View tracker

Detta skriver jag inte för att få någon slags medlidande eller att någon ska tycka synd om mig eller någon annan som lever med social fobi, utan bara för att jag tycker alldeles för få har någon som helst kunskap om en av Sveriges kanske mest anonymaste folksjukdomar och förväxlar för ofta detta dolda handikapp med vanlig blyghet eller allmän lathet, vilket jag vet är för mig och många många andra väldigt frustrerande och psykiskt jobbigt.

Jag vet också att många lever med detta "handikapp" utan att ha någon som helst aning om att de har det, jag vet hur det är, jag var i den situationen själv för ett tag sen.

Då hade jag aldrig hört talas om social fobi och trodde själv att jag bara var en väldigt blyg, deprimerad och helt värdelös tjej med dåligt självförtroende. MEN efter mycket läsande, lärande och samtal med psykologer, kuratorer och läkare så fick jag veta att jag hade så kallat social fobi.

Vad är då social fobi, eller social ångest som det även kallas, och hur vet man om man har det?
Först måste jag bara säga att social fobi inte är samma sak som att vara osocial, otrevlig eller blyg.
Social fobi innebär en fobi (att ha stark rädsla) för sociala situationer.
Skillnaden mot vanlig blyghet är att rädslan vid social fobi blir ett stort hinder för att man ska fungera normalt i sin vardag, till exempel gå i skolan, jobba, åka buss, äta någon annanstans än hemma osv.. 

Det betyder inte att man är rädd för folk, åtminstone inte så länge det inte är någon större risk att man måste agera socialt, då kan det vara riktigt jobbigt.

Social fobi uppkommer vanligast i samband med puberteten, men kan komma både tidigare och senare. Det kan dels komma av någon traumatisk händelse eller vara medfött. Vad jag minns så har jag nog alltid varit tystlåten och tillbakadragen, men det förvärrades i högstadiet och gymnasiet.

Redovisningar inför klassen och grupp arbeten är ett helvete. De flesta känner nog någon sorts nervositet inför redovisningar och liknande, men för mig och personer med social fobi så kan en redovisning inför klassen medföra att man oroar sig dagar innan det ska ske, ja, till och med veckor innan. Dagen innan har man svårt att sova på natten, och timmarna eller minuterna innan är det inte alls ovanligt med hjärtklappning, panikattacker, att man blir stel av skräck, gråt, vredeutbrott, handsvett, skakningar, illamående och rodnande. under talet är det också vanligt med stamning.

Jag vågar aldrig räcka upp handen och svara på frågor, det gör väl inte direkt saken bättre för mina betyg. De få gånger jag blir direkt tillfrågad av lärare så svarar jag endast med korta svar. Samma sak gäller när jag pratar med folk jag inte känner väl, korta svar. Jag startar aldrig själv något samtal, förutom med mina få närmaste vänner och familj, men även med dem är jag tystlåten.

Det känns ibland svårt att berätta om sin rädsla och sina svagheter då de låter väldigt löjliga även i sina egna öron och man är medveten om att det är överdrivna känslor.

Samma sak när de gäller att jobba med människor, jag älskar att vara trevlig mot folk, jag VILL vara trevlig mot människor, men jag vågar oftast inte, jag håller mig hellre på min kant och gör mitt. Eller att ha praktik i skolan, just nu håller jag på att kugga för att jag inte vågar gå själv till en praktik plats.

Eller när man är hemma hos släktingar, vänner eller pojkvännen/flickvännen, att bli bjuden på middag är nått av de snällaste jag vet, men att varje gång tacka nej känns som de mest otrevliga jag vet, men att sätta sig i den situationen när flera människor iakttar en och börjar prata med en, och man inte har någonstans att ta vägen när man egentligen bara vill sitta under bordet och äta typ.. Det gör man ju helst inte. Allt man tänker är ju "snälla ställ ingen jobbig fråga" "svara inget dumt" "och för Guds skull.. Gör inte bort dig"  

Är det inte ganska illa när man hellre svälter än att "göra bort sig" när den enda som faktiskt bryr sig är en själv?


Några exempel på vad social fobi kan innebära (svårighet i olika grad) :

- rädd för att ringa okända människor av vilken som helst anledning.

- svårigheter att beställa mat i en restaurang.

- Man räknar pengarna flera gånger innan man betalar.

- Känner obehag i allmänheten.

- Man vill ofta gömma både kropp och ansikte när man går offentligt.

- Får panik i fullsatta utrymmen.

- Tror alltid att folk gör narr av en / pratar om en / kollar på en.

- Undviker helst folk.

- Undviker helst fester, möten eller ställen med mycket folk där man förväntas vara social.

- Svårigheter med att äta och dricka inför folk.

- jobbigt att skriva när folk ser på.

- stark rädsla för att prata inför folk.

