Header

För några veckor sedan åkte jag tillsammans med min familj till Mall of America i Minneapolis. Mall of America är (som jag har förstått det) det största köpcentret i Amerika och lever verkligen upp till det.

Vi åkte dit med buss och det var en lång men verkligen inte händelselös resa, vi hade inte ens åkt i 20 minuter innan slagsmål bröt ut på bussen. Inte heller var det var som helst på bussen utan det var rakt ÖVER mig. Slagsmålet var mellan en äldre American (50-60), en ung Mexican (20-25) och en African-American (30-40).

Jag satt bredvid han som var African-American och framför amerikanaren, vi kände av lite spänning i stämningen i början av bussresan men ingen tänkte särskilt mycket på det, amerikanaren gick väldigt mycket fram och tillbaka i bussen och man kunde se ganska tydligt att han var alkoholpåverkad men alla låtsades som inget. Efter ett litet tag kom mexikanaren gående mot oss och vi ser tydligt även på honom att han inte är nykter, sen från absolut ingen stans slår han amerikanaren bakom mig rätt i ansiktet. Då blir mannen bredvid mig mycket upprörd och slår till mexikanaren över huvudet på mig och detta i sin tur startar ett slagsmål på tre håll med mig i mitten. Jag borde nog ha varit mycket räddare än vad jag faktiskt var men jag tyckte mest att det var obehagligt efteråt, Laura däremot som satt på andra sidan gången flög rakt up i Alyshas knä och såg ut som om hon sett ett spöke.

Efter allt detta fick vi vänta hur länge som helst på att polisen skulle komma och sedan blev vi intervjuade och fick fylla i rapporter och allt. Mexikanaren blev bortförd av polisen då de hittade diverse droger i hans väska, innan han hoppade in i polisbilen bestämd han sig dock för att ta en kisspaus precis utanför bussen i vägkanten där alla kunde se honom, verkligen en intressant vändning. Till slut kunde vi åka vidare och efter detta flöt resten av bussresan på hyfsat problemfritt, bortsätt från en liten unge som höll mig vaken nästan hela natten med sina extrema skrik, bebisar borde vara förbjudna på bussturer över nätter….

Efter en frukost på Donken åkte vi till vårt hotell och gjorde oss redo för dagen som skulle komma, fylld med shopping, shopping och mera shopping. Detta är verkligen det ända sättet jag kan beskriva denna lilla minisemestern. Visst finns där ett helt nöjesfält inuti köpcentret och ett akvarium i källaren, men ärligt, vem har tid till det när det är president’s sale? Vi spenderade tre hela dagar inuti den byggnaden och nu kan jag säga, helt utan att ljuga, att jag klarar av att inte gå vilse och t o m kan mer eller mindre navigera runt där. Liiite stolt får jag ju ändå erkänna att jag är. Jag shoppade nog mer än vad jag någonsin gjort tidigare men trots detta hade vi tid att ta en massa bilder också, på någon vänster lyckades vi med att fylla hela mitt minneskort och detta var verkligen en prestation eftersom det i stort sätt var tomt när vi började.

Bussresan hem gick betydligt mycket lättare än den dit men trots detta var den väldigt lång. Bussen lämnade 1 på måndagsmorgonen och vi kom hem 17 samma eftermiddag. Detta låter ju fruktansvärt men det var verkligen inte så illa, de hade uttag på bussen så man kunde ladda sina enheter och dessutom gratis wifi, synd var bara att det wifi de erbjöd inte fungerade. Men jag var nöjd bara med uttagen. Jag fick också massor med tid till att ta in förlorad sömn och prata med Sverige. Utöver det såg jag lite på film och lyssnade lite på ljudbok.

För att sammanfatta denna resan så var den väldigt rolig och jag skulle verkligen vilja göra om den, fast efter att min plånbok fått återhämta sig lite.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments


Det händer inte så jättemycket här, varje dag är den andra lik. Man går till skolan, efter skolan är det träning och sen kommer man hem och gör läxor. Tisdagar och Fredagar är det match och vi har nu äntligen börjat vinna! Det tog oss ett bra tag att komma in i det och lära känna varandra som spelare men vi är nu ett lag istället för 12 individuella spelare och det känns mycket bättre.

