Håll i hatten, nu kommer det ett inlägg som kommer få många av er att kunna sluta grubbla över och spara utrymme för annat intressant att haka upp sig på!


-OMG! HON HAR EN SON PÅ 3 MÅNADER OCH SLUTADE/VALDE ATT INTE AMMA FÖR ATT KUNNA GÅ UT OCH FESTA VARJE HELG!!!

-HAHAHAHA ELLER?

så här ligger det faktiskt till kära ni!

Nej jag valde inte att inte amma som ni kanske läst i tidigare inlägg jag gjort utan denna gång blev jag sjuk och amningen gick inte vägen! Och för det andra så ska ni utan barn skita i att lägga lilla näsan i blöt för finns faktiskt de som inte vill från början men de är fan inte sämre än någon annan förälder som faktiskt vill.

Ja jag är väldigt social som person och att gå hemma själv som mammaledig, se sitt hem varje dag, plocka/städa, tänka på alla andra än sig själv sliter otroligt mycket i längden på sin personlighet!

Att få lämna vardagen som ni andra gör med jobbet varje dag, sker ca 2ggr i månaden för mig! För några enstaka timmar får jag också gå av mitt skift och slappna av.

(jag älskar mina barn över allt annat på denna jord och jag visste innan vad det innebar att ha barn så inga jävla moralkärringar som behöver komma med spydiga kommentarer -varför skaffa barn om det är så jobbigt då! haha kasta din trötta avundsjuka åt ****** och se till att må bra med dig själv innan dr phil dyker upp och lägger sig i andras liv!)

Binda nya kontakter, prata om viktiga saker med andra i liknande ålder, dansa, käka i 2h eller unna sig egentid kommer jag aldrig lägga åt sidan och hoppas fler tar till mod efter att läst detta att sätta ner foten när det handlar om sitt välmående som förälder!

Min sambo är den bästa partner som finns! Han ställer upp och stöttar mig, förstår min situation, uppskattar mig för den jag är och den glada kärleksfulla person jag återgår till efter dyrbar egentid! Han och jag ser till att tillbringa gemensam till tillsammans själva som tillsammans med barnen varje resterande veckodagar! De helgar/kvällar ja mår bra så ser även han till att få sin dyrbara egentid med sånt han mår bra.


Vi är de bästa föräldrarna som finns, älskar våra barn mer än allt på denna jord och de älskar oss ännu mer tillbaka men det är enbart för att vi får tid i mellanåt att andas och släppa pressen att briljera 24/7!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag har sedan pytteliten haft ett väldigt hett temperament och lever efter ärlighetens tecken. Många gånger säger jag rakt ut precis vad jag tycker och tänker vilket många i min omgivning kan ta hårdare på än vad det är menat men som orsaken till att denna blogg skapades var pga tröttheten av allt tissel & tassel bakom ryggen.

Det otroligt tråkiga uttjatade uttrycket "-Man lever bara en gång!" spelar oftast in på mig och jag ångrar inte mycket jag har gjort i mitt liv även om allt inte har varig bra. Sedan länge har jag haft en lista på saker jag vill bocka av innan jag lämnar min plats här på jorden och den ser ut så här:

♠ Hitta min soulmate (Ja jag vet, det finns ingen som är perfekt men jag har hittat den närmaste det uttrycket och just han betyder mer än jag hade kunnat ana att man kunde känna för någon! Jag är en på miljonen som haft den turen.)

♥ Flytta till egen bostad/flytta hemifrån. (Fick nog av ständig veckoflytt mellan mamma & pappa så vid 17 års ålder gav jag mig av på ett nytt skrämmande men spännande kapitel i mitt liv)

♦ Ta körkort (Friheten jag behövde för att fungera)

♣ Förlova mig, skapa 2-3 underbara barn & Gifta mig. (Än så länge har jag/vi bockat av 2 av dessa 3 saker, den sista punkten ligger i min älskade sambos händer)

♦ Ha ett husdjur (Vår lilla fluffboll Laban, han som går mig på nerverna men som jag aldrig kommer kunna lämna helt)

♠ Resa utomlands (Många gånger har det blivit av och det är tack vare min älskade underbara mor <3 )

♥ Simma med delfiner (Det djur som fascinerar mig mest på denna jord)

♣ Flytta och renovera mitt/vårt helt egna hus.

