Ja nu var det ett tag sen det blev ett inlägg.. livet kom i vägen. Vi fick komma hem från neonatalen i torsdags och på natten till fredagen blev våran ena katt akut sjuk och på morgonen fick hon somna in.. hela min värld rasade och jag var så ledsen.. efter det har jag mått dåligt och allt har gått i ett..

Vi är iallafall hemma på hemsjukvård. åker tillbaka på kontroll måndagar och torsdagar. Allt går bra! Wilma växer och är lika duktig som förut. Livet hemma går också väldigt bra. Trodde det skulle vara svårare men hittills funkar det bättre än förväntat. Mer rutiner och mindre ordning, men det går ihop ändå.

Nu ska jag försöka uppdatera så mycket som möjligt. Håller på med storrensning här hemma för när man inte varit hemma på 6 veckor och för en gångs skull orkar hålla på med något hemma så inser man hur mycket onödiga saker man har.. dessutom är jag lite mer i mina sinnesfulla bruk nu när jag inte är gravid, så det är lite roligare att kunna städa utan att bli sur på allt och alla.


Dagens vikt: 1895 gram

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

​Igår blev det inget inlägg. Var så sjukt trött och somnade helt enkelt ifrån det. Vi har gjort så att både jag och Viktor är vakna till 00:30 när hon ska äta, så hjälps vi åt.. men igår somnade jag innan och var heeelt slut. Kompenserade det med att jag tog matningen och blöjbytet 03:30 och 06:30 utan att väcka honom.

På förmiddagen igår togs varmvattenmadrassen bort också. Hon håller tempen jättebra. Dock sov hon bara där på nätterna sista veckan. Dagtid sover hon i sitt fina babynest mellan oss. Mysigt att ha henne nära!

Amningen har kommit igång riktigt bra nu och hon äter tills hon blir mätt. Ibland får vi i lite via sonden och ibland lite mer.

Nu är det förhoppningsvis bara 3-4 veckor kvar innan hemgång. Man ska ju alltid ställa in sig på att vara här till fullgången tid, men jag tror att vi får komma hem någon vecka tidigare. Känns så iallafall. Sen vet man ju aldrig, kan ju bli senare än fullgånget också.

Idag blir Wilma en månad! En månad!! Helt sjukt va tiden gått fort. En månad under graviditeten var ju en evighet. Underbart att det går så bra med henne! 

Nu ska vi äta vår mat som vi beställt via pizzaonline. Jag tog sallad och Viktor tog fläskfilé. Vi lyxade till det med ''hem''körning också, smidigt!


Dagens vikt: 1790 gram


Likes

Comments

Idag försvann äntligen övervakningen! Nu slipper vi sladdar och larm. Det firade vi med långpromenad ute i det fina vädret. Känns så skönt att slippa vara uppkopplad och äntligen kunna röra sig fritt.

Senare på eftermiddagen kom Wilmas gudfar förbi och hälsade på. Det var riktigt roligt. Alltid kul att få besök :)

Nu vid sista matningen ammade Wilma väldigt bra och när vi skulle sondmata fick vi bara i henne 5 ml innan hon kräktes, vilket betyder att hon ammade det hon behöver och lite till, helt själv. Wow! Helt sjukt! Äntligen :) Nu hoppas jag verkligen att detta fortsätter, hade varit hur skönt som helst!


Dagens vikt: 1710 gram


Likes

Comments

​Denna dag har känts som att den skulle varit 48 timmar.. den tar aldrig slut..

Vi har ju sänkt maten för att hon ammade så bra, men vid dagens vägning hade hon gått ner 20 gram.. trodde verkligen vi skulle passera 1,7 kg.. men icke.. trots att det är en minimal grej så blev det ändå som en käftsmäll.. efter det blev hela dagen dålig.

Det bra som hände idag var att vi kom ut, utanför lasarettet med Wilma för första gången. Dock var det ganska kallt så vi gick bara ut och vände. Skönt ändå att kunna röra på sig utan att fixa ''barnvakt'' här.

Måndag i morgon och då ska övervakningen bort.. hoppas jag! Skrivit det flera dagar i rad men nu hoppas jag verkligen att den försvinner. Det piper så hysteriskt så fort den inte får tillräckligt med kontakt och Wilma är så stark och sparkar av den hela tiden.. 

Just nu ligger Wilma i sitt babynest bredvid Viktor och båda sover. Så jag passade på att fixa mina fransar och kolla igenom djungeln av alla försäkringspapper. Så ska fixa klart det nu och sen ska jag lägga mig i sängen tillsammans med min familj. I morgon ska jag vakna upp till en bättre dag!

Godnatt :)

Likes

Comments

Yes, nu är första turen i barnvagnen avklarad. Dock var det mer eller mindre snöstorm ute så vi höll oss inne på lasarettet. Mormor kom hit så vi alla gick ner till cafeterian och fikade. MYS!