Vi har börjat vårterminen i skolan nu också och de flesta har fått ändringar i sina scheman, inte jag. Av någon anledning fick jag inte byta lektioner för min koordinator så jag är fast i World History i ytterligare några månader… Suck.
Aja det är ju inte precis som att jag måste plugga ändå, World History är nog det lättaste sättet att få ett A, man bara läser igenom anteckningarna 10 min innan provet och får i stort sätt varje gång 100%. Faktum är att detta blogginlägg skrivs under en genomgång av Franska Revolutionen, helt ärligt tror jag inte att någon lyssnar på vad vår lärare säger. Halva klassen sover och andra halvan sitter med sina mobiler.

Jag har hunnit uppleva min första riktiga sjukdom sen jag kom hit också och det var ett rent helvete. Visst har man varit förkyld och kanske haft någon låg, knappt märkbar feber men nu fick jag min årliga dos av maginfluensa och det var inte alls kul. Jag var sängliggande i en dag och soffliggande i en, sen var jag tillbaka is kolan igen och skola innebär träning. Jag har nog aldrig varit så trött som jag var efter bara uppvärmningen det träningspasset. Men jag lever än så det är väl bra antar jag.

Vi hade också två utflykter med de andra utbytesstudenterna här i området; först åkte vi skridskor och sen några veckor senare åkte vi rullskridskor. Det förstnämnda är verkligen inte min grej så jag var inte helt överlycklig utan mest vettskrämd. Inlines har aldrig riktigt varit min grej ihäller men jag var ändå taggad på att prova rullskridskor, ni vet när det är två hjul på vardera sidan. Detta var jag till min stora förvåning inte helt kass på och jag kunde t o m ha lite kul trots min rädsla för fart.

Vi har inte mycket mer än fyra månader kvar nu och tiden flyger verkligen förbi. Jag är både lättad och besviken, det tar mycket på krafterna att vara kring folk som man inte fullt ut känner hela tiden och även om alla är väldigt snälla så hade det varit skönt att få någon timme varje dag när man bara kan få sitta ner och läsa en bok eller se på youtube eller något liknande. Men denna sista tiden kommer nog gå ännu snabbare eftersom vi har så mycket roligt planerat.

Vi kom ju precis hem från Mall of America (kommer separat inlägg) och nu om typ en månad åker vi till Chicago. Efter det ska vi till något som heter Turkey Run, och nej de är inte någon skum variant av tjurrusning med kalkoner; jag har redan blivit jagad av tillräckligt många kalkoner detta utbytesår. Det är mer som ett naturreservat om ni så vill. Vi ska campa och vandra. En annorlunda semester för mig men jag ser väldigt mycket fram emot det. Sen är det bara några veckor i skolan och då är jag praktiskt taget redan på väg till Washington och hemma igen. Helt sjukt...

  • 51 readers

Likes

Comments

​Nu är det verkligen ett bra tag sen jag skrev sist, som vanligt på grund av att det inte finns något att skriva om. Nu har det i alla fall varit både ju och nyår och det ger ju mig en hel del att skriva om.​

Till att börja med så ska jag bara säga att amerikanare är galna! De började fira jul redan innan Halloween ens var över, med julpynt och julmusik överallt! I min familj är den första officiella juldagen black friday, då är thanksgiving över och detta är enligt mig lite mer acceptabelt, även om det var egendomligt att lyssna på julmusik i november.
I min familj har man inte heller en bestämd dag där man firar med hela släkten utan vi spred ut det, visst dagen då familjen firade tillsammans var den 25:e men vi var runt lite överallt mellan den 17:e och 26:e.

Jag tänker berätta mer ingående om den 24-26:e eftersom det var då det mesta skedde.