Listan kommer säkert byggas på allt eftersom man lever & lär men otroligt stolt över allt jag åstadkommit på mina ynka 23 år!


Det jag vill säga med detta inlägg är att:

-Ja jag är målmedveten och låter ingen stå i vägen för att nå mållinjen.

-Ja jag kan ha ett rysligt humör men jobbar/sliter med en förbättring av mig själv varje dag.

-Ja om du aldrig sett mig glad eller skratta i din närhet så beror det största delarna på att jag inte trivs med dig som person eller din personlighet (Ta inte illa upp, man kan inte klicka med alla)

-Ja jag lever ett hektiskt liv och är trött/gnällig för tillfället men kalla mig inte bitch innan du blivit insläppt till kärnan av den jag är som person! Lovar att acceptera att bli kallad det om du lärt känna mig och fortfarande tycker det.

-Ja jag är beredd att göra allt för de personerna som är beredd att ge det tillbaka!

Likes

Comments

Jag tänkte klargöra en sak för er alla så jag slipper svara på samma funderingar flera gånger om till olika personer.

-Nej vi ska inte ha fler barn!

-Ja vi är helt säkra!

-Nej det kommer inte "bara" att hända!

-Ja vi är helt nöjda med 2 st friska & glada pojkar

och allt detta har en rätt viktig orsak till varför vi inte ändrar oss i beslutet om fler barn.......


Jag har , båda graviditeterna, haft något som kallas PNEUMOTHORAX i lungan.

PNEUMO = luft
THORAX = lunga
PNEUMOTHORAX = luftlunga (luft i lungsäcken)

Spontan pneumothorax, "spontan lungkollaps", drabbar mestadels långa smala eller gravida personer runt 20 till 40 års ålder utan tidigare lungsjukdom eller traumatisk skada på lunga eller bröstkorg. Lungans natur är att dra ihop sig, för att lungan ska kunna expandera har kroppen konstruerat en vakuumfylld ballong runt lungan som kallas lungsäcken. Vid en spontan pneumothorax går det hål på det membran som omsluter lungan till lungsäcken vilket gör att vakuumet runt lungan försvinner och lungan kollapsar.

Kroppen kan inte återskapa vakuumet runt lungan själv om lungan blir punkterad. För att kunna läka skadan kan man föra in ett drän i lungsäcken som man kopplar till en vakuumpump vartefter kroppen kan självläka skadan. För att förhindra infektion går slangen till vakuumpumpen via ett kombinerat vattenlås och tryckutjämnare.

Symptom när man drabbas av en pneumothorax är snabbt nedsatt andning, ökad puls, hostningar (vilka är smärtsamma att utföra), vid ögonblicket det inträffar kan en underlig kall känsla sprida ut sig i armen samt över bröstet (bortfall av syre) vilket återgår något efter att hjärtat har börjat slå snabbare för att kompensera syrebortfallet genom att låta mer blod cirkulera genom den andra fungerande lungan. Det kan även kännas som ett tryck mot bröstet av en osynlig kraft vilket gör att den som drabbas kan hålla armarna runt bröstkorgen som försvar mot något som inte syns.

Som tur är har jag klarat mig såpass lindrigt och har blivit beordrad av läkaren att ta det väldigt lugnt en period och undvika tunga lyft.

Men när jag varit drabbad 2 gånger tidigare med kort mellanrum så finns risken vid en 3:e graviditet att lungan punkteras helt, vilket leder till syrebrist för bebisen, vilket i sin tur kan leda till komplikationer, som kan leda till akut kejsarsnitt i för tidig vecka/prematur, vilket leder till att både mitt och bebisens liv riskeras att gå förlorat.

Snälla tänk efter en extra gång innan ni ställer privata frågor då ni inte har en aning om bakomliggande fakta varför vissa saker är si & så....

* Fråga aldrig: -Ska ni inte ta och skaffa barn snart då?