I morgon på ronden ska dom eventuellt ta bort övervakningen. Hon har legat så stabilt jättelänge vilket är superskönt.

Men åhhh va vi längtar hem... i morgon är det en månad sen vi åkte in till förlossningen.. jag och Viktor pratar mycket om hur vi kommer ha det när vi kommer hem. Att kunna laga ordentlig mat liksom. Eller att ta ett varmt bad. Eller bara bjuda hem någon. Hoppas verkligen att vi får komma hem snart. Vi är redo!


Likes

Comments

Det är inte bara hemma man behöver städa, tvätta och hålla iordning.. det behövs göras om man bor på sjukhus också. Så idag har vi haft en städdag. Fick alla kläder tvättade och plockade iordning på rummet. Nu är vi värda fredagsmys!

Jag har gått hela dagen och bara längtat tills vagnen kommer i morgon. Vill komma ut utan att behöva lämna Wilma på avdelningen. Förhoppningsvis försvinner sista övervakningen i morgon också. Skräckblandad förtjusning...

Nu har vi sänkt varmvattenmadrassen för vi tror att Wilma kan hålla värmen själv. Det får vi veta kl 00:30 när vi ska mata och ta tempen igen. Det är också prat om att vi ska minska maten via sonden, för att hon ammar så bra. Blir spännande att se hur mycket hon klarar själv nu.

Annars är det inte mycket nytt, hoppas att jag kan uppdatera i morgon om hur det var att komma ut med hela familjen. :)

Godnatt från oss!

Likes

Comments

Idag har varit en sån där seg och tråkig dag. Det har inte hänt mycket alls.. Förut har det alltid varit något som hänt varje dag, att dom plockat bort mer och mer från Wilma, vi har fått flytta till ett familjerum på BB och sånt.. men nu är det bara en lång väntan på att hon ska gå upp i vikt.. så därför blir man lätt trött.

Dock kom en sköterska in och väckte mig och berättade något riktigt positivt. Hon sa att vi skulle ta hit vagnen så att hela familjen kan gå ut på promenad tillsammans! Så nu har vi bestämt att på lördag åker Viktor hem och hämtar den. Det betyder ju också att övervakningen på syresättningen kommer att försvinna inom några dagar! :)

Efter det åkte vi iväg och handlade lite. Väldigt skönt att få komma ut men läskigt att vara ifrån Wilma. Därför ska det bli så skönt att äntligen få ha med henne när vi ska på promenader. Eller att bara gå ner i cafeterian och ta en fika. Längtar!!

Nu ska vi försöka sova en stund innan det är dags för matning. Klockan ringer 03:20 :)

Godnatt

Dagens vikt: 1610 gram

Här är en bild på den fina vagnen som vi fått av Wilmas faster!

Wilma tillsammans med mitt första gosedjur som jag fick här på BB när jag föddes. Ska bli kul att fota henne med samma kanin om några månader och kunna se skillnaden.

Likes

Comments

Vardag

Tre veckor har gått sen Wilma föddes. Hennes utveckling har gått otroligt snabbt, vi hänger knappt med. När jag fick träffa henne första gången så tänkte jag att dom första veckorna skulle hon spendera med alla dessa sladdar och CPAP:en i en kuvös. Trodde inte ens att vi skulle få träffa henne. Men redan första kvällen fick Viktor hjälpa till med sondmatning och allt. Hon blev även av med CPAP:en på eftermiddagen samma dag och kunde då andas helt själv.

Det tog tre dagar för mig att komma upp från sängen men under den tiden så rullade dom in min säng på IVA så att Wilma fick ligga hud mot hud ofta. Och så fort jag var på benen så satt både jag och Viktor flera timmar i streck med henne. Helt magiskt!

8-11 februari

Under de första dagarna blev hon av med CPAP:en, glukosdroppet och två till dropp (minns inte vilka det var). Hon fick även tillfälligt lämna IVA och komma till vårt rum och ligga hud mot hud.

12 februari

Namnet bestäms. Hon kommer att heta Wilma Lena Lindahl

13 februari

Jag har, från första dagen, pumpats med bröstpump var tredje timme och det har resulterat i att Wilma nu endast får min mjölk och ingen ersättning.

14 februari

Wilma Ammar första gången. Får inte i sig så mycket och förstår inte riktigt hur det funkar, men är på god väg!

Vi byter från kuvös till värmesäng

15 februari

Det andra bilirubin-testet tas (test för gulsot) och hon behöver inte sola. Vilket är mer regel än undantag med för tidigt födda.