Förmiddagen den 24:e stannade vi bara hemma, jag fick ringa hem till släkten där hemma och säga hej till alla och det var verkligen jättetrevligt.
Vid 13-tiden lämnade vi huset, vi skulle nämligen fira jul hemma hos min v-mammas pappa, jag hade intre träffat honom förut så jag trodde att det skulle bli lite obekvämt men där var annat folk som jag kände sen tidigare och så hade jag ju Laura också så det fungerade bra. När alla var mätta och belåtna och jag hade tagit en tupplur rullade vi iväg mot nästa äventyr, kyrkan! Det var lite annorlunda från hur det brukar vara, allt var nedsläckt och vi sjöng jullåtar istället för de vanliga låtarna.
När även detta var avklarat åkte vi hem igen och då ingen var hungrig hoppade vi kvällsmaten och satte istället direkt på filmen Elf, jag hade inte sett den innan och den är kanske inte en av mina favoriter men den var ändå mysig på något vis. Sedan hade Barb och Scott en överraskning till oss, mest till mig. De visste mycket väl om att vi i Sverige firar jul den 24:e och ville att jag skulle få lite känsla av att vara hemma så vi fick “öppna” våra stockings. Jag tycket detta var en väldigt fin gest och jag uppskattade det verkligen.

Nästa dag var då den stora dagen, men inte särskilt mycket hände alls. Vi fick sätta larm på morgonen för att gå upp och öppna presenter innan det var dags att åka till kyrkan. Presenterna var så mycket bättre än vad jag någonsin kunnat hoppas på, jag förväntade mig verkligen inget så jag blev jätteglad. I kyrkan var det bara vi och en annan familj så det var lite speciellt, inte ens prästen var där. Men vi fick det att gå ihop och några timmar senare var vi på väg hem igen.
Resten av dagen hände i stort sätt ingenting, vi såg på film, Grandma kom över på julmat och en familjevän kom över lite senare och spenderade eftermiddagen med oss. Allt var väldigt avslappnat och det bästa var att jag kunde gå i mjukisbyxor hela dagen!

Efter detta återstod bara två julfirande och det var hemma hos Grandma (på min v-pappas sida) . och hos min v-mammas syster. Något annat som var väldigt viktigt att få in var mellandagsrean. Vi fick därför vakna klockan fem på morgonen. Själva shoppingen var överskattad, visst hittade jag några fynd men jag hade nog gjort bättre i att sova faktiskt, (Tro det eller ej pappa).
Vi åt sedan frukost hos Aunt och hennes familj och det var riktigt trevligt, deras familj har nämligen en utbytesstudent från Tyskland som jag redan känner väldigt bra från skolan. Vi åt och öppnade presenter och spelade UNO, själva spelandet blev minst sagt intressant med tanke på att det var 4 kulturer med olika regler på en gång men vi tog oss igenom det och jag stod som segrare i slutändan. Mest förvånad var nog jag själv.
Lunch åt vi sedan hos Grandma, herregud vad mycket mat det blev denna dag! Vi öppnade också här presenter och sedan tog jag en tupplur. Jag tvingades trots allt upp väldigt tidigt. När vi väl åkte vidare hemåt var alla helt utmattade och vi bara däckade på olika ställen runt om i huset. Någon kvällsmat var det inte ens tal om.

En vecka senare var det dags för nyår. Detta visste jag redan från början skulle bli helt annorlunda från vad jag är vad vid men jag blev fortfarande förvånad över hur avslappnat det var.
Jag lämnade huset direkt efter frukost då jag hade basketträning på morgonen (det hade jag under hela lovet) och efter träningen gjorde jag mig redo i omklädningsrummet och blev sedan upphämtad för att åka iväg mot dagens ärenden. Vad skulle vi då stå i denna nyårsafton? Vi hade lite shopping att uträtta men jag hittade inget speciellt. Vi åkte också runt i Downtown Grand Rapids och gav ut filtar och mössor till hemlösa, detta var en fin handling men jag tyckte att det var obehagligt då många var fulla och påverkade av diverse droger, tur att jag i alla fall inte behövde lämna bilen! Något annat som jag tänkte på var hur många hemlösa det faktiskt är här, visst var jag medveten om att det är många fler här en i Sverige men det var ändå chockerande att se det själv.
Dagens favorit från min sida var när vi gick “dumpster diving” detta låter ju inte riktigt klokt men det är bättre än så jag lovar. Det var en variant av second hand shopping där “baljor” var fyllda med diverse saker och man bara plockade på sig vad man ville ha och sedan betalade för vikten. Typ som att man köpte lösviktsgodis eller något, fast med kläder!

