. Vi smarta ledare kom på att vi på lägrets blogg gör en lista med saker att göra med grupperna som leder ger olika mycket poäng beroende på hur bra och snyggt gjort det är. Jag trodde då aldrig före detta att man kunde tröttna på kladdkaka, men efter att ha fåra in över tjugo stycken var det inte så frestande längre.

Det blev en lyckad vecka och jag ska kanske vara med nästa år igen och vara ledare i Läde.


Jag avslutar inlägget med det snyggaste konstverk av oss ledare. 

<3

Likes

Comments

Att vara med i ett landslag är en otrolig upplevelse och det är otroligt roligt, men det är självklart kommer alltid någonting att gå fel.

För att skapa en lite förståelse kan jag börja med att säga att jag var i år med i det svenska juniorlandslaget i mountainbike-orientering. Och med landslag kommer mästerskap, och i år var VM i Portugal. Som tur var var jag med på ungdoms EM i Portugal förra året så jag vista lite vad som kunde väntas av hela resan, både till och från själva landet och väl på plats. Och från förra årets erfarenheter visste jag om att resa med en cykel gör allting bara lite krångligare.

Cykeln lik som i fjol fick tydligen inte plats på det flygplan jag skulle åka hem med från Portugal, detta tog vi reda på efter att vi hade bokat biljetter så det var bara att omboka till dagen efter. Saken med det flygbolag jag reste med är att bara man nämner ordet cykel finns bara fyra/fem platser, spelar ingen roll om den är i en väska eller inte. Har man den i en väska och man bara frågar om väskan kommer med på flyget med dess mått är det inga problem. Enligt mig otroligt dumt, men det finns inte så mycket som går att göras åt saken.

Så med hemresan ombokad var det äntligen efter en månad dax att åka till Portugal och jag och föräldrarna övernattade strax utanför Arlanda på ett mysigt hotell som liknade ett vandrarhem med campingstugor som rum. Flyget skulle gå vid väldigt tidigt på morgonen så allarmet var satt strax efter tre på natten. Efter sådär max tre timmars sömn hade jag fått ett sms om att mitt flyg till Frankfurt, där jag senare skulle byta till ett flyg till Porto, var inställt. Förvirrade åkte vi till flygplatsen ändå och träffade vi en till från landslaget som skulle åka samma flyg som mig och två till. Vi fick ställa oss i en kö för att få flyget ombokat, dock öppnade inte dem förrän efter någon timme, så det var bara att stå där och de hur kön växte. Efter några timmar at köande var det vår tur och de andra två vi kände hade kommit till flygplatsen, som tur var fick vi alla fyra platser på samma flygplan vilket vi önskade. Men nu återstod många timmar at väntande, detta flyg gick nämligen inte förrän tretton timmar efter det plan vi egentligen skulle åka med.

För att sammanfatta detta kaos kan jag säga att allting löser sig i slutändan.

Likes

Comments

Nu har skolan och det "vanliga" livet börjat på riktigt igen, och inlämninngsuppgifterna har ramlat in. Redan nu på fredag ska syfte och frågeställningen för gymnasiearbetet in.

På roligare håll är det bara tre veckor till att jag, tio till och två lärare drar till Mallorca i en vecka. Vi som går Friskvård/PT har jobbat med att samla in pengar för att kunna åka någonstans i två år nu, och att vi faktiskt kommer i väg känns otroligt roligt. Så förutom det har det inte hänt något roligt på den senaste tiden. 

Likes

Comments

Kyrkbåtsrodd är en väldigt lokal idrott här i Dalarna, eller närmare nämt här vid Siljan. Sollerön, Leksand, Orsa och Siljansnäs, det är de aktiva klubbarna. Plus Borlänge vilket inte ens ligger vid Siljan. I dag var det i alla fall tävlingspremiär för mig som började träna bara får någon månad sedan. Det är otroligt mycket teknik så det går alltid att bli bättre, och i takt ska alla 20 roddare vara. Tyvärr var vi inte full båt idag med damerna så det var riktigt tungt, men vi kom med Sophia Magdalena på en delad andraplats efter Brudpiga från Västanvik utanför Leksand. Det var en riktigt rolig dag med mycket sol och svett.

Likes

Comments

Midsommaren runt Siljan är nog svår att toppa. Om det är någonting som är bäst med hemma är det det här underbara firandet, på ett traditionellt sätt. Det är för mig en självklarhet med en ca 18 meter hög majstång (midsommarstång), fioler, barn som bär rankan och folkdräkter. Och det kommer jag att sakna om jag spenderar midsommar någon annan stans.

Jag avslutar med en bild på min kära vän Anna (vänster) och mig (höger) från när vi bar flaggorna som sitter på majstången.

Likes

Comments

​Idag var det faktiskt väldigt fint väder för en gångs skull. Så jag tvingade mig själv att cykla 2 km uppförsbacke till Gesunda berget, för att sedan traska de 800 meter till toppen. Solen sken och vinden blåste så det var en underbar värme och skön fläkt. 

Det var så värt det, så jag ska försöka att ta mig till toppen minst en gång per vecka under sommaren. Att cykla upp till berget däremot kommer jag nästan göra varje dag fram till att skolan börjar igen. Inte för att det är roligt, utan för att jag ska jobba på precis vid berget.

Likes

Comments