View tracker

jag har nästan glömt bort hur man bloggar 😂

Jag la av när jag tog bort alla sociala medier, såsom Facebook, instagram, snapchat. ja allt. Och oj så skönt det var. Anledningen till varför jag tog bort den var för att få lugn och ro, och så att jag kunde fokusera på boken. Men jag tog tillbaka efter ett halvår för att kunna chatta på messenger, samt kunna vara med i viktiga grupper osv på fb. Men jag funderar på att börja blogga lite igen, i alla fall prova 😍

Det är ju snart ett år sedan jag gjorde mitt "sista" blogginlägg och jag tänkte lägga ut lite bilder under året som varit!Det har hänt mycket i mitt liv, som vanligt. Med sjukdom, dödsfall, kärlek, glädje och bra och dåliga möten med mera.


Det har varit julafton!❤

Min farmor gick bort. Vila i Frid❤

piffat grisen💗

umgåtts med barnen!

Fått bilder av farmor från när jag var liten😂 Betyder väldigt mycket då jag aldrig sett mig på kort så liten.

Kalas😊

Jag och lollo håller på att göra en "minnesbok"

Varit på min stora idol Beyoncè! Som jag fick ögonkontakt med, OCH fick ta i handen, hehe överlycklig.😍

Provat min nya kamera😂

​Har fyllt år 😊

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

white👻

​😂


Inte skrattat så på länge, älskar min familj❤


Grattis Terre, du är den finaste och mest omtänksammaste människan på jorden. Tack för du finns❤

Likes

Comments

View tracker

​HAHA, alltså jag kunde inte mer än älska Carros halloweenkostym, en 🐵 Verkligen SÅ otippat. 

Men en kul kväll hade jag, tack. Det behövde jag❤

Likes

Comments

Ibland hatar jag min sjukdom. Ibland älskar jag den. Just nu hatar jag den. Hatar att den tar över, att depressionen smyger sig fram. Jag är så himla himla rädd. rädd för att falla djupare ner. De senaste dagarna har jag bara varit hemma och inte orkat gjort någonting. Försöker göra sånt kroppen mår bra av, till exempel gå ut och gå. Men det tar emot. Har i alla fall handlat och gjort mat idag. Alltid något.
Men plötsligt kommer den där ångesten, som gör mig förstörd. Som jag får svårt att andas av, som jag bara gråter av, som jag bara hatar. Som får mig att se svart. Emellanåt.

Som jag berättade i inlägget om att jag har bipolär sjukdom, så berättade jag att jag äntligen hade fått en läkare som skulle hjälpa mig, som han också gjorde. Han lovade att han skulle följa upp mig i 6 månader, och ingen blev lyckligare än jag. Jag skulle få hjälp. Men för en månad sedan berättade han att "de högre makterna" gjort om och att han inte skulle vara kvar på just det stället jag går på. Jag är så jävla förbannad på psykvården, så jävla besviken. Det är inte hans fel. Men nu, nudå? Nu har jag ingen läkare igen och det gör mig livrädd.
Jag är så himla ledsen. Folk tänker "Men vad har hon att vara ledsen för? Hon har allt, hon borde vara glad för att hon kommit till en familj som bryr sig, för det är ju det hon förmedlat i tidningar osv" Jag hör vissa av er.
Jag ÄR glad för att jag har familj, för om jag inte hade den så hade jag varit borta idag. MEN, jag kan inte styra över mig kroniska sjukdom. Precis som man inte kan styra över att man har nackproblem eller diabetes. Det gör mig så frustrerad, för jag kan inte hjälpa det. Jag vill inte må såhär. Vem fan vill det?
Jag måste vara stark nu igen. Är trött på det, är trött på att alltid ska vara den som ska vara stark. Jag måste få tillåta mig själv att må dåligt. Jag är nog den sämsta människan till att tillåta mig själv att må dåligt. Men för att jag ska må bra igen kanske jag måste må dåligt, och de måste nog få ta sin tid. Tålamod Erica.

Tack min familj som alltid stöttar mig, i allt.❤ Jag älskar er.


Likes

Comments

Nu när hösten är här är det många som faller in i depression. Det går mot mörkare tider och då nedstämdheten kan smyga sig fram. Naturlig nedstämdhet har alla människor i korta perioder i livet.
Men när nedstämdheten övergår i långa sammanhängande perioder, vanligtvis längre än två veckor, kan nedstämdheten övergå till depression. Då kan det vara dags att söka hjälp.

Nästan varannan kvinna och var tredje man blir deprimerad någon gång i livet. Trots det förstår inte många vad som hänt när depressionen slagit till.

Depression kan yttra sig på många olika sätt, här är några symptom:


🔴 Känner sorg

🔴 Känner skam

🔴 Energibrist

🔴 Meningslöshet

🔴 Självkritik

🔴 Brist på självförtroende

🔴 Saker som du förut tyckte var roligt tycker du nu är meningslösa

🔴 Du har svårt att sköta dina vardagssysslor som skola, jobb eller familj

🔴 Du har svårt att ta beslut

🔴 Du har självmordstankar eller tänker mycket på döden

Sömnsvårigheter är vanligt

Ett vanligt symptom vid depression är svårighet att sova på nätterna. Detta inkluderar båda svårigheter att somna, och att vakna mitt i natten, eller vakna mycket tidigt på morgonen.

Även koncentrationssvårigheter är vanligt. Det resulterar i att personer som lider av depression ofta har svårt att ta till sig information, samt att minnet blir dåligt.


Kroppsliga symptom

Andra symptom är brist på aptit eller ökad aptit, vilket visar sig som viktminskning eller viktökning. Depression kan också ge värk i kroppen och minskad sexlust. Förstoppning och menstruationsrubbningar är andra tecken på depression.

WHO (Världshälsoorganisationen) klassar depression som den fjärde vanligaste anledningen till allvarlig ohälsa i världen.



Sök hjälp om du känner igen dig. Du är värd att må bra!

Kram❤



Likes

Comments

Hej på er!

Nu har jag landat hemma, och sitter och tittar på Idol! Måste ju säga att Martin är så himla bra, haha man blir så glad av att bara se honom. Jag tror verkligen han kommer gå långt.


Jag har ju då varit i Stockholm i några dagar. Igår var jag på Konferens. Forum för eldsjälar. Det var fantastiskt att höra på alla föreläsningar och jag är tacksam för att jag gick dela dagen med alla andra eldsjälar. Det var intressant att höra andras åsikter och synpunkter på olika saker, såsom psykisk hälsa och ohälsa. Ja, det var en mycket lärorik dag och jag blir mer och mer säker på vad jag vill göra med mitt liv och mina erfarenheter. Nå ut. Hjälpa. Stötta. Förändra.



Idag lunchade jag med Catharina, och fick besöka Hänt redaktionen! samt en rundtur på Stureplan. Jättemysigt. Såå kul att träffa henne igen. Det var hon som gjorde artikeln om mig i Hänt I Veckan.


Nu ska jag lägga mig. Ska bli underbart att lägga mig i min egna säng.❤😏 
I morgon blir det jobb. 

Likes

Comments

😂 någon gång på natten på mcdonalds

​älskar mina skor. Så ni vet typ. 

Likes

Comments

​Hej!

det har varit lite mycket nu, jag åkte på världens förkylning och feber så jag trodde jag skulle gå åt. Har varit sjuk i två veckor nu(!?) Jag brukar aldrig vara sjuk så länge. Men jag är på bättringsvägen i alla fall! 

Det hände ju en grej som ni andra kanske sett på Facebook, Jag fick ett mail om att någon hade hackat sig in på min Facebook och bytt lösenord, denna ska ha använt sig av min gamla hotmail. Som också blev hackad för något år sedan. Men denna har då använt min mail till att komma åt min Facebook, och kort därefter fått lösenordet till min nya mail och bytt lösen på både mailen och Facebook. Jag blev såklart rasande, och en polisanmälan är gjort och det pågår nu en utredning. Jag har mina aningar om vem/vilka det kan vara eftersom jag har ip-numret, klockslag, vilket bredbandsbolag det tillhör, och vad är det för typ av dator. Och det kommer alltså från Säffle. 

Så du som försöker komma åt mig. Vad vill du egentligen? Ta kontakt med mig i stället för att försöka hacka dig in på mina privata områden. Det blir bara fel, och jag får tyvärr överlämna detta till polisen. 


Likes

Comments

Åh, jag börjar bli sjuk! Har verkligen inte tid med detta. Ska jobba hela helgen, men får kurera mig i kväll och imorgon, så får vi hoppas att detta går över.

Annars så är det ganska bra. Dock har jag fått skulden. Ska först och främst förklara varför jag pratar med denna släkting. För att hon är den enda som ringer mig och hör av sig. Men jag är lika godtrogen varje gång hon ringer och tror att det ska bli ett trevligt samtal. Hon är ju trots allt gammal. Hon är väl den enda jag har kvar kontakt med. Men efter sista samtalet, så vet jag inte om det är värt det att fortsätta ha kontakt. Faktiskt.

Hon säger alltså att det är mitt fel att mina föräldrar är/var missbrukare. Såklart. Haha, det är lite skrattretande faktiskt eftersom de började innan jag ens var född och påtänkt.

Sen var det även mitt fel att jag inte skötte skolan och att jag hamnade på behandlingshem. Ok, ni tänker såhär. "Hon kan inte skylla på samhället" Men, då säger jag såhär. Det kan jag faktiskt i detta läget. Det var fan inte mitt fel att jag hade föräldrar som svek mig gång på gång, en fostermamma som svek mig gång på gång, folk jag litade på svek mig. Min mormor svek mig, min farmor svek mig, mina bröder svek mig, min farbror svek mig. Min fostermammas familj (som jag även såg som en del av min familj) svek mig. Ni svek mig så jävla mycket. När jag behövde er, så ignorerade ni, och det kan jag inte förlåta er för. Den enda som inte svek mig var min lärare Ann. Hon fanns.

Men det fanns ju en anledning till att jag inte orka sköta skolan, det fanns en anledning till att jag hamnade snett, det fanns en anledning till att jag var mager, som alla sa. Men det var mitt fel.
Jag fick höra för några dagar sedan att det inte var min farmor eller mormors plikt och ansvar att hjälpa mig. Det skulle socialen, och skolan göra. Jag ställde frågan i telefonen. "Men jag är ju ditt enda barnbarn, kunde du inte hjälpa mig när du visste att läget var som det var? Varför hjälpte ni mig inte" Då löd svaret. "det är inte vår plikt att göra det."

Fy faan kan jag bara säga.

Sedan kommenterade hon när de kom in en anmälan till socialen när jag var 11 år(då utredningen lades ner och jag fortsatte att leva med en alkoholist). Anmälan kom in för de skulle vara snälla och göra en anmälan, de var för att vara snäll..

Alltså, ni ska veta att jag var chockad.
Hade detta varit för några år sedan jag fick detta samtalet och skulden för allt hade jag brutit ihop typ. För i hela mitt liv har jag haft skuld på mig att det var mitt fel att de vuxna runt mig missbrukade. "Det måste ju vara något fel på mig eftersom tre stycken som ska föreställa föräldrar svek mig och knarkade och söp." Som barn till missbrukare bär man en enorm skuld.
Som tur är har jag insett att det var inte alls mitt fel. Det är helt och hållet deras egna fel. Inte mitt.

Men jag tänker på er som fortfarande bär skulden och jag får ont i magen av att veta att ni gör det. Jag önskar bara att ni inser snart att det inte är alls ert fel. De har bara sig själv att skylla. Kom ihåg det fina du.

Jag läste i tidningen att det är 16 stackars barn som behöver ett kärleksfullt och tryggt familjehem. Detta bara i Karlstad Kommun. Helt otroligt!
Jag önskar jag kunde ta hand om allihopa.

Ska säga en sista sak.

Jag skulle ha gjort allt om jag vi era kläder mina kära släktingar, för jag vet att ni läser. Jag skulle ha gjort allt som inte ni gjorde.

Tur jag har min familj nu. Tur att jag har något att le åt och vara stolt över!

Likes

Comments