Själva nyårsfesten var till att börja med alkoholfri eftersom den var anordnad mellan folk som lärt känna varandra genom kyrkan. Folket var väldigt trevligt men jag är väl van vid att nyår är lite mer hypat om man säger som så, jag saknade också fyrverkerierna väldigt mycket.
Något som jag däremot helt klart föredrar med Amerika var att vi gjorde en variant på juklappsspelet. Alla tog med sig något litet och sedan skiftades paketen runt med hjälp av tärningar. Alla fick vars ett paket så ingen lämnades utan. Jag fick dock ett graviditetstest och en docka, detta var förstås bara på skämt och inte ämnat att hamna i mina händer. Det gav dock alla ett stort skratt och jag fick snart byta ut dem mot en lampa som såg ut som en cowboystövel, denna är jag mycket nöjd med då den är “typical american”.
Vi väntade tills klockan slog 12 och sedan drack vi vår grape juice och åkte hem. Alla var alldeles för trötta för att stanna uppe och festa längre.


Jag gjorde mycket annat under denna julledigheten och det är därför några avbilderna nedan inte har med vad jag skrev att göra. Bland annat så var vi och såg på olika juleljus.




  • 140 readers

Likes

Comments


Nu i december är det väldigt många som fyller år, i förrgår var det min bästa vän hemma i Sverige och idag är det min syster här i USA och farfar.
Vad är syftet med att skriva detta lilla inlägg? Det är än oklart, jag antar att jag bara ville säga grattis till folket där hemma och säga att jag tänker på er och saknar er❤️
Bara 6 månader kvar tills vi träffas nu.... hur fort har inte tiden gått alltså!!?

  • 180 readers

Likes

Comments


Det finns många fördelar med att fira thanksgiving, en av dem är att man bara behöver gå i skolan tre dagar, sen hade vi i och för sig inget höstlov så det väger väl upp för det. Denna veckan kändes dock mycket längre än de vanliga veckorna pga morgonträningar för basketen. Vi fick vakna innan 5 varje morgon och jag fullkomligt hatade det. Tydligen gjorde coach det också för han sa att han skulle försöka att undvika alla former av morgonträningar i framtiden.

Bortsätt från tidiga morgnar och sena kvällar flöt veckan på och på onsdagseftermiddagen när vi släpptes fria hämtade Barb oss och vi körde till Grand Rapids där vi såg en basketmatch. Jag tyckte detta var jättekul även om vi förlorade själva matchen.

Dagen därpå var det Thanksgiving. I vår familj är det väldigt avslappnat, vi var hemma hos oss och vi gjorde ingen särskilt alls. Släkten kom över och vi åt väldigt god lunch och såg på en fotbollsmatch som gick på tv, sedan somnade både jag och Laura på soffan och när vi vaknade igen hade alla gäster åkt hem.
     Resten av kvällen tillbringade vi sedan till att gå igenom olika reklambilagor och planera vad vi ville köpa och vilka affärer vi ville gå in i på Black Friday. Jag och Alysha stannade sedan uppe lite längre och såg på film och hade det allmänt mysigt. Laura hade tidigare på kvällen åkt iväg mot Wisconsin för att springa med cross countryn så hon kunde tyvärr inte vara med. Jag kom inte i säng förens vid 12 tiden och sedan somnade jag inte förens närmre 1.

Klockan nästa dag ringde klockan 2:15 så det blev inte jättemycket sömn för min del, men det gjorde absolut inget eftersom vi skulle SHOPPA!!!
     Det finns inte så jättemycket att berätta om själva shoppingen. Eftersom vi väntade till dagen efter med att ge oss ut var det inte helt fullt med folk överallt utan mer som en mellandagsrea i Sverige. Vi shoppade sammanlagt i 10h och var hemma vid 17. Då hade jag 20 minuter på mig att byta om innan det var dags för basketträning. Jag var inte den ända som var helt utmattad och vi fick verkligen inte mycket gjort alls. Något som däremot var roligt var att vi fick bli de första att få veta könet på coach’s kommande bebis.
    Den första personen att sätta ett skott från halvplan fick öppna ett kuvert och se om det stod boy eller girl och resten av laget tittade över hennes axel, sedan fick denna personen gå fram till två tallrikar med grädde på. Utanpå var grädden vit men på insidan var det antingen rosa eller blå färg. Tjejen som satte skottet fick sedan smälla upp grädden i coach’s ansikte och detta var enligt mig den bästa delen. Han har förtjänat det efter alla dessa tidiga morgnar.  