17 februari

Vi tog oss modet att ha henne själva under natten. Och det var inga problem alls :)

20 februari

Wilma går från att sondmatas varannan timme till var tredje. Första dagen fick hon 3 ml ersättningsmjölk och sen har det successivt ökat varje dag. I skrivande stund (1 mars) får hon 37 ml av endast min mjölk.

21 februari

Vi blir flyttade från rummet vid IVA och till BB.

23 februari

Wilma blir av med EKG-elektroderna. STORT steg!

24 februari

Första lilla motgången. Syresättningen var inte superbra under natten.. barnläkaren kom in kl 03:30 och kollade till henne men hon var inte så orolig. Kl 06 kom dom in med syrgas och precis då blev syresättningen perfekt. Sen dess har det varit på topp hela tiden :) men va oroliga vi var...

Wilma badar för första gången! Hon trivdes och var nöjd.

28 februari

Vi knäcker amningskoden. Wilma ligger och ammar till och från i 20 minuter. Nu är det inte alls långt kvar tills hon ammar på riktigt och får i sig den mängd hon behöver, utan sondmatning.

Kortfattat och har säkert missat något. Har inte fått journaler än och somsagt hänger vi knappt med på vad som händer. Men det har gått så himla bra och vi är väldigt tacksamma över det :)

Skriver upp lite om hur hon ökat i vikt också:

8 februari: 1141 gram (födelsevikt)

11 februari: 1105 gram (minsta vikt)

15 februari: 1200 gram

19 februari: 1300 gram

23 februari: 1440 gram

27 februari: 1540 gram

28 februari: 1570 gram


Likes

Comments

Vardag

Äntligen mars! Ett steg närmre hemgång :)

Idag tog vi ingen vikt för sköterskorna tycker att hon går upp så bra i vikt så vi ska väga henne varannan dag istället. Känns också som ett framsteg! Nu väntar vi på att övervakningen för syresättningen försvinner, att hon får en riktig säng istället för värmesäng och att amningen ska komma igång på riktigt. Sista milstolparna!

Alla tillskott börjar minska också. Hon får Fosfat, Multivitamin, Kalcium och Niferex i samband med måltid men nu i en mindre mängd. Så snart är även det borta! Vi är så stolta och glada över att det går så bra. Både sköterskor och läkare är väldigt imponerade över Wilma och förstår inte hur hon kan klara sig så bra, helt själv, fast hon är så liten!

Igår fick hon på sig det första klädesplagget någonsin. En pyjamas som hon fått av sin faster. Pyjamasen var i storlek 38 men ändå lite för stor :D

Tänkte lägga ut lite bilder här på vad Wilma har fått under tiden vi varit här i Falun. Sen ska vi försöka komma ut och handla lite och ikväll tänkte jag skriva ihop en sammanfattning om Wilmas utveckling under dessa 3 veckor.


Denna söta skylt kom personalen in med i morse, så snälla!

Wilma har massor av saker hemma och kläder i mängder. Men nu när hon kom så tidigt så var det ju supersnällt av familjen att fixa lite mindre kläder, så hon slipper frysa när vi ska hem sen :)

Det tackar vi för!!

Likes

Comments

DETTA ÄR INGEN DRÖMFÖRLOSSNING!

Söndagen den 5 februari hade jag ovanligt mycket molvärk i både mage och rygg, vilket i och för sig är vanligt i vecka 30, men det var något som ändå inte kändes helt rätt. Avvaktade lite, åt middag och vilade. Värken avtog inte och jag beslutade att ringa in till förlossningen. Dom ville såklart att vi skulle komma in, så vi packade ner det viktigaste och åkte till Falun. 22:35 blev vi inskrivna och dom började ta prover, då visade det sig att mitt blodtryck låg på 170/105 och efter 10 minuters vila och en blodtryckssänkande medicin låg det på 150/100.. efter ett urinprov såg dom att jag hade +3 i protein i urinen... (det plus högt blodtryck tyder på havandeskapsförgiftning) så vi blev inlagda.

På natten fick jag en spruta kortison i fall att vi skulle behöva plocka ut bebis tidigare. Kortison fås för att påskynda bebisens lungor. Det togs också nya blodtrycksmätningar regelbundet och det var lika högt som innan.

Under natten fick jag smärtsamma sammandragningar var 10:de minut, fick medicin för det och sammandragningarna avtog.

Dagen efter (måndag 6 februari) låg jag uppkopplad med CTG i omgångar. Allt såg bra ut och bebisen mådde bra. Vi skulle eventuellt få åka hem på tisdagen då min molvärk hade släppt lite.. men på kvällen började det igen. Sammandragningar, huvudvärk och illamående.. blev andfådd för ingenting. På kvällen fick jag sista sprutan kortison. Kändes skönt ändå att veta att jag fått båda sprutorna, då det är större chans för bebis att klara sig utanför magen.