- En ständig rädsla för bli granskad och göra bort sig i sociala situationer

- rädd för att gå in i ett rum där det sitter andra människor

- jobbigt att uttrycka sina åsikter för andra

- känner obehag att bli tilltalad i grupp

- har svårt för att umgås med folk, vara social och hålla igång en konversation

- väljer ofta att vara ensam 

Det är sjukt hur få människor de finns som faktiskt vet att social fobi faktiskt existerar. jag tycker att det är helt vansinnigt att man ska behöva bli idiot förklarad och sämre behandlad så fort man hamnar i en situation man tycker är så fruktansvärt jobbig så att man hellre väljer döden framför att utföra det. Och att man ska bli tvingad att göra vissa saker som gör att man blir så fruktansvärt rädd så de bara svartnar för ögonen på en och man blir helt tom och önskar att man bara försvann, BARA för att människor inte känner till sånna här saker?

Det är ju inte så att personer med social fobi är klumpigare, mindre begåvade eller mindre socialt kompetenta än andra, många gånger är det snarare tvärtom, man får bara ingen chans att bevisa det.

Detta är bara en liten del av allt som finns att veta om social fobi, fortsätt gärna att läsa mer om det på andra sidor eller köp/låna böcker som handlar om det. Kunskap skadar aldrig! 
Prata gärna vidare med vänner, familj och folk i omgivningen om detta, så fler får veta att det överhuvudtaget existerar.

Och till dig som kanske känner igen dig i texten, så ska du veta att det finns fler som dig, du är inte ensam!
det finns också en massa tester man kan göra på internet, ifall någon är intresserad. (länk längre ner)
Och om du är som mig och verkligen lider av dethär, så finns det hjälp att få!
mitt bästa tips är speciella grupper för folk med socialfobi där man får göra olika övningar och träna upp det som man har svårt för!

Och självklart får ni gärna höra av er om ni har några funderingar, känner att ni kanske bara behöver prata eller vad som helst!
om jag kan hjälpa er så skriv jätte gärna på facebook eller något liknande!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej mina fina läsare!

Okej, det här kommer bli väldigt svårt för mig att få ut i text, och jag kommer helt säkert få massa "haters" P.g.a det jag har tänkt att berätta.
Men jag vill också att ni ska veta att det jag har tänkt att skriva är något som har ärrat mig för livet, något väldigt personligt och som jag har varit livrädd för att det ska komma ut.
Men jag har sårat och förlorat alldeles för många personer utan att ha kunnat berättat varför.
och det funkar inte längre.

Det jag vill säga med den här texten är att

* Lär känna personerna innan du dömer dom.

* Tänk till innan du säger vissa saker, du har ingen aning om vad andra har gått igenom.

* Bli inte arg på folk när dom gör vissa saker, innan du vet varför dom gör det.

De är helt sjukt.

Men okej, såhär..

Allting började när jag var ca 8 år gammal, alltså bara ett litet oskyldigt barn som knappt visste vad som var rätt och fel. Dagligen under cirka ett års tid blev jag sexuellt utnyttjad av en person som står mig väldigt nära, jag berättade aldrig för någon, vad skulle jag säga? det försöker jag faktiskt komma på än idag.
Då tänker ni säkert "varför sa hon inte bara nej?" "varför gick hon inte bara därifrån?" vad som helst?jo, jag undrar samma sak. Men jag visste ju knappt vad som pågick.

Jag fick dock oftast inte se vad som pågick heller, jag fick oftast en filt, kudde eller ett täcke över huvudet, eller så hände det när personen trodde att jag låg och sov, men jag var mycket väl medveten om att det hände. Jag har blivit tvingad att göra så många saker som är så hemska och som jag skäms så himla mycket för.

En dag slutade det iallafall när en annan person märkte vad som pågick och stoppade det.
Att höra de orden mina föräldrar sa till mig, när dom berättade om vad som hade pågått, ugh.
Det gör mig verkligen spyfärdig varje gång jag tänker på det. Den rädslan jag hade inom mig varje gång jag träffade den personen efter detta (vilket var väldigt ofta) är helt obeskrivlig..
När jag hade behövt leva med det här i ca 3-4 år så hände nåt som har gjort mitt liv mycket, mycket svårare att leva.

Jag var med om en våldtäkt när jag var 12-13 år. Under väldigt lång tid höll jag händelsen hemlig, och Jag mådde fruktansvärt dåligt i några månader efteråt, men försökte så gott jag kunde att förtränga och nästan förneka det som hänt.
Ungefär ett halvår senare började mina hemska och återkommande mardrömmar. Dessutom kom påträngande återblickar i form av ljud, känslor och syner.

Men trots mina försök att förtränga och hålla mardrömmar och känslor borta, fanns ångesten och minnena kvar. Det var då mitt självskadebeteende och mina självmordstankar började och jag började skära mig själv, stoppade i mig massa olika tabletter, började dricka och hamnade på akuten, började röka och gjorde mig själv illa på olika sätt, en av grejerna var att jag började ha sex med olika killar.