  • 207 readers

Likes

Comments

Som de flesta redan vet så spelar jag basket hemma i Sverige och även här i USA. Skillnaderna är så många att man skulle kunna tro att det är två helt olika sporter.

Hemma i min lilla handbollsdominerade stad spelar man för att ha kul och möjligtvis för att utvecklas, här spelar man för att vara bäst och vinna. Vilket det absolut inte är något fel med, tvärt om faktiskt, det passar min personlighet mycket bättre. Något som däremot inte faller mig i smaken är hur mycket jag måste röra på mig. Här kommer jag, van vid att ta en tupplur mitt i träningen, no jokes, jag brukar faktiskt göra det, och ska delta i en 2,5h lång träning fylld av springande fram och tillbaks.

Jag har varit en del av basketlaget i tre skolveckor exakt men bara haft "riktiga" träningar i en. De första två veckorna var nämligen conditioning, vilket innebar att vi helt enkelt skulle komma i form.
Dessa träningar pågick bara i runt 30 minuter men jag kan lätt säga att dessa var de längsta halvtimmarna en kan uppleva. Jag trodde rent ut sagt att jag skulle dö tio minuter in på min första träning, men jag tog mig igenom två veckor av detta och mot slutet kändes det så mycket bättre. Jag är verkligen glad nu också över att jag gjorde dessa två veckor då jag annars aldrig hade kunnat ta mig genom de riktiga träningarna.
Något som visar på hur våra träningar är hur vi hitintills haft tre olika personer som spytt på av ren utmattning, tack och lov är jag inte en av dem. Men det är väl bara en fråga om tid om vi fortsätter såhär.

Den första riktiga träningen var måndag denna veckan och vi kan säga att jag var måttligt nervös då denna veckan inte bara var träning utan även uttagning för vilka som ska få spela i Varsity (A-laget) och JV (B-laget). Jag gick inte in med särskilt höga förhoppningar, jag värderar inte mig själv som överdrivet duktig och speciellt inte när jag jämför mig med alla dessa beundransvärda amerikanare, men Coach hade uppenbarligen en annan uppfattning då han redan på tisdagen meddelade att jag skulle få spela i Varsity. Visst blev jag både glad och hedrad men jag hade på sätt och vis hoppats att jag skulle få spela i JV där pressen inte är så hög.
Resten av veckan slapp jag i alla fall vara nervös och kunde bara ha kul och göra mitt bästa på träningarna. Även om tempot här är helt annorlunda än det vi har på våra träningar där hemma så är övningarna och principerna ungefär desamma så jag har inte haft alltför svårt att hänga med och tack vare två hårda veckor i början går det inte lika tungt för mig som det gör för några av de andra tjejerna som valde att skolka där i början.

En övning som är väldigt populär bland coacher här oavsett vilken sport du deltar i är suicides. Direkt översatt självmord, vilket passar bra då det är precis vad jag vill begå genom hela övningen. Hur fungerar då detta barnplågeri? Jag skulle jämföra det med vad vi kallar idioten. Spring fram och tillbaks tills du dör eller tills du är klar, om du inte springer snabbt nog får du springa mer. Det låter väl kul? Alla älskar det...

För att runda av detta inlägg så vill jag berätta att jag också fått mitt träningsschema och jag insåg denna kväll att jag varenda måndagsmorgon har träning innan skolan börjar. Som om måndagsmorgnar inte var illa nog utan att man måste vakna klockan 5! Detta innebär att jag har 6 träningar varje vecka 2,5h a piece och minst en match. Fet lär jag trots alla onyttigheter i alla fall inte bli under denna säsongen.











  • 234 readers

Likes

Comments

När man hör om halloween i USA så känns det som om det är en riktigt big deal. Visst det är bra mycket större och roligare än i Sverige men ändå inte alls som jag förväntade mig, trots detta ändå lätt en av mina bästa upplevelser ever.

För någon vecka sen så var vi på något som kallades för "the haunt" typ ett spökhus eller vad vi nu skulle kalla det på svenska. Det är iaf folk som försöker skrämma en medan man går i ett mörkt hus basically.
Lättskrämd som jag är så var jag rädd redan innan det började och på något vis lyckades jag hamna längst fram i tåget, bra drag där Effe... Jag tog mig iaf igenom hela och jag hade faktiskt kul på köpet!