På tisdag natt vaknade jag och hade ett tryck över magen. Ringde på klockan för att informera. Prover avvaktades att tas till morgonen efter.

Efter provtagningen fick vi reda på att vi blir kvar tills minst söndag pga fortsatt högt blodtryck och efter att jag fått det trycket över magen. Blev orolig och ville inte att bebisen skulle komma ut än. Var då i vecka 31+1 och det är alldeles för tidigt. Dessutom visste vi ju att hon var 17% mindre än ''normalt''. Det skulle tydligen inte vara någon större fara enligt läkare, men man börjar ju ändå fundera.. Gick inte upp från sängen mer än nödvändigt ifall det skulle påverka något.

På kvällen fick jag väldigt täta förvärkar som kom var 3:e minut. Hade superont. Trodde nästan att hon var påväg.. stod på knä i sängen och försökte andas mig igenom smärtan... tills det var outhärdligt och ringde på klockan igen. Barnmorskan sa att hon skulle komma in med en värmekudde och fick även en tablett för att stilla värkarna. Värmekudden kom aldrig men tabletten tog bra och jag kunde äntligen få sova.

Nu till den mest dramatiska stund i hela mitt liv...

På onsdag morgon vaknade jag 04:50 och då var det blod i hela sängen. Sprang upp i ren panik till toaletten och skrek till Viktor att han skulle trycka på knappen. Bara några sekunder senare kom två från personalen, som direkt tryckte på akutlarm och ytterligare några sekunder senare var det 7 personer i rummet. Fick lägga mig i sängen och dom sprang iväg med mig till ett förlossningsrum. Blev undersökt och det beslutades snabbt om urakut kejsarsnitt. 05:10 sprang dom ner med mig till operation. Blev sövd direkt, helt utan information.. var livrädd.. hade dödsångest och 1000 tankar flög genom huvudet.. 05:22 påbörjades snittet och 05:24 var hon ute.. endast 1141gram och 36cm. Alltså inte bara 17% för liten utan ca 40%...

07:20 vaknar jag upp från narkosen.. oviss om vad som hänt.. försöker göra mig hörd och en sjuksköterska kommer. Hon berättar då att bebisen mår bra och att Viktor är hos henne. Jag blir lättad av att veta att hon klarat sig men är otroligt chockad över vad jag precis har gått igenom. 15 minuter senare kommer Viktor ner till mig och berättar att vi fått världens finaste dotter. Fullt frisk och superduktig. Blev så tacksam över att hela familjen mår bra trots omständigheterna.

Min mormor och svärmor hade kommit till Falun för att träffa oss. Det var det sista jag hade sagt till Viktor att jag ville. Så fick säga hej och träffa dom en snabbis.

Efter ett tag rullades jag upp till neonatalavdelningen och får äntligen träffa min lilla tjej. Fortfarande chockad fick jag upp henne på mitt bröst och lyckan var total. Där låg jag med min dotter, några timmar efter att jag trott att varken hon eller jag skulle klara oss. Då visste jag också att nu börjar en alldeles speciell resa för hela familjen.

En stund senare släppte morfinet och jag blev jättedålig. Är överkänslig mot morfin så dom la tillbaka Wilma i kuvösen. Jag började kräkas och få ont så fick komma tillbaka till antenatalavdelningen på förlossningen för att återhämta mig. Var väldigt trött och borta hela dagen men på kvällen fick vi åter igen komma tillbaka till neo och fick ett rum vägg i vägg med IVA-avdelningen där Wilma låg.

Att det blev såhär dramatiskt berodde på att havandeskapsförgiftningen gjorde så att min moderkaka lossnade, detta pga det höga blodtrycket. Det är väldigt ovanligt att den lossnar så mycket som den gjorde på mig och att det blev så akut är för både bebisen och mamman kan förblöda om man inte får hjälp snabbt. Dessutom får barnet inget syre utan modekaka.

Man får sig verkligen en tankeställare om hur viktigt det är att åka in på kontroll en gång för mycket än en gång för lite. Förmodligen hade molvärken ingenting med havandeskapsförgiftningen att göra, utan jag blev snabbt sjuk utan några vidare symptom. Vid tidigare MVC-besök syntes ingen tendens till förgiftning så det gick väldigt fort. Ni som är gravida. Lita på er magkänsla och tänk på att förlossningen bara är ett samtal bort. Jag tvekade att ringa för jag kände mig tjatig. Vill inte veta vad som kunde hänt om jag inte hade ringt..


Bild från 8 februari när hon ligger på mitt bröst

Också från 8 februari (eftermiddag) då hon blivit av med CPAP-masken och kan andas helt själv

Sötaste kortet som vi fick på alla hjärtans dag💜

Bild tagen idag, 28 februari.

Likes

Comments