Header
View tracker


Det finns många fördelar med att fira thanksgiving, en av dem är att man bara behöver gå i skolan tre dagar, sen hade vi i och för sig inget höstlov så det väger väl upp för det. Denna veckan kändes dock mycket längre än de vanliga veckorna pga morgonträningar för basketen. Vi fick vakna innan 5 varje morgon och jag fullkomligt hatade det. Tydligen gjorde coach det också för han sa att han skulle försöka att undvika alla former av morgonträningar i framtiden.

Bortsätt från tidiga morgnar och sena kvällar flöt veckan på och på onsdagseftermiddagen när vi släpptes fria hämtade Barb oss och vi körde till Grand Rapids där vi såg en basketmatch. Jag tyckte detta var jättekul även om vi förlorade själva matchen.

Dagen därpå var det Thanksgiving. I vår familj är det väldigt avslappnat, vi var hemma hos oss och vi gjorde ingen särskilt alls. Släkten kom över och vi åt väldigt god lunch och såg på en fotbollsmatch som gick på tv, sedan somnade både jag och Laura på soffan och när vi vaknade igen hade alla gäster åkt hem.
     Resten av kvällen tillbringade vi sedan till att gå igenom olika reklambilagor och planera vad vi ville köpa och vilka affärer vi ville gå in i på Black Friday. Jag och Alysha stannade sedan uppe lite längre och såg på film och hade det allmänt mysigt. Laura hade tidigare på kvällen åkt iväg mot Wisconsin för att springa med cross countryn så hon kunde tyvärr inte vara med. Jag kom inte i säng förens vid 12 tiden och sedan somnade jag inte förens närmre 1.

Klockan nästa dag ringde klockan 2:15 så det blev inte jättemycket sömn för min del, men det gjorde absolut inget eftersom vi skulle SHOPPA!!!
     Det finns inte så jättemycket att berätta om själva shoppingen. Eftersom vi väntade till dagen efter med att ge oss ut var det inte helt fullt med folk överallt utan mer som en mellandagsrea i Sverige. Vi shoppade sammanlagt i 10h och var hemma vid 17. Då hade jag 20 minuter på mig att byta om innan det var dags för basketträning. Jag var inte den ända som var helt utmattad och vi fick verkligen inte mycket gjort alls. Något som däremot var roligt var att vi fick bli de första att få veta könet på coach’s kommande bebis.
    Den första personen att sätta ett skott från halvplan fick öppna ett kuvert och se om det stod boy eller girl och resten av laget tittade över hennes axel, sedan fick denna personen gå fram till två tallrikar med grädde på. Utanpå var grädden vit men på insidan var det antingen rosa eller blå färg. Tjejen som satte skottet fick sedan smälla upp grädden i coach’s ansikte och detta var enligt mig den bästa delen. Han har förtjänat det efter alla dessa tidiga morgnar.  

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 18 readers

Likes

Comments

View tracker

Som de flesta redan vet så spelar jag basket hemma i Sverige och även här i USA. Skillnaderna är så många att man skulle kunna tro att det är två helt olika sporter.

Hemma i min lilla handbollsdominerade stad spelar man för att ha kul och möjligtvis för att utvecklas, här spelar man för att vara bäst och vinna. Vilket det absolut inte är något fel med, tvärt om faktiskt, det passar min personlighet mycket bättre. Något som däremot inte faller mig i smaken är hur mycket jag måste röra på mig. Här kommer jag, van vid att ta en tupplur mitt i träningen, no jokes, jag brukar faktiskt göra det, och ska delta i en 2,5h lång träning fylld av springande fram och tillbaks.

Jag har varit en del av basketlaget i tre skolveckor exakt men bara haft "riktiga" träningar i en. De första två veckorna var nämligen conditioning, vilket innebar att vi helt enkelt skulle komma i form.
Dessa träningar pågick bara i runt 30 minuter men jag kan lätt säga att dessa var de längsta halvtimmarna en kan uppleva. Jag trodde rent ut sagt att jag skulle dö tio minuter in på min första träning, men jag tog mig igenom två veckor av detta och mot slutet kändes det så mycket bättre. Jag är verkligen glad nu också över att jag gjorde dessa två veckor då jag annars aldrig hade kunnat ta mig genom de riktiga träningarna.
Något som visar på hur våra träningar är hur vi hitintills haft tre olika personer som spytt på av ren utmattning, tack och lov är jag inte en av dem. Men det är väl bara en fråga om tid om vi fortsätter såhär.

Den första riktiga träningen var måndag denna veckan och vi kan säga att jag var måttligt nervös då denna veckan inte bara var träning utan även uttagning för vilka som ska få spela i Varsity (A-laget) och JV (B-laget). Jag gick inte in med särskilt höga förhoppningar, jag värderar inte mig själv som överdrivet duktig och speciellt inte när jag jämför mig med alla dessa beundransvärda amerikanare, men Coach hade uppenbarligen en annan uppfattning då han redan på tisdagen meddelade att jag skulle få spela i Varsity. Visst blev jag både glad och hedrad men jag hade på sätt och vis hoppats att jag skulle få spela i JV där pressen inte är så hög.
Resten av veckan slapp jag i alla fall vara nervös och kunde bara ha kul och göra mitt bästa på träningarna. Även om tempot här är helt annorlunda än det vi har på våra träningar där hemma så är övningarna och principerna ungefär desamma så jag har inte haft alltför svårt att hänga med och tack vare två hårda veckor i början går det inte lika tungt för mig som det gör för några av de andra tjejerna som valde att skolka där i början.