Dagen innan halloween så var det dags för oss at karva våra pumpor. Lite sent ute men vi hade helt enkelt inte tid tidigare. Pumparna hade familjen själva odlat så det gjorde upplevelsen lite mer speciell. Då jag vet att mina artistiska kunskaper är väldigt begränsade bestämde jag mig för att göra något väldigt lätt, Harry Potter....
Laura däremot insåg inte riktigt sina begränsningar och lyckades totalt massakrera sin pumpa så illa att hon blev tvungen att ta en ny och börja på nytt. Detta tyckte 4/5 familjemedlemmar var ytterst underhållande.

På måndagen var själva halloween. På väg till skolan stannade vi på donken och beställde pumpkin spice latte. Jag gillar egentligen inte kaffe men bestämde mig för att ge detta en chans och jag blev mer än positivt överraskad. Ser runt ut sagt fram emot nästa gång jag får chansen att köpa en sån. Skolan var precis som vanligt, nästan, några få personer klädde ut sig och jag önskar att jag också kunnat göra detta, men då jag inte har någon kostym så fick det va.
Efter skolan var det conditioning för basket som vanligt, jag kommer ta upp i ett senare inlägg hur detta är och vad det innebär. När vi äntligen var klara mötte jag upp med några vänner och vi begav oss mot en av de få affärer vi har i vår lilla stad i jakt på kostym. Det sket sig och till slut gav vi upp och nöjde oss med en tub fejkblod. Vi åt sedan pizza till kvällsmat eller snarare de andra åt. Jag var inte hungrig så jag väntade istället tills vi kom hem senare den kvällen med att äta.
När vi var klara var det dags för trick or treat. Eller bus eller godis som vi skulle sagt i Sverige. Detta var så annorlunda från hemma. Där hemma måste man gå runt i kvarteret och knacka på dörrarna och sedan vänta bara för att en sur gubbe ska öppna och säga att de inte har något godis. Visst jag överdriver kanske liiiite men....
Här är trick or treat på liv och död, de har t o m ett system för hur det fungerar. Om ljuset är tänt utanför huset eller pumporna lyser är barn välkomna att knacka på, men oftast behöver man inte ens knacka på utan folk kommer ut och möter en med skålar fulla av godis. De tar en näve och lägger det i din påse, då jag inte tänkte på att ta med någon påse över huvud taget så nöjde jag mig med min mössa, detta fungerade hur bra som helst även om jag fick en del konstiga blickar.
Efter typ en timme kände vi oss nöjda och vi mötte upp med min värdmamma i hennes klassrum och hon körde oss hem. Mycket utmattad satt jag mig sedan ner för att runda av dagen med att plugga anatomi, fysik och algebra. Jag börjar nästan ångra att jag välde typ alla de svåraste ämnena de kunde erbjuda, vad tänkte jag med där!?

  • 266 readers

Likes

Comments

Denna söndagen blev lite av ett äventyr för mig. Till att börja med så var det den första söndagen sen jag kom hit som jag inte gick i kyrkan. Detkändes nästan konstigt nu när man blivit så van vid det. Men ändå skönt med en liten paus.

Då mina värdföräldrar precis åkt till Sverige på en resa med jobbet så bor jag och min utbytessyster just nu hos en av våra vänner från skolan. Även om jag saknar mina värdföräldrar lite så älskar jag detta. Jag har ett eget rum och wifi, nästan som hemma i Sverige, bara mycket kallare.

I alla fall så lämnade vi huset klockan 9 på morgonen, bilresan till själva “sanddynorna” var ca 2,5h men jag är inte helt säker, jag sov nämligen i stort sett hela vägen. Det var en hård start på dagen, först kör vi in i en fågel, (den överlevde sån tur var) och sen kör vi grovt vilse. Efter många om och men hittade vi till slut rätt och vi bestämde oss för att äta lite innan vi gav oss ut på expedition. Detta ångrar jag verkligen inte att vi gjorde, att gå upp för de dynorna tog verkligen på krafterna. Tänk er skidbackar fast med sand, dessa ska du gå upp för samtidigt som du undviker att titta ner, man vill inte bli allt för yr om jag säger som så.

30 mödosamma minuter senare hade vi nått topper och här stannade vi och tog massor av bilder. Lätt värt det enligt mig för den utsikten! Och nu var det ju bara den lätta biten kvar, trodde vi. På något vis lyckades vi hamna off-piste, utan skor och bland snår. Inte jättetrevligt kan jag informera om. I alla fall så hittade vi ut och sedan var det bara att springa ner.

Nu hade vi tagit oss igenom den jobbiga biten, bara själva rundan man kör med bilen kvar. Vi körde genom mestadels skog men det fanns avsedda platser där man kunde parkera bilen och gå ut och titta och ta bilder osv. Detta var min favoritdel av dagen, naturen där var verkligen så vacker!

Ett X antal bilder senare lämnade vi området och begav oss mot något ställe där man kunde hitta mat. Vi hamnade i Treverse City där de hade en Applebee’s resturang. Det var första gången för både mig och Laura och vi var verkligen inte besvikna. Jag beställde nötkött, något som jag inte ätit på jag vet inte hur länge och det var lätt en av de bästa måltiderna jag fått sen jag kom hit.

Efter detta började det bli dags för oss att dra sig hemåt, efter ett snabbt stopp på Meijers. Meijers är en affär exakt som Walmart. Jag förstår inte varför man inte pratar om det hemma i Sverige. Där är det alltid Walmart hit och Walmart dit, hade aldrig ens hört talas om Meijers innan jag kom hit. Ytterst skumt.

På vägen hem stötte vi dock på ett förhinder i form av ett rådjur. Jag vet inte exakt hur det gick till då jag åter igen sov i bilen men jag vaknade av att vi tvärbromsade, försökte väja undan och folk som skrek. Paniken i det ögonblicket var obeskrivlig, jag trodde att vi skulle krocka med en annan bil och att jag skulle dö. Men vi hade tur i oturen och det var som sagt bara ett rådjur. Det blev dock en rejäl smäll och både djuret och bilens ena framlyckta dog.

Vi blev tvungna att stanna och ringa polisen och sedan vänta på att de skulle anlända, inspektera situationen och sedan skriva en lapp till försäkringsbolaget. 40 minuter senare var vi klara och redo att köra vidare och vid detta laget var vi alla extremt trötta och ville bara hem, men med en sista kraftansträngning klarade vi oss den timmen vi hade kvar innan vi äntligen kunde däcka där hemma.

Vi kan säga som såhär, jag sov riktigt gott inatt.

Likes

Comments

Denna veckan har varit något helt nytt, vi har verkligen inget liknande i Sverige.

Under själva skolveckan var det något som heter "spirit week" detta innebär att alla som vill ska klä ut sig till olika saker varje dag och genom att göra detta tjänar man poäng till sin årskurs.

Detta var våra utklädningsdagar:
Måndag: pyjamas
Tisdag: tie-dye, typ hemmagjorda t-shirts mm
Onsdag: miss-match, crazy hair
Torsdag: olika årtal beroende på årskurs, för juniors var det 70-talet som gällde
Fredag: Go tigers!! Vi skulle klä oss i orangea och svarta kläder då detta är skolans färger

Jag själv tyckte detta var en rolig vecka, speciellt måndagen, man behövde ju inte ens byta om!

Så vad händer egentligen mer än själva utklädningen? På tisdagen var jag på min första bonfire, den var anordnad av skolan och till min besvikelse fanns där inga s'mores. Bättre lycka nästa gång antar jag. Annars var detta jättekul. Det var mörkt och för den mesta delen av tiden visste jag inte ens vilka personer jag pratade med men det spelade ingen roll.

Onsdag och torsdag hände inget speciellt mer än utklädning men fredagen var desto mer händelserik.

Efter skolan var det en parad, alla idrottslagen och klubbarna ställde upp med varsin "float", man stod på den och kastade ut godis och reklamexemplar till folk som stod vid gatorna. Detta tyckte jag var jättekul, lite vingligt då vår float endast var en kille i lagets pick-up flak. Jag vet inte hur många gånger jag skulle trilla mot min död! Sen hjälpte det inte heller att regnet öste ner över oss. Detta är tydligen inget ovanligt dock, enligt folket här har det regnat varje år på Homecoming så länge de kan minnas.

Direkt efter paraden var det den riktiga höjdpunkten, själva fotbollsmatchen. Jag har äntligen börjat förstå vad det är som händer nu, yaaaaaaas!!! Synd bara att regnet fortsatte ösa ner. Om man ska se det från den ljusa sidan så påverkade det inte oss så jättemycket, det droppade ändå redan om oss och jag kunde inte ens känna att jag var kall längre, det är det positiva med att tappa känslan i lemmarna. Jag och vännerna jag spenderade kvällen med skrek på och hejade allt vad vi kunde och bäst av allt, vi vann!!

På lördagen var det dags för dansen som alla hade taggat upp så mycket inför. Jag är inte så mycket för det här med att dansa men hypen runt detta var så hög att jag trots allt såg fram emot det.

Vi gjorde oss iordning hemma hos en av våra kompisar och alla blev verkligen så fina! Sedan åkte vi vidare till en av våra kompisars kompisars kompis, den får ni klura på. Där hade vi vad vi i Sverige antagligen skulle kalla en förfest, vi tog en massa bilder och alla föräldrar var där och extremt exalterade, nästan mer än vad vi var. Efter fotona (sån tur var) åt vi pizza, detta var en utmaning. Man vill ju inte förstöra varken sminket eller klänningen men mot alla odds lyckades jag. Vilken bragd!

Mätta och belåtna tog vi oss vidare mot skolan. Själva dansen var i vår gympasal, t o m jag kan säga att där var olidligt varmt. Trots detta hade jag en riktigt bra kväll med mycket skratt och många nya vänner. Mot slutet av kvällen började jag dock upptäcka att jag började tappa rösten. Detta oroade mig lite men jag kände att det var ett problem för framtiden och bara fortsatte ha kul.

Det är lätt att vara efterklok nu när man sitter här helt utan röst men sånt är livet. Nu är vi tillbaks till rutinen med vanliga skoldagar igen, men det känns inte ens så jobbigt. Visst hela skolan var lite hängig idag (Homecoming hangover som min NO lärare uttryckte det) men jag ser fram emot en ny vecka med nya upplevelser!

  • 426 readers

Likes

Comments

Tekniskt sett så var det faktiskt inte ens träning utan bara "open gym". Man var där, snackade lite sköt lite och spelade lite en mot en. Jag älskade det!

Alla som var där idag verkar så snälla och det känns som de kommer ta bra hand om mig.
Något som däremot oroar mig är hur sjukt duktiga alla är. Visst jag förväntade mig inget annat men det blev ändå en chock. Jag menar, det är ju omänskligt att sätta alla 3:or man skjuter! Eller?

Jag och en annan tjej från Spanien fick iaf lite privat träning då coach ser oss som potentiella center-spelare. Det gick verkligen bra för mig och Coach var verkligen riktigt professionell. Bara idag har jag lärt mig så mycket och det var inte ens en riktigt träning! Killarna i KFUM Ystad där hemma får passa sig, jag kommer äga skiten ur er när vi ses igen i juni!

Annars då? Hur är livet?
Det flyter på bra nu. Rutinerna börjar gå in på riktigt och jag är redan skoltrött! Tänk så det kan gå!

En av veckans höjdpunkter var igårkväll när jag och Laura hade filmmys. Jag hade på fredagseftermiddagen lyckats hitta några filmer på youtube och laddat ner dem offline. Det är en stor brytpunkt att kunna se film igen, utan wifi är det jobbigt. Men det är nu löst och vi kan en gång i veckan sätta oss ner med lite hemmatorkad frukt några filtar och min dator och bara slappna av! Så sjukt härligt.

Och nu då?
Det är söndagkväll och jag börjar tagga upp inför en ny vecka i skolan. Fylld med läxor och tidiga morgnar, jag längtar redan!

Men jag tror faktiskt inte att denna veckan kommer vara så jobbig. Det är trots allt Homecomingvecka. Detta innebär att man varje dag klär ut sig på olika vis, detta tycker jag i alla fall ska bli riktigt kul.

Jag är ledsen för att detta inlägget var lite "händelselöst" men nu när jag har kommit in i rutinerna är det inte så mycket att kan skriva om. Nästa vecka lär det dock bli roligare med tanke på Homecoming. Vi hörs då!

Likes

Comments