(Man kanske inte kan få barn, har försökt länge utan resultat, kanske inte vill ha barn alls eller lider av sjukdom som gör det omöjligt att klara av)

* Fråga aldrig: -Jaha när kommer nästa då? (2 Veckor efter förlossning)

(En förlossning är inte som ett träningspass, efter 3 dagars träningsvärk är man på g igen, utan läkeprocessen är långvarig, känslosam och första tiden med en nyfödd är det sista man tänker på sex & en till bebis)

* Fråga aldrig: -HAHA man ska aldrig säga aldrig, du ska snart se att det är dags igen, eller hur? ;)

(Som i detta fall, Även om jag kanske skulle kunna tänkt mig en till så är det inte ett alternativ då jag vägrar att riskera mitt liv och lämna 2 stycken barn, en hund, älskade sambo och släktingar bakom mig för en sån sak, och ja det börjar bli jävligt irriterande att få samma tröttsamma frågor om något som inte angår dig ett skit, Lovar att folk berättar självmant när det är redo för det om det skulle vara så!)


Tröttsamt långt inlägg, ja vet! Men ibland krävs en längre förklaring för att klargöra saker som andra gärna cirkulerar runt och späder på för att komma med dagens bästa story......"Sunnesjukan" tycks den kallas då avundsjuka är grunden till alla rykten och nervärderinga som sker på denna ort, även orsaken till mitt bloggstartande för att döda skitsnacket på plats och få självförsvara mig och mina val här i livet!


❤Puss & ta vara på tiden ni får, lär er att uppskatta det lilla man har för man vet aldrig när det tar slut! ❤


Likes

Comments

Alla har vi olika åsikter om vad som är rätt eller fel angående amning/ersättning.

Jag har alltid sett det som en självklarhet att amma mina barn på grundande punker:
• Närheten och en lugn känslomässig stund tillsammans.
• Viktiga vitaminer m.m i bröstmjölk .
• Prismässigt: gratis bröstmjölk/dyr ersättning.

Med första sonen gick allt som tänkt (med hjälp av vårtnapp för att få bättre suggrepp om bröstvårtan) men efter 4 månader vägrade han och tyckte sig vara redo för "riktig" mat.

Med andra sonen gick inte allt lika smidigt. Mjölken rann till direkt och hade överflöd så amningen gick inte som vanligt då han bara satte i halsen och svalde massa luft när det kom för fort så fick pumpa ur och ge med flaska. Det viktigaste var att han fick i sig själva mjölken.
Men...Sen blev jag dålig med fruktansvärd migrän vilket ledde till en smärta som i sin tur framkallade kräkning så fick inte behålla min mat & Liam fick lika dåligt han så då började vi introducera Lemolac SensiPro ersättning samtidigt som jag slet med att pumpa ur det lilla jag hade för delamningens skull. Han tog den direkt och det funkade utan magont, mjölken tog slut efter 6 veckor och vi valde ofrivilligt att gå över helt till vanlig modersmjölkersättning.

Vi har alltid haft en nöjd och glad bebis som sover hela natten, ersättning eller amning har ingen betydelse för mig så länge jag ser att mina älsklingar mår bra & växer som de ska ♡

Likes

Comments

För vissa personer faller det sig naturligt och andra inte med att tänka ett steg längre fram.

När jag ser någon tappa saker, så är det självfallet att hjälpa till och plocka upp!

När jag blir bjuden på mat, så är det självfallet att hjälpa till och plocka undan/diska efter mig/oss!

När vi och våra barn är på besök hos någon och det rotas ut massa saker, så är det självfallet att det ska städas upp innan man lämnar stället.

När vi är sjuka (allt från en liten förkylning till magsjuka), så är det självfallet att man stannar hemma och botar tills det är helt över så ingen av de nära & kära i sin omgivning också blir drabbad av skiten men....

tyvärr är det inte lika logiskt för alla det där lilla extra steget som kan göra så markant stor skillnad.

Flera dagar har hela familjen legat i snuva och sömnlösa nätter pga någon annans ogenomtänkta agerande men vi är vana efter 1 dagisår med Joel, det som krossar mitt hjärta är hur man verkar åtsidosätta att det finns en 4 veckors bebis i omgivningen som kan bli smittad och som totalt rubbar livsbalansen hos en hel familj!

Att se Liam enbart 1 månad gammal gråtandes av panik att inte kunna andas som vanligt, att inte kunna äta som vanligt vilket leder till hunger och ond mage, att som mamma känna sig totalt hjälplös eller sömnbristen som uppstår hos hela familjen pga kolla att han klarar av att andas eller gråter.

Tycker inte att man ska behöva ringa runt och kolla måendet hos alla som tänkt komma dit man ska varje gång utan att de flesta som inte mår helt lajbans håller sig hemma tills det inte smittar men hänt för många gånger nu för att ta det för givet.

Det krävs oftast inte mycket för att ta sig någon dyrbar minut att försöka tänka ett steg längre innan man agerar men det kan göra en otrolig stor & betydelsefull mening för någon annan ♡

Likes

Comments

Jag har så länge jag kan minnas haft det svårt att gå upp i vikt, grym förbränning som jag ärft efter min älskade far, och aldrig vägt över 54 KG (bortsett från mina 2st graviditeter).

Jag har alltid fått höra att jag måste äta bättre, att det är skadligt att va så smal, frågor om man inte mår bra pga "mager" kroppsform m.m, men då kan jag ärligt säga att det här med diet eller annan skit som hälsokost,pulver,piller etc har jag aldrig brytt mig om utan här äts det precis allt jag tycker är gott & när som helst under veckan utan att lägga på mig ett kilo (lyx, ja det kan jag tycka)

Alla har vi olika åsikter om hur man "vill/"ska" se ut kroppsmässigt och just jag mår som allra bäst av att vara lien, smal & smidig, det handlar absolut inte om att det är finare/snyggare utan att jag som person är väldigt mån om en stark, långvarig, hållbar kropp med mycket energi i ett mindre format! Alla är vi olika men det är ingen som är bättre/sämre/fulare/finare för det!

Nu har lite mer än 3 veckor gått sedan jag födde vår andra underbara son och kroppen håller på med ett enastående arbete att läka för att ta sig tillbaka.

Många runt omkring är på mig vardagligen om att ta det lugnt, njuta av nuet och att sluta stressa/klaga över hur mullig jag känner mig när det fortfarande är såpass tätt efter förlossningen, hur dum jag låter som ens tänker på det när det är resultatet av vårt älskade barn men det är min ensak om vad jag själv känner mig bekväm i och kan vara avslappnad med, har absolut inget att göra med känslorna/lyckan över vår son.

Jag känner mig som en gäst i min egna kropp och trivs inte alls med alla "extrakilon" nu efteråt, och ja jag visste det mycket väl innan graviditeterna att kroppen skulle förändras och att tiden efter för att ta sig tillbaka skulle bli tuff,hård och lång men priset att få föda 2 stycken friska förtrollande barn är mer värt än allt i världen.

Folks åsikter berör mig inte utan jag vet själv när jag mår som bäst och det kommer jag göra efter en kommande period med hård träning som leder till tränad kropp, god kondition och klädgarderob som passar igen ☆

stay strong & stå på dig för vad du själv tycker/tror är bäst, finns ingen som känner dig bättre än sig själv, du kan bara ta emot goda råd efter vägen! 

(bilderna är tagna 1 vecka efter förlossningen och många av er sitter säkert och hatar mig vid denna tidpunkt för att det knappt syns eller vad jag klagar över egentligen då jag inte är tjock men om man är van 50 kg till vardags så är 63 kg fruktansvärt stor skillnad i tyngd för mitt trasiga knä att gå runt & bära på).

Likes

Comments

Idag är ingen vanlig dag för idag är det vår älskade Joels stora dag, hurra hurra hurra🎂

Hela 2 år har redan gått, hjälp min stoppa tiden!!! Känns helt ofattbart att du redan blivit så stor men hoppas du vet att hur gammal du än blir kommer du alltid vara mammas lilla bebis ♡

Idag 22/8-17 var även Liam beräknad men imorgon blir även du en stor pöjk på hela 3 veckor redan!

storkalas med släkt,paket och fika i massor stod lördagen för då det i stort sett är samma som tänkt fira min 23-årsdag, liams födelse & joels 2-årsdag så tog vi ett datum mitt emellan för att slå på stort men det brydde sig inte någon av oss om, överlycklig kan man lungt kalla oss. Dagen får en stark 10/10 sammanfattat.☉💞

Likes

Comments

Att få packa väskorna och faktiskt få åka hem med sin nya lilla kärlek denna gång går inte att sätta ord på. Men tankar om allt & lite till kryper sakta upp under bilfärden om hur joel ska reagera när mamma & pappa kommer hem med bebis, hur kommer jag klara av att tillgodose bådas behov på ett rättvist sätt, orken att komma tillbaka in i vardagen-kommer den återfinnas?, kommer jag kunna visa uppskattning och kärlek på samma nivå till min älskade sambo som förtjänar det som mest eller kommer barnen ta all min brukbara tid?, amning/rutiner m.m.

Men till vilken vits att oroa sig?

Joels ögon tindrande när Liam kom hem
-MIN BEBIS, utbrast han och pussade han på pannan, höll i handen och snosade.

Liam sover för det mesta och är lika nöjd/trygg bebis som joel var så tid för uppmärksamheten vår första son förtjänar dagligen finns fortfarande kvar & likaså för min sambo som kärleken efter så många år fortsätter att växa för.

Amningen kom igång fort och vardagen likaså ♡ Nu kommer en period frampå som media kommer ligga nere för min del och njuta av familjen & livet kommer vara prio1.

mamma ♡ smälter verkligen av syskonkärleken mellan dessa 2 killar 😍

Likes

Comments

Nu äntligen är han här vår älskade lilla prins! Efter så många veckor in & ut från förlossningen fick jag äntligen bli igångsatt då v.37 ägde rum idag!
Slut på plågadet för oss båda då det varit så trångt för mini inne i magen och jag med min halvtaskiga lunga (även denna graviditet) och värk i kroppen.

Vi hade bokad tid klockan 09.00 men fick inte träffa läkaren förens 09.35.
Han beslutade att jag var öppen 4cm och bebis låg väldigt långt ner så blev förflyttad till förlossningen.
Väl i rummet spräckte de fosterhinnan så vattnet gick och blev tillsagda att gå och fika för energiboost och vara tillbaka runt 12.30 på rummet.
Väl tillbaka gjordes en ny kurva, allt såg bra ut men värkerna tog inte fart fast bebis tryckte på så då sattes dropp och då jäklar...
Tobias fick inte gå och hämta väskorna, barnmorskorna lämnade inte rummet och inom 2 min uppstod grymma värkar.
Från 4cm-7cm på 15 min, sedan 7cm-10cm på 10 min. Därefter var det knappt 2st krystvärkar och vår älskade lilla son gled ut.
Allt gick så overkligt fort och vi såg lika förvånade ut alla medverkande men klockan 14.40 var klivet över mållinjen äntligen taget.
Så otroligt stolt över min prestation genom det hela, så otroligt stolt över min älskade sambo som hela tiden funnits vid vår sida och stöttat/hjälp/underlättat för oss, så otroligt stolt över känslan att familjen äntligen är fullbordad & helt komplett, så otroligt stolt över allt!

♡ välkommen till familjen Liam Johan Strandberg ♡
3630g
50cm lång
14.40
2017-08-02
och alldeles alldeles perfekt!
mamma & pappa älskar dig obeskrivligt mycket och är helt säker på att din storebror där hemma kommer göra likaså ♡

Likes

Comments

I stort sett varje dag får jag frågor som:
-Hur orkar du med vardagen?
-Hur kan du vara så glad/positiv?
-Hur kommer det sig att du orkar ge så mycket av dig själv m.m

För mig har det tagit många år att hitta olika sätt som passar mig att utvecklas som människa & lära mig att hantera mig själv som person! En viktig del av det hela, som terapi för min kropp, har varit att äta/unna mig något jag tycker riktigt mycket om och förtära det på en plats som skänker mig trygghet & frid!

Idag när man slitit extra ont för att sin son ska få en superdag fast man mår som man gör var det tillfälle för "terapi" för kroppen som i detta fall blev iskall vattenmelon (min favoritfrukt) & söta bigarråer i sängen framför tv!  Mår redan bättre och redo att briljera för ännu en dag!

Viktig lära till alla sönderstressade, otacksamma, arga & missnöjda personer. Om man lär sig att hitta sin inre frid, kan du sedan sprida den till de runt omkring dig för att få den vardag/bekantskap du alltid drömt om ♡

Likes

Comments