Jag började behandla mig själv som ett sexobjekt eftersom att jag inte tyckte att jag var värd bättre.
Det var ju ändå så jag hade blivit behandlad stora delar av mitt liv, tyckte jag.
Det har då gjort att jag har en legat med några fler än många andra (jag känner) har.
Jag höll inte heller räkningen, så därför kan jag inte svara på hur många jag har legat med när folk frågar, det får ju folk att döma mig som en slampa som ligger runt med allt och alla, men sån är jag inte..

Det kanske är mellan 15-20 personer totalt fram till nu, vilket kanske ni tycker är en hög siffra,
för det tycker jag, i alla fall för min ålder och min personlighet, men vad kan jag göra åt saken?
Jag hade gärna sänkt siffran om jag kunde. men det kan jag inte. jag kan inte ändra mitt förflutna hur mycket jag än skulle vilja.

En dag orkade jag iallafall inte hålla händelsen inom mig längre och jag valde med hjälp av mina vänner att söka hjälp av skolkuratorn.
Det var då min familj fick reda på vad som hade hänt och våldtäkten blev anmäld och jag fick gå på förhör och det blev rättegång.

ungefär vid den tiden när min familj fick reda på vad som hänt mig och vad jag höll på med, samt att jag flyttade ifrån min pappa till min mamma. Det var ungefär då mina föräldrar slutade prata med varandra, jag och mamma bråkade konstant.
Det känns som att allt är mitt fel för att våran familj är helt splittrad..
Jag var tvungen att prata med både bup och soc.
Jag var som 14-åring tvungen att vara hemma runt kl 6 till att börja med, och jag fick inte ens gå till eller från skolan själv, p.g.a att det kunde hända mig något.

jag har så länge försökt att leva med det här och fortsätta mitt liv som om det aldrig har hänt, men det går inte.
Mitt "förflutna" är och kommer alltid vara en del av mig.
Det var delvis därför jag har valde att flytta hemifrån och komma bort från både människorna som var delaktiga i det hela och "staden" allt hände i.
Men jag fick ju inte så bra rykte på det nya stället heller eftersom rykten sprids så himla fort och folk får förutfattade meningar.

Efter allt det här är jag så fruktansvärt rädd för att bli utnyttjad för sex och att folk överhuvudtaget rör mig på ett sätt jag inte vill. Alltså jag har agrafobi och aphenphosmfobi.
Ni inser inte hur ont det gör i hela mig när folk frågar om jag vill ligga.
Och när jag får höra från mina vänner att folk går runt och säger att "vill du ligga, så finns Érica, hon är öppen"

liksom va? hur kan ni ens säga så, speciellt när ni inte känner mig? Det är så otroligt kränkande och respektlöst så gud hjälp mig..
För svaret är NEJ och kommer alltid vara NEJ. Även om jag har svårt för att säga nej när situationen väl uppstår.
Eller jag säger ju nej, och det kan jag göra ett 20-tal gånger, men när killen inte lyssnar så blir jag väldigt rädd och känner att jag hamnar i samma otrygga situation som när jag var yngre.

När killen inte slutar när jag ber honom, så känner jag att jag inte har något annat val än att ligga med honom.. vilket gör mig riktigt ledsen och gör att jag bara blir mer och mer deprimerad,
vilket är väldigt svårt att ta sig ur.
För helt ärligt, jag försöker verkligen att leva med det här, det är en kamp varje dag att hålla tårarna tillbaka när tankarna kommer eller när jag får spydiga kommentarer.

Den enda personen jag VILL ligga med är den personen som jag har känslor för, som jag kan lita på. egentligen så vill jag inte ligga med någon som jag inte har ett förhållande med.
jag är så himla rädd för att ha sex så ni anar inte, jag kan inte slappna av när folk jag inte litar på rör mig överhuvudtaget. närkontakt är nått av det värsta jag vet.


Som sagt, om jag kunde ändra mina val, så hade jag gjort det, jag vet att jag gör fel ibland men jag kämpar jätte mycket för att komma ur mina dåliga vanor.

Alltså,

*jag gör dåliga val p.g.a. saker som har hänt, val som jag ångrar.
*jag har förlorat många p.g.a. att jag gjort dumma val.
*jag är rädd för folk p.g.a. saker som har hänt.
*jag brukar gå iväg när jag hör er prata om sex, våldtäkter m.m bara för att jag inte klarar av att höra er prata om det utan att tänka tillbaka.
*ni har fått svar på varför jag inte an svara på "hur många har du legat med" frågan
*OCH, jag hoppas att iaf vissa av er dömer mig på ett annat sätt nu när ni fått veta lite mer om mig, och att ni får en annan uppfattning av mig

Så åter igen..

Det jag vill säga med den här texten är att,

* Lär känna personerna innan du dömer dom.
* Tänk till innan du säger vissa saker, du har ingen aning om vad andra har gått igenom.
* Bli inte arg på folk när dom gör vissa saker, innan du vet varför dom gör det.

  • 1718 readers

Likes

Comments

View tracker