En övning som är väldigt populär bland coacher här oavsett vilken sport du deltar i är suicides. Direkt översatt självmord, vilket passar bra då det är precis vad jag vill begå genom hela övningen. Hur fungerar då detta barnplågeri? Jag skulle jämföra det med vad vi kallar idioten. Spring fram och tillbaks tills du dör eller tills du är klar, om du inte springer snabbt nog får du springa mer. Det låter väl kul? Alla älskar det...

För att runda av detta inlägg så vill jag berätta att jag också fått mitt träningsschema och jag insåg denna kväll att jag varenda måndagsmorgon har träning innan skolan börjar. Som om måndagsmorgnar inte var illa nog utan att man måste vakna klockan 5! Detta innebär att jag har 6 träningar varje vecka 2,5h a piece och minst en match. Fet lär jag trots alla onyttigheter i alla fall inte bli under denna säsongen.











  • 46 readers

Likes

Comments

View tracker

När man hör om halloween i USA så känns det som om det är en riktigt big deal. Visst det är bra mycket större och roligare än i Sverige men ändå inte alls som jag förväntade mig, trots detta ändå lätt en av mina bästa upplevelser ever.

För någon vecka sen så var vi på något som kallades för "the haunt" typ ett spökhus eller vad vi nu skulle kalla det på svenska. Det är iaf folk som försöker skrämma en medan man går i ett mörkt hus basically.
Lättskrämd som jag är så var jag rädd redan innan det började och på något vis lyckades jag hamna längst fram i tåget, bra drag där Effe... Jag tog mig iaf igenom hela och jag hade faktiskt kul på köpet!

Dagen innan halloween så var det dags för oss at karva våra pumpor. Lite sent ute men vi hade helt enkelt inte tid tidigare. Pumparna hade familjen själva odlat så det gjorde upplevelsen lite mer speciell. Då jag vet att mina artistiska kunskaper är väldigt begränsade bestämde jag mig för att göra något väldigt lätt, Harry Potter....
Laura däremot insåg inte riktigt sina begränsningar och lyckades totalt massakrera sin pumpa så illa att hon blev tvungen att ta en ny och börja på nytt. Detta tyckte 4/5 familjemedlemmar var ytterst underhållande.

På måndagen var själva halloween. På väg till skolan stannade vi på donken och beställde pumpkin spice latte. Jag gillar egentligen inte kaffe men bestämde mig för att ge detta en chans och jag blev mer än positivt överraskad. Ser runt ut sagt fram emot nästa gång jag får chansen att köpa en sån. Skolan var precis som vanligt, nästan, några få personer klädde ut sig och jag önskar att jag också kunnat göra detta, men då jag inte har någon kostym så fick det va.
Efter skolan var det conditioning för basket som vanligt, jag kommer ta upp i ett senare inlägg hur detta är och vad det innebär. När vi äntligen var klara mötte jag upp med några vänner och vi begav oss mot en av de få affärer vi har i vår lilla stad i jakt på kostym. Det sket sig och till slut gav vi upp och nöjde oss med en tub fejkblod. Vi åt sedan pizza till kvällsmat eller snarare de andra åt. Jag var inte hungrig så jag väntade istället tills vi kom hem senare den kvällen med att äta.
När vi var klara var det dags för trick or treat. Eller bus eller godis som vi skulle sagt i Sverige. Detta var så annorlunda från hemma. Där hemma måste man gå runt i kvarteret och knacka på dörrarna och sedan vänta bara för att en sur gubbe ska öppna och säga att de inte har något godis. Visst jag överdriver kanske liiiite men....
Här är trick or treat på liv och död, de har t o m ett system för hur det fungerar. Om ljuset är tänt utanför huset eller pumporna lyser är barn välkomna att knacka på, men oftast behöver man inte ens knacka på utan folk kommer ut och möter en med skålar fulla av godis. De tar en näve och lägger det i din påse, då jag inte tänkte på att ta med någon påse över huvud taget så nöjde jag mig med min mössa, detta fungerade hur bra som helst även om jag fick en del konstiga blickar.
Efter typ en timme kände vi oss nöjda och vi mötte upp med min värdmamma i hennes klassrum och hon körde oss hem. Mycket utmattad satt jag mig sedan ner för att runda av dagen med att plugga anatomi, fysik och algebra. Jag börjar nästan ångra att jag välde typ alla de svåraste ämnena de kunde erbjuda, vad tänkte jag med där!?

  • 78 readers

Likes

Comments

Denna söndagen blev lite av ett äventyr för mig. Till att börja med så var det den första söndagen sen jag kom hit som jag inte gick i kyrkan. Detkändes nästan konstigt nu när man blivit så van vid det. Men ändå skönt med en liten paus.

Då mina värdföräldrar precis åkt till Sverige på en resa med jobbet så bor jag och min utbytessyster just nu hos en av våra vänner från skolan. Även om jag saknar mina värdföräldrar lite så älskar jag detta. Jag har ett eget rum och wifi, nästan som hemma i Sverige, bara mycket kallare.

I alla fall så lämnade vi huset klockan 9 på morgonen, bilresan till själva “sanddynorna” var ca 2,5h men jag är inte helt säker, jag sov nämligen i stort sett hela vägen. Det var en hård start på dagen, först kör vi in i en fågel, (den överlevde sån tur var) och sen kör vi grovt vilse. Efter många om och men hittade vi till slut rätt och vi bestämde oss för att äta lite innan vi gav oss ut på expedition. Detta ångrar jag verkligen inte att vi gjorde, att gå upp för de dynorna tog verkligen på krafterna. Tänk er skidbackar fast med sand, dessa ska du gå upp för samtidigt som du undviker att titta ner, man vill inte bli allt för yr om jag säger som så.

30 mödosamma minuter senare hade vi nått topper och här stannade vi och tog massor av bilder. Lätt värt det enligt mig för den utsikten! Och nu var det ju bara den lätta biten kvar, trodde vi. På något vis lyckades vi hamna off-piste, utan skor och bland snår. Inte jättetrevligt kan jag informera om. I alla fall så hittade vi ut och sedan var det bara att springa ner.

Nu hade vi tagit oss igenom den jobbiga biten, bara själva rundan man kör med bilen kvar. Vi körde genom mestadels skog men det fanns avsedda platser där man kunde parkera bilen och gå ut och titta och ta bilder osv. Detta var min favoritdel av dagen, naturen där var verkligen så vacker!

Ett X antal bilder senare lämnade vi området och begav oss mot något ställe där man kunde hitta mat. Vi hamnade i Treverse City där de hade en Applebee’s resturang. Det var första gången för både mig och Laura och vi var verkligen inte besvikna. Jag beställde nötkött, något som jag inte ätit på jag vet inte hur länge och det var lätt en av de bästa måltiderna jag fått sen jag kom hit.

Efter detta började det bli dags för oss att dra sig hemåt, efter ett snabbt stopp på Meijers. Meijers är en affär exakt som Walmart. Jag förstår inte varför man inte pratar om det hemma i Sverige. Där är det alltid Walmart hit och Walmart dit, hade aldrig ens hört talas om Meijers innan jag kom hit. Ytterst skumt.

På vägen hem stötte vi dock på ett förhinder i form av ett rådjur. Jag vet inte exakt hur det gick till då jag åter igen sov i bilen men jag vaknade av att vi tvärbromsade, försökte väja undan och folk som skrek. Paniken i det ögonblicket var obeskrivlig, jag trodde att vi skulle krocka med en annan bil och att jag skulle dö. Men vi hade tur i oturen och det var som sagt bara ett rådjur. Det blev dock en rejäl smäll och både djuret och bilens ena framlyckta dog.

Vi blev tvungna att stanna och ringa polisen och sedan vänta på att de skulle anlända, inspektera situationen och sedan skriva en lapp till försäkringsbolaget. 40 minuter senare var vi klara och redo att köra vidare och vid detta laget var vi alla extremt trötta och ville bara hem, men med en sista kraftansträngning klarade vi oss den timmen vi hade kvar innan vi äntligen kunde däcka där hemma.

Vi kan säga som såhär, jag sov riktigt gott inatt.

Likes

Comments

Denna veckan har varit något helt nytt, vi har verkligen inget liknande i Sverige.

Under själva skolveckan var det något som heter "spirit week" detta innebär att alla som vill ska klä ut sig till olika saker varje dag och genom att göra detta tjänar man poäng till sin årskurs.

Detta var våra utklädningsdagar:
Måndag: pyjamas
Tisdag: tie-dye, typ hemmagjorda t-shirts mm
Onsdag: miss-match, crazy hair
Torsdag: olika årtal beroende på årskurs, för juniors var det 70-talet som gällde
Fredag: Go tigers!! Vi skulle klä oss i orangea och svarta kläder då detta är skolans färger

Jag själv tyckte detta var en rolig vecka, speciellt måndagen, man behövde ju inte ens byta om!

Så vad händer egentligen mer än själva utklädningen? På tisdagen var jag på min första bonfire, den var anordnad av skolan och till min besvikelse fanns där inga s'mores. Bättre lycka nästa gång antar jag. Annars var detta jättekul. Det var mörkt och för den mesta delen av tiden visste jag inte ens vilka personer jag pratade med men det spelade ingen roll.

Onsdag och torsdag hände inget speciellt mer än utklädning men fredagen var desto mer händelserik.

Efter skolan var det en parad, alla idrottslagen och klubbarna ställde upp med varsin "float", man stod på den och kastade ut godis och reklamexemplar till folk som stod vid gatorna. Detta tyckte jag var jättekul, lite vingligt då vår float endast var en kille i lagets pick-up flak. Jag vet inte hur många gånger jag skulle trilla mot min död! Sen hjälpte det inte heller att regnet öste ner över oss. Detta är tydligen inget ovanligt dock, enligt folket här har det regnat varje år på Homecoming så länge de kan minnas.

Direkt efter paraden var det den riktiga höjdpunkten, själva fotbollsmatchen. Jag har äntligen börjat förstå vad det är som händer nu, yaaaaaaas!!! Synd bara att regnet fortsatte ösa ner. Om man ska se det från den ljusa sidan så påverkade det inte oss så jättemycket, det droppade ändå redan om oss och jag kunde inte ens känna att jag var kall längre, det är det positiva med att tappa känslan i lemmarna. Jag och vännerna jag spenderade kvällen med skrek på och hejade allt vad vi kunde och bäst av allt, vi vann!!

På lördagen var det dags för dansen som alla hade taggat upp så mycket inför. Jag är inte så mycket för det här med att dansa men hypen runt detta var så hög att jag trots allt såg fram emot det.

Vi gjorde oss iordning hemma hos en av våra kompisar och alla blev verkligen så fina! Sedan åkte vi vidare till en av våra kompisars kompisars kompis, den får ni klura på. Där hade vi vad vi i Sverige antagligen skulle kalla en förfest, vi tog en massa bilder och alla föräldrar var där och extremt exalterade, nästan mer än vad vi var. Efter fotona (sån tur var) åt vi pizza, detta var en utmaning. Man vill ju inte förstöra varken sminket eller klänningen men mot alla odds lyckades jag. Vilken bragd!

Mätta och belåtna tog vi oss vidare mot skolan. Själva dansen var i vår gympasal, t o m jag kan säga att där var olidligt varmt. Trots detta hade jag en riktigt bra kväll med mycket skratt och många nya vänner. Mot slutet av kvällen började jag dock upptäcka att jag började tappa rösten. Detta oroade mig lite men jag kände att det var ett problem för framtiden och bara fortsatte ha kul.

Det är lätt att vara efterklok nu när man sitter här helt utan röst men sånt är livet. Nu är vi tillbaks till rutinen med vanliga skoldagar igen, men det känns inte ens så jobbigt. Visst hela skolan var lite hängig idag (Homecoming hangover som min NO lärare uttryckte det) men jag ser fram emot en ny vecka med nya upplevelser!

  • 238 readers

Likes

Comments

Tekniskt sett så var det faktiskt inte ens träning utan bara "open gym". Man var där, snackade lite sköt lite och spelade lite en mot en. Jag älskade det!

Alla som var där idag verkar så snälla och det känns som de kommer ta bra hand om mig.
Något som däremot oroar mig är hur sjukt duktiga alla är. Visst jag förväntade mig inget annat men det blev ändå en chock. Jag menar, det är ju omänskligt att sätta alla 3:or man skjuter! Eller?

Jag och en annan tjej från Spanien fick iaf lite privat träning då coach ser oss som potentiella center-spelare. Det gick verkligen bra för mig och Coach var verkligen riktigt professionell. Bara idag har jag lärt mig så mycket och det var inte ens en riktigt träning! Killarna i KFUM Ystad där hemma får passa sig, jag kommer äga skiten ur er när vi ses igen i juni!

Annars då? Hur är livet?
Det flyter på bra nu. Rutinerna börjar gå in på riktigt och jag är redan skoltrött! Tänk så det kan gå!

En av veckans höjdpunkter var igårkväll när jag och Laura hade filmmys. Jag hade på fredagseftermiddagen lyckats hitta några filmer på youtube och laddat ner dem offline. Det är en stor brytpunkt att kunna se film igen, utan wifi är det jobbigt. Men det är nu löst och vi kan en gång i veckan sätta oss ner med lite hemmatorkad frukt några filtar och min dator och bara slappna av! Så sjukt härligt.

Och nu då?
Det är söndagkväll och jag börjar tagga upp inför en ny vecka i skolan. Fylld med läxor och tidiga morgnar, jag längtar redan!

Men jag tror faktiskt inte att denna veckan kommer vara så jobbig. Det är trots allt Homecomingvecka. Detta innebär att man varje dag klär ut sig på olika vis, detta tycker jag i alla fall ska bli riktigt kul.

Jag är ledsen för att detta inlägget var lite "händelselöst" men nu när jag har kommit in i rutinerna är det inte så mycket att kan skriva om. Nästa vecka lär det dock bli roligare med tanke på Homecoming. Vi hörs då!

Likes

Comments

Denna veckan har det inte hänt särskilt mycket alls. Jag har gått och dragit på mig en rejäl förkylning! Alltid lika kul att vara sjuk! Or not...

Vi hade några test i skolan som jag presterade bra på, dock uppstod där ett problem under rättningen av kemitestet. Vi räknade ut densiteten på olika föremål och jag hade fått fram rätt svar. Men när min lärare skrev ut svaren på tavlan så hade han fått in några decimaler, trodde jag.
Jag tänkte nämligen inte på att de använder "komma" när de skriver 1000:tal här och inte som ett decimaltecken. Jag ville verkligen veta vad jag hade gjort för fel så jag räckte upp handen och frågade, först fattade ingen min fråga men sen lyckades läraren uppfatta missförståndet. Exakt samtidigt som jag gjorde det.
Senare på fysiklektionen med samma lärare inledde han lektionen med att uppmärksamma alla utbytesstudenter om vad "komma" innebär här. Detta misstaget lär jag inte göra om igen.

Eftersom jag inte har så mycket annat att skriva om tänkte jag att jag kan skriva om lite blandade saker som jag upplevt sen jag kom hit.

Onion game:
Detta är något som bara görs i min familj och jag älskar det!

När vi kör till skolan kör vi längs några fält där de odlar lökar. När dessa lökar transporteras händer det rätt ofta att de faller av flaken och landar vid vägkanten. Detta utnyttjar vi i familjen Holmes. Så när vi kör håller alla utsikt efter lökar och om vi ser en stannar vi bilen och den som sitter i framsätet springer ut och hämtar den. Riktigt roligt faktiskt. Dock börjar löksäsongen lida mot sitt slut, men sörj ej. Då börjar Carrot Game!

Lärare:
I skolan har man mycket mer respekt till lärare än i Sverige. Man kallar dem Mr eller Mrs. Vissa måste man till och med kalla Dr, det beror på hur långt de tagit sig i sin utbildning tydligen.

Sen är det också många fler manliga lärare här. Jag har 4 olika lärare, tre av dessa är män. I männens klassrum är det alltid knäpptyst och en extrem respekt. Inte hos min ända kvinnliga lärare. Det är kaos och ingen lyssnar, jag tycker det är fruktansvärt och läraren försöker inte ens göra något åt det!

En sak till är att lärarna har små "mikrofoner" som det fäster runt halsen likt ett halsband. Detta tyckte jag var jobbigt i början, man var tvungen att lära sig lyssna på ett lite annorlunda sett för att uppfatta vad de säger. Men nu uppskattar jag det verkligen. Man kan hela tiden höra vad läraren säger utan att hen ens behöver höja rösten.

Maten:
Jag tänker börja med att säga att chokladen här är vidrig. Jag läste ju om det innan, och kom hit i tron att den skulle smaka typ som billig choklad i Sverige. Fortfarande ätbar liksom. Jag skämtar inte ens när jag säger att chokladen här smakar som om den är gjord på getmjölk! Vafan tänker de med?

Sedan har vi ju allt det ohälsosamma. Åter igen trodde jag att det skulle vara bättre än vad det är. Jag visste att maten här är onyttig, men jag trodde verkligen inte att den skulle vara såhär onyttig! Asså detta är inte hållbart!

Jag har varit så orolig att bli fet att jag knappt har ätit något alls, vilket har lett till att jag har gått ned i vikt. Det måste jag vara den första utbytesstudenten någonsin att göra.

Något som verkligen stör mig är att amerikanarna tror att de är nyttiga, ett exempel är: min v-syster kommer hem med en ny juice som hon köpt själv. Hon hade kollat på alla näringsinformationer för att hitta den mest hälsosamma. Hon kommer hem med en som har 36g socker men 0g fett. Detta innebär i Amerika att den är nyttig. Desto mindre fett desto nyttigare är det. Wtf?

Så på varje vara man köper står där antal kalorier och antal kalorier från fett.
Lite fett= hälsosamt
Socker= Va? Du blir ju inte fet av det!

Kyrkan:
Jag kom hit i tron att kyrkan här skulle vara mycket bättre än kyrkan i Sverige. Att det skulle vara roligt och mycket mer lättsamt. Visst finns där skillnader men jag tycker nästan att det är tråkigare här en i Sverige.

Jag går i en katolsk kyrka här så det är ju en skillnad i sig, men gudstjänsten håller på i ca 1,5 h varav prästen pratar i 1h och vi "sjunger" i 30 min. Efteråt bjuder de på kakor och den åker vi hem. Verkligen inget speciellt alls. Jag trodde det skulle vara bättre.

Sen ser själva kyrkan väldigt annorlunda ut också. Här sitter vi i en helt vanlig aula med en scen och helt vanliga stolar. Jag föredrar i alla fall stolarna framför kyrkbänkar.

Musik:
Här är det mycket vanligare att lyssna på radio. Där hemma om vi ska köra någon stans kopplar vi in vår AUX-sladd och spelar musiken vi känner för att lyssna på. Här sätter man på radion och oftast spelar de någon bra låt. Det är också väldigt lite reklam mellan låtarna.

Något jag inte gillar med radion är hur de cencurerar låtarna. Så alla svordomar är borttagna och antingen ersatta med andra ord eller bara en tystnad. Det låter fel helt enkelt.

Sen är amerikanarna väldigt långt bak med sin musiksmak också, så låtarna som är populära här var populära i Sverige för några månader sen. Alltså har jag redan tjatat ut dem, så det är ju lagom kul.

Skolan:
Skolan är så annorlunda från den svenska att jag tänker spara detta till ett separat inlägg. Däremot tänker jag ta upp en sak.

När varje lektion är slut eller när en ny ska börja så ringer en klocka. Denna klockan skrämmer livet ur mig! Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag hela min kropp lämnat bänken för att jag hoppat så högt i ren och skär panik. Folk tycker detta är jätteroligt men jag lider!

Fotboll
Den sista saken jag tänker ta upp är fotboll. Alltså soccer då, det vi kallar fotboll i Sverige. Det är så annorlunda här.

Till att börja med så är de mycket sämre här än vad vi är i Sverige. De spelar fortfarande med 11 pers i varje lag men de spelar på en sjumanna plan med sjumanna mål. Detta ser väldigt egendomligt ut för mig. Det förändrar hela sättet att spela på också. Spelarna behöver inte ha så jättebra kondition, däremot är alla jättesnabba. Det är inte alls ovanligt att en match slutar med resultatet 6-4. Skumt!

  • 319 readers

Likes

Comments

Andra veckan i High School. Jag har kommit in i rutinerna och är redan skoltrött... En applåd för det!

Nä men eftersom vi har samma schema varje dag så blir det enligt mig lite enformigt, även om jag gillar nästan alla mina lektioner.

Då vi var lediga måndagen var första skoldagen tisdag. Detta var en helt vanlig dag, nästan. Jag deltog inte i sista lektionen då vi skulle på ett XC meet ungefär en timme från skolan. Jag ville inte överanstränga mina fötter så jag skulle inte springa själva loppet utan bara hålla koll på de andras tider. Detta trodde jag innebar att jag skulle sitta på någon bänk och hålla en tidtagare, så lätt var det inte. Jag skulle klocka dem på två olika ställen och det är ju viktigt att jag är där innan den första löparen. Detta resulterade att jag sprang runt med jeans och långärmat i skogen, luftfuktigheten låg på 100% (jag skojar inte ens!!) och någon bris fanns där inte. Resultat? Jag var svettigare än vad jag hade varit om jag faktiskt hade deltagit i loppet. När vi kom hem skulle jag hjälpa Aly med utomhussysslorna och då inser vi att kaninen håller på att föda ungar! Yeay! Så nu har vi hela 6 tillskott till familjen!

Onsdagen var en helt vanlig dag i skolan. Jag hade t o m bestämt mig för att vara med på träningen. Med tanke på gårdagens lopp skulle de ha en lätt träning, bara springa ca 3km. Jag bedömde att jag kunde delta på detta. Jag är dålig på att bedöma.

Själva träningen överlevde jag utan större problem. Visst gjorde det lite ont efteråt men det gör det ju alltid för mig. Vi satte oss ned och tittade på en fotbollsmatch (soccer) och jag bestämde mig för att låta mina fötter vila lite genom att spänna upp mina skydd. DÅLIG IDÉ!

Mitt minne har ju aldrig varit så bra så jag glömmer att spänna skydden igen när jag och Laura ska gå till bilen för att åka hem. Jag ska gå upp för en trottoar men lyckas på något vis trampa snett, inte fan stukar jag foten då? Igen!

Då jag har erfarenhet av detta har jag alltid med mig ett bandage och inom 2 minuter var foten lindad. Tack vare snabbt agerande slapp jag svullnad, tyvärr kunde jag inte undgå smärtan och färgförändringarna. Men som min gamla tränare skulle sagt: det är smällar man får ta.

Torsdagen och fredagen var lite mer problematiska. Att hoppa runt på kryckor i skolan i Sverige är inte alls kul. I Amerika är det fruktansvärt. Allas lektioner slutar ju samtidigt så korridorerna är proppfulla och man har bara 4 minuter mellan varje lektion. Jag överlevde i alla fall utan någon frånvaro, så det är jag glad över. Något annat som är jobbigt är att alla vill veta vad det är som har hänt. I Sverige hade man fått en blick, som mest. Här är alla så trevlig och de kommer fram och snackar med en även om de inte känner en. Trevligt, men det blir jobbigt när man måste förklara att man har stukat foten femtioelva gånger. 

När klockan ringde fredag morgon ville jag inte leva mer, jag behöver sömn! Okej så illa var det kanske inte, men jag var verkligen sjuuuukt trött. Bara 2-3 minuter efter att mitt larm ringt hör jag hur någon knackar på dörren. I panik tror jag att vi har försovit oss men det visade sig att det var så dimmigt utomhus att skolan blev 2h försenad! Detta innebar sovmorgon. Jag var så lycklig att jag nästan grät!

Efter denna underbara morgon var dagen ungefär lika dan som vanligt. Förmiddagslektionerna var bara 20 minuter långa men detta spelade inte mig någon större roll. Vi skulle labbat på kemin men nu får vi göra det på måndag istället. Sen hade vi test i både kemi och anatomi, jag var riktigt nervös inför detta. Jag pluggade knappt då vi fick veta på torsdagen och jag är van vid att börja plugga senast en vecka innan själva testen. Jag hade dock inte behövt vara nervös då jag fick 100% på båda. Det var i och för sig svarsalternativ på alla frågor men ändå.

På kvällen var det hemmamatch för Am-fotbollslaget. Vi satt i mitten av hejarklacken och gjorde allt vi kunde för att heja på våra kämpar. Jag fattar fortfarande ca bara 50% av vad som händer men när de andra applåderar hänger jag på. Det är nog taktiken jag kommer köra på när baseball-säsongen kör igång också. I alla fall så vann vi denna matchen också! Jippie! Snart är vi i slutspel!

Nu var den efterlängtade helgen kommen! Sovmorgon tänker ni, gå upp klockan 5 tänker man i Michigan.

Vi kan börja med att jag och Laura väcks klockan ett av att en av grannarnas hundjävlar skäller som om dennes liv hänger på det. Hunden höll på i 30 minuter non stop! Jag trodde jag skulle ha sönder något i ren frustration. Laura började svära på spanska och jag bankade på vårt fönster. Jag vet inte riktigt vart någon av oss ville komma med detta och efter ett tag gav vi båda upp.

Klockan 5 väcks jag igen av att vi ska upp och äta frukost med XC-laget innan dagens tävling. Jag trodde att det skulle vara en hyfsat nyttig frukost med tanke på att alla skulle springa 5 km senare, lite långsamma kolhydrater iaf? En banan är allt jag ber om! Hahaha vilket skämt! Våfflor med sirap blev det. Varför fortsätter jag ens bli förvånad?

Då jag fortfarande går på kryckor sprang jag självklart inte. Istället satt jag på en läktare i 4h och i en bil i 1h. Det var ju kul... Men Laura förbättrade i alla fall sin tid från i tisdags.

Lunch åt vi på en pizzeria, det var gott men jag börjar verkligen bli frustrerad nu! Insåg inte att det skulle vara så här mycket onyttig mat. Visst trodde jag det skulle vara illa men inte såhär illa! När vi kom hem kollade jag mitt midjemått för första gången sen jag kom hit och det visade sig att jag tappat 2cm!? Hur kunde det ens gå till? Jag tror jag har svaret på den frågan faktiskt. Jag har varit så orolig över all onyttig mat att jag knappt ätit något. Jag har ätit onyttigt men väldigt små mängder. Detta är ju bara positivt, jag kanske slipper rulla hem!

Något som inte är så bra däremot är att min magkatarr har kommit tillbaks. Det gör verkligen jätteont så fort jag gör något annat än att ligga ner. Men om jag ska vara ärlig har jag räknat med att detta skulle hända sen redan innan jag ens åkte hit. Jag brukar inte ta förändringar så jättebra så detta är inte direkt någon överraskning.

Jag lyckades dock sova bort det värsta. För det första så sov jag hela vägen hem i bilen, när vi väl kom hem bytte jag om och somnade igen. Hur länge sov jag då? En timme kanske? Nope, jag vaknade 4h senare. Typiskt mig...







  • 381 readers

Likes

Comments


Labour day är en tradition där amerikanarna firar att de jobbar genom att inte jobba, för det make:ar ju sense.
Jag trodde det skulle finnas något särskilt man gör denna speciella helg, but no. Man bara njuter av ledigheten. I vår familj sitter man aldrig still så vi hade fullt upp.

Detta är vad vi gjorde:

Fredag:
Vi går upp tidigt för att följa med Barb till jobbet, väl där däckade både jag och Laura. Jag sov på golvet och Laura i någon form av barnsäng, jag vet fortfarande inte hur hon fick plats men på något vis gick det. Någon timme senare vaknade jag av att jag var hungrig så i ett tappert försök att vara nyttig gav jag mig ut på jakt efter en banan. Jag hittade en närbutik där jag lyckades hitta både ett äpple och en banan, BINGO!

Nöjd med mig själv gick jag tillbaks till skolan där jag mötte Laura som nu också vaknat. Vi hoppade in i bilen och Barb körde oss till en parkering där vi mötte upp med XC laget, tillsammans åkte vi till stranden där vi spenderade några timmar. Vi tog en massa bilder, solade och jag och en annan tjej badade t o m! Väldigt kallt men jag gillade det.

Jag var vid detta laget väldigt glad att jag åt min frukt innan för lunch åt vi inte förens vid 4, på ett ställe som heter Olive Garden. Det är en italiensk resturang med sjukt god mat. Höjdpunkten var breadsticksen, i alla fall enligt Maggy. Hon över 10st! Detta resulterade i att hon inte orkade mer än några tuggor av sin pasta och istället fick ta den i en doggy bag.

När vi skulle lämna restaurangen råkade jag ha sönder kortläsaren. Jag drog ut mitt kvitto på fel sätt så pappret tog aldrig slut. Mitt kvitto blev jättelångt och Laura som betalade efter mig fick inget kvitto alls. Så kan det gå om man inte tänker sig för innan man agerar.

Det var med nöd och näppe som vi hann hem om till Maddy innan vi drog vidare mot ett Fotball Game. Matchen ägde rum i Big Rapids som ligger ungefär en timme från där vi bor. Jag sov hela vägen dit och hela vägen hem. Matchen vann vi men jag var inte så intresserad. Det roliga för mig var umgänget, som vanligt.

Lördag:
Återigen började dagen tidigt. Vi lämnade huset för att ge oss ut på en överraskning, eller det skulle varit en överraskning men Barb råkade försäga sig så vi visste vad vi skulle iväg på. Michigan's Adventure! Det är en nöjespark som inte ligger långt härifrån alls, den är inte jättestor men fortfarande väldigt rolig. Vi åkte nästan alla karuseller och vattenrutschkanor på endast några timmar. Redan vid 4 tiden var vi klara och redo att åka vidare och det var precis vad vi gjorde. På vägen hem stannade vi på Meijer, det är en affär väldigt lik Walmart. Jag och Laura blev överlyckliga när vi insåg att de har Al-Bran. Ändast 3g socker!!! ÄNTLIGEN!!! Vi köpte också en massa frukt och några paket morötter. Efter detta korta stopp åkte vi vidare hemåt där vi landade i soffan i källaren framför en Harry Potter film.

Söndag:
Precis som förra söndagen gick vi upp hyfsat tidigt då vi går i kyrkan på förmiddagarna. Jag kan inte säga att jag gillar det överdrivet mycket men jag tar mig igenom det. Denna dagen hade jag dessutom en motivation, vi skulle nämligen shoppa efteråt!

Efter att prästen snackat i lite mer än 1,5h åkte vi in till Grand Rapids där vi spenderade eftermiddagen. Vad gjorde vi då? Shoppade såklart! Jag är nog den första utbytesstudenten att packa för lite! Jag måste tvätta mina kläder i stort sätt hela tiden eftersom jag nästan inte tog med några, vad tog jag då med som vägde så mycket? Godis ofc! Men för att återgå till ämnet köpte jag en massa kläder och lite annat nödvändigt. T ex en klänning till Homecoming. Jag är inte jätteexalterad över själva balen, det är inte riktigt min grej. Men spirit week ska bli riktigt kul!

Efter shoppingen stressade vi tillbaks till kyrkan där vi skulle ha något ungdomsmöte. Detta var en (inte så positiv) överraskning för både mig och Laura. Vi var trötta och ville hem och sova helt enkelt. Istället fick vi sitta i ett rum med några andra ungdomar och tolka psalmer. Kanske inte den mest ideella söndagskvällen men det är så saker och ting fungerar här antar jag.

Till slut kom vi i alla fall hem och jag fick äntligen sova!

Måndag:
Denna dag var själva Labour Day, inte för att det spelade någon roll. Vi hade (för första gången sen jag kom hit) en lugn dag hemma. Detta är något av det härligaste jag upplevt! Jag startade dagen tidigt, denna gång frivilligt. Så vid 8 tiden var jag up and about och då jag inte hade något annat att göra ringde jag Titus. Vi snackade i lite mer än en timme och det var verkligen härligt att snacka med någon hemifrån. Allt är så annorlunda här och jag saknar faktiskt (tro det eller ej) Sverige rätt så mycket. I alla fall maten och vänner/familj. Resten kan jag leva utan.

Vid lunch kom Grandma och hälsade på. Det var första gången jag träffade henne och hon verkade väldigt trevlig. Vi pratade inte jättemycket då jag tillbringade eftermiddagen i källaren med Laura och Alysha vilket i och för sig var väldigt trevligt.

Jag spenderade också en stor del av dagen med att tvätta mina och Lauras kläder och med att städa rummet. Kanske inte det roligaste men väldigt skönt nu när man har det ur vägen.

Kvällen spenderas (surprise) framför tvn i källaren med Laura och Alysha. Vi har t o m bestämda platser i sofforna. Men trivs man så trivs man!



  • 415 readers

Likes

Comments


Som rubriken lyder så var idag, torsdag den sista dagen på denna skolveckan. Detta beror på att det är Labour day, jag har inte riktigt kommit fram till exakt vad det innebär men om det resulterar i ingen skola är jag glad!
Nä men nu ska jag inte vara sån, skolan här är ju trots allt bättre än den i Sverige. Trots den fruktansvärda lunchen.

Själva skoldagen idag var precis som alla andra men eftermiddagen såg lite mer annorlunda ut. Som vanligt åkte jag och Laura med två vänner till XC träningen, skillnaden är att jag inte kunde delta varken idag eller igår pga mina fötter. Jag har ju haft en hel del problem med dem och av någon konstig anledning mår de inte alls bra av att springa långa distanser. Skumt!

Så istället för att springa promenerade jag till biblioteket där det finns fritt wi-fi, där gjorde jag mina läxor och gick sedan vidare till att kolla ikapp alla YT-videor jag missat under denna veckan.

Strax innan det var dags för mig att gå tillbaka till samlingspunkten insåg jag att jag glömt min jacka i skolan. Då vi inte kommer tillbaka igen förens på tisdag fick jag lite smått ångest och gick väldigt raskt tillbaks för att hämta den. Detta orsakade en smärre försening men turen var på min sida och det påverkade inget då Laura ändå inte hade bytt om än.

Vi hoppade in i en av våra vänners bil och hon körde oss till Subway där vi beställde vår kvällsmat, sorgligt nog är det något av det nyttigaste man kan hitta här. May my hälsa rest in peace.

Efter detta drog vi vidare mot en amerikansk fotbollsmatch. Trots att jag fortfarande inte alls förstår denna sporten var det jättekul! Vi satt med några andra tjejer varav vissa var med i basketlaget. Det var alla jättetrevliga och jag hade verkligen sjukt roligt. Nu kan jag verkligen inte vänta tills basketsäsongen ska dra igång. Håller bara tummarna för att mina fötter ska palla!

  • 449 readers

Likes